Senaste kommentarerna i forumet

Jag tackar för påminnelseråd och ska kika på dem i em.
Måste dra iväg nu och få ut all energi som kokar under skinnet på mig!

Dagen kommer bli bra!
Tack det samma till dig!
Gp

Kära Soffi,
Man är sällan ensam med sin ångest även om man oftast känner så. Skönt att du hakar på för det behöver jag verkligen. Sedan att du känner igen dig och att vi funkar lika är en glädje för mig! Även om problematiken med prestation och att 85% inte är bra nog gör mig (Oss) orolig och fylld med ångest.
Hade en snurrig natt med tankar som inte går att stänga av, nu på morgonen olustiga känslor. Har en lista i skallen jag måste fixa innan jag reser iväg igen på måndag. Inga jätteprojekt egentligen men saker som måste lagas och fixas här hemma. Att prylar, bilar, hus ska lägga av när man minst behöver det är väl ett typiskt tecken på att man redan är stressad och uppskruvad i varvtal? Jag menar, är man grundlugn och något pajjar tar man det som det kommer och fixar det. Nu upplever jag det som väldigt påfrestande och alla andra projekt jag har i bakhuvudet som jag vill börja med, få gjort, skaver även att jag vet att det kan vänta.
Rastlös, driven av prestation och att skapa.
Annars har jag svårt att gilla mig själv.
Bläää! fy fan för mig!
Sluta upp med detta våld på mig själv.
Måste iväg till gymmet nu för att köra skiten ur mig. Finns helt enkelt ingen genväg just idag, får ge efter för impulsen och fly härifrån.
Vet att jag mår bättre efteråt.
Tror att det är just fredag också som spökar i mitt inre?
Men jag är bestämd och tänker fortsätta min nykterhet, var så säker.
Jag tar armkrok med dig Soffi så kör vi vår bergochdalbana tillsammans mot nykterhet!
OK?
GP

Kallprat och väder spelar jag bara med i för att verka normal, tycker det är helt värdelöst. Har aldrig förstått mig på fikaraster, jag blir helt galen av allt pladder, ointressanta samtal och skitsnack. Har ofta undvikit raster eller andra gruppkonstellationer, och suttit själv på lunchraster för att kunna få den återhämtning jag behöver.
Ibland har jag på fikaraster satt mig ner med de andra men "tittat på", ungefär som att jag tittar på en kass dokusåpa på tv. Tittar på hur folk interagerar med varandra, kroppsspråk, spel och tillgjordhet. Hur folk försöker verka smarta eller roliga. För så är det i grupp. Folk gör till sig så fruktansvärt. Jag trivs på tu man hand med andra, även om det fortfarande ofta är ett spel så är det lättare att nå fram, slappna av och visa sitt rätta jag.

Jag är inte ett dugg intresserad av att bli extrovert och platsa i det här som jag upplever som tillgjort, jag vill vara som jag är. Alkoholen har ju "hjälpt" mig att kunna "sjunka ner" (???, förlåt alla extroverta pladderkvarnar..) till den där nivån där andra är. Fest är inte intressant för mig längre när jag inte dricker.

Just nu har jag det bra på jobbet. Få kollegor per arbetspass som jag behöver interagera med och de flesta trivs jag med. Jag har en fin relation med mina kollegor men känner inte att det är någon jag vill umgås mer med än i arbetssammanhang.

Så till stor del är jag där jag vill. Men nånting inom mig pockar på min uppmärksamhet gällande detta. Rädd för mig själv? Eller rädd för andra? Eller bara bli ännu mer säker på att jag är som jag är och gör mina sociala val ärligt och för mig själv.
Ungefär så tänker jag...

På jobbet nu. Längtar bara hem... Till lugnet. Få göra vad jag vill om jag vill. Kanske prata och umgås med någon jag tycker om på riktigt. Oavsett så blir denna dag och kväll nykter ?

Idag är det dag 4 och fredag, men inget besök på bolaget. Det finns flaskor hemma men de får stå för min del, kanske min man vill ha sig en virre och det får han väl ta, han kan ju ta en och sedan inget mer. Jag kan det inte och avstår, det blir a-fritt bubbel i glaset ikväll. Skön fredag till er alla :)

Att jag föreställer mig tillfällen när jag ska dricka men det är långt fram. Kanske för att man inte tänker på att man inte dricker eller så är det en del i processen för att komma vidare? Att ha det framför sig gör att det blir lättare. Sen flyttas det hela tiden framåt så man aldrig kommer dit men att just ”alternativet” finns gör nuet lättare? Gud vad jag svamlar. Hoppas du fattade nåt o att du får wn bra fredag!

Tycker jag är värd två guldstjärnor idag!
Det känns bra och stabilt även om det blåser runtomkring? (när gör det inte det..)

Tack Pellis, hoppas du är ok också?
Önskar alla en skön vit fredag ??

Kramar
???

Hoppas det fixar sig hos naprapaten. Tack för att du peppar så många.

Kram

Vill skicka en kram, då jag tror att du behöver det extra mycket just nu. Tänker på dig och önskar som vanligt lite lugn i ditt liv. ?

Det är ju det där med att programmera om hjärnan som många gånger är den viktigaste pusselbiten till ett nyktert liv. Känslan när man inser att man inte tänkt på A i sammanhang där den annars varit självklar är underbar. Grattis till härliga insikter.

Trevlig helg med mycket kvalitetsmys.

Kram

Vilken skön känsla! Att se fram emot bra saker istället för boxen! För att du börjat programmera om dina helger.
Så beskrivande och bra! Det handlar ju faktiskt inte om att bara sluta dricka, man måste omprogrammera sig själv så att man funkar bättre och har färre buggar i systemet.

Ha en bra fredag!

Utan att ha hunnit läsa ovanstående inlägg har jag i min tråd nyss skrivit om just prestation och höga krav. Hittade några påminnelseråd angående detta, som jag ville förmedla. Så självklara och så svåra att följa. Kika in och läs, om ni vill.

Ha en fin dag!

Jag är också introvert, inte så att jag har svårt för socialt samspel och "väderprat" så det är nog inte alla som ser hur introvert jag egentligen är..
Men, jag är mycket ensam (eller "själv" kanske enligt modernt språkbruk), helt självvalt. Jag har ett fåtal nära vänner (som jag litar på), men många bekanta som jag helt enkelt inte litar på till fullo. Främlingar litar jag inte alls på.
Iaf, igår lyssnade jag på Alkispodden #45. Jag vet inte om jag tolkar dina funderingar om "folk" och ditt eget agerande gentemot dem rätt. Men det avsnittet gav iaf mig lite att fundera på samt förhållningssätt som jag kanske ska testa.

Med förhoppning om att "ditt nästa humör" blir ett "bra" humör oavsett vilket!!

Härligt att du mår bra!
Jag tänker att bergochdalbanan är en förutsättning för din euforiska känsla!(?)
Man måste ju knega uppför, det går långsamt och tungt, mot krönet för att sedan kunna få den där härligt svindlande känslan i magen när det släpper och man far i full fart nedför backen :-).
Att åka rakt fram på plan mark kan ju kanske vara behagligt, men det är väl topparna man vill åt?

Ha en bra fredag!

Soffi?? för dina stärkande ord. De behövs oavsett hur stark man känner dig. Ha en underbar dag o helg så ska jag uppdatera det första jag gör imorgonbitti? kram

" Så innerligt trött på att prestera och kväva mig själv i ångest och rädsla att inte vara bra nog eller duga."
Det där skriver jag under på! Samtidigt som allt annat än prestation känns meningslöst...
Jag förstår också att prio ett måste vara jag själv, men den fulla insikten vill inte riktigt trilla in...

Men jag hakar gärna på den häftiga resan mot nykterhet med dig för vi verkar funka så lika.

Ha en bra fredag!

Önskar dig varmt välkommen! Skriver som Dee, jättebra att du hittat hit, bara det är en god bit på vägen! Gå in och läs här, "prata" med andra samt skriv i andras trådar när du är redo.

När jag läser din text så får jag lite reflektioner om fina viner och alkohol. Kärlek och åtrå. Det som inte framgår är om hen dricker för mycket på helgerna av de fina vinerna? Eller bara vill ha vin till maten? Känner ni kärlek och åtrå tillsammans även som helt nyktra eller är det myset med vin och helg samt ledighet som är passionen?

Några tankar från mig bara. Ger kanske inte svar på din fråga om du ska berätta eller avsluta relationen. Vore ju synd att avsluta om kanske "hen" känner samma sak.

Önskar dig en fin fredag!

Vågar mig på att säga grattis till en vecka några timmar i förskott, för ditt inlägg andas så mycket positivt att jag är övertygad att du fixar fredagsmyset utan alkohol.

Ha en härlig fredag (i solen) du med!!

Men oj så tråkigt med dödsfallet! Tycker du är otroligt stark och duktig som "orkar" med alla tråkigheter omkring dig!

Det där med att "snacka" med sig själv om att man ska leva fullt ut för att man vet aldrig när livet ställs på sin spets. Bra att du inte lyssnar till det snacket från andra eller från dig själv. Jag har en väninna som säger så till mig hela tiden. Behöver jag säga att hon verkligen skulle behöva ta tag i sin alkoholkonsumtion?

Nu är du iaf tvåbent och jag säger Grattis! Jag önskar dig en fantastisk helg! Kraaam

Ja, ni har så rätt. Jag får försöka att bara acceptera just nu att "ingenting" fungerar, eller kanske rättare: det är så här jag fungerar....

Bestämd: Jag hade faktiskt redan börjat fundera på om jag har någon diagnos. Utöver alkoholism då alltså, för den är tveklös. Det är ju inte bara etta-nolla beteendet som dykt upp... Får se om jag ber om en utredning.
Skrämmande att jag känner mitt nyktra jag så dåligt, men så är det nog också över tjugo år sedan jag var helt vit så här lång period, och de perioder som jag haft ett moderat drickande så har jag kört fullt ös medvetslös med dubbla jobb + en väldigt tidskrävande hobby...

Ensam: Ingentingheten var ett bra ord! Jag har den också när jag inte kan köra på för fullt. Som igår, när jag kände lust att träna men inte kunde för att jag har ont, blev helt apatisk och satt i morgonrocken till långt in på fm. Kom på först på kvällen att jag skulle ringt ett antal samtal i mitt projekt samt skrivit klart några dokument. Hade helt glömt det när jag fastnade i noll-läget… Hur funkar man? Tjurig fyraåring?
Så, nej, ingen mellanmjölk här inte, dricker det inte ens - det ska vara fet mjölk :-)

Så till det positiva :-)
Fastän jag har det jobbigt med mig själv nu så har jag inte en enda gång känt sug att dricka. På något sätt, vet inte hur, så har jag lyckats låsa dörren till det alternativet med trippla säkerhetslås. Eller så är det mitt "etta-nolla-beteende" som faktiskt hjälper mig här.
Tankar på alkohol dyker upp, javisst, men de ligger långt fram i tiden har jag upptäckt. Typ; Blir gott med vin när jag ska fira projektet nästa sommar! och Snart december, ser fram emot att testa årsglöggen! Som att jag tillfälligt glömmer att jag inte dricker. Och tillfällena ligger ju så långt fram att det är lätt att avfärda med: Ja, ja, får se då hur jag gör, idag vill jag iaf inte ha något.

Och, idag ska jag ta hand om mig själv. Har fått tid till en mycket skicklig naprapat som ska hjälpa mig med mina onda muskler. Håll tummarna för att det bara är lite låsningar och överansträngning och inte inflammationer jag dragit på mig.

Allt gott till er alla, det här blir en bra dag!!

7 idag och vaknar efter en helt okej natt för en 30min sen och nu slog det mig. Det är ju fredag idag och inte en tanke på vin när jag var uppe först . Känner en annan känsla ikroppen idag än förra veckan(en lugn o skön sådan) Annars brukade jag börja tänka till kaffet att ikväll är det "myskväll". Vad ska vi ha för vin till maten idag? Men inte idag,vet hur jag mådde förra lördagen efter mitt lilla men dock besvikna snedsteg. Ha en härlig fredag ???(tror solen skulle titta fram idag) kram

Välkommen hit och underbart att du är motiverad! Förstår att det varit jobbigt för dig med allt du beskriver.
Perfekt att du vågar berätta och att du får stöd. Jag har också berättat sedan lång tid tillbaka men har snubblat väldigt många gånger ändå.
På det stora hela är det så mycket bättre att berätta även om man misslyckas emellanåt. Nu verkar du fast besluten och det kommer gå vägen.
Jag följer dig och hoppas du hänger här inne när du behöver.
Kraft och styrka till dig!
GaragePer

Har haft en skit tung tid nu i 5 veckor, MEN imorgon ska jag börja min resa på riktigt, dragit upp huvudet ur sanden, nu kör jag- har inte tid med fler misslyckanden och är så himla motiverad. Jag är 52, jobbat ihjäl mig till 2004 pga kronofogden sen 92, byggt upp ett egentligen bra liv med bostadsrätt och landställe. Men vad hjälper det om jag dricker bort jobb, förhållanden...
Jag krigade på i somras och var nykter ca 5 veckor och tränade bra, men pga av strul i mitt äktenskap ramlade jag tillbaks igen. Kan självklart inte skylla på någon annan en mig själv, är stark som person i självförtroende och självkänsla- förutom i kärlek- helt värdelös. Jätte konstigt, men är sån känslomänniska och har så mycket empati. Är för f-n militär och leder människor som ser upp till mig... nu jäklars ska jag fixa det här med hjälp, tidigare trott jag ska fixa det själv...
Kör ett eget tolvstegs redan med att berätta för precis alla och det känns så skönt, får stöd från alla ink arbetsgivare.
Nu kör vi!

Snart är helgen här, känner mig inte alls vare sig osäker eller orolig över relationen till A just nu. Det är bestämt vad jag måste och vill just nu. Tycker jag redan har kortare stunder där alkoholen inte får utrymme i min hjärna. Men samtidigt kommer de där stunderna insmygande när jag minst anar det, känslor av tristess och meningslöshet att aldrig kunna svepa en kall öl i vänners sällskap, eller oftast i eget sällskap. Ja just det, så är det ju allt som oftast.
Ensam med mitt dricka i garaget, vid datorn, vid TV:n när alla lagt sig. Inget kul eller glamoröst alls.
Det är bara skit med det för min del, förutom de där första förföriska, lugnande, "kreativa" avkopplande glasen......som bara väcker den sovande djävulen, som får mig att aldrig kunna sluta.
Så jag är glad att insikten trots allt är med mig och söker nu med ljus och lykta något vettigt att hänga upp mitt närmaste liv och energi på.
Jobbet känns mest meningslöst just nu där inget vettigt blir gjort fastän jag borde prestera just nu.
Känns som min prio ett är mig själv och så måste det få vara. Så innerligt trött på att prestera och kväva mig själv i ångest och rädsla att inte vara bra nog eller duga. Det suger fett och så vill jag inte ha det mer.
Nä, först trygg i nykterhet, sedan får jag se vart jag styr livet.
Det kan bli en häftig resa detta!
Häng med!

GP

går mot sin ända. Jag mår faktiskt riktigt bra. Kan känna mig nästan lite euforisk emellanåt för att sen bli rörd av nåt ? könslomässig bergodalbana men det känns fint. Nu väntar en alkoholfri helg med familjen ?

Tar en dag i taget, idag var första dagen sedan jag slutat som jag kände mig lite sugen på att dricka, eller jag funderade i alla fall på om jag kanske inte skulle dricka litegrann. Vet inte hur jag tog mig ur de tankarna men jag drack inte! Kom fram till att det inte var värt det när jag resonerade med mig själv. Har landat i så pass mycket självinsikt (just nu i alla fall) att jag inte skulle nöja mig med ett eller två glas och att det höst sannolikt skulle sluta i katastrof om jag tar det där första glaset.

Känns som att det är svårt att skilja på ett egentligt sug och vana. Idag stod jag inför en situation där jag tidigare ofta valt att dricka för att jag hade chansen att göra det och därför funderade jag i de banorna- men var det ett sug egentligen? Jag vet inte riktigt. Känner mig hur som helt väldigt nöjd att jag inte drack.