Senaste kommentarerna i forumet

Jaha, nu var det dags för det jag har fruktat hela dagen, hemfärden. Vad kommer jag att mötas av? Är sambon arg, besviken, har hon stuckit med ungarna... Kommer vi att gå in i en fas av bråk och tjafs och hur länge kommer den i så fall att vara den här gången?

Jag har beslutat mig för att den här gången så ska jag inte på något sätt gå i försvar. Jag ska inte neka, ljuga eller försköna. Jag ska istället stå för mitt mycket dumma beslut, jag ska berätta om steget jag har tagit genom att bli medlem här och faktiskt ge henne chansen att reagera och agera på sanningen och inte mina uppsminkade halvlögner, det är det minsta jag kan göra för henne.

När du läser det här i framtiden, kom då ihåg den tryckande känslan du just nu har i bröstet och magen. Den vill du aldrig känna igen.

@Jagorkarinte9 Välkommen hit! Ett första steg i rätt riktning. Jag vill heller inte vara problemdrickare, jag vill också vara liten och omhändertagen igen. Vill också ge min familj närvaro…. Just nu är jag med hög ångest men nykter igen. Jag har försökt i många år, men fallit tillbaka. Läs i min tråd, det har gått si och så över tid men jag ger aldrig upp och hoppas du vill hänga med på mitt nytag. Önskar att du få en nykter kväll så att ☕️ smakar gott imorgon. 🥰

Nu har jag gått in på vecka TRE (3)! Så skönt!

Det borde vara ett så jäkla enkelt val, bara låt bli. Det är vad min sambo säger och jag kan bara hålla med. Hela min intelligenta hjärna förstår och delar uppfattningen till 100%. Men ändå.... ändå så halkar jag dit igen och igen och igen. Hur fan kan man gång efter annan välja en vätska framför livet och kärleken? Det finns så mycket fint i mitt liv och ändå så räcker det inte för mig? Varför kräver jag den eufori som alkoholen ger för stunden framför den långsiktiga lyckan?

Hej allesammans.

Jag skapar den här tråden lite som en dagbok för mig själv.

Jag har ett alkoholproblem och mår verkligen skit. Jag är så trött på den människan jag har blivit och vill bara bli den jag en gång var. Jag har ständig ångest, dricker för att få en respit från denna och får sedan ännu värre ångest av att ha druckit. En ond cirkel som inte vill ta slut.

Jag har ett krävande jobb, engagemang i en förening, två bonusbarn och ett eget barn på väg. En stor cirkel av vänner och ännu fler bekanta. Det låter säkert som en dröm för många och borde så även vara för mig. Tyvärr så ser jag det inte så just nu. Istället ser jag tusen åtaganden som behöver uppfyllas och kraften finns verkligen inte där.

Min berättelse är, precis som alla andra, väldigt lång och omöjlig att formulera i ett inlägg. Då jag inte vet vart jag ska ta avstamp så börjar jag med igår. Jag hade haft en fartfylld helg och inte hunnit återhämta mig inför veckan. Måndagen var regnig, snöig och grå. Jag tog mig igenom en vardaglig arbetsdag och med stressen av ett mindre renoveringsprojekt i bakhuvudet. Under stora delar av dagen brottades jag med tankar kring ena dottern, hennes mående och den ADHD utredning som väntar. Jag tänkte även mycket på det ekonomiska ansvaret jag bär som ensamförsörjare av familjen. Jag skräms av tanken på att bli långtidssjukskriven, samtidigt som jag ser många av symptomen på utbrändhet hos mig själv. Sen jag tillträdde min chefstjänst så har dessa symptom accelererat. Jag mår helt enkelt inte bra.

På vägen hem så läskas jag av tanken på att köpa en flaska vin. Känslan av att få bedöva hjärnan och för en stund slippa all ångest. Dock så vet jag att jag har lovat min partner att inte dricka mer, aldrig någonsin. Hon tycker inte om den alkoholen gör mig till, retsam, tjatig, osmidig och trög. Hon har tidigare sagt att hon inte är trygg med att jag ska få ha vårat barn om jag fortsätter dricka, så jag lovade att sluta och har inte heller druckit på ett par veckor. Frestelsen blev dock för stor och jag inhandlade en flaska. När vardagssysslorna väl var utförda och ungarna låg till sängs så gick jag in på mitt kontor. Här hade jag ett par timmar som hade kunnat ägnas åt arbete, datorspel eller något annat av nytta eller glädje. Istället så skruvade jag snabbt av korken och fyllde ett glas. Jag tänkte för mig själv: ett glas kan jag ta, utan att sambon kommer att märka något.

Inom loppet av 1,5 timme hade jag tömt flaskan. Nu vaknade suget efter mer, hade jag haft någon alkohol hemma så hade den druckits, det kan jag erkänna. Som tur var fanns inget mer. Jag drabbas nu istället av oro, hoppas för guds skull att jag kan smyga mig i säng utan att behöva prata med sambon. Är hon vaken?

Hon var vaken och vill prata om alldaglig ting. Hon märker så klart, trots mina försök att maskera det, att jag har druckit. Jag ser och hör hur märkbart sårad hon blir och skammen sköljer över mig. Men vi pratar inte om det.

Jag vaknar idag och åker till jobbet, dom andra sover. Jag får ett meddelande från sambon där hon skriver hur ledsen och besviken hon är, ingenting mer. Jag svarar och ber plikttroget om ursäkt och lovar bot och bättring. Jag vill leva upp till det. Jag vill bli bättre och jag vill vara en ansvarsfull förälder och man. Men jag har lovat mig själv och min omgivning det förut. Jag har tröstat mig med att jag i alla fall aldrig dricker framför barnen, aldrig blir våldsam... Men jag vet att barnen börjar bli större, snart kommer dom ändå förstå. Det börjar bli tungt att klara jobbet, snart kommer dom att förstå. Sambon kanske har fått nog redan, det återstår att se.

Det här är ett mönster som upprepat sig gång efter annan dom senaste två åren.
- Drickande som leder till konflikt med sambon och dagar av uppslitande bråk.
- Skuld och skam, jag hatar mig själv och dagar går åt till att avsky mig själv.
- Bättring, under en eller ett par veckor arbetar jag hårdare än någonsin, styr upp aktiviteter, fixar hemma, ordnar i min förening och ångan stiger för varje dag.
- Drickande... Efter att ha gett allt jag har för att vara den perfekta medarbetare, den bästa pappan, den engagerade maken och hjälpsamma föreningsmedlemmen så orkar jag inte mer. Ångesten och känslan av otillräcklighet når sin gräns. Jag måste bara få unna mig några öl... Jag köper sex, men behöver ju faktiskt bara dricka två... Sex öl senare och vi är tillbaks på ruta ett i mitt mönster.

En gång i tiden var jag inte sån här. Jag drack inte mer än ett par gånger om året och då måttligt. Jag kunde känna glädje inför vardagen, inför höstens färger, för julens magi, för semeldagen och ja, tamefan till och med chokladbollens dag. Det fanns alltid något att se fram emot och det ljusa i tillvaron var alltid starkare än mörkret och oron och alkoholen behövdes inte för att få mig att må bra. Jag önskar så mycket att jag var den personen igen.

Tack för all fin pepp! Det går upp och det går ner. Just nu går det ner för jag följer inte ens mina två regler som jag satte upp: aldrig dricka ensam för det är då jag helt tappar kontrollen och aldrig dricka boxvin (omöjligt begränsa mängden för mig då). Igår gjorde jag båda delarna och känner sådan skam inför min tonåriga son som liksom får stå ut med en berusad mamma. Inte så att jag blir aggressiv men det räcker ju gott med att jag sluddrar och somnar i fåtöljen. Jag fattar inte varför jag gör så här, faktiskt ser till att skapa möjligheter för att kunna bete mig på detta sätt. Jag vill ju inte vara en person, som har ”problem med spriten”.
Jag känner bara att jag vill vara barn igen och bli omhändertagen. Oerhört omoget, jag vet.

jag skulle beskriva de som att det svartnar när ja väl går o köper alkohol , på samma gång som att ja faktiskt är medveten. lite som ärr vara besatt av något. jag har väl ganska oförändrade alkoholvanor egentligen men jag har mycket bättre vanor än från när jag började skriva här. det finns kvar , fast mildare, inte lika illa inte lika ofta inte lika många. jag antar att jag kommit någonstans iaf. men jag är fortfarande besviken på att de sker . inte just för att ja tkr de är fel o dricka nån droppe. för min del handlar de mer om o förändra sitt drickande. men det är fel just för ja dricker ganska mycket per gång och de kan hända de sker dagen efter osv. idag drack jag. nykter 14 dagar tex. men ska hämta däck osv , beställt nya vinter dubbdäck. så måste lida ut imorrn tex och hämta däcken på onsdag. missbruket finns där på nåt sätt samtdidigt som att de blitt bättre. men äveb fast de blitt bättre så känns de olagligt på nåt sätt. de känns dåligt. de känns inte okej. varje gång ja ska dricka oavsett hur länge ja haft paus så känns de som en synd. de har blitt lite konstigt tkr jag

@Vinägermamman Kan du inte be att få prova olika alkoholfria champagner eller bubbel istället? Jag tror du kan säga till väninnorna som det är. Tycker inte du ska dricka, det kan kosta så förskräckligt mycket att börja om. Tycker jag iaf. Kram.

@Amanda L tackar!

Såg den också i föder. Intressant! Har du alkohol hemma? Jag medicinerade länge trötthet med alkohol, märker nu också att suget finns för när jag är trött. Det är mörkt och mycket att göra på jobbet. Tror inte att jag skulle dricka på de känslorna idag, men jag var verkligen tvungen att alkoholsanera hemmet så att det inte skulle vara lätt att trilla dit. Enbart viljestyrka kunde i alla fall inte jag förlita mig på. Längtan efter en quickfix var så stark. Jag älskar numera att vila utan alkohol. En helt annan kvalitet i den avkopplingen och en helt annan känsla dagen efter. Tänker att motivationen är extremt svårt att hitta när man är trött. Längtan efter en kick… Att skaffa sig en kick på naturlig väg kräver en insats. Men du klarar dig utan kick. Du behöver kanske inte prestera något just nu. Det kan räcka att vila. Ät lite D-vitamin och se på dina goda vanor som du har skaffat dig. Tänker att det finns en förklaring till din trötthet och att den gör att det är svårt att koncentrera dig på exempelvis Excel. Alkohol är sämsta medicinen, men den tar ju bort ”bruset” något. Kanske skulle du må bättre av att ta en stunds meditation istället för att läsa här? Jag är jättedålig på sånt själv, men jag är rätt övertygad om att det är på så sätt jag har använt alkohol, som bränsle för att orka fokusera och köra på. Fullkomligt ohållbart i längden.

@Wellina Bra tänkt, det blir bättre, jag lovar!👍🥰

@minnyktraresa Välkommen hit! Alkoholberoende kan se ut på många sätt. Jag drack som du, helt utan botten. Och det eskalerade som det ofta gör. Jag kunde och behövde dricka mer och mer.
Det som verkar solklart är ju att alkoholen inte gör dig lycklig utan bara en massa ångest och problem, så du gör helt rätt att komma hit.
Det är jättebra terapi att läsa mycket i trådarna och även skriva själv. Här finns många tips om det mesta.
Det rekommenderas att man försöker att inte dricka alkohol på tre månader till att börja med. Precis i början kan det vara lite jobbigt, men oftast försvinner suget ganska fort. Du kommer att återhämta dig och även ge dig möjlighet att fundera över hur du vill ha livet.
Det finns så mycket bättre saker än alkohol…
Lycka till! ❤️🙏🏻

@Qwer1 Heja!!😀🥳

Här och nu dök en läsvärd post upp i mitt FB flöde: Karin Adelskiöld skriver om sitt missbruk och har fått många tänkvärda kommentarer. 👈🏻 lästips

@_alces_ Tack för ditt pepp. Det har gått rätt rätt knackigt denna veckan. Håller verkligen med dig om att det är dags för varaktig förändring. Har dock svårt att jobba konstruktivt med motivationen för att få kraft just nu. Är inte superförtjust i årstiden milt sagt. Skulle gärna gå i ide perioden ”ställa om klockan till vintertid” tills dess att vi har sommartid igen.

@Himmelellerhelvette ja 🤘

@_alces_ Jättebra jobbat💪🏻
Vilken tur i oturen att det var stängt igår! Låter som att du fick jättemycket gjort. Hoppas du hade en fin stund med städpysslet i trädgården. Kram🤗

@Qwer1 Underbart! ❤️

14 dagar idag utan alkohol. Satan vad skönt. Känner inget sug

@Himmelellerhelvette låter ju as bra!

@Qwer1 Var snäll mot dig själv, jag drack massa a-fria öl första månaderna sedan har det mattats av mer och mer. Efter ett år behövde jag dom inte längre. Kan ta någon eller några någon gång i månaden nuförtiden. Kram

@Valkyria_@ Det finns väldigt många som inte kan dricka ” måttligt som alla andra”. Jag var en av dem. Har inte druckir varje dag, men när jag drack fanns ingen botten… detta eskalerade och jag förstod till slut att jag blivit beroende. Men så länge jag inte dricker det första glaset så är det inga problem.
Jag dricker dock precis som Qwery gärna alkoholfri öl och tycker att jag kan dricka så många jag vill… Har även en drink som är god: Sweppes Indian zero (utan socker). Tilldet lite apelsin eller grapefruktjuice plus is. Mycket gott!
Mitt tios är att hålla upp tre månader så hinner du återhämta knopp och kropp och bli av med det mesta suget.
Det finns mer i livet än alkohol…❤️🙏🏻

@Valkyria_@@ tråkigt, 😪 drick alkoholfri dryck. Det kanske funkar? För mig funkar det. Finns även alkoholfri vin bubbel sprit (tror jag) 🌹

Jag sa upp alkoholen i början på månaden. Då oxå min dåvarande pojkvän som drack från tidig monne till in på natten. Det har varit tufft, allra helst de tillfällen då man brukar ta alkohol. Så självklart åkte jag dit igen. "bara" 2 glas...ppfff...
Jag blir så jävvla förbannad på mig själv. Varför kan jag inte dricka måttligt!? som alla andra.
Jag håller mig på avstånd från min familj som vet om det. Vill inte se deras blickar. Är hon full nu?
Hon snubblade, har hon druckit?
Det gör så ont...

@Kennie @Loppan ja heja oss alla! Fan vad gött