Senaste kommentarerna i forumet

Härligt nu krigar vi på och så ser vi till fixa det här?

Bra jobbat! Jag är inne på min 8:e dag och det är verkligen många tankar i huvudet. Men efter en nykter helg (min första på lääääänge) känner jag mig stärkt då helgen blev så himla bra just pga att jag inte drack. Nu kör vi en vecka till :)

Ny vecka nya utmaningar känner att jag har valt rätt väg att göra slut med flaskan?
Även om det varit massa tankar och känt att det saknats något i veckan Som gått så ser jag fram emot att få pricka av en vecka till som nykter Alkolist . Nya tuffa utmaningar kommer komma men jag känner att det är något jag måste lära mig hantera för att kunna leva ett liv utan Alkohol.
Ny vecka nya tag!

Tack för ett gott skratt!
En freudiansk felhörning ????? Klockrent!

Skönt att höra från dig! Inget att be om ursäkt för, vi gör som vi vill ?.
Jag har också fått höra det där med att vara svår i oändlighet... när jag öppnar munnen för att snacka blir alla knäpptysta och gapar... "she talks" liksom... eller att jag är en utomjording (finns en antydan till det i mitt användarnamn här). Använder knappt social medier heller. Alkoholen var väl mitt stöd i det sociala. HÄR, och nu är första gången jag bara öser ur mig... men ingen vet vem jag är ?

Skönt att du också är misstänksam till det lätta hittills ? borde vara svårare? Men men.. njuta tillsvidare tänker jag.
Kram på dig! Vi fortsätter ?

Dag 6 avklarad. Imorgon har jag hållit upp en vecka! Morgonen idag var rent fördjävlig! Gick som i en dimma och mådde riktigt skit! Frammåt lunch blev det en promenad och därefter återvände livet en aning. Kvällarna går bra, men förmiddagarna är jäkligt jobbiga av någon anledning.
Jag har inte varit nykter en hel vecka på en evighet, så det känns rätt stort. Samtidigt vet jag att rekordet på många år är 8 veckor. Väldigt, väldigt långt dit!
Känns lite som att det knappt är värt det om det ska vara så här jäkla jobbigt. Men kör en dag i taget!

Vi ska nog passa oss för att bli dogmatiska. Vad som är rätt och fel är väldigt svårt att säga generellt. Nå, kanske kan vi alla som letat oss hit enas om att det är ”fel” att fortsätta dricka alkohol på ett sätt som vi mår dåligt av? Men vad man mår dåligt av måste man avgöra själv. För den som triggas av alkoholfri öl är det dåligt. För den som lyckas avstå alkohol just genom att suga på alkoholfri öl är det däremot bra. Var och en blir salig på sin egen lycka ?

Sen känner jag igen rädslan för att börja peta i obekväma känslor. Under flera år hade jag inte råd att känna efter alls för egen del. Andras hälsa, till och med liv, hängde på att jag höll ihop istället för att känna. Till slut tappar man bort sig själv helt. Det är inte så ”bara” att börja känna igen när man undvikit det länge. Det kan hända att man upptäcker att känslo-kompassen manar en att göra opraktiska förändringar i livet tex. Men man ska också komma ihåg att känslor är just det. Känslor. De kommer och går. Många är flyktiga, även om de känns nog så starkt i stunden. Andra är mer bestående och kräver handlingskraft av oss. Vilka som är vilka vet man inte förrän man vågat stanna i känslan, accepterat den och gått vidare. Det är rätt spännande att utforska sitt rika inre liv när man väl har börjat ? Det fixar du Soffi!

att jag inte skrivit och givit mig till känna på så länge! Tack för omtanken! ? Läser här varje dag men är värdelös att dela med mig och öppna upp om mig själv! Har alltid fått höra att jag är ”svår” att komma in på livet och att jag har en stor (för stor) integritet! Vet inte vad detta bottnar i, dåligt självförtroende och dålig självkänsla om jag ska spekulera! Något att jobba med i framtiden! ?? Har tidigare skrivit att jag haft en förmåga att floppa i mina relationer, och förstår så väl att det beror på en jäkla rädsla att visa sig svag, visa känslor och rädd för att bli sårad! Har någon form av känslomässig störning! Just nu ligger allt fokus på fortsatt nykterhet, men detta är något jag behöver terapi för i framtiden! Att vara nykter, nu 29:onde dagen, är fantastiskt! Den förlamade ångesten har släppt helt! Livet och energin återvänt! Lite misstänksam över att det har gått relativt lätt hittills, har i och för sig inte utsatt mig för några festligheter eller AW, men å andra sidan drack jag ju hemma i min ensamhet, inte när jag var ute bland folk. Antagligen är både kroppen och huvudet i chock fortfarande efter A-stoppet! Beredd på jävligare dagar, å då ska det kämpas! Bytt ut mitt vinmantra mot vardagliga ordentliga ? rutiner, något jag tappat på vägen! Talien, nu fortsätter vi! Kram

Talien, Jempa123 och Soffi: Tack för att ni tittar in och säger fina och kloka saker ❤ Här tickar dagarna på. Jag mår bra? Är lite förvånad faktiskt, att dryga två veckors nykterhet kunde göra att jag hamnade på en helt annan plats mentalt. Jag är lugnare, snällare, piggare och gladare. Om jag hade vetat...
Så klart är jag fortfarande väldigt skör i min nykterhet men ändå rätt lugn. Samtidigt pockar en liten röst: Kan man få må så här?
Trots alla positiva känslor finns också lite ångest och rädsla hela tiden med. Det är så ovant! Jag är van vid att vara ängslig, orolig och deppig. Det är liksom ett helt nytt tillstånd detta. Men jag är tacksam och glad över att vara nykter. Så himla skönt att inte se fram emot nästa gång jag får dricka vin, så skönt att inte känna ett sting av dåligt samvete när jag fallit till föga och gått till systemet. Så skönt att kunna vara den här personen för min sambo: där, hel, pigg och glad.

Träffade en kille i somras. Första gången jag var hem till honom, skulle vi kolla på film. Jag var nykter (dejter kan jag vara nykter på, det är viktigt för mig).
Han frågar: Vill du ha nåt att dricka? Jag har inge alkohol, jag dricker inte så mycket.
(Han öppnar kylen, tittar in)
Han fortsätter: Alkoholiserad.
(Va??! Tänkte jag... säger man så? Alkoholiserad. Vilket udda ord att beskriva sig själv på..?)
Jag (lite trevande..): Vaaa sa du?
Han (tittar fortfarande i kylen): Cola zero. Det är vad jag har.

??
Undrar varför jag hörde fel...?!
Vi sågs ett par gånger men blev ju inget... kanske var jag lite småkonstig, mitt uppe i ett missbruk.
Nu, drygt 2 månader senare har han börjat försöka ta upp kontakten igen. Väldigt fin, charmig och omtänksam. Jag kommer att ha jättesvårt att säga nej till honom om han fortsätter... men jag tror egentligen inte att det är bra för mig. Jag har fått för mig att han är en player. Byxorna på ett år va?! Hoppas han tystnar bara så slipper jag ta ställning..

...först får man börja med att inte dricka sen får man ta det andra. Tycker du visat att du är stark och beslutsam och då kommer det andra komma tids nog :) Jag dricker också alkoholfri öl men klarar då också att sitta med andra som dricker alkohol (i mindre mängd) utan att känna sug. OM det är "fel" då får det vara det. JAg tänker att prio ett är att inte dricka alkohol och när det är stabilare över tid så kan man börja granska och utvärdera sina vanor...?

vi får följas åt och kämpa på :) vad är ditt mål?

...så hade jag valt ett nyktert liv utan önskan om att dricka framför ett kontrollerat drickande. Är dock orolig för att jag "alltid" kommer längta efter alkohol om jag är nykter...sjukt att jag oroar mig för detta efter 8 dagar :)) jag menar jag har ju inte ens gett det någon tid alls.

Gillar din liknelse! Mycket träffande.
Hoppas du haft en bra dag!

Tack, kloka Bestämd! Ja, jag måste ge det här tid, jag har så lätt för att försöka skynda på allt.. samtidigt som det känns som jag stått på ett ben ganska länge nu för att jag inte törs ta hela steget...
Trots allt tumult i skallen och rädslan jag kände i morse så blev det en riktigt bra dag, troligen för att jag åkte och tränade för att få stopp på skallen och lite distans till mig själv. Lite lustigt nästan att jag inte har haft ett uns av sug efter a, så jag nattar nykter även idag :-).

Jag har precis samma diskussion med mig själv som du. -Jamen såå illa har det aldrig varit för mig, aldrig blivit "för full", aldrig gjort bort mig fatalt osv, jag har nog inte så stora problem. Och det ska man ju vara oändligt tacksam för tänker jag! Att man kommit till insikt innan det går käpprätt åt h-vete och faktiskt inser att det inte är sunt att dricka så ofta som jag gjort iaf och speciellt att alkoholen är på väg att ockupera hjärnan helt med allt planerande.
Så jag säger grattis, och strongt av dig att se och hantera problemet "tidigt"!

Vad är det som gör att man tillåter sig att låta något kidnappa ens hjärna? Det började med utmattningssyndrom och depression. Har lett till självmedicinering av alkohol. Alkoholintaget har ökat och ökat. Till slut var det inte bara vid deppighet utan även vid andra tillfällen. Nu måste jag kämpa mig ur det här. Känner att det inte går längre. Men hur ska jag göra för att inte Skiten ska kidnappa min hjärna? Tanken går ju från en sekund till en annan

Är du kvar? Hur går det för dig? Saknar dig här ?

Sov kasst i natt. Vilket påverkat dagen på jobbet, direkt har tankarna på alkohol kommit fram.
Vilket är rätt tungt.
Förra veckan var ju rätt kaotisk med alla beslut och erkännanden, vilket ganska naturligt slår tillbaka.
Känns skönt att kunna prata med chefen på jobbat, tacksam för det stöd jag får.

Tog mod till mig igår och gick på ett AA möte, vilket var nervöst.
En konstig upplevelse som jag inte riktigt vet hur jag ska förhålla mig till. Var skönt att prata med människor med samma problem, men uppbyggnaden av mötet var udda. Gjorde mig ganska obekväm och osäker på om det är något för mig. Mycket snack om gud etc, som jag har svårt att förlika mig med. Är mer intresserad av personlig utveckling och att bryta mönster.
Tydligen så är det bra att gå ofta, vilket blir svårt med familjen.
Men jag har lovat mig själv att ge det en chans ett tag, prova nya saker då de gamla ej har funkat.
Så ska dit ikväll också.

Lever vidare nykter en dag till.

Kämpa på. Fint att läsa om dina tankar här dagligen. Håller med om att forumet betyder mycket!

Tack Bestämd och Soffi!
Detta är dag 8 för mig. Helgen har känts bra och jag mår på det stora hela bra. Dras dock mycket med tankar på om jag inte någonsin ska börja dricka igen, kommer livet då kännas tråkigt? Inte för att jag har haft tråkigt i helgen, det är ju det som är så sjukt men ändå så kommer tankarna. Försöker lugna mig med att tänka en dag i taget och att jag satt upp en månad som mål för mig själv till att börja med. Lyssnar mycket på alkispodden och känner igen flera av mina beteenden men har ändå svårt att känna stor samhörighet med dem då jag nästan aldrig blivit för full, jag kan sluta en stund in på kvällen när jag dricker, jag dricker sällan mest i mitt umgänge och har mkt sällan minnesluckor. Dock handlar mycket av min tankeverksamhet att jag ville dricka, jag had ekoll på hur mkt andra drack och jag kunde aldrig bara ta ett glas vin för och vara nöjd. Tänker i mina sämre stunder att jag inte har problem ;)) (alkoholhjärnan lurar väl mig) men i i mina bättre inser jag ju att jag har en beroendeproblematik som riskerar att blossa ut till något riktigt otrevligt. Mycket av min självkontroll kommer av att jag har barn och arbetar själv inom socialtjänsten och är uppväxt med en alkoholist. Allt det sammantaget gör att jag kan hålla mig i schack men är det värt det? Att alltid överväga/kontroller/räkna och få ångest? Nej det är det ju inte! Detta eviga fram och tillbaka....antar att ni är många som känner igen er :)

Sen funderar jag på när jag hör alkispodden om nån som drack vin på dagen innan barnvagnspromenader att även om jag tänker att jag aldrig skulle göra något liknande, blir jag lite rädd, kan man bara råka hamna där utan att märka det själv? Ja antagligen. Jaja mycket funderingar såhär en måndag....

Jag tänker lite som dig, mina uppdateringar här är viktiga. Har jag varit kaxig på morgonen och skrivit att jag minsann ska vara nykter blir det svårt att förhandla om. Skulle dessutom vara så pinsamt om det inte funkade ? fast jag inte har nån aning om vilka som sitter bakom skärmarna...
Vi tar en till nykter dag ?

Allt som involverar min mamma har jag inte så mycket emot...hon är tacksam att hjälpa...jag har blivit mamma till min mamma, det är nog hon vill prata med när hon är orolig.
Hur ser fick till att jag klarade förra hösten med allt som hände är för mig ett mysterium...eller egentligen klarade jag ju inte av det så bra...jag drack ju så fort jag fick chansen bara för att döva alla känslor.
Men nu tänker jag som sagt tackla det som livet kommer med nykter.
En sak som jag också funderat mycket över är att mina föräldrar aldrig nånsin försökte sluta...jag tror aldrig som kom till den gräns där dom kände att det fick vara nog.
Dom körde på tills deras kroppar gav upp helt sonika...
Jag tycker främst att det var väldigt orättvist mot mina barn...att dom skulle förlora både mormor och morfar på en månad....det har varit väldigt jobbigt för dom.
Men jag är glad åt att vi har varandra...och jag ska ge dom en glad och nykter mamma☺

Ja det gick ju sådär med sommar semester och allt. Ingen ide att rada upp alla missöden, men nu får det vara nog med detta. Dags för en nystart igen då jag helt tappat kontrollen över drickandet. Har gått upp alldeles för mycket i vikt, tappat tröningen helt då jag dragits med en envis hosta (som säkert skulle försvunnit om jag slutat dricka). Har inga problem att hålla upp några dagar, ingen abstinens och då påpekar ju reptilhjärnan att det finns inga problem och så kör man på igen. Kör en dag i taget nu, måste vara nykter idag, måste ju börja någon gång och idag är en bra dag att börja ett nytt liv.

Det hörs att du reflekterat över detta med alkoholen en längre tid och du bunkrar dig med mera motivation genom att skriva och läsa här.

Jag ser att du har flera trådar och ibland är det lättare att följa en person om man håller sig till en eller några stycken, du gör ju det som passar dig såklart. Kanske var detta en liten extra nystart och en specifik fråga efter personers erfarenheter av campral.

Ibland behöver man skriva flera gånger innan svaren kommer som du kanske redan märkt. Klokt att samla på sig andras erfarenheter!

Varma hälsningar,
Rosette
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet