Senaste kommentarerna i forumet

Går det bra? Dag 22 här... Overkligt... Ska ha kalas på lördag nästa helg... Kommer nog att att ta en öl då... Blir mitt elddop. Känner inte mig orolig dock... Dessa veckorna Har fått mig att vakna till. Jag vill inte bli en som dricker utan en som dricker ibland...

Och det kommer jag att klara av...
Har du hållt... Ollebulle

Hur gick det? :)

Jag mår bättre. Var

Godsaker kan man få unna sig när man inte häller i sig flytande kalorier. Låter som en härlig kväll tycker jag!
Hoppas att du också har njutit av en fin (och nykter) lördag. ?

Vad hemskt o höra..!
Så ledsen för din skull och er❤️.
Gott o höra mitt i allt att tankar på alkohol, som lätt skulle kunna vara en nödlösning för stunden, är så långt ifrån dig. Håll i detta min vän❤️?!

Massor med styrkekramar till er alla
drabbade?❤️!
/Fibblan ?

Shit vad du sliter..usch, känner så med dig. Och känner igen mig. Den där riktiga ångesten. Förstår att du vill beskriva, så man ska förstå. På riktigt! För den kommer ju i så olika former och i olika grader..
Därtill lite slarvigt använt kanske hos gemene man. Hursomhelst, kanske har jag aldrig haft det lika svårt som du, vad vet jag. Och jag har det betydligt bättre nu än jag tidigare haft det..Och att jämföra eller försöka mäta tjänar ju heller inget till. Det enda jag vill få sagt är att jag känner så med dig!
Skickar styrkekramar och hopp om att det kommer bli bättre??!

/Fibblan ?

Jag vill gärna säga något fint och tröstande men finner inga bra ord. ?

Du verkar ha det otroligt tufft! Hoppas verkligen att du får professionell hjälp, och att du kan komma ur känslan du har nu.
Alkohol gör en nedstämd och skapar ångest, så det är verkligen den absolut sämsta medicinen. Men har man druckit under en längre tid tar det ett tag att komma ur det. Kan du ta en vit vecka? Och känna på saken?
Kram! ???

Läkning pågår. Känslorna lever sitt eget liv. Ibland blåser det upp till storm och känslovågorna går höga. Sen avtar vinden, vågorna kommer och går.... Sinnesro... Då ligger ytan blank och stilla. Gudomlig läkning är en nåd. ?

Så tråkigt att höra, FinaLisa!!! Fruktansvärt ju! Hoppas verkligen att han repar sig. ???
Bra att du inte tar till alkoholen nu, det gör saker bara tusen gånger värre.
Stor kram i eländet. ❤️❤️❤️

Självklart tänker jag på dig och instämmer med de andra. Hur mår du? ?

Och vi är många som är oroliga och bryr oss om dig?!
Massor med styrkekramar ?!
/Fibblan ?

Tack femina! ? Jag ska försöka verkligen, har varit en lång dag idag!!

En timme i taget, en minut i taget... Släpp efter lite känslomässigt och gå undan och gråt ut, andas och sen orkar du lite till. Om inte, försök gå och sov en stund. Skyll på huvudvärk... ??

Så sant, så sant. Du sätter huvudet på spiken i ditt sista stycke. Helt rätt! ?

Dag 19 o nykter i Kroatien! Men allt känns så meningslöst o långt borta just nu. Jag mår så jävla dåligt! Jag vet inte hur jag kommer klara detta. Dag 1 på resan o det är redan ett helvete! Vad har jag gett mig in på? Varför gör jag detta mot mig själv när allt känns som det gör? Jag är så sugen på fly in i dimman för en stund o få koppla bort, bara för en liten stund hade varit fint! Jag vill bara gråta o skrika, det känns vissa stunder som abstinens dagarna gjorde när dem va som värst o det är så sjukt jävla obehagligt! Jag är mår illa, går i cirklar, ångest o panik blir bara värre. Demonerna är nu fulla som fan o dem jagar mig! Med frestelser som stora kalla glas, vackra drinkar, härliga dofter o massa känslor. Folk runt omkring blir bara gladare, lulligare, mer avkopplade för varje klunk dem tar, ser lyckligare ut, skrattar o mår bra o kvällen har då bara börjat för dem, medans jag sitter här breved o knappt får någon luft. Jag vill bara dricka, jag vill bara fly, jag behöver en paus, kära dumma A jag saknar dig så mkt att det verkligen gör ont i min själ!! Hur ska jag fixa detta utan göra något dumt. Antabusen får mig att tänka lite lite extra, det får mig att tänka att den där avkopplingen o dem känslor jag vill nå kommer jag absolut inte att få, vet bara att det skulle göra mer skada, psykiskt o fysiskt, även om den där första stora klunken hade varit fin, men frågan är kommer antabusen lyckas ge mig tillräckligt för att ta mig igenom detta? Snälla ge mig mig styrkan till att klara detta, stund för stund, en dag i taget!

Det var anspänning och ansträngningen som tog musten ur dig. Sen slappnar du av och upplever känslor liknande bakruset... fastän helt nykter. Bra gjort! ?

Jag är så glad och tacksam för min nya sponsor! Idag träffades vi nere vid badet och satt i två timmar och en kvart och samtalade med varandra. Han drog sin "life story" och jag min. Sen förklarade han rätt ingående hur han tänker att jag ska arbeta med stegen. Tidigast i morgon fick jag höra av mig till honom och lämna besked om jag tycker det han föreslår verkar ok och vi inleder samarbetet. Självklart vill jag det! Känner fullt förtroende för honom.

Men nu, här ikväll, börjar tårarna plötsligt rinna och känslor välla fram. Mest sorg. Och jag tänker inte döva det med vin som förut för jag vill verkligen ändra mitt liv. Så jag låter tårarna rinna och accepterar att mina sen länge undanträngda känslor måste få komma ut. Det var nog dagens möte och att jag högt berättar för en okänd människa om mitt liv. Det river upp saker. Ofrånkomligt. Nog för att jag bär runt på allting hela tiden, varje dag, men det är inte varje dag jag uttalar dem högt.

Jag känner mig rätt trött, urlakad känslomässigt och lite orolig hur jag ska orka med stegarbetet. Men, alla som gjort det säger ju att det är upplyftande, befriande efteråt. Hmm, som att hoppa i en isvak och säga att det känns skönt i bastun efteråt kanske...?

Jag är iaf glad och tacksam över min nya sponsor. Känner faktiskt lite ilska mot min förra sponsor. Jag fick dåligt samvete över att jag tyckte att vår relation skavde men nu känner jag mig mer lurad. Hennes beteende var inte ok. Men, hon kanske inte kan bättre. Medkänsla och förlåtelse. Jag är på rätt väg. Jag har stöd och vägledning. Det viktigaste först & En dag i taget. ?

Hur går det och hur mår du?

Vad jag önskar att du skulle må bättre!
Så jobbigt du har det. Det måste finnas något annat sätt än alkohol som hjälper dig att bli lugnare.
Du behöver verkligen proffshjälp!!
När du skrev här då du hade din långa vita period då mådde du ju mycket bättre.
Vill så gärna att du ska upp på fötterna igen!
Sänder många varma kramar till dig❣️
?????

Hänger inte med riktigt på datumet 21 juli...?
Men hur som helst har det gått bra för mig att avstå alkohol helt och hållet i 17 dagar nu.
Tack vare massa pepp och stöd bland många underbara medmänniskor här på forumet då går det fint!
Men min motivation har ju stor del i det också såklart.

MEN.... SÅ HÄNDER DET som jag inte vill ha: Samtal från akuten idag, min äldsta son (med psykisk ohälsa och självmedicinering) har fått ett EP anfall, ramlat och skadat sig illa.
Han ligger nu på trauma enheten med småblödningar i hjärnan, ett skadat öga och nyckelbensfraktur.
Så nu blir det att jaga rätt på vård och socialtjänst igen... Vet inte hur många gånger under de senaste 11 åren jag fått agera kurator och gjort orosanmälningar.

Men någon tanke på alkohol har jag ändå just nu inte!!!
Det ser jag som ett bra tecken?

Kramar
???

När man börjar inse att det är något knas med den man är. Det är en förödande insikt samtidigt som det är en ursäkt. Jag ju har alltid kännt, försökt, klämt mig själv in i, alla sammanhang där jag vill vara. Om jag kan beskriva mig själv kan jag nog enklast göra detta genom följande: fantastiskt bra på att vara den omgivningen vill att jag ska vara, är den bästa anställda du någonsin kan ha, är älskvärd för alla, fin mamma lagom crazy för tonåringen och fullständigt välutbildat stöd för sonen med autism och adhd....Men jag själv går sönder. Och eftersom jag redan är trasig. I skrivande stund gråter jag så mkt att det kommer ta mig ett tag att producera det här inlägget...Skulle vilja säga att jag är SÅÅÅ stolt över mig själv pga mina studier, där jag har lycktas bättre än jag någonsin kunnat drömma om men jag tror ändå att det är lite "hitta på". Besvikelsen då: Alkoholen. Den kommer som ett brev på posten när den visar sig vara det enda som lättar min ångest. Då talar jag om riktig ångest: den som får dig att kräkas, kallsvettas, hjärtklappning, svårt att andas, den som får dig att vilja krypa ur ditt eget skinn, bokstavligen. Något osammanhängande inlägg men jag har sökt hjälp på vår fantastiska 1177... Så jag hoppas ff.
Men hur det än är så läser jag så mkt här på forumet och ni fantastiska människor som vistas här vill jag säga detta: Ni är heeeelt fantastiska!!! Ni är i kontakt med era känslor och hade jag mött någon av er IRL så tror jag att vi hade berikat varandras liv, kanske hade våra blickar mötts och vi bara vet. Jag önskar av hela mitt hjärta att det går bättre för er än för mig<3<3<3

Allt vad du tagit- och tar dig igenom, är fantastiskt bra gjort?! Och att varje kväll somna nykter för att nästa dag vakna på samma sätt och ta ett nytt beslut om att inte ta det där första glaset, den dagen heller..Det är det som är vägen till tillfrisknande.
Önskar dig all lycka till i den fortsatta processen mot just detta ??!
Och hoppas verkligen att du åtminstone några stunder var dag, får känna dig lite mer
tillfreds..?☀️

Må så väl du kan, under omständigheterna?!
Styrkekramar
/Fibblan ?

21 juli skrev du sist.. Önskar av djupet av mitt hjärta att det går bra för dig Finaste-Lisa!! Många gånger du funnits där i min tråd när jag varit på vift. Hur går det?<3<3

Jag har läst runt i forumet och förstår att många har liknande historier, och att många känner sig ensamma. Jag hoppas att imorgon blir min första (i raden) nyktra dag, att mina barn ska få den bästa mamma och att jag ska slippa vakna varje dag med ångest ( som jag varje kväll dövar med alkohol).
Även jag, som många andra, önskar att jag kunnat dricka normalt men kanske är det så att antingen dricker man eller inte alls, helgdrickandet fungerar nog inte på en sån som mig