Senaste kommentarerna i forumet

I går vart det tokigt
Det har gått så bra i en månad kanske för lätt.
Det jag inte förstår är vad som gjorde att jag tog till alkoholen
Det känns tungt ångest fullt och ett stort misslyckande

Välkommen hit till forumet! Ja, vi lär oss hela tiden... Berätta gärna mer. ?

Helt fantastiskt! 3 år! ?

Bra reflex. Bra beslut.
Håller tummarna att du håller dig till en mindre mängd imorgon och ännu lite mindre nästföljande dagar och kanske inget alls om en vecka eller två.
Tror att du är på god väg. Här finns så mycket stöd och kärlek, so be a fighter.
Ge inte upp ?

Hällde precis upp mitt tredje glas här hemma (plus att jag drack ett glas vin på restaurang). Sen hällde jag ut resten av vinet i vasken.

Dagen efter dejten.
Har tillbringat kvällen med två helt underbara vänner varav den ena är nykterist sedan ett år tillbaka då han klappade ihop helt under djävulens grepp och den andre är en duktig måttlighetsdrickare. Vi lagade mat ihop och drack alkoholfri öl och hade trevligare än på länge. Vi mätte våra blodtryck och puls och jag vann. Ett sånt lugn jag landat i redan. Tidigare har jag tackat nej till dessa möten och suttit hemma och druckit tills jag somnade istället. För dyrt med taxi tyckte jag för man måste ju dricka.
Inte alls. Jag körde hem och nu ligger jag i soffan och skriver detta. Så jävla nöjd. Mitt vuxna livs andra helnyktra helg känns det som. Och alla ni som kämpar och krigar. Ge inte upp, det är aldrig för sent. Era hjärnor och övriga inre organ kommer att belöna er snabbare än ni tror.
Kramar Halvdan

Jag har gillat att vara bakfull. Inte när jag ska upp och iväg utan de lediga dagarna. Vakna lite risig, välförtjänt, gå upp och slå på kaffebryggaren. Kolla kylen och med lite tur hitta nån öl att knäppa upp till morgonkaffet ??? Sen sitta och smutta på kaffe och öl, bli pigg av kaffet och avslappnad av ölen, sakta sakta... myyyyys och misär.
Mysär. Blandningen av mys och misär. Inte mitt påhittade ord ?

Hur kunde jag tycka det där var mysigt för bara 8 veckor sen? Äcklas av tanken, rädd att jag hamnar där igen. Mys är nånting helt annat nu, som jag absolut inte vill byta tillbaka.

8 veckor är det på måndag, känns som flera månader. Inte för att "tiden går långsamt när man har tråkigt" utan för att varje dag har fått en mening, innebörd.. ett innehåll de inte haft förut. Förut var allt mest en grå sörja.

Alltså, dessa konstiga känslolägen alkishjärnan haft.. och hur det är nu!
De senaste åren har jag blivit störtförälskad så fort jag haft en man framför mig. Jag har krävt uppmärksamhet och närhet. Fantiserat ihop långa scenarion om hur det borde vara. Blivit besviken när det inte går min väg. Superlycklig och jätteledsen i en jätteröra, druckit på alla dessa känslor, förlängt, förhöjt och förträngt.
Nu?
Har blivit den jag var innan mitt missbruk tog fart. Den lugnare och introverta jag faktiskt är. Jag faller inte lika hejdlöst tydligen. Om mar man läst min tråd har man kanske minne av Cola zero. Han finns med i bilden fortfarande. Jag är inte störtförälskad men nånting finns. Jag tänker inte på honom all vaken tid men jag trivs med honom. Vi hörs då och då, ses nån gång ibland. Mitt fokus är på mig själv just nu, han verkar tänka lika. Det får ta tid. Det är annorlunda, det är skönt, mjukt och behagligt. Mysigt på riktigt.
Det här med att träffa nån... Skulle tro att det påminner om hur andra testar sina "nyktra vingar" på fest eller middagar. För mig är det totalt ointressant att gå på fest just nu. Jag testar istället en av de stora farorna jag har: Män

Helgerna är inte svåra att vara nykter på för mig längre. Det känns naturligt. Jag har skapat ett par helgrutiner som är stadiga och givande.
Livet är definitivt inte perfekt, men så sjukt mycket bättre än vad som varit ❤
Inge mer mysär

Nykter lördagskväll i soffan framför brasan med cola och popcorn. Tyvärr är det sport just nu på TVn. Maken njuter och skruvar upp ljudet... Själv är jag inte minsta intresserad... ⚽??

Vad skönt med nykter helg igen! Sover gott och vaknar piggt!! ? den här helgen har min dotter sin födelsedagskalas som hon har bjudit in ett antal vänner för att sova över. Ush, vad högljutt och vad sent de somnade, men de verkar i alla fall haft jätte kul! Kände fortfarande på kvällen att vin hade varit gott - för att slappna av efter den långa dagen och för att också ha lite kul osv, men jag var ändå duktig och stannade nykter hela kvällen ?
Annars så tog jag hand om huset, tvättade en MASSA kläder, städade, mm.
Men jag tar det super försiktigt just nu - ser till att sova mycket och äta tillräckligt och jag dricker vatten som en atlet (fast utan träningen).
Nästan 2 veckor nu - så stolt!! ?

Bra jobbat med att göra gott i livet för dig själv, och för andra??????✨Varm kram..

Mulletant, Pi och Ikaros. Tusen tack fina människor.
Och STORT grattis till dig med idag Ikaros. Vi har 6 nyktra år ihop då.
Grymt bra jobbat av oss.

Jag har haft både tunga situationer och upplyftande men jag tänker att inget, absolut inget blir bättre om jag dricker. Det gör de
jobbiga situationerna mer jobbiga.

Jag funderar inte så mycket på att jag är nykter längre, det är en självklarhet. Man ska aldrig säga ordet aldrig men tror att jag skulle våga säga "aldrig mer" om alkoholen.

Den dagen jag inte vill leva längre - den dagen kommer förmodligen inte - ja då kan jag säkert gå inför att dricka ihjäl mig men då kan det inte stå att "hon dog nykter" på gravstenen. Och det har jag ju bestämt.

Hoppas på din nya tråd snart så vi får ta del av ditt liv igen.

Varma kramar till alla

MM

Hej vännen!
Jag ser att vi varit nyktra ( jag räknar så..) i 3 hela år. Tre år sedan jag åkte ambulans och Du kämpade med djävulen. Det senaste året har varit tungt för mig vilket jag kommer att skriva om men trots det har jag avhållit mig från alkohol. På något sätt känns det som om alkoholen håller på att tappa greppet om mig. MEN osvuret är bäst.
kramar
Ikaros

till 3 år, Monday!

Här har ni en grym app att testa!
https://www.forsvarsmakten.se/sv/aktuellt/2016/11/ny-version-av-forsvar…

När man skriver tvingas man sätta ord på sina tankar och känslor. Man plockar fram trollen i ljuset. Att enbart skriva här när det går bra är förkastligt. Det här är inget ”duktighetsforum”. Vi finns här för varandra i både med- och motgång.

För varje gång du snubblar är det viktigt att fundera över orsaken. Så att du förhoppningsvis kan undvika den falluckan nästa gång. Försök också hitta andra sätt att ”belöna” dig. Som på sikt kommer att belöna dig lika bra som alkohol.

Vi kämpar ihop!

Kram ❤️

Vi kämpar ihop! Men på olika sätt. Du slutar helt, och jag kämpar med att dricka kontrollerat.

Målsättningen är densamma. Att alkoholen inte ska få bestämma över våra liv mer. Plocka fram delar av vår personlighet som vi skäms för. Vi vill inte ha det så. Vi bestämmer över våra liv!

Det var min vuxna dotter, 22 år och som inte dricker alkohol alls, som tipsade mig om boken ”För mycket för ofta”. Boken berättar om hur man kan lära sig att dricka kontrollerat, och ger en massa exempel på hur folk har lyckats.

Jag tog det som en pik, ”du är alkis morsan.” Men jag ville inte ens tänka tanken fullt ut. Jag dricker inte så mycket mer än ”alla andra”. Och jag är låååångt ifrån den nivå min egen pappa befann sig på de sista 20 åren av sitt liv.

Och om man inte anser sig vara alkis, vilket jag inte vill erkänna att jag är, så behöver man ju inte sluta dricka. Men om man är alkis så måste man sluta dricka helt - det är enda sättet. Det vet alla.

Då berättade min dotter, som utbildar sig till psykolog, att inom beroendevården blir det allt vanligare att man lär klienterna dricka just kontrollerat. Då söker de dessutom hjälp tidigare - innan det rasat fullständigt utför.

Och att jag har ett problematiskt förhållande till alkohol kan jag utan omsvep erkänna alla dagar i veckan. Det har jag haft sen jag började dricka 14 år gammal.

Jag dricker för fort, för mycket, blir för full, gör bort mig, ramlar och skadar mig, dricker tills allt är slut osv. Och på senare år har antalet dagar jag dricker per vecka ökat stegvis. Ja, jag dricker helt enkelt ”för mycket för ofta”.

Så jag läste boken. Och här är jag nu.

Och vet ni orsaken till att min dotter inte dricker? Det avslöjade hon i förbigående för inte speciellt många år sedan. Hon sa ”Jag vill inte dricka för jag förstår att mina gener gör mig extra sårbar för att utveckla ett alkoholberoende.”

Och hon har rätt. Min pappa var alkis, liksom fem av hans sju syskon, min farfar, och sen jag då. På hennes pappas sida finns det en morfar som var alkoholist också, plus två syskon till hennes farmor.

Fy fan vad det sved i mammahjärtat ❤️ Samtidigt är jag så glad och stolt över att hon är så klok ❤️ Hon har tusen gånger fler ”vuxenpoäng” än sin morsa.

Jag tacksam att jag inte drack igår. Kroppen får vila och jag kan få saker gjorda idag. Städa, planera men även läsa, virka och gå en lång promenad i skogen. Inget jag skulle göra som bakfull - som igår alltså. Det är något allvarligt fel om man ligger "sjuk" i sängen hela dagen, flera dagar i veckan. Självförvållat också. En ond cirkel som bara blir svårare och svårare att ta sig ur...

Är det inte konstigt att jag kämpar så med att sluta dricka men sabbar det gång efter gång? Ena dagen kan jag ligga och reflektera i timmar om mitt alkoholmissbruk, lyssna på podcasts om nykterhet, läsa böcker/titta på videos om nykterhet, skriva ner tankar här på forumet. Nästa dag så är det noll reflektion och jag bara dricker, utan konsekvensanalys. Varför? That's the million dollar question. Såklart så vet jag hur alkohol fungerar och det är beroendeframkallande, men tror även att det finns något djupare (eller jag vet det). Jag kan skrapa på ytan om varför, men spelar det egentligen någon roll? Om jag slutar dricka så kommer svaret kanske finnas där... Är det det jag är rädd för? Jag vet inte.

Det jag vet är att jag vill sluta dricka. Jag vill inte må såhär längre.

Ikväll blir det inget hemmasittande. Först middag, sen teater, hemma igen ca 23.30. Så hur planerar jag då mina max 4 glas vin ?

1) Glas 1 i badet om en timme ca.
2) Glas 2 på restaurangen.
3) Glas 3-4 när jag kommer hem. Behöver sannolikt vara vaken minst två timmar för att varva ner från alla intryck.

Resten av vinet häller jag ut. Nu har jag skrivit det, så nu blir det så. Punkt.

Fortsatt trevlig helg alla!

Tack för din omtanke Västligvind ?

Lite känner jag förstås, lite avslappning, men jag blir liksom inte ett dugg onykter. Och inte ett dugg bakis idag, hurra! Och jag gjorde inget pinsamt igår, hurra!

Jag tycker om vin, gillar smaken. Jag vill kunna dricka socialt, men också med mig själv som enda sällskap. Kontrollerat.

Jag vill inte avstå helt, om jag inte måste. Jag är ytterst vaksam på mig själv, måste planera och analysera. Samtidigt är det en del i min personlighet - all in liksom. Ska jag kontrollera mitt drickande ska jag minsann göra det ordentligt ?

Vi får se hur det går helt enkelt. Jag lovar att vara ärlig. Mot mig själv, och er. Alla lögner är annars en alkoholists tydligaste signum.

Min pappa var alkoholist så jag har levt med det nära mig över halva mitt liv. Han dog i sviterna av sitt missbruk för 20 år sedan, 61 år gammal.

Där sprack det☺️
Ledigt inför Älgjakt och så klart åker jag dit den där jäkla ölen åkte i och Ångesten är här och mislyckandet det har nog gått för lätt ☺️Nya tag och nya utmaningar
Man lär hela livet?

Där sprack det☺️
Ledigt inför Älgjakt och så klart åker jag dit den där jäkla ölen åkte i och Ångesten är här och mislyckandet det har nog gått för lätt ☺️Nya tag och nya utmaningar
Man lär hela livet?

Har läst här i ett par år och vetat att jag en dag kommer skapa en egen tråd. Den dagen är idag. Jag måste ge upp alkohol helt, något måttlighetsdrickande existerar inte för mig. Blev nog fast redan vid första fyllan för 25 år sedan, festandet blev min grej. De sista åren har alkoholen snarare handlat om självmedicinering än partajande. Har gjort ett par seriösa försök att sluta tidigare och hållit uppe nån månad men här står jag igen... Vad är skillnaden denna gång.. Jag vaknade och bara vet, ingen akut bakisångest pga nåt jag gjorde igår. Är bara så urless på hela livssituationen, är så genomtrött på allt självförakt och ångest. Kroppen protesterar och den här gången ska jag lyssna och agera. Firade mitt beslut med att hälla ut all alkohol i huset för första gången, berättade för min man och ska göra för resten av min omgivning att jag inte dricker mer. Dessvärre pågår mycket elände i mitt liv som också är en av anledningarna till att drickandet eskalerat de sista åren, för att "orka". Nu måste jag hitta nya medel för att orka och så är det bara. Och tack alla ni som skriver i detta forum, det är befriande att läsa om andras kamp trots att jag önskade oss alla att slippa gå igenom denna vidriga smärta. Jag skulle kunna skriva hur mycket som helst men det här får räcka för stunden, jag behöver frisk luft för att ta mig igenom dagen.

En del av frustrationen över livet tror jag ligger i förmågan att snabbt analysera och genomskåda stora sammanhang (tex Portugals märkliga politiska avgrund). De där ”normala” som sitter på caféer och vänslas med sitt vin på det där avundsvärt sunda viset har nog inte den förmågan. Vi som har förmågan fastnar i frustration och överenergisk maktlöshet över tingens ordning. För mycket vin kan få stopp på tankarna och dämpa energiöverskottet.

Min erfarenhet är att det inte går att få någon utan problem att förstå hur det är.
Jag är nykter sen 8 månader, tog vägen via vård, antabus, aa o 12-steg. Efter att jag insett att jag inte kunde sluta själv.
Men trots att jag är öppen om allt händer det mig ofta att släktingar, vänner och till och med vården ibland uppmuntrar ”när ska du börja dricka socialt igen”. Jag kände mig så enormt ensam när ingen i omgivningen fattade. Där har aa, detta forum och sponsor en enorm betydelse för mig.
Heja dig