Senaste kommentarerna i forumet

Jag tittar in här och vill ge ett svar på din tråd då du inte fått något på just denna ännu. Jag ser att du har flera trådar och har fått svar i dem så det är bra! Det kan vara lite såhär på forumet, ibland får man svar snabbt och ibland tar det lite tid, när en ny tråd skapas eller det skrivs ett svar syns den igen och för att "hamna längst" upp kan man därför behöva skriva flera gånger om det är så att man vill ha lite stöd från andra användare här.

Fint att du delar med dig både av "delmål" du har och vad som motiverar dig att göra denna förändring, att sätta ord på det utåt såhär kan vara hjälpsamt för att kunna sortera sina reflektioner och förtydliga vad det är man vill. Dock krävs det både mod och kraft för att göra det. Bra gjort!

Flera kan nog också känna igen sig i just detta och det i sig kan kännas skönt, veta att man inte är ensam.

Fortsätt gärna skriva och läsa och hoppas mycket här blir hjälpsamt för dig!

Varma hälsningar,

Rosette
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Vet inte vilken tråd i ordningen det är som jag börjar...så typiskt mig..börja om och börja om..istället för att fortsätta och att ta itu med saker...Det är som om de här nya omtagen som kommer hela tiden ger mig hopp..men så fortsätter jag inte...och varför fortsätter jag inte?? En fråga som jag har ställt mig så många gånger...för vinsterna med att sluta dricka alkohol övervinner allt kan jag känna just nu..Varför får jag ingen kontinuitet i motionen eller varför tröstar jag mig även med mat? Jo, men det beror ju på den där jäkla alkoholen!! Jag tänker att orsaken till att jag dricker alkohol är flera ..den största är ju att jag har utvecklat ett beroende..men sedan är det en vana att åka till Systembolaget efter jobbet, det är en vana att dricka alkohol till fredags- och lördagsmyset. Jag dricker pga tristess, ibland ensamhet och många gånger att dämpa ångest. Alkoholen kanske ger mig glädje den första timman då jag har druckit för då är allt möjligt då ska jag ta itu med alla dåliga vanor och det kommer gå bra för att nästa dag blir det likadant igen.
Jag behöver jobba med mina tankar för mina tankar styr mig väldigt mycket...och jag behöver påminna mig om hur farlig alkoholen är för min hälsa. Jag har förhöjda levervärden som än så länge kan bli bra om jag tar itu med alkoholen men hur många gånger har jag inte suttit där med min läkare och inte förändrat mitt beteende. Imorgon ska jag ta prover igen..har bokat om tiden några gånger för jag ska ju ha klarat det här bättre...tänkte nästan boka om tiden imorgon igen...för jag skäms så förfärligt när jag träffar min läkare när jag inte har slutat med alkoholen. Fast jag har bestämt mig att imorgon tar jag prover..och jag väntar på att få träffa min läkare..för att få svar på hur proverna ser ut. Ikväll ska jag gå till Viktväktarna..jag jobbar inte aktivt med vikten men mötena för mig är viktiga..kanske lite som att gå till AA. Anledningen att jag inte går till AA i min stad eller grannstäderna är att det är små orter och jag har ett offentligt arbete där jag har jobbat i flera av kommunerna. Därför är det betydelsefullt för mig att ha kontakt med rådgivare här på Alkoholhjälpen och att få skriva här på forumet. Hoppas att jag ska klara den här dagen och morgondagen!!

Ha det fint Alla!!

Välkommen!

Det är ofta lite skrämmande att märka att alkohol får allt mer utrymme och får konsekvenser som inte känns okej. Nu står du där, i startgropen och kanske lite osäker på vilka nästa steg som kan vara rimliga för dig. Tre viktiga steg redan tagna, insikt, beredskap och du har bett om stöd. Klokt. Ett tips är att starta en egen tråd då ökar chansen att du får svar här. Inte helt lätt att veta hur en ska bete sig i ett nytt forum. Du har i alla fall hittat rätt, här finns en myriad av erfarenheter och generositeten att dela med sig. Kanske har du redan nu funnit trådar som känns extra relevanta för dig?

Ett varmt välkommen
Li-Lo
Alkoholhjälpen

Och idag väntar ännu ett möte med min drogterapeut, har börjat se fram emot att få prata med honom...är så lätt att vara ärlig och verkligen dissekera sina tankar.
Hade även ett väldigt fint möte på AA igår...kom dit en ny kille som jag tycker verkar vara väldigt mysig, känns bra att ha en gemenskap att gå till varje vecka.
Ska försöka bli mer social på min fritid, fast jag känner fortfarande att jag trivs bäst hemma, men samtidigt skulle jag vilja ha nån att umgås med ibland...är nog nånting jag borde bearbeta.
I övrigt så vräker snön ner här, så snart är det dags att gå ut och skotta....sen ska jag gå igenom några lådor jag har kvar från mina föräldrars lägenhet...det har jag dragit ut på alldeles för länge...men nu är det dags☺

Kanske får jag ångra att jag inte följt ditt råd (än). För flaskan står kvar... Och jag har inte rört den.

Beträffande att lämna en flaska hos någon man vet kämpar, ja, det är onekligen dålig stil. Men, alla människor som inte förstår, jag känner att jag måste lära mig att hantera dem också. Det är ju så många som inte förstår att det är en kamp att sluta, eller minska, sitt drickande om man är alkoholist. -Det är väl bara att låta bli? … … Än mindre förstår de när jag säger att jag druckit för mycket, jag har ju tydligen dolt det mycket väl...
Likväl som många inte förstår när man har ångest och är deprimerad. -Ryck upp dig! … … När man inte orkar: -Det är väl bara att göra! ...

Vissa saker går nog helt enkelt inte att förstå om man inte själv upplevt det och jag har lärt mig att inte bli upprörd över det. Bättre att lära sig hantera det fullt ut.

Det är nog det som gör att jag tycker det är så fantastiskt skönt att vara här på forumet bland så många i samma båt. Jag är inte ensam och det finns människor som förstår.

Jag är så tacksam att ni finns!

M.M.. Är inne o läser ikapp .. Här kommer stort Grattis även från mig till dig och Ikaros .. 3 år och 1 månad idag ? Varm kram tillbaka .. Lerigen ?

..är vad det är!

Härligt att du unnat dig massage idag - det är du såå värd?!
Och vad gäller stundande besöket kommer du hitta en lösning! Bra att du funderar redan nu på vad som kan bli bästa sättet att gå till väga?!
Kram och godnatt?!
/Fibblan ?.

Så mycket kostar alkoholkonsumtionen i Sverige varje år.
2017 tog sjukvården emot 660 000 alkoholrelaterade besök...??

Så sjukt detta är!!!!

Jag dricker men betydligt mer måttligt. Ingen starksprit sedan jag minns inte när. Umgänget med mitt nya sällskap går jättebra och jag ballar inte ur med A på något sätt.
Mycket mer harmoni i livet och jobbet flyter på bra. Önskar emellanåt att jag inte drack något överhuvudtaget men alko styr inte mitt liv något mer. Jag styr.
Grymt att du klarat dig så bra och även funnit någon att ge din kärlek till. Tror att det är våran gemensamma nämnare, att ha någon att bry sig om och älska. Ser upp till dig. Se upp till dig själv för du är grym.

Nej, självklart måste mitt liv förändras nu. Att vara deprimerad, ha ångest och fysiska besvär av långvarig stress är inte som en förkylning när man kan stanna hemma från jobbet ett tag, äta lite piller och sen köra på som om inget hänt. Här krävs att jag förändrar mitt liv, utan tvekan.
Men med rubriken menar jag att jag kanske måste ifråga sätta hela min grund, det räcker inte att jag börjar meditera, motionera och tänka lite mer på mig själv. Jag känner en stark känsla när jag nu varit hemma i drygt två veckor. Jag börjar få lust och gör saker. Kan jag överhuvudtaget få mig själv, Pianisten, att fungera med det som jag ser som de mest enkla grunder eller måste jag våga släppa ramarna totalt?
Om jag plockar ut de mesta basala sakerna som tillsammans håller ihop det som jag normalt har det så är det:
Jobb --> Dagis --> Skola/Fritids --> Hushållsarbete --> Hygien --> Sömn
När jag tittar på hushållsarbete så tänker jag också de mest basala saker som matlagning, handla, småplocka, bädda sängen, tvätta, ta hand om värmepannan, betala räkningar, dammsuga nån gång i veckan. Alltså ganska låga, basic krav som krävs för att livet skall fungera.
Detta är en heltidssysselsättning för mig med råge, det spelar ingen roll hur bra jag försöker effektivisera och jobba in rutiner som flyter av sig självt. Efter detta är jag slut som människa och det finns inget över varken till att njuta av livet eller till de där andra sakerna som faktiskt också behövs göra för att må bra. De där sakerna som inte kan räknas som basala men som ändå faktiskt behövs då och då som träning, klippa gräset, tvätta bilen, slänga återvinning, dammtorka o.s.v.
Jag tycks ständigt komma tillbaka till dessa tankar, jag får inte ihop det. Nu när jag är hemma från arbetet så börjar det sakta fungera. Jag kan ta saker i den mån de kommer, både nöjen och måsten. Jag kom på igår att jag måste köpa mer pellets till pannan. Alltså åka med släpkärran till stan och köpa pellets. Men släpkärran behövde ju besiktigas så till att börja med fick jag se om det fanns en tid för det. Det gjorde det och jag kunde åka till stan, besiktiga släpet, åka vidare och köpa pellets. Köra hem och bära in det. Laga lunch, äta lunch. Komma på att jag måste ta tag i att göra min anmälan för sjukpenning till försäkringskassan. Göra klart den. O.s.v.
Så här går mina dagar nu, kommer på små saker som behöver tas tag i och gör dem. Försöker ge mig korta återhämtningar i mellan innan nästa tanke om nått som behöver fixas kommer. Men nu är ju som sagt den annars helt väsentliga delen, arbete, borta för tillfället. Vilket jag märker sakta men säkert lett till att jag klarar av att hantera dessa små saker som kommer över mig som behöver fixas, samtidigt som jag börjat få lust och har ork, tid och energi till små enkla nöjen mellan. Som t.ex att spela lite piano, läsa lite i min bok, laga mat, o.s.v.
Detta måste jag på något vis kunna applicera i mitt vidare liv, men hur skall det gå till när jag skall börja jobba igen. Nästa vecka börjar jag på 50% som är tänkt skall fortlöpa året ut. Det är till att börja med fantastiskt att få den möjligheten i vårt land att kunna vara deltidssjukskriven, men en dag kommer den då jag skall köra 100% igen. Vad skall jag ha kommit fram till då? Hur skall mitt liv kunna kastas om för att få ihop livspusslet och samtidigt finna denna tiden och framför allt ron till små nöjen som är helt avgörande för att må bra och känna livslust. Det känns som jag behöver hårdgranska de delar som jag själv ser som "basala grunder" idag. Dessa är garanterat grunder som är gemensamt för mig och väldigt många andra.
Men för mig är det nått som inte stämmer och går ihop.

Jag har precis fattat att jag är sjuk. Jag är alkoholist och kommer troligen dö om jag inte ändrar mina vanor.

Vad bra gjort, 13 dagar???
Och det är helt normalt att känna som något saknas för hjärnan har inte ställt om sig riktigt ännu.
Men det kommer bli bättre, jag lovar dig?
Så mycket du och din kropp vinner på att inte dricka är mycket mer värt än att slentrianmässigt dricka och fastna i ett beroende.
Lycka till ???

Det var väl en film med Sandra Bullock som hette så om jag minns rätt.
Det känns faktiskt väldigt bra såhär långt. Har inte haft något sug eller några tankar på att jag vill dricka över huvud taget.
Det som kan bli lite knepigt om ett tag är att vi ska ha ett par vänner här på middag om ett tag. Vi har ju alltid druckit vin eller starköl tillsammans under lugna former.
Men hur ska jag göra nu med vinet till dem? Om jag bjuder på mat kan jag väl be dem köpa med vin som passar till maten men att vi själva inte dricker något. Jag tycker det känns jobbigt att gå in på Systembolaget, vill helst inte det...?
Jaja, det får lösa sig på något vis.
Idag ska jag unna mig en massage ?? Det är jag värd?
Kramar
???

13 dagar idag som nykter.
Känns bra men tråkigt på något vis.
Känner mig rätt nere, känns som något saknas och det är hemskt att tänka att det säkert är kroppen som saknar ruset av alkohol. Men det är väl bara bita ihop och inse att det här gör mig gott och att det är precis vad jag behöver just nu.

Är läst delar av den här tråden och känner igen mig i mkt som skrivs. Börjar känna att jag måste ha en längre paus från alkohol men behöver inspiration
Känns som jag kan få det från "Bestämd" och flera av er andra som skriver här...
Det här med tristessen, att det blir en dålig vana, jag kan både känna mig halvkass (typ bakis) och inte alls sugen och ändå dricker jag några glas - helt meningslöshet.
Jag vill "bara" dricka när det är gott och mysigt och jag mår bra av det - vilket i och för sig är ofta - men...Och så behöver jag spara pengar också - hoppas det kan vara en motivation...?

Hej Nannin!
Jag tror du och din sambo behöver försöka hitta tillbaka till varandra igen.
Dels för att du behöver ha någon nära nu och sen i fortsättningen också.
Jag har börjat hitta tillbaka till min fru på bara en vecka. Jag började gömma små post-it lappar med hjärtan o.s.v. Sen lyssnade jag på Kärlekens fem språk ljudBok av Gary Chapman och då trillade poletten ner. Jag fick min fru att börja lyssna på den och efter bara en vecka så är vi kära igen.
Vi har båda problem med alkohol och triggar varandra. Men jag tror att kärleken vinner till slut.
Om man varit tillsammans ett tag så försvinner oftast förälskelsen, men kärleken kan man vinna tillbaka.
Kram!!

Häll ut vinet i vasken - bättre att förekomma situationen.
Lite dålig stil att lämna en flaska (oöppnad sol öppnad) hos någon som man vet kämpar.

Heja dig!
Mod och styrka,
Dee

Vi är på samma tåg och samma spår? härligt!!
Godnattkramar ??
????

Tack Soffi!! Det är bättre. En bra dag idag, både hunnit göra nytta och vilat! Ångesten har varit närvarande men i slutändan den som pushade mig framåt idag.

Det är så svårt med dåligt mående... ångest... Ska jag backa eller pusha mig framåt? Sjukskrivning eller jobba? Stänga in mig och vila eller ringa en vän och gå ut och promenera? Minsta lilla fel kan bli förödande och minsta lilla rätt kan vara räddning.
Frågor. Borde jag ha förstått att det var på gång? Skulle jag kunnat förhindra att det blev så illa? Vad beror ångesten på?
Jag har ett par problem som jag inte kommer till rätta med, och dessa problem dyker upp och skapar enorm ångest emellanåt. Ofta vår och höst...

Det jag kommit fram till denna episod av ångest är en kontrollförlust jag känner... som skapar ett obehagligt kontrollbehov som inte hjälper ett dugg. Den strimma av hopp och ljus jag känt de sista dagarna är att min enda chans är att släppa taget... åtminstone lite... Att inte klamra mig fast vid saker som uppenbarligen inte funkar. Försöka lita på att det kan bli bra, utan att veta hur. Lita på att andra människor finns och hjälper utan att jag behöver kräva det. Kanske till och med en högre kraft? Känns ibland som att det finns en sån. Och att lita på att jag finner lösningar, kanske inte idag, kanske först när tiden är rätt...
Flummigt?

På senare eftermiddagen kände jag en lätt ångest över en tom kväll framför mig. Några sekunder senare känner jag att jag längtar efter yoga-känslan. Slänger mig på telefon, bokar ett pass och sitter på en matta i yogastudion en halvtimme senare. Och nu mår jag bra. Under den senaste veckan, drygt, har jag inte orkat träna och yogan har jag inte varit på på två veckor. Mitt i ångest är det svårt att avgöra om träning kommer att dränera eller ge mer energi. Att bara nås av impulsen "nu är det dags igen", agera på den och få njuta är så skönt! Och det ger mig lite hopp om att jag kanske är på rätt spår... Att släppa taget lite och låta saker ske när det är dags. Det kanske kommer bli bra?
Förmodligen kommer denna ångest sitta ett par dagar till, det brukar göra det. Men det har lättat och kommer bli lättare.
En ganska bra måndag. Nykter ?

Så det kan bli - det är tanken som räknas..?!

Fantastiskt bra jobbat - tänk 4 veckor imorgon ?!
Heja dig???!
Kram
/Fibblan ?.

Det är tufft med frugan och hennes "aggrodamp" kan jag tänka.
Läste din tråd och det slår mig att dina resor med flyg och lounge stämmer klockrent på mig också.
Det är en tuff miljö att vistas i där allt känns tillåtet på något vis. Man är ju inte riktigt någonstans egentligen där uppe i det blå?
Flykten är så mycket enklare på ett plan eller i en lounge där precis alla är på väg någon annanstans.
Jag har varit brutalt berusad flera gånger på både flyg och lounger, mirakulöst nog har jag aldrig blivit utkastad!
Kämpa på Nystart!
Frugan bör nog få kämpa lite på egen hand tycker jag det låter som.
Kraft och kram till dig!
GP

Jag har definitivt tagit rejält med stryk mentalt även om den fysiska misshandeln var tuff den också som liten parvel. Jag har sedan väldigt många år tillbaka mentalt
"gjort om" min mor till en helt annan människa än den hon var när vi hade det som värst. Numera är hon väldigt gammal men klar i knopp och kropp så några konfrontationer kommer det aldrig mera bli så länge hon lever. Jag skulle inte vinna någonting på det tror jag?
Hon skulle dö av sorg och elände och jag skulle troligen ta på mig hela skulden för att ha varit ett jävligt barn.
Det är så jag oftast ser det, att felet varit mitt.
Jag tror och vet att så inte var fallet men jag kan inte riktigt fullt ut släppa tanken, tror nog min dödslängtan, som ibland kickar in när ångesten är svår, beror på att jag klandrar mig själv.
Nu hade jag en farsa som ytterst sällan gick in och styrde upp, han drog sig undan. När han väl fick nog av barnmisshandel och skrik så blev han så förbannad så allt kokade över och han slet handgripligen bort min antagonist med våld. I de lägena kunde jag passa på att försöka slå tillbaka mot min mor och det gjorde jag med vrede och hat.
Självklart har jag massor fina minnen av min barndom men det är sorgligt nog så att det våldsamma och svåra ändå är det som är mest tydligt för mig.
Det är inte alls roligt att inte ha förmågan att sudda ut det och komma förbi det helt och hållet.
Nystart, jag är helt övertygad om att du måste skydda dina barn till hundra procent!
Du måste helt enkelt göra det.
Man behöver inte slå någon för att den ska fatta men ibland måste man helt enkelt svara med samma mynt. Det finns ingen ursäkt för att bete sig som din fru gör mot dig och era barn. Nu är hon inte med i diskussionen och kan försvara sig men det låter väldigt labilt får jag säga.
Att bli straffad som barn bara för att en förälder mår skit är inget bra. Det finns heller ingen ursäkt att inte agera när någon annan lider.
Skippa flaskan, skydda barnen, snacka allvar med frugan, funkar inte det så lämna eländet.
Viktigast av allt är BARNEN!

Kram från GP

Hej Muris!
Klart jag kommer ihåg dig!
Jag hoppas allt är bra med dig?
Dina styrkekramar och värme ger mig glädje och kraft att fortsätta med fullt fart framåt.
Nu är det min tur.

LP.

Jag vet inte om jag skrivit i din tråd tidigare, men jag har läst en del.

Din situation är verkligen tuff, tuffare än någon ska behöva uppleva.
Men du inser att du bör sluta dricka, och det är jättestarkt i din situation.
Och att du kanske måste lämna din fru, inte lätt även om en totalkrasch närmar sig.

Men, när du skriver att du ska sluta skriva här så måste jag få svara att jag inte tycker det beslutet är rätt.
Om du känner att du får någon som helst stöd här så stanna kvar!
Jag tror att du kan behöva stöd ifrån alla möjliga, och omöjliga, håll just nu för att inte förlora siktet på vad som är bäst för DIG.

Du väljer. Men vi finns här.

.. och hoppas att du fått ro att ta hand om dig på ett bra sätt i helgen.

Kram!