Senaste kommentarerna i forumet

Det kommer alltid en morgon på både gott och ont.
Skakig, svettig kliver jag upp ur sängen och ser mig själv i spegeln.
Rödögd, och håret hängandes sådär längs ansiktet.
Hemma från jobbet nu.
Fick läkaren att tro att jag var ”utmattad”.

Det känns bra ändå.
Skönt att vara hemma för då kan ingen se.
Jag som gör ett så bra intryck på andra människor, är alltid glad, och tar aldrig rast på jobbet.

Kanske är därför jag dricker?

För att jag aldrig får rast?
Eller dricker jag för att jag behöver?
För att alkoholen har tagit mig nu...

Sitter i detta nu och funderar...
Klockan 10 på morgonen med ett glas vin under västen för att hålla mig utan abstinens??
Då har man problem på riktigt.

Vet inte vad jag ska göra.
Känner mig desperat på riktigt.

Så går jag in i dag 12. Inga som helst planer på att dricka idag och inte någon möjlighet att göra det heller. Drömmde dock om alkohol inatt igen. Den här gången blev jag erbjuden ett glas vin men vaknade innan jag hann dricka det. Skönt!

Imorgon hägrar dock fredagen, min svåraste dag. Tänker att jag ska fixa alternativt mys med något gott att äta och läsk. Funderade på alkoholfri öl men vågar inte riktigt. Försöker bryta mönster och är rädd att jag skulle bälga i mig såna om jag testade. Det får bli senare om någonsin. Dessutom är det nytt för mig att äta goda snacks till helgen. Har mest tyckt att de stört mitt rus och har därför gått all in på vin efter obligatoriska fredagsmiddagen. Iof, kanske har det blivit en slafsig portion pasta eller nudlar innan sänggående när fyllehungern slår in. Glamouren....

Nåja, idag är idag och idag ska jag inte dricka.

Funderade på en till grej: Funderar tillfälligt på att avfölja alla som allt för ofta lägger upp bilder på alkohol på instagram, iallafall tillfälligt. Märker att det triggar mig, typ: De dricker ju också, då kan jag med. På ett sätt tycker jag också att det är rätt fattigt att illustrera "nu har vi det kul/mysigt" med ett glas vin i motljus. Det säger ju ingenting om känslan egentligen. Det är bara vätska i en behållare.

Inga negativa konsekvenser, varför då sluta? (Försöker inte vara elak men vill mer att du tänker till)

Jag tänker att det finns massor av negativa konsekvenser, fast som kanske inte andra ser. Mer att man förstör sin egen kropp, huvudvärk, missar saker för att man dricker, ensamhet, puttar känslorna undan osv.

Jag hade inga negativa konsekvenser till synes, ett någorlunda fungerande liv, har inte gjort bort mig, skickar inte fylle-sms osv... men gjorde saker som att undvika inbjudningar när jag visste att jag inte kunde dricka så mycket jag ville, hjärnan tänkte och planerade för A mer än för något annat, jag var och är beroende.

Japp, nu har jag 7 hela dager bakom mig :-) utan en droppe.
Igår kväll blev jag handlingsförlamad för att jag inte hade något alternativ till vin för att komma igång och göra något. Fick då tipset från er att lyssna på alkispodden. Det funkade :-)! Jag kom igång med programmet här efter att ha lyssnat en stund, sen gick det av bara farten att fixa disk och tvätt också :-o.
Så STORT TACK till er!
Sedan till mitt mål som är att kunna dricka måttligt någon gång ibland. Jag har sett att många här tycker det är att lura sig själv, att det är allt eller inget som gäller. Ni har nog rätt i de allra flesta fall, men jag ändrar ändå inte mitt mål och blir ni provocerade av det så -Sorry! Det är inte min mening att provocera.
Jag vill nog lura mig själv ett tag till!
Jag bor långt ut på landet, mitt största problem är ensamdrickande hemma. Och det är STOPP för det. Jag ska ha noll, nada, ingen alkohol hemma. PUNKT.
Mitt umgänge ser ut som så att jag emellanåt äter middag hos vänner och då brukar det finnas vin som räcker till typ 2-3 glas var, likaså när jag är hos min säbo på helgen. När det är slut så är det slut. Finns alltså ingen chans att dricka för mycket vid en middag. Nästa gång tar jag nog bilen och dricker alkofritt, för jag känner en sådan boost av att inte ha druckit en droppe under senaste veckan, trots att jag fick dricka lite.
Men, om jag om ett tag ändå skulle ta ett par glas hemma hos en vän (för att det är gott och för att slippa frågor, fegt, japp så är det, har inte kommit till den punkten att jag vill erkänna inför allt och alla än), så vill jag inte se det som ett misslyckande, för om jag ser det som ett misslyckande DÅ vet jag att jag kan halka dit igen -"Kan ju lika gärna köpa hem ett par flaskor, klarar ju ändå inte det här" kommer jag att tänka. Men inte om jag får ta de där glasen, då kan jag fortsätta och tralla på i mitt 95% nyktra liv. Jag är ju fortfarande inne på en lyckad resa.
Lurar mig själv, jajjamensan :-), helt medvetet.
Vill jag fortfarande dricka, javisst! Rädd för att livet blir tråkigt annars.
Men om jag fortsätter att känna mig överduktig för att jag druckit mindre än jag får så kommer jag förhoppningsvis nog snart att nå den punkten där jag mår så bra att jag inte ens vill ha de tillåtna glasen.

Igår blev en bra dag trots ett fruktansvärt regnoväder☔
Idag ska solen☀️ komma fram och jag cyklar ut till havet om det inte blåser för mycket.
Inga tankar på alkohol, skönt!!!

Kramar
???

...så himla klokt skrivet! Vi alla har samlats här inne för att vi har en unik eller ounik bakgrund. Vill skapa förändring. Jag tillhör dock dem som aldrig druckit för att bli full utan för att det är gott och mysigt. Men det mysiga kan ju lätt bli för mycket också.
Vill bara skriva att jag gillar dina kloka rader och att jag inte blir trampad på tårna :-) Kram på dig!

God morgon! Har varit nykter ett tag nu och det är, och kommer nog att vara en berg-och-dalbanan. Just nu är jag på toppen, men vet att det kan gå fort nedför. Jag har slutat att räkna dagarna. De har för mig ingen betydelse så länge jag inte dricker. Kände att det blev lite som ett tvång och att om jag typ skulle dricka dag 52, skulle det kännas som ett avgrundsdjupt misslyckande för att jag förstört så mycket.
Jag vill vara snällare mot mig själv.
I den här tråden så känner jag igen mig så mycket. Jag hänger ofta här, läser dock mest, tycker jag inte har så mycket att tillföra som alla andra kloka människor. Känner mig lite egoistisk att jag bara tar av er och inte ger ngt. Blev t o m avundsjuk häromdagen när jag läste ett inlägg. En person som kämpade och var glad att det var så långt till systemet att det hjälpte hen att stå över. Jag blev avundsjuk för att systemet ligger 20 meter från mitt arbete och jag tvingas gå förbi det flera gånger per dag ibland. Jag skulle också vilja ha flera mil dit. Så tänkte jag först, men jag tänkte ju helt fel och skämdes över min missunnsamhet. I stället för att glädjas med hens framgång satt jag och ynkade mig själv. För visst är det så har. Alkoholen kommer ju alltid att finnas där i närheten, oavsett? Det är ju det vi alla kämpar med att klara av. Så förlåt, för allt som kan hjälpa var och en är till godo.
I går när jag tvingats gå förbi den där förbaskade A-butiken för tredje gången var det svårt att inte gå in vid arbetsdagens slut. Det som fick mig att låta bli är ändå at jag nu mår så bra. Jag gick hem och ringde en vän.
Jag tror att om man är beroende måste man sluta helt. Därför har jag även bestämt mig för att ändra fokus. Jag började med att följa Alkoholhjälpens rekommendation att vara nykter tre månader och räknade dagar, fast omvänt. Jag räknade ned till målet. Men jag läste i några inlägga på forumet att det lätt kan bli så at man tar sig igenom den nyktra perioden för att man vet att man får dricka igen och sedan dricker man mer för att man tar igen det man inte druckit på flera månader. Och när Nell frågade hur jag ställde mig till min alkoholkonsumtion efter tre-månadersperioden, så gick tankarna igång. Jag tänket i flera dagar och kände att jag måste sluta helt, annars blir det så at jag bara börjar om och så springer jag bara fortare i det där ekorrhjulet. Jag fick panik när jag tänkte på att aldrig mer få dricka. Jag önskar att alkoholfritt var ett alternativ, men det är det inte för mig eftersom jag har en mage som inte tål vissa sockerarter. Jag testade alkoholfritt vin en gång. Det var gott, men magen pajade. Min läkare sa åt mig att hålla fingrarna borta från vin och godis med sötningsmedel (han vet dock inte att jag är alkoholist). Men efter en svart, deppig helg där jag tröstade mig på ett annat destruktivt sätt genom att äta massor. Var ju inte heller så konstruktivt.
Jag landad dock i beslutet att inte dricka alls tills vidare, för varför väcka den björn som jag försöker tvinga ned i idet? När beslutet var taget kom det över mig ett lugn och det vaggar mig fortfarande och jag väljer att låta mig vila där.
Och vad vill jag då säga med det här? Inte en jävla aning, bara ngr av mina egna tankar.
Tusen tack alla som delar med er av era berättelser - som jag känner igen mig i och därför inte känner mig så förtvivlat ensam, alla som ger råd och feedback - jag tar till mig råden och de hjälper mig, och till alla som pushar varandra att kämpa en dag till - det får mig att också går förbi A-shopen. Tack för att ni finns och delar med er så generöst, som här. Lycka till er alla!

Till i natt och låg och funderade, tanken på att alkohjärnan ska börja förhandla för att få dricka och dessutom vinna för mig faktiskt livrädd.
Livrädd till den grad att jag nästan får panik...det är ju bra att jag är orolig....men det gick mig också att inse att jag faktiskt är sjuk på riktigt.
En människa som inte är alkolist behöver ju inte oroa sig för nåt sånt....så det gäller verkligen att jobba med dig själv varje dag, och att man varje dag tar beslutet att inte dricka.

Jaha, never ending story... Är det något särskilt Gud vill att jag ska lära mig eftersom jag vaknar mitt i natten för fjärde dygnet i rad? Kan jag inte få lära mig det en mer kristerlig timme? Jag ska ändå upp och skjutsa dottern till jobbet om ett par timmar. ?

Jag tar inte illa upp. Är nog bara inte riktigt där än. Har inte fått några direkt negativa konsekvenser än av mitt drickande och är väl i fasen att jag funderar väldigt mkt. Sen finns det ju ganska mkt forskning på att om man har ett måttligt alkoholproblem/beroende så kan man bli hjälpt till att dricka kontrollerat igen. Detta är första gången jag på allvar funderat på o vill göra något år min alkoholkonsumtion o är väl kanske inte där än att jag är redo att sluta till 100 %. Dock tycker jag dina frågeställningar är helt relevanta o viktiga att fundera över, varför är det egentligen viktigt att dricka alls?

Wasabi, en mycket läsvärd och bra tråd. Grattis till dina nyktra dagar. Jag är ännu på dag 1 vilket jag varit MÅNGA gånger! Jag tror inte heller ett dugg att man kan uppnå "normaldrickande". Kanske finns det något undantag här på forumet som kan det, men majoriteten har precis som du säjer, sökt sig hit av en anledning. Själv vet jag att det bara finns 2 alternativ. Inget A alls eller fortsätta dricka som tidigare. Tyvärr har det sistnämnda vunnit de sesaste åren. Varit här på forumet länge och i många skepnader, men A har vunnit varje gång. Ger man honom lillfingret.....
Kommer fortsätta följa din tråd.
Starkt jobbat!

Låter väl sådär att ersätta ett beroende med ett annat. Det lär ju inte räcka med ”nån gång i veckan”. Efter ett tag slappnar du av i din syn på det hela och så blir det bara ”idag också”, ”bara i helgen” osv.
Det går att bli beroende av gräs med. Det går att bli beroende av allt. Kan ju inte direkt uppmuntra till det även om det skulle på något sätt vara bättre eftersom det är olagligt.
Satsa på något mer hälsosamt beroende?

Håller med. Jag dricker för att bli full. Allt eller inget. Dricker jag igen ÄR det ett återfall och jag hoppas att jag snabbt kommer bryta om jag hamnar där. Tycker ändå det är rätt schysst att vara nykter ?

Precis så känns det, som det sitter en liten jävul på axeln och viskar fram dumma idéer. Heja dig som struntade i det där 6-packet!

Tack för pepp fina du ? Ja, men verkligen. Det där suget är som en orm som slingrar runt och plötsligt väser i örat när man minst anar det.

Härligt höra att du stog imot tanken .vad kul och
Starkt jobbat är ju det där som är så jobbiga bitar att bemästra det där när tanken slår till
I olika situationer

Ja, nykterheten verkar komma med tidvis smärtsam och ofta opraktisk klarsyn. Man blir medveten om vad som skaver i livet. Och man måste göra något åt skavet när man inte häller vin över skiten... Vad starkt att du kan ha en vinbox på köksbänken utan att dricka av den. Jag vågar inte ha någon alkohol alls hemma. Finns den så dricker jag den förr eller senare. Förmodligen förr. Välkommen till forumet!

.

Kul att chocka sig själv med en sån insikt!
Modigt och starkt av dig att se det, och att ge dig själv en ärlig chans ?
Lycka till!

Idag åkte jag in till stan för att handla. Visste också att jag skulle ha hela huset för mig själv i flera timmar när jag kom hem. Det hade alltså varit ett ypperligt tillfälle för mig att både köpa vin och dricka det. För en vecka sedan skulle det varit väldigt svårt att motstå, men idag var det ganska lätt. Visst slog tanken mig, men sen: inte värt det.

Är så nöjd över det nu. Myste i soffan med en kopp te när jag kom hem istället. Njöt av tystnad och lugn.

Nu på kvällen fick jag däremot en mild panikångestattack. Har fokuserat så mycket på hur bra jag mår idag så jag tror panikhjärnan försökte ta ett grepp: Tro inte att du ska ha det så bra, nu blir du sjuk. Kom på den relativt fort dock och kunde andas mig igenom det värsta. Nu känns det bättre!

Har ju trott så många gånger att jag bara kan ta en men det slutar alltid med flera
Så för mig finns bara en väg att kriga fölr bli nyckter Alkolist och med er alla här så känns det skönt och hoppfultt och när det känns tungt finns ju ni här att komma in till å dela glädje,sorg,abstinens, m.m

Har levt sunt sedan jag kom till insikt. Sjukskriven för utmattning /depression sedan årsskiftet. Blodprov visade då på hög alkoholkonsumtion dessutom. Fick mig att sluta “självmedicinera" vilket jag svart på vitt fick acceptera. Ta tag i och rannsaka. Vilket jag gjorde (gör). Kämpar på!
Har ägnat hela sommaren åt att läka. Dels från utmattning och alkoholkonsumtion men även från en aggressiv infektion.
Så plötsligt sitter jag här med mina (som jag inser) största triggers. Vinet finns i boxen på köksbänken.
Min kropp säger nej!
NEJ NEJ NEJ!!
Lyssnar på kroppen! ?
Analyserar varför övervägandet av att dricka ens finns kvar!!??
Inser att mina triggers finns närmre än vad jag tidigare trott.
Det gör väldigt ont att inse/se vissa bitar i livet.
Har blundat länge nog. Nykterheten har fått mig att se verkligheten. Men det gör ont. Så jävla ont!
Hellre ont än dövad dock.
? Styrka till alla er som kämpar därute!! ❤️

Mötet blev jättelyckat. Fler deltagare än normalt och mycket skratt och värme.
Jag kom rätt sent med flit. Min vän satt på ena kortsidan och jag längs ena långsidan, en bra bit från varandra. Efter mötet gick jag förbi honom och vi bara delade några ord. Ingen kram idag. Han önskade mig trevlig semester.

Just nu känns det rätt ok. Han är en bra man med sina svagheter och styrkor som alla andra. Han är ju inte "rätt" för mig. Det säger jag inte i försvar utan för att mina rosa glasögon fallit av nu och jag ser nyktert igen. Ett visst vemod känner jag. Det blev genast ett tomrum efter vår korta, intensiva vänskap. Men jag inser också hur otroligt mycket jag längtar efter gemenskap, glädje, dela förtroende, fysisk närhet osv. Det är inget mer än grundläggande behov hos oss alla. Utan detta så är det enkelt att fylla sitt inre med en massa bedövande substanser. Sorgligt.
Jag tackar Gud för att kvällen gick såpass bra. Jag har fått uppleva något som väckte min inre längtan och fick mig att känna mig levande igen, på gott och ont. Men det var meningslöst att fortsätta leva i ett icke-förhållande som aldrig skulle leda till något. Det var lite roligt i början men sen trasslade jag in mig rejält i mina känslor. Allt detta ingår i Guds vilja av orsaker som ännu är dolda för mig. Men för första gången på årtionden kände jag mig levande som en ung flicka igen. Jag känner inget agg mot min vän. ?

Dina ord är mina exakta tankar. Att den där dualiteten att inse att A har förstört allt och samtidigt vilja dricka ibland, det klickar inte för mig. Det låter omöjligt. Och ärligt så tror jag att om man är där själv så är man inte redo, man har inte nått sin botten, man vill inte sluta. SEN är återfall och att man dricker igen en helt annan sak. Men att gå in med inställningen, dualiteten... det tror jag bara är att lura sig själv.

Känns bra att vara här!
Ja det är ju så Pellis, vanan sitter i. Dagar mellan fyllan har mest vart en transportsträcka i livet.

Dag 3
Har gått bra som igår, känner mig positiv och glad. Enda skillnaden egentligen är att jag har ett start behov av att öppna upp mig för någon, som inte är min sambo (vill vänta med det, för mycket brutna löften).
Var nära flertalet gånger idag, men blev inget ”bra” läge. Känns som att jag går runt med en hemlighet som bara jag (och ni) vet om.
Om jag håller det hemligt en längre tid så tror jag att det kommer bli en för tung börda att bära själv. Hjärnan kommer säga att då ändå ingen vet så spelar det ingen roll, o supandet återgår.
Har bestämt mig för att prata med en kompis om det imorgon som Steg 2. Vilket är stort och nytt.
Steg 3 kommer bli att prata med min VD, och kolla om jag kan aktivera sjukvårdsförsäkringen.

Kommer göra det på riktigt den här gången, med hjälp. Öppna upp mig och erkänna min alkoholism.