Senaste kommentarerna i forumet

Precis som om jag skulle skrivit det själv! Förstår dig så väl. All ångest och förtvivlan. För så att göra om det om några dagar igen! Och min sambo får precis allt som finns inom mig och då menar jag all skit! Alla andra som inte betyder något får det lilla bra som finns inuti mig. Konstigt väl? Sjukt! Hoppas din särbo kan ge dig det du behöver framöver och jag kryssar allt jag har för dina 66 dagar ???

Kära #mulletant
Jag tackar och hälsar så mycket tillbaka till dig! Jag ber att få önska dig sinnesro och glädje i denna mörka tid. ?

Advent betyder "ankomst" för er som råkat missa det. När min son var liten frågade jag honom en gång vems ankomst vi väntade på? Jag fick det självklara svaret: Jultomten!

Hur underbart är inte barnens spontana logik? Jag brukar fortfarande roa mig med att påminna honom om detta i adventstid.

Veckan har gått sin gilla gång. Bröderna Bus har fyllt ett år och det firades med fisk, räkor och några nya leksaker. Underbara katter! Bara kärlek och glädje...

I torsdags hade jag min kurs igen. Varje gång delar någon sin "life story".

Jag har definitivt slutat med AA. Orkar knappt logga in på Facebook längre. Jag har druckit vissa dagar, andra inte. Jag är motiverad av att skjutsa sonen tidigt till praktiken, hämta dottern när hon arbetar sent. Ok, det blir kanske lite för mycket till helgen men inte på tok för mycket. Jag har umgåtts med maken och hållit mig långt ifrån mobilen och sms-funktionen. Känns rätt ok.

Jag njuter utav alla ljus som nu lyser upp vårt hem och alla ljus jag ser runt omkring mig, hos grannar och överallt i vårt samhälle. Vi kan vila i mörkret men med fokus på ljuset. ?

Kommentera om det långsiktiga. Jag har upplevt flera högtider och grillat (som fan) nykter. Efter ett tag blir det bara ”normalt” att inte drick då (precis som alla andra dagar). Har lärt mig att ha kul ändå. Det är kul när vänner blir lite småonyktra och släpper lite. Så gör jag det med fast nykter. Inte lika kul när alla är väldigt påverkade. Men då kan man ju bara hoppa in i bilen och köra hem. Saknar ”berusning” ibland självklart, speciellt när man inte riktigt är på humör men vet att man skulle kunna bli om man tog ett par järn. Men det går över. (Jag lovar att jag inte jobbar på Brooklyn) men en Brooklyn Special Effects som finns i mataffären är ett toppenalternativ till ”riktig öl” vid grillen. Och du kan ta en sån på tisdag kväll om du vill också med samvetet rent som snö :) Men för somliga funkar inte alkoholfri öl.
Det är en ny sorts liv bara. Annorlunda. Ett där du bara har så kul som du gör det. Ingen syntetisk lycka finns att tillgå.
Klart värt det imo, men jag har lite nedförsbackar gällande depressioner men det är inte kopplat till alkohol. Eller de blev kanske värre över tid med alkohol i bilden.
Go for it.

Gick på några i början, tills jag hittade mitt sätt.
Testa!
Min erfarenhet var att suget (förhandlingsproblemet) kom i vågor. Ofta vid tillfällen eller platser man snubblat pä förr. På väg förbi bolaget efter en jobbig arbetsdag eller på aw, eller när ungarna skriker och det råkar finnas nått promillehaltigt hemma.
För mig funkade det att dels planera för att minimera risken, inte ha sprit hemma, gå en annan runda på ica för art slippa se folkölen, etc och vara ”beredd”. Sen kommer det ändå men ofta kan man göra ett snabbt val och så släpper det ett tag. Jag kunde också gå och lägga mig kl 8 en fredag för att slippa suget/frestelsen. Man får testa med små trix tills man hittar nått. Man kan också experimentera med belöningar. Ofta blir alkoholen en sorts belöning (även om man inte gjort annat än klarat en arbetsdag). Och då kanske man behöver något annat ett tag. Även om det tar emot så kan träning ha en småberusande/lugnande effekt. Godis kanske funkar ett tag men det riskerar att bli ännu en dålig vana. Men krisar det så kanske det ändå är bättre.
Men du tar ju bort något som (i alla fall delvis) upplevs som positivt så något annat positivt hjälper att täppa till hålet. Gemenskap funkade också bra för mig, här på forumet och även ett tag AA.
Jag tror att om man ser nykterheten som ett intresse så hjälper det ju att omgärda sig med folk som har samma intresse. De som gillar alkohol har kanske svårt att lyssna längre stunder på alla intressanta fakta du lärt dig om hur mkt alkohol suger. Men här tar vi fram anteckningsblocket. Min fru ville ju att jag skulle sluta också så hon var också en bra samtalspartner delvis. Det var ju som en investering i vår framtida relation. Plus att jag personligen tror att när man menar allvar med att sluta så blir man mer öppen om det. Om man vill ha små bakdörrar så dodgar man vissa ämnen och löften. I alla fall gjorde jag det vid tidigare försök då jag ”typ kanske skulle testa några dagar att vara nykter nån månad eller vecka”.
Om du har problem att hitta något som funkar så testa vårdalternativ. Somliga får bra hjälp av mediciner. Men hur som helst är grunden att du verkligen vill. Ingen kan tvinga dig.

Det kommer inget positivt med att jag dricker, absolut inget. Visst kan stämningen höjas en aning, men för det mesta grabbar mina mörka tankar tag i mig och jag mår skit, blir arg på min särbo oavsett om vi träffas eller inte. Igår spårade det totalt, igen, efter en toppen-kväll. ? Jag bara tappade det... saker gick sönder och försvann... jag gjorde illa mig och mår idag riktigt dåligt.

Nu måste en förändring ske, jag har erkänt för min särbo, jag har problem med alkoholen. Var helt säker att han skulle lämna mig efter händelsen igår och det kan väl fortfarande ske. Just nu är han kvar, mest för att han känner ansvar antar jag. Fy bubblan vad dåligt jag mår psykiskt. Dock så känns det lite bra att jag nu sagt det till honom... och han är på mig som tusan, behandlar mig som en alkoholist. Vilket jag inte vill vara förstås.

Mitt problem är att jag dricker ofta och mycket, jag kan dricka hemma själv och jag kan dricka med andra. Normalt sätt så är jag lite återhållsam när jag dricker med andra, men inte med honom. Han som betyder mest av alla vuxna människor, han ger jag mig på och skäller på, skriker och hotar... alltså fy vad jag beter mig dåligt.

Nu vill jag ha 66 kritvita dagar, han ska hjälpa mig har han sagt... men jag har bett honom glömma mig.

Just nu känns allt svart och svårt. Men måste verkligen kämpa, jag är mamma och chef. Jag har människor som förlitar sig på mig... jag kommer räkna ner dagarna i stället för upp. Så börjar på dag 66 idag. Idag är det lätt att vara nykter. ?

Jag kommer även spara pengar varje dag jag är nykter, 100 kr in på ett spar-konto... det är ungefär vad jag dricker för 100 kr per dag i snitt.

Välkommen vita period ?

Sista tiden när jag vetat att uppbrottet med alkoholen är nära och bestämt har får druckit som besatt. Öl, vin, bubbel och whiskey i mängder. Har jag suttit med en whiskey längtar jag efter en öl och drar i mig whiskeyn snabbt för att börja på ölen, då vill jag ha whiskey igen och sveper ölen för att ta en whiskey igen. Och så har det hållt på. Men jag har hittat mig själv mitt i detta kaos och jag tror jag vet vad jag vill och hur allt ska bli. Detta betyder att jag säger nu adjö till alkoholen och tar ett stort steg in ett nytt liv. Jag är rädd men förhoppningsfull. Dag1 på mitt nys liv idag.

Jag ska dit ikväll, kanske är det bästa.

Känns som det är många situationer man ska klara. Jul, nyår, vår med grillning o sommarstuga. Egentligen är man hyfsat beroende. Jag förknippar fler o fler saker med a. Känns som att det kommer ta flera år att vänja sig av med det här. Man kanske ska ta en sak i taget. Känner redan saknad och jag har knppr börjat. Hur gör ni som klarat detta?

Gå på det som finns i kväll, sen hittar du till din grupp dvs ett slutet möte.
Huvudsaken är att du kommer iväg?❤️?

Är det öppet eller slutet möte man ska gå på?

Ja, visst är det roligt att få svar här, jag blir också glad!
Jag tycker att det här med träning låter så fantastiskt bra, för visst är det endorfiner vi är ute efter.
Det är bra att tänka så också; jag behöver mina endorfiner. Jag brukade ta genvägen en massa alkohol för att kemiskt framkalla dem, men nu får jag skaffa dem på ett lite mer beslutsamt och konstruktivt sätt. (Själv är jag inte så bra på att löpträna, men snabba promenader funkar också.)
Även i övrigt har jag bestämt mig för att det alltid finns nåt att ersätta alkoholen med.
För att varva ned efter jobbet (jag jobbar sent ibland och där var ju några glas rött en snabb lösning förut) har jag bestämt mig för att hitta det bästa som finns av kvällsteer, jag rekar fortfarande på den marknaden.
För att belöna mig med god dryck vid andra tillfällen använder jag olika äppelmustvarianter eller råsaftsjuicer av rödbeta, lime, ingefära, äpplen. Det blir lite sting av ingefäran på ett sätt som ökar juicens potens som ersättare för alkohol, om du förstår vad jag menar.
Jag inbillar mig att om man bestämmer sig såhär för att alkoholen - eller dess effekter - alltid kan ersättas med något så har man bäddat lite bättre för att alkoholfriheten ska gå bra.
Fortsätt att unna dig lugn och ro. Önskar dig en fortsatt fin första advent!
Kram Antonia

Det är jag som ska tacka! Läser din tråd och imponeras av din resa. Det var som en spännande deckare så jag var tvungen att gå till sista sidan för att se att det fortfarande går framåt.
Du ger mig hopp.

Det är så tydligt när man läser trådar att rollen som ”duktig flicka” har allvarliga biverkningar. Önskar verkligen att mina barn slipper ta på sig den rollen och göra med sig själva det jag gjort med mig.
?

Jag är inte med i en grupp IRL. Tänker hitta ”min grupp” här. Jag har varit och är ff aktiv inom missbruksvården plus annat som gör det svårt för mig att vara aktiv i grupper i min hemkommun, så jag sökte mig hit plus att jag ska gå programmet här. Jag har ff lite kontroll - det är på gränsen att rasa, men jag har inte tappat det helt ännu. Ser dock hur jag själv flyttar fram gränserna för varje gång jag ”släpper taget”.
Är livrädd för att det en vacker dag gått över den lilla gräns jag har kvar.
Hoppas hitta stöd bland andra här, kanske ha en slags grupptråd som är som ett möte ❤️
Jag har dock en stöttande kompiskrets och är öppen med dem om mitt drickande. De vet och stöttar när jag försöker.

Kanske kan vi stötta varandra?

Så härligt att du delar med oss, ger mig styrka och vilja.
Hoppar nog över naken rusningen men tar chokladen ?
Många kramar Strulan

Ska absolut kolla upp detta Strulan??

Hur länge och mkt beror på hur du har druckit. Drick mkt vatten och vila så brukar det ge sig efter ett tag.
Klokt val att ta tag i problemet.
Läsa och skriva här brukar hjälpa mkt, finns även ett självhjälpsprogram här som är bra.
Kram strulan

Tycker du skall gå är skönt att träffa andra med samma problem.
Att ta all hjälp man behöver och erkänna för sig själv att man har denna sjukdom är en sådan lättnad.
Så gå dit och pröva om det är något för dig// kram Strulan

Det du skriver är helt sant, problemet är att jag bestämmer mig men sviker mig själv. Det här med ord känner jag igen, orkar inte ens ursäkta mig mer. Det börjar kännas patetiskt. Jag litar inte ens på mig själv längre. Det är ändå första gången jag tänker att jag ska bli nykterist. Jag är väl lite trögfattad men det börjar klarna att jag inte kan dricka måttligt.

Tänkte faktiskt testa ett aa möte ikväll. Det är ett öppet möte. Behöver lite stöd i det här känner jag. Jag vill lita på att jag bestämt mig. Svårt att få nån annan att lita påsen när man inte gör det själv.

Tack för att nån svarar !

Vill tipsa om självhjälpsprogram här, samt två bra poddar alkis och beroendepodden det har hjälpt mig många gånger.
Fint att ni kan stödja varandra❤️kram Strulan

Är du med i någon grupp? Känner du att du kan kontrollera det så långt? Allt känns hopplöst när det är flera dagar med motgång än positiva... Det känns skönt att dela med sig eller hur? Letat efter något som det här en god stund?

När går detta över? Jag har bestämt att sluta dricka helt. Idag är första dagen och kroppen känns lite skakig och jag får värmevallningar.

Jag fattar känslan, när man känner många blir det inte kul att visa sitt inre. Men kanske det att bli igenkänd på AA inte är värre än att bli igenkänd på det sätt du beskriver?
Jag önskar verkligen du kunde få finna din tillhörighet ❤️ Jag tänker det här forumet är en slags gemenskap oxå.

Kära Antonia, jag såg ditt inlägg sent igår natt när jag satt på dass! Jag satt där länge och läste, benen domnade och jag haltade svårt när jag återvände tillbaka till sängvärmen. Det värmer fantastiskt skönt att få meddelanden och kloka tankar från dig och alla andra vänner som kämpar med samma problematik.
Jag blir "glad" när någon känner igen sig, för det innebär att man först och främst inte är ensam, för det andra att man kanske inte är helt unikt knäpp ändå?
Uppriktigt sagt blir jag rörd när jag upptäcker att det finns någon därute som läser det jag skriver och eventuellt även kan finna fragment som är värda att kommentera eller fundera över.
Min rastlöshet och allt annat bedövar jag som vanligt med träning och prestation, inte alkohol! Jag ska ta en lång löptur in till stan idag där vi ska fira ett kalas. Perfekt tillfälle för mig, fast visst ligger det en del ångest att "behöva" göra det. Väl framme är det underbart i varje cell och resten av kvällen är jag i ett lyckorus, är snabb i tanken, skämtar och håller låda. Tror det stavas endorfiner.
Antonia, det du skriver om eventuell glädje och nyttan över att få en diagnos på papper är samma för mig. Jag är tveksam och vet inte om jag skulle må bättre av att någon expert sätter en stämpel på ett papper? Ibland tror jag att jag har alla de kombinationer du beskriver, ibland är jag övertygad om att jag helt enkelt bara ÄR sån här, en livlig, skön typ där det surrar mycket tankar och funderingar. Väldigt mycket livsglädje, empati, känslorna utanpå kroppen, kreativitet och allt annat. Sedan andra dagar då kemin i hjärnan ändrat sig kommer känslorna av att allt är meningslöst, jag är patetisk och bättre död än levande, allt är så svårt att ta sig över. Att exempelvis behöva ringa ett enkelt telefonsamtal som plötsligt blir en barriär av tankar och känslor även om det på förhand är ett samtal helt utan obehag eller svårigheter inblandat.
Jo jag är kreativ och driver på men just nu behöver jag komma till ro med jobbet och nykterheten.
Jag kommer inte lämna arbetet så enkelt som vissa kanske tror, på dass i går natt läste jag även om arbetsrätt! Hahaha, inte konstigt man tappar känseln i skinkorna då?
Har formulerat ett mail till VD som han får läsa tidigt måndag morgon. Tror det löser sig, allt har en tendens att göra det till slut.
Antonia, skönt att ni kan göra nykterheten tillsammans din man och du, även detta med LITE vin känner jag extremt mycket igen. Min fru har inga problem med alkohol, varje gång jag tar upp ämnet "Lite vin till maten ska väl en vuxen man klara" så blir det självklart spänning och oro i luften, så just nu och framöver är det helt enkelt vita dagar och nätter som gäller för mig.
Alla mår bättre av det, inte minst jag själv.
Försöker tänka mer på mig själv nu och ett tag framöver. Det är jag värd.
Kram GP

Tack för din respons? Innan allt blev så här kunde jag inte fatta för allt i världen varför eller hur folk kunde låta allt gå så långt!? Skämma ut sig, ligga dyngrak och nerkissad bredvid en bänk i stan där 100-tals människor bara kunde stå och stirra! NU förstår jag.... Jag tycker inte synd om mig själv, det är mina älskade ungar jag tycker synd om. Jag kan nästan se puben som jag blev portad ifrån förra helgen från mitt fönster. Ena killen som har varit här dom 2 sista gångerna från räddningstjänsten jobbar jag med, och vi hade ett jättebra kompis förhållande på jobbet. Nu har han sett mitt värsta, nerblodad och äcklig, ful i munnen, förbannad, även frågat honom om sex. Jag tycker så synd om honom, men skäms för att be om förlåtelse. Jag fick erbjudande om att vara med i AA-grupp men jag tackade nej. Jobbade många år på våran lilla vårdcentral som receptionist och 90% av vår lilla befolkning här vet vem jag är. Jag är den hjälpsamma glada tjejen som hjälper allt och alla. Därför skulle det vara så otroligt skämmigt att komma in i ett rum där alla vet vem jag är... Kanske dumt att tänka så, men jag gör det...

Att du ”vet att du kommer vara nykter i två veckor/bara idag”, och sen två veckor/en dag till etc. ”Hyffsat säker” låter i mina öron som du lämnar en del förhandlingsutrymme?
Oavsett vad man får för hjälp så är det ditt psyke som får dra det tunga lasset.
Att verkligen bestämma mig var nyckeln till att klara den första tiden för mig. Lämnar du utrymme för att förhandla så kommer du att börja vela och till slut förlora. Jag kan garantera det.
Det tog en längre tids nykterhet innan min fru började lita på att jag lämnade korken på. Man vill gärna läka med ord, men de har man ju gjort så många gånger förr. Bara handling som kan bevisa att man menar det.