skrev Mirabelle G-S i Första dagen på resten utav mitt liv

Känner med dig Femina. Hoppas den värsta ångesten har lagt sig nu. Bara andas och tänk att varje minut som går för dig längre och längre bort från gårdagen. Även våra värsta stunder blir till vatten under broarna med tiden. Kram


skrev Bestämd i Ett liv -om mig och mitt beslut

Tack kloka Soffi! Du dyker jämt upp med smartheter när jag behöver det som bäst ?


skrev Mrx i Snart helg igen

Pianisten, väldigt bra inlägg du skriver om att släppa alla måsten. Jag kämpar med samma problematik. Jag lära mig att släppa på kraven och vara snäll mot mig själv. Kämpa vidare


skrev Soffi i Ett liv -om mig och mitt beslut

..att tankarna skrämmer dig! Då blir du på din vakt och kan hålla fast vid ditt nya aktiva liv.
Men jag förstår att suget är obehagligt.
Håll ut!


skrev Bestämd i Första dagen på resten utav mitt liv

Är ju ingen expert, långt ifrån, men om jag ändå får dela min spontana tanke när jag läser det du skrivit: Det känns som om du måste visa dig själv kärlek först och främst. Du är bra, du duger ?


skrev Ledsen själ i 3:e

Vinäger och soffi för svar? nej jag lovar ska ej glömma mig själv. Var och köpt ansiktmasker och ny nattkräm som ska smetas på ikväll när lugnet har lagt sig(barnen sover) haha härligt. Idag har varit en toppendag! Bra på jobb. En del att göra men bara roligt. Var på en föreläsning och fick lite förväntansångest för en sekund sen tänkte jag åter igen.Du ska inte få ta mig denna gång o det hjälpte otroligt. Precis kommen hem från jobb, barnen är hemma och allt är frid. Snart ta en långpromenad med vovven. Ganska kyligt ute måste jag säga tyvärr men hösten kommer ju varje år och tittar man riktigt noga så är det faktiskt ganska vackert att se träden sakteliga byta färg från grön till gulorange? ha en fin nykter tisdag alla kämpar?kram


skrev Bestämd i Ett liv -om mig och mitt beslut

Det är mycket nu och då kommer plötsligt den där känslan, att korka upp och checka ut, få lite ro i hjärnan. Vet att jag inte kommer att dricka idag men tankarna skrämmer mig. Vet att det gått kort tid och hoppas att de där pockande tankarna kanske kommer mildras med tiden. Är bara rädd att jag ska falla dit innan dess. Jag vill ju ha det här livet, fyllt av aktiviteter och energi.


skrev Strulan65 i Div åsikter eller...?

Ja dessa öden och barn som formas, så även många av oss.
Läste någonstans att man räknar att det är 320000 barn som påverkas negativt av alkoholen ?
Siffran skrämmer och mörkertalet med vuxna som drogar sig med annat skall läggas till.
Så att vi måste tala om det mycket mer, lyfta fram problemet i ljuset.
Kram Strulan


skrev Femina i Första dagen på resten utav mitt liv

Tack, #Vinäger
Jag mår fortfarande väldigt dåligt. Ångesten river och sliter. Huvudet tungt. Ligger i sängen och undrar hur jag kunde hamna här. Känslomänniska som jag är tror jag det började med känslan av att bli avvisad som triggade igång den negativa spiralen. Sen beslutet att dricka under semestern. Sen kom jag hem och tyckte plötsligt att jag kunde unna mig lite eftersom jag varit så duktig och allt gått så bra... Sen det här minnestestet som påminner mig om min sjukdom. Jag blir rädd för mig själv när jag ser hur lätt jag spårade ur igår och tappade omdömet totalt. Drack från ca kl 15.30 till midnatt. Hittade idag ett halvfullt vinglas i kylen från igår. Det hällde jag ut.
Jag ringde maken tidigare och grät. Han verkar lite chockad över hur jag mår. Nu verkar ju jag "gått om" honom! JAG behöver hjälp!
Jag har raderat min väns nummer från telefonen ifall jag skulle få ett plötsligt infall utav sinnesförvirring, nykter som onykter. Han skickade dock ett meddelande till och påminde mig om att jag behöver AA och önskade mig allt gott. Jag svarade inte. Jag kommer ju springa på honom framöver men får hålla mig borta från honom. Jag måste hålla mig borta från alla män så jag kan fokusera på mig själv. Jag har en tendens att bli lite flirtig, glad, suga åt mig uppskattning för så har jag varit hela livet. Jag vet nästan inte hur jag ska bete mig annars? Jag måste sluta med det. Och sluta krama en massa folk.
Maken kom hem på lunchen. Han hade varit och handlat lite mat för han insåg att jag inte var i skick att gå ut. Honom kan jag krama!
Jag får ta nya tag så snart alkoholen går ur kroppen. Så får jag ta det försiktigt och förhoppningsvis har jag lärt mig något, den hårda vägen. Bita i det sura äpplet och inse att jag måste hålla mig nykter, en dag i taget, resten utav mitt liv. Det får inte finnas några omständigheter. Jag är i en brant utförsbacke och den leder bara till misär. Jag tror jag orkar ta mig upp och göra en kopp kaffe nu. Jag har heller inte ätit nåt idag. Jag vill aldrig mer må såhär. Gud, ge mig sinnesro! ?


skrev Fibblan i Dax nu

Läget?
Du svarade ju i min tråd sist, och jag skrev lite till dig där också, men ville ändå bara titta in till dig och säga hej??!
Jag har inlett min femdagarsfasta nu ju, och det är väldigt motigt just nu kan jag säga..?. I bästa fall blir det 3 här med. Försöker tänka nu att klarar jag idag, så har jag bara imorgon också..!
Hursomhelst, oavsett när det blir läge för ditt kit, så hoppas jag det är bra med dig och att du kan känna dig nöjd och tillfreds med också hur du förhåller dig till alkoholen?!
Stor kram
/Fibblan,?


skrev DetGårBättre i Dags att ta tag i problemet.

Ingen tar livslånga beslut ifall man tror att det är fullt möjligt. Vissa tar timbeslut, andra dagsbeslut och vissa lägger ner helt men är beredda att ta nya beslut i framtiden - utan att sätta slutdatum för dessa beslut etc. Livsbeslut är stora att ta in nämligen.


skrev Fibblan i Otroligt

Jag tyckte mig t.o.m höra en lite kaxig ton mot a-? där..??!
"Nja, lite a-tankar, men knappt ngt jag reagerar på.." typ! ?
Så gott att höra!
Han kan inte rå på dig - du är stark?!
Fortsätt så?!
Kram
/Fibblan ?


skrev Kristina78 i Tar upp kampen

För fina ord...till dig gorm kan jag faktiskt säga att det var på håret att jag skulle ge upp...mycket därför jag tog tag i allt nu...jag vill verkligen leva ett nyktert liv, så jag tänkte att då tar jag emot all hjälp jag kan få.
Sen är det ju såklart en själv som måste göra den största delen av jobbet...och det är jag beredd på att göra.
Nu för tiden är jag glad och tacksam över att leva...det var jag inte förut.
Vinäger...det är ju en strategi att stänga alla dörrar...tyckte det kändes jättejobbigt och hemskt först, men nu när jag sovit på saken känns det bra.
Och visst återfall kan vi ju alla ta...men jag ska göra mitt allra yttersta för att inte falla dit igen☺


skrev Jempa123 i Min resa

Bland det alkoholfria som finns. Beställde 6 flaskor blandade viner från det märket Magnus Hedman jobbar med igår. Kul o testa lite olika ???

Ja det är skönt att man lever med nån utan problem med alkohol. Det hade varit skitsvårt o förändra något annars.


skrev Vinäger i Snart 1 månad sedan...

En månad är ju kanonbra. Och dessutom är det ju ännu flera dagar nu. Fint att få ta del av hur livet flyter på till det mer positiva. Sådana berättelser ka vi aldrig gå för många av.

Grattis och välkommen hit! /Kram


skrev Virvla i Snart 8 månader.

Många tar idag en nykter månad. Det gör jag med ?
Känns som att det negativa börjar vända nu. Tänker på framstegen jag gjort. Snart ett vitt år.. trodde jag aldrig att jag skulle klara. Men jag ropar inte hej än! Det är ett tag kvar, ett tag kvar för ett nytt beslut. Jag kanske fortsätter att vara nykter eller så provar jag. Det är mitt beslut och mitt avgörande.
Har fortfarande tron att det går att förändra om man är i balans i sig själv. Och nej, jag lever inte i förnekelse. Jag vet vad jag har gjort och var jag varit. Tror det är viktigt att tänka på att man aldrig mer kan dricka alkohol. Det skrämmer hjärnan. Ett flertal har klarat det efter ett par år i nykterhet. Vi alla är ju olika. Att bara komma till insikt att man har problem är ett framsteg på vägen.
Vill man så kan man. Vill man släppa sin ångest och rädslor så går det. Det tar tid. Vill man släppa alkoholen så kan man. Vill man må bra så kan man må bra. Ordet är tålamod. Det tar tid.
Och tid ska det få ta.
Önskar er en trevlig dag ?


skrev Vinäger i Hur skiljer sig mitt drickande?

Vill bara säga det och passa på att tacka för många kloka ord.

Hoppas att du kommer tillrätta med ditt liv och hittar tillbaka till motivationen du hade under den långa nyktra perioden.

Kram


skrev Vinäger i This is it

Hör av dig när du orkar och vill. ?

Kramar till dig


skrev Vinäger i Nu!

Vad skönt att ha någon som både stöttar och bromsar. Ta hand om både er själva och varandra, så fixar ni det här. ?

Kram


skrev Vinäger i Hej, det här är jag

Du och jag startade våra trådar här med endast några dagars mellanrum. Ett jättegrattis till dina vita dagar och ditt nya liv. Tyvärr har jag ännu inte kommit till ett totalt avslut, men har betydligt flera nyktra dagar än vad jag hade när jag började skriva här.

Tack för att du uppdaterade, sådana här inlägg vill och behöver vi lösa mera av.

Kram


skrev Vinäger i Vill förändra

Vi är ju världsbäst på att hitta anledningar till att "få" dricka och nu hoppade du över en. Nästa gång känner du dig förhoppningsvis starkare i det beslutet.

Välkommen tillbaka hit, om du är samma Ultra som var en del av ett större gäng som peppade varandra en längre tid. I så fall har jag för mig att du hade en hyfsat lång vit period. Kanske kan du hitta tillbaka till det som funkade då och anamma det nu.

Lycka till! /Kram


skrev Vinäger i Hej! Behöver hjälp & pepp!

Känner du dig osäker på dig själv, så fundera över om du ska söka hjälp. Visserligen är forumet en viktig plats, men många behöver mera. Kolla upp vårdcentralen eller beroendecentrum i din kommun. AA funkar också bra för många.

Visst måste du göra resan för din egen skull, men att du har barn brukar hjälpa motivationen när du väl tagit klivet och verkligen bestämt dig.

Önskar dig lycka till!

Kram


skrev Vinäger i Dag1

Drygt tjugo dagar, tre veckor, är stort. De värsta dagarna är över och det är bara att njuta av allt positivt som nu börjar märkas mer och mer. Härligt.

Kram


skrev Vinäger i Nu är det på tiden...

Ja, det var längesedan. Din tråd är ju lite speciell för mig eftersom det var den första jag skrev i och erkände mina A-problem för drygt två år sedan. Trist att vi båda fortfarande inte är helvita, men det sista som överger en är ju hoppet. Och kämpar, det kan ingen beskylla oss för att inte göra...

Ha det gott!

Kram