Senaste kommentarerna i forumet

" Så innerligt trött på att prestera och kväva mig själv i ångest och rädsla att inte vara bra nog eller duga."
Det där skriver jag under på! Samtidigt som allt annat än prestation känns meningslöst...
Jag förstår också att prio ett måste vara jag själv, men den fulla insikten vill inte riktigt trilla in...

Men jag hakar gärna på den häftiga resan mot nykterhet med dig för vi verkar funka så lika.

Ha en bra fredag!

Önskar dig varmt välkommen! Skriver som Dee, jättebra att du hittat hit, bara det är en god bit på vägen! Gå in och läs här, "prata" med andra samt skriv i andras trådar när du är redo.

När jag läser din text så får jag lite reflektioner om fina viner och alkohol. Kärlek och åtrå. Det som inte framgår är om hen dricker för mycket på helgerna av de fina vinerna? Eller bara vill ha vin till maten? Känner ni kärlek och åtrå tillsammans även som helt nyktra eller är det myset med vin och helg samt ledighet som är passionen?

Några tankar från mig bara. Ger kanske inte svar på din fråga om du ska berätta eller avsluta relationen. Vore ju synd att avsluta om kanske "hen" känner samma sak.

Önskar dig en fin fredag!

Vågar mig på att säga grattis till en vecka några timmar i förskott, för ditt inlägg andas så mycket positivt att jag är övertygad att du fixar fredagsmyset utan alkohol.

Ha en härlig fredag (i solen) du med!!

Men oj så tråkigt med dödsfallet! Tycker du är otroligt stark och duktig som "orkar" med alla tråkigheter omkring dig!

Det där med att "snacka" med sig själv om att man ska leva fullt ut för att man vet aldrig när livet ställs på sin spets. Bra att du inte lyssnar till det snacket från andra eller från dig själv. Jag har en väninna som säger så till mig hela tiden. Behöver jag säga att hon verkligen skulle behöva ta tag i sin alkoholkonsumtion?

Nu är du iaf tvåbent och jag säger Grattis! Jag önskar dig en fantastisk helg! Kraaam

Ja, ni har så rätt. Jag får försöka att bara acceptera just nu att "ingenting" fungerar, eller kanske rättare: det är så här jag fungerar....

Bestämd: Jag hade faktiskt redan börjat fundera på om jag har någon diagnos. Utöver alkoholism då alltså, för den är tveklös. Det är ju inte bara etta-nolla beteendet som dykt upp... Får se om jag ber om en utredning.
Skrämmande att jag känner mitt nyktra jag så dåligt, men så är det nog också över tjugo år sedan jag var helt vit så här lång period, och de perioder som jag haft ett moderat drickande så har jag kört fullt ös medvetslös med dubbla jobb + en väldigt tidskrävande hobby...

Ensam: Ingentingheten var ett bra ord! Jag har den också när jag inte kan köra på för fullt. Som igår, när jag kände lust att träna men inte kunde för att jag har ont, blev helt apatisk och satt i morgonrocken till långt in på fm. Kom på först på kvällen att jag skulle ringt ett antal samtal i mitt projekt samt skrivit klart några dokument. Hade helt glömt det när jag fastnade i noll-läget… Hur funkar man? Tjurig fyraåring?
Så, nej, ingen mellanmjölk här inte, dricker det inte ens - det ska vara fet mjölk :-)

Så till det positiva :-)
Fastän jag har det jobbigt med mig själv nu så har jag inte en enda gång känt sug att dricka. På något sätt, vet inte hur, så har jag lyckats låsa dörren till det alternativet med trippla säkerhetslås. Eller så är det mitt "etta-nolla-beteende" som faktiskt hjälper mig här.
Tankar på alkohol dyker upp, javisst, men de ligger långt fram i tiden har jag upptäckt. Typ; Blir gott med vin när jag ska fira projektet nästa sommar! och Snart december, ser fram emot att testa årsglöggen! Som att jag tillfälligt glömmer att jag inte dricker. Och tillfällena ligger ju så långt fram att det är lätt att avfärda med: Ja, ja, får se då hur jag gör, idag vill jag iaf inte ha något.

Och, idag ska jag ta hand om mig själv. Har fått tid till en mycket skicklig naprapat som ska hjälpa mig med mina onda muskler. Håll tummarna för att det bara är lite låsningar och överansträngning och inte inflammationer jag dragit på mig.

Allt gott till er alla, det här blir en bra dag!!

7 idag och vaknar efter en helt okej natt för en 30min sen och nu slog det mig. Det är ju fredag idag och inte en tanke på vin när jag var uppe först . Känner en annan känsla ikroppen idag än förra veckan(en lugn o skön sådan) Annars brukade jag börja tänka till kaffet att ikväll är det "myskväll". Vad ska vi ha för vin till maten idag? Men inte idag,vet hur jag mådde förra lördagen efter mitt lilla men dock besvikna snedsteg. Ha en härlig fredag ???(tror solen skulle titta fram idag) kram

Välkommen hit och underbart att du är motiverad! Förstår att det varit jobbigt för dig med allt du beskriver.
Perfekt att du vågar berätta och att du får stöd. Jag har också berättat sedan lång tid tillbaka men har snubblat väldigt många gånger ändå.
På det stora hela är det så mycket bättre att berätta även om man misslyckas emellanåt. Nu verkar du fast besluten och det kommer gå vägen.
Jag följer dig och hoppas du hänger här inne när du behöver.
Kraft och styrka till dig!
GaragePer

Har haft en skit tung tid nu i 5 veckor, MEN imorgon ska jag börja min resa på riktigt, dragit upp huvudet ur sanden, nu kör jag- har inte tid med fler misslyckanden och är så himla motiverad. Jag är 52, jobbat ihjäl mig till 2004 pga kronofogden sen 92, byggt upp ett egentligen bra liv med bostadsrätt och landställe. Men vad hjälper det om jag dricker bort jobb, förhållanden...
Jag krigade på i somras och var nykter ca 5 veckor och tränade bra, men pga av strul i mitt äktenskap ramlade jag tillbaks igen. Kan självklart inte skylla på någon annan en mig själv, är stark som person i självförtroende och självkänsla- förutom i kärlek- helt värdelös. Jätte konstigt, men är sån känslomänniska och har så mycket empati. Är för f-n militär och leder människor som ser upp till mig... nu jäklars ska jag fixa det här med hjälp, tidigare trott jag ska fixa det själv...
Kör ett eget tolvstegs redan med att berätta för precis alla och det känns så skönt, får stöd från alla ink arbetsgivare.
Nu kör vi!

Snart är helgen här, känner mig inte alls vare sig osäker eller orolig över relationen till A just nu. Det är bestämt vad jag måste och vill just nu. Tycker jag redan har kortare stunder där alkoholen inte får utrymme i min hjärna. Men samtidigt kommer de där stunderna insmygande när jag minst anar det, känslor av tristess och meningslöshet att aldrig kunna svepa en kall öl i vänners sällskap, eller oftast i eget sällskap. Ja just det, så är det ju allt som oftast.
Ensam med mitt dricka i garaget, vid datorn, vid TV:n när alla lagt sig. Inget kul eller glamoröst alls.
Det är bara skit med det för min del, förutom de där första förföriska, lugnande, "kreativa" avkopplande glasen......som bara väcker den sovande djävulen, som får mig att aldrig kunna sluta.
Så jag är glad att insikten trots allt är med mig och söker nu med ljus och lykta något vettigt att hänga upp mitt närmaste liv och energi på.
Jobbet känns mest meningslöst just nu där inget vettigt blir gjort fastän jag borde prestera just nu.
Känns som min prio ett är mig själv och så måste det få vara. Så innerligt trött på att prestera och kväva mig själv i ångest och rädsla att inte vara bra nog eller duga. Det suger fett och så vill jag inte ha det mer.
Nä, först trygg i nykterhet, sedan får jag se vart jag styr livet.
Det kan bli en häftig resa detta!
Häng med!

GP

går mot sin ända. Jag mår faktiskt riktigt bra. Kan känna mig nästan lite euforisk emellanåt för att sen bli rörd av nåt ? könslomässig bergodalbana men det känns fint. Nu väntar en alkoholfri helg med familjen ?

Tar en dag i taget, idag var första dagen sedan jag slutat som jag kände mig lite sugen på att dricka, eller jag funderade i alla fall på om jag kanske inte skulle dricka litegrann. Vet inte hur jag tog mig ur de tankarna men jag drack inte! Kom fram till att det inte var värt det när jag resonerade med mig själv. Har landat i så pass mycket självinsikt (just nu i alla fall) att jag inte skulle nöja mig med ett eller två glas och att det höst sannolikt skulle sluta i katastrof om jag tar det där första glaset.

Känns som att det är svårt att skilja på ett egentligt sug och vana. Idag stod jag inför en situation där jag tidigare ofta valt att dricka för att jag hade chansen att göra det och därför funderade jag i de banorna- men var det ett sug egentligen? Jag vet inte riktigt. Känner mig hur som helt väldigt nöjd att jag inte drack.

Jag tycker vi alla ska sluta en pakt - De som sjukskriver sig vid sjukdoms manifest. Det är så lätt att säga ”man ska inte jobba när man är sjuk” och ”man måste ta ta hand om sig själv innan man kan göra någon nytta för andra”. Mycket svårare att faktiskt göra. Tummen upp till dig! ??

Fyra dagar lär det vara lugnt på. Iaf om du inte varit stupfull i en månad i sträck, då kan du ju lägga på några dagar för att vara safe. Några allvarliga biverkningar är oftast inget att oroa sig för men ibland better safe than sorry. Du kan nog pressa ner det där till tre dagar och starta på 70 cl istället för 100 cl, men du ska ju hitta en väg som passar dig. Fördela dock ut det i små mängder under de vakna timmarna.

Lycka till! ha en plan framför dig som du sen följer slaviskt (tio minuter går väl an men tulla inte annars), och försök skjut upp mellanrummet mellan intagen. Det kommer gå bra! Startar du på en liter så minska med 25 cl per dag så har du bara 25 cl sista och fjärde dagen. Sen är du typ nykter :D

Du har ju precis gjort det bästa man nog kan börja med. Gjort det väldigt tydligt för dig själv varför du vill bli nykter, din motivation och målbild.
I all välmening ger jag dig mina bästa råd jag har efter några år av problem. Var väldigt snäll mot dig själv nu, sänk alla krav. Nykterheten kommer sannolikt att ge dig mycket ny energi, håll lite i den och träna på att slappna av och bara vara. Tro inte att du kan bli en supermänniska direkt efter du slutat dricka, då kör du in i väggen vid den första större motgången. Alla stora förändringar behöver få ta tid. Börja med att fokusera på sånt du tycker om och låt dig vara svag, trött, otillräcklig sen. Bara du inte dricker så kommer livet och ljuset tillbaka. Önskar dig all lycka till.

De larvigt glada dagarna har ersatts av lite gråare dagar. Tråkigt på jobbet, jag är inte helt på hugget och gör små missar. Har inget speciellt att se fram emot, känns mest som det rullar på. Får se vad nästa humör blir? ?

Har hamnat i en lite obekväm situation.. Väldigt kort: en gammal vän försöker lura en nära vän. Det är obehagligt just nu men verkar kunna lösa sig till det bästa.
Men det påminner om något som är jobbigt just nu. Människor. Att se en gammal vän bete sig på detta vis är väldigt obehagligt, och jag har redan svårt för närhet till andra, svårt att lita på andra och sånt där...
Det jag funderar på är ganska luddigt i mina tankar och känslor, jag kan liksom inte riktigt sätta fingret på vad det är. Det har varit ett tag nu och den här senaste situationen har fått snurr på mina funderingar. Men det som händer är typ:
Jag undviker att titta på folk, viker undan med blicken. Eller tittar på folk och funderar vad de är för filurer egentligen.. eller att jag kan titta på någon och undra om det är någon som kan bli en vän.. Jag funderar en del på varför jag trivs så bra själv. Jag är ju introvert och det är ok. Men är ensamheten helt självvald eller är den också grundad i rädsla? Jag är inte helt ensam, jag har några få nära men resten skiter jag i typ... om jag inte är full, då är jag orädd och gillar alla jag möter.

De här tankarna och känslorna jag har nu kan grunda sig i mig själv, att jag börjar rannsaka min egen pålitlighet efter åren som missbrukare. Det kan också vara gamla sår som börjar kännas. Eller en kombination. Eller nåt helt annat. Det börjar iaf komma upp till ytan lite lätt. Får se var dessa funderingar slutar...

Mitt i allt detta står jag iaf nykter, på dag 46. Och det känns bra iaf!

Hög igenkänningsfaktor. Är också väldigt all in, 100%, men jag har väl också den motsatta, 0%, orkeslösheten - ingentingheten (jag vet att det inte är ett ord). Men att vara lagon, mellan, mellanmjölk det är inte jag. Och det är inte du heller, istället för att vi ska avsky och vilja förändra dessa saker - kan inte det bara få vara okej. Det är ju faktiskt det som gör oss till dynamiska, lite mer spännande än de där lagom-personerna som kan ta 2 glas vin, eller bara ta en godis i godisskålen...

För i ärlighetens namn, att vara lagom (även om det vore skönt och inte så stressande och pressande) så är det ju ofantligt oinspirerande och vi vet ju vilka de människorna är, och de är ju faktiskt rätt så tråkiga. Så jag säger att det är okej att vara 100%, det är till och med bättre än att vara mellanmjölk.

Hej Summertime! Du verkar ha skapat en plan för hur du ska trappa ner ditt vindrickande på ett par dagar. Skriv gärna igen och berätta hur det går för dig!

Kanske är det här inte intressant för dig, du får själv avgöra vad som känns hjälpsamt för dig just nu, men jag tänkte bara tipsa om ett par rader som vi har skrivit angående abstinens, som finns att läsa här: https://alkoholhjalpen.se/akut#abstinens - det kan ju vara bra att påminna sig om vilka tecken man kan vara lite vaksam på, som är bra att söka vård för.

Varma hälsningar,
Sofia, Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Hej Emma Strövare! Vad klokt du har summerat alkoholens för- och nackdelar här. Det är jättebra att kunna gå tillbaka och påminna sig om när suget sätter in. Du vill var nykter nu, för att kunna vara den mamma som du vill vara för din nyblivna 3-åring och för att du ska kunna minnas alla fina stunder med honom. Du vill ge din vän, som kanske inte kommer att leva så länge till, ett lugnt år och du vill också vara närvarande under den tid du har kvar med henne. Du vill leva utan självhatet, desperationen, lögnerna, döljandet, ångesten, tröttheten. Du vill slippa den ekonomiska stressen och kampen för att hålla dig nykter nog. Du vill klara den utbildning som du har kommit in på, som kommer att ta dig dit du vill i karriären. Det låter som att du har mycket att vinna! Närvaro, mer ork, ett större inre lugn (utan självhat).
Hur ser din plan ut framåt - har du några idéer om vad som kan hjälpa dig att hålla dig nykter?
Varma hälsningar,
Sofia, Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

I dag är det "ett tjog" i rad utan att jag hällt i mig en massa gifter och jag känner mig nöjd. Jag tänker fira detta med en påse chips! Salta chips. ?

Hej uddda! Jag beklagar att din kärlek har lämnat dig, vilken tuff sak att hantera. Ensamheten blev för svår att hantera utan alkohol och du bröt din 60 dagar långa nykterhet när det här hade hänt och känner dig nu misslyckad. Såklart förstår jag din besvikelse, men jag kan också se viktiga lärdomar som du fått med dig genom det här återfallet. Ensamhet är en riskfaktor för att börja dricka igen. Om du vill göra ett nytt försök med nykterhet kan det vara bra att skapa en sorts krisplan - vad gör jag när jag känner mig väldigt ensam? Nu hoppas jag verkligen, verkligen att du ska slippa bli lämnad av en partner under lång tid framåt, men det kan ju dyka upp andra risksituationer. Vad kan du göra för att distrahera dig från starka, negativa känslor? Vem kan du prata med? Finns det några hjälpsamma tankar som kan vara bra att påminna sig om?
Kom ihåg att det är väldigt vanligt att en resa mot nya alkoholvanor kan vara både lång och krokig. Det här är första gången du gör en helhjärtad satsning på nykterhet, inte konstigt att det är utmanande! Jag tänker ändå att det kan bli lättare att hantera återfall och hitta tillbaka till sin målsättning om man tänker "vad kan jag lära mig av det här till nästa gång?" istället för "åh, typiskt mig, jag klarar det aldrig" eller liknande.
Hälsningar med hopp och värme,
Sofia, Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Tack för bra svar. Nej har inte tillgång till något lugnande, tyvärr.
Min plan är att försöka sluta på 4 dagar, verkar ju inte helt omöjligt
Planen är en liter idag och i morgon, sen 0,5 l i ett par dagar. Är mest rädd för att få allvarliga biverkningar, mådde pyton idag, men har tidigare kunnat sluta tvärt, det här var något nytt...
Att ha biverkningar för övrigt är inget jag bekymrar mig över, vet ju att de kommer, men brukar se det som positivt då de ju betyder att jag är nykter

Har du inte tillgång till stesolid eller liknande så tycker jag personligen det är enklast att trappa ner på öl. Vissa väljer dock 2cl vodka varannan timme. Fungerar ju med vin också och då typ 5-6cl varannan timme. Jag personligen fixar det enbart med öl. Annars trappar jag snabbt upp igen.

Sen gäller det ju att kämpa och försöka förlänga tiden så mycket du kan varje gång och inte längta till de två timmarna!

Trappa ner under 4-7 dagar beroende på hur länge du druckit. Själv trappar jag oftast ner på 2-3 dagar oavsett.

Soffi tnx för din feedback. Är nog inte direkt en oro, mer funderingar. Med den inställningen jag kommit till nu så känns det ganska klart att mina 30 dgr kommer passera men jag känner att självsäkerheten beror mycket på att jag inte har något planerat under denna tiden som kommer sätta mitt beslut på större prov.
Imorgon är det fredag och jag kan njuta av bara tanken att helgen är på väg och jag inte har en tanke på dricka, eller, jo visst. Jag kan tänka på det men ändå känna att det inte finns något behov. Jag ser bara alla fördelar med att inte göra det. Vi har bestämt att snygga till lite hemma. Barnen skall sova över hos mormor och morfar. Vi tänkte kanske gå på bio och en middag. En härlig helg att se fram emot helt utan berusning!
Men jag har ju varit här några gånger som sagt. Känslan börjar gnaga lite i bakhuvudet, om det är så här lätt hur kan jag då ha problem? "Det är väl bara att göra som jag gör nu så måste jag ju kunna dricka vid lite utvalda tillfällen" Jag har varit minst lika självsäker som nu och sabbat det på bara ett par veckor! Hm....

Igår vart inget vidare, åtminstone inte senare delen och det är ju den man minns. Jag kom iväg lite spontant på träning igen faktiskt efter jobbet. Supergött denna gången med. Sen när jag kom hem skulle sambon iväg ett par timmar också. Hade inte börjat med någon mat. Jag var ganska trött.. Mina barn har blivit så väldigt tjafsiga det senaste alltså! Ju mer irriterad jag blir, desto mer tjafsar de känns det som. Jag försökte verkligen hålla mig helt lugn igår och förklara saker pedagogiskt men min dotter alltså, 8 år.. finns det någon typ av för-pubertet? Denna attityd! Jag blir tokig inombords och vid en viss punkt även utanpå. Det blir aldrig bra. Det där hemska samvetet när man inte orkade vara en jätte bra förälder gnager alltid jobbigt. Behöver fundera ut någon metod jag känner mig trygg i utan detta dåliga samvete..

Idag är en fin dag! Behagligt tempo på jobbet. Var ute ett ärende innan på förmiddagen, härligt väder, soligt, blå himmel och sån här härlig sval frisk höstluft <3 Bara det gav ett litet lyckligt pirr. Knoppen är klar och pigg, det är så tydligt vad bara två veckors nykterhet gör för huvudet. Hur man hanterar problem och stress 100 gånger lättare. Hoppas på en bättre kväll idag, inga planer, kanske bara ha en riktig slappekväll! Börjar märka att det kryper på lite saker med känslan att jag "bör" ta tag i det nu när jag mår bättre. Ska nog ta och backa ett par steg idag.

Nu tänker jag inte dricka mer. Inte en droppe till. Jag skall vara nykter idag, och imorgon. Det är dags att ta ansvar. I morgon fyller min son 3 år. Jag fixar presenter och planerar en underbar födelsedag åt honom, samtidigt som jag varje dag skriver in en alkoholiserad mamma i berättelsen om honom. Han skall inte växa upp med samma sorg och ansvarskänsla som jag gjorde. Jag förtjänar att vara klar i huvudet och minnas alla underbara stunder han ger mig. Idag fyller också min vän år. Det är inte säkert att hon kommer att leva till sin nästa födelsedag. Jag vill inte vara bortdomnad den tiden jag har kvar med henne. Jag vill inte att hon skall lägga sin energi på att oroa sig för mig. Alla världens argument för att sluta dricka finns där, men det viktigaste är nog: jag orkar inte mer. Jag orkar inte kämpa mer. Jag orkar inte med självhatet och desperationen. Orkar inte ljuga och dölja. Orkar inte ångesten och tröttheten. Orkar inte med den ekonomiska stressen. Orkar inte kampen för att hålla mig nykter nog. Det måste räcka nu.

Fungerar inre att vara utan vin just nu, mår hemskt när jag är utan.
Drickandet har eskalerat och det kan bli uppemot 2 liter på en dag.
Tänkte istället trappa ner under en tid, men i vilken takt är det bäst att göra det?
Tanken är att sen börja med antabus, men först måste jag nyktra till på ett bra sätt