Senaste kommentarerna i forumet

Gratis till dina dagar!
Verkligen. Jag hoppas nog att du någonstans stärks av varje dag som går och du stannar kvar i din nykterhet.

Det är fortfarande tidigt men varje dag som du övervinner är ju faktiskt en vinst. När man ligger på sådana mängder som du pratar om på slutet så är det nog dags att försöka bryta mönstret och det gör du nu.

Helgerna rullar på, allt ser likadant ut och alkoholen kanske bara ger en mer och mer ångest. Det är helt enkelt inte värt det.

Jag kan rekommendera dig att iallafall ge AA några chanser. Du får träffa nyktert folk som precis som du sitter i samma båt.

Dina gamla vänner ska du nog vänta lite till. Få några nyktra veckor kanske. Man stärks av att vara nykter. Sedan kanske inte det där samtalet känns så jobbigt som det kan göra just nu.

Med darrande händer står jag och klämmer ur de sista dropparna ur veckans vindunkar.
4 blev det denna gång.
Lite lustigt ändå.
Jag - en kvinna i karriären, står och sörplar bag-in-box och tar en folköl som återställare för att jag är rädd att få kramper?
För att jag druckit för mycket....

Har helt och hållet abstinens...
Jag har googlat...

Men hur allvarligt är det?
Hur långt har det här gått??

Sommaren har varit en långvarig fylla för mig.
Varje dag. Trots att jag jobbat, ingen semester.
På nätterna nu vaknar jag genomdränkt i svett...
Drömmer konstiga drömmar.
Men bara när jag försöker trappa ner.

Idag har varit en nykter dag tills nu.
Jag har ju bara en hiss ner till bottenplan och sedan är det gatan över till ”gröna skylten” ...
Jag vet att det finns hjälp att få, men vågar inte riktigt?
Dömande människor som ska granska mig.

Här är jag nu, i forumet för alkohol beroende.
Känns konstigt, naket, men samtidigt skönt att få skriva av sig.

Med darrande händer står jag och klämmer ur de sista dropparna ur veckans vindunkar.
4 blev det denna gång.
Lite lustigt ändå.
Jag - en kvinna i karriären, står och sörplar bag-in-box och tar en folköl som återställare för att jag är rädd att få kramper?
För att jag druckit för mycket....

Har helt och hållet abstinens...
Jag har googlat...

Men hur allvarligt är det?
Hur långt har det här gått??

Sommaren har varit en långvarig fylla för mig.
Varje dag. Trots att jag jobbat, ingen semester.
På nätterna nu vaknar jag genomdränkt i svett...
Drömmer konstiga drömmar.
Men bara när jag försöker trappa ner.

Idag har varit en nykter dag tills nu.
Jag har ju bara en hiss ner till bottenplan och sedan är det gatan över till ”gröna skylten” ...
Jag vet att det finns hjälp att få, men vågar inte riktigt?
Dömande människor som ska granska mig.

Här är jag nu, i forumet för alkohol beroende.
Känns konstigt, naket, men samtidigt skönt att få skriva av sig.

Att du är här igen visar på en vilja bara det. Hoppas du fick det break du behövde och att du inte känner att det var förgäves.

All styrka till dig! Den tid som du varit nykter är inte förgäves även om du nu trillat dit igen!

Jag är glad att du ska få komma på arbetsintervju. Starkt av dig att bli en av dom som får komma. Är det ett jobb som du känner att du skulle vilja ha?

I sådant fall hoppas vi självklart på att du får det också.

Kanske det passar bättre med en kvinnlig sponsor för dig?

Det är ett känsligt läge det där och man kommer varandra nära. Ibland närmre än vad man egentligen ska.

Hoppas allt känns lite bättre.

Tack för den fina posten under min. Troligtvis hjälper det någon och öppnar någons ögon. Du har helt rätt. Jag är här för att kunna dela mina erfarenheter med andra.

Idag har jag inga problem att prata om och det finns inga rätt eller fel. Vägen som jag väljer och sättet jag gör det på väljer jag ju enbart för att jag känner mig trygg med det.

Glad att se dig här igen. Tröttheten kan också vara ett sug som spelar dig ett spratt. Det pratas ofta om förtäckta, och ibland dolda sug som vi inte är riktigt medvetna om.

Men du verkar kämpa på och för varje dag som går så blir du starkare.

Skulle du undra något eller vilja ha råd om något särskilt så är du välkommen att göra det.

Är som sagt på min nionde nyktra dag och hjärnan har verkligen snurrat igång. Idag tänker jag på allt jag har tappat på grund av alkoholen. Jag brukade ha många vänner men allt eftersom tiden gått har jag slutat höra av mig. Jag har intalat mig själv att det beror på att vi är äldre och alla har fullt upp med sitt. Den verkliga anledningen är nog dock att jag velat ha mina helger ifred. Andra aktiviteter har liksom blivit störningsmoment. Jag har också intalat mig själv att jag är en ensamvarg fast jag egentligen vet att jag blomstrar av social kontakt.

Jag brukade också träna en hel del, men till slut blir det inte roligt att träna upp en kropp som till helgen iallafall kommer brytas ned.

Jag har också en tid undrat varför jag aldrig pysslar och grejar hemma längre, så som jag gjorde förr. Har intalat mig att energin minskar med åldern (hahaha, är alltså 30+).

Jag är även mitt i en utmattning som aldrig riktigt släpper taget. Jsg tvivlar inte på att jag verkligen blev utmattad, men samtidigt är jag väldigt nyfiken på vad som händer med mig och den om jag låter bli alkohol.

Allt det här gör mig också lite rädd. Tänk om det inte alls är alkoholens fel att det blivit såhär? Tänk om jag bara blivit en tröttare, slöare, tråkigare människa helt av mig själv? Tänk om jag slutar dricka ocg absolut inget blir bättre?

Sedan är jag så oerhört trött på att tänka på alkohol, tänker främst i termer om ”tänkt om jag kommer vilja dricka”. Tänker allt mer sällan på att jag vill dricka men är så oerhört rädd att jag ska tappa kontrollen och vilja dricka. Därför planerar jag för att undvika stress och ångest och situationer som skulle kunna få mig att ändra mig i min nykterhet. Önskar att jag kunde känna mig helt fri och inte lägga ner så mycket tankeverksamhet på det... men det kanske kommer med tiden om jag lyckas hålla mig ifrån alkoholen.

I fredags såg jag till att vara trött, hade gått upp tidigt och tackade nej till att ta en aw med några kollegor. Åkte hem, städade, handlade god mat som jag lagade. Köpte en stor flaska läsk för att ha något gott till maten. Höll kontakten med min sambo under hela em och tidig kväll, frågade honom hur han mådde och om han var orolig för att jag skulle dricka. Han svarade nej. Sen tittade jag på serier, drack te och gjorde några enkla yogaövningar. Umgicks med katten som jag älskar. Läste lite om alkoholism som jag gör nästan dagligen. Gick och la mig tidigt. Var nöjd över att jag själv ”lyckats”. Var inte ens sugen på vin men tog det säkra före det osäkre ifall jag skulle bli det. Är så ledsen för att jag ändå misslyckades med att hålla honom lugn.

Det känns som det är mitt fel alltihop. Som om mina känslor förstört allt. Men det är inte sant. I början såg jag bara honom som en gammal gubbe och hade inte minsta intresse utav honom. Det var när jag fick läsa hans bok och vi började skicka sms som känslorna sakta började spira. Han är inte oskyldig på långa vägar. Han skickade t o m sms till mig från hotellet där han och hans fru firade 29-årig bröllopsdag för ett par veckor sedan. Det kan man ju tycka är en märklig prioritering... Ok, det blir ju sandlådenivå om vi ska tjafsa om vems fel det är att det blivit såhär. Han som är så stabil borde inte äventyra min nya nykterhet med överdriven uppmärksamhet. Det är nog tur att inget har hänt mellan oss. Det hade knappast uppfyllt mina romantiska drömmar utan bara krånglat till det. Jag ber om Guds vilja och jag tror Hen vet bäst. Jag måste varit totalt blind och sinnesförvirrad. Vad ska jag med en gammal gubbe till? ?

Tack Soffi för dina ord ❤️ Det betyder jättemycket! Känner mig liksom så vilsen i allt det här så det känns till slut svårt för mig att bedöma huruvida hans kontrollbehov är normalt eller normalt under rådande omständigheter alternativt onormalt. Vill inte förstora upp det men inte heller låta mig bli överkörd.

Ja du har rätt, att vara nykter ska man bli för sin egen skull! Och jag är glad att jag inte drack trots att han ändå misstänkte det. Är väl lite barnslig någonstans och förväntar mig liksom beröm för att jag sköter mig trots att det egentligen är en självklarhet att inte dricka på det sättet jag gjorde.

Något som tynger mig idag är alla dåliga minnen som är kopplade till alkohol för mig, dåliga beslut och väldigt riskfyllda situationer som jag själv försatt mig i. Ett under egentligen att jag inte blivit rånad, misshandlad eller våldtagen. Även ett under att jag inte skämt ut mig mer än vad jag har gjort (jag har såklart gjort pinsamheter som jag haft sjuk ångest för men det hade verkligen kunnat vara betydligt värre).

Jag lyckades vara nykter under hela juni och det är ju inte helt bortkastat. Planen var även då att inte börja dricka igen men så sakteliga kom jag in i samma gamla tröttsamma mönster. Började med att jag kände mig tvungen att dricka ett glas i ett socialt sammanhang (var inte redo eller stark nog att förklara min nykterhet). Det hela gick bra och då började jag tänka att jag skulle klara av att dricka socialt och måttligt. Efter en tids accepterat drickande återkom den ångest jag får av även små mängder alkohol. Jag och min pojkvän drack några glas vin varje dag under en semestervecka utomlands. Vi verkade båda intala oss själva att det gick bra för mig men vi pratade aldrig öppet om att jag numera ”plötsligt” drack. När vi sedan kom hem hade jag grov ångest och en dag fick jag plötsligt för mig att handla hem vin och drack upp allt själv vilket såklart inte var planen. Sedan dess har jag inte druckit. Idag är min 19:e dag som nykter och jag försöker använda mina misstag som en nyttig erfarenhet om jag plötsligt skulle få för mig att det skulle vara en god idé att dricka.

Tack för dina ord i min tråd. De värmde ska du veta ❤ Känner igen mig i dig också, just det där med att klara sociala sammanhang men dricka för mycket hemma. För mig handlar det mycket om att inte tappa ansiktet. Om jag aldrig är den som spårar ur eller blir för full socialt kan ingen märka något. Det är ett försvar.
Ibland kan jag tom känna mig konstigt självgod och duktig när jag håller den fasaden, men tänk om de visste.

Starkt jobbat med 4 dagar.

Jag är också rädd... rädd för att misslyckas igen. Rädd för att Inte känna glädje i livet utan alkoholen - inte kunna klara mig utan den och att det är försent (det är aldrig försent!). Men det är okej att vara rädd. I början så fokuserar jag mest på att lägga vita dagar bakom mig och skapa en nykter vardag. Att lära mig handskas med sug och sociala situationer. En dag i taget...

Lycka till!

Tack för citatet! Det tar jag med mig.

Jag är ny här sedan några dagar, bara 4 dagar nykter i bagaget - och RÄDD fast jag inte riktigt kan förstå det...

Tack till dig, DenObekväme, för ditt inlägg. Jo, jag har mycket att bearbeta både från uppväxten, tonåren och nutid. Just nu har jag lugnat ner mig lite. Fick ett samtal imorse och ska på intervju för ett deltidsjobb imorgon så helt plötsligt fick jag lite annat att tänka på. En timme i taget... ?

Du ger mig lite hopp om att det går över om jag kämpar vidare :-)

Ta inte på dig ansvaret för hans kontrollbehov! Det behovet är hans problem.
Ja, du har svikit honom många gånger tidigare säger du, men, det ger honom inget frikort för den sjuka kontroll han utsätter dig för nu.
Du tar ansvar för dig själv nu, genom att inte dricka, det är ju jättebra och starkt. Den matchen är nog för vem som helst, inte ska du ta över hans problem också?

Det finns så mycket i det du skriver som får larmklockor att ringa hos mig. Jag har själv levt ihop med en man med stort och eskalerande kontrollbehov och det höll på att sluta riktigt illa. Ska inte belasta dig med det, och jag vill inte övertolka det du skriver.
Men snälla, ta kontakt med någon professionell som kan hjälpa er. Och om han inte vill följa med på det, så gå iväg själv och prata med någon som kan hjälpa dig med hur du kan hantera din situation.

Och du, du hade inte alls "lika gärna kunna dricka i helgen". At sluta dricka gör man för sin egen skull, för att själv må bättre, så känn dig stolt över att du inte drack!!!
Med värme och omtanke!
/Soffi

3 veckor klara, inne på dag 22 ?

Börjar känna igen mig själv... Var på lite festligheter i helgen, jag drack alkoholfritt. Jag hade JÄTTETRÅKIGT! Inte på grund av alkoholbristen utan för att jag inte trivdes. Jag har lite svårt för folk, introvert ensamvarg som hatar kallprat... åren med alkohol har ju hjälpt mig stå ut med sånt. Dags för mig att prioritera om lite, jag behöver ju faktiskt inte gå på fester som jag vet på förhand inte är min grej. Får fokusera på att hänga med dom jag vet att jag trivs med istället.

Under åren med alkohol har jag känt mig så oerhört ensam!! Nu, när jag varit nykter har kvällarna varit lite tråkiga men det har inte känts så där obehagligt ensamt! Jag trivs ju ensam!! Alkoholen har lurat mig fullständigt. Dags att njuta av min egentid ?

Dag 22 blir även den nykter och jag ska hitta tillbaka till mig själv ❤

Jag läser dina kommentarer Bestämd och gud så väl jag känner igen mig i dina känslor och tankar. Jag började min resa genom att följa rekommendationen att man ska vara nykter tre månader. Men jag har insett att just tänkarna på den mållinjen är min farligaste motståndare. Det är bara att inse att jag måste vara nykter på heltid, så jag har ändrat min målsättning till att vara nykter tills vidare, så länge jag bara kan. Jag har bokat en resa nästa år och då vet jag att det kommer bli svårt, men jag tänker att jag får ta det där och då och fokusera på nuet. Jag har börjat tänka på min resa som ett pussel, där nykterheten är den stora och centrala biten i mitten av mitt pussel. Jag fyller på med bitar som hjälper den stora biten att ligga på plats. Bestämd, jag önskar dig lycka till och du ska veta, du har inspirerat mig att tänka om och tänka nytt. Tusen tack! Du, och alla ni andra betyder sjukt mycket.

Hej! :) Vad tråkigt att du känner dig trött idag. Har dock förstått så mycket som att det är väldigt vanligt med trötthet och sömnstörningar när jag läst här, men att det går över relativt fort. Den stackars kroppen blir väl helt förvånad när den inte får sin vanliga alkohol och hjärnan behöver tid att läka. Jag är nio dagar nykter och kan väl inte påstå att jag känner mig speciellt energifylld nu men ändå lite bättre dag för dag tror jag :)

Nej, jag menar inte alkoholen och suget efter den, jag är fullt medveten om att den kan ställa till med ett h-vete framöver.
Jag är så in i bänken TRÖTT idag! Det var jag inte beredd på...
Har fyra nyktra dagar bakom mig, är speciellt stolt över att jag klarat en nykter helg :-). Har inte ens känt något sug efter att dricka och är glad över att inte ha behövt ta någon riktig match - än.
Och så vaknar jag idag och kan knappt hålla ögonen öppna och huvudet är fullt av bomull, eller nej, nåt lika luddigt fast tyngre.
Förstår inte hur jag ska orka det jag har planerat idag och är faktiskt också lite rädd för att luddet i huvudet inte ska klara att fatta rätt beslut idag.
Jag tillhör dem som mycket sällan blivit bakfull, trots att jag druckit så att jag borde ha blivit det. Idag har jag nog nå't som liknar en bakfylla trots nykterheten.
Jag skriver mest för att jag själv ska minnas, men, om någon läser och har samma erfarenhet så får ni gärna dela.
I de flesta trådar jag läst så hör man ju mest "- Så skönt att vakna pigg och klar eftersom jag inte drack igår.."

.och beundran.
Jag är ju ny här, som du sett, och har kollat runt en hel del och sett att du är väldigt aktiv och stöttar många inkl mig.
Så läser jag det här, att du själv är nykter sedan flera år. Jag drar slutsatsen att du är här enbart för att hjälpa andra.
Vet inte vad jag ska säga som kan beskriva hur beundransvärd jag tycker du verkar vara!
/Soffi

Han pratar inte med mig förutom när han är arg, vet inte om han vill gå och prata med någon, han vet nog inte själv. Känns nästan som att jag lika väl hade kunnat dricka i helgen för han tror ju ändå det. Känner mig så kränkt eftersom jag faktiskt inte drack. Så sorgligt samtidigt eftersom jag så många gånger har druckit tidigare och sedan ljugit om det.

Ska gå till AA idag, har varit där lite till och från men aldrig riktigt känt att det varit min grej. Känns alltid som att jag inte har lika stora problem som vissa av dem som är där, att jag är annorlunda, bättre. Fast så är det ju verkligen inte.

Funderar även på att köpa en sön där alkomätare, det känns mer ok än att han ska lusläsa mina konton.

Jag är också ny här sedan några dagar. Känns så bra att se och läsa att jag inte är ensam.

Så varmt välommen!
/Soffi

Tack snälka du för hopp och kloka ord :) Mer initiativrik längtar jag verkligen efter. På senaste har det känts som om mitt initialmotstånd nått nya höjder.

Jag tänker också lite så, att om jag håller ut och jobbar med mig själv hela september så kanske jag har en annan inställning till att dricka när månaden är slut.