Senaste kommentarerna i forumet

Tack så mycket, Talien, för att du delar med dig av dina kloka reflektioner om hur alkoholen har påverkat ditt arbetsliv, dina relationer, din träning m.m. Det är starkt av dig att du har stannat upp och kunnat se hur alkoholen har smugit sig in och tagit över, du märker på flera fronter att drömmar som du har haft tidigare har förstörts då alkoholen har fått högre prioritet. Nu har du insett att du behöver ge upp alkoholen för att kunna nå dina drömmar om ett bra yrkesliv. Det är ju väldigt bra att ha de här drömmarna, en tydlig målbild, som du strävar emot när du håller dig nykter. Då påminner du dig om att du är på väg mot något som kan bli bättre, det handlar om drömmar som ska förverkligas. Utan mål och drömmar kan det ju kännas som att nykterhet bara handlar om att ta bort något som har gett livet en (kortsiktig) guldkant och då kan det bli tuffare att motivera sig. Inspirerande att läsa om det lugn som du har upplevt under första veckan och att du har börjat tycka om dig själv lite.
Varma hälsningar, med hopp om fortsatt lugn och självmedkänsla!
Sofia, Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Ja, hur känns det idag då? Jo tack, inget vidare men det går ju inte att backa bandet
Igår höll jag fullkomligt på att implodera av återhållen oro och ångest!
Fick inte en vettig tanke i huvudet när jag försökte stå emot suget efter lugnet...
För det är verkligen ett lugn jag vill ha och inte alkohol egentligen.
Men det gick inte igår.
Är så fruktansvärt ledsen för min vuxna som, han är nu 40+ och är så olycklig med sin psykiska ohälsa.
Han har försökt få hjälp men får det bara halvhjärtat, social tjänsten menar att han klarar sig med öppenvård men det gör han inte.
Så svårt att vara medberoende när jag vet hur fin han är både till det yttre och inre.
Det hade varit lättare att släppa taget om han varit en kriminell skitstövel men han är så långt ifrån det som man kan komma.
Suck, nu får jag ta ett nytt tag och göra en omstart snart igen. Det är ingen idé att börja räkna massa minusdagar. Det är bara så störande☹️

Men tack kära forumvänner för styrkekramar och pepp och en extra kram till "kvintetten"
Orkar inte kommentera i andra trådar just nu...
???

Nu börjar jag undra vad jag håller på med? Tänker på honom hela tiden, förutom några timmars behövlig sömn. Kilona rasar eftersom jag har ingen aptit utan lever på endorfiner. Jag har telefonen i min närhet och hoppar högt varje gång jag hör ett sms-pling. Ikväll är det möte och jag ska göra service med en annan kille. Önskar att klockan på något magiskt sätt ska gå lite fortare. Samtidigt börjar jag bli nervös för hur jag ska bete mig. Det känns som om alla ser rakt igenom mig. Lobotomi kanske är ett alternativ? ?

Du berättar inte så mycket om hur det hände. Där nånstans ligger nyckeln till att inte hamna där igen.

Var det en belöningsfylla? Släppte du garden efter en månad? Kan säga att klarar du en månad så klarar du 12.

Hoppas du kan njuta av känslorna, vad som än händer. Kanske är det så att nån där uppe ser att du behöver en liten knuff i riktning mot en nystart....?

Testa:
Antabus
AA
12-steg
Läs eller lyssna på boken ”skål ta mig fan”
Mina förslag och det enda som funkat för mig efter cirka 1000 andra försök :)

Ja, vi är nog inte så jäkla värdelösa! Vi är värda att tycka om oss själva, det måste ju vara det primära vi behöver få bukt med! För att nå dit, tror jag, är att utesluta alkohol helt! Dag 10 Talien ?! Kram ?

Lokalisera vad det var som gjorde att du började dricka. Stress, flykt, ledsen, glad eller något annat? Det är där du måste dra i nödbromsen. Där du gör ett aktivt val. Ring någon du litar på när du vill dricka. Få reflektion och var beredd att ta konsekvenserna ifall du väljer att dricka.

Vad sker i korta perspektivet och vad kommer kunna hända i det långa perspektivet? Är du efter det beredd att snurra kulan är det bara att köra. Annars försök ersätt det med en promenad t ex.

Dag 2 klockar vi in idag o färden går vidare ?är väl så man får se det alla har sin resa o sina mål o sitt bagage mer eller mindre tungt men samma innehåll. Har en tanke o ett mål men känns som lovar man en massa blir man bara besviken. Försöker att inte planera in en massa som skulle kunna involvera vin utan andra aktiviteter istället. Inte för att det stör mig om jag bestämt mig för att inte dricka o folk runtom gör det då är min hjärna inställd på stackars er i morgon mår jag bra ?
Resan går vidare nu kämpar vi på heja heja! Styrkekramar till den som behöver ??

Riktigt, riktigt jobbiga dagar. Känner inte att jag har fast mark under fötterna. Ångest som kommer och går utan förvarning. Klarar stress vissa stunder, men ofta inte. Humöret i botten och väldigt uppgiven. Inte ett dugg sugen på att dricka alkohol, det skulle naturligtvis inte göra något bättre. Men kul är det inte just nu.

Ibland är tårar så sköna! Bara få gråta ut eländet! Skickar massa massa styrkekramar ??

Jag har druckit så fort jag har haft en ledig dag till övers...i flera års tid.
Drack alltid tills jag somnade utan minsta tanke på barn eller make.
Till slut var det bara alkoholen som betydde något...resten struntade jag faktiskt i....så nånstans där vaknade jag till och insåg hur galet det var att välja spriten före allt annat....nu kämpar jag med allt jag har för att hålla mig nykter☺

Kram Fina FinaLisa♥️ Ibland är tårar bästa lösningen ?

Ta hand om dig!!!

Jag är ny i forumet sedan 9-10 dagar, men läst här inne regelbundet sedan ett par år! Min absoluta botten - kraschen, infann sig nu i somras på min semester efter cirka 10 år med eskalerande vinpimplande! Det senaste året har det gått över styr totalt. Har inte delat med mig om min historia i min tråd ännu men det kommer, måste först smälta allt som hänt ett tag till! Nu 9:onde dagen nykter, och GoOn, tro mig, kan jag så kan du! ? Stor kram!

Gråt ut. Sitt ner vid vägkanten och vila en stund. Sedan reser du dig och går vidare. Kram

Det låter som att du är under isen och behöver en hjälpande hand? Här på forumet hittar du massor av härliga empatiska människor, var och en med sin egen historia. Jag har tyvärr ingen riktig ”botten” att dela med mig av. Jag bara insåg att jag behövde förändra mitt liv och mitt sätt att sopa över problemområden genom att dricka vin i soffhörnet. Steg ett var att sluta dricka på negativa känslor som oro, maktlöshet, stress... Jag insåg rätt snart att det enda rätta för mig var att sluta dricka alkohol helt, för annars hamnade jag alltid där i soffhörnet och självmedicinerade med min vinare till slut. Och när jag slutade självmedicinera blev jag tvungen att ta tag i och förändra en del av de aspekter som skapade all oro, maktlöshet och stress. Kanske kan man säga att min botten var just det, att jag apatiskt lade mig platt och hällde vin över ångest och depression istället för att ta tillbaka kontrollen över mitt liv. Men jag tror att du hittar tydligare bottnar om du läser runt bland trådarna i forumet. Kram och lycka till!

Ja... förändring tar tid. Det är otroligt roligt och intressant att börja förstå. Jag är väldigt nyfiken på hur jag kan bli mitt bästa jag. Jag gör mycket för att bli nykter på riktigt, inte med bara viljestyrka, utan inifrån. Läka. Bli lugn. Inte söka lycka eller känslor utanför mig själv.
Jag är nästan arg för att jag förstår att alkohol inte ens ger mig den härliga genuina lycka som jag en gång trodde den så effektivt gav mig. Så snabbt. Klunk klunk klunk. Ångestdämpande effekt. Så kortvarig. Långsiktigt ångestskapande. Jag har känt på att vara nykter, djupdyka i känslor och bara vara i dem. Lyckan finns där. Här. Nu.
Jag ska ”bara” hålla mig lugn på min väg. Minsta ministorm kan rubba lugnet och då kommer den djävulska illusionen om att alkohol skulle hjälpa mig.

Idag ska jag träna styrka. Stark kropp och hjärna motar djävulen. Det är en färskvara att vara nykter.

Dagens filosoferande. Snurrigt men läkande.
Kram?

Ja det är ju det. Hemskt att man låtit det gå såhär långt alltså. Men iallafall. Glömde ju skriva igår att jag är uppe i en månad ? Eller ja, 4 veckor? Hjärnsläpp, är väl samma sak ? Nej, 7*4 är ju 28 ?

Tyvärr, jag vill bara kunna gråta och det går bara om jag dricker. Så nu ser jag suddigt för alla tårar.
Tack för all support och fina hejarop.
???

Tyvärr, jag vill bara kunna gråta och det går bara om jag dricker. Så nu ser jag suddigt för alla tårar.
Tack för all support och fina hejarop.
???

Ja. Nu har jag nått min botten. Snälla, finns det någon som vill dela med sig av ”sin botten”? Jag vill dela med mig, men har inte kraft just nu. Jag är mamma till 4 fantastiska barn. Någon med någorlunda erfarenhet?

Du står där i vägskälet och velar, för att sedan beslutsamt kliva vidare på den rätta vägen ? Jag vill också ha ett (ja bara ett enda) glas vin efter en tokintensiv dag där det mesta gick galet. Men litet blir efterhand mycket och mycket blir så sakteliga mer. Och sen sitter man där igen och måste sluta dricka. Och det är skitjobbigt. Nä, vi hoppar det. Av ren lathet om inte annat ?

Du lyssnar in kropp och knopp och möter dina behov istället för att trycka undan dem. Bra där! Mer av det vill vi se ?

...men shit vad trött jag är!!!

Känns inte rimligt att komma hem från jobbet och gå och lägga mig, fast idag gör jag just precis det! Kanske jag somnar o vaknar till senare, just nu orkar jag iaf icke vara med!