Senaste kommentarerna i forumet

Ville bara säga hej och hoppas du är ok!?

Kramar
???

Vågen visar -3,5kg sen jag blev nykter. Utan ens ett försök till viktnedgång ?. Ätit mer, tränat sundare och INGEN ALKOHOL!!

Själsligt känner jag mig mycket lättare än -3,5kg ?

Jag ser fram emot en nykter höst och vinter. Till och med att jag ser fram emot ett nyktert liv ?
Fördelarna hittills har gett mig hopp om framtiden. Vad finns i mitt liv om 3 mån, ett halvår eller ett år om jag fortsätter så här?

Nykter torsdagskväll väntar. Även en nykter helg väntar (om jag får lov att vara lite kaxig ?)

Bam sa det och så kom det dåliga pms-måendet som en klubba i huvudet. Ångest, ilska, gråt, negativa tankar, självförakt. Rakt ned i ett becksvart hål där noll livsglädje finns. Allt jag vill är att dricka. Idag har har ingen möjlighet, men planerar redan i smyg för i morgon. Vill inte, men vill. Kan alla kloka argument men när jag mår såhär skiter jag i allt.

Ska försöka hitta sans nu. Jag vet att inget blir bättre.

fara, jag tar inte alls illa upp. Mår som vanlig dåligt idag, och tänker oavbrutet på att det här måste få ett slut. Längtar verkligen efter att slippa inta detta gift och känner ändå ett spirande hopp att det måste gå till slut. Vi kör på.

Det känns verkligen i magen då jag läser ditt inlägg, gissar att det inte var lätt att sätta det som hänt på pränt. Det låter som att du är redo att säga hej då till alkoholen och du har modet att be om stöd. Utöver forumet vad känns rimligt för dig just nu?

Här finns många med erfarenheter och med en vilja att dela med sig. Kanske har du redan hittat trådar som blir hjälpsamma för dig nu?

Det kan ta lite tid innan en ny tråd får fart men jag hoppas att du stannar här.

Varma hälsningar
Li-Lo
Alkoholhjälpen

... Sällan har det varit så tydligt som idag. Jag har äntligen kommit in på det universitetsprogram som kommer att ta mig dit jag vill i yrkeslivet. Ikväll behöver jag först arbeta och sedan åka hem och skriva min första tenta. Jag har supit bort många studietimmar den senaste tiden. Kursen är intressant och inte för svår. Ändå riskerar jag att bli underkänd. Jag är helt enkelt inte säker på jag kommer lyckas hålla mig nykter nog för att skriva tentan. Det känns helt fruktansvärt.

Jag har nog inte varit nykter en enda kväll sedan sist jag skrev. Många förmiddagar har jag lovat mig själv ett nyktert dygn. Varje eftermiddag sätter abstinensen in och motivationen är som bortblåst. Detta vakum mellan insikt och förändring... Jag VILL inte dricka. Jag VILL vara klar i huvudet och leva ett gott liv. Jag VET att jag behöver kliva av det här skenande tåget. Ändå ger jag upp varje kväll. Den senaste tiden har jag funderat mycket över maktlöshet. Att erkänna sig maktlös inför alkoholen. Jag tror att begreppet har hamnat fel hos mig. Det blir snarare en offerkofta och en befrielse från ansvar. Jag kämpar emot abstinensen, upplever en maktlöshet och ger upp. Varje dag. Hur resonerar ni kring steg ett?

…. och häll ut den!!!
Jag har också mått skumt de första dagarna och varit förbenat trött. Nu är jag på dag åtta och mår redan bättre.
Så håll ut!

Hej!
Jag har också precis börjat med programmet. Trodde att jag skulle uppleva det som jobbigt - men känner bara att det är skönt att tvingas se problemet och bena ut orsaken. Går inte längre att blunda för och / eller bortförklara att jag har ett problem. Har en stark tro på att det kommer att hjälpa mig.
Hoppas du får samma positiva upplevelse!

Hej och tack! Jo, jag har just fått min inbjudan till programmet. Ser fram emot det!

Tack! Jag ser fram mot att hänga här, konstigt nog. Det känns inte alls deppigt utan kul och stimulerande.

Inne på dag 2. Kommer inte ihåg när jag mådde så här jäv.... dåligt sist. Som influensasymptom. Hittade en kvarglömd starköl i min ryggsäck idag. Kändes som en otroligt enkel lösning att bara ta denna enda för att slippa må så förbannat dåligt. Än har jag stått emot dock! En annan sak som är lite besvärande är att det sticker i fötterna, precis som när en hand somnar och den ska vakna till liv igen. Men det är väl kroppens sätt att reagera misstänker jag.
3 första dagarna som tidigare har varit jobbigast, men hoppas det lättar lite imorgon.

Jag har testat att dra ner kanske 100 ggr men aldrig lyckats. Men samtidigt så kan man ju, om man är vaksam dra ner så pass att risken minskar eller att man får färre dåliga fyllor, och det kan många säkert leva med. Jag blir i alla fall inte provocerad av att andra vill hitta sina sätt att hantera alkoholen. Men jag brukar hur som helst i alla fall testa att föreslå helnyktert. Det är ju synd om vissa lämnar för att de upplever att en stor del andra blir provocerade. Men när man hittar ljuset efter ett så långt mörker så kan det vara svårt att inte bli lite ”frälst”. Zeal of the convert.
Väl mött hur som helst!

Edit: Kan dock inte låta bli att nämna att mitt liv är lika kul (och jävligt ibland) när jag är nykter. Kanske mer kul över lag eftersom jag i mitt fall slipper 100% av ågren, dåligt samvete och bakisgrå dagar. Sorry ?

Haha, åh såg att du varit med här tidigare och så kommer den här lilla newbien och berättar hur det funkar. Sorry. Men då vet du iaf hur bra det är ?

Men du, det händer något nu. Du är här inne och skriver. Det betyder att du är på väg någonstans. Jag har varit nykter kort tid men finner så himla mycket stöd, pepp och hjälp här på forumet. Det är otroligt skönt att dela de där djupt gömda hemligheterna med andra. Är fullproppat med duktiga flickor och pojkar härinne som har en lyckad fasad men bär på den där hemligheten.
Det kommer att bli bra ❤

Jag tror att alla måste få gå sin väg, fixa sina egna framgångar och misstag. Jag vet inte heller om jag aldrig kommer att dricka igen. Har inget problem med socialt drickande, däremot är jag rädd att det kommer trigga mig till en ensamsession hemma i soffan. Min tanke är att jag måste ge nykterheten en chans precis som jag gett alkoholen en chans i flera år, därför känner jag att jag måste ge den som minst en månad. Den måste liksom få landa i kroppen och jag måste ta reda på vem jag är utan alkohol.

Det kommer alltid en morgon på både gott och ont.
Skakig, svettig kliver jag upp ur sängen och ser mig själv i spegeln.
Rödögd, och håret hängandes sådär längs ansiktet.
Hemma från jobbet nu.
Fick läkaren att tro att jag var ”utmattad”.

Det känns bra ändå.
Skönt att vara hemma för då kan ingen se.
Jag som gör ett så bra intryck på andra människor, är alltid glad, och tar aldrig rast på jobbet.

Kanske är därför jag dricker?

För att jag aldrig får rast?
Eller dricker jag för att jag behöver?
För att alkoholen har tagit mig nu...

Sitter i detta nu och funderar...
Klockan 10 på morgonen med ett glas vin under västen för att hålla mig utan abstinens??
Då har man problem på riktigt.

Vet inte vad jag ska göra.
Känner mig desperat på riktigt.

Så går jag in i dag 12. Inga som helst planer på att dricka idag och inte någon möjlighet att göra det heller. Drömmde dock om alkohol inatt igen. Den här gången blev jag erbjuden ett glas vin men vaknade innan jag hann dricka det. Skönt!

Imorgon hägrar dock fredagen, min svåraste dag. Tänker att jag ska fixa alternativt mys med något gott att äta och läsk. Funderade på alkoholfri öl men vågar inte riktigt. Försöker bryta mönster och är rädd att jag skulle bälga i mig såna om jag testade. Det får bli senare om någonsin. Dessutom är det nytt för mig att äta goda snacks till helgen. Har mest tyckt att de stört mitt rus och har därför gått all in på vin efter obligatoriska fredagsmiddagen. Iof, kanske har det blivit en slafsig portion pasta eller nudlar innan sänggående när fyllehungern slår in. Glamouren....

Nåja, idag är idag och idag ska jag inte dricka.

Funderade på en till grej: Funderar tillfälligt på att avfölja alla som allt för ofta lägger upp bilder på alkohol på instagram, iallafall tillfälligt. Märker att det triggar mig, typ: De dricker ju också, då kan jag med. På ett sätt tycker jag också att det är rätt fattigt att illustrera "nu har vi det kul/mysigt" med ett glas vin i motljus. Det säger ju ingenting om känslan egentligen. Det är bara vätska i en behållare.

Inga negativa konsekvenser, varför då sluta? (Försöker inte vara elak men vill mer att du tänker till)

Jag tänker att det finns massor av negativa konsekvenser, fast som kanske inte andra ser. Mer att man förstör sin egen kropp, huvudvärk, missar saker för att man dricker, ensamhet, puttar känslorna undan osv.

Jag hade inga negativa konsekvenser till synes, ett någorlunda fungerande liv, har inte gjort bort mig, skickar inte fylle-sms osv... men gjorde saker som att undvika inbjudningar när jag visste att jag inte kunde dricka så mycket jag ville, hjärnan tänkte och planerade för A mer än för något annat, jag var och är beroende.

Japp, nu har jag 7 hela dager bakom mig :-) utan en droppe.
Igår kväll blev jag handlingsförlamad för att jag inte hade något alternativ till vin för att komma igång och göra något. Fick då tipset från er att lyssna på alkispodden. Det funkade :-)! Jag kom igång med programmet här efter att ha lyssnat en stund, sen gick det av bara farten att fixa disk och tvätt också :-o.
Så STORT TACK till er!
Sedan till mitt mål som är att kunna dricka måttligt någon gång ibland. Jag har sett att många här tycker det är att lura sig själv, att det är allt eller inget som gäller. Ni har nog rätt i de allra flesta fall, men jag ändrar ändå inte mitt mål och blir ni provocerade av det så -Sorry! Det är inte min mening att provocera.
Jag vill nog lura mig själv ett tag till!
Jag bor långt ut på landet, mitt största problem är ensamdrickande hemma. Och det är STOPP för det. Jag ska ha noll, nada, ingen alkohol hemma. PUNKT.
Mitt umgänge ser ut som så att jag emellanåt äter middag hos vänner och då brukar det finnas vin som räcker till typ 2-3 glas var, likaså när jag är hos min säbo på helgen. När det är slut så är det slut. Finns alltså ingen chans att dricka för mycket vid en middag. Nästa gång tar jag nog bilen och dricker alkofritt, för jag känner en sådan boost av att inte ha druckit en droppe under senaste veckan, trots att jag fick dricka lite.
Men, om jag om ett tag ändå skulle ta ett par glas hemma hos en vän (för att det är gott och för att slippa frågor, fegt, japp så är det, har inte kommit till den punkten att jag vill erkänna inför allt och alla än), så vill jag inte se det som ett misslyckande, för om jag ser det som ett misslyckande DÅ vet jag att jag kan halka dit igen -"Kan ju lika gärna köpa hem ett par flaskor, klarar ju ändå inte det här" kommer jag att tänka. Men inte om jag får ta de där glasen, då kan jag fortsätta och tralla på i mitt 95% nyktra liv. Jag är ju fortfarande inne på en lyckad resa.
Lurar mig själv, jajjamensan :-), helt medvetet.
Vill jag fortfarande dricka, javisst! Rädd för att livet blir tråkigt annars.
Men om jag fortsätter att känna mig överduktig för att jag druckit mindre än jag får så kommer jag förhoppningsvis nog snart att nå den punkten där jag mår så bra att jag inte ens vill ha de tillåtna glasen.

Igår blev en bra dag trots ett fruktansvärt regnoväder☔
Idag ska solen☀️ komma fram och jag cyklar ut till havet om det inte blåser för mycket.
Inga tankar på alkohol, skönt!!!

Kramar
???

...så himla klokt skrivet! Vi alla har samlats här inne för att vi har en unik eller ounik bakgrund. Vill skapa förändring. Jag tillhör dock dem som aldrig druckit för att bli full utan för att det är gott och mysigt. Men det mysiga kan ju lätt bli för mycket också.
Vill bara skriva att jag gillar dina kloka rader och att jag inte blir trampad på tårna :-) Kram på dig!

God morgon! Har varit nykter ett tag nu och det är, och kommer nog att vara en berg-och-dalbanan. Just nu är jag på toppen, men vet att det kan gå fort nedför. Jag har slutat att räkna dagarna. De har för mig ingen betydelse så länge jag inte dricker. Kände att det blev lite som ett tvång och att om jag typ skulle dricka dag 52, skulle det kännas som ett avgrundsdjupt misslyckande för att jag förstört så mycket.
Jag vill vara snällare mot mig själv.
I den här tråden så känner jag igen mig så mycket. Jag hänger ofta här, läser dock mest, tycker jag inte har så mycket att tillföra som alla andra kloka människor. Känner mig lite egoistisk att jag bara tar av er och inte ger ngt. Blev t o m avundsjuk häromdagen när jag läste ett inlägg. En person som kämpade och var glad att det var så långt till systemet att det hjälpte hen att stå över. Jag blev avundsjuk för att systemet ligger 20 meter från mitt arbete och jag tvingas gå förbi det flera gånger per dag ibland. Jag skulle också vilja ha flera mil dit. Så tänkte jag först, men jag tänkte ju helt fel och skämdes över min missunnsamhet. I stället för att glädjas med hens framgång satt jag och ynkade mig själv. För visst är det så har. Alkoholen kommer ju alltid att finnas där i närheten, oavsett? Det är ju det vi alla kämpar med att klara av. Så förlåt, för allt som kan hjälpa var och en är till godo.
I går när jag tvingats gå förbi den där förbaskade A-butiken för tredje gången var det svårt att inte gå in vid arbetsdagens slut. Det som fick mig att låta bli är ändå at jag nu mår så bra. Jag gick hem och ringde en vän.
Jag tror att om man är beroende måste man sluta helt. Därför har jag även bestämt mig för att ändra fokus. Jag började med att följa Alkoholhjälpens rekommendation att vara nykter tre månader och räknade dagar, fast omvänt. Jag räknade ned till målet. Men jag läste i några inlägga på forumet att det lätt kan bli så at man tar sig igenom den nyktra perioden för att man vet att man får dricka igen och sedan dricker man mer för att man tar igen det man inte druckit på flera månader. Och när Nell frågade hur jag ställde mig till min alkoholkonsumtion efter tre-månadersperioden, så gick tankarna igång. Jag tänket i flera dagar och kände att jag måste sluta helt, annars blir det så at jag bara börjar om och så springer jag bara fortare i det där ekorrhjulet. Jag fick panik när jag tänkte på att aldrig mer få dricka. Jag önskar att alkoholfritt var ett alternativ, men det är det inte för mig eftersom jag har en mage som inte tål vissa sockerarter. Jag testade alkoholfritt vin en gång. Det var gott, men magen pajade. Min läkare sa åt mig att hålla fingrarna borta från vin och godis med sötningsmedel (han vet dock inte att jag är alkoholist). Men efter en svart, deppig helg där jag tröstade mig på ett annat destruktivt sätt genom att äta massor. Var ju inte heller så konstruktivt.
Jag landad dock i beslutet att inte dricka alls tills vidare, för varför väcka den björn som jag försöker tvinga ned i idet? När beslutet var taget kom det över mig ett lugn och det vaggar mig fortfarande och jag väljer att låta mig vila där.
Och vad vill jag då säga med det här? Inte en jävla aning, bara ngr av mina egna tankar.
Tusen tack alla som delar med er av era berättelser - som jag känner igen mig i och därför inte känner mig så förtvivlat ensam, alla som ger råd och feedback - jag tar till mig råden och de hjälper mig, och till alla som pushar varandra att kämpa en dag till - det får mig att också går förbi A-shopen. Tack för att ni finns och delar med er så generöst, som här. Lycka till er alla!

Till i natt och låg och funderade, tanken på att alkohjärnan ska börja förhandla för att få dricka och dessutom vinna för mig faktiskt livrädd.
Livrädd till den grad att jag nästan får panik...det är ju bra att jag är orolig....men det gick mig också att inse att jag faktiskt är sjuk på riktigt.
En människa som inte är alkolist behöver ju inte oroa sig för nåt sånt....så det gäller verkligen att jobba med dig själv varje dag, och att man varje dag tar beslutet att inte dricka.

Jaha, never ending story... Är det något särskilt Gud vill att jag ska lära mig eftersom jag vaknar mitt i natten för fjärde dygnet i rad? Kan jag inte få lära mig det en mer kristerlig timme? Jag ska ändå upp och skjutsa dottern till jobbet om ett par timmar. ?