Senaste kommentarerna i forumet

Hej Skampåtorraland. Det har tagit lång tid och jag har varit fast fokuserad på att hitta grund till problemen i mitt liv, aldrig ge upp, kriga, kämpa, leta. Vad är felet?
Sakta börjar jag förstå, acceptera, ta in. Detta är som jag är. Det finns inte "ETT" problem. Jag är orolig, känslig, känner alldeles för mycket omkring mig. Andra människors humör, kroppsspråk, tonfall. Jag samlar intryck, analyserar, utvärderar, kanske kommer till något resultat. Det går inte fort, men blir ofta inte helt fel. Tar tid. Tar energi. Skapar oro och ångest många gånger.
Spontanitet och nära till skratt och glädje är andra förunnat. Det är för dem som pratar först och tänker sen. Dem som inte känner vad fel ord kan betyda för någon annan, eller för den delen känner av andra och tar åt sig.
Ändå är dem omtyckta, kring dem händer alltid nya spännande saker. Saker som inte är utvärderade och riskanalyserade.

Man hör så blandat om de här läkemedlen. Jag är lite rädd för dem. Vad gör de med mig? Är det en lösning att med läkemedel ändra den jag är. Eller kan jag lära mig att acceptera den jag är så starkt att jag låter mig leva så utan behov att spela någon annan. Jag är definitivt nyfiken, men också rädd att det är något nytt att bli beroende av. Men visst, är det något som får mig att må bättre till vardags och inte medför samma risker som ett livslångt riskbruk av alkohol så vad har jag att förlora.

Idag är jag lugn men matt och trött. Blev lite för hård träning igår i förhållande till vad jag ätit. Skulle vilja ta tillbaka några kilo inför bröllopet. Det kommer starta ännu en konflikt mellan bra träning och att inte äta för mycket. Som vanligt är det det kortsiktiga som står mot det långsiktiga.

På hotellfrukosten brukar jag alltid hinka typ 5-6 glas äppeljuice. För att återställa vätskebalansen efter gårdagkvällens alkoholintag.

Men inte idag ? En kopp kaffe räckte gott. Sovit som en stock i natt. Redo för dagens klokheter ?

Det var extrapris på lättöl denna vecka så jag köpte det och drack en igår till maten. Märkte ingen skillnad mot A-fri öl. ?

...och välkommen hit! Jag känner igen din situation så väl! Att man ska trösta sig för att orka och när man tröstat sig blir man orkeslös för att man tröstat sig. Lyssna på boken, eller läs, (ag föredrar att lyssna när jag promenerar för då kommer friska luften och motionen som ett gott inslag) Skål ta mig fan...den är så bra! Hög igenkänningsfaktor, ibland vill man liksom bara stänga av. Hur f-n kan han veta det här? Lyssna, ta ett kapitel i taget!

Låt allt ta sin tid, tror det är jättebra att du tillåter dig själv att gråta och sova. Det rensar jättemycket! Kram

Tackar för uppmuntran ?
Har läst din tråd o hoppas det går ok för dig med ditt liv

Känner igen den känslan. Nu mår jag så bra så då kan jag ta mig en bläcka. Hur sjukt är inte det!? Då åker vi ju med största sannolikhet dit igen. Vågar inte ens en folköl.
Kämpa på vännen ??

Kämpa på! Det. Ska nog gå bra denna gång.
Det är inte lätt, jag vet.
Var stark ??

Har funnits och följt detta fina forum under lång tid, ibland aktiv i mina vita perioder men tyst när A åter tagit sig in i mitt liv, skäms liksom att man är svag ?
Har ett väldigt aktivt liv med mycket jobb, träning mm fyller livet för att slippa min ångest o A har blivit en falsk vän mitt i detta fast vet ju att det är sååå fel.
Nu ännu en nystart o detta blir min dag nr 1 ☺️
Ska försöka återvända till ett sundare liv med fokus på min träning, min tålmodiga fru o mina fina barn.

Har legat i sängen i över ett dygn. Gråtit så jag inte kan andas, sovit och gråtit mer. Det är ju det här jag varit så rädd för och som gjort att jag fullkomligt dränkt mig i alkohol. Har aldrig känt mig så ynklig, rädd och emellanåt totalt panikslagen. Än väntar mängder av tårar och smärta, hur ska jag orka. Vill tro att det blir lättare när de värsta sviterna av alkohol lämnar och känslorna blir mer äkta och legitima. Försöker hitta styrka i beslutet om nykterhet, se mig som en sårad soldat som vägrar ge upp, nån sorts försök till att upprätta heder i all skam och mörker.

Andrahalvlek: Tack för din medkänsla och kloka ord ❤

Odette: Jag beklagar dina förluster. De senaste åren har gamla vänner försvunnit en efter en av olika anledningar och för varje känns det som om alla de andra sorgerna får liv på nytt...

Försöker hitta styrka i dina ord om kroppens förmåga att återhämta sig. Tycker genuint synd om min stackars kropp efter allt man utsatt den för. Utan alkohol är jag hälsomedveten och allt bara fallerar när korken åker av. Som en av-och påknapp.

Efter sju timmars tågresande är jag äntligen framme. Imorgon blir det heldag med spännande föreläsningar.

I hotellbaren sammanstrålade jag ikväll med en kollega. Och jag tyckte att jag var värd en öl att skölja ner resdammet med. Alkoholfri förstås! Och den var riktigt god ? Nu ska jag sova som en stock och vakna pigg och utvilad imorgon.

Lider verkligen med dig ? Visst är det en sorgeprocess du genomgår. Och du hanterar det så mycket bättre utan alkohol.

Kram ❤️

Haft två kanondagar! Att en vanlig måndag kan vara så underbar som den igår visste jag inte!! Idag lika bra. Det pirrar i kroppen och jag ryser av välbehag från tårna och rakt upp i skallen. Allt är så lätt och underbart, så bra ordnat på nåt vis. Skulle vilja ta mig en rejäl fylla.

För att fira glädjen över nykterheten?!?
Helstört! ?

Det bli ingen fylla.
Bra med påminnelsen iaf, hur sjukt resonemanget kan låta. Fortsätter som tänkt, nykter ?

Nej, man måste inte sluta helt. Man måste eg ingenting. Jag har inte slutat helt men ändå varit nykter i snart ett och ett halvt år. Jag får dricka om jag vill. ”Får inte” eller ”kan inte” är för svåra att ta in. ”Vill inte” är mycket lättare.

Personligen tror jag inte att det är möjligt att ”återgå” till ett sk. normalintag. Det krävs mycket jobb, och antagligen disciplin resten av livet. Jag vet inte om det är så mycket lättare? Men eftersom det inte är svartvitt så kanske vissa är ok med att ha disciplin för det mesta men att det blir lite för mycket ibland, men ändå på det stora hela mindre än tidigare.
Finns ingen one-size-fits-all. Man gör vad man måste.
Hoppas du hittar din väg!

Funderar mycket ikväll över varför man blir så besatt av något som man mår så dåligt av...
Och varför man kämpar med näbbar och klor för att kunna dricka socialt..är alkohol verkligen så viktigt??
Jag mår tudenfalt gånger bättre nu än för några veckor sedan och det vill jag inte äventyra bara för att testa om jag kan dricka litegrann ibland.
Däremot kom största attacken av suget idag...tänkte att till helgen så ska jag dricka...
Fick stanna upp och fundera en stund över vad det var som triggade...
Grejen är den att det äntligen har blivit klart nu att min mamma ska få boende på en demensavdelning...och även om det känns skönt att veta så har jag nog inte fullt accepterat att hon är så pass sjuk.
Jag har som i hemlighet hoppats att hon som genom ett under bara ska vakna upp en dag och vara frisk...
Men så blir det ju inte...jag är mitt uppe i en sorgeprocess insåg jag idag och den känslan har jag alltid druckit på förut...
Men inte den här gången...jag ska låta känslorna finnas där utan att bedöva och hoppas på att det känns lite ljusare imorgon.
Note to self. ...jag kommer aldrig att kunna lyfta första glaset....

Både det enklaste och det svåraste, från en mamma till en annan..,om du frågar mig..?
Jag var i liknande funderingar som du ungefär vid årsskiftet. Drog igång med några månaders nykterhet OCH INSÅG hur svårt det var.. klarat av att avstå långa perioder tidigare, under graviditeter och amning m.m, kanske det inte ens var ett problem då..(?)
Iaf - Där du är nu..! Avkoppling efter barnen/barnet nattats.. det är så det börjar..!! Utmattningssyndrom, sorg över det såklart, känslor av otillräcklighet och misslyckande..så var det för mig iaf och tyvärr också efterhand blev det en resa mot mer och mer begär efter alkohol. sTOPpA i TId?! För allt vad du kan?!
Så bra gjort av dig att logga in här och ta tag i det här medan tid finns. Det gör det ju alltid förvisso, finns tid menar jag..☺️. Men det är helt klart en framgångsfaktor ju tidigare man tar tag i det, tänker jag..?!
Jag kämpar på och är på dag 3 igen.. inte så nöjd med mig själv just nu. Samtidigt j-ligt stolt över att jag aldrig ger upp kampen om bättring och förändring ??!
Önskar dig all lycka på din resa ?!
Stor kram!
/Fibblan ?

❤️❤️❤️ tack för du finns!!

Kära du!! Tack för fina fina rader ❤️ Låt oss ta en dag i sänder tillsammans..:)

Har så mycket tankar.. och funderingar kring min A vana.. just nu gör jag lista på när var och hur jag triggas till för mycket A och när hur och var jag kan faktiskt utan problem både avstå helt .. eller ta ett glas vin till maten.. jag är inte en person som aldrig kan sluta efter första glaset inser jag.. min problematik e en annan men tung som sjutton den med för jag måste tvinga mig själv nu att förändra mitt liv så att jag inte behöver döva mig stundtals.. jag vet egentligen rätt mycket kring vad som måste ändras.. och jag ska försöka! Idag jobbat 12 timmar men det har gått bra.. sen gjorde jag SUSHI med mina vänner kan ni tänka er :)!!! Andra gången i mitt liv ?.. det var roligt och jag skrattade lite lite för första gången sen i lördags.nykter. De andra tog lite vin... det såg gott ut men jag fokusserae på sushin och drack en liter iskallt vatten! Vet inte konkret vad jag vill säga med dessa rader.. annat än att jag e glad att ni finns och jag tror på er och på livet.. kanske finns det hopp ändå :). Kram

Det betyder mycket att få råd o igenkänning under resan! Håller er i handen o känner att ni håller min❣️

Att "samla på nyktra erfarenheter i situationer som tidigare alltid varit förknippade med alkohol" ska bli mitt mantra. Jag ska bli samlare...Tusen tack!

Reagerade också direkt mkt positivt på den meningen, spratt som till i kroppen. Det ska jag också gör. Den meningen ska jag skriva upp. Ska börja samla och "att samla på nyktra erfarenheter i situationer som tidigare alltid varit förknippade med alkohol" ska bli mitt mantra. TACK!

Nyss hemkommen från ett fint möte. På tisdagar är det alltid talarmöte så man får lyssna till någons berättelse.

Idag ringde faktiskt beroendemottagningen upp mig och frågade om jag ville ha en ny tid. Det var omtänksamt utav dem. De sa att jag var välkommen att höra av mig igen ifall jag behöver. Det var en lite bättre attityd denna gång. Snart sovdags! ?

Jag är så glad för din skull ? Så bra att du skriver ner hur det var då, och hur det har blivit. Bra för dig att läsa när suget kommer! Och bra för andra att inspireras av. Keep up the good work!

Hallå Lingon1svart!

Grattis till dina nyktra dagar!
Superbra med argument mot suget, jag har själv mentala argument/tankar, eller egentligen en enda när det börjar diskuteras i mitt huvud.
”Aldrig det där första glaset. Aldrig någonsin”
På det viset är det en punkt och slutdiskuterat. Finns inget utrymme för att ”klart jag är värd det nu när jag varit nykter ett tag för att fira/lugna ner mig/sova/bli av med irritationen”

Jag tror i mångt och mycket att man inte kan fokusera på att ”skära ner” på sitt drickande och tro att det kommer att lösa saker och ting - de allra flesta dricker på en känsla här inne. Bara det säger ganska mycket. Vi tar till berusningsmedel för att fly eller förstärka känslorna. Där i ligger hemligheten tror jag iaf.. når man den kärnan har man kommit ganska långt i livet och då behöver man heller inte ta till alkoholen.

Hur som helst, ett tips på vägen: Du behöver rusta dig med en ordentlig handlingsplan mot suget. Att ha strategier att tänka är super, men du behöver nog fundera ut en handling (en faktiskt fysisk handling som att ta en promenad, kolla Netflix, dricka ett glas vatten, springa, etc)
Då går det ännu lite bättre att vara nykter :)
Prova!

Det känns just nu verkligen som om man börjar fokusera om. Från att bara tänka på alkoholen hela tiden varje dag till att faktiskt lösa problem och ta an sig saker som är lite mer svåra och tar tid.
Fram till lite mer än två veckor sen så började varje dag med ”åh gud, vad jobbigt! Ush, så bakis.... idag ska jag inte dricka! Varför gör jag såhär mot mig? Mår skit! Ska definitivt inte dricka idag!!!”. Sen, vid lunchtid ”skönt att inte må så fruktansvärt dåligt längre! Men jag är super trött - ska se om jag kan sova lite nånstans. Bara en liten stund. Ska nog inte dricka ikväll - det gör mig ju alltid så trött nästa dag”. Eftermiddagen ”mår äntligen mycket bättre! Hur mycket tid kvar tills jag kan åka hem? Borde köpa vin på vägen!! Kanske en låda - en flaska är nog för lite och två flaskor blir mycket skräp” och sen dricker jag hela kvällen igen.
Men nu så vaknar jag på morgonen, myser lite med Lill-pojken som vanligtvis redan har krypt in i min säng, sen läser jag lite nyheter eller titta lite TV, gör iordning mig och går till jobbet tidigt (typ en timme tidigare än vad jag brukade!), jobbar hårt och är väldigt effektiv... lunchtid äter jag mat och pratar med kollegor - tänker inte ens på vad eller om jag ska dricka ikväll. Efter lunch fortsätter jag jobba utan att vara så oändlig trött och vid det här laget brukar tiden börja flyga iväg. När det är dags att gå hem blir jag oftast förvånad (”Va? Redan???). Sen så åker jag hem och ser faktiskt fram emot att spendera kvällen med barnen. Idag har min dotter och jag spelat Sims tillsammans fram till läggdags - det var super roligt! Och sen, när barnen är i sängen så läser jag lite, tittar TV eller tar en liten promenad och sen är jag super trött och går och lägger mig och sover gott. Vilken skillnad!!! De första 10 dagarna var svåra och tråkiga, men nu känns det som om allting blir mycket roligare igen och igår kväll tänkte jag att ”det finns ingenting som vin skulle kunna bidra just nu som skulle göra min kväll roligare - den skulle bara göra mig konstig, ofokuserad och trött”.

Det finns såklart också svåra och jobbiga stunder. Nu, när jag har fått orken tillbaka, så har jag börjat ta hand om några saker som fortfarande fanns kvar att göra efter min mans olycka. Det är fortfarande inte lätt, det blev lite tårar och allt, men det kändes också lite positivt. Jag fick en del gjort och det känns som vikten som trycker ner mig blev lite lättare.

Hoppas det fortsätter så här, det känns bra att ordna livet och bete sig som en vuxen igen.