Senaste kommentarerna i forumet

Jag är separerad från mina barns pappa sen sex år tillbaka. Vår yngsta dotter, 20 år, bor hos oss växelvis och hon kommer nog att göra så ytterligare några år. Hon är handikappad och kommer på väldigt många olika sätt att behöva oss föräldrar under hela sitt liv. Hon är ett ansvar som jag bär med mig 24/7, även om jag delegerar ansvaret till personal delar av dagen. Endast den veckan som hon är hos sin pappa så kan jag nästan släppa ansvaret. Bara nästan. Jag är när som helst beredd att släppa allt och rycka ut om hon behöver mig.

Jag har dessutom en åldrande skröplig mamma som behöver hjälp med en hel del vårdbesök (senast idag fick jag köra henne till vårdcentralen), sköta kontakten med hemtjänsten, hjälpa henne att handla, ringa henne två gånger per dag, och hjälpa henne med allt annat som inte hemtjänsten gör. Plus att hon är en mental påfrestning på många sätt, vår relation är verkligen inte den bästa tyvärr. Och den har inte blivit bättre med åren.

Jag har dessutom ett krävande arbete på heltid, som jag senast våren 2018 var sjukskriven ifrån med diagnos utmattningsdepression. Jag har varit sjukskriven för samma sak ett tiotal år tidigare, så jag behöver verkligen dagligen jobba på att sätta gränser för mig själv och andra, nöja mig med att prestera good enough, och skapa tid för viktig återhämtning varje dag. Helst äta nyttigt och träna regelbundet också, men det går sådär. Dygnet har ju bara 24 timmar liksom! En del föreningsuppdrag har jag tagit på mig också, förstås.

Samtidigt har jag lagt MYCKET tid och tankemöda det senaste 1,5 året på att först dejta – och sen få en distansrelation att fungera, tills jag blev dumpad för två veckor sedan. Just nu känns det faktiskt som det var det bästa som kunde hända mig. Att bli dumpad. Rätt ner i bråddjupet som en sten föll jag. Men sen finns det ju bara en väg att ta. Uppåt. I så maklig takt som krävs helt enkelt.

Hur jag tänkte när jag adderade flera liter vin per vecka till detta kaos är obegripligt. Jag tänkte nog inte alls. Jag ska nog bara vara glad att det inte slutade värre. Även om jag inte på något sätt ropar hej ännu. I slutändan måste jag kanske sluta med alkohol helt. Och då gör jag det. Jag tänker inte sluta som min pappa med söndertrasad lever vid 61 års ålder. Jag tänker vara generationen som bryter förbannelsen.

Är det du Odette? Vi hängde här i början av 2018? I så fall VÄLKOMMEN tillbaka min vän ❤️ Jag har undrat så hur det har gått för dig. Jag kom också tillbaka till forumet i våras, efter att ha marinerat mig i vin ytterligare ett år. Känslan var samma som du uttrycker nu. Fylld till bredden av ångest, nerklubbad av depression, och ”nu vill jag inte mer”. Osjälviskheten var grundproblemet, och det tar jag tag i varje dag sedan mitt återintåg här. Nu hänger min tråd i ”det vidare livet”. Är så glad att du har tagit dig tillbaka hit, så vi får hålla din hand när du tar tillbaka kontrollen över ditt liv ❤️ Håll ut vännen. Gråt och skrik. Sparka vilt omkring dig och klå upp soffkuddarna. Snart är det värsta över ❤️

Helgen jag var lite orolig för är över, jag höll mig undan från A. I fredags träffade jag på grannen med klirrande påsar, jag såg sedan hur de tänt ljus inne och ute på gården brann marschaller, då kunde jag känna att fan vad tråkigt jag har det. Men det gick vägen, jag hade mysigt med hunden framför tv:n och har vaknat pigg och fräsch både lördag och söndag full av energi utan ångest.
Nu börjar tankarna komma på vad som ska hända när oktober är över, beslutet att ha en nykter oktober och säga det till maken bara flög ur mig hux flux, ungefär som att jag fick bråttom att säga det innan jag ångrade mig, som om löftet gäller för all framtid helt utan tanke på att oktober tar ju slut en vacker dag.
Men just då kändes det som jag vann lite tid för att ta tag i problemen, lugna ner kroppen och få återhämtning.
Jag tror jag struntar i nykter oktober och tänker om lite där, "Nykter Tillsvidare" lär jag tänka nu.
Fixar jag oktober (vilket jag tror på nu) så fortsätter jag...tillsvidare!
Kämpa på alla kämpar!

haha...jajösses vad du rörde till det i skallen på mig :D Jag gillar ju reggae, är ju "uppväxt" med Jimmy Cliff (alltså gubben turnerar än !!)
Men jag var ju tvungen att lösa gåtan och flaggan fanns faktiskt med i handlingen från början men jag tänkte nog att sååå enkelt kan hon inte ha tänkt :-))

Jag hamnar tillbaka i ungdomsåren med Remy Martin, Martell och Benson & Hedges + Players special i cigarettväg :O Underbar tid innan alkoholen tog över helt.
Lyckligtvis provade jag aldrig någonsin att röka på annat än helt ofrivilligt då lumparbussen var helt inpyrd med haschrök !!

Idag har jag gått över till thaireggae, ljummen natt med bra musik !! Tom gamla gubbar kan må gott då helt utan alkohol och droger !!
En klassiker : https://www.youtube.com/watch?v=BVzwoqde15g

Du ska veta att jag och så många fler känner med dig. Ta dig bara igenom dagen, fortsätt andas, ät om du kan, vila när du kan och snart är det värsta över! Du kommer snart må bättre och bättre. ❤

Jobbar! Skakig ! Skör ! Tårarna bränner bakom locken . Men jag e nykter. Jag andas. Dag 1!

Magge: Grattis till 8 dagar, eller snarare 9 idag, snart tvåsiffrigt ?! Boken är skriven av Allen Carr och heter "Äntligen full kontroll". Fick tipset av någon här på forumet, kan kanske vara för något år sedan. Klart värt att läsa med tanke på vad den mannen gjort för mitt liv tidigare.

Helgen är över och det känns som att man bara vill att dagarna ska passera så man kan må bättre. Gör vad jag kan med med mat och vila men skulle vilja ligga i sängen dygnet runt. Har jobb och familj som måste fungera så det är bara att bita ihop. Känner mig febrig fastän jag inte är det och så trött och orkeslös, tycker det ansträngande att ens stå upp... Kroppen är i totalchock uppenbarligen, ingenting fungerar som det ska.

Omgivningen är nu medveten om mitt beslut och det känns bra. Det är ingen nyhet att jag mått dåligt och inte tagit hand om mig. Känns som att de inte tycker det här är en så stor sak, eller så räknar de med att jag inte klarar det. Har bara sagt att jag inte kommer dricka på en lång tid framöver. För alltid är för stora ord att uttala men det är ju målet.

Jag kan inte låta bli att tänka på alla som har gruvlig ångest över helgens festande idag, hur många som sjukskrivit sig pga alkohol, för att inte tala om alla trasiga familjer, relationer och själar. Och ändå är det fullt lagligt och accepterat att bruka detta ämne... balansgången mellan måttligt drickande och när skador/konsekvenser av något slag uppstår verkar hårfin. Även om någon inte är stupfull så kan en vass tunga i en tack-vare-alkohol, avslappnad situation, såra för en livstid. Efter att ha funderat en stund så kan jag inte komma på en enda person jag någonsin känt som aldrig sagt eller gjort saker de ångrar pga alkohol. Hur skruvat är inte det. Min vanliga kommentar hade varit att jag gör saker jag ångrar även när jag är nykter men vem försöker jag lura... alkohol får mig att bli en person jag inte tycker om end of story.

Jag kan säga som så. Om jag äter ordentligt och tar tre till fyra alkofria öl så går det precis hur bra som helst. Triggar ingenting men försök med 0.0%.
Tog tre igår när det kom lite sug. Hjälpte bra kan jag säga. Men blir sjukt pigg utan A.
Kram

Ja, jag har lite sug emellanåt men tänker inte lika mycket på A just nu. Bra kämpat. Jag går i terapi för skilsmässan och pratar mycket med familj och vänner. Dessutom gör hon det lätt för mig att inte sakna henne med det beteende hon ligger inne med nu. Nu krigar vi vidare en vecka till gubben. Vi blir starkare och bättre än när vi var gifta jag lovar ?

Ja, jag har lite sug emellanåt men tänker inte lika mycket på A just nu. Bra kämpat. Jag går i terapi för skilsmässan och pratar mycket med familj och vänner. Dessutom gör hon det lätt för mig att inte sakna henne med det beteende hon ligger inne med nu. Nu krigar vi vidare en vecka till gubben. Vi blir starkare och bättre än när vi var gifta jag lovar ?

Oj vilka processer en liten mening kan göra... och "skapa" mening. Tänkte mest att skogen ser ut som den flagga stor del av reggaekulturen använder sig av. Efter ett besök på Jamaica tänker ibland jag på den starka symboliken i färgerna och det gör mig glad och tacksam. Medveten.

Hopp om en färgstark dag trots det (i allafall här) smågrå regnet.
Li-Lo

Dag 26 av 30 och jag har inte mått sämre sedan jag slutade dricka... Tack för dina tankar Soffi, det känns som du tagit in det jag skrivit. Ska svara så fort jag känner mig lite starkare. Hade jag inte varit så nära mitt mål hade jag åkt dit igår kväll. Tryck i bröstet, stressad, rastlös, deppig. Dåligt humör, dålig pappa. Jag har insett nu att det inte var alls genomtänkt att sno ihop ett bröllop på en månad mitt i detta. Min sambo vill prata bröllop dygnet runt och mitt huvud pallar inte allt, jag har panik, kan inte sortera tankarna.
Det som gör mig så ledsen är att det är precis så här jag brukar må när jag dricker. Jag har varit nykter en måndag snart och ändå sitter jag och mår som en dagdrickare, jag förtjänar inte det! :'-( VARFÖR ska jag vara nykter då!? På fredag är det 30 dagar, suget att "fira" i helgen växer oroväckande starkt, spelar ju ändå ingen roll.

Min sömn är ett sorgebarn. Det krävs inte mycket stress för att den ska kajka ur helt. De senaste åren har jag tänkt "lite vin så somnar jag gott". Och det gör jag förstås, somnar alltså. Men speciellt gott sover jag INTE.

Men den senaste veckan, då jag grovt räknat minskat mitt vinintag med 75 procent, så har jag faktiskt sovit gott. I lördags sov jag till kl 11. Minns inte när det hände senast. Brukar vakna ångestriden senast kl 8 på helgen.

Hej Piazza Duomo! Och välkommen hit till forumet.

För mig var det en aha-upplevelse när min vuxna dotter berättade att inom beroendevården blir det allt vanligare att man jobbar med kontrollerat intag, och inte bara nolltolerans. Då kan man hjälpa folk på ett tidigare stadium, när det snarare är riskbruk än missbruk det handlar om. I min värld var det tidigare omöjligt att dricka överhuvudtaget om man är alkis. Och eftersom jag inte vill erkänna att jag är alkis, och faktiskt inte vill vänta tills den insikten drabbar mig med full kraft, så tänker jag ge kontrollerat drickande en seriös chans.

Om jag inte klarar av det här så måste jag sluta helt. Och då gör jag det. Men tills dess räknar jag veckor med kontrollerat drickande, och jag har klarat en vecka hittills. Men man måste börja någonstans.

Den boken jag läst heter "För mycket för ofta" och den ger en massa konkreta exempel på personer som har tagit kontroll över sitt drickande. Vad har varit framgångsfaktorer? Vilka svårigheter har de haft? Boken gav mig också hjälp att "kartlägga" mitt drickande, mina riskfaktorer, och slutligen formulera en målsättning.

Jag kan förstå att folk verkligen undrar varför jag envisas med att dricka överhuvudtaget, varför inte sluta helt? Hur kul kan det ens vara att dricka om man gör det under kontrollerande former? Det motverkar ju liksom hela grejen. Och jag tänker att jag givetvis inte kommer att dricka så kontrollerat för alltid som jag gör nu, men jag hoppas att jag ändå in i benmärgen lär mig att hellre avstå än att dricka i vissa sammanhang. Jag hoppas lära mig att avstå för att det inte är värt det liksom.

En sådan konkret sak är just tempot jag dricker i. Efter utekvällen i lördags kom jag hem och hällde upp mitt tredje glas vin enligt planen. Efter tio minuter hade jag av bara farten druckit upp hälften. Ooops. Tempot. Jag hade ett kort tag fokus någon annanstans, och drack i det tempo som jag är van vid. Första glaset på en kvart, resterande två-tre glas på en timme. Och sen är omdömet far away, och jag skiter i det mesta liksom.

Men jag hejdade mig. Hämtade vatten, och lät resten av vinet vara ett bra tag. Och i slutändan så drack jag det tredje glaset vin på en timme. Ett glas vin per timme låter som jättelång tid – och det är det. Allra helst om man inte är van. Men allt man övar på blir man bättre på.

Nu har jag börjat lyssna på Alkispodden också. Oerhört intressant att höra andra berätta om sin erfarenheter. Just nu kan jag inte få nog av att ta del av andras erfarenheter av alkoholmissbruk/riskbruk.

Lycka till! Skapa dig gärna en egen tråd så ska jag hälsa på och stötta dig i dina val.

Så Tacksam för ert stöd allesammans. Jag är uppe i sadeln igen och tänkte skriva mer ikväll. Blir en lång dag med förberedelserna inför veckans möten osv. Men det som är viktigast är jag själv just nu. Allt annat är ganska ointressant. Världen går vidare även utan tillväxt och utveckling. Världen går även vidare utan mig men jag tänkte faktiskt lösa detta beroende en gång för alla nu. Jag är helt övertygad om att jag klarar det. Det som oroar är ju ensamhet, tillgång på A, och vad som gör att jag knallar in och köper första flaskan. Ofta händer det när jag är GLAD och känner mig kreativ och"stark" ?
Det slutar alltid med bedrövelse. ?
Sköt om er, nu går resan vidare.
Självklart Odette, Vi kämpar tillsammans!
GP

Hej Halvdan!
Det har gått jätte bra, inget sug ännu och jag mår bättre för varje dag, helt ok faktiskt just nu men det är upp och ner skilsmässan spökar..
Blir nog värre när allt lagt sig och ensamheten kryper på, hatar att vara själv... Men för att kunna vara tvåsam måste man kunna vara ensam!
MEN det tar jag då för nu satsar vi på v 2, kriga på ??‍♀️

Hej!
Shit vad stark och bra du var i helgen!! Grattis till dig för din supervilja.
Jag skickar lite hopp från andra sidan, har varit nykter ett år. Det tar ett litet tag att ställa om, man har lurat in hjärnan i ett trixigt belöningsläge, och har tappat kontakten med dom riktiga känslorna. När du väl börjar känna på riktigt igen, blir piggare, liksom upplever kroppens glädjehormoner på riktigt, kommer helgerna bli asmysiga. Jag har fått en helt ny kärlek till mat, riktiga samtal, lugn och ro, träning, bra filmer.
Håll ut lite till, det kommer snart.

Låter som du haft en underbar lördag!

Och härligt med andra nyktra helgen!
Jag känner igen mig i det med att ta taxi, att alltid planera, kolla om andra ska dricka, småfråga innan så man inte står där sen ensam om att inte tagit bilen.

Hur kändes det att dricka Afri öl? Var smaken triggande? Har bara en nykter helg framför mig men funderade på om jag ska köpa lite alkoholfritt (på Ica, vågar inte gå in på systemet än) till nästa helg.. Men är rädd att smaken är för lik och att jag får ett sug.

Allt gott så länge ❤️

Härligt Magge! ❤️

Vad underbart för dig! Att välkomnas med värme och förståelse. Du kanske hittar några nya vänner på köpet också ?

Allt gott!

Hej! ❤️

Jag har förstått eller klurat ut att det är inte hur mycket man dricker. Utan varför och vilka konsekvenser man får ut av sitt drickande. Jag är en kvinna på 30 mitt i kariärren med barn och hus. Dricker bara på helgerna och vissa kanske skulle säga att det inte är så mycket om man slår ut det. Men jag dricker alltid för mycket. Varje gång det är fest eller bara hemma så blir det för mycket - för mycket för mig.

Jag får ångest och gör bort mig. Jag har bestämt mig för att hålla mig helt nykter i några månader (kanske för alltid) för att prova.

Alla gör sin resa men jag har läst här och på andra ställen att det är svårt att kontrollera sitt drickande i början. Det blir en ganska hård psykisk press att bara minska sitt intag. Speciellt att sätta stopp efter man kanske tagit två glas. Man vill ju oftast alltid ha mer. Jag tänker att visst är vi alla olika men vi är också väldigt lika när det kommer till just alkohol. I alla fall vi som börjar ana eller har insett att vi har ett problem. Så jag går efter andras erfarenheter nu eftersom jag inte har några egna.

På något sätt är det enklare med helt stopp ett tag än att begränsa sig.

Jag kan inte säga att jag kommer vara nykter för alltid. Men jag kan säga att jag kommer vara nykter ett bra tag framåt.

Bara för att du väljer att vara nykter nu och kanske framåt betyder det inte att du ska vara nykter hela livet. Det är ditt val. Det är också vad jag förstått viktigt att man tänker att "man väljer att vara nykter" istället för att tänka "jag får inte dricka". Vi är bara människor och förbud brukar fungera dåligt.

Mitt råd är att prova. Vad är det sämsta som kan hända om du är nykter en tid?

❤️

Soffi, jag landar mer och mer! Den första nyförälskelsen i nykterheten utvecklas mot en riktig kärlek för livet.

Jag gav upp. Slutade slåss med och mot alkoholen. Jag är alkoholist. Jag har en sjukdom som jag kan hålla latent genom att LÅTA BLI ATT DRICKA GIFT ?. Inte svårt egentligen, inte ens en kamp. Jag har två val: alkoholen eller livet. Ge upp giftet eller ge upp lycka och frihet.
Livet har nog med motgångar, varför lägga till giftig dryck som försvårar ännu mer? Livet är fullt med glädje och lycka, varför sudda ut det med alkohol?

Faller jag, ger jag upp igen. Jag tänker aldrig sluta ge upp ?
Jag vill inte slåss. Jag vill leva fri och lycklig.

Hej mstrx!
Hur gick helgen för dig? Hur mår du idag?
Kram
Halvdan

Kan du berätta lite mer om böckerna som förändrade allt för dig, om du ids? Är nyfiken och behöver lite hjälp på vägen. Lever nu ensam sedan min man gick bort och mina känslor pendlar mkt och jag märker att jag har svårt att hantera dem. Tack för att du och alla ni andra delar med er så ärligt av era personliga erfarenheter. Lena

Hej Berra, vilket underbart brev. Orden träffar mig, mitt inre. Så fint, så vackert, så ärligt och så klokt. Jag har många dagar kvar till att nå en så lång period av nykterhet som du lagt bakom dig. Inser just idag att det gått två månader och en dag. För mig är känslornas berg-och-dal-bana det jobbigaste, kanske inte suget i sig. Pendlar så mycket mellan starka känslor av glädje och nedstämdhet. Längtar redan efter vårvinter och sommar trots att vinter ännu inte anlänt. Tack för att du delar med dig av dina tankar och känslor. De hjälper en nykter nybörjare som jag. Lena

Sommarstugan stängd, definitivt för säsongen...

Så mycket känslor som far runt i mitt inre, ni vet hur mycket jag har skrivit om våra sommarnöje och vad det betyder för mig.
Visst det kommer ju alltid fräscht i minne eftersom det oftast precis där jag slutade innan jag börjar skriva på forumet på söndagsnatten, men så är det, min lunga, min avkoppling, min workout, laddstationen för utbrända sinnen.
Så är det över, för i år, allt nedstängt, igendraget, urkopplat och i sin vinterrock.
Och lika bra det, för det är kallt rått och fuktigt ute, kylan kryper upp genom stelfrusna fötter, knattrigt duggregn som ibland hänger i luften och tränger genom alla plagg så fort man rör på sig.

Så med blandade känslor stänger vi ner alltihopa, mest ledsen för att det ör oåterkalleligt slut, alla sommarens minnen går i karantän och ett halvårs längtan att se fram emot, samtidigt lite skönt att man inte känner stressen över att behöva åka ut.
Det kan blåsa och regna hejvilt, inget kan påverka eftersom allt är reglat och säkrat inför vintern, båten behöver inte längre ösas, paviljongen är nedtagen och kan inte blåsa sönder, utemöblerna ligger under sin pressening som ör ordentligt fastskruvad i trallen.
Nu får naturen härja fritt tills i maj då vi återkommer och tämjer den igen.

Tittar på årets ärr på händer och ben, småler lite över hur de har tillkommit, min kropp behöver inga tatueringar, den har sina livshändelser redan inskrivna, sin historia i form av förtjockad och ljusare/rödare hud, och jag ör förvånad över hur lätt den har att reparera sig efter mina misstag.
Jo jag har blivit äldre, det tar lite längre tid nu och visst har den blivit slappare och rynkigare, ja inte runt magen dock.
Jag ser i spegeln en åldrad man med alla sina skönhetsfel, men accepterar att det är så man ser ut när man har levt ett händelserikt liv, jag är ingen ungdom längre, men bär spår av livet.
Man kan ganska så ofta bara missnöjd med det man inte kunde åstadkomma i livet, men försöker vara stolt över det jag verkligen kunde åstadkomma istället, inte rik på penningar, men har ett rikt liv i form av kärlek, till livet, vänner, familj och naturen.
Man kan inte älska alla, alla är inte av samma natur som mig, men det brukar bara avspegla hur de själva mår...
- jasså du har en dålig dag idag!, och så försöker jag skaka av mig deras dåliga vibbar.

På något sätt har jag kommit mig själv närmare sedan jag blev nykter, ser saker mer klarare.
Tar inte på mig andras dåliga mående, det får de ta hand om själva.
Precis som jag var själv helt ansvarig att ta på mig mitt alkomissbruk, ingen annan kunde tas som ansvarig för det.
Fick vända ut och in på mitt inre, försöka bena ut vad som var viktigaste och ta det först, det andra fick vänta, en sak i sänder.
Vet hur suget lockade mig med att om jag bara fortsatte dricka skulle allt lösa sig ändå, icke, satte bara livet i paus.
Om någon månad fyller min nykterhet elva år, elva fantastiska år, där livet har varit omvälvande och helt omprioriterat.
Det viktigaste var att helt själviskt titta på mig själv, vad mår jag bra av, och så lägger man mer tid på det, viktigaste först.
Familjen, djur och natur är och har varit mina bästa måbra-grejer, innan alkoholen och efter, inte under, konstigt nog.
Alkoholen har lätt att ställa sig i första ledet, den är viktigast, först, sist och därimellan.
Den trasar sönder sinnet tills den blir lealös, slav under alkoholen oavsett dess valörer, öl, vin, sprit, handsprit och T-röd.
Okey, ska väl inte sticka under stolen att alkoholen också givit mig många roliga stunder, men inte den sista tiden, bara ånger.
Den bittra eftersmaken slipper jag gärna, så ja...ångesten tar mitt liv, eller numera tog...
Alkoholen var den som kunde göra sig ansvarig, och ytterst jag som såg till att den kom in i kroppen.
Kroppen hantlangade drogen som hjärnan så gärna ville ha, och det var den som styrde kroppen.

Nu har jag lyckats klippa synapsen (kommunikationsplattorna i hjärnan) som matade hjärnan med signalerna, de svalt ihjäl.
Men aldrig ta det för givet då de lätt kan ta nya vägar om man låter sig luras, en gång beroende, alltid beroende.
Aldrig testa, aldrig utmana ödet, jag är kung i mitt inre kungarike, och låter inte mig avsättas för så lite som en lättöl ens.

Dagens starkaste intryck blev när jag satt i fören på båten och såg hur bogstänket kom som glödande pärlor mot det mörkblå blanka havet i årets kanske sista solstrålar, och jag tänkte....
Nej, jag vill inte, vill inte att sommaren ska vara slut, tjurig som ett barn sparkade jag till durken på båten och insåg hur förbaskad löjligt det skulle ha sett ut för svärsonen som satt vid utombordaren..
-Spindel sade jag, en äcklig spindeln, jag trampade ihjäl den, oj nu är den borta, kanske sitter under skon, nähä!
Så förbaskat dumt att behöva ljuga, en femtiosex årig gubbe borde väl kunna acceptera att i Sverige har vi säsonger,
Sommaren har gått i passé, hösten på god väg och snart vinter, och där långt långt borta kommer vårens första värmande solstrålar igen, vi kryper ner i naturens eget frysfack och går i ide för att om ett halvår sakta sakta tina upp igen.

Kvällens låt i lurarna, Ed Sheeran Beautiful people, om och om igen.

Berra