Senaste kommentarerna i forumet

Jag har ringt närmaste beroendemottagning och bett om hjälp. Helst skulle jag ju vilja komma och prata med någon typ NU men de kommer kontakta mig om en vecka. En vecka känns oändligt långt. Jag är en sån som vill ha respons omedelbart. Det har väl med belöningssystemet och kickarna att göra. Jag har suttit och googlat hela förmiddagen. Inte ens kommit ur morgonrocken. Känner mig skör...

Åh, det har du ju rätt i Soffi! En hjärna som inte får klara besked blir ju som ett bråkigt barn.

Rullar in i dag 32 och känner mig beslutsam. Har inte berättat det för er än men i helgen ska jag gå på en stor fest. Vetat om det hela nykterhetsperioden och också hela tiden tänkt att jag ska dricka då, inte massor men något glas. Spårar aldrig ur på fest (fasaden) så det är inte där problemet ligger. Men i alla fall, har nog bestämt mig för att strunta i att dricka. Inte värt det. Vågar inte äventyra nykterheten. Även om det bara blir något glas på festen så vet jag att det kommer trigga ett begär. Jag kommer vilja "dricka klart" hemma i soffan en annan dag. Ingen kommer ändå att bry sig om jag inte dricker. Kan beställa alkoholfritt så kommer ingen att märka något. Fattar inte varför det ens är en grej? Att det ska vara konstigt att jag inte dricker snarare än tvärt om? Eller så är det bara jag som känner mig udda. Ingen annan ser ju den här förändringen som pågår inombords.

Hej Rosé! Ville bara kika in och höra så att du är ok? Kram!

Soffi, jag blir nästan lite fnissig. Inte för att tomhet är kul på något sätt, men för att jag känner igen mig SÅ mycket! Kan aldrig vara lagom. Första koppen morgonkaffe är ju så god så då dricker jag fyra stora muggar. Började lyssna på ljudbok här om dagen. Tänkte ett skönt sätt att koppla av, en halvtimmes boklyssning vid sänggående. Klipp till: klockan är 04.00 och jag har lyssnat klart på nästan hela boken. Börjar springa, springer varje dag trots otränad och får ganska ont i knäna. Så där fortsätter det i en oändlighet. Klurar precis som du på vad tomheten beror på, varför jag nästan aldrig bara kan vara.

Dag två är här. Normalt inga problem då mina fyllor vanligtvis är fre, lör och sön med baksmälla på måndagen och då ibland en återställare på eftermiddagen för att få avtändandet lite lindrigare och slippa huvudvärken. Så skedde nu i måndags också. Igår nykter och jag har bestämt mig för att det ska jag vara idag också. Kaffet smakade gott i morse, sovit gott hela natten och mackan som jag åt när jag kom till jobbet satt som en smäck. I samband med alkoholintag smakar det aldrig med kaffe, macka eller mat överhuvudtaget och sömnen uteblir eller blir kortvarig. Känner mig stark och motiverad nu, men prövningarna kommer, det vet jag. Då känns det bra att hänga här på forumet och bli inspirerad av er andra <3

God morgon #Rosa-vina
Tack för ditt inlägg. Jo, jag har sovit inatt, på soffan intill maken. Nu är huset tomt och tyst. Maken är på jobbet, dottern likaså och sonen ute på praktik. Det är bara jag och ångesten hemma. Jag har nog hunnit bli nykter nu men mår verkligen inte bra alls. Jag skäms för mig själv och mitt beteende. Jag känner mig förlamad. Vet inte ens hur jag ska orka typ duscha, gå ut, leva. Jag har ett sånt stort svart känslomässigt slukhål inom mig, från uppväxten, tonåren och mitt vuxna liv att det känns nästan omöjligt att orka med.

När min kära make började dricka i smyg så isolerade han sig från mig och barnen. Jag kämpade med näbbar och klor för att allt skulle bli bra igen men det gjorde mig bara uppgiven, ledsen och arg. Han hanterar sina känslor med vin och under åren blev det bara en kamp att nå fram till honom känslomässigt. En kamp jag förlorade. Han stötte bort mig för att få dricka i lugn och ro. Jag kände mig ensam och ledsen. Sen kom min diagnos. Avvisande är fysiskt smärtsamt. Jag fattar att "min vän" utlöst samma känslor som har med mig, inte honom att göra. Först en fin vänskap, värme, förståelse och kommunikation som övergick i längtan, förhoppningar, besvikelse och avvisande. Jag fattar inte hur jag ska kunna bli hel i mig själv när jag aldrig varit det tidigare? Men jag fattar att jag inte längre tål A. Det gör bara allting värre.
Solen skiner lite nu genom mitt fönster. Jag måste orka, för barnens skull. För allas vår skull. Jag känner inget sug efter A. Jag bryr mig inte om att det finns massor utav A hemma. Det är inget problem. Det är jag som är problemet.

Känns bra att skriva här ? ja te finns ju i massa goda former o pajar inte sömnen o kan tom vara nyttigt ???

Jag hoppas att du fått sova inatt och att du känner dig bättre än igår. Det finns alltid anledningar till att dricka eller att inte dricka. Tyvärr missar man själva livet när man dricker och är avtrubbad. Den vila och ro som alkoholen ger är också den som förgör oss. Så som jag har druckit på min sorg och använt mig av den för att kunna dricka :( Jag kan också känna mig ensam, men att dricka gör det bara värre då alla känslor förstärks. För mig hjälper meditationen att komma till ro.

https://www.youtube.com/watch?v=6ghDFrh8nE8
https://www.youtube.com/watch?v=vvcrkj4a800
https://www.youtube.com/watch?v=voIccKhY9Bg

Var rädd om dig
Kram

Tack ni fina ? Jag känner mig värd glädjen men inte helt bekväm ?
Jag inspireras ju också av de som mår bra. Och de som kämpar genom motgångar. Det är ju det vi gör här va?! Inspireras, stöttar och lär oss ?

Soffi du beskriver det så himla bra....jag är precis likadan dvs aldrig lagom.
Jobbar som en galning, tränar som vore besatt o naturligtvis drick fort o mycket...precis som du skriver om tomhet, att man har ett behov att vara fylla denna tomhet o jag har såååå svårt för att göra inget, rastlöshet, ångest.
Kan känna att istället för att träna på gymmet, springa långt i skogen kanske man skulle träna på att möta tomheten se den i vitögat o göra inget....
2 litet te är ju lite småroligt tycker jag...många kisspauser blir det ☺️

att inte dricka på känslan och att din vilja var starkare att inte dricka.

Jag har också vänner som gått för tidigt och några av dem har druckit för mycket. En av mina vänner fick en massiv hjärtinfarkt före 55 års ålder, efter ett julbord. BiB, rökning och övervikt var en stor orsak till hens förtidiga död. Visst är det omskakande och så sorgligt. Jag tänker att alkohol ofta är orsak till för tidig död och att jag kan välja att leva mer hälsosamt, för att leva.

Jag är så glad för din skull att du är på en bra plats i livet. 1000 tack till dig för all suport och värme Fina Lisa

Hej vinäger o jag är samma Ultra.
Ja vi var ett gott gäng som peppade varandra men tyvärr rullade min vardag på lite för fort så trillade dit igen, hamnade i samma onda spiral dvs jobb ångest o vin och så om igen o igen..?
Hur konstigt det än låter så har jag skött jobbet, skött träningen men inte varit den bästa mannen att leva med...
Men haft några vita perioder, korta men ändå...så hittade jag tillbaks hit vilket känns bra, finns mycket stöttning i detta forum, så bara att kämpa på igen.
Sen är jag ju nyfiken på hur det går för dig ???
Ha det gött så länge

Bara instämma. Visst är man mer rastlös och tänker vad ska jag nu göra när man brukade sitta och dricka vin och bli som i en annan bubbla. Det tror jag de allra flesta känner. Svårare att göra sig av med energin men det kommer väl tänker jag! Den där glädjen är svår att ta in. Jag tänker i alla fall. Är jag verkligen så här glad?. Kan jag va det? Får jag va det? Konstigt att man ställer dessa frågor till sig själv. KLART man får tänker jag just i skrivande stund! Det är vi definitivt värda trots allas våra små tillkortakommanden. Kram på er?

:e dagen idag! Känns bra än så länge. Tidigt att säga men kaffet smakar återigen sååå gott. Igår när jag kom hem som jag skrev så var jag lugn och glad men efter den älsdstas 3:e spydiga kommentar (lilla tonåren) för dennes mobil inte fungerade som den skulle så var jag inte så glad längre. Tänkte att nu hade jag absolut tagit några glas vin o blivit gladare. Men det gick över, vi sa förlåt till varandra och kramades. Kändes bra. Vinet var som bortblåst. Så där ser man att dessa små "stressmoment " kan vara triggers trots att det är en helt vanlig dag för de allra flesta! Igår kväll när jag skulle släcka lampan var jag lite rastlös i kroppen men jag somnade ganska snabbt o sov hela natten? Tjohoo. Ta hand om er och tänk efter mer än en gång när man utsätts för dessa vardagliga små stressmoment att det går över och morgondagen är sååå värd det. KRAM ???

Igår fick jag ett dödsbesked igen. Ingen anhörig dock men en flyktig bekant.
Hon bara ramlade ihop och dog, förmodligen av en hjärnblödning.
I såna lägen tänker jag så här:
"Varför ska man hålla på att kämpa när livet kan ta slut på en sekund? Varför inte bara leva och ta dagen som den kommer?"
Så typiskt mig att hitta anledningar att få dricka. Att 'få" dricka. Jag hör själv hur dumt det låter och hur korkat det även ser ut i skrift.
Jag får ju dricka när jag vill och om jag vill, inget hindrar mig egentligen.

Men jag mår ju dåligt av det, det är därför jag vill sluta med att dricka.
Så jag fattar inte att den dumma hjärnan vill ha vin bara för att något hemskt och tragiskt har hänt någon annan.
Kanske det har med min ångest att göra, är ju sjukt rädd för att dö och lämna min sambo ensam. Han sitter i rullstol och är i behov av assistans till stor del av dagen.
Men just därför borde jag ju vara mer rädd om mig själv och bespara min kropp detta gift som alkoholen egentligen är.

Men jag lär mig hela tiden, igår när tanken dök upp så var min vilja att inte dricka mycket starkare än tvärtom.
Och hade det inte varit för er, Vinäger, Fibblan, Knaskatten, Pellis, Lennis, miss lyckad, Jasmine, Rosa-vina, Strulan, Mirabelle, Santorini och många fler, hade jag aldrig kommit så här långt.

1000 tack ????? för all hjälp och stöd jag fått sedan jag började skriva här på forumet. ??
Ni är helt underbara❣️❣️❣️❣️❣️

Kramar
???

Lagom är bäst. Använder det uttrycket ofta. Gillar ordet lagom, sägs ju att det är ett unikt ord i svenskan och jag är svensk sedan massor av generationer.
Men, jag kan tydligen inte vara lagom, inte alls!
Förut drack jag långt ifrån lagom, klarade då iofs att träna lagom 3-4 ggr/vecka och kunde ta en kopp te emellanåt.
Sedan skruvade jag på korken på flaskan - och började träna. Varje dag. Ibland 2 ggr på en dag. Blev ju naturligtvis för mycket och nu har jag så ont att jag inte kan träna alls :-(.
Igår när jag kom hem skulle jag "bara vara". Gjorde en kanna te och satte på alkispodden. Slutade med att jag druckit två fulla kannor te för att jag "fastnade" i alkispodden närmare fyra timmar... (Behöver jag säga att jag varit uppe många gånger i natt?)

Jag har lyssnat mycket på alkispodden nu under mina första nyktra veckor, tycker den är bra och tänkvärd (även om jag uppfattar den lite som propaganda för 12-stegsprogram).
Köper det där med alkoholism som en tredelad sjukdom. Kemisk allergi, Manisk besatthet och Andlig tomhet. Jo, jag har nog alla tre delar.
Ju mer jag funderar så är det den där tomheten som gör att jag inte kan vara lagom.
Borde jag ta hjälp av AA?
Nja, måste nog erkänna att jag är inte där än, är inte framme vid den totala kapitulationen. Är också rädd att jag kommer att se mig som "inte lika illa däran" som andra som har historier av totalt urspårat drickande. Att dricka en flaska själv hemma i soffan där det inte rör någon annan är väl inte urspårat…? (Jo, men inte lika...) Dessutom har jag ju inte haft några jätteproblem med att avstå alkoholen nu, ingen abstinens, inget okontrollerbart eller långvarigt sug osv.
Likväl inser jag med full kraft att jag måste ta tag i den där tomheten som alltid har funnits där, minns den redan från då jag var barn och har fyllt den med div saker genom livet utan att hitta konstruktiva och hållbara lösningar. Att alkoholen varit den "bästa" lösningen säger väl en del. Jobbar jag inte med det så kommer drickandet troligen att spåra, om inte imorgon så om ett antal månader/år.

Ja, att dricka två liter te en kväll är ju väldigt harmlöst, men knappast normalt och lagom.
Var hittar man hjälp mot den där tomheten om man inte är framme vid AA?

Du har ett så bra nick!
Man har så mycket att vinna på att vara just bestämd, tänker jag. Du skriver att suget går över ganska fort för att du vet att dricka inte är något alternativ, dvs du säger ett tydligt nej till det.
Våra hjärnor fungerar väl som precis som alla andras (i det här fallet ;-)), erbjuder man någon något och får ett tveksamt "njaäe" till svar så tolkar man ju nästan det som ett ja och frågar igen. Men ett tydligt nej är just ett nej. Ingen mening att truga.

Vi får nog bara acceptera att oron finns periodvis just nu och hitta strategier att hantera den. Då är ju träning och en avkopplande kopp te efter perfekt!

Jag blir också glad av att läsa om din glädje, tänk att få så mycket positiv energi.
Sedan att det finns en rastlöshet någonstans i botten också, tycker inte det låter konstigt, så mycket energi och så mycket tid helt plötsligt. Klart att det tar lite tid att anpassa sig till allt nytt.

Fast jag blir glad av att läsa om din glädje så fortsätt gärna med det :)

Är också rastlös, flänger omkring som en dåre hela tiden. Vet inte om jag försöker springa ifrån något? Undrar bara vad..hm

Ja, det är verkligen ok att känna så. En dag i taget, inga stora beslut. Bara inte just idag. Tycker att det fungerar bäst, i alla fall för mig, att tänka så.
Låter härligt med träning och sedan te. Tror jag ska börja dricka mer te! ? Har ju gått all in på kaffe i den här nykterheten och dricker alldeles för många koppar. Haha, verkligen beroendepersonlighet här ?

Idag har varit en stressig dag, en sån där dag när man har för mycket att göra och samtidigt spiller kaffe över hela sig eller slår i stortån. Jag fick ju ett visst sug idag men också tillfälle att reflektera över suget. Det går ändå över relativt fort, nu när jag vet att dricka inte är ett alternativ. Förr när jsg drack aktivt kände jag suget och sä kunde jag ägna en hel dag åt att resonera med mig själv -gå till systemet eller inte. Så himla utmattande. När systemet sen stängde försvann också ofta suget eftersom möjligheten inte fanns. Ofta förlorade jag dock den kampen och fick lov att komma på någon bra ursäkt för att det skulle vara en bra ide att dricka: något att fira, deprimerad, pms, guldkant. Tänker så himla mycket på min älskade partner i detta. En person som dricker normalt men som jag ändå fått med mig i mitt drickande rätt ofta. För honom är det absolut ingen grej att inte dricka nu. Han har också svårt att erkänna att jag faktiskt har problem. Tror att det är dels för att han inte orkar se det men också för att han förknippar alkisar med utstötta människor som inte klarar vardag och jobb. Kan nog vara svårt att förlika sig med att den ändå ganska fräscha sambon som sitter i ett rent hem efter en arbetsdag och dricker vin i soffan och inte gör något större väsen av sig eller verkar speciellt berusad faktiskt är alkoholist.

Så, det var vad jag tänkte på ikväll. Nu ska jag sova. Nykter så klart.

går till ända nu. Har varit en bra dag på det stora hela. Tränade på kvällen o drack te. På eftermiddagen kände jag mig dock orolig i kroppen o dom kom tankarna direkt kring att jag inte vill sluta dricka för alltid. Jag försökte tänka att det är ok att det känns såhär nu, idag ska jag inte dricka osv. Ska sova tidigt idag o så väntar två kvällars jobb...

Mitt i all kamp mot A-djävulen är jag oerhört glad över att mitt beroende inte eskalerade förrän alla mina barn hann bli vuxna, om än den yngsta men minimal marginal. Visst har de sett mig berusad på någon fest, men aldrig behövt vara oroliga i vardagen.

Nu när jag vet hur starkt beroendet kan vara är jag mera ödmjuk inför att vissa väljer A, trots små barn. Samtidigt som jag självklart tycker att det är hemskt. Att söka hjälp blir förstås ännu mer viktigt när små oskyldiga barn går med en klump i magen än när ens drickande enbart skadar en själv.

Tack Adde för att du uppdaterar angående det nyktra livet, men också problematiserar drickandet då och då.

Kram

Tack Vinäger ? för fina ord och lite uppskattning i mina tankar!

Varit ledig två dagar och orkar knappt skriva nåt här för jag blir bara trött på min nästan äckligt överpräktiga glädje jag bär på just nu. Jag är så glad över att jag är glad ?. Får massor gjort, rensat ut lite hemma och piffat till med lite färger. Njuter av att sparka löv på promenad. Larv, liksom... ?
Sen är jag iofs lite uttråkad också. Lättirriterad och trött. Har kommit på att jag inte är så förtjust i att titta på tv längre.

Är lite störd av att AA inte riktigt funkar i min lilla stad. Tror jag kommer behöva mer stöd framöver för att kunna hålla i nykterheten. Får klura på hur...

Bra och nykter dag. Imorgon är det FULLT upp! Kul ?