Senaste kommentarerna i forumet

Inte värt det att tvinga sig att jobba när man inte mår bra...jag mår bättre idag, men för att inte smitta gamlingarna så sjukskrev jag mig hela helgen.
Har nyss varit och hämtat döttrarna som varit borta under kvällen...älskar fortfarande frihetskänsla av att kunna köra bil när jag vill.
Jag ser faktiskt inget negativt med att vara nykter...jag älskar friden och känslan som infunnit sig inombords nu när jag vet att jag äntligen gjort rätt val.
Försöker att planera in att åka bort någon helg...det ville jag ju inte heller göra förut eftersom det innebar att jag inte fick dricka som jag ville...men nu har jag ju inte det hindret.
Jag skulle också vilja lära känna nytt folk...börja umgås med nyktra människor...men en förändring i taget...det är fortfarande nykterheten som är prio ett☺

Den mentala besattheten, jag känner helt igen det.

Hur skulle du vilja ha det? Vad är du villig just nu att offra för att ha det som du vill?

Vad känner du själv är rimligt för dig?

Varför dricker du? Det är ju ett hål som måste fyllas, men vad består eller bestod hålet av ?

Du har kommit rätt, skriv alla tankar du har och frågor här så ska vi hjälpa att besvara och vägleda. Men jobbet och viljan finns bara hos dig.

Kram

Jag skäms så. Mina barn ger mig så mycket men min sambo är ganska grinig av sig. Det enda som hjälper mig verkar vara fyllan... jag är mammaledig och går till systemet och köper cider som jag häller i läskflaskor, halsar ur flaskor när sambon inte ser, dricker innan jag träffar folk... Jag vill bara kunna dricka måttligt... Mest för barnens skull men också för min sambo och mig.

Någon som har liknande erfarenheter? Jag har alltid druckit för mycket men nu har det absolut gått över styr. När jag inte dricker tänker jag bara på alkohol.

Känner igen det där... varför vill du inte berätta för din vän?
Jag höll på med liknande tankar förrut och det slutade alltid med att jag trillade dit. Först när jag var öppen mot min omgivning gick allt lättare. Är du inte redo för det men inte vill dricka är mitt tips att förbereda en ursäkt. Tex jag äter medicin, jag har en vit månad för hälsan, jag vill gå ner i vikt och dricker inget innan x eller något?

Tack slla för fina och peppande ord. Idag har jag verkligen haft fullt upp. Första gången jag missar en morgonuppdatering. Ska inte bli en vana, men i allafall: Mår bra och är nykter :)

I helgen kommer jag vara själv då resten av familjen är bortresta. Jag hade kunnat följa med men jag tyckte inte att det skulle bli kul och så är jag trött. Jag tycker ensamheten är svår att tampas med och den är ännu svårare när jag är nykter. Jag är så nöjd med mina tre veckor utan att att dricka någonting annat än vatten och jag håller kurs. Jag har däremot ett orosmoment i november som jag grubblar över. Jag har bjudit hem en vän som jag inte umgås så mycket med men känt henne väldigt länge. Vi brukar gå på restaurang då och då och ibland kommer hon på besök och då lagar vi mat tillsammans och sitter och snackar och spelar bordsspel. Det har alltid startat med lite "matlagningsvin" och sen vin till maten och lite till efter maten men nu går det inte längre. Jag har bestämt mig för att inte prata med henne om mina alkoholproblem och det är jag nöjd med. Dilemmat är om jag ska avboka vår träff eller helt enkelt låta henne dricka vin men att jag avstår. Frågan är då, hur hugget i sten mitt beslut att aldrig mer dricka är och att aldrig igen ta det där - första glaset. Just nu känns det inte som ett problem men jag vet ju hur det stora a-monstret fungerar. Tar gärna råd i detta.

Anledningen kan ju vara så enkel som att Gud vill hela ditt äktenskap... Jag tycker det är hjärtevärmande hur du närmar dig din man då du är svag, och att han finns där för dig på sitt lågmälda vis. Kanske är det Guds vilja att du ska behöva din man? Kram

Tack #Mirabelle för att du orkar bry dig om mig! Jo, jag fattar inte själv hur jag tappat greppet så snabbt? Men, ältandet är destruktivt så jag försöker verkligen inte tänka på det FÖR mycket. Just nu sitter jag i soffan i vardagsrummet jämte maken och brasan värmer och sprakar lite mysigt. Han dricker vin och jag vad som helst utom A. Om en timme ska jag ut i mörkret och hämta dottern från jobbet. Jag känner stort behov av att ha sällskap av maken nu. Vill inte sitta ensam med ångesten på övervåningen. Försöker förstå och förlåta mig själv. Har svårt att acceptera att jag måste leva resten utav livet utan A. Varför är den tanken så skrämmande? Tänk om någon sa att "nu måste du leva utan kaffe, resten utav livet". Inte skulle det orsaka sådan massiv huvudbry? Sjukt... Men jag har ju druckit A hela livet och efter senaste årens konsumtion har det ju bara varit en tidsfråga innan det skulle ta stopp. Det har jag vetat om men blundat för och skjutit problemet framför mig. Detta är kanske Guds sätt igen att påminna mig om "den rätta vägen". För 4 månader sedan knuffade Hen mig ju ur sängen! Nu behövs lite tuffare tag för att återfå min uppmärksamhet. Ja, jag ska lyssna! Vågar snart inte låta bli. Vad hittar Hen på nästa gång, tro...? Det vill jag inte veta! ?

Det kanske är så att man måste börja om många gånger innan man verkligen mognar in i nykterheten på riktigt? Eller börja om... Egentligen gör man ju inte det. Varje nykter dag lär oss något. Varje vurpa lär oss något. Framgång som motgång är delar av den kunskapande processen som hoppeligen leder oss mot en helnykter framtid. Det är nog svårt för din man att veta vilket ben han ska stå på... Kanske behöver du vara litet mer konkret. Karlar gillar att göra saker och ting ”enligt manualen” (jaja jag vet man ska vara normkritisk och sky könsstereotyper som pesten, men jag bryr mig inte ett spår). Du kan ju hjälpa din man att stötta dig genom att tex be honom utmana dig med tre frågor när du insisterar på att du vill ha vin. Har det hänt något särskilt idag som gör att du vill dricka? Är det verkligen alkohol du behöver, eller behöver du vila? Har du ätit vettigt idag? Ska vi inte ta en promenad istället? Det är bara exempel på frågor. Vet inte alls vad som skulle passa dig/er. Men det lilla motståndet kanske kan hjälpa dig att stanna upp och tänka om... Kram och lycka till!

Tack för dina ord och tack för din pepp!
Jag vill ju peppa dig tillbaka, 11 dagar är ju snart 2 veckor, det är ju jättebra! Ge inte upp nu!! Håll ut, en dag till. Och en dag till..sen är det 14 dagar efter det.

Vi kör det tillsammans!

Alla guldstjärnor som finns. Inte bara en eller två. Här får du ⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️??????????????????⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️????⭐️⭐️⭐️⭐️?⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️X8

Arbetsgivaren har skyldigheter att hjälpa till i rehabiliteringen när det gäller alkoholproblem då det ses som en sjukdom. Så ditt arbete är ingen risk om du bara gör vad du kan för att ta hand om sjukdomen. Sen kan omplacering etc vara möjligt ifall du anses vara en risk med dina arbetsuppgifter etc, men uppsägning finns det ej grund för.

Kan vara skönt att bli avgiftad om "ompysslad". Har själv varit iväg två dygn och fått fokusera på mig bara typ. Men det var mest en massa väntan på måltiderna :) Sen känner du själv hur länge du vill springa fram och tillbaka för att hämta stesolid. I mitt fall ville de jag skulle hämta det i sex dagar efter de skrev ut mig. Jag kände mig klar och gick inte dit och tog än mer gift. Men i det akuta är det rätt skönt att få vila ut och ta det lite chill!

Hoppas det går bra för dig. Att sluta tvärt kan ju medföra vissa risker - även om de flesta klarar det men det är ett helvete man går igenom så att trappa ner är oftast bästa metoden.

Sen kommer det tuffa när du kommer ut i fet fria igen. Kämpa då. Se till att försök ha någon regelbunden kontakt - typ AA eller alkoholterapeut så du kan kämpa med någon!

..kunde inte med att skriva surkärring..
Men det kanske du är..?, eller som häxan surtant i barnens program, som är sur men helt underbar..?! Så jag tar tillbaka igen; hej du surkärring..!
Så länge man börjar om, så har man ju precis som du också säger, inte gett upp. Och så länge man inte har det, så är man ju, som du också vet alltid välkommen hit..?! Jag funderar själv på att checka ut ikväll.. dag 11 men vet inte om jag orkar stå emot mer..oavsett hur det blir med det så kommer här 1000 styrkekramar ?!
/Fibblan ?

Jag kommer aldrig att ge upp.
Jag kommer att börja om, ett nyktert liv och jag gör det nu. Igen.
Ska jag klara det denna gången?
Hur mycket ska jag begära av min man att stötta mig?
Han är snäll och låter mig bestämma.
"Hjälp mig att låta bli alkohol"
"Okej"
"Handla hem vin till helgen, snälla"
"Okej"
"Hjälp mig att sluta dricka"
"Okej"
"Snälla hjälp mig"
"Okej"
Hur ska jag förklara att jag inte klar är det själv?

Tack för peppning?
jag har också snubblat massa gånger, nu måste jag bara stå på benen i framtiden ? ?️‍♀️
La in mig på avgiftning på inrådan av alkoläkaren idag/ risk för epelepsi + delirium, känns jätte bra.tom ringde chefen och berättade, hoppas jag får behålla jobbet.
Nu ska skiten ut, så nu kör vi GaragePer och alla andra ?

Räkna ner timmarna, ja... Och sätta sig ner med nåt i handen direkt efter jobbet. Ångest på jobbet dagen efter. Känner igen!
Idag har jag också räknat ner, men faktiskt bara för att få komma hem. Nästan så att jag önskade att jag var sugen på att dricka för att få ha den där belöningen efteråt. Men jag är inte ens sugen.
För mig har det blivit lättare att ta tag i det som stör och är jobbigt när jag inte har alkoholen att längta efter. Idag höll jag nästan på att braka ihop vid lunch.. Gråtfärdig bad jag om hjälp, sen pratade jag med några kollegor om saker som känns fel och eventuella lösningar. Dagen vände och i slutet av passet fick jag fin feedback. Hade nog inte hänt om jag hade velat dricka, för då hade jag nog hellre mått dåligt hela dagen för att på nåt sätt trigga mig själv mer. Om du förstår? Som nåt mentalt självskadebeteende.

Fortsätt skriv! Alla behövs här, alla har viktiga saker att säga, oavsett hur det går ?

Ojoj Wasabi... Du har hamnat i den där nedåtgående spiralen som är så plågsam, men svår att ta sig ur... Men inte omöjligt. Här på forumet finns många som har gjort det. Vad är det som ger dig sådan ångest på jobbet? Arbetsgivare har lagstadgade skyldigheter vad gäller arbetsmiljö och att motarbeta arbetsrelaterad psykisk ohälsa... Det försökte min husläkare resonera med mig kring vid några tillfällen under min depression, men jag var för långt under isen för att ta till mig det. Finns det någon företagshälsovård du kan kontakta? Kram

Så bra att du kontaktade henne. Du tar tillbaka kontrollen, ett trevande steg i taget. Allt kunde alltid vara sämre. Och allt kunde alltid vara bättre. De tankesnurrorna kan driva en till vansinne... Vi är här och nu Femina. En dag i taget. Ett steg i taget. Du gör det jättebra. Kram

Bara kämpa på. Tror många av oss alkoholister är extremt starka människor som kan gå riktigt långt men är vi dessutom känslomänniskor så kan vi lätt blåsa omkull. Även annars med prestation kommer ju det som förenklar i att varva ner eller orka mer. Så det är bara att ta kampen och vinna den, steg för steg. Ett krig vinner man ju inte med att släppa 500 atombomber. Dumt att kriga förstås men du förstår liknelsen i mindre och små steg :D

Tack, Fibblan och Vinäger <3

Jag skrev i Vinägers tråd att hon borde fortsätta skriva även om hon inte är 100% nykter och måste väl då själv ta mitt råd. Jag känner mig less, inte så konstigt kanske. Dricker, ångest, löfte till mig själv att sluta, minsta trigger ---> Dricker, ångest, löfte till mig själv att sluta osv osv osv i all oändlighet. När ens kur mot ångest är alkohol och ångesten växer när man slutar dricka är det väldigt, väldigt svårt att inte ge in. Men jag vet ju att jag kan, att jag har gjort det förut.

Jag märker hur suget är STORT på jobbet. Jag längtar tills jag slutar och kan gå och dricka - och jag slutar jobbet 14:30. Alltså för mig har då en hel jobbdag gått och jag är "värd" alkohol. Sen fortsätter jag dricka tills jag somnar, typ. Ångesten på jobbet (inte så mycket arbetet men allt runtomkring) gör att jag tänker typ: "bara två timmar till sen kan du gå hem och dricka vin". Inte bra alls. Borde inte känslan av att bara kunna gå hem och vila vara nog? Eller hänga med min man och hund. Göra något roligt? Kanske för att jag är på helspänn hela passet och sen måste "slappna av" fort och direkt med alkohol.

Jag har druckit en del ggr dagen innan jobb också vilket gör allting MYCKET värre. Ångesten och skammen och de fysiska åkommor som en bakfylla ger mig får jag leva med resten av jobbpasset. Jag kan inte koncentrera mig och gör det minsta jag kan för att ta mig igenom dagen. Tror att alla kan se igenom mig, att alla hatar mig. Fyfan.

Varför dricker jag? Ångest. Vad ger alkohol mig? Ångest. Men alkohol är också extremt beroendeframkallande, så snart har jag väl inget val. Eller är jag redan där?

Idag ringde jag och pratade med min första sponsor. Kände mig tvungen att bikta mig för någon (förutom er alla) om hur jag tappat kontrollen över mig själv. Hon är snäll som säger att jag är välkommen att höra av mig ifall jag behöver. Det känns aningen bättre för varje dag som går. Samtidigt värker insikten fram att mitt liv ser ut som det gör nu. Det kunde vara värre men också mycket bättre. Sinnesro bönen... ?

Roligt att få en uppdatering och att du nått ? dagar dessutom❣️ ?
Grattis kramar till dig?
???

Jag skulle aldrig våga vara så nära alkohol men du verkar vara så bestämd så jag litar på dig???

Kramar
???

Jag är nog lite dubbel när det kommer till personalrumssnack på jobbet.
Ibland har man haft fina och intressanta diskussioner om ämnen som jag tycker är viktiga som vår välfärd och ojämlikheten i samhället.
Ibland är det bara blahablaha men nu för tiden tycker jag de flesta sitter med sina mobiler och är helt ointresserade av att samtala.
Ganska tråkig utveckling tycker jag.
Hursomhelst så önskar jag dig en skön och lugn helg?

Kramar
???

Steg för steg tar du dig fram. Du verkar målinriktad, men ändå finns viljan att förstå dig själv och dina känslor..Så inspirerande att läsa din tråd..Ett nyktert liv är ett friskt liv, oftast utan skam och skuld?