Senaste kommentarerna i forumet

Jag har också svårt att vara snäll mot mig själv, så det här kanske är pissiga råd... Din självkänsla har fått en ordentlig smäll och du fokuserar på vad du gjorde fel. Ett sätt att få litet perspektiv kan ju vara att tänka över vad du INTE gjorde fel. Det hade ju kunnat vara så mycket värre. Fantisera fritt. Du hade tex kunnat haft barnen med dig. Du hade kunnat spåra ur inför chefen på firmafesten. Du hade kunnat starta fyllegräl med din man. Du hade kunnat ta en återställare idag, för att fortsätta supa på obestämd tid. Du hade kunnat ge dig ut och fylleköra med bilen/båten, eller spelat bort hela månadslönen. Du hade kunnat bli omhändertagen och vaknat i fyllecell... När man tänker sig worst possible scenario så inser man ju att du ändå fattat väldigt många bra beslut i det hela. Att det gick ganska väl ändå. Bara du själv blev lidande. Tillfälligt. En gång. Ångesten klingar snart av och sedan kan du faktiskt ”bara gå vidare med livet” för du ställde inte till med någon livsomvälvande katastrof. Kram

Måste nog minst ha en sponsor för att guida genom stegen som Femina säger. Jag tycker stegen är praktiska och pragmatiska och man hittar liksom där man tänker snett och rättar till. Tills slut finns ingen oro kvar i skallen att fly från. Angående möten finns en del digitala telefonkonferenser man kan haka på också tror jag men fysiska möten bör nog ingå. En del behöver och vill gå på massa möten i veckan, en del några ggr i månaden osv. Jag själv går på jättefå möten men mycket kontakt med min sponsor.
Som sagt, testa. Man blir enormt varmt välkomnad som ny. Enda som krävs är viljan att vara nykter.

Ingen idé att du slår på dig själv, det vinner du inget på. Ta istället lärdom av ditt "test".
Det finns inget glamoröst i överkonsumtion av alkohol, läs på anhörigsidorna i forumet om du är osäker.

Mvh

AAs framgång över världen bygger på två saker:andlighet & gemenskap. Visst kan du läsa på om stegen själv och börja be till din högre makt och meditera hemma men din utveckling och förståelse utav programmet kommer utav gemenskapen med andra. Att lyssna och få insikter. Att dela. Vissa steg kräver helt enkelt närvaro utav en annan människa. Så, du kan lära dig OM stegen själv men bara arbeta genom stegen tillsammans med andra. ?

Har suttit på en klippa och kedjerökt och gråtit i dag. Ett felsteg och jag hamnade liksom längst ner på botten så fort. Förstår inte hur jag tänkte. Eller jag vet att jag tänkte "nu skiter jag i allt, jag ska minsann också få dricka, det gör ju alla andra, skit i om jag blir aspackad för jag får göra som jag vill, ingen kan bestämma över mig". Precis som en tonåring. Tänkte nog också att om det går åt helvete så gör ju det ingenting, barnen är inte med och jag kan ju bara återgå till mitt vanliga liv sedan. Men det funkar visst inte så.... Jag är så besviken och känner sådan skam över mig. Står inte ut med att vara i min egen kropp. Ska försöka vara snäll mot mig själv, men vet faktiskt inte riktigt hur man gör. Ska utforska 12-stegsprogrammet, kan man jobba med det utan att gå på möten?

Det är inte bara alkoholen som orsakar tilt, min vilja är en kameleont.. med beslutsamheten om vit period som kan permanentas så stärks något och en liten stabilitet anas. Får se om det räcker. Det är ju inte alkoholen jag vill undvika. Det är fyllor. Jag lär mig om sambandet.
Tack för viktiga kommentarer!

Wow vilken flygande start du fått till med din nykterhet. Riktigt bra jobbat! Hur man gör för att inte få för sig att börja igen vet jag inte ? Jag har ju börjat igen efter flera nyktra perioder ? Den här gången tänker jag annorlunda iofs. Min identitet känns annorlunda på något vis. Jag tänker att jag ÄR en person som inte dricker. Svårt att förklara. Tidigare har jag nog mest fokuserat på att komma underfund med vad som är alkoholism, vad som är missbruk, vad som ör riskbruk, vad som är för mycket och hur stora problem som är för stora problem för att få fortsätta dricka. Och så har jag hållt mig nykter en period medans jag klurar över de frågeställningarna. Den här gången har jag släppt alla sådana funderingar, för jag blir liksom inte ett dugg klokare av dem. Man måste inte vara alkoholiserad, eller enns ägna sig åt ett riskbruk, för att sluta dricka. Vem som helst får välja att vara nykterist. Jag väljer att vara nykterist. Ungefär så. Välkommen till forumet!

Bra varning om att testa igen. Funkar ju verkligen inte om man trillar dit och blivit beroende. Förrut skrev jag om att hitta något att ersätta a med. Jag har själv försökt det utan att hitta rätt (chips o dipp var det ett tag, träning en annan osv osv). Testade 12-steg nu och insett att det handlar mer om att lära sig hantera känslor. Har du testat 12-stegsarbete nån gång? Kan verkligen rekommendera att testa, spriten finns ju alltid kvar om det inte funkar för dig :)

Jag är inte ensam, men dricker ensam. Förra svängen här på forumet för ca 1,5 år sedan lovade jag mig själv att aldrig dricka ensam igen, efter en helt nykter period på ca 100 dagar. Det funkade att dricka måttligt och socialt en tid. Men det dröjde inte länge innan jag hade lockat igång ensamdrickandet igen. Så nu är jag här igen. Den här gången tänker jag inte så mycket mer ön att ”nu är jag någon som inte dricker”. Orkar inte med det där inre dividerandet och funderandet kring hur mycket som ör för mycket osv. Det är väldigt svårt att dricka för mycket om man inte dricker alls ? Välkommen till forumet!

Vilken tråkig upplevelse det blev av ditt test. Försök vara extra snäll mot dig själv medans du återhämtar dig. Illa nog att bli så sjuk. Självförebråelser är överflödiga. Så bra att du börjar komma fram till en tanke att hålla fast vid. Det behöver man.

Du är inte Ensam, jag är den som är ensam ;)

Visst är det så sjukt att en sak som för vissa är så liten och oväsentlig - alkoholen, är för oss solen som vi kretsar kring. Hoppas att du och jag, ja alla här finner en ny sol i vårt oändliga universum.

Men visst är det tufft. Jag tar det dag för dag och bestämmer mig varje dag för att inte dricka (än så länge i alla fall).

Ha haha, det var bra! ?

Inga möten idag. Det får ju vara någon måtta! Jag har varit hemma hela dagen utom när jag åkte och hämtade dottern från jobbet, nu på kvällen. Det har varit för svettigt för att göra annat än läsa framför fläkten. Jag läser rätt mycket. Senaste boken läste jag om direkt och skrev upp saker som jag vill komma ihåg i en separat anteckningsbok. Man kan säga att jag studerar. Det gör jag rätt ofta. Den här boken handlade om medberoende. Jag lär mig saker nu, hela tiden. Både från böcker och möten. Att hålla mig nykter är inget problem. Jag har inte tid att slösa bort mitt liv mer på A. ?

Du går i din text från en oerhörd frustration. Söker hjälp, stöttning gång på gång (känner igen mig så mycket) tiden går. Du tar ett nytt andetag. Provar igen, igen och igen...
Sen hittar du ett sätt att överleva för nu! Som du själv sökt och funnit! ❤️ Respekt!
Fortsätt!
Maken köpte en väldigt enkel, billig, liten segelbåt av en äldre kvinna för ungefär tre år sedan. Då vi träffades. (han hade drömt om att segla längen) Långkölad, stabil och väldigt fin⛵ perfekt säger jag ?
Han hade aldrig varit på sjön.. Men det hade jag. Sen barnsben. Aldrig seglat dock.. Han litade på mig ❤️ Feg som jag är har jag inte skaffat en själv. ?Märkligt nog litade jag på att han skulle klara detta galant. vilket han också gjorde. Eller Vi rättare sagt. Såhär i efterhand ser jag min egen förmåga att faktiskt klara detta själv. Som hon den äldre kvinnan som var ute år efter år oavsett väder, ensam i sin segelbåt!
Den kvinnan vill jag vara. Den kvinnan är min förebild

Vilken typ av segelbåt ska du ha?
?⛵???⛵?

Du skriver så bra, och det är så skönt att veta att jag inte är ensam. När jag läste ditt inlägg så "såg" jag liksom ett rosa moln med A-illusionen i som svävar framför mig. Dags att sticka hål på det!

Vi har alla en förmåga att förtränga det dåliga och glorifiera det som varit bra med tiden. Tänk bara på vår barndom! Många minns ständigt soliga sommarlov trots att vi vet att det inte var så.

Vi glömmer, förtränger, nöter sakta bort det obehagliga upplevelserna utav A. Så minns vi de roliga och vackra sidorna utav A. Det är dessutom inte svårt att minnas när man tittar sig runt på uteserveringar, grannar som grillar osv. Så lurar vi oss själva på nytt och vill så gärna leva i illusionen om A. När vi tar första glaset och tappar greppet, påminns vi om varför vi inte ska dricka. Igen. Sen går tiden och vi börjar om i samma cykel. Om vi inte lär oss hitta verktygen för att bryta den cykeln. Illusionen om A som är just bara det - en illusion.

Vill definitivt hellre ha en lite småtrist typ än den falskt glade alkisen. Är mina egna demoner, och frestelser, som spökar. Cykel är en symbol för att komma igång med träning. Har inte förmått mig till det ännu, men vet att jag måste ut och röra på mig snart. Har väldigt goda erfarenhet av träning "förr i tiden". Jobbet blir svårt om jag inte mår lite bättre. Tror inte att jag fixar heltid i det här tillståndet, men har ännu inte nån egentlig plan för hur detta ska lösas.

Stort tack för att du skrev några rader Ensam1984! Man är ju tydligen inte så ensam som man känner sig. Och det blir en helg utan alkohol, det här jag lovat både mig själv och de som tror på mig.

Har hela sommaren suktat efter att dricka och tittat avundsjuk på alla som står med sina glas i händerna glada, utvilade och semesterfina! Har gått omkring och tyckt såååå synd om mig själv. Så jag bestämde mig för att "får alla andra så tänker jag också"! Åkte i förrgår iväg med min sambo till en fin strand och bodde i husvagn en natt. Jag gjorde klart för honom att jag behövde "få detta ur kroppen/huvudet" och han förstod. Det var en härlig kväll med öl på stranden och nattbad. Jag var "kidnappad" av alkoholdjävulen på en gång. Bara försvann och tyckte allt var sååå häääärligt, drack och drack och drack. Tillbringade sedan hela natten kräkandes i en buske bakom husvagnen. Överlevde dagen efter och nu är ångesten helt överdjävlig. Jag lider av återkommande depressioner, har det svårt på jobbet och hög ångest i vanliga fall. Så det är verkligen en kamp nu att överleva dagen. Jag har kämpat med detta i sju år nu och har nog aldrig riktigt accepterat att jag har problem och har aldrig släppt önskan om att dricka. Har försökt anamma tankesättet som så många andra berättar om, att man inte dricker för att man inte vill i stället för att se det som att man inte får eller kan. I dag kom jag på vad som måste bli mitt sätt att se på det. Jag kan inte dricka så därför vill jag inte. Jag kan inte dricka för att jag varje gång dricker för mycket. Jag kan inte dricka för att jag blir sjuk dagen efter. Jag kan inte dricka för att jag redan nykter har för mycket ångest. Jag kan inte dricka för att jag äter antidepp medicin. Därför väljer jag att inte dricka. Jag tänker inte utsätta mig för detta. Alla ni som läser och också har tankar om att "få det ur kroppen", att ge efter, att prova en gång, att det går nog den här gången - gör det inte! Det är inte värt det och jag tror att har man en gång insett att man har problem med alkohol så kommer det alltid att vara det. Jag har kämpat sedan sommaren 2012 och tagit många återfall, lyckats hålla det på hyfsat nivå någon semestervecka eller så, men alltid, alltid, alltid så slutar det på det här viset..... Vet inte hur många gånger jag måste lära min läxa? Nu gäller det bara för mig att överleva kvällen och försöka hitta tillbaks till mitt vanliga nyktra jag.

Ensam1984: Ja vi är båda tänkare, för mig är det en stor del till att jag gillar att dricka. Det blir lugnare i huvudet. För stunden så klart, 10 gånger värre dagen efter. Jag har läst din tråd och fastnade verkligen. Loggar in titt som tätt och ser om du skrivit mer. Vi är lika i ålder och jag känner igen mig i ensamheten du beskriver. Det är lätt att ta till sin bästa vän, när det känns ensamt. Men den bästa vännen är en sjukt dålig kompis. Får en att må sämre och sämre. Grattis till 24 dagar! Du är jätteduktig!

DetGårBättre: Tack för uppmuntran. Faktiskt är det en tanke jag haft, att när jag var liten behövde jag ju inte alkohol för att ha kul eller känna glädje. Det är ju något vi har lagt till på senare år.

Idag är ångesten så jäkla intensiv. Skakar och har ingen aptit. Här extremt svårt att koncentrerar mig på jobbet. Tyvärr är jag den som "basar" på jobbet. Och måste ha koll... Jaja får hoppas att jag inte gjort något heltokigt. Och ångesten måste väl släppa någon gång.
Suget är stort idag. Kaos i huvudet och riktig härlig sommar. Precis som upplagt för att dricka. Men tänker inte ge efter idag heller. Som du skrev DetGårBättre, jag får dricka när jag vill, väljer att inte göra det idag. Hoppas det går bra för dig!

Gud vad stark du är som hänger i Calici, många skulle gett upp. Men du hänger i.

Du skriver att det är synd om din familj då du är så tråkig nu. Men om du frågar dem, tror du att de känner detsamma? Och om det nu skulle vara så, tror du inte att de har översyn med det för att få calici 2.0, pappa och make som fixar det, som kan vara en förebild.

Har du lagt upp någon plan för jobbet? Jag vet ju inte vad du jobbar med, men om de där stressituationerna kommer tänker jag att det är bra om du nu innan redan har en plan för var du ska lägga energin. Du skrev något om en cykel, det kanske kan vara en lösning? Vad vet jag.

All lycka till dig. Nu fixar vi en nykter helg tycker jag :)

Nittonde dagen. Så trött på att inte må bättre. Har ju fortfarande en förhoppning om att slippa obehagliga symtom, men trodde nog det skulle släppa tidigare. Korta stunder känns det ok, sen kommer overklighetskänslor, yrsel och annan skit och tar ner humöret. Semesterdagarna går och här ligger jag och undrar om detta var en bra idé. Väljer att inte dricka, men väldigt nyfiken på om allt skulle lätta efter ett par glas, eller om jag helt enkelt mår så här vare sig jag dricker eller inte. Orolig över hur jag skall fixa att jobba. Drygt två veckor ledigt till, sen får det fanimej ha vänt. Stackars familj som har världens tråkigaste och mest patetiska pappa och make. Fast en smålullig sådan kanske inte är så rolig heller, även om det känns så för stunden...

Jag var denna gång klar från början att det var enda alternativet. Jag hade ju provat långa vita perioder och ”dra ner” flera gånger. Kändes som enda sättet. Orkade inte med mer ångest och skit relaterad till alkohol.
Men visst finns tanken där att ”nån gång”. Den måste få finnas där tror jag.

Men förhandlandet fanns ju där ändå. Vet inte exakt när det började gå ner. Men det tog ett tag. Det är ju en viss sorg och invänjningsperiod man måste gå igenom.
Det viktigaste är nog din egen motivation. Vill du verkligen så går det, men har du inte nått dit än så är risken stor att du trillar dit igen. Inte konstigt, det är ju en stor inte konflikt där alkoholen har en fördel. Men en hel del är vana också.

Jag är nynykter efter en liten svajig tid nu i sommar efter 20 månaders nykterhet. Vänd på det och säg inte till dig själv att du aldrig kan eller får dricka igen. Vill du dricka är frågan. Vill du inte det, då är inte det andra något stort att ta sig över. Du får och kan om du vill. Det var så jag tänkte. Nu tänker jag mest att den där alkoholen utsätter mig för stora risker jag inte är beredd att ta. Jag tog ett annat beslut i sommar men nu är jag tillbaka på rätt väg.

Tänk att idag ska du inte dricka även om livet känns hemskt, men imorgon är det okej! Sen tar du ett nytt beslut dagen efter.

Handlar om att bryta beteenden. Livet är kanske inte på topp alltid men när vi var små gjorde vi mycket kul utan alkoholen. Hitta tillbaka dit igen!

Min hjärna tänker än idag efter sommarens mer eller mindre lyckade allkoholrus att jag nog kan ha hyfsad kontroll på det. Ja, så länge jag enbart köper rätt mängd. Väldigt sällan det finns något kvar i mina flaskor dagen efter. Det är isf när jag dricker mig redlös och somnar och inte kan dricka mer.

Sen finns det mycket att byta ut alkoholen mot. Jag drack en del alkoholfri öl. Fungerar lika bra faktiskt. Fördelen är att man slipper tröttheten mitt på dagen eller att du blir för full eller att du vaknar med ågren dagen efter!

Kämpa på!

Handlar enbart om vilja. Sen ska du ta de där besluten i nyktert tillstånd. I dimman kan vi så enkelt bara bestämma oss för tusen saker men det är inte lika enkelt att följa upp sen i vardagens grå tristess!

Kämpa på och ta rätt beslut!

Äntligen skiner solen på mig. Försäkringskassan har tagit beslut och nu börjar mitt liv åter kunna fungera ekonomiskt efter min krasch i vintras. Det är en viktig grund för att få saker att fungera på andra plan dessutom. Jag blickar framåt efter en turbulent vecka där jag även fick blanda in soc men har kunnat avboka nu då jag kan få hjulen att börja rulla igen på egen hand.

Känns som ungefär två stridsvagnar som hängt i något ok över mina axlar har tagits bort. Så nu är det bara några bussar kvar som jag ska arbeta bort med andra metoder. En lättnad som kommer göra att övriga problem blir enklare att hantera.

Vad gäller alkoholen (då sidan har huvudfokus på det området) så har jag inget speciellt sug efter det. Varit helt nykter nu i drygt en vecka. Sömnen fungerar okej även om jag sover oroligt. För varmt för att stänga fönstret, och då släpper jag in för mycket ljud. Det ska nog ordna sig med tiden också.

En bra dag hittills. Borde aldrig tvivla att det löser sig men likväl gör jag det som en liten människa. Senaste veckan har annars varit en där jag både försökt göra saker med mitt nya rum men även där jag mest legat och sett på serier då jag varit mentalt utmattad!

Tack för allt stöd när det var som värst och på resan upp från träsket. Får se hur aktiv jag är framöver här men ska försöka titta in och läsa och svara på det jag har ork och tid med.