Senaste kommentarerna i forumet

Det låter jättejobbigt! Starta din egen tråd och skriv av dig. Så otroligt värdefullt att ha. Och välkommen hit!

Fyra veckor är inte illa. Fortsätt så! Och - jag tjatar ju alltid om det men - läs på om alkohol och vad den gör med kroppen. Så länge vi håller på och längtar efter att "få"dricka tror jag att det är svårt att låta bli. Då krävs viljestyrka varje dag. Lättare när man tänker på alkohol som bensin. Varför skulle jag vilja "få" dricka det? Bläk.
This naked mind. Läs eller lyssna på den! Så bra.

Tack för dina ord. Jag är inne ibland här och försöker ”läsa ikapp”, men är för trött för att kommentera eller peppa andra just nu. Men jag har absolut inte heller gett upp, trots att det gått upp och ner med mina försök till ett nyktert och hälsosammare liv. Trägen vinner! ??

Jadu Femina, vad säger man... Gubben din verkar inte riktigt vara den man vill/bör hålla i handen när man själv försöker bli nykter... Jag har inte fattat att han dricker på det sättet :/ Förstår din uppgivenhet inför äktenskapet nu. Du fixar detta, en dag i taget, som du skriver. Kram

Söndag kväll och 15 dagar nykter, känns bra, inget egentligt sug den senaste veckan, inte mer än att det hade varit gott med lite vin på fredagskvällen och att jag saknade avecen till kaffet på gårdagens bröllop.
Bröllopet gick över förväntan. Brukar ha svårt för sociala tillställningar med folk jag inte känner om jag inte dricker, är egentligen inte blyg men kommer helt enkelt inte på något att säga, behöver någon som driver samtalet. Som tur var var det flera vid bordet som kunde hålla låda så jag kunde bara glida med och bara flika in något här och där. Blev faktiskt riktigt trevligt. Ger hopp om framtida socialt liv om jag väljer att fortsätta nykter framöver.

Tack så mycket för era inlägg, det känns bra att känna att jag inte är den enda som går igenom det här.
Idag kom min sambo tillbaka från USA efter en månad där. Det känns så skönt att han är tillbaka och samtidigt var suget efter vin den värsta på hela veckan. Det känns bara som om kvällarna alltid är så himla roliga med vin och allt. Så jag behövde verkligen sitta ner och fundera om det verkligen är sant och i så fall varför.
Jag kom fram till att det är sant bara i början - efter de första 1-2 glasen, för då slappnar jag av lite. Efter det så är det nog kanske bara roligt för mig. Dessutom blir jag trött så tidigt och oftast somnar jag i soffan. Jag föredrar också att prata mindre och mindre ju mer jag har druckit (mest för att det blir svårare), så oftast tittar vi bara film. Så egentligen är det kanske inte så himla roligt att dricka så mycket vin...
Så jag bestämde mig istället för att ta den vin-fria kvällen för att njuta av hans sällskap istället - prata, gosa i soffan, förbereda min dotters födelsedag, ...
Det gick väldigt bra och var en trevlig kväll - tror inte att det hade varit så himla mycket roligare med vin. Den hade nog bara gjort mig trött och jag hade nog inte blivit klar med att slå in presenterna.
Men suget fanns ändå i backgrunden hela tiden. Jag vet att den kommer gå bort om jag bara står ut längre, men som sagt så var det svårt idag.

Tack Strulan!

Jag har varit inne här förr när jag känt att det inte blev så bra när jag drack. Tyvärr klarade jag bara någon vecka och skrev sen inte mer.

Denna gången måste jag klarar det! Jag är vidrig på fyllan, otrevlig och arg! Jag förstör för alla och allra mest för mig själv. Min man kommer lämna mig om jag fortsätter. Sen har jag minnesluckor på flera timmar, helt svart i 6 h kan det vara när jag dricker.

Jag skäms så för mitt beteende. Skäms något fruktansvärt.

Denna gång ska jag klara det, det finns inget annat alternativ.

Kram

Ett bra första steg är att skriva här och läsa andras trådar, finns även ett bra självhjälpsprogram här.
Hoppas du skall hitta stöd här// kram Strulan

Hej alla modiga därute!

Jag har efter en helg av för mycket alkohol igen och med den obligatoriska ångestattacken dagen efter insett att jag har problem. Denna ångestattacken var så kraftig så jag höll på att ta livet av mig.

Min familj har efter denna helgen också insett det och de har sagt åt mig att det blir inte en droppe mer. Om jag inte vill att hela mitt liv ska gå åt helvete. Även mina föräldrar och syskon har varit förbi idag och sagt samma.

Här kommer lite bakgrunds info. Jag är en 30 årig kvinna med hus och familj. Jag dricker bara på helgerna. Det blir alltid för mycket. Slår aldrig fel. Jag är alltid och har alltid varit den som blir fullast på fest mm. Min farfar var alkoholist som vägrade ändra sig. Så det ligger i generna.

Hela min familj har sagt att jag måste sluta dricka nu på ett år i alla fall. Jag känner mig ok med det, valet är ju enkelt i huvudet. Men kanske blir svårare än jag tror. Jag ser mig inte som en alkoholist eftersom jag inte dricker på vardagar utan bara en dag på helgen. Kan aldrig dricka bakis. Men jag ser ju också att jag har ett alkoholproblem. Jag mår inte bra och känner inte igen mig själv.

Jag hoppas jag kan få stöd av alla er som genomgått eller genomgår samma resa. Jag ska läsa igenom trådar nu ikväll och så hoppas jag att i morgon är första dagen på resten av mitt liv.

Allt gott.

Så starkt av dig att ta hjälp nu och resa dig igen. Finns ju inte ord för vad du gått igenom, så att ta hjälp med att bearbeta det är klokt. Styrka, mod och vilja till dig// kram Strulan ❤️???

Hej å välkommen

Jag har också gjort det, alltså fått för mig att jag kunde dricka igen. Höll upp i tre år, innan jag började. Gick ju kapitalt åt skogen. Problemet var att det nu var riktigt svårt att sluta, höll på att gå riktigt illa innan jag fattade. Har nu varit helt nykter i mer en ett år och tänker aldrig ta en droppe igen, oavsett. Jag tror att om man som jag har använt alkohol på ett destruktivt sätt så går det aldrig att drick normalt igen, vad det nu är.

Smart med pengarna, det ger en klar blid vad det kostar ekonomiskt.

Mvh

Startade dagen med jubileumsmässa i samma kyrka som igår. Jättefint med två körer och jag är extra förtjust i gospel. Efter det åkte jag ner till strandbadet och gick längs stranden i en timme och talade i telefon med min syster. Solen lyste, höstluften känns krispigt sval och lövens färger glöder. Jag var inte ensam. Jag hade både änder och gäss som sällskap!
Väl hemma bakade jag en smulpaj på årets sista rabarber. Fikade med barnen. Maken låg bakfull och sov i soffan hela dagen. Han brukar vakna till på eftermiddagen och ta första glaset vin. Intet nytt under solen... Jag känner mig ganska normal idag. Mår garanterat bättre. Har målat naglarna. Googlat på recept inför kommande veckan. Funderar på att söka samtalsstöd inom kyrkan hos präst eller diakon. Jag kommer fixa det. En dag i taget. ?

Och det känns bra. Haft en lugn o härlig husvagnshelg. Första nyktra. Hade bunkrat upp med alkoholfri öl o bubbel. Känns enkelt samtidigt som jag känner en viss tristess när jag drabbas av tankarna ”jag kommer inte kunna aldrig mer dricka” men då får jag bromsa mig o tänka en dag i taget o jag har bara sagt 3 månader sen får jag se. Ha en fin söndag i höstvädret ??

Jo, jag behöver både Al-Anon och ACA. Jag ska ta tag i det så fort jag orkar. Just nu får jag ta det viktigaste först, min egen nykterhet. Tack för omtanken. ?

Hej lilla Anna och välkommen hit! Grattis till ditt beslut, du kommer må bra av att inte dricka varje dag. Tro mig, jag vet. Men det kommer inte vara lätt. Jag gör precis som du, tar en dag i taget. När man fastnat i alkoholens ekorrhjul är det svårt att hoppa av, men det går. Om du läser olika trådar här kommer du att finna flera som klarat det och det kommer förhoppningsvis stärka dig. Själv finner jag stöd och tröst både i de historier som liknar min egen historia, och även i de berättelser där det går bra. Jag försöker också dra lärdom av de berättelser som beskriver när det går mindre bra och jag lär av mina egen misstag och felsteg. Här finns det ingen som dömer dig. Kram på dig lilla Anna och Lycka till!

Hej, detta blir mitt första inlägg. Jag började dricka klockan ett igår, drack hela dagen utan stopp, hamnade på krogen och kommer inte ihåg hur jag tog mig hem. Min man är så arg och besviken på mig. Min familj är världens finaste men jag har inga riktiga vänner där jag bor och trivs verkligen inte. Trött på allt, tror att alkoholen hjälper men som alla ni här vet gör den ju inte det. Känner mig låst och uttråkad men måste sluta med det här djäkla supandet..

Sedan i somras har jag druckit vin varje dag och det mår jag inte bra av. Varje dag tänker jag att jag ska sluta med det. Men det får bli med början i morgon. Det här går inte längre! Nu är det i dag som gäller! Jag är så trött på det här vin drickandet. En dag i taget ska jag låta bli att dricka. Det är det enda som jag ska tänka på. En dag i taget.

AA funkar inte i min stad, inte anonymt för fem öre. Mest ljugarbänk och låg nivå. Skulle ju gärna vilja ha den gemenskapen som andra beskriver dock.
Cairy har jag, kanske ska använda den..? Jaja. Jag har inte alltför bråttom. Mest känslor och tankar i nuläget. Jag tror att det är som du säger. Det sker nog, bara jag kan vara mer ärlig och äkta så.
Kram tillbaka!

Du kommer att hitta nya och få ärligare vänskap.
Har inte läst din tråd, men AA och även appen cariy är ju några ställen att träffa nyktra vänner.
Önskar dig en riktigt fin dag// kram Strulan ??❤️

Trött. Sovit massor och inte fått så mycket gjort i helgen. Snurrigt i huvudet.
I fredags på jobbet var jag lite irriterad över att jag INTE ville dricka.. ?.. Det var ett jobbigt pass! Ett sånt jag förut druckit på och ältat på fyllan. Jag löste istället problemen på plats, bad om hjälp, gråtfärdig.. pratade om svårigheter och ev lösningar med några kollegor och gick hem hyfsat nöjd. Fick bra feedback i slutet av passet dessutom.

Pratade med min bästa vän igår just om fredagsfeelingen. Han hade blivit triggad av en kollega som pratade sprit och öl hela arbetspasset, medan jag var irriterad av att inte vilja dricka. Ingen av oss drack iaf ?
Och tillbaka till mina funderingar kring folk.. Jag är så glad av att ha en vän att prata med! Det är guld värt ❤
Men jag har ju faktiskt nyss förlorat ett gäng bekanta, mina fyllekompisar. Även om jag föredragit ensamheten så saknas något. Jag skulle vilja ha nya bekanta... De första veckorna nykter plingade luren lite titt som tätt från suparpolarna. Men det tystnade, dom gav upp ? och inte mig emot, då var det problemet löst. Men det finns ett tomrum.

Jag har inte direkt förstört några relationer under mitt missbruk. Som jag beskrivit förut har jag mer missat fina relationer, jag har liksom inte riktigt klarat av att ens att bli vän med någon. Även om jag inte direkt förstört nåt, så börjar jag sakta men säkert närma mig det faktum att jag inte betett mig helt schysst mot andra... Det är rätt tufft. Jag vill inte se det. Tyvärr lär jag väl, det är ofrånkomligt.

Mycket gamla minnen har dykt upp under helgen, flashbacks... Hittills under min nyktra period har jag mest sett mig själv ensam, nu ser jag saker jag gjort med andra och hur jag betett mot andra. Igår var jag ut och skulle handla vid 19.30. Mötte flera som var rejält på lyset och osade fyllestank. En som gick själv med en godispåse. Usch, va jag skämdes!! För det där var jag för 7 veckor sen. Jag har varit sååå pinsam! Jag är inte sån längre, tänker inte bli det igen heller.

Det händer grejer. Det är bra även fast det gör ont. Jag tänker fortsätta framåt. Idag, imorgon och så länge jag bara kan ?

Era gratulationer värmer!
Jag känner mig faktiskt lite stolt att jag klarat en längre period än vad jag innerst inne trodde från början, även om jag inte riktigt vågar (får?) vara stolt över mig själv.

Tack också för att ni delar era erfarenheter av AA, @ Kristina och Tackohej.
...även om jag "inte behöver" gå dit. Jag tillhör ju inte dem som "går på vita knogar" för att hålla mig nykter, jag har inte dagliga kval och oändliga diskussioner med mig själv om jag kan/får dricka. Eller hur...? Nej, det kan inte vara rätt att jag mår så mycket sämre psykiskt, inte alls hållbart, jag kommer inte att stå ut.
Och alla psykologer och terapeuter som "inte förstår mig"... De må vara högt utbildade men jag börjar tro att människor med empirisk kunskap och förståelse kanske han stötta mig bättre. Det är ju iaf vad ett flertal här vittnar om liksom Alkispodden med alla sina gäster.
Jag vill ju ha det där bra nyktra livet, inte något som jag lyckas "stå ut med en period". Så det kanske kan vara värt ett försök.
Får se om och i så fall när jag lyckas samla mod.
Sedan finns ju det där lilla spöket i bakhuvudet som säger att jag vill kunna dricka normalt socialt i framtiden. Jag får försöka övertyga det om att -Nej, vi kommer inte att bli inlåsta hos AA, vi är ju faktiskt fria att gå igen om det inte känns rätt...

Så till gårdagen. Det blev en bra dag till slut.
Kom ur den värsta ångesten från morgonen, sedan började eftermiddagsmatinén uppe i skallen... (Första gången jag upplevade den på riktigt..)
Jönssonligan hade flyttat in; -Jag har en plan!... -Lysande Sickan!
Jo, det kändes faktiskt lite så, som att jag tittade på mina egna tankar lite utifrån när de där lysande idéerna dök upp:
- En månad! Det är klart att jag är värd att ta ett glas tillsammans med gubben ikväll!
- Fast jag vill ju inte bara ha ett glas... Hmmm… Eftersom han inte fattar vad jag menar när jag säger att jag dricker för mycket så kan han väl få se.. Tänk om jag idag skulle gå och hämta en andra flaska när den första är slut och dra i mig den själv...
- Vin ger ju faktiskt skön avslappning och det är vad jag behöver idag.
- Och så förhöjer ju vinsmaken känslan av lyx, gubben vill ju bjuda på lyxmat, och vem är jag då att vara otacksam?
-Osv
-Osv

Jag tackar min lyckliga stjärna för att jag redan när de här tankarna pågick kunde se att de var som direkt hämtade ur en film om en mindre lyckad kupp. Ingen bra idé att följa någon av tankarna alltså.

Kvällen blev sedan riktigt bra, kände bara ett sting av saknad när gubben hällde upp vin i sitt glas - det doftade sååå gott! Men jag hade redan beväpnat mig med en alkofri öl i handen, fick lite bråttom att hitta öppnaren, men sedan var faktiskt den matchen klarad.
Maten var gudomligt god och sällskapet, ja, det käraste jag har :-) !

När man väl har insett att man inte är alkoholist men har alkoholproblem.
Att situationer, människor och känslor kan trigga systemet att stänga av och bara hinka på...

Vetskapen om att det aldrig blir bättre men att man ibland ändå bara vill "släcka ner"...
Till slut ser man att det inte är hållbart.
Jag vill inte ha det så!

Man letar vägar att bearbeta känslorna på.
Det går upp.. det går ner... det går framåt, det går bakåt... Men man försöker.
Jag ger aldrig upp!

Nytt mål är nyktert oktober.
För att jag vill.
För mig själv.
För att jag är värd en vit månad!

Jag ger aldrig upp!

Spelar ingen roll vilken situation man är i livet.. Det är suget, tankarna och utmattningen som många kan känna igen sig med.
Se det som en trappa.. ett steg i taget. Bu måste blrja gå, börja förändra.
Hitta nya mönster, nya rutiner... var tacksam att din sambo inte ännu ställt ultimatum. Var tacksam att du ännu har tid kvar att förändra. Än så ligger allt i dina händer, allt är möjligt.

Hur har du det med träning, kost, socialt umgänge i vardagen?

Har du tagit hjälp av programmet här på sidan? Jag tycker att det är toppen bra för att lära känna sig själv, sitt beteende och få nya insikter ??

Önskar dig all lycka, är helt övertygad om att du kan ta dig ur det här! ❤ Kämpa!!

Godmorgon alla,
Idag blir jag utskriven och mår sååå mycket bättre!
Aptiten tillbaks, b-vitamin sprutor gör susen och att känna sig trygg, mediciner övervakning i den värsta perioden. Rekommenderas starkt, känner mig som en ny människa, ångesten borta, känner mig otroligt mycket starkare i min skilsmässa bla.
Nu gäller det att hålla i den här känslan, komma ihåg hur dåligt jag mot ialla år pga av alkoholen och allt som gått snett pga av den.
Ett nytt kapitel och liv har tagit sin början och jag är taggad som f-n ?
Nu kämpar vi alla ?️‍♀️

Nej jag kan ju inte prata med honom, han vet att jag har problem men det är inget vi tar upp. Ibland säger han att jag luktar. Jag brukar säga att jag har lunchat med en kompis som inte jobbar så mycket. Han åker iväg ibland över helgen och tar med vår tvååring. Jag är då själv med lilla och då dricker jag mer än vanligt eftersom ingen ser. Sjutton starköl, en flaska prosecco och en halv flaska rött har jag dragit i mig på tre dagar. Sen kommer dagar som denna när jag tänker att nu är det nog. Tills nästa tillfälle bjuds. Men jag vill inte sluta helt utan kunna dricka måttligt! De gånger det händer känns ju så bra! Kunna bli lite glad i hatten och sen är det bra...