Senaste kommentarerna i forumet

Hur är det?

Fredag... ikväll blir en prövning.
Hur mår ni fysiskt?
Jag svettas och svettas...
Känns som att jag luktar som en sopstation och mitt hår blir aldrig rent hur mycket jag än tvättar det.
Känner mig skit äcklig!!

Jag vet! Söner kan vara hemska i den åldern och man tror man ska bli tokig!
Men det är som att hälla vatten på en gås att bli arg för de lyssnar inte ändå.
Ta ett djupt andetag och låtsas som det är någon annans barn (ett knep som jag använde med lyckat resultat ibland)
Då kan det hända att ditt sätt att behandla/bemöta honom blir en överraskning för honom och får honom att reagera...och gör som du vill...

Det kostar inget att försöka?
Lycka till?

Kramar
???

Det har varit mycket positivt med denna
veckan utan alkoholen.
Har blivit rastlös och irriterad ett par gånger, men i det stora hela.
Det negativa har väl varit sömnlösheten och att inte ha något att se fram emot (vinet) under dagen.
Men jag är gladare, positivare och hinner göra mer saker.
Mitt mål och tankar är inte att jag aldrig får dricka mer, utan vill lära mig dricka normalt.
Kanske det inte går, men då får jag ta det då.

Ja, vilken pärs detta var!
Igår på sjukhus igen med en vuxen son som brölar av smärta.
Han hade fått på tok för lite smärtlindring då han blev utskriven i söndags sa läkaren som förövrigt var en underbar person.
Hon var så proffsig och respektfull så jag nästan började gråta av tacksamhet...

Och sonen grät senare på kvällen när morfinet började verka. Han hade inga ord för hur tacksam han var över att ha en mamma och lillebror som ställer upp så som vi gjort...
Så nu gäller det bara för sonen att läka så bra som möjligt och komma iväg på efterkontrollerna nästa vecka.

Är nu mycket lugnare och inatt sov jag bra. Helgen verkar bli solig? och jag ser fram emot att gå på kalas utan A.

Är så roligt att ni hänger kvar i nyktra kvintettgänget, Pellis, Knaskatten, Fibblan, Lennis, vi startade ju nästan samma datum i början av augusti.
Nu blev ju inte min rad av dagar spikrak men det är väl inget att hänga läpp för.
Jag är ju ändå på dag 23-2 och med era hejarop och er sympati med min sits så är jag är jag så innerligt glad och tacksam för att ni finns❣️?

Kramar
???

Hjälte är du ??❤️?

Kämpa på! Tror det är så bra som du gör, att du väljer att se det positiva ✨!
Viktigt att redan tidigt ha ögonen på vad det ger att inte dricka, så det inte blir för mkt känslor av sorg, saknad, uppoffring eller vad det nu kan vara..
Heja dig!
Kram
/Fibblan ?

Har funderat på behandlingshem och hade det inte varit för att arb.givare och andra behöver veta för att möjliggöra detta, hade jag gjort det! Tänk att få bara ägna 5 veckor intensivt åt nykterheten och att få utvecklas i den och som människa, utan alla andra ständiga måsten vid sidan av.
Det hade varit guld värt! Vad roligt o höra att det blev den positiva erfarenheten för dig, som jag tror det kan vara, om man verkligen tar hand om den möjligheten ☺️?.
Nu är jag på dag 12, så jag ska än en gång försöka ta mig ur och bli fri, på egen hand s.a.s. och faktiskt känner jag mig rätt säker på att klara det?! Även om allt snurrar på som vanligt, har jag lagt mig platt och accepterat att jag inte kan hantera alkohol och att jag behöver leva ett liv utan, för att må bra och göra det bästa av det enda liv jag har (iaf vad vi vet..?).

Nu har du gjort ett stort arbete med dig själv redan och jag hoppas att du ska fortsätta och förvalta det du fått med dig på behandlingshemmet?!
Jag tänker mkt denna gång på att det inte är ett förbud. Att jag får men JAG VÄLJER att inte dricka, eftersom jag i förlängningen inte mår bra av det..
Jag är liksom du TACKSAM för varje dag jag gör det valet ?!

Lycka till och kämpa vidare ?!
Kram
/Fibblan ?

Jag har denna sommar spenderat 5 veckor på ett behandlingshem. Har smygdruckit sen september förra året, i varierande grad. Skött jobb, åtaganden och familj. Men det eskalerade och till slut flippade det ur, jag stack iväg, bodde på hotell i en vecka och drack dygnet runt. Hamnade i fyllecell en kväll när jag skulle ta mig hem med taxi. Det första jag gjorde när jag kom ut var att gå till bolaget och sen körde jag en vecka till.

Till slut gick jag in och googlade på behandlingshem, ringde upp det översta alternativet och det visade sig att de hade ett samarbete med min arbetsplats. Ett samtal till chefen, sedan tog hon över och ordnade allt åt mig. Någon vecka senare var jag där. Jag förstår inte hur jag tog mig dit, slutade dricka kl 12 på tisdagen, hade en helvetesnatt med abstinens och kl 8 på onsdagen satt jag på tåget. Jag förstår inte hur mina ben kunde bära mig dit, men det gjorde de.

Denna sommaren blev en av de bästa i mitt liv! Vilka insikter, så fina människor, en otrolig personlig utveckling på alla plan. Nu har jag efterkontroll i 15 månader, gruppmöte varje vecka, provtagning med nolltolerans (får inte dricka en droppe). Så läskigt och frustrerande att bli förbjuden, är både skitarg och tacksam på samma gång.

Jag vet inte vad jag vill ha sagt, men tanken på behandlingshem har varit helt främmande förr. Med tiden har den kommit närmre och närmre och idag är jag så otroligt tacksam för att jag har gjort det. Kan verkligen uppmana alla med problem att tänka igenom den tanken. Att ge upp och lägga sig platt, låta livet ta en paus i 5 veckor, det är värt det!

Nykter 6 dagar.
Jag har ett konto där jag varje dag för över motsvarande summa som jag annars skulle lagt på alkohol.
Konto: +1000 kr
Vikten: -3 kg (vilket är bra, då jag är mkt överviktig)

Är på liknande antal..10 häromdagen✨
Låter som en helt underbar
fredagseftermiddag?!
Min strategi för helgen är att inte ha ngt hemma. Att ha andra goda alternativ att hälla i vinglaset, om man skulle vilja åt den dör fredagskänslan och inte tror sig kunna göra det utan ngt gott att dricka..? Att blanda kolsyrat vatten med lite vinäger är ett gott substitut, tycker jag?!
Ha en go helg!
Och vi fortsätter våra nyktra bana?!
Kram
/Fibblan ?

Grattis till dina 10 dagar! Det bästa är om du ber att få vara nykter, en dag i taget. ?

Ta all hjälp du kan få. Sen visar du din arbetsgivare att du fixar det här. Om du inte känner dig bekväm med att vara kvar sen så finns det andra jobb. Och du behöver inte uppge att du haft (för då hoppas vi att det är i det förflutna) alkoholproblem.

Det är lätt att gå in i en depression och se allt väldigt mörkt i den här typen av situationer, men det är långt ifrån kört. Ta chansen fullt ut att bli av med sjukdomen och sen kommer du kunna ha en finfin karriär. Minns från din tidigare tråd att det är viktigt i ditt liv med en bra karriär och det kommer du att kunna ha. Så som sagt fokusera på att bli frisk och ta emot hjälpen.

Jag hoppas att han får all hjälp han behöver. Det gör ont när ens barn far illa, men glöm inte att ta hand om dig själv Fina Lisa. Du är också viktig.
Kram <3

Ingen vill ha en aktiv missbrukare där håller jag med. Men en missbrukare som tar ansvar för sin sjukdom och är nykter är snarare en tillgång för arbetsgivaren och sina kollegor.

Mvh

10 dagar som.nykter det känns bra. Jobba till kl 14.00 sen till badhuset med sonen. I kväll ska jag försöka allt jag kan å stå i mot. Men hjärnan säger lixom ä du har ju inga problem drick ett glas. Men jag har bestämt mig nykter till nyår sen nykter till semestern.

Igår hade jag en fantastisk dag...fick med mig hela familjen på en dag uppe i fjället där vi plockade kantareller..var fantastiskt roligt faktiskt.
På kvällen fick jag sug ett tag, tror att det är mycket som spelar in....hade varit och hälsat på mamma, det brukar alltid behövas tröst efter det.
Jag var trött, och lite orolig eftersom min man åker bort på måndag och blir borta i två veckor....kommer att bli en utmaning att klara av att hålla mig nykter när han är borta....men jag ska kämpa.
Det är längesen som jag har mått bra...och just nu gör jag nog det....och det är en känsla som jag vill behålla.

❤️

Vad du kämpar! Det ska du inte behöva göra. Då är det bara en tidsfråga innan du inte orkar mer. Ta hjälp. Besök AA. Ge det en chans. Gå på minst 5 möten och utvärdera sedan ifall du vill fortsätta. Vad har du att förlora? ?

Så skrämmande att ett leende kan dölja så mkt. Att dem runt om en tror det är så enkelt att kriga sig igenom ett nyktert liv. Det är en sjukt tuff o påfrestande kamp dagligen o det kommer nog alltid att vara så. Ibland känns det så mkt enklare att bara le, hålla känslor o tankar för sig själv, även om man vet att det bara är en tidsfråga innan det lär bubbla över. Men vissa stunder så känns det lättare, att slippa behöva förklara något dem inte förstår eller riktigt verkar vilja förstå. Ofta får jag frågan när jag är tyst, ledsen, nere. Varför mår du dåligt, varför är det jobbigt? Vad har du nu ångest över? Men då känner jag bara att, ska jag verkligen behöva förklara detta en gång till? Det är tufft, det är en jävla kamp, jag känner mig ofta väldigt liten, svag o rädd. Det kommer vara såhär ett tag o jag kan inte heller säga när det kommer bli bättre. Men när det sen är folk i ens närhet som ställer dessa frågor så känner man mer att det är lika bra att bara le o hantera allt inombords, för sig själv. För jag känner mig bara mer o mer svag för varje gång jag måste förklara eller försvara mitt mående o då låter jag hellre bli många gånger. Då jag känner jag mer behöver orken o energin jag har kvar till att fortsätta kämpa på att hålla mig nykter o inte lägga det på att förklara saker som för mig är så självklara o tydliga.

Idag har gått bra! Alldeles över förväntan ?. Suget finns, de vanliga tankarna finns men de känns bara så absurda. Stressnivån inom mig har sjunkit, behöver inte rusa hem från jobbet för att A:s skull bland annat.
Har sagt nej till en dagskryssning nästa vecka också.
Av denna anledning måste jag påminna mig själv lite extra här!! Sista fyllan i söndags och idag, tors, ÄR jag faktiskt fortfarande dålig. Virrig och svag. Det är inte normalt.
Det kan bli jobbigt imorgon, helg och ledig. Inget planerat.
Men idag har gått bra!

Håller fullständigt med Sofia!
Skulle egentligen sova nu, men scrollade runt lite mera och känner nu att jag bara måste få detta sagt till dig!
Jag tycker det är så starkt gjort det du gör! Och om du bara visste hur stark och modig jag och säkert många andra här, uppfattar dig som??!
Jag fick antabus utskrivet när jag sökte hjälp för att bryta med mitt begynnande beroende..Har ännu inte tagit en enda tablett..Livrädd. vågar inte.
Nu är jag på dag 11, denna omgången. Och so far so good. Alltså det är ingen picknick. Men jag vågar påstå att jag förmodligen inte har det hälften så slitsamt som du. Och inte undra på. Snacka om utmaning att vara i och ständigt ha glas och dofter strax under näsan hela tiden..och så i början med, som man ändå får säga att det är. Även om tre veckor och t.o.m mer än det nu?, är riktigt bra jobbat?!
Och det är du som är klok och modig som vågar ta den hjälpen som antabus ger. Det är du som omöjlighör för a-?, genom att skicka in hans kryptonit i ditt system..??.
Kämpa på!
Kram
/Fibblan ?

Ikväll var jag på möte igen. Min f d sponsor var inte där. Han vågade väl inte komma... Men han har inget att oroa sig över. Inte från mitt håll. Han kanske förhoppningsvis skäms lite.
Jag har en ny inställning nu till min resa inom AA och jag har pratat med lite folk. Jag skippar helt enkelt det här med stegarbete. Jag fortsätter med mina möten, göra service, lyssna & lära. Jag mår bra och träffar folk jag tycker om. Jag låter tiden utvisa vilka vägar jag ska gå. Litar på Gud och ser till att sköta kropp och knopp så gott jag kan. Det blir bra. ?

Ingen arbetsgivare vill ha en missbrukare eller någon som är sjuk öht. Helst heller inte nån som vabbar, har ett privatliv eller egna åsikter...
Men, antingen får de då överlåta sin verksamhet totalt till robotar eller bita i sura äpplet och inse sitt rehabiliteringsansvar. Det finns inga perfekta anställda. Men visst, se upp! Det är inte ovanligt att arbetsgivare försöker bli av med oönskad personal med hjälp av andra ursäkter, som t ex arbetsbrist. Och tyvärr lyckas de ofta också... Men ge inte upp i förväg! ?

Det som verkligen skär i hjärtat är hur min älskade sambo mår av mitt drickande. Om han lämnar mig går jag under. Han är så oerhört fin på alla sätt och jag älskar honom över allt annat på jorden, skulle göra vad som helst för honom. Och ändå gör jag så här gång på gång, lovar att jag inte ska dricka men gör det. Lovar att dricka 1-2 glas vin och dricker en flaska eller lite med än så till och med. Jag vill komma till stadiet igen när det känns fullkomligt normalt och naturligt att inte dricka, att inte behöva fundera över drickandet alls.

Jag växte upp med att alkohol var laddat och förbjuder är man var tonåring. Mina föräldrar drack väl några glas vin hemma så de var inte nykterister på något vis men de hade en väldigt bestämd uppfattning om att man inte fick dricka när man gick på gymnasiet. Jag fick inte gå ut på fester etc. deg var inte ett uttalat förbud men det fanns liksom i luften. När jag flyttade hemifrån och började plugga blev alkohol så oerhört spännande, något förbjudet. Jag har en så oerhört glorifierad bild av alkohol fortfarande. Hur gott och mysigt och lyxigt det är. Att det är det ultimata beviset på att man firar eller unnar dig något speciellt. Trots alla katastrofala fyllor och varit med om, utsatt mig själv för risker och tagit idiotiska beslut så kommer jag inte riktigt ifrån bilden av det är lyckade och coola människor som dricker. Fina drinkar, vinglas i solnedgången etc. När ska man lära sig liksom