Senaste kommentarerna i forumet

Ibland är det svårt att svara på varför man dricker tror jag.
Jag dricker när jag har haft det tungt på jobbet, är glad, är ledsen eller allra helst när jag är uttråkad.
En del tror jag har gjort det till en vana att dricka varje kväll.
Jag trodde inte heller att mina barn märkte av att jag drack tills min ena dotter kallade mig för alkolist rakt i mitt ansikte....det tog fruktansvärt hårt kan jag säga.
Jag tror också att det bara är en själv som kan komma underfund med varför man dricker...det har tagit mig lång tid att komma till insikt om varför jag dricker...så nu har jag inte druckit på 10 dagar och jag tror att det är många år sedan jag mådde så här bra☺

Detta blir mitt första inlägg här efter att jag i flera månader suttit på denna sidan och läst inlägg efter inlägg. Känns skönt att veta att det finns fler människor som har svårt att sluta med alkoholen. Jag känner mig helt härligt helt fucked up i huvudet, jag är medveten om att jag dricker alldeles för mycket och att jag har problem, jag försöker då intala mig att eftersom jag inser det så är jag inte någon alkolist, eller hur det måste väl stämma?
I min ungdom festade jag väldigt mycket och jag älskade att dricka mycket. Sen träffade jag min man och vi skaffade barn, slutade tvärt med allt som hade med fest och alkohol att göra, skaffade barn nummer två, sen tre och sen nummer fyra. Det var efter förra sommaren som allt började igen, semester=vin varje dag. Under vinter blev det mer och mer och denna vår och sommar har det vart katastrof. Jag dricker lätt 1 liter vin varje kväll och på helgerna gärna mer. Jag vet helt ärligt inte hur mycket alkohol jag egentligen tål längre för efter 1 liter vin är jag bara lite salongsberusad. Jag dricker mig aldrig full, jag däckar aldrig, ställer till med något eller mår dåligt. Men varje morgon när jag vaknar bestämmer jag mig för att nu får det vara nog, men likt förbannat kommer min hjärna på tusentals ursäkter till att ändå dricka vin. Mina barn märker ingenting (vad jag vet) mer än att dom säger att jag är mycket goare och gladare på kvällarna. Min man har kommit på mig några gånger med att smygdricka och jag har även erkänt att jag dricker för mycket, men inte hur mycket. Han är nästan nykterist och hatar att jag dricker och har hotat med att lämna mig om jag inte slutar.
Men hur gör man då när jag inte ens vet varför jag dricker? Det enda problem jag egentligen haft i mitt liv var en utmattningsdepression för några år sedan, men inte ens då drack jag? Jag har en underbar familj, underbara vänner, ett fint hem och ett härligt jobb. Så vad är mitt problem?

Hur går det för dig BWA? Hoppas det går åt rätt håll! Kom gärna tillbaka :-)

Det är vad jag är idag...börjar inte jobba förrän halv 5 och är ensam hemma. ..märker tydligt hur tristess triggar mitt sug att dricka, så jag försöker att hålla mig sysselsatt.
Har också läst ett till kapitel i skål ta mig fan....det känns som att det kunde ha varit jag som skrev den där boken, känner igen mig i så fruktansvärt mycket som han skriver. Försöker verkligen att ta till mig det han skriver och lära mig mer om hur jag funkar.
Men i övrigt så mår jag bra, är väldigt skönt att slippa vakna bakis och inte minnas vad jag gjort föregående kväll..försöker att planera in något att göra med barnen i helgen också...på lördag ska vi iaf åka bort och shoppa lite...det ser jag fram emot☺

Den känns säkert lite bra men går över och så vill du ha en till, och sen en till. Och sen går det över i ångest och ånger och så har du lärt dig läxan en gång till. Stå emot!

Ta en tupplur. Det är bra mot sug. Sen kanske en ”jag-är-sjuk-det-är-synd-om-mig-godispåse?” Det får man när man är krasslig. Kanske toppa med lite netflix?

Jävlar vad sugen jag är just nu på att bara ta en öl. En öl. EN öl. Började jobba igår. Men har antagligen fått ett virus i helgen så ligger i feber och halsont. Jag är helt utslagen. Triggern är inte jobbet, det är trötthet. Väldigt säker på det. Måste vara stark nu, det känns farligt.

Mitt hjärta sjunger! Ni får läsa slutet utav mitt inlägg #671. Det är helt sinnesförvirrat! Jag kan inte hjälpa det! Jag ber till Gud att vara villig att göra Hens vilja och få vara till glädje och nytta för andra människor. Jag lägger mina känslor i Guds händer och ber om vägledning. Men inuti är det total frånvaro utav sunt förnuft... Jag håller på att bli knäpp på riktigt! Men känslorna bara intensifieras för varje dag. Jag börjar undra hur väl omgivningen "ser" detta. Jag är övertygad om att han känner likadant. Hjälp! ?

Tack, Rosa-vina! För första gången någonsin kommer jag åka på semester och vara nykter. Så stark är min övertygelse nu. Jag älskar visserligen Retsina, kalla öl med immiga glas och goda drinkar... Men, jag har redan druckit min beskärda del utav dessa drycker för ett tag framöver. Jag vet att det finns A-fri öl därnere. Sen finns massa olika smaker utav iste, iskaffe, färska juicer... Jag kommer inte behöva gå omkring törstig! ?

Din tråd är alltid spännande att läsa och så levande. Jag blir lite nyfiken på inlägg #681 såklart och hoppas att det är nåt jättebra.

Grekland, så mysigt. Härligt att åka när hösten kommer hit och få njuta av de Grekiska vindarna och havet. Min man har börjat tala om en resa men jag är nog inte redo att riskera min nykterhet, så det får nog vänta. Jag har endast ca 40 dagar än, så det är för tidigt. Jag såg att du har det dubbla. Grattis!

Solen skiner. Det är t o m kö på gatan utanför. Så många som behöver hjälp.

Min tid utan alkohol flyter på. Det går ok. Som så många andra märker jag att träning är ett utmärkt substitut för vin. Om jag drabbas av sug en eftermiddag försöker jag att få till ett hårt pass på gymmet. De första tjugo minuterna tänker jag mycket på alkohol. De andra tjugo börjar suget avta. Efter fyrtio har jag glömt av att jag ville ha vin. Efteråt, när man duschat och känner sig duktig och fräsch, finns sällan något sug överhuvudtaget. Jag är så tacksam för att det funkar så för mig. Att jag dessutom är mer genomtränad idag, när jag snart är femtio, än jag var när jag fyllde trettio får man se som en bonus.

?

Otroligt men sant! 8 nyktra dagar i ryggen ?! Hittills förvånansvärt lätt, passar på att njuta idag för vitnande knogar lär ju komma så småningom! Det som däremot är svårt nu är dessa känslor och tankar som åker bergådalbana under dagen! Ena timmen glad, nästintill eufori, för att därifrån sjunka som en gråsten till meningslöshet och depp. Lite motsägelsefullt är det allt, för det är samtidigt skönt att känna något! Tidigare såg jag till att döva de flesta känslor med vin. Tilläggas bör också att jag ätit SSRI i 20 år pga panikångest, ganska hög dos. Även tagit tag i detta och trappat ner till minimal dos, tanken är att sluta helt. Detta är så klart en bidragande orsak till alla känslostormar! Under alla år har jag dövat allt som går att döva! Min SSRI har fungerat så att humöret varit på en jämn nivå, varken känt riktig glädje, sorg, ledsamhet osv. För att vara på den säkra sidan , dövat med vin upptill! Låt dom komma bara, alla känslor ?, vill känna att jag lever! Kram alla till en fin tisdag! ?

Tack Strulan, Mirabelle och Vinäger?
Jag skulle vilja skriva något vettigt men huvudet värker efter en krånglig dag.
Mycket på jobbet, fullt upp hemma...
Dag 70 som nykter! Det hade jag aldrig vågat tro när jag gick med i forumet.
Kram och må så gott.

Klokt att du reflekterar kring din beroendepersonlighet och relationen till alkoholen - innan det har gått överstyr.
Hur tänker du om framtiden?
Välkommen till forumet!

Ny på denna sida :) Jag har en beroendepersonlighet till mat, träning och alkohol. Dom senaste åren har jag börjat fundera kring hur jag förhåller mig till alkohol och det är inte smickrande det jag kommit fram till. Jag kan verkligen längta till fredagen så jag kan hälla upp ett glas vin sen är festen igång. För det mesta har jag inga bekymmer med att hålla mig borta från alkoholen på vardagarna men helgen är svårt, i alla fall om jag är med vänner och bekanta. Är jag hemma med min dotter är det inte problem för jag har aldrig alkohol hemma - det går inte - jag dricker upp det direkt.
Jag missbrukar inte alkohol men jag är helt klart beroende i någon form till detta gift.

Idag är jag dödstrött och vill verkligen ha lugn och ro...
Det ser ut som jag får vänta ett tag till på det. Kämpa, kämpa...måste överleva denna vecka också.
Absolut nykter!

Kramar
???

Det mest uppenbara positiva den första veckan var Lugnet. När jakten, hetsen och stressen kring A blev klippt. Att kunna fokusera på jobbet, på samtal och träning! Så underbart skönt ?

Det bästa hittills är att jag börjar fundera på om det är så att jag faktiskt tycker om mig själv lite...? Annars skulle jag väl inte prioritera mig själv framför A? Och jag trivs ? (hittills..?)

Sträck på dig och håll huvudet högt! Du har gått en sjuhelsikes rond mot A-djävulen, och du har segrat. Det är stort och du har all rätt att vara stolt. Trist att dina nära inte är med i matchen. Man får nog tänka att de uppför sig som de har förstånd till. De fattar inte, helt enkelt. Du gör alldeles tillräckligt när du en dag i taget bestämmer dig för att vara nykter. Mer behövs inte, så varför krångla till det, tänker jag. Klapp på axeln och redig ryggdunk från mig ?

Du ska absolut sträcka på dig och vara stolt! Grattis! Jag kämpar, velar, snubblar till men är nu på banan igen.

28 dagar Nykter, snart kommer min första riktiga stora milstolpe, EN HEL MÅNAD NYKTER, det är något jag aldrig trodde. Tänk så annorlunda livet va för bara en månad sen! Men snart är jag där, på torsdag. Fy fan! Men jäklar som jag har kämpat o krigat på så att tårarna runnit, med sjuka abstinens från helvetet, sömnlösa nätter, stunder jag trott att jag inte skulle överleva pga panik, ångest, abstinens, så har jag ju gjort det. Så sjukt!! Men sen ändå kan jag inte riktigt ta åt mig eller klappa mig själv på axeln riktgt eller hjälpa att känna mig lite värdelös o att jag kanske ej gör tillräckligt. Men vet inte riktigt. Kanske det beror på att jag inte har det stödet från vissa i min närhet som jag kanske mer hade önskat, eller har jag för höga krav på mig själv? Men känner att få en bekräftelse då o då, höra att man gör något bra kan ju ibland vara behövande o ge en den där lilla extra styrkan man behöver för att fortsätta kämpa. Men kanske inget man kan kräva från någon? Även om det är från någon nära. Men ja, frågorna är tyvärr många. Jag har iallafall en medalj som väntar på mig. 1månad nykter! Kanske kan va bra att ha en liten påminnelse i fickan om jag vad jag faktiskt kämpar för när ingen annan gör det. Men vad vet jag? Hur går det för er? Belönar ni er själva när ni nått era mål eller milstolpar? KÄMPA PÅ ?

Taxfree katalogen har kommit i brevlådan inför stundande Greklandsresa med maken. Den är inte alls så rolig att bläddra i som förut. Bara en massa lyxigt förpackad A som jag ju inte ska dricka. Särskilt lockande är typ nya sorter jag aldrig tidigare provat, som t ex rosa gin. Men, men, det är samma beroendeframkallande gift i alla flaskorna oavsett förpackning. ?

Det har jag aldrig provat kolsyrat vatten med vinäger, det låter spännande det ska provas :) jobbat hela dagen helt slut. En tonårsdotter som härjar med mig blir tokig men jag ska vara nykter 13 dagar hitills ;)

Tack för input! Ja, just nu känns det som det allra svåraste, att vinna tillbaka barnens tillit och respekt! ? Ska försöka att inte ”fastna” i självömkan, gjort så många felval i livet och hade önskat att det gick att spola tillbaka och göra andra val. Ska se framåt och försöka göra rätt den här gången! Önskar dig en fin måndag! Kram ?

Härlig läsning Talien! Känslan av att vakna utvilad utan bakfylla måste vara den bästa känslan för oss här på forumet! Önskar dig och alla andra här en fin måndag! Kram

Och en hel helg! Inne på dag 8! Vaknade utvilad för första gången på länge.

Igår tog jag första träningspasset sen min krash, inte för att bota bakfylla och heller inte för att fördröja nästa fylla. Var definitivt starkare än under mitt senaste träningspass. Träningen kommer bli min igen ?

Pigg och nykter måndag väntar ❤

...ja jag börjar med dag 60 och nedräkning! Du kör Dag 1 på två sätt! Härligt!