Senaste kommentarerna i forumet

en dag i taget! ?? ha en fin nykter torsdag!

Nu är jag på dag tolv och idag väntar jobb hela EM och kvällen. ?

Grattis till två veckor!!! ????????
Känner igen mig i ditt resonemang. Och tror det (tyvärr?) kanske e så att man själv måste testa o göra sina misstag, men du behöver ju inte bestämma dig hur du ska göra nu. Varje dag vi e nyktra är ju bra. Ha en fin torsdag!!

Hoppas att du inte fick en alltför tråkig dag igår.
Om jag utgår ifrån mig själv, så har alkoholen fått döva tristessen - kortsiktigt - medan långsiktiga positiva mål skjuts upp. Resultatet blir ju att tristessen förlängs från enstaka dagar till år och man undrar emellanåt varför man aldrig når sina mål....

Av dina senaste inlägg ser jag dock att du kommit förbi det där och värderar dina långsiktiga mål högre. Vad skönt det måste kännas!?

Håll i! Idag är en annan dag!

Känner med dig, ska inte säga att jag förstår hur du känner inför att inte få ta ens ett glas idag, för det gör jag inte. Men jag vill ändå dela min medkänsla!

En extra utmaning är ju också att ni får besök fast du vill vara ensam.
Försök att bara tänka på att du tycker svärmor är rar och att hon kanske kan vara dig till hjälp, för inte kan du ta ett glas när hon där?
Och imorgon kan du känna dig dubbelt stark, för att du klarat två prövningar - att inte dricka och att ta emot besök!!

Kram!

Som så många andra här så har jag varit en relativt aktiv (läsare) men icke interaktiv besökare innan jag tog steget att skriva det här förstås. Första gången jag tog mig hit var för cirka 3 år sedan. Då hade jag inga direkta problem (inte alkoholrelaterade i alla fall). Tyckte att det kändes skönt att jag inte hade ”hamnat där” ännu och att jag med lätthet kunde fortsätta min konsumption.

Om ni har läst på vad ”egot” samt ”superegot” innebär så kanske ni har driftat iväg i tankarna precis som jag och börjat ifrågasätta dina egna tankar mer och mer. Ett av mina ”jag” vill mig illa, vilket egentligen är helt sjukt när jag tänker på det, men så är det (så upplevs det). Ni vet den där rösten som alltid säger emot allt. Ifrågasätter att ni ifrågasätter att det ifrågasätts. Den del som är paranoid och utgår från att alla vill dig illa, att du inte passar in någonstans och så vidare. Den är i konstant kamp med ett annat ”jag” som stöttar och motiverar. Vem som vill ta till alkoholen som medel för att tysta dessa ”jagen” är jag osäker på.

Jag tror att insikten och förståelsen har växt en del på senare tid, då jag har börjat förstå varför det är såhär. När du får en tanke och ska komma fram till en slutsats så kommer den slutsatsen ifrågasättas med alternativa slutsatser. Oftast handlar det om negativa tankar och oftast vinner den ”positiva” tanken (beror ju på vad det handlade om). Av den kapaciteten hjärnan har och den erfarenheten som gör att en slutsats kan göras så kommer alla alternativa slutsatser att beprövas. Det här är i grund och botten bra. Jag måste känna mig säker på att slutsatsen är väl beprövad och är den absolut mest logiska och rimliga slutsatsen som kan ha gjorts baserat på min hjärnas förmåga. Det är dock illa när vissa erfarenheter har gjort att ”jaget” som negativt ifrågasätter fått mer kraft. Har mer eller mindre utvecklat någon form av paranoija - misstänker jag.

Tillsammans med social fobi som har funnits hos mig så länge jag kan minnas är inte det här en bra kombination. Du som inte vet vad social fobi är och vad det innebär för individen bör inte läsa sjukvårdens beskrivning. Tycker den är oerhört fattig. Så som dom beskriver det så går en person med social fobi runt och tänker tankar som ”jag duger inte”. Så är det inte. I grund och botten ligger det något i det men det är knappast de tankarna man brottas med. Jag maskerade min sociala fobi genom att bli någon annan. En ”clown”.

I vuxen ålder efter några års medicinering av antideppressiva försvann den masken och den sociala fobin blev starkare än någonsin. Har lite svårt att veta exakt när det blev som värst och vad som triggade, men är rätt säker på att mina perioder med panikattacker förvärrade situationen avsevärt. Social fobi för mig är helt okontrollerbart. Du kan välja att utsätta dig för situationer där din hjärna slår på alla larmsystem som finns i kroppen (vanlig metod för KBT), men jag är lite osäker på om det hjälper. Det är bara obehagligt och jobbigt och ger mig inte direkt någon bättre insikt. Jag vet vad problemet är för mig. Det svåra är att det är ett automatiskt system som slås på när man minst anar det och definitivt i situationer där man minst vill att de ska inträffa. För mig har det mer handlat om en självuppfyllande profetia. Speciellt när den där ”dåliga” delen av min hjärna fått mer kraft och de tankar som uppstår den vägen mer eller mindre realiseras. Det kan vara så enkelt som att du befinner dig i en social situation där alla har det trevligt men ni diskuterar ett ”känsligt” ämne. Nu menar jag inte känsligt specifikt för mig, utan mer ”i den här situationen vill man inte visa några avslöjande tecken”. Och vad händer? Jo kroppens larmsystem slås på och du får en panikattack - och folk runt omkring missbedömer situationen. Så ja, i grund och botten tror jag att det handlar om att man inte vill bli missbedömd men det går inte att ”bara tänka sig förbi det”. Inte när hjärnan är tillräckligt ”infekterad”. Tack älskade hjärna för att du samarbetar med mig :)

Men i alla fall. Bortsett från ovanstående så är jag en person som gillar att diskutera de ”större frågorna”. Jag gillar att gräva och jag gillar att hitta frågor. Frågorna är det som driver mig. Sådan har jag varit hela livet. Jag måste, bara måste veta hur saker och ting fungerar. De större frågorna vet jag att jag inte får något svar på men det är där jag gillar att vara i tankarna. Mindre frågor såsom ”hur fungerar TV:n” eller ”radiovågor, vad är det för något”. Alla sådana frågor har besvarats aldeles för djupt. Jag vet hur allt (allt jag är medveten om) fungerar (när det kommer till teknik). Övriga områden har jag bara rört ytan på.
Tänker mycket på orsak och verkan. Det bör vara en universell sanning, men vad vet jag. När du får en tanke eller snarare blir medveten om en tanke så betyder det att tanken fanns innan du blev medveten om tanken, eller snarare signalerna i hjärnan som slutligen tolkas som en tankeverksamhet av ditt medvetande ”triggades” av något utanför medvetandet. Vad triggade dessa signaler? Tänk bara tanken att vi är medvetna om att vi är medvetna. Kanske ser ut som ett fattigt påstående på ytan men gräver du lite så får du se. Vi vet effekten/verkan, men ”vem” var orsaken. I ovanstående exempel så är medvetandet alltså effekten. Så vill vi ju inte tänka? Det betyder att något underliggande som ej ligger i vår ”kontroll” styr. Vi blir således åskådare som tror att vi kan påverka en match vi inte ens är med och spelar. Vi kan knappast påstå att det existentiella ”jaget” sträcker sig förbi vårt medvetande men ändå händer det så mycket i hjärnan som inte triggats av medvetandet. Har vi någon kontroll över huvud taget eller är det bara en illusion? Här vägrar jag tänka att vi inte har kontroll. Det skulle göra allt ganska meningslöst minst sagt. Den tanken ligger ändå där som en potentiell slutsats och oj vilka panikkänslor som triggats av liknande tankar...

Religion..oj oj. Nej det ska vi inte gå in på. Kan bara säga att jag blev hjärntvättad som barn och att den hjärntvättningen varit extremt svår att ”tvätta bort”. Kanske har det något med den klyvenheten jag upplever i min egna hjärna. Tankar som varit ”sanna” har blivit osanna. Vem kan jag lita på om inte mig själv? Nog om detta.

I alla fall. Såhär håller min hjärna på hela dagarna. Varje sekund av varenda minut. Kanske inte är så hälsosamt, men jag ”gillar” det samtidigt. Jag stöter sällan på människor som vill sitta och diskutera på den nivån. Kanske tänker dom att det är meningslöst eller så förstår dom inte vad jag menar.
Jag förstår mig inte på kallprat.

”Fint väder”
”Ja.. det är fint”
”Var har du köpt den där tröjan?”
”HM”
”Ok”

Lite överdrivet men ni förstår vad jag menar.

Hur som helst så har detta lett till att jag umgås väldigt mycket med mig själv. Isolerad med mina egna tankar. Jag både älskar och hatar att umgås med mig själv. Ibland får tankarna lite för mycket utrymme, nästan så att det blixtrar i hjärnan. För många tankar samtidigt. Alkoholen gör att jag kan umgås med mig själv på ett lugnare sätt. Tillsammans med mariuana (som jag brukar väldigt sällan) kan det uppstå en rätt häftig kontrast i tankeverksamheten. Dels blir jag medveten om fler tankar som är väldigt löjliga rent ut sagt och andra tankar som följer en mer logisk natur kan man följa med ner på djupet. Oftast mår jag dåligt av mariuana. Får ångest och många dåliga tankar får mer ”färg” men det har faktiskt varit lite som terapi för mig. Dels att göra något som tvingar mig att möta mina dåliga tankar men också för att få lite mer insikt i hur min hjärna fungerar. Jag vet... det låter löjligt. Jag förespråkar absolut inga droger. Försöker bara förklara hur jag har använt det. Mariuana utan alkohol blir nästan alltid en skräckupplevelse. Alkoholen gör så att jag kan möta dessa ”skräckupplevelser” och titta på dom konstruktivt. Alkohol har använts nästan varje dag i 3 år. Mariuana i perioder senaste året. Kanske med 3 månaders mellanrum. (Är en bit över 30)

Nu försöker jag få mitt beslut att bli offentligt så att mina övriga ”jag” svårare ska kunna ta över. Det är mitt ”primärjag” som talar nu. Jaget som faktiskt har en fin framtid, som vill jobba sig uppåt, växa i sig själv. Den delen av mig själv som i alla fall vill detta och vet vad som behöver göras. Det andra jaget ”alkohol-jaget” är rädd och gör allt för att dränka problemen. Problem från förr, potentiella problem i framtiden, ja ni vet. Skulle egentligen vilja skriva ner allt som har skett i mitt liv. Beskriva de minnen från upplevelser som tillsammans med egot/jaget har format det tankemönster jag idag har. Detta för att få en djupare förståelse.

Förväntar mig att ni tar det jag skriver med en nypa salt på samma sätt som jag gör med övriga påstådda ”sanningar”. Har nog lite av ett destruktivt tänkande. Inte generellt sätt men för min egen lyckas skull. Söker inte bara efter svar utan söker mer efter frågor, men många frågor leder till rätt miserabla tankegångar.

Det bor en väletablerad tanke i min hjärna som vägrar lita på någon eller något, ja inte ens på mig själv och definitivt inte på mina tankar. Allt ifrågasätts. Att det ifrågasätts ifrågasätts. Vetskapen om att vi inte kan veta något till 100%. Ja, inte ens om du ser, hör, känner eftersom att detta endast är dina sinnen. Signaler som tolkas i hjärnan. Det enda jag kan lita på till 100% är tvivlet.

Men i alla fall; alkoholism är en sjukdom. Nja, skulle inte påstå det. Att tänka på det sättet gör att vi bortser från verkliga omständigheter som gör att vi vill dricka. Sedan så förstår jag inte hur folk beskriver den där bakfylleångesten? Jag får ångest efter en fylla men det kopplas knappast till några tankar om huruvida jag gjort bort mig dagen innan. Det handlar mer om en ångest jag inte riktigt kan ta på. Trots det ser jag att nästan alla beskriver det på det sättet. Det vill säga att de får ångest för att de oroar sig för vad de gjort dagen innan, vem de råkat ringa eller vem de skrivit till och så vidare. Känner inte igen mig i det här alls. Det känns mer som något bubblande inombords. Ingen konkret tanke på varför ångesten finns där utan i stället konstaterar jag att alkoholen ger kroppen dessa symptom helt enkelt. Jag kanske är själv med det här, men det tvivlar jag på.

Så ja, nu är det slut med alkohol!

Dags att möta mig själv på riktigt.

Om någon har en liknande problembild eller tips och trix på hur man står ut med sig själv så bomba på med kommentarer.

Hur bygger man upp ett socialt liv igen?

Kom precis på mig själv att jag har skrivit lite väl mycket (men ändå för lite). Någon som orkat läsa genom allt?

Ha en fin dag allihopa

Börjar dagen med att ge mig själv en guldstjärna för att jag är så duktig och har klarat fjorton dagar :-) !
Ja, ja, jag vet, eget beröm luktar illa... Men förut luktade jag säkert illa på morgonen av för mycket vin, så det här är bättre!

Vill tacka er alla som tar er tid att gå in här i min tråd och stöttar, uppmuntrar och hjälper mig med råd - ni betyder så mycket för mig!!

Pianisten - tack för att du delar din erfarenhet om att försöka dricka normalt. Jag tror egentligen att det är helt rätt att sluta helt, även för mig. Men jag är ambivalent, det blir ett så stort berg att bestiga...
Sen tänker jag, som normalt tycker att det är dumt att uppfinna hjulet igen om man kan lära av andra med större erfarenhet, att vissa saker måste man kanske, dumt nog, skaffa sig egen erfarenhet av för att verkligen tro på det (-Jag kanske kan även om du inte kan?)... Eller så är det beroendehjärnan som tänker så...

Jag är nog lite rädd för förbud också. Jag är ju lite av en barnunge ibland, ni vet den där vattenpölen som blir oemotståndlig bara för att mamma säger att DU FÅR INTE hoppa i vattenpölen.. *plask* -Vad händer nu då, när jag trotsade ett förbud?

Åter till den här dagen. Solen skiner, jag är på gott humör och har lagom mycket att göra. Det blir en bra dag :-).
Önskar även er en bra dag!

Somnade tidigt igår, och vaknade tidigt.
04:15 faktiskt.
Eftersom det är mörkt ute nu kom ångesten krypande... var så nära att ta ett glas vin men stålsatte mig. ??
Alla sov här hemma... hund och sambo snarkade högt.
Känns förjävligt att inte ha den där värmande känslan av alkohol i kroppen.

Svärmor kommer idag också.
Hon är så gullig, men jag vill inte träffa nån.
Tänk om jag måste ta ett glas vin ändå?
Bara för att jag är skakig...

Asså jag har haft ångest för det här besöket i flera dagar!
Vill bara ha tyst och lugnt omkring mig.

Somnade tidigt igår, och vaknade tidigt.
04:15 faktiskt.
Eftersom det är mörkt ute nu kom ångesten krypande... var så nära att ta ett glas vin men stålsatte mig. ??
Alla sov här hemma... hund och sambo snarkade högt.
Känns förjävligt att inte ha den där värmande känslan av alkohol i kroppen.

Svärmor kommer idag också.
Hon är så gullig, men jag vill inte träffa nån.
Tänk om jag måste ta ett glas vin ändå?
Bara för att jag är skakig...

Asså jag har haft ångest för det här besöket i flera dagar!
Vill bara ha tyst och lugnt omkring mig.

Läst din tråd nu Bestämd och jag måste verkligen tacka dig för att du finns och skriver med sån glöd! ❤️
Idag tar jag min första nyktra dag och jag kan säga att jag är lite orolig.
Hur ska det här gå?

Knyter näven i fickan och kör på.
Idag ska jag vara nykter!

Läst din tråd nu Bestämd och jag måste verkligen tacka dig för att du finns och skriver med sån glöd! ❤️
Idag tar jag min första nyktra dag och jag kan säga att jag är lite orolig.
Hur ska det här gå?

Knyter näven i fickan och kör på.
Idag ska jag vara nykter!

Hoppas att du mår bättre idag, utan huvudvärk?
Vad häftigt det där med julfesten, att första tanken är hur du ska kunna vara nykter och slippa bli ifrågasatt eller trugad. Inte hur du ska kunna dricka där.
Uttrycket "nyktert beslut" har fått en större, något annorlunda, betydelse, iaf för mig.
Ha en bra dag!

Så bra att du är medveten om att stressen är din värsta fiende och att du är förberedd på att det nu kan komma en utmanande period med mycket stress.
Schemalagt är bra, men du får ju inte heller stressa/jobba ihjäl dig, återhämtning behövs.
Meditation tror jag starkt på, har precis börjat nosa på det själv och det går sådär, men jag känner att om jag lär mig så blir det nog ett av de bästa verktygen för mig att klara att varva ner utan vin.
Du är stark och klarsynt!

Funkade för mig. Åkte till beroendemottagning och fick antabus varje vecka i 3 månader. Leverprover o blodvärden togs. Har hört att folk ibland dricker trots de tar antabus och mår väldigt dåligt. För mig var det inte ens nära att dricka under antabuskur så köpte mig tid. Men det var ingen långsiktig lösning. Följde upp det med 12-stegsarbete sen.

De första dagarna för mig, för en månad kände jag också så. Uppgiven, orkade inte, ville inte. Slut. Det var ju just DET som gjorde att jag slutade dör och då. Senare kom kämpaglöden. Det är ju väldigt olika hur det ser. Du är nåt på spåret, att ge upp alkoholen är nåt bra ?
Det var absolut inte ett projekt för mig, det bara hände, en krasch... var inte planerat alls mer än att jag hade tänkt "dra ner lite" framöver.
Välkommen hit, det är ett bra ställe. Och lycka till!

Jag har alltid trott att den dagen jag slutar dricka så det ett ”projekt” jag bestämmer mig för att påbörja. Som att man kickstartar en diet, börjar träna efter nyår.. förstår ni vad jag menar? Detta känns inte alls så. Jag gav liksom bara upp, orkade inte mer. Jag känner inget som helst jävlar anamma och det gör mig lite rädd. Kan man ta tag i en såhär stor sak utan jävlar anamma? Jag är ju bara trött, trött på mig själv och på den skitvardag jag satt mig i.

Jag är så fascinerad av dagarna som tickar på och av insikterna som kommer av dem. Har varit ute och flängt idag, men vad skönt att landa på slutdestinationen med en kopp kaffe istället för att slå upp ett glas. Antar att nyhetens behag kanske mattas av lite med tiden men just nu är jag så himla näjd varje kväll när jag lägger mig nykter. Det är så skönt (även om sömnen varit sådär). Nu stundar en lite stressig period i livet så jag har börjat mobilisera. Just när det gäller alkohol är stress en av mina värsta fiender. Det är när jag vill stänga av som suget kommer som starkast. Ska försöka att schemalägga så mycket som möjligt och dela upp i lagom portioner så att det inte blir för mycket för mig. Tänkte ge meditation en riktig chans också.

Tack Talien! Ja, men det är ju det. Så himla skönt! Vem hade trott det? ?

Vad fint att dagen blev bra iaf :) Och fattar precis! Det är så mäktigt när man tänker såna där tankar man trodde var omöjliga för bara några veckor sen.

Kikar in på din tråd efter ditt fina inlägg till mig.
Grattis till, om jag räknat rätt, 14 dagar!
Super att ha tagit dig igenom alla de situationerna redan.
Har inte hunnit läsa allas svar men det första jag läste var exakt mina ord för 1 år sedan. -Mitt mål är att lära mig dricka normalt sedan. Om nån klarar det så är det jag. Glasklara regler, då får jag, då får jag inte. Vattentätt.

1 år senare -igår, gömde jag en spritflaska i pannrummet för att kunna använda senare på kvällen.
Idag läste du om min nystart.

Ett glas utanför regelboken går så fort att man inte hinner fatta vad som hände.
Ville bara flika in, utan fler åsikter.
Säger bara, keep going with the days!

Såg att ditt inlägg blev nr #200 i min tråd, måste betyda tur! Jag är ungefär 1 år gammal här. Varit naiv alldeles för länge och sett för lätt på allt. Dags att ta fajten på rikrigt nu och bestämma sig att börja leva igen! Tack för peppen! ❤

Efter tre dagars uppehåll och verkligt bra mående med goda känslor för framtid och hemresa till familjen, så hände det igen.
Totalt fylleri efter trevlig middag med mina partners här i Kina. Tog två öl till maten och hade innan bestämt att inte dricka, men min svaghet och besatthet går inte stoppa.
Allt sker oftast när jag mår som bäst och ser framtiden an. Så knepigt och så oroande.
Det tog givetvis inte slut efter middagen. När vi delat på oss småjoggade jag mot närmaste lokala snabbköp, köpte en flaska sprit och fyra öl. Kom hem till rummet, blandade en stark grogg och börjar gå igenom mina mail. Skriver till höger och vänster samtidigt som fyllan blir kraftigare. Mailar chefen och uttrycker min oro över att firman saknar strategi och struktur, precis som jag själv om det inte handlar om att dricka för där finns struktur minsann, samt att jag känner mig vilse. Inga konstigheter alls, bara onödigt. Ju längre tiden går blir jag ju fullare och skriver till andra kollegor så tangenterna glöder. Frustration, ilska, vilsenhet och rädsla att misslyckas. Jag kraschar i sängen runt 05:00. Har legat i sängen nu mer än ett dygn och missat en viktig, vacker dag ännu en gång. Ingen mat, ingen dryck, bara ångest.
Men vet ni vad?
Jag är bestämd över att lyckas ändå!
Reser hem om två dagar till min underbara fru och barn, de vet om alla mina klavertramp och svårigheterna med alkohol. Men nu har jag och min fru en gemensam plan som vi ska följa och jag har recept på Antabus hemma.
Detta ska jag klara helt enkelt men måste bara komma hem först för det är olidligt att ligga här och må dåligt i min ensamhet.

Jag mår ofta bra igen efter tre dagars uppehåll och det är då jag sänker garden, när jag mår bra! Hur sjukt är inte det? Så självdestruktivt att sänka sig själv till denna självföraktande nivån gång på gång.
För mig just nu ska jag bara vara hemma och kan inte resa själv för det är då det oftast sker. Problemet är att mitt arbete ser ut så här och jag får samtidigt myror i brallan av att vara på en plats för länge.
Nåväl, om en dag eller två är hoppet tillbaka igen och jag hemma hos familjen.
Jag längtar och kan knappt sätta ord på vad jag känner just nu men ett stort mäktigt misslyckande är det att vara så svag inför det som krossar mig fullständigt.
Märkligaste beteendet ever. Hjälp mig förstå.
GaragePer

...trots huvudvärk. Nu blir är det jobbkväll. Imorgon med. Sen väntar helgen igen men jag känner mig stark i att det ska bli en nykter helg. Det började pratas julfest idag på jobbet och jag tänkte direkt att jag ska köra dit :) Det känns fint att tänka så om något som ska vara i december.

...så himla mkt i att ha panik när man kör på morgonen även om man inte är rattfull på rikrigt så känns det så. Känns så himla fint att inte känns så längre :)

Du har ju helt klart för dig vad du måste göra / ändra på för att vinna så jag är helt övertygad om att du kommer att klara det om du bara inte tappar bort dig.

Du har skrivit så tydligt och bra här i inlägget ovan att jag faktiskt tycker att du ska skriva ut ditt eget inlägg och bära det med dig så att du kan läsa det varje gång du känner att du är på väg att åka i diket.

Och forumet finns ju alltid här när man behöver skriva av sig eller få stöd och råd. Jag har själv hittat det relativt nyligen men jag nyttjar det mycket för att det ger mig så bra hjälp.

Hejja dig, det kommer att gå bra!!