Senaste kommentarerna i forumet

..så att jag känner mig mindre ensam med min "knasiga" forskning.

Och för att du ger hopp om att man kan få rätsida på sina känslor och kropp om man "bara" ger sig själv lite tid och fokus, istället för att gå all in i alla andras känslor.

Är det verkligen värt det? När nykterheten leder till både fysiska men och minnesförluster :-)). Eller rättare, det är ju stressen man upplever när man ska möta livet nykter som är jobbig...

Egentligen, när jag tänker efter, så borde det ju vara tvärtom. Att alkohol borde stressa.
Tänk om man aldrig stiftat bekantskap med alkohol och var uppväxt i en kultur där den inte fanns och kom hit på besök. Man blir medbjuden på fest:
-Häng med ikväll, det blir jättekul! Vi är ett gäng som ska träffas och ta gift, ja alltså, det är inte så farligt, man blir bara lite skönt avslappnad, tänker inte lika klart och tappar omdömet, fast man blir samtidigt lite modigare. Det är sällan man dör av det förrän efter många år.
Snacka om att man skulle bli stressad!

Men, nu är jag alltså stressad i situationer där jag brukar dricka och inte längre vill göra det :-s. Och jag vet att vi är många...

Jag ser också mig själv som ett intressant forskningsobjekt ?.
Och jag får också kroppsliga krämpor av undantryckta känslor. Jag kan numera ganska säkert komma på vilken känsla jag förtryckt genom vilken del av kroppen jag har ont på (om det inte är så att jag lyft nåt tungt eller ätit nåt dåligt förstås) Har i många år, trots alkoholmissbruk, både insett det och försökt jobba med det på egen hand. Det är ju rätt svårt att göra det med ett alkoholdimmigt sinne ? och en kropp med alkoholkrämpor... men några saker har jag ändå lyckats fatta rätt. Och det är definitivt lättare att känna, förstå och göra något åt saken nykter!

Det är kul att studera mig själv tycker jag ? och läskigt...
Jag har skrivit mycket för mig själv om upplevelser och känslor, mediterat och djupdykt i mina känslor. För tillfället är yogan mitt viktigaste verktyg eftersom det är en praktik som fokuserar på medvetenhet kring sin egen kropp men även kopplar ihop kropp och själ. Just nu har jag mindre ont en nånsin, och tycker själv att jag börjar förstå mina egna känslor rätt fort.

Som högkänslig tror jag att det är lätt att fastna lite i andras känsloliv eftersom man lätt tar upp det, och att man därför ägnar alldeles för lite åt sitt eget känsloliv... förstår du? Mer egentid och mer studier av sig själv kan behövas då ?

Känner exakt detsamma..
Jag vet inte hur jag skall ta mig ur det..
Har liksom svårt att komma på vad jag skall göra istället för att belöna mig med vin och även för att dämpa vardaglig skit.

Jag vet vilken horribel människa jag blir när jag dricker. Också pga självförakt.
Har ångest i flera dagar.

Gör bort mig varenda jävla gång. Raderar konversationer för att jag skall slippa läsa dem nyktert tydligen.

Jag vet fan inte hur jag bryter det??

Morgonkaffe och läsning. Pinsamma situationer som jag förträngt gör sig påminda medans jag läser. Det är ju inte sån jag är. Egentligen. Och det var väldigt många år sen. Nu för tiden dricker jag inte på det sättet. Håller mig till vinet för det mesta, stoppar oftast efter 1 flaska. (öl ibland, whiskey någon gång .En sort åt gången blandar inte, det är då det slår slint. Något har jag lärt mig iaf.) Men oftare. Med åren har jag blivit extremt stresskänslig efter att ha kraschat in i väggen ett antal gånger. Behövs inte mycket för att jag ska rasa ihop, situationen blir ohållbar ( tror jag) och jag tar till flaskan och efter ett glas eller två är jag igång, energin är tillbaka. Yes! Fyller på med jämna mellanrum och finns det något kvar när jag är klar belönar jag mej med det. Samma sak på fester eller andra sammanhang med mycket folk runt omkring, alla ljud, allt prat blir till ett brus i huve't, kan inte sortera ,inte koncentrera mig och hänga med i samtal. Oerhört tröttsamt. Kan jag inte döva med vin där och då måste jag det när jag kommer hem. Om jag har. Om inte ebbar ju ångesten ut till slut men vem vill inte ha en quick fix om möjligt.
Nu är vi bjudna på middag på fredag, ingen stor tillställning men i en ganska högljudd miljö. Blir trött bara jag tänker på det. Men jag ska köra och får bara stå ut. Sen har vi gäster i helgen som sover över. Inga storkonsumenter av alkohol men några öl eller ett par glas vin till maten vill de ha. Där brukar ju jag grunda innan och under tiden jag lagar mat. Och min man, ja han kör på.......
En dag i taget var det. Idag ska jag inte dricka.

Haft en del diskussioner mer frugan om dels mitt drickande (och ätande) och även vår situation med hennes humör osv. Hon är orolig för min hälsa, det är jag också. Jag kanske inte måste sluta dricka helt, men just nu känns det inte aktuellt att dricka. Bäst var iallafall att frugan frågade vad jag egentligen la i pengar på alkoholen, var ju tvingad att småljuga då det är pinsamt mycket men hon gissade rätt iallafall, men hur som så tyckte hon att jag skulle lägga alla dom pengarna på mig sjölv på massage, personlig tränare eller vad som helst bara det inte var alkohol. Känns positivt just nu, men har fortfarande inte kommit över hostan och de sura uppstötningarna från senaste dryckes och mat orgien som varade i 5 dagar.....

Fick meddelande från en jobbarkompis som hade fått sin bebis imorse....blev så glad för att hon känner att jag är en av dom som får äran att veta, jag är så rörd så gråten ligger och bränner under ögonlocken.
Att jag ska vara någon som uppskattas och finns i någons tankar är en ny känsla..en välkommen sådan såklart☺
I övrigt så trivs jag väldigt bra med mitt nyktra liv, märker att jag har blivit mycket lugnare och stabilare i min arbetsroll också...tycker faktiskt det är roligt att jobba nu när jag känner att jag orkar vara där för dom äldre på ett helt annat sätt...jag har dom den tid som behöver, jag springer inte bara runt som en virrpanna.
Är ledig i tre dagar nu och jag ska fokusera mycket på att bara ta det lugnt, det har varit mycket stress senaste veckorna, så jag behöver fokusera på mig själv.
Har även gjort en av hemläxorna jag fick av min terapeut....det var jobbigt men det kändes väldigt bra att få det gjort, andra delen av läxan får vänta en stund, för den kräver mer eftertanke.
Märker också att just det här med eftertanke har blivit viktigare för mig..jag planerar och funderar över mitt liv och hur jag vill ha det☺

Ditt inlägg får mig att tänka på när jag var på min allra första nyktra AW med mitt jobb, jag var ny där, hade varit nykter i 4 månader ungefär.
Jag upplevde det som att jag såg fram emot att få testa mina vingar och vara nykter och var väl inte påtagligt nervös, jag hade en säker plan för hur allt skulle gå till liksom.
Jag beställer ett glas alkoholfritt bubbel i baren och vips är min kontokortskod HELT borta ur mitt minne.
Jag fattade inget där och då men kan koppla det till att jag var nog rätt stressad och det blev kortslutning i skallen helt enkelt.
Tre dagar efteråt kom jag fortfarande inte på koden och fick ringa och krångla med banken!

Så kan det gå...! Man snackar om minnesluckor när man är full men detta va ju överkurs hahaha! ?
Keep up the good work, mod och styrka!

Dee

Ny dag. Som det sög igår kväll. Det blev en stor kopp te och ett långt samtal med min man istället för att pimpla vin timme efter timme.
Det gick, kändes lugnt och tryggt (men liiiite trist att inte få kicka igång...). Vi pratade om mitt stegrande beroende och orsakerna till det.
Han tycker jag ska säga upp mig nu, men jag tycker det är förhastat. Vill jobba fram till sommaren åtminstone. Plikten, ansvaret, förtroendet. (Det skulle vara surt att stå utan inkomst dessutom!)

Det känns i alla fall fint att vakna nykter.
Första tanken: Hur fördriver jag tiden idag då?
”Fördriver” liksom! Snacka om bristande tacksamhet för den tid jag har. Jag måste göra, göra, göra något som känns meningsfullt. Som ger mig energi. Hela huset är fullt av påbörjade, halvfärdiga projekt... Varför är det så hjärtans svårt att komma igång. Är det i tanken det felar? Klarar liksom inte av att ha tråkigt, för det är vad jag tänker att livet är utan A... Klarar inte av att se det fina med livets små steg framåt. Jag vill ha allt färdigt omedelbart.

Nu sätter jag fart helt enkelt! Ska göra klart dotterns rum. Del 1: Dra spik ur taket.
Spiknykter! (Men bävar lite för den grå dimman som förmodligen kommer framåt kvällen.)

Förresten,
ibland tror jag att jag är idiot eller bara allmänt befriad på intelligens, för jag kan tänka: Åh, så många dagar jag MISSAR att dricka nu. Det HADE ju varit bra att PASSA PÅ nu under ledigheten (är höstlov nu). Jag kommer ÅNGRA att jag inte drack när jag hade CHANSEN!

Men, skjut mig! Så korkad jag är! Eller är jag så totalt kidnappad av alkoholen? Hur kan man annars ens tänka så...

Nä, idag blir det spik och te.

Hoppas alla ni därute får en fin dag!

Rätt gammal tråd men känner att jag kanske kan bidra med mina erfarenheter.
I 20 års åldern drack jag mycket vilket resulterade i rattfylla och 3 månader med fotboja. Efter den epoken fick jag sån ångest så att jag drack knappt en droppe på 10 år. När jag var 32 så fick jag någon form av panikattack på en fest och efter det gick det snabbt utåt.
Jag sökte hjälp eftersom att livet inte var värt att leva. Efter bara något besök så fick jag sertralin utskrivet. Jag började må skitbra förutom att sexlusten försvann. Sen kom även sug efter alkoholen. Jag började dricka och min fru drack också. Som dom flesta vet så försvinner konsekvenstänket på fyllan.
Nu spolar jag fram till nutid. Är nu 44.
Jag, min fru sedan 25 år och dotter ska snart flytta in i vårt nyköpta hus och vad gör jag då i helgen?
Jag går på fest, dricker mig full. På festen träffar var en kvinna som också var bra i form.
Helt plötsligt började massa hormoner komma som jag inte känt på många år. Jag verkligen föll för henne men trots att hon fick reda på att jag är gift så var det inget hinder. Jag följde henne hem men på vägen så vaknade mitt undermedvetna till liv.
Jag visste att vad som håller på att hända är helt fel. Så jag såg till att hon kom hem till sin busshållplats och åkte själv vidare.
Nu Får det räcka med sertralin för min del, för hos mig ökar den alkohol suget och det ger konsekvenser.
Slutar jag med medicinen så mår jag kanske skit igen. Men fortsätter jag så fördärvar jag för många fler än mig själv.
Jag är en kille som egentligen vill alla det bästa, men ibland går det jävligt snett. Nu ska jag försöka jobba på gnistan med min fru.
Sertralin har gjort att jag fortfarande lever, men för mig har alkoholsuget varit en bov.
Ta hand om er där ute
Kram

Mår just nu ganska bra. Håller mig sysselsatt annars går det åt pipan. Igår blev det syltkokning...lingon..blåbär..hjortron. Blir nästan rädd för min egen huslighet.

Det här kommer att verka helflummigt och totalt vrickat tror jag. Och kanske är det det.

Det här med att lära känna sitt nyktra jag... Jag har börjat se mig själv lite som "ett intressant forskningsobjekt".

Jag har ju tidigare druckit på diverse känslor och för att få stopp på hjärnan, men kanske lika mycket på fysiska krämpor.
Det som nu snurrar i skallen kom jag in på i lördags under festen. Jag klarade ju att sitta med och ha trevligt nykter, men, magen la av och jag fick ont i ryggen. Ok, jag åt något olämpligt och troligen för mycket samt att jag satt på en obekväm stol. Hade jag druckit så hade det hjälpt matsmältningen och fått ryggen att slappna av. NEJ, fel. Jag var naturligtvis superstressad av den nya situationen! Adrenalinet stängde av magen och beredskapen att slåss fick ryggmusklerna att krampa.

Jag fick för några år sedan lära mig om "förbjudna känslor". Dvs känslor som en person inte visar, eller kanske inte ens tillåter sig själv att känna, de kan ta sig uttryck i en helt annan känsla och beteende.
Jag insåg redan då att jag är en person som inte får bli arg. När en "normal" person blir arg blir jag istället rädd - och får ont i magen.
Jag har nu börjat inse att jag inte heller får bli stressad. "Jag är ju superstresstålig!" För det ska man ju vara i dagens samhälle.
Men det är ju klart att jag blir stressad som alla andra, jag tillåter mig bara inte att känna det. Kroppen går dock igång med alla hormoner mm. Bla har jag lärt mig att tänka efter när jag får ont i ryggen - har jag lyft något tungt? nej, ok, då är jag stressad! Det ryggonda kan alltså botas med alkohol.
Dysfunktionellt? Ja! Men, vad gör man när man inte känner de "riktiga" känslorna? Det kapitlet ingick inte i ovan nämnda kurs.

Nu har jag ju bestämt mig för att låta bli alkohol en period och medicinen mot alla krämpor är inte tillåten. Det blir då jättejobbigt att hela tiden "tänka baklänges" - Ont här eller där, vad är det jag känner?
För, även om jag redan sedan barnsben stängt av vissa känslor så finns de ju där, och, de ökar nu när jag är nykter.
Jag tänker att det vore så mycket lättare om jag hade nyckeln till de där känslorna så att jag kunde känna dem och ta hand om dem innan de sätter sig i kroppen.
Finns den nyckeln???
Rätt eller fel, jag vet inte. Men just nu så tror jag att en del av allt "jättekonstigt" som sker både i kroppen och knoppen nu i nykterheten har sin förklaring här. Och för problemlösaren, jag, är det mycket lättare att hantera det om jag får analysera och försöka åtgärda istället för att bara acceptera.
Alltså är jag just nu i fasen "min egen försökskanin" och därmed behöver jag ju hålla mig nykter ett tag till, annars sabbar jag ju studien.

Jag tycker absolut att man kan skoja om döden. Vi kommer ändå inte undan den så vi kan lika gärna vara lite lättsamma. Det är ofta så tungt ändå. Jag går ner på lördag och tänder ljusen i minneslunden och i min egna minnesplats i trädgården.

Härligt att det går bra för dig och att du tar emot stöd. Önskar dig en fin solig dag <3

Kram

Yes, två veckor idag ???
Känns så bra att kunna skriva det!
Idag har jag också ett möte med terapeuten som jag får stöttning av när det gäller mitt medberoende.
Behöver verkligen hjälp med den biten. Den hänger så mycket ihop med mitt vindrickande.
Ska också tända ljus på gravarna och reflektera en stund över livet och döden...
(Ursäkta mig, kanske makabert att skämta men mitt finger slant och det blev först"diddelidöden" ?...?)
Hursomhelst så är jag säker på att denna tisdag blir vit och solig ☀️?

Kramar
???

Önskar dig en fin och nykter dag?☀️?!
Kram
/Fibblan ?.

Du tillåter dig att gråta och på något sätt härdar du ut genom alla känslor trots att du är slut och allt är mörker. Detta utan att ta till "alkoholbedövning".

För jag tror nog att du tidigare hade sett till att bedövningen fanns tillgänglig, nu gör du inte det.

Kram!

Så mkt tänkvärt! Skulle vilja skriva mer, men är för trött..?. Likadant igår när jag läste din tråd. Men nu plitade jag iaf ner nåt!
Det här med.tiden t.ex. bara en veckas nykterhet bakom mig denna omgång. Men det räcker för att redan åter känna hur tiden får mening igen, att kunna lägga sin tid och energi på rätt saker för mig och mina närmaste! Det är det som genererar lycka?!
Jag vill aldrig någonsin, tillbaka i det onödiga, tidfördärvet kallat alkoholkonsumtion..
Tack inspiration ?!
Kram
/Fibblan ?.

Så tänker jag?!
100% fokus dig och din nykterhet!
Finns här, och hejar på!
Stor kram!
/Fibblan ?.

..Vi är många tror jag, som delar upplevelsen av precis det du och Dee beskriver. Det hör snarare till vanligheten än ovanligheten, att vackla just där. Likaså 3 månader..Det är min erfarenhet iaf. Hade varit intressant om ngn hjärnforskare kunde belysa sambandet och sätta fingret på vad det är som händer då..?.
Nåväl, det - plus att du har en del inbjudningar till grejer, där inte bara kommer att vara alkohol med i bilden, utan dessutom drickas friskt om jag förstod dig rätt. Nu gäller det att vara extra vaksam, försiktig och rädd om dig?!

Jag vill samtidigt också bekräfta dig i hur svårt det här är. Du känner dig inmålad i ett hörn. Jag känner igen det. Vad du än väljer känns det just nu fel och/eller omöjligt. Här kommer ytterligare förslag utifrån dina egna, och hur du i nuläget ser på din sit..(!)☺️.
Gå dit utan att dricka - inget alternativ
Inget alternativ att säga sanningen
Du vill inte gå - för du vill inte dricka!
= Du går inte .
Och hittar på en nödlögn för att stanna hemma: migrän, kräkts, feber,.etc
Eller tar du med dig en, dit du ska:
Jag kör. Jag ska upp tidigt imorgon och hjälpa..
Jag går på penicillin, t.ex. urinvägsinfektion eller något annat som inte syns och/eller folk är rädda att bli smittade av..?!

Vad bra att du tar upp ditt vacklande. Tvivel kommer och går. Och jag håller verkligen med Dee om att det är en balansgång. När man ska utmana sig och växa genom att ha lyckats klara av, och när man ska välja att vara extra snäll mot sig, och faktiskt undvika just då att göra det.
Du vet bäst, vad som blir bäst för dig! Och du kommer att komma fram till vad det är, genom det ärliga rannsakande du gör nu?!
Starkt jobbat?!
Stor kram!
/Fibblan ?.

Din tråd beskriver min alkoholism så himla väl. Intressant att läsa. Och jag lider med dig, det här är en jävla skit-sjukdom! Jag har också kämpat i flera år. Förstår mer och mer men önskar vi kunde trycka på OFF för det där suget. Terapeuten tipsade om campral. Får läsa om den. Jag vill också leva utan alkohol. Fullt ut! Kämpa på!!?

har jag inte men det som funkar (för mej) är
Dvitamin
Magnesium
Ashwangandi
500 mg gaba...förutom motion å träd/skog=ensamhet. Säger inte välkommet men det är överlevnadsbart.
Ja vissa hälsokostaffärer lever enbart på mig. Men jag överlever inte utan dem. WinWin. Tänker att nån gång..typ 80 år... skiter jag i allt å acceepterar alla mina olater å lever tills jag dör. Amen.

8 veckor med ett återfall känns rätt ok
Det Jag känner är att rädslan för att nu när det går så bra så kanske det går bra att bara ta en liten öl.
Men jag vet ju att det kommer inte bli bara en öl för mig om jag faller för frestelsen.
Det gäller att inte falla i glömska av hur illa denna alkohol gjort mig och mina kära.

Hej Västligvind!

Jag läste ditt inlägg här ovan om att du börjat vackla och tänka på tillfällen då du kanske ska dricka.
Detta är en riktig varning du ska ha stor respekt för, de valen du gör i samband med att du funderar så, kan komma att leda dig in på vägar dit du inte bör/ska/egentligen vill gå.
Ett återfall handlar alltid om att du gör ett val att ta ett återfall, men, det är ju inte riktigt så enkelt i det stora hela. Dessa val kan vara gjorda på andra slags val/känslor/tankar som leder till att man tar det slutgiliga beslutet om att ta ett återfall, för att man banat väg för det under långt tid.

Ett hett tips är att hålla dig borta från den djupa delen av poolen tills du känner dig stark i ditt val att vara nykter igen, tacka nej till inbjudningar och andra frestelser just nu när du vacklar, gör de där aktiva valen som kommer att leda dig in på andra bra val framöver. Och fundera över vad för grundläggande saker du behöver för att vara nykter.
För min egen del är det t.ex. sömn, träning och naturen. Skulle jag hamna på djupt vatten och börja fundera över nykterheten i ett negativt forum, skulle jag behöva gå tillbaka till mina basala saker som håller mig vid liv. När man byggt upp sig igen och fått kontrollen på sina tankar är det ju självklart att man kan utsätta sig för de sakerna som innebär att komma i kontakt med alkohol i olika miljöer etc. För det är endast då dessa situationer kommer kunna bygga dig ännu starkare.

Jag läser att det är 3 veckor för dig nydligen - sjukt bra!
3 veckor är en kritisk period - jag fick själv lägga in en högre växel då, det kändes motigt osv.
Rid ut det och kom starkare ur det - för det är värt det.

Mod och styrka,
Dee

Börjat vackla. Börjar fundera på tillfällen då jag kanske ska dricka. På tillfällen då jag vill dricka.
Jag börjar vackla i min nykterhet och det skrämmer mig.
Jag har fått några inbjudningar till grejer, grejer där det dricks på. Ganska mycket. Vill inte gå. Vill inte! Om jag går kommer jag dricka. Jag vet det redan innan. Men hur ska jag säga nej. Det är inget alternativ att åka och inte dricka. Det är inget alternativ att berätta sanningen. Vad har jag då för val kvar...

Usch.. Tvivel.

Måste klara längre än så här.. Jag måste. För mig själv. För min familj.

Tack alla ni fina som kommenterar i min tråd ❤️ Ert stöd och peppning betyder mer än ni någonsin kan tro. Speciellt nu när jag känner mig ofantligt ensam i det "riktiga" livet ❤️

Jag gillar förstås inte att du dricker för att få energi... men tryckte på hjärtat för att du valt att se en obekväm sanning i vitögat. Du behöver lämna yrket för att kunna komma i balans. Det är inte en plättlätt insikt att hantera. Man måste inte heller se hela trappan för att ta första steget. Vem vet, när du lämnat yrket bakom dig kanske du upplever en renässans. Distans kan föda nya visioner. Och då kan du ju välja att gå in i yrket igen. Den svängen har jag tagit i mitt yrkesliv... bort och sedan tillbaka med nya insikter och nytt mod. Hur som helst önskar jag dig lycka till på vägen mot själsro.