Senaste kommentarerna i forumet

Jag har haft flera 1-3 månaders vita perioder. (Hjälpte föga) Satt hemma och ”höll ut”. Och det är svårt då att lära sig att känna nån glädje utan alkohol. För att verkligen uppleva det måste man försöka leva som vanlig men utan spriten. Först när jag valde bort A helt så var jag tvungen att leva fullt ut nykter. Det är en annan grej än att ”hålla ut”. Klart jag känner glädje även utan. Men man är ju indoktrinerad till att tro att man inte kan gå på krogen eller fira midsommar utan artificiell glädje. En stund, sen rätt verklig ångest en mycket längre stund. Och så fort man är på benen så börjar det om. Visst sållar man bort lite alkoholförväntan och lugn som kommer efter första två glasen. Men sen, ärligt, är det inte mest bara att hälla i mer för att desperat uppnå den där första känslan som är grejen? Sen kommer fyllesnacket, flörtandet med kollegan, fylleilskan, de korkade idéerna och flera påfyllningar. Allt som man sen ångrar eller i alla fall inte minns med glädje. Men det känns ju kul då...
Så man kanske får rannsaka sig själv lite kring vad lycka och glädje egentligen är. För mig är det glädje att aldrig skämmas mer, alltid välja själv hur mycket kontroll jag släpper, sluta fundera på om jag kommer bli lika patetisk som farsan, inte bli lika patetisk som farsan och vakna utvilad och redo varje dag. Det gör mig glad :)

Edit: Jag har haft riktigt kul ute på stan helt nykter också (med lite träning) det är ibland som att stämningen och de andras avslappning smittat av sig så att man nästan känner sig lite påverkad. Kanske är nån sorts ”muskelminne” som kickar in.

Den här dagen har flutit på bra, fast vardagarna är generellt inte så laddade för mig (förutom under ledighet). Jag har ägnat dagen åt att gå en promenad i regnet, baka bröd, tvätta, hänga på forumet och städa.

Lyssnade på alkispodden med Rebecka Åhlund igår. Då talade hon mycket om det där att alla tror de är så unika: "Just jag behöver det där vinet som ventil annars fungerar jag inte" osv. Det slår mig bara att vi alla är så otroligt ounika i detta. Därför vet jag också att även jag skulle komma till den punkten då jag drack varje dag om jag fortsatte som jag gör. Visst, jag tror att det är osannolikt nu, men det har nog alla trott en gång, även de som sitter på parkbänken.

Hej! Tack för dina tankar. Jo, det är ju just det jag befarar också, men jag måste ändå ha ett översiktligt mål, kan inte ha ett berg av oändlighet framför mig. Kommer dock att se till att vara förberedd när september är slut. Laddar med massor av fakta, rannsakar mig själv och försöker hitta balans.

Första sexpacket gick på mindre en timma. Lätt att få tag på alla tider och gömmer man bara burkarna så ser det inte så farligt ut inför andra.
Utstuderat beteende för att kunna dricka mycket utan att sticka ut. Sorgligt

Liknande situation, dryckesmönster och även en ökande kärlek till folköl. Folköl är skit. Man lär sig dricka fort och mycket vilket i mitt fall bland annat orsakade problem när jag drack starkare saker.

Är att de ger en falsk känsla av kontroll (”jag klarde det och har därför inte problem”)och själv har jag varje gång gått ut hårt och eventuellt även eskalerat efter en vit period.
Men det är en bra kick-off och rening. Och så hinner du får lite nyktra ögon på det hela. Prova gärna att leva som vanligt men minus alkohol. Lätt att sitta hemma och ”stå ut” under perioden, men det visar inte riktigt hur det är att leva nykter, då man inte kommer undan sociala tillställningar. Men kanske var lite försiktigare i början så du inte utsätter dig för mer än du klarar. Låter som du resonerar väldigt klarsynt.
Grattis till 8 dagar!

Tack för pepp och kloka ord. Jag är nyfiken på aa, men samtidigt rädd. Tror nog att jag kommer söka mig dit vad det lider. Känner inte på något sätt att det eg skulle vara jobbigt att höra av mig till mina vänner. Det är heller inga personer som umgänge med innebär alkohol, men som du säger ska jag nog ge mig själv några veckor. Just nu tittar jag mycket inåt
och kommer till massa nya insikter hela tiden. Egentligen är det inga komplicerade saker, men ändå har jag inte sett sambanden förut. Det är som jag haft en slöja för ögonen.

Nu skriver jag, tillslut, mina första rader här på forumet. Har vart inne här och spanat i omgångar under åren. Men inte känt att det skulle ge något. Vilket jag nu, när jag skriver handlade om rädsla. Rädsla för att erkänna mitt missbruk.
Har nu gett upp om mina fruktlösa försök att minska alkoholintaget på egen hand i vrån.

Har sambo, barn, bra jobb etc. som många andra här på forumet.

Men dricker bort allt detta utan att kunna stoppa det.
Snittar väl Alkoholintag 1-3 gånger i veckan, hemma. Då jag bara vill vara själv i mitt rus.
Skulle säkerligen dricka varje dag om inte min sambo skulle vara här och ”förstöra” min alkoholistplaner. Men också ångesten som infinner sig dagen efter.
Har gått över till folköl i större mängd för att själv kunna känna mer acceptans i mitt drickande.
Mycket självförnekelse och tomma löften de senaste 10 åren.

Känner mig ganska obekväm att skriva om mig själv, och jag vet ännu inte hur jag kommer nyttja min tråd. Första tanken var att utsätta mig för det obekväma samt att kunna föra någon form av dagbok, med förhoppningsvis stöd av andra i samma situation.
Min sambo har gjort allt hon kan, men det är bara jag som kan förändra mig själv.

Långt inlägg, men jag hoppas ni vill följa min långa resa.

Dag 1

Ojojoj Femina... Nu fanns det massor att läsa i din tråd. Vilka jobbiga känslor du brottas med. Säkert var han smickrad av din uppmärksamhet. Vem hade inte blivit det, liksom. Sedan använde han sitt konsekvenstänk när han blev tvungen, pga att du talade klarspråk. Bra att ni inte drog ut på så-hemligt-att-det-nästan-är-overkligt-flirtandet. Du lade korten på bordet. Han drabbades av den kalla verkligheten. Du går vidare och slipper ödsla mer tid än nödvändigt. Som du skriver, vad ska du med en gammal gubbe till. Kram

Tack för ditt inlägg ❤️ Ska försöka ta till mig det du skriver. Allt beror väl på låg självkänsla tror jag, men det är ju lätt att skylla på också. Min sambo har stöttat mig så mycket på alla sätt han kan men tror aldrig han sagt typ ”vad bra att du inte dricker, bra jobbat”. Han säger mer ”du kan inte dricka” och ”du får inte dricka”. Blir en form av negativ förstärkning. Men det är inte hans fel, han har gjort allt han förmått på sitt vis. Jag måste tänka i positiva banor och inte bara ”får inte dricka, får inte dricka”. Försöker jobba med att se det som att nykterheten är en slags present till mig själv, att det är något positivt och inte en uppoffring. Om man går omkring och tänker att man går miste om mycket när man inte dricker blir det helt fel. Att vara nykter ger energi, öppnar nya dörrar etc.

Jag erkänner för min sambo att jag är en alkoholist, det gjorde jag inte innan. Men han verkar tycka att jag lovat samma saker alldeles för länge med samma otillräckliga resultat. Jag går under om han lämnar mig. Älskar honom mer än mitt eget liv. Känns dumt att utrycka sig så men det är så jag känner. Han är mitt allt.

Tack o välkommen själv.

Måste säga att läsa här o lyssna på alkispodden gör mig motiverad o får mig att inse att även om mitt drickande inte lett till några allvarligare konsekvenser så har jag många typiska missbruksbeteenden. Det gör också att jag tänker att dricka måttfullare skulle uppta allt för mkt tid o tanke för mig o att det nog är bättre att avhålla mig helt.

Grattis!! Jag är inte helt frammevid beslutet än men har inte druckit sen i lördags och har inga planer på att dricka den närmsta tiden. Plöjer alkis-poddens avsnitt o känner igen mig i långt o mkt vilket gör att beslutet att sluta helt blir klarare o klarare i huvudet...

Jag läser ikapp litet här... Det som slår mig är att du verkar vara så hård mot dig själv. (om jag tolkar in för mycket ber jag om ursäkt). Det finns liksom den undertonen i dina inlägg. Du tar på dig skulden för sambons mående och liv. Känner dig misslyckad för att du inte ”lyckats hålla honom lugn”. Du känner dig larvig som skriver svar i andras trådar... Vem har lärt dig att allt som händer under solen är ditt fel och att du bör känna skam och skuld för allt möjligt och omöjligt? Den personen har i vart fall gruvligt fel! Det är storsint av dig att du månar om sambons mående i den process du går igenom med dig själv, men hans beteende (kontroll, kasta saker, vredesutbrott) kan aldrig någonsin vara ditt fel eller ditt ansvar. Jag lovar. Och jag är säker på att alla svar du orkat skriva i folks trådar har värmt mottagaren. Ibland tycker vi olika. Ibland ger vi knasiga råd som inte funkar. Det viktiga är att när du svarar i någons tråd känner sig den personen sedd och lyssnad på. Kanske är du den enda människan som sett och lyssnat på flera dagar. Kanske var det just ditt svar som värmde såpass att den personen orkar kämpa litet till. Sträck på dig och håll huvudet högt. Du gör något bra. Och du är nykter. Bra jobbat!

Japp, precis som jag känner (är på min femte dag). Glädje känner jag nog lite, men mest trots "-Som att jag inte skulle kunna sluta? Ha!" Men det är bara ett försvar mot att jag känner mig så liten, så liten..
Men glad blir jag i alla fall av att fler har hittat hit så att jag inte behöver känna mig så förtvivlat ensam.
Så varmt välkommen!

Jag är också väldigt ny här men upplever redan att det finns så mycket stöd och klokskap att hämta på forumet.

Att vi alla sitter i samma båt/är i samma situation och kan ge varandra råd. Visst, en del har kommit längre andra lika nya som jag (jag har kortare tid som nykter än du). Jag har läst en massa trådar för att hitta tips och råd och kände från början att jag inte kunde svara för att jag är så färsk. Men så dyker det upp inlägg som berör och jag kan inte låta bli att svara på. Alla, inkl du och jag, har ju erfarenheter med sig från livet och olika synvinklar på olika frågeställningar. Som jag ser det är det det som man kan bidra med samtidigt som man själv får stöd och hjälp.

Nu känner jag mig lite fånig för att jag skriver så mycket svar på andras inlägg, delar med mig av tips och råd fast jag själv är i en likande situation... vill inte att någon ska tro att jag tror allt för gott om mig själv. Men att ge andra råd hjälper även mig (kanske egoistiskt men sant). Har ingen bra dag idag...

Jag får också sådana tankegångar efter att jag druckit alkohol ett tag, vet till slut vaken upp eller ner och hela livet känns så märkligt på något vis! Du är inte ensam! Rekommender alkispodden och vissa avsnitt av fyllepodden är bra tycker jag!

Finns det någon vän eller familj som du lan prata med? Kanske någon som kan komma hem och bo med dig medan det är som värst? Det du upplever borde hå över på några dagar men det finns som sagt abstinens som är direkt farlig och skadlig för kroppen. Bra tycker jag att du sjukskrev dig, man är inte i varken fysiskt eller psykiskt skick att jobba när man mår så, försök att vara snäll mot dig själv och ät och drick bra saker, ta vitaminer. Kanske komma it på en promenad om du orkar?

Jag har legat på MINST en liter vin Per dag!!
När jag försöker trappa ner så svettas jag som ett djur på natten!
Känner konstiga ryckningar i kroppen....
tänk om jag får DT??(
Jag är rädd här!

Och så står man där...
med vaggande glas i grillens sken.
- vad trevligt!
- vad fin du är ikväll!

Allt ska vara så jävla socialt.
Hatar det.

Sjukskrev mig idag.
Fick läkaren på vårdcentralen att tro att jag var ”utbränd”.
Det kanske är både ock.

Men känner att jag måste bara vara hemma för att rida ut det här

Ja... Ibland önskar man såklart att man haft alkolås och alla möjliga skydd på allt man äger för att slippa all den där ångesten när man knappt vet vad man sagt och gjort.

Månaders fylla är inte att leka med när man druckit hårt i många år. Fortfarande är mitt råd. Beroendecentrum eller sjukhuset borde kunna hjälpa dig en natt åtminstone. Ångestdämpande kan också vara bra om du nu beslutar dig för att kliva av.

Dag 1 det känns som både läskigt och sorgligt med blandning av glädje att tagit steget att välja bort Alkoholen

Tack snälla ni <3
Även fast det inte är ett misslyckande så kan jag inte låta bli att känna mig själv ”misslyckad”
Jag har gjort så mycket dumt under mina ”fylleperioder”
(Varför finns det inte alkolås på mobiltelefoner)
Jag har väl supit ohälsosamt i 10 år kanske?
Men dom senaste månaderna har varit förjävliga.
Var och varannan morgon, så ligger jag och funderar på vad jag sa igår... vad skickade jag för sms... och vem ringde jag???

Det stoppar inte med en flaska vin utan snarare en halv BIB...

Det är bra att du sätter ord på det du känner och upplever just nu. Vi är nog ganska många inne på detta forum som varit i precis samma situation. Det lustiga är att hela situationen ger mig kalla kårar för jag känner hur jag hade det precis just då jag med.

Det är inget vidare att rida ur den abstinensen själv då det kan få komplikationer. Jag var också för stolt, förnekade in i det sista men dagen jag rev murarna och tog steget är fortfarande det bästa jag gjort.

Om det finns ett beroendecentrum där du bor är iallafall mitt råd att du ringer dom så kan dom hjälpa dig.

Ett samtal kan det vara värt. Du ska inte känna skam för att du tar ansvar!