Senaste kommentarerna i forumet

Någon som kan svara på mina frågor? Hur kommer man till acceptans? Vänder mig till er som varit nyktra länge, någon att ta rygg på ?

Kram tillbaka till dej Nurture ?
Ja det är ett skit med ständig smärta o ständig sömnbrist ?
Mina tankar har idag varit totalt fokuserade på att jag vill dricka. Skit,skit,skit-jobbigt!!!
Som jag skrev tidigare att jag tar en dag i taget men ibland får man typ ta en timme i taget.

Det kunde varit jag innan jag fick min op på Spine Center norr om Sthlm på Löwenströmska. Lessen att du har så ont. Även jag drack länge för att ens få sova.

? Styrkekramar

Vilken makalös historia! Härligt att du kan skratta åt den. Jag känner igen mig, även jag orkar hur mycket som helst med alkohol i kroppen. Jag har använt alkohol för att få ny energi till att fixa det som behövts hemma när jag varit slut efter arbetsdagen. Inga flera mil långa cykelturer än så länge ? men jag har inte din kondition heller.
Tack för att du delade med dig av denna historia!

Tack för dina fina meddelanden. Haha, hustyrann var ett bra ord. Jag försöker tygla henne så gott det går men är ju inte lätt direkt. Mitt mål är att kunna hantera/ignorera henne men samtidigt förändra henne då det går ut över barnen. Fungerar inte detta så får jag väl kasta ut henne eller flytta. Trots allt så älskar jag ju henne och vi har levt ihop länge. Hon har något bakomliggande det är helt klart, jag tror hon hade en tuff uppväxt med en galen pappa och en psyko morsa. Hon berättar inte så mycket men jag tror hon fick mycket stryk som liten och hon har alltid haft ett bekräftelsebehov från sin mamma som aldig är nöjd med henne. Just nu har hon mycket kontrollbehov och lider av ätstörningar och träningsmani. Jag vill ju hellre hjälpa henne än stjälpa henne, men om jag inte kan hjälpa henne måste jag rädda mig och barnen. När det är bra är det riktigt bra, men i de mest oväntade situationer kan en blöixt från klar himmel slå ner och detta för det minsta.

Men för mig är det att få till en förändring i mig själv, måste må bättre, dricka mindre, äta bättre, träna mer, göra saker för mig själv och barnen. Jag har en plan, jag hoppas kunna följa den. Hela rutinen måste ändras.

Felade igår, ska inte fela idag.

är så glad att jag själv bestämmer vart jag ska åka :-)) Och jag har aldrig någonsin ens funderat på det resmålet !!!

Har också läst på om 15-metoden. Jag ska på mitt besök på FHV på torsdag (troligtvis) så får se då vad de rekommenderar för mig.

Allt gick bra igår och idag känner jag mig stark igen!

Hejsan Randi
Välkommen hit!
Här är vi många sköna beroendepersonligheter som har erfarenhet av alkoholberoende och dess konsekvenser. Fan vad bra att du hittade hit och bestämde dig för att skriva ett inlägg modigt och ansvarsfullt ❤️. Jag är 50 bast och jag känner igen mig i din situation. Jag drack som du ngn gång i månaden men då rejält. Blev LOB ad 3-4 ggr. Dyngfull med en satans jövla ångest efteråt. Folkskygg check, orolig check
Vad gjorde jag? Såg någon ? Vem träffade jag ? Osv.
Ta detta som en varningsklocka! Jag var som sagt i din sits och utvecklade (fan det lät konstigt) som om det skulle vara utvecklande att bli alkoholberoende.
Men du har alla förutsättningar att ändra och göra skillnad i ditt liv nu i o m att du är här och ventilerar din oro. Så surfa runt och sug in all visdom från oss på forumet och se till att vara rädd om dig själv.
Du kommer fixa det så bra!
Kram med energi & styrka till dig

Jag har inte samma erfarenhet men förstår att det just nu är tungt! Men vad bra att du hittat hit! Jag är också ny här och behöver ändra mitt drickande. Bara hängt här några dagar men det hjälper och jag tycker det är skönt att se att en inte är ensam och att få läsa allas tankar, upplevelser och reflektioner. Alla styrka och kärlek till dig!

Kan dra en historia, rätt sjukt, men ändå kan jag skratta åt det.

Drack lite för mkt en lördag, snackade lite skit. Fick ångest, egentligen var det väl inte så farligt. Jag tänkte på söndagen, jag tar en bärs o lugnar mig lite. Jag brukar aldrig ta en återställare men gjorde det då.

suget drog igång så jag tog dampirran i garaget, tänkte jag köper ett sexpack folkisar. Säg i mig tre sittandes på en stubbe. Sen fick jag en idé, jag cyklar till en by 2 mil bort och köper ett sexpack. Jag köpte tre sexpack, cyklade o drack en öl konstant. Det slutade med att jag cyklade 8 mil och hittade en badstrand mitt i skogen. Det var två grabbar där i 18 års åldern som jag var jättetrevlig mot. Dom skrattade väl bara åt mig, dom trodde knappt på mig vart jag kom ifrån. Dom fotstöd att jag cyklat långt för det var 4 mil till närmsta ort. Grabbarna drog och jag gjorde iordning sovplats i ett vindskydd där. Tänkte här ska jag bo, vaknade vid 18-19 tiden halvnykter. Ångesten kom som en slägga i magen. Shit det är långt hem, vilka var grabbarna, det tar lång tid hem. Vad säger frugan? 40-50 missade samtal från frugan. Ringde upp frugan, sa att jag var ute o cyklade en sväng. Vart är du? Njae kör en runda kommer om ett par timmar. Slutade med att hon hämtade mig, fick vänta ett tag med superångest. Hon trodde inte på att jag var där jag var förens hon såg mig? När vi åkte hem satt jag i bilen o funderade? Hur i helvete har jag lyckats med detta? Det är ju svinlångt!

Jag har bra kondis o älskar att röra på mig, men kanske inte under dom där omständigheterna. Det var ångest o alkohol som drev mig. Jag orkar hur mkt som helst under alkorus. Jag säger bara tur man inte har aggressioner. Hade det när jag var yngre. Men det har iaf försvunnit helt senaste 10 åren.

Sånt har hänt mig oxå, helt oplanerat så hr jag vart flera mil hemifrån. Tur att man inte är otrevlig. Jag lyckas alltid få skjuts av okända normala människor. Konstigt, skulle aldrig lyckas nykter kan jag säga. Ändå är jag man, brukar nog vara enklare för tjejer att få skjuts dit dom vill och så. Får nån bra övertalningsförmåga så okända tycker jag är rolig tror jag.

En gång var jag påväg till Arlanda, tur jag glömt passet och hann nyktra till innan jag kom iväg. Fick ångest av att bara veta att jag tänkte genomföra. Tänk att vakna på flygplanet påväg till Thailand, så ska man jobba på måndag morgon egentligen. I fyllan tycker jag inte det är några problem, nykter tycker jag det är en mega issue.

Dopaminbrist? Kan det nog vara, springer mkt, mår bra då. Det ger väl dopaminpåslag. Kan man göra nåt åt den bristen, kosttillskott lr nåt kanske?

Hej FL
Känner igen mig ... mål uppnås.. eufori kraft, fokuserad.. sedan vardag och ibland som vanligt i livet upp och ibland tristess/ låg lite deppigt. Men bara var i det. Omfamna känslan och var i den, plötsligt skiner solen igen och du känner dig glad igen. Livet är underbart, så jävla gött att leva, känna och att inte fly.
Härligt att läsa att du kör med träning ? om läkarna fick bestämma skulle de ordinera motion/ hälsosamt liv istället för att skriva ut antidepressiv medicin.
Du ger styrka och glädje FL !! Du motiverar och peppar inte bara dig själv utan tamigfan hela forumet. Fortsätt så ❤️
Du gör skillnad !
Kram Sigge

Har sovit dåligt inatt men slumrade till nu på morgontimmarna. Vaknar av min värk och min första tanke är att jag vill dricka.
Så jävla sjukt att det första man tänker på är alkohol.
Då jag har svårt att gå (går med kryckor) så har jag svårt att få utlopp för min ångest och oro på ett fysiskt sätt och det är väldigt frustrerande!
Målet för dagen, förutom att vara nykter, blir att fundera på någon stillsam aktivitet för att skingra mina tankar något.
En dag i taget ?

...denna sida eftersom jag aldrig skrivit här innan men jag gör ett försök. Jag vill poängtera att jag inte dricker särskilt ofta. Nån gång i månaden typ. MEN när jag dricker-då slutar jag inte. Detta har resulterat i att jag i helgen åkte på min tredje LOB på 4 år. Jag har nu sån extrem ångest att jag inte vet vad jag ska göra och kände att jag måste skriva av mig någonstans. Det är ju inte heller något man vill prata med vem som helst om... känner mig således följande: extremt ångestladdad, paranoid, folkskygg och extremt folkskygg. Kan någon, snälla, prata med mig?

Hmm.. vaknade på dåligt humör?
Känner inte igen mig, ☹️
Har jag drömt något tråkigt kanske?
Har varit vaken två timmar och läst nyheter, druckit kaffe, gosat med katten. Allt är som vanligt men ändå har jag en dysterhet inom mig som jag inte kan förklara bättre än så.
Ja, vi får se vad dagen kommer att innebära. Ett träningspass kanske piggar upp?
Ingen alkohol iallafall!! Det finns inte på kartan.
Kramar
???

Herregud vilken hustyrann... Kan hon ha ”osynlig” problematik i grunden? Högfungerande autistisk? Eller, så värst högfungerande är hon inte om hon inte klarar av att jobba iaf litet, och bibehålla någorlunda friska mellanmänskliga förhållanden. Önskar dig kraft och mod att impa på oss idag istället ? Kram

Mysig skildring av en utflykt till ett mål som inte finns på min önskelista...?
Kram ?

Du är fantastik GP, önskar jag kunde vara lika stark som dig. Det går framåt för mig men kanske lite för sakta..... Karatefyllor, ja det har jag med, inget man skriver hem om men det kommer fram ändå - jag ska skiva om dem i min tråd när jag är redo. Må väl!

Du är inte misslyckad!
Du har bara druckit fyra gånger detta året!?
Bara det är värt en stor guldstjärna och all respekt. Att man blir full och inte minns ibland är något som händer oss med alkoholproblem titt som tätt.
Slå inte på dig själv för det hjälper inte speciellt mycket. Jag vet allt om det.
Skäms inte heller för du är bara människa.
Det är så många verkligt hemska saker som sker varje minut på denna jord och att du blev full och inte har minne av det är inte en av dem.
Jag har gjort samma sak flera gånger. Men allt läker faktiskt om man är snäll mot sig och låter sig förlåta och förstå sig själv.
Ta det bara med ro och inse att du är på väg att göra något stort för dig själv och dem du älskar.
Du har bestämt dig, eller hur?
Stor, mjuk styrkekram till dig från mig!

GaragePer

Drömmer de sjukaste, mest levande episoder där jag är tvungen att väcka mig själv ur drömmarna för att gå upp och kolla om jag fick en blåtira när knivpsykopaten attackerade mig, eller om jätteormen faktiskt ligger kvar i köket och äter upp resterna av fikat jag lämnat kvar på diskbänken?
Hahaha, så ser mina nätter ut, jag vet aldrig vart drömmen tar mig härnäst.

Ingen alkohol, skön glädje, dålig sömn som vanligt, men lugnare i sinnet och stressen över att känna mig fel och orolig är lägre.
Om det enbart beror på att jag inte dricker alkohol vet jag inte men det hjälper givetvis fantastiskt mycket att vara nykter.
Träna min kropp och bli ansträngd, behöver inte ens göra det varje dag längre och bara det att jag duger ändå är helt sjukt skönt. Bygga på uthuset, även om regnet öser ner och jag blir genomblöt och kall in i märgen så blir jag glad för varje bräda eller regel som hamnar rakt och gör nytta. Att bygga utan ritning har ju sina sidor. Ibland får jag riva det jag byggt för att göra om, göra rätt eller för att jag helt enkelt vill ha det grymt bra. Jag klandrar inte mig själv så extremt mycket som jag skulle gjort för ett år sedan. Det är skönt. Det är som livet i stort.
Jag jobbar fortfarande inte och kommer så inte heller göra förrän jag är stabil och frisk i hjärnkontoret. Tänker en del på mitt arbete som jag var nära att säga upp. Det hade inte varit bra, det förstår jag nu med lite mer distans och klarhet. Tack o lov att jag inte var så impulsiv som jag brukar vara. Ett friskhetstecken månne?
Jag har börjat fundera och jag vill troligen tillbaka till mitt arbete när tiden är mogen. Vill fortsatt resa för jag blir väldigt rastlös av att vara på en plats hela tiden. Blir även sjukt rastlös och orolig av arbete framför datorn. Frågan är dock vilka planer ägare och ledning har för mig då jag säger att jag är redo för arbete? Allt detta har ni hört förut, jag går på repris.

Balans är viktigt på alla sätt och vis, i alla sammanhang. Harmoni, kreativitet och förnöjsamhet är mål jag skulle vilja uppnå, tror jag är på väg om inte så upplever jag det emellanåt i vilket fall som helst. Korta stunder är bättre än inga stunder alls, eller hur?

Angående alkohol så har jag inget tydligt mål, det kanske jag borde ha? Jag fick helt enkelt nog och kommer mer o mer över på rätt sida av oroshärden att ha svårt att stå emot eller styra mina egna tankar i rätt riktning. Men jag är ändå helt övertygad om att jag i framtiden, långt eller kort borta i tid kommer dricka igen på ett eller annat destruktivt eller kontrollerat vis. Men just NU dricker jag inte alls och det har jag valt på alldeles egen hand, det känns riktigt bra.

I torsdags var jag faktiskt inne på Systembolaget, handlade en BiB till min fru. Brutet ben och väldigt less på sin situation, lite rött i lagom mängd på kvällskvisten kan väl aldrig skada? Hon kan kontrollera det, inte jag.
Känslan av att gå in och handla och samtidigt veta att jag själv inte kan eller vill ha något gjorde mig bara ännu starkare på något vis. Inga som helst problem med det fast det lär inte bli någon vana. Jag är bara glad att slippa hetsen runt bolaget och mängden man behöver köpa på sig för att bli full och nöjd för stunden.
Farbrorn framför mig i kön köpte öl, vin och sprit för dryga två tusen kronor. Jag reflekterade över det som extremt bortkastade pengar och varför vi "behöver" dessa drycker. Ytterligare ett tecken på friskare själ och hjärna kanske?

Var på suveränt julbord i går kväll med nära och kära, alla drack kallt, friskt kranvatten till maten förutom två som tog varsin julöl. Det var allt dricka som passerade vårt bord och stämningen var allt annat än låg trots detta. Vi skrattade så det värkte i magen och folk runtomkring tänkte nog vi var lite fulla ändå.
Gamla minnen gjorde sig påminda om tidigare års julbord som firats med firma och arbetskamrater, som i och för sig varit kul men där maten kommit i tredje hand och fyllan i första. Mitt senaste "bjudbord" slutade med att jag blev så knölfull att jag gick hem först av alla, bra gjort tänker kanske någon? Sanningen var att jag kom på mig själv vara så berusad att jag knappt skulle kunna gå hem för egen maskin och att jag var tvungen att få några timmars sömn innan jag dagen därpå skulle flyga till Kina igen. Jag tog mig hem men ramlade två gånger pladask på trottoaren och är bara glad att farbror polisen inte såg mig ragla hem den natten.
Dagen efter hade jag värsta ångesten över att bara ha fragment av samtal och tokigheter jag kanske gjort. Skrev till kollegor och bad om ursäkt för saker jag eventuellt gjort eller sagt. Inget visade sig stämma med min egen bild jag hade bara varit askul hela kvällen enligt dem som svarade.
Själv kände jag mig extremt okul i flera veckor efteråt och var glad att kunna fly till Kina i två veckor utan att behöva komma in till jobbet efter helgens julbord.
Pust!
På något märkligt vis tänker jag att detta aldrig mer ska hända igen.
Kan jag vara så säker på det?
I vilket fall som helst är det ett minne jag aldrig glömmer, trots karatefyllan och läxan är faktiskt lärd, om än en något dyrköpt sådan.
Ta hand om er och tack för ni orkar läsa?
Jag mår bra, önskar och hoppas ni andra gör det också.
Vi förtjänar det.

GP

Javisst är det en måndag idag, det märks precis överallt.

Ute är vädret surt och elakt, mörkt och hårda regndroppar som poppar på biltaket, vägarna fulla av vattenfyllda spår och pölar som ger kaskader av sprut helt oförberett.
Billyktorna reflekteras starkt på vägarna och rutorna blir lätt immiga, de stackarna som står vid busshållsplatserna ser inte ut att mysa precis i detta väderläge.

Och mitt läge då, lika sur och grinig, och egentligen utan anledning, precis som måndag brukar vara.
Gnisslar tänder och får stresshuvudvärk, blir otålig och omedgörlig, kort stubin och en fru som håller en lågmäld tillvaro.
Jag lagar maten och lyckas bränna den bara jag ska skära upp en röd paprika, tappar små bitar av rå lök på köksgolvet som jag envist halkar runt i och fastnar under strumporna, skvätter ut sås på spisen så att det bränner fast....
Och jag tänker varför Gud, är du så j-vla elak mot mig just idag, kan det vara en måndag?

Ja det är det, men egentligen ingen ursäkt, mina måndag blir ganska så ofta så här.
Vet inte om det ligger djupt rotat inom mig, men det verkar som om jag ska alltid hata dessa j_vla måndagar.
Har full förståelse till låttiteln I hate mondays, jag sällar mig in i ledet, men tänker inte begå någon skolskjutning för det.
Så ikväll gick jag och lade mig tidigt, för det bästa med måndagar är, att det är som längst tid kvar till nästa måndag.
Så det är lika bra att göra den så kort som möjligt, sov bort den bara....

Meeeen, så kom jag på en sak, jag har ju inte skrivit i forumet igår kväll, kan ju inte frångå sina principer.
Så det får bli en måndagskrönika istället, ja och ni ser ju hur bra det går, höhö!

Först och främst, tack för alla svar (och påminnelse Adde) och alla små söta röda hjärtan, blev riktigt glad.
Ibland funderar jag på om jag skriver för döva(!) ögon, och den blir en egen profetia som kanske bara blir löjlig i långa loppet.
Alla kan ju inte vara intresserade av vad som händer i en veckovis dagboksanteckning av en person som hållit sig nykter under en väldigt lång tid, allt blir lite same same...
Men någonstans mellan alla rader tror jag ändå att man kan urskilja några anledningar till varför jag valde att dricka, tidigare.
Så svaren finns nog där, men höljda i en dimridå.

Hursomhelst ni undrar nog varför det inte blev något på Söndagen, eller?
Enkelt svar, jag somnade, var alldeles utmattat helt enkelt, men hade tänkt att skriva...
Helgen följer en ganska så ny tradition vi har haft de senaste 5-7 åren i familjen.
Vi åker till Smålands gula-kassarnas heliga byhåla, det stället man kan se lite från på kanal 5.
Egentligen inte så mycket för att handla så där jättebilligt, utan att det har blivit en grej vi gör inom familjen.
Vi tar med oss våra barn som nu har blivit vuxna, sätter oss i bilen och åker tidigt dessa långa mil i bilen.
Vi har förberett frukost med kaffe och bredda smaskiga smörgåsar som inte tar speciellt många mil innan vi öppnar.
Godis, choklad och frukt blandas i omgångar innan vi når målet på tidiga eftermiddagen.
Jo vi hardcore shoppar ett par timmar, tar en fikapaus för att sedan köra ett par timmar till.
Till en början bodde vi på camping sedan vandrarhem och nu har vi blivit lata och tar hotellet som ligger på gångavstånd från entrén.
Kör kundvagnen ända ner i garaget och tömmer den i bakluckan, för att fräscha till oss och sedan gå och äta en god middag på stekhuset som ligger rakt över gatan, vi snålar inte utan kör hela registret från fördrink till efterrätt och kaffe.
Det här är våran helg, vår familjehelg som inte ens svärsonen får ( läs ”vill”) följa med på, men vi hade ändå en ny familjemedlem med oss.

Barnbarnet, som satte oss lite på pottkanten, herrejösses så mycket plats den lilla skruttan tar..
Bilbarnstol, barnvagn, skötväska, bärsele, vällingflaskor, blöjpaket ombyte och så vidare.
Har totalt glömt bort hur mycket grejer ett litet barn drar med sig.
Hur ska vi få plats med alla kassarna?
På med takboxen, men fästena passade inte på nya bilen, böjde och bände, vad hände?, de gick sönder.
Äh va’f_n det fick bli kattstrypare som min svärson säger, buntband.
Men dagen efter fick jag lite hybris, tänk om skiten släpper och alla kassarna som flyger runt på E4:an?
Så fick tag på några mycket smidigare samma dag, tur nog.
Nästa hållhake blev, kommer jag överhuvudtaget in i hotellgaraget, hög bil OCH takbox.
Det visade sig att jag hade hela 10 cm tillgodo, puh, inga repor i boxen...

Vi återgick till hotellrummet och provade lite kläder och vi killar lekte lite med elektronikprylarna som vi inhandlat.
Sov gott, men morgonen efter kom lite abrupt, morfar släppte en morgonfis så pass högt att han väckte barnbarnet,
Och när hon vaknar, ja då vaknar alla i dess sällskap, men det gav oss gott om tid vid frukosten.
En sista rajd i butiken innan vi for hem, bytte fel storlekar och plagg som inte godkändes av skönhetsrådet ( läs frun).
Köper i stort sett samma grejer år från år, slitvaror såsom strumpor och kallingar, ficklampor, hörlurar och verktyg.
I fjol så visade jag upp en ny jaktkniv för svärsonen, han tittade trött på mig och svarade, du köpte en likadan förra året.
Så vanemänniska är man, det enda man kan konstatera är att min smak inte har förändrats, bara minnet.
Jo jag hittade den första i verktygslådan på landet.

Men när man kommer till alkoholen då, tja det var inte mycket att prata om.
Restaurangen hade bara en enda ölsort som var alkoholfri, men säkerligen tjugo andra som inte var det, dåligt sortiment alltså.
Men ska ha en eloge för att en tredjedel av fördrinkarna var det.

Det var min familjehelg där vi skämmer bort varandra med både shopping, mat och mest viktigast, intensivt umgänge.
Man kommer varandra nära när man tvingas sitta bredvid varandra i många timmar, man hinner tala ut om många saker.
Ja det kostar en liten slant, men kommer inte i närheten av vad min alkoholkonsumtion skulle ha kostat.
Om man ställer det i jämförelse så är det goda pengar, jag investerar i familjen istället för bakfylleångest.

Men hundra mil bakom ratten tröttar ut föraren som var den enda som turligt nog inte kunde ta en tuppis.
Men som slog mot kvällströttheten istället...

Snart tisdag, bara minuter kvar...

Berra

Säger samma sak som Hannah74! Förstår att det är lätt att skämmas, det gör jag också, men försök att vara snäll mot dig själv och känn dig stolt över att du nu vill ändra din situation. Stor kram! ?

Den boken är nåt av det bästa jag läst. På vissa sätt förändrade den mitt liv!
Kram

ta hand om dig!
?

Härligt! Har haft sug idag också, efter drygt en vecka utan en droppe kom idag den första känslan av ett enormt sug. Stressigt på jobbet och skjuts av barn till aktiviteter efteråt.. helt slut. Så gött det skulle va.. och blablabla höll det på inne i hjärnan. Förhandling. Många skriver om det här inne. Denna ständiga dialog i huvet. Jo men nej men jo lite.. osv. Men jag försöker tänka att suget klingar av efter ett tag. Försöker ”surfa på suget” (läs gärna om det i ett inlägg från rådgivarna här) låter det komma, och så efter ett tag så släpper det. Man gör något annat, det går en stund och så helt plötsligt är det lugnt igen. Den vetskapen hjälper mig i alla fall. Bra gjort av dig att du än en dag varit nykter. Hoppas granen blev fin ?
Kram