Senaste kommentarerna i forumet

Kanske jag snor någons tråd. Inte meningen o funderar på att starta en egen men måste berätta. Idag började bra för att sen känna att ångesten trängde sig på lite. Men tänkte jag skulle köra till biltema för att köpa en värmefilt men redan innan jag satte mig i bilen så började förväntansångesten. Tänk om jag får en panikattack i affären. Ahhh vände hem igen så besviken på mig själv? men när barnen nu kom hem så tänkte jag nu jäklar ska jag exponera mig så vi åkte för att handla i världens största affär. Maxi. Väl i entren början en aning ångest skölja över mig men jag tänkte. Du ska fanemej(ursäkta språket) inte få ta över mig och det gick galant. Kände hur glad jag var och tacksam att jag tar denna chansen. Var tidigare idag vid havet med hunden. Solen skiner och helt spegelblankt. Ro för själen. Repris imorgon. Ha en fin fortsatt nykter måndag???

Och ett stort lycka till. Vad bra att du har fått hjälp och att du klarar det så bra. Du klarar det.

Länge sedan jag skrev men är fortfarande in ofta och läser andras trådar, det ger mig mycket.
För mig gick det inte att själv sluta med alkohol även om jag försökte så insåg jag nog inte riktigt mitt problem.
Efter mitt senaste inlägg hösten-17 så har jag genom mitt agerande och genom att inte inse att jag behövde hjälp förlorat mycket, vissa saker som jag nu kämpar för att få tillbaka. Förlorade körkortet, förlorade jobbet men det allra värsta var påväg att förlora vårdnaden om min barn och helt förlora tilliten hos min familj. Tack vare att min nya arbetsgivare agerade ganska fort så fick jag behandling och den hjälp som jag behövde.
6 månader nykter idag och livet ser mycket annorlunda ut än det gjorde för ett år sedan. Alkoholismen kommer jag alltid få leva med men har verktyg och stöd att inte behöva klara kampen själv. Jag är tacksam och glad och har insett att ensam är man inte stark!
En stor kram till er alla!

Ja det är fantastiskt att känna ett lugn...känns som mitt inre har varit ett stormande hav under flera års tid...och det har jag ju försökt lugna genom att dricka...och det kan jag ju säga att det har inte funkat alls.
Igår var jag ute med hunden i skogen och bara njöt av hur tyst och stilla det var.
Men jag blir också rastlös ibland...nu har jag ju både lust och energi till att göra saker...det är en ganska ovan känsla...men då otroligt skönt att kunna ta tag i saker som fått vänta.
Idag ska vi fara ut och grilla korv med barnen när dom slutar skolan....det tror jag kommer bli väldigt uppskattat...för både stora och små☺

Idag är det 10:e dagen i rad utan alkohol. Av dessa dagar var jag på väg till Systembolaget i 3 dagar men fortsatte förbi utan att gå in. Jag kände mig stark som kunde stå emot och jag undrar var den kraften kom ifrån. Tankarna på alkohol har just nu stannat av och är inte som de första dagarna, ständigt närvarande. Jag har rensat ut alla glas som påminner om att dricka alkohol och jag har gjort hjälplappar som jag bär med mig. På en hjälplapp står det att jag ska skjuta upp tankarna i 15 minuter. Tankar på att bryta min så sköra nykterhet. En annan lapp säger åt mig att ANDAS. Andas och att regelbundet vila. Jag har schemalagt mina dagar så att jag får en balans i att göra nytta - att träna - att yoga - att vara utomhus - att göra ingenting. Jag har också börjat äta ordentligt med regelbundna vanor. Nyttig mat. Trots at det är en hel del som har schemalagts så hinner jag med. Schemat är anpassat så att min stress har reducerats ordentligt.

Provar igen och ser om jag fattat hur detta forum fungerar.

och jag väntar med en känsla av oro på ett livstecken från dig! Hoppas innerligt att du lever på i full fart och ägnar dig åt sånt du mår bra av. Motbilden vill jag inte tänka på. Kram var du än är och allt gott / mt (som var i Katarina i söndags)

Känner nog lite som du idag. Har haft en superfin helg, men idag är jag mest bara trött, tom och less. För mig har det nog iof att göra med hormoner och var jag är i cykeln (har en liten kalender där jag skriver upp mitt mående så jag vet att det återkommande). Sen tror jag det beror på att jag är kick-torsk också. Helgen har varit full av kul umgänge och roliga grejer, men nu var det plötsligt vardag och måsten igen. Hoppas det känns bättre för dig snart. Du är grym! ?

Jag kände ro när jag läste dina "Tankar". Jag är själv där när jag börjar känna mig själv och få släppa självföraktet. Jag har börjat treva mig fram, så som jag tror du gör. Läser och handarbetar och vill börja måla men än inte prioriterat det. Just nu är det så skönt ute så jag går hellre ut i friska luften. Jag försöker också stanna upp, så att jag hinner med och vågar vara med mig själv utan alkoholen. Visst är det härligt att börja finna sig själv.

Det gick ”sådär” i helgen...
Börjar inse att det går ju inte att trappa ner på vin i allafall...
Det började redan i fredags då sambon kom hem med två dunkar vin och det är ju så mysigt att ”unna” sig.
Ett glas blev till två, till 5 och slutligen 6 glas vin.
Det var ju bara att ta en återställare i lördags för att överhuvudtaget kunna hålla kaffekoppen.... så var karusellen igång igen.
Första vindunken var tom redan i lördags eftermiddags och den andra öppnades.

Söndags morse var jag återigen ”tvungen” att ta en återställare... för den här bakfylleångesten knackade på plus att jag var skakig och svettig.
Försökte hålla mig bara sådär så jag höll skaket i händerna borta...
Men det spårade återigen ur och vi drack på balkongen, grillade på elgrillen och hade det ”trevligt”
Kl 19 var den sista vindunken tömd och jag kände sån avsky!!
Den där sura vinlukten som genomsyrar hela lägenheten, huden, munnen, kläderna!

När jag sedan skulle lägga mig så kom paniken!
Fan fan fan! Jag har slut i barskåpet på EXAKT allt!
- Hur ska jag klara mig imorrn bitti????

Kände likt som elektriska stötar gick genom huvudet och jag började rycka i armar och ben.
Jag blev livrädd... tänk om jag får alkoholkramp???

Natten kom och gick med totalt genomblöta lakan, ångest, och dom där stötarna i huvudet.
Fruktansvärt!

Jag måste verkligen skärpa mig nu.
Kommer ju å supa ihjäl mig annars.

Det har gått över förväntan bra idag.
Tänker hela tiden på alkohol men jag försöker hitta på saker hela tiden för att hålla tankarna borta.
En minut i taget...

Jahopp! Systemet öppnar 10.00 för oss alkoholister! Det är inte första gången jag står där med en promillehalt över 1.00 och ska köpa vin. Kanske inte sista gången heller. Snabbar mig hem, skamsen med boxen i näven. Snabbt in, slänger av skorna och in på mitt rum. Sen öppnar jag vinet och häller upp ett glas. Dricker - spyr upp det hela. Upp med ett nytt glas. Det fick jag behålla. Tankarna om hur jag tar mig ur helvetet spökar. Ledsen att jag hamnade här igen. Sviker så jävla många människor.

I fredags blev det, som vanligt, de där starkölen och nåt vinglas. Dricker gärna själv när min sambo somnat och jag kan ligga och glo på nåt på tvn och bli lite full. Jag gillar verkligen smaken av alkohol och känslan att bli lite småberusad. Jag har också svårt att sluta dricka så länge som det finns nåt kvar att få i sig. Det brukar inte vara något problem har jag tänkt men den här gången var det så att jag var tvungen att köra bil rätt tidigt på lördag morgon/förmiddag. Vaknar, känner mig pigg iväg kry och ger mig iväg och pang där står polisen och jag får blåsa. Det kändes helt overkligt när jag fick kliva ur bilen för givetvis så låg jag över gränsen. Fick åka in och blåsa igen och nu hamnade jag under och får då behålla körkortet och klarar mig från böter. De sa dock att när jag satte mig vid ratten så var jag med största sannolikhet en bra but över gränsen. Fick info om att detta ställe fanns innan jag åkte ifrån provtagningsstället. Jag har sedan dess mått så jäkla kasst och känner nu att jag måste göra något åt min situation. Jag vill nog inte sluta dricka helt för att jag tror att jag kommer kunna klara att hålla mig från att det spårar men det är ett brutalt uppvaknande.

Klart vi ska klara det. Första natten är ju alltid värst. Hjärtat slår hårt och snabbt och man bara längtar till morgonen på något vis! Nu följs vi åt och har vi jobbiga tankar så delar vi med oss eller hur? Jag har tagit semester denna veckan bara för att få ladda om o bara ta hand om mig själv. Så när man går till jobbet på måndag är jag på dag 9. Det ser jag fram emot?? känslan och stoltheten som förhoppningsvis kommer infinna sig??

Skulle behöva energi nu men är väldigt seg och trött. Har massor att göra i veckan och känner mig lite överväldigad. En känsla som jag lätt druckit på annars. Sen blir jag också konstigt tjurig: "Jaha! Jag är ju nykter, gör det som är rätt. Varför känns då kroppen som ett gistet skåp?"
Får liksom försöka resonera med mig själv här:
1. Du har varit nykter i 3 veckor men druckit i år, vad väntar du dig?
2. Det är ändå så himla mycket som blivit så mycket bättre på den här korta tiden.

När man tror man kan dricka. Det går utför. Jag är där nu. Dag 1. Ger jag upp nu så går jag till systemet efter jobbet och fyller på i min gömma. Men det går bara utför. Det är bättre att vi står ut med ångesten. Det blir bättre med nykterhet. Oavsett hur vi faller ska vi inte ge upp. Vi ska klara det här! Skriv av dig!
Strax ska jag till min terapeut. Kan ju inte gå där och supa. Måste ta mitt ansvar nu.
Häng på nu! Styrka till dig!!

Tack för era uppmuntrande svar!! Jag hade planerat att gömma undan alkohol för att klara eventuell ångest inatt. Nu tänker jag om. Nu måste jag ju haka på er andra!
Jag har gjort det förr. Jag vet hur bra jag mår av nykterheten. Jag har inte sjunkit så djupt som när jag ”började sluta”. Men det är på väg dit. Ångesten är hemsk. Tur att jag inte hunnit förstöra mitt liv den här gången. Det kan bara bli bättre med nykterheten.
Kram till er! ?

Jag sänker garden. Jag tror mig kunna dricka utan att fastna i det för länge. Sveper en liter vin om fredagkvällen. Sen köper jag tre liter om lördagen och tänker, det här kan jag smutta på under två dagar. När jag vaknar om söndagen är det två glas kvar i boxen. Sen är det paniklösningar. Ner och köpa åtta stycken 3.5% och sen strax innan tio om kvällen köper jag ytterligare tolv stycken.

Det är kaos i huvudet. Måste avboka min tid hos sjukgymnasten och det känns för jävligt då jag verkligen behöver ta tag i dessa problemen också. Funderat nu på morgonen om jag skulle gå dit ändå. Jag är väl inte så jävla full? Tankarna om att systemet öppnar snart och att jag kan köpa vin är påtagliga.

Alkoholen är fan inget att leka med alltså. Hur fan lyckas jag?

Vet knappt varför jag skriver. Kanske för att göra andra uppmärksamma på vad som väntar ifall man släpper sin gard!

Att olika veckodagar har sån påverkan på oss! Måndagar har varit jobbiga, de senaste åren har denna veckodag blivit mer och mer ångestladdade för mig. Olustig. För jag har känt mig så utanför och udda. När andra har jobbångest har jag haft bakfylleångest. Måndagar ska man inte vara bakis på och man får inte dricka, det är ju sjukt!! Måndagar kan man inte gå på bolaget på, tänk om nån skulle se. Ändå har jag velat dricka även på måndagar. Men inte idag! För 5 veckor sen kunde jag knappt gå för jag var så risig, benen nästan vek sig på mig, det knastrade eller knäppte i huvudet på mig.. jätteläskigt! Läste att om man inte kunde hålla ett vattenglas bör man söka hjälp. Vaddå?! Tänkte jag... Jag kan hålla ett glas men det skvimpar över...
Jag misstänkte att jag skulle behöva trappa ner alkoholen men hade redan försökt dagen innan och det funkade inte, jag blev full istället. Jag slutade tvärt den dagen för 5 veckor sen. Bland annat på grund av att det var måndag, alldeles FÖR pinsamt att gå ut, kanske falla omkull och nån hittar mig vid lunch en MÅNDAG. Eller att nån ser mig bärandes på ett par öl...

Idag är måndag en bra dag. Jag vet att "alla andra" inte riktigt finns... Jag vet att det finns fler som kämpar oavsett var det är för dag. Denna måndag jobbar jag, nykter. Har redan hunnit garva läppen av mig. Hoppas på att orka träna sen, nykter. Mår hyfsat bra, guess why?
Jag är nykter ?

Jag läser just nu "Sorgbearbetning" av John W James & Russell Friedman. Rekommenderas till alla att läsa. Sorg känner vi inte bara vid dödsfall och skilsmässor. Det kan vara så mycket mer. Sorg vid livsförändringar som att barn flyttar hemifrån, ödesdigra sjukdomsbesked eller avsluta ett missbruk. Ja, du läste rätt. Är du minsta intresserad finns info på www.sorg.se Själv funderar jag på att gå en kurs hos dem. Känns som en stor investering i mitt framtida välmående. Jag inser att jag sparat ca 10.000:- under mina nyktra tre månader, inkl uteblivna nikotinersättnings preparat. Det är inte så dumt! ?

I början är varje dag en seger. Det händer så mycket och man är helt uppfylld utav sig själv. Allt eftersom tiden går blir även de nyktra dagarna till en vardag och då är det lätt att tappa sugen! Tomhet och ensamhet är mina egna största triggers. Ta bara en dag i taget och gör det enkelt. ?

Prova unna dig en dag att bara vara blä? Känna det du känner. Unna dig en go-fika, lite shopping? Koppla av.. Jag vågar nästan lova så länge du låter bli *du vet vad* så vänder det snart.

Kram

Jag har också tankar och känslan av att jag håller på att hitta tillbaka till den person jag var innan alkoholdimman täppte till känslorna. Det är inte alltid lätt då alla känslor finns nu, men det svänger inte okontrollerat iaf.
Visst är det fint att finna lugn och glädje i det lilla, i det vardagliga. Det som är livet. Blir glad av ditt inlägg och dina insikter om nykterheten och att du välkomnar dig själv som du är, ditt verkliga jag.

Kram

Är också med i kampen igen? dag 2 idag. Ångesten hänger med lite än men jag ska klara det denna gången??? nu kämpar vi!!? det hjälper mycket att läsa här att man inte är ensam.

Måndag morgon. Jag har klarat 18 dagar nykter! Tre helger under dessa dagar. Skulle vilja jubla! Men känner mig bara tom...
Igår kväll mådde jag ju så bra, vad hände?
Har en del att ta tag i idag, egentligen skulle jag vilja studsa ut och börja... Men jag har ingen lust, sitter fortfarande kvar vid frukosten.. tre timmar nu...
Har läst runt lite här på forumet och vill göra inlägg i många trådar, så många starka människor, jag vill peppa och stötta er! Men huvudet blir blankt när jag sätter fingrarna på tangenterna..
Inser att jag får vara på min vakt idag, får inte luras att fylla den här tomheten med alkohol.

Så, spark i arslet till mig själv, kom igen nu!!!

Lite sur så här på morgonkvisten...förhoppningsvis släpper det snart.
Sitter och läser trådar, och ser att en del väljer att försöka kontrollera sitt drickande...förut skulle jag ha blivit avundsjuk, men nu för tiden så gör det nog inget.
Jag vet att jag är alkoholist..och att jag inte får lyfta första glaset...just nu känns det helt okej.
I helgen fick jag också en uppenbarelse...har börjat läsa mycket...virkar ibland, målar i mina mandalaböcker...har sett det som en sorts terapi och det är det också...men det som slog mig mest är att jag håller på att hitta tillbaka till den jag var för en massa år sen.
Missbruket har totalt förändrat mig som person, så det är faktiskt jättekul att finna mig själv.
Jag håller också på att inse att jag är en bra person...har ju levt med sådant självförakt, så det är skönt att känna att jag tycker om den person som börjar träda fram.
En del av mina tankar denna måndag morgon☺