Senaste kommentarerna i forumet

Inlägg blir fel men se mitt inlägg..

Är aldrig full eller dricker dagen innan.
Jag har stort ansvar för dom som åker med mej.
Men visst dricker när jag är ledig...

Men titta på alla andra som kanske inte har alkolås?

Nu vet jag inget om mitt körkort, känns som nu sliter jag i allt.
Ger upp och super ihjäl mej istället..

Hur går det för dig? Hur mår du? Jag tänker på dig och är bergsäker på att du fixar att komma ut på andra sidan ångesttunneln. Ha en fin kväll!

Välkommen, detta är det grymmaste stället om du vill få stöttning, tips och få prata ut med någon (eller dig själv)

Fy fan vad najs! Din kropp gillar detta. Du börjar bli frisk :D Jag känner precis likadant.

Grattis till att du hittat hit.

Någon dag i veckan kan ju faktiskt vara fri från möte, så man hinner längta lite också! ?

Nu har du hittat din jävlaranamma ? Doktorn är full av skit. Skit ska skit ha. Dricka på sin fritid får man göra precis hur mycket man vill. Tills man är så full så man inte kan stå på benen. Det är inget brott. Vi vill bara inte längre. Köra rattfull får man inte göra. Det är ett brott. Men det har du inte gjort. Så ingen ska komma och sätta sig på dig. Basta! Ha en fin kväll!

Ja, jag håller med. Nya tag, en ny höst. :)

Jag har inte sagt något mer än att jag inte ska dricka mer. Det kom på tal när vi pratade om att vi blev bjudna någonstans varpå mannen sagt att han smugglar med sig öl i väskan. Jag sa att det inte spelar mig någon roll för att jag inte ska dricka. Hon okej, så du ska inte dricka alls? Nej, inget mer. Sen pratade vi inte mer om det. Jag har ju smugit en del med mina problem.

Tack!
Jag har bara fått en känsla som är att jag inte beronde av läkaren längre så vill han få till något med mej.
Men självklart så förstår jag Transportstyrelsen om dom får in en orosanmälan på mej, dom ser alkohol missbruk och jag har självmord försök.

Då skulle jag också regera....
Men hitta på att jag skulle kunna kringå ett alkolås finns ju inte.
Och alltid jobbat, tom börja jag jobba med en gipsad hand.
Så jobbet betyder allt för mej.

Och om jag dricker på min fritid har ingen med att göra igentligen..

Skulle man ta dessa prover på mina kollegor så hade dom varit illa ute...

Kommer anmäla han till patient nämnden för bedömning, för att göra en anmälan utan personlig kontakt på 9 mån är inte ok...

Stor skillnad på självskadebeteende och självmordsförsök. Vilka översittarfasoner den där läkaren håller sig med. Fy! Jag blir extra upprörd eftersom mina barn har diagnoser typ ADHD, Autism osv. En dag ska de klara kontakten med vården utan mig, och då vill man kunna lita på att de blir mänskligt bemötta. Det tycker jag inte att du blir. Du gör helt rätt som kräver en annan läkare! Ang jobbet...Tror du inte transportstyrelsen kontaktar arbetsgivaren och kontrollerar att de har säkra system? Man hoppas ju det... Jag tycker öht det låter konstigt om de skulle straffa dig, dvs ta körkortet, utan att det finns bevis att du begått något brott. Svenska myndigheter lyckas ju för fanken inte enns straffa faktiska brottslingar i dagsläget. Jag har svårt att tänka mig att de kan ta ditt körkort av en så märklig anledning, att du eventuellt kanske skulle kunna köra rattfull. Det vore inte rättssäkert. Bra att du beslutat dig för att sluta självmedicinera din problematik med alkohol. Det kan aldrig vara fel beslut, oavsett vad som händer i övrigt.

Hoppas du ska trivas ?

Hej! Är helt ny här men hoppas detta forum kan peppa mej till något bättre liv.

Jag har under många år druckit mycket och nu får det vara bra.

Ska göra en lång historia kort som möjligt.

Alltid älskat alkohol, det har ju gett mej ett lugn.
Men sen har läkare insett att jag har dags och fick diagnosen för ca 2 år sedan, innan ses satte man diagnoserna borderline, depression bla.

Utreddes för adhd och var helt klart detta.
Har tagit till alkoholen för att koppla av och inte gå på högvarv hela tiden.
Har haft regelbunden kontakt med psykmottagningen sen 2004.
Haft en underbar läkare där men i feb så fick jag en chock, han gjorde en orosanmälan på mej på körkortet.

Och då hade inte läkaren träffat mej personligen på 9 mån, men eftersom jag tar regelbundet prover för adhd diagnosen så ansåg han att misstanke om missbruk fanns. Då sk Peth var högt.
Har ju körkort för buss/ lastbil och i dagsläget kör jag buss.

Försökte förklara för han att jag aldrig skulle köra full eller bak full, då vi har alkolås på våra fordon som är 0,0 på.
Då vräker läkaren ut sig att jag skulle kringå detta, ja en fruktansvärd anklagelse anser jag.
Jag kan ju få blåsa flera gånger under arbetspass ju.
Så nu ligger ärendet hos Trafikstyrelsen och jag har verkligen panik.. mitt jobb är ju mitt liv.
Skulle jag förlora det så är risken att jag super ihjäl mej...

Fråga läkaren om han fattade hur han ställt till det och hur uselt jag mår..
Men han svara inte ens på detta...
Sen inte nog med det, han tar inte rätt prover.
Transportstyrelsen kräver Cdt+Gt prover, detta har han inte gjort och PeTH är ju så känsligt i körkortsfrågor ju.
Hans svar var bara: jag tar vilka prover jag vill..

Hmm... Men hallå, du ska ju ta proverna Transportstyrelsen vill ha.
Så nu vet jag inte vad jag ska göra...
Men konstigt att jag kan sköta mitt jobb men ändå vara alkoholist??

Vad man gör på sin fritid har ju ingen igentligen ingen med att göra eller?
Skulle ALDRIG i hela mitt liv köra med alhohol i kroppen...

Och där ser man, härom dagen blåste 2 st av mina kollegor rött så att hitta på att jag kan kringå ett alkolås är ju bara skit snack...

Men nu bestämt mej att jag ska skippa detta med alkohol ett bra tag men kommer inte vilja ha den läkaren i framtiden.
Även förvrängt min psykiska hälsa.
I anmälan står det att jag har flera självmord försök, detta stämmer inte.
Jag har haft ett självskadebeteende, det är stor skillnad ju eller?

Jag inbillar mig att jag ser bättre, har mer energi och gör hushållssysslor lättare... Är jag på väg att bli sjuk?

Tragiskt och komiskt att man på förhand kommer känna - fattar, har jag också gjort :)

Ett till exempel:
Lämna sällskapet på shoppingtur för att gå på toaletten. Blixtsnabbt smita in på en bar och beställa en shot (eller två) hålla utkik utanför. Svepa. Gå tillbaka :)

Ja det finns det. Vet inte hur jag skall beskriva hindret. Fast något åt detta hållet. Många manga gånger I livet har jag varit här förut. I smärtans och tortyrens våld. De gånger jag samlat kraft till att palla söka hjälp så har jag mötts av en kall omänsklig arbetsmänniska som inte förstått mig. De få gånger jag fått den hjälp jag behövt så har jag fått kriga för det. Och att kriga närt man är som svagast för att bli betrodd, tagen på alvar och inte bli dömd av okunnig men samtidigt skolad personal det lämnar än fruktansvärd avsmak efter sig. Och har du inte bekanta eller vänner som mår bra och som följer dig till stället du valt att söka hjälp på, då blir du en munsbit för dem att avfärda. Så visst, jag har gjort fel, jag har blandat alcohol och stecolid en gang I tiden. För detta är jag evigt dömnd känns det som. De vill/vågar inte ge mig Stecolid att trappa ut på. Och de har Inga platser där de kan ha mig under uppsikt under ut-trappningen. Så vården I min stad känns lite moment 22. Som att försöka springa igenom en betongmur med huvudet fora för att försöka ta sig till andra sidan. Enligt mig så har min stad misslyckats totallt I att fånga upp människor med problem som mina. Jag är inte felfri, det påstår jag inte. Fast det jag sager är att jag aldrig någonsin gått in I mitt missbruk för att jag villl vara där. Det som visa sager alla har ett val, det går att diskutera. Låt mig saga så här för att försöka beskriva vad jag menar. Jag tror de flesta människor är fullt medvetna om att alla mäniskor har en smärtgräns. Alla bryter förr eller senare samman ifrån tortyr. Det finns ingen människa I hela världen som kan stå emot en tortyr som inte är begränsad till en fast tid. Visst, visa star emot längre än andra. Så vad vill jag ha sagt med detta då? Jo det är här alkohålen klampar in I mitt liv. När livet gör så ont att man inte vet vart man skall ta vägen. Blunda hjälper inte, sova går inte för oron håller en vaken ovs hur trött man är. Då kan man ibland komma att uppnå en övre gräns av smärta som man inte kan hantera. Öppna balkongen och kasta sig ut och därmed bli av med lidandet, eller köpa och konsumera alcohol för att få några timmars ro I sin sönderstressade Kropp. Jag har alltid valt alkoholen I stället för balkongen. detta för att jag I grunden älskar livet. Men samtidigt som jag älskar livet så vet jag att jag har en smärtgräns. Nu skall jag saga någonting bra ang min situation. Igår pillade jag bara I mig 12 stycken folköl. och jag tog en sömntablett tidigt på kvällen. Så I natt sov jag en hel del. Visst vaknade jag av mardrömmar som hör ihop med abstinens när alkoholen lämnade mitt system. Men jag fick tillräkligt med sömn att ta mig igenom hela natten och vakna utan promille I kroppen. Nu har jag en chans att kriga mot mina demoner. Och den tanker jag ta. Visst jag har sagt detta tusen gånger förut, aldrig mera en droppe alcohol I mitt liv om jag tar mig igenom detta. Nu sager jag det igen. Och jag känner mig stark I det svaga när jag sager det. Det känns som om jag har en chans att hålla mitt löfte. Alla som har alkoholproblem kan bli av med livet I flaskan. Leva friskt och må bra som alla andra. Men manga av oss måste avstå livet ut ifrån varenda droppe för att Klara hålla oss på rätt spår. Jag själv vet att jag skall kämpa emot allt som ger stress. Stress är nästan alltid min accelerator mot vägen till alkoholen. Kan jag välja bort stressen (allt som gör mig orolig) så kommer behovet av att behöva bedöva mig inte existera. Lycka till alla andra som lever sitt liv likt jag gör/gjort.

Jag tar ett exempel. Jag skulle ut på AW med jobbet, jag vet att det inte är några festprissar och jag har inget vin hemma efter AW så måste införskaffa så jag har när jag kommer hem. För att knappt vara salongsberusad är värre än att vara nykter (jag drack till jag somnade hemma).

Då vi skulle på AW i en annan stad så blev jag erbjuden skjuts, vilket underlättade, var billigare och tog kortare tid. Men då kunde jag ju inte köpa mitt vin, så åkte för mig själv. Köpte vinet. Drack 2 (eller var det 3?) små glas vin på AW och skyndade mig sedan till tåget. Då kände jag knappt något, gick in på toaletten, hällde i mig 0,5l vin och var sedan glad resten av vägen hem... sen drack jag resten hemma och var nöjd och glad...

Alltså då tänkte jag inte att detta var konstigt alls, jag var ju tvungen att göra så bara. För alla andra var ju såna jädra torrbollar. Helt sjukt ju. Detta var gissningsvis 2 månader sen nu. Jag ljög så in i helskotta för andra och för mig själv. Tragikomiskt känns det.

Jag har varit nykter i en månad i dag och har funderat mycket på alla idiotiska saker man intalade sig själv och sätt man fann att dricka i smyg. Alla strageiska små lögner som använes för att komma ifrån, för att gömma den där ölen, eller påfyllningen av glaset. Det är ju så sjukligt nu i dag när jag tänker på det.

Nu tänker jag om ni andra också har sådant, som man i dag kanske kan skratta lite åt, fast det är tragiskt. Om ni vill dela med er.

Igår mådde jag riktigt jäkla bra och hade en jättebra dag på jobbet. Men så var jag så trött från att inte ha sovit hela natten, bara fått 2 timmars sömn. Så jag klarade jobbet bra, men när jag åkte hem så somnade jag nästan på bussen. Jag skulle kliva av bussen och så märkte jag att jag tappat mobilen på bussen. Bussen hinna åker iväg innan jag reagerar. Jag blir så jävla arg på mig själv och tänker hur dum kan jag vara.

Alla tankar hinner åka runt i min hjärna: Dem har säkert hittat den? Vem fan snor en mobil? Shit, jag har allt på den mobilen....bilder, minnen, konversationer jag inte vill ska komma ut mm. Sedan tänkte jag: nä, men detta är väl mitt straff för allt jag gjort, klart man ska få ett straff. Alla känslor bubblar upp och jag får en panik ångest attack som jag har haft förut.

Jag hanterar dock ångest bättre nu, men jag ville bara äta godis och dricka för att kunna sluta känna såhär. Men så tänkte jag på den ljudbok jag lyssnat på av Anthony Robbins, att man måste få känna sina känslor och lyssna, men inte agera på dem. Så det gjorde jag, och jag tog lite godis, mycket mindre än jag gjort innan, men jag mådde så dåligt efter.

Min fästman ringde till min mobil för att se ifall någon svarade, och det var buss chauffören! Han sa att jag skulle komma till busstationen vid 19.52 och så kunde han lämna av den innan han åkte vidare till nästa destination.

Jag hämtade den och tackade honom sååååå mycket! Jag köpte en choklad kaka från Lindt och gav den till honom som ett tack, kanske jag inte hade behövt, men jag ville visa tacksamhet på något vis.

Jag känner mig riktigt stolt över mig själv och att jag fick hjälp av min fästman, min mamma lugnade ner mig med genom att prata med mig konstruktivt och att västtrafik gjorde ett riktigt bra jobb!

Från att gå från glad, till ledsen och panikslagen, till att kunna se ljuset igen. Det var en jäkla bergodalbana, men jag tog mig igenom det. Men utan min fästman och min mamma så hade jag nog inte orkat, och hade nog köpt någon form av alkohol.

Så det jag vill ha sagt är att man ska ta hjälp av andra och inte låta sina känslor styra över hur man ska agera. För känslorna är bara kvar en stund som nikotin suget som håller i ca 3 min. Så då kanske man ska tänka: Det här suget varar inte länge och det kommer gå över. Fastän man har en jobbig period så är det detta jag kommer ha i fokus när något dåligt händer!

En notis till mig själv och andra: Man är mycket, mycket starkare än vad man tror!

Kram på er!

Hahaha ??? en till som vaknat dag 2 utan bajrus ??
Ibland kan rättstavningsfunktionen få till det sååå rätt! Kram kram o ha en härlig vit avkopplande dag idag ???

Hahaha ??? en till som vaknat dag 2 utan bajrus ??
Ibland kan rättstavningsfunktionen få till det sååå rätt! Kram kram o ha en härlig vit avkopplande dag idag ???

tar sin början. Tung i huvudet som vanligt, men nytt sovmönster där det blir sömn 02 - 10 istället för 05 - 11. Får väl ses som en positiv utveckling även om något riktigt välbefinnande inte infunnit sig. Har något segt och tungt i huvudet mer eller mindre hela tiden. Som mild bakfylleångest. Ingen energi utan mest vila i soffan på dagarna. En vecka kvar på semestern, sen börjar den STORA utmaningen med jobbet. Kanske kanske blir det något bra att få annat att tänka på, och att jobba sig ordentligt trött. Eller pannkaka och sjukskrivning. Vi får se. En dag i taget och de börjar ju bli några stycken. Snart en månad vilket inte hänt sedan... Kanske inte på 30 år. Inte en hel månad helt utan alkohol även om det var rimliga mängder i ungdomen. Det osunda drickandet är nog ca 20 år gammalt. Kanske rimligt att vara seg i skallen efter att ha marinerat hjärnan så länge.

Vad säger din sambo? Är hon stolt över dig?

Ja idag var nog första morgonen jag inte känner någonting alls. Känner mig fysiskt helt återställd på något sätt. Vet inte hur jag ska förklara det. Men känner mig som mig själv liksom. Inget sug har jag heller. Hoppas det håller i sig genom hela dagen :) alltså shit, sjätte dagen. Tyvärr var det väldigt längesedan, nog mer än ett år.

Nu kör vi denna dagen!