Senaste kommentarerna i forumet

Ett antal veckor nu, utan djävulens dryck.
Känns skönt!
Har precis varit ute och vandrat och fiskat alldeles själv i fem dagar och nätter. Har vandrat 1-2 mil om dagen och sovit i sovsäck under olika träd som skydd. Det va så rogivande och skönt, vill ut igen även fast jag kom hem igår.
Det som är lite speciellt är att jag mådde som en kung förstås. Men även att jag inte tänkte på alkohol en enda gång på turen.. inte en enda sekund. Alla borde prova en tur alldeles själv, långt ute i vildmarken ?

Jag är tacksam för att jag är nykter...fick ett samtal igår kväll om att min äldsta dotter var full, så det var bara att sätta sig i bilen och åka och hämta henne.
Hon säger att hon bara hade druckit en öl, men lukten avslöjade att det var mer än så...är så glad att jag inte var full så jag kunde hämta henne.
Var också och bowlade med mina andra två barn igår...jag såg hur chockade som blev när jag frågade dom, jag brukar ju aldrig hitta på saker på en helg...så länge det inte inkluderade alkohol iaf, så det var jätteroligt att se deras miner.
Det känns som att jag håller på att hitta tillbaka till den person jag vill vara...personen som har varit försvunnen i så många år.
Fick även ett samtal från min mamma igår...alkoholdemens är ju en fruktansvärt skrämmande sjukdom, ibland när hon ringer så svamlar hon om allt möjligt konstigt, och ibland, som igår så låter hon helt frisk.
Jag vet ju att hon hon har en hjärnskada som aldrig kommer att försvinna...men när hon ringer och låter helt normal, då brjar jag tvivla..trodde jag hade accepterat allt efter det gågna året, men det får ta sin tid.

Tidigare i somras bestämde jag mig för att den 31 aug skulle sista fyllan ske. Idag. Hade tänkt mig en sista utgång. Förmodligen hade det blivit så att kroglivet hade avslutats efter ikväll, rätt så trött på skiten... Men ensamdrickandet hade nog fortsatt.

Så kom den där måndagen för snart två veckor sen. Den 19 aug var en helknäpp dag. Jag var så skakig och svag i benen att jag förstod att jag inte kunde ta mig ut för att inhandla mer att dricka.

Samma dag, med darriga fingrar, hittar jag detta forum och i mitt svaga sinne kändes det nästan magiskt, som att universum eller nån högre kraft petade runt i min värld för att få mig att förstå. Jag registrerar mig samma dag.

Också samma dag blev jag tilldelad denna veckas jobb. Arbetsuppgifter som står väldigt långt ner på min lista av saker jag vill göra! I min röriga skalle känns det då som att den där högre kraften försöker jäklas med mig. Sända hjälp och hinder samtidigt?! Hur ska det här gå, tänkte jag...

Men, jag slapp jag oroa mig för den hemska veckan som låg framför mig. För att förra veckan (och även denna) så här ingenting oroat eller skrämt mig mer än alkoholen, allt annat är småpotatis. Och för första gången på många år valde jag att låta "känsla av magi" stå högre än "känslan av jäkelskap".

Arbetsveckan har gått bra! Bättre än jag kunnat tro! Hamnade i Nuet, varje arbetsuppgift fick sin plats med fullt fokus och glädje. Fick bra respons av mina stressade men underbara kollegor!

Är rätt glad att jag både fick den där magiska känslan samtidigt som jag fick "motgången". Motgången som jag nu ser som en utmaning som jag klarade galant!

Nu ska jag börja unna mig! Yoga, massage, nykter middag med en vän och nyktert kalas inbokat närmaste veckan!

Jag är rätt bra! Livet kanske är magiskt? Dag 13 blir en nykter lördag ❤

Igår kväll samtalade min vän och jag i flera timmar via sms. Vi har båda samma tankar om mångt och mycket, trots att våra liv skiljer sig så mycket åt. Det kändes bra att kunna samtala utan att jag flyttar fokus från det som är viktigt. Jag är glad att ha honom att prata med. Det är guld värt. Jag får vara tacksam för det. ?

Jag hoppas att du sover gott nu. Du hade en kamp inom dig igår som tar rejält på krafterna. Bra att du kunde gråta!
Idag tycker jag du ska göra dig av med den där ölen. ?

Jag höll i ölen, jag ville dricka, jag tänkte dricka, men också lite för att det kändes som att jag förtjänade att må dåligt för att jag ens tänkt tanken på att dricka. Men istället sitter jag här i sängen o gråter som fan samtidigt som jag snart tryckt i mig en halv tårta. Lite sorligt kanske MEN jag har fortfarande inte druckit något. Hur fan hamnade jag här, vad har det blivit av mig?

Underbart att du är tillbaka på banan med full styrfart! Tror att det är bra tänkt att vara den som styr sammanhangen såhär i början av nykterheten. Det är bara onödigt och dumt att utsätta sig för svåra situationer - det kan man spara tills man är lite mer självklar och stadig i nykterheten tänker jag.
Hoppas att du hade en mysig kväll med dina grabbar! ?

Dag 32, Fredag! Där står en öl i kylen, men det har den också gjort sen innan jag blev nykter. Men fan varför skriker den efter mig just idag, just nu? Varför funderar jag ens på att dricka den? Jag vet ju att antabusen kommer vinna i denna onödiga fundering. Så varför tror jag ens att dem 5-10 min innan antabusen säger ifrån kommer vara värt det? Men kanske bara en klunk eller några stora, jag kanske klarar mig? AAAH! Jag blir så jäkla arg på mig själv, för att jag tänker dessa tankar, för att jag inte kan putta undan suget, för jag inte kan leva ett normalt liv utan A! För att jag låtit den förstöra mig. Den har mig i ett sjukt obehagligt grepp o jag måste försöka slita mig.

Starkt jobbat!!! Idag har jag varit nykter i 3 veckor och 2 dagar. Har inte varit nykter såhär länge på säkert två år, druckit mellan en till två flaskor vin om dagen senaste året. Jag äter naltrexon varje dag, för mig har det hjälpt. När suget helt plötsligt kommer och är kvar trots att jag försöker hitta på något annat, så kommer jag ihåg att naltrexon gör det onödigt för mig att dricka, jag kommer ändå inte känna någon effekt. Så för mig har det hjälpt, hoppas att det kan göra det för dig också!

Jag har inte märkt någon konsekvens av alkoholfria öl. Tagit antabus i mer än 3 månader och druckit alkoholfria öl flera ggr utan problem

Men vårdkontakt avrådde från ”alkoholfria” öl när jag åt antabus. Samtidigt säger en del att filmjölk har lika mkt alkohol i sig som 0,3.
Jag vågade inte chansa alls men vet inte hur det ligger till.

Någon som provat naltrexon och lyckats sluta med sitt drickande? Tog mig i kragen idag och gick till läkaren efter 3 års dagligt drickande. Har provat antabus för då över 3 år sedan men lyckades inte hålla det utan slutade efter 2 månader och började dricka igen. Håller tummarna att detta ska hjälpa mig men vill gärna höra era erfarenheter!

Det låter ack så tungt Femina. Det är ju det, att i nykterheten avslöjas allt som skaver i livet. För mig var det att jag hade förlorat gnistan och visionerna i mitt ”kall”. Och jag hade förlorat människokärleken som är nödvändig i yrket. Den smärtsamma sanningen var att jag ville inte längre. Jag kände mig låst och skamlöst exploaterad i min yrkesroll. När jag blev nykter och tvungen att ärligt möta mina känslor blev det omöjligt att stanna kvar. Jag är tacksam att jag hittade en ny väg att gå. Det verkar mycket mer komplicerat för dig att lämna det som skaver :/ Under omständigheterna tycker jag visst att du kan vara ärlig och säga som det är ”Jag älskar inte dig längre”. Vad ska han göra? Tvinga dig att älska? Omöjligt. Försöka vinna tillbaka kärleken genom förändring? Önskvärt, men kanske inte troligt. Ägna sig åt seriös problemlösning och ordna så ni kan gå skilda vägar på ett bra sätt? Också ett önskvärt scenario, men nog inte troligt det heller. Han verkar inte vara typen som investerar sig. Förmodligen rycker han på axlarna och fortsätter som vanligt efter ditt kungörande. Men DU har vunnit tillbaka din integritet, och kan med gott samvete leva vidare som om ni vore skilda, även om ni måste bo under samma tak. Jag kanske är helt ute och cyklar, men det är tankarna som väcks hos mig när jag läser om din situation. Kram

Min nya vän är bara en katalysator. Han har egentligen nästan ingenting alls med alla mina känslor att göra. Jag inser det nu. Jag kan inte lägga mitt ansvar på någon annan. Det vore bekvämt att luta sig tillbaka in i någons trygga armar och bara blunda och lita på att allt kommer att ordna sig. Vara liten och behövande. Det vore så skönt... Men nu ska ju jag föreställa vara vuxen! Jag känner mig oändligt trött just nu... ?

dig till att ha kommit in i känslofasen !!!! Den är ovan men ack så nödvändig och faktiskt berikande ! Jag upplevde en väldig lättnad och befrielse när jag började utforska all mina nya intryck och lärde mig att "använda" och njuta av dem.

Du skriver "Jag är värd kärlek, omtanke, glädje, nyfikenhet, respekt och mer därtill, precis som alla andra. " och det är såååå rätt !! Men....du måste lära dig att älska dig själv först innan du går in i nya relationer eller gör stora förändringar ! Att behålla byxorna på ett år in i nykterheten är ett bra aa-tips ! Du ÄR värd att ha det bra så gör bra saker enbart för din egen skull och ge dig själv små belöningar !

Jag vet ju själv hur bra en kram kan fixa känslostormar och skapa lugn och ro inombords men jag har passat mig väldigt noga för mer nära relationer med en annan alkis/medberoende.

Kram på dig !!

Jag älskar dig inte längre. Kan man säga så? ?

Jag är så trött på allting! På att kämpa. Att inte få respons. Att min man är så sjuk att han inte kan fatta att han har levt i paradiset i alla dessa år men själv varit övertygad om att han har ett helvete. Ett mörker som han skapat själv och trivs utmärkt att leva i. Han lever ett liv i förnekelse. Han har förstört hela vår familjs tillvaro. Och jag, min dumma jävla idiot, har försökt fixa allting, hela tiden. Men när en eldsvåda är släkt har det redan hunnit uppkomma dubbelt så många nya! Han lever livets glada dagar med sitt vinglas nere på undervåningen, isolerad från övriga familjen. Han har haft det alldeles för bra och bekvämt så länge. Varför skulle han ändra på sig? Det har ju funkat för honom hittills?

Jag vet inte hur jag ska klara det här. Jag får be Gud om hjälp. Jag arbetar inte. Jag har min sjukdom. Om vi säljer huset så blir det inte tillräckligt över för att köpa två nya bostäder. Hyresrätter existerar knappt längre och ett kontrakt får man inte utan fast jobb med stadig inkomst. Hur ska jag orka? Å andra sidan - hur har jag orkat leva så här i alla dessa år? Det var mycket detta jag befarade skulle hända om jag slutade dricka. Att jag skulle se mitt liv med nya ögon. Erkänna total maktlöshet, precis som första steget i tolvstegsprogrammet. "Vi erkände att vi var maktlösa inför vårt medberoende - att vi inte längre kunde hantera våra liv." "Vi kom till tro att en kraft större än vår egen kunde återge oss vårt förstånd." Steg 3: "Vi beslöt att lägga vår vilja och våra liv i Guds händer, sådan vi uppfattade honom. ?

Hej!
Jag har nyligen börjat använda antabus för att komma tillrätta med mitt alkoholmissbruk.
Min fråga är om jag kan dricka sk alkoholfria drycker tex alkoholfritt öl eller vin.
En del av dessa har ju en alkoholhalt på tex 0,3 eller 0,5 %.
Kommer jag att reagera på dessa om jag äter antabus?
Min nästa fråga är då :
På vissa drycker i handeln står det 0.0% alkohol.
Kan jag lita på detta och våga dricka dessa?
Jag är inte ute efter att hitta nåt kryphål att få i mig lite alkohol utan bara att hitta en god måltidsdryck som inte är för söt.
Tacksam för svar.
/Åke

Oavsett vad som händer eller inte händer med min nya bekantskap så ser jag ju klarare, nyktrare, nu på hur tomt och andefattigt mitt äktenskap är. Hur ensam jag är i relationen. Att mina behov inte tillgodoses alls. Jag har inte velat, orkat, se den nakna sanningen i vitögat för det har gjort för ont. Jag är värd mycket bättre än såhär. Mycket mer än det här. Jag är värd kärlek, omtanke, glädje, nyfikenhet, respekt och mer därtill, precis som alla andra. Jag har levt i en själslig öken alltför länge. Det måste få ett slut. Jag ser inte längre fram mot Greklandsresa särskilt mycket. Men den är nog nödvändig och nyttig för mig. Jag kommer se vår relation i ett starkare ljus nu som nykter. Det är ofrånkomligt. Gud, bär mig när jag inte mäktar med min vandring... ?

32 dagar nykter o jag börjar smått känna jag bara vill ge upp, spola antabusen, dricka o bli mänska igen. Jag har inte bara förlorat en vän, min största trygghet, utan jag känner jag börjar förlora mig själv också. Det är otroligt skrämmande o frustrerande, inget känns rätt längre o absolut inte när man tyvärr måste kriga sig igenom allt detta ensam. Sen är det är inte bara ett A beroende jag krigar med för sidan om allt detta har jag även min psykiska ohälsa, diagnoser, ångest, bearbetning, hålla mig drogfri, jag krigar mig också igenom flera stora bortgångar, vardag, separering o att få mitt förhållande att fungera trots mitt mående. Men det är tufft, det är en jäkla svår skit kamp dagligen o jag säger inte A gör något bättre för det vet vi det inte gör, men det kanske finns stunder det faktiskt är sämre eller bättra att välja ta tag i sitt beroende? Jag är så trött o slut på ork!

Jag har blivit så emotionell senaste veckorna. Jag gråter för allting! Alla känslor, både lycka och sorg. Det liksom rinner över lite allt som oftast numera och det kände jag inte av i början på min nykterhet. Jag skäms inte alls för det. Igår sa min f d sponsor att det var "den stora islossning" och nickade igenkännande. Det var verkligen en bra liknelse. Fastfrusna känslor som lagrats i åratal börjar plötsligt lossna. Små isbitar, större isberg, allt bara lossnar inom mig och smälter bort. Tur att de finns mer erfarna medlemmar som redan trampat på samma stig där jag går nu, som kan bekräfta att det är helt normalt.

Min vän skickade sms redan imorse och antydde att han kanske skulle gå på fredagsmötet. Jag har aldrig sett/hört att han brukar gå dit. Jag har varit där några få gånger. Jag sa att jag kommer ifall han kommer. Några timmar senare hör han av sig och säger att han INTE orkar idag. Nu fattar jag ingenting. Hjärtat har plötsligt börjat sjunga i moll. Ja, jag är sårad. Och förvirrad. Genast kommer suget att dricka vin farande. Orkar inte känna smärta, besvikelse eller övergivenhet. Han vet kanske inte heller vad han håller på med. Kanske är jakten roligare än bytet? ?️

Du reflekterar på djupet kring hur alkoholen har tagit plats i ditt liv på ett sätt som du inte riktigt trivs med, även om du hittills har klarat dig ifrån många av de negativa konsekvenser som kan följa. Du märker att toleransen och mängden har ökat och att det har blivit ett smygande kring alkoholen, du döljer för din man hur det egentligen står till eftersom du är rädd att han väljer att lämna dig annars. Du har här fått lite olika tips på sånt som kan vara hjälpsamt i en förändring av drickandet - AA, medicinering, boktips. Hoppas att det är okej att jag bidrar med ytterligare två vägar att gå, om det känns svårt att ta kontakt i den lilla stad du bor? Här på Alkoholhjälpen finns ett gratis nätbaserat självhjälpsprogram där du kan få stöd av en rådgivare, det är hjälpsamt för många. Ett annat sätt att ta ett första steg kan vara att ringa Alkohollinjen på 020-84 44 48.
Hoppas att du hittar något som passar för dig. Fortsätt gärna skriv här om hur du tänker och vad som blir hjälpsamt!
Allt gott,
Sofia, Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Den här veckan har kantats av sug, men även av välmående och insikten om att mitt val att bli nykter verkligen var rätt...tvivlar ibland, hjärnan försöker lura mig, men jag märker också hur mycket gladare barnen är och hur bra jag mår.
Var ute med hunden en sväng nu på morgonen, sedan läste jag ännu ett kapitel ur boken...den mannen kan verkligen sätta ord på hur jag tänker...känner igen mig alltför ofta i det han skriver.
Försöker att inte planera så långt framåt för då får jag panik...kör hårt på dag för dag, igår var det riktigt jobbigt att tag men då for jag på biblioteket och lånade några böcker.
Behöver saker som sysselsätter mig ibland och får mig att inte tänka så mycket på alkohol...
Hoppas ni får en underbar helg☺

Ska ut o hitta på lite kul saker med sönerna i närliggande stad 7 mil bort. Först en utställning o sen restaurang efteråt jag kör såklart ?
Känns som en härlig känsla att hitta på kul saker utanför soffan hemma en fredagkväll - restaurang känns betydligt mer upplyftande o kommer bli poppis bland grabbarna!
Blir en bra fredag det här dag 5 på nya färden (ja mina 21 dagar har jag i bagaget sen förra veckan) nöjd glad men lite irriterande början på förkylning men den ska inte få ta ner känslan!
Styrkekramar till den som behöver ??

Brallorna på ett år och ingen alkohol! ??? Ska försöka!
Alltså, detta forum är fantastiskt! Hur skönt som helst att ösa ur sig. Och läsa.
Nu kör vi nykter fredag ❤ Ego ska vi va!
Kram på dig!