Senaste kommentarerna i forumet

Tack för peppning?
jag har också snubblat massa gånger, nu måste jag bara stå på benen i framtiden ? ?️‍♀️
La in mig på avgiftning på inrådan av alkoläkaren idag/ risk för epelepsi + delirium, känns jätte bra.tom ringde chefen och berättade, hoppas jag får behålla jobbet.
Nu ska skiten ut, så nu kör vi GaragePer och alla andra ?

Räkna ner timmarna, ja... Och sätta sig ner med nåt i handen direkt efter jobbet. Ångest på jobbet dagen efter. Känner igen!
Idag har jag också räknat ner, men faktiskt bara för att få komma hem. Nästan så att jag önskade att jag var sugen på att dricka för att få ha den där belöningen efteråt. Men jag är inte ens sugen.
För mig har det blivit lättare att ta tag i det som stör och är jobbigt när jag inte har alkoholen att längta efter. Idag höll jag nästan på att braka ihop vid lunch.. Gråtfärdig bad jag om hjälp, sen pratade jag med några kollegor om saker som känns fel och eventuella lösningar. Dagen vände och i slutet av passet fick jag fin feedback. Hade nog inte hänt om jag hade velat dricka, för då hade jag nog hellre mått dåligt hela dagen för att på nåt sätt trigga mig själv mer. Om du förstår? Som nåt mentalt självskadebeteende.

Fortsätt skriv! Alla behövs här, alla har viktiga saker att säga, oavsett hur det går ?

Ojoj Wasabi... Du har hamnat i den där nedåtgående spiralen som är så plågsam, men svår att ta sig ur... Men inte omöjligt. Här på forumet finns många som har gjort det. Vad är det som ger dig sådan ångest på jobbet? Arbetsgivare har lagstadgade skyldigheter vad gäller arbetsmiljö och att motarbeta arbetsrelaterad psykisk ohälsa... Det försökte min husläkare resonera med mig kring vid några tillfällen under min depression, men jag var för långt under isen för att ta till mig det. Finns det någon företagshälsovård du kan kontakta? Kram

Så bra att du kontaktade henne. Du tar tillbaka kontrollen, ett trevande steg i taget. Allt kunde alltid vara sämre. Och allt kunde alltid vara bättre. De tankesnurrorna kan driva en till vansinne... Vi är här och nu Femina. En dag i taget. Ett steg i taget. Du gör det jättebra. Kram

Bara kämpa på. Tror många av oss alkoholister är extremt starka människor som kan gå riktigt långt men är vi dessutom känslomänniskor så kan vi lätt blåsa omkull. Även annars med prestation kommer ju det som förenklar i att varva ner eller orka mer. Så det är bara att ta kampen och vinna den, steg för steg. Ett krig vinner man ju inte med att släppa 500 atombomber. Dumt att kriga förstås men du förstår liknelsen i mindre och små steg :D

Tack, Fibblan och Vinäger <3

Jag skrev i Vinägers tråd att hon borde fortsätta skriva även om hon inte är 100% nykter och måste väl då själv ta mitt råd. Jag känner mig less, inte så konstigt kanske. Dricker, ångest, löfte till mig själv att sluta, minsta trigger ---> Dricker, ångest, löfte till mig själv att sluta osv osv osv i all oändlighet. När ens kur mot ångest är alkohol och ångesten växer när man slutar dricka är det väldigt, väldigt svårt att inte ge in. Men jag vet ju att jag kan, att jag har gjort det förut.

Jag märker hur suget är STORT på jobbet. Jag längtar tills jag slutar och kan gå och dricka - och jag slutar jobbet 14:30. Alltså för mig har då en hel jobbdag gått och jag är "värd" alkohol. Sen fortsätter jag dricka tills jag somnar, typ. Ångesten på jobbet (inte så mycket arbetet men allt runtomkring) gör att jag tänker typ: "bara två timmar till sen kan du gå hem och dricka vin". Inte bra alls. Borde inte känslan av att bara kunna gå hem och vila vara nog? Eller hänga med min man och hund. Göra något roligt? Kanske för att jag är på helspänn hela passet och sen måste "slappna av" fort och direkt med alkohol.

Jag har druckit en del ggr dagen innan jobb också vilket gör allting MYCKET värre. Ångesten och skammen och de fysiska åkommor som en bakfylla ger mig får jag leva med resten av jobbpasset. Jag kan inte koncentrera mig och gör det minsta jag kan för att ta mig igenom dagen. Tror att alla kan se igenom mig, att alla hatar mig. Fyfan.

Varför dricker jag? Ångest. Vad ger alkohol mig? Ångest. Men alkohol är också extremt beroendeframkallande, så snart har jag väl inget val. Eller är jag redan där?

Idag ringde jag och pratade med min första sponsor. Kände mig tvungen att bikta mig för någon (förutom er alla) om hur jag tappat kontrollen över mig själv. Hon är snäll som säger att jag är välkommen att höra av mig ifall jag behöver. Det känns aningen bättre för varje dag som går. Samtidigt värker insikten fram att mitt liv ser ut som det gör nu. Det kunde vara värre men också mycket bättre. Sinnesro bönen... ?

Roligt att få en uppdatering och att du nått ? dagar dessutom❣️ ?
Grattis kramar till dig?
???

Jag skulle aldrig våga vara så nära alkohol men du verkar vara så bestämd så jag litar på dig???

Kramar
???

Jag är nog lite dubbel när det kommer till personalrumssnack på jobbet.
Ibland har man haft fina och intressanta diskussioner om ämnen som jag tycker är viktiga som vår välfärd och ojämlikheten i samhället.
Ibland är det bara blahablaha men nu för tiden tycker jag de flesta sitter med sina mobiler och är helt ointresserade av att samtala.
Ganska tråkig utveckling tycker jag.
Hursomhelst så önskar jag dig en skön och lugn helg?

Kramar
???

Steg för steg tar du dig fram. Du verkar målinriktad, men ändå finns viljan att förstå dig själv och dina känslor..Så inspirerande att läsa din tråd..Ett nyktert liv är ett friskt liv, oftast utan skam och skuld?

Jag tackar för påminnelseråd och ska kika på dem i em.
Måste dra iväg nu och få ut all energi som kokar under skinnet på mig!

Dagen kommer bli bra!
Tack det samma till dig!
Gp

Kära Soffi,
Man är sällan ensam med sin ångest även om man oftast känner så. Skönt att du hakar på för det behöver jag verkligen. Sedan att du känner igen dig och att vi funkar lika är en glädje för mig! Även om problematiken med prestation och att 85% inte är bra nog gör mig (Oss) orolig och fylld med ångest.
Hade en snurrig natt med tankar som inte går att stänga av, nu på morgonen olustiga känslor. Har en lista i skallen jag måste fixa innan jag reser iväg igen på måndag. Inga jätteprojekt egentligen men saker som måste lagas och fixas här hemma. Att prylar, bilar, hus ska lägga av när man minst behöver det är väl ett typiskt tecken på att man redan är stressad och uppskruvad i varvtal? Jag menar, är man grundlugn och något pajjar tar man det som det kommer och fixar det. Nu upplever jag det som väldigt påfrestande och alla andra projekt jag har i bakhuvudet som jag vill börja med, få gjort, skaver även att jag vet att det kan vänta.
Rastlös, driven av prestation och att skapa.
Annars har jag svårt att gilla mig själv.
Bläää! fy fan för mig!
Sluta upp med detta våld på mig själv.
Måste iväg till gymmet nu för att köra skiten ur mig. Finns helt enkelt ingen genväg just idag, får ge efter för impulsen och fly härifrån.
Vet att jag mår bättre efteråt.
Tror att det är just fredag också som spökar i mitt inre?
Men jag är bestämd och tänker fortsätta min nykterhet, var så säker.
Jag tar armkrok med dig Soffi så kör vi vår bergochdalbana tillsammans mot nykterhet!
OK?
GP

Kallprat och väder spelar jag bara med i för att verka normal, tycker det är helt värdelöst. Har aldrig förstått mig på fikaraster, jag blir helt galen av allt pladder, ointressanta samtal och skitsnack. Har ofta undvikit raster eller andra gruppkonstellationer, och suttit själv på lunchraster för att kunna få den återhämtning jag behöver.
Ibland har jag på fikaraster satt mig ner med de andra men "tittat på", ungefär som att jag tittar på en kass dokusåpa på tv. Tittar på hur folk interagerar med varandra, kroppsspråk, spel och tillgjordhet. Hur folk försöker verka smarta eller roliga. För så är det i grupp. Folk gör till sig så fruktansvärt. Jag trivs på tu man hand med andra, även om det fortfarande ofta är ett spel så är det lättare att nå fram, slappna av och visa sitt rätta jag.

Jag är inte ett dugg intresserad av att bli extrovert och platsa i det här som jag upplever som tillgjort, jag vill vara som jag är. Alkoholen har ju "hjälpt" mig att kunna "sjunka ner" (???, förlåt alla extroverta pladderkvarnar..) till den där nivån där andra är. Fest är inte intressant för mig längre när jag inte dricker.

Just nu har jag det bra på jobbet. Få kollegor per arbetspass som jag behöver interagera med och de flesta trivs jag med. Jag har en fin relation med mina kollegor men känner inte att det är någon jag vill umgås mer med än i arbetssammanhang.

Så till stor del är jag där jag vill. Men nånting inom mig pockar på min uppmärksamhet gällande detta. Rädd för mig själv? Eller rädd för andra? Eller bara bli ännu mer säker på att jag är som jag är och gör mina sociala val ärligt och för mig själv.
Ungefär så tänker jag...

På jobbet nu. Längtar bara hem... Till lugnet. Få göra vad jag vill om jag vill. Kanske prata och umgås med någon jag tycker om på riktigt. Oavsett så blir denna dag och kväll nykter ?

Idag är det dag 4 och fredag, men inget besök på bolaget. Det finns flaskor hemma men de får stå för min del, kanske min man vill ha sig en virre och det får han väl ta, han kan ju ta en och sedan inget mer. Jag kan det inte och avstår, det blir a-fritt bubbel i glaset ikväll. Skön fredag till er alla :)

Att jag föreställer mig tillfällen när jag ska dricka men det är långt fram. Kanske för att man inte tänker på att man inte dricker eller så är det en del i processen för att komma vidare? Att ha det framför sig gör att det blir lättare. Sen flyttas det hela tiden framåt så man aldrig kommer dit men att just ”alternativet” finns gör nuet lättare? Gud vad jag svamlar. Hoppas du fattade nåt o att du får wn bra fredag!

Tycker jag är värd två guldstjärnor idag!
Det känns bra och stabilt även om det blåser runtomkring? (när gör det inte det..)

Tack Pellis, hoppas du är ok också?
Önskar alla en skön vit fredag ??

Kramar
???

Hoppas det fixar sig hos naprapaten. Tack för att du peppar så många.

Kram

Vill skicka en kram, då jag tror att du behöver det extra mycket just nu. Tänker på dig och önskar som vanligt lite lugn i ditt liv. ?

Det är ju det där med att programmera om hjärnan som många gånger är den viktigaste pusselbiten till ett nyktert liv. Känslan när man inser att man inte tänkt på A i sammanhang där den annars varit självklar är underbar. Grattis till härliga insikter.

Trevlig helg med mycket kvalitetsmys.

Kram

Vilken skön känsla! Att se fram emot bra saker istället för boxen! För att du börjat programmera om dina helger.
Så beskrivande och bra! Det handlar ju faktiskt inte om att bara sluta dricka, man måste omprogrammera sig själv så att man funkar bättre och har färre buggar i systemet.

Ha en bra fredag!

Utan att ha hunnit läsa ovanstående inlägg har jag i min tråd nyss skrivit om just prestation och höga krav. Hittade några påminnelseråd angående detta, som jag ville förmedla. Så självklara och så svåra att följa. Kika in och läs, om ni vill.

Ha en fin dag!

Jag är också introvert, inte så att jag har svårt för socialt samspel och "väderprat" så det är nog inte alla som ser hur introvert jag egentligen är..
Men, jag är mycket ensam (eller "själv" kanske enligt modernt språkbruk), helt självvalt. Jag har ett fåtal nära vänner (som jag litar på), men många bekanta som jag helt enkelt inte litar på till fullo. Främlingar litar jag inte alls på.
Iaf, igår lyssnade jag på Alkispodden #45. Jag vet inte om jag tolkar dina funderingar om "folk" och ditt eget agerande gentemot dem rätt. Men det avsnittet gav iaf mig lite att fundera på samt förhållningssätt som jag kanske ska testa.

Med förhoppning om att "ditt nästa humör" blir ett "bra" humör oavsett vilket!!

Härligt att du mår bra!
Jag tänker att bergochdalbanan är en förutsättning för din euforiska känsla!(?)
Man måste ju knega uppför, det går långsamt och tungt, mot krönet för att sedan kunna få den där härligt svindlande känslan i magen när det släpper och man far i full fart nedför backen :-).
Att åka rakt fram på plan mark kan ju kanske vara behagligt, men det är väl topparna man vill åt?

Ha en bra fredag!

Soffi?? för dina stärkande ord. De behövs oavsett hur stark man känner dig. Ha en underbar dag o helg så ska jag uppdatera det första jag gör imorgonbitti? kram