Senaste kommentarerna i forumet

Orkar inte skriva så mycket mer...
Ni förstår, jag återkommer ?
Kramar
???

Tack sofia :)
Värmer med omtanken.
Och en eloge till dig och dom andra som håller i detta forum!

Dag 15 idag. Känns bra. Känns nyttigt. Inte glidigt på ett bananskal denna tiden då ja och min sambo haft det lite kärvt å bråkigt. Man märker så lätt hur minsta lilla kan få en ur balans ibland. Märker också att jag ibland smyger på mig offerkoftan och i stort sätt försöker starta bråk hemma. Men är ju inte jag. Utan beroendet som med sitt tröttsamma men tidigare lyckade beteende försöker vinna ännu en hjärnkamp. Jag lch min sambo kämpar bäda två. Jag med beroende och hon med medberoende. Mår skit när jag tänker på vad mitt beroende ställt till med..

Men lyckats hålla mig nykter. Hurra! :p
Vet ju att jag mår bättre. Att min stress minskar. Att jag är mer skärpt.
KOM IHÅG DET!

Ett bra första steg, testa självhjälpsprogrammet så får du en liten start. Som Femina skriver är AA en stor hjälp för många. Att få se att man inte är ensam och det finns hjälp är ovärderlig/: kram Strulan

Först dricker vi för att vi mår dåligt och sen mår vi dåligt för att vi dricker och då dricker vi för att vi mår dåligt igen...osv. ?

Välkommen hit till forumet! Det låter som om du behöver träffa andra som förstår och är i samma situation. Sök upp närmaste AA-möte och gå dit. Du kommer inte att ångra dig. ?

Jag är nästan klar med Helena Rönnbergs bok "Tolv steg för livet". Detta är en avhandling om Bromma dialogen och den kristna recovery rörelsen under 1990-talet och framåt. En relativt tungläst bok men ändå av intresse just hur tolvstegsprogram samt andra rörelser vuxit fram som har tillfrisknandet gemensamt.

Ikväll har jag varit på ACA möte igen. Jag skulle behöva gå på Al-anon också men tiden räcker inte till. ?

Hej, jag dricker 1-2 flaskor vin varje dag sen några år. Jag är medveten att det är inte normalt och det kommer döda mig. Jag lurar mig själv att jag kan ta hand om det. Varje dag säger jag till mig själv att från imorgon kommer jag inte dricka och göra en paus. Jag är noga för att dölja mitt drickandet. Ingen vet på jobbet, familjen vet men jag är noga för att de accepterar det. Jag undviker folk som går inte på att jag dricker och accepterar mig som jag är. Jag är 50 år och jag känner att jag kommer att dö snart om jag inte gör något åt det. Jag har svart att öppna mig och prata om mina problem (face to face). Jag har svart att prata om mina känslor när jag är nykter. Det är då jag dricker som jag har mod och vågar prata om hur jag känner på riktig. Hur kommer jag ur den onda cirkeln. Mvh Konewka31.

Det känns verkligen som att förlora en bästa vän, en stor trygghet! Det är ju något som funnits där i vått o torrt, dag som natt, på gott o ont! Vi har skrattat, gråtit, bråkat, älskat. Vi har stunder vi kommer att minnas föralltid men sen även stunder vi aldrig kommer komma ihåg, även stunder vi inte vill komma ihåg. Du är gett mig så mkt o allt känns så grått o meningslöst till o från. Hur ska man lyckas gå vidare i livet utan att förlora sig själv, när man förlorat det närmaste, tryggaste man haft, något som gjort en till den man är. 18 år har vi hållt ihop o idag sitter jag här med stor sorg i själen o vet inte om jag ska skratta eller gråta över hur livet har blivit. Hur kunde allt bli såhär? Varför hamnade jag i en situation där jag idag är tvungen att välja bort A helt o hållet. Så otroligt mkt tankar o känslor! ?

var du nere i 0,05 efter 16 dagar? Undrar lite för egen del?

Välkommen hit ett bra första steg??❤️

Funderar mycket på om jag mådde dåligt av att dricka, eller om jag drack för att jag mådde dåligt. Nu utan alkohol så är det mycket som är bättre, men hjärnan kokar av minsta lilla stress. Har nog lurat mig själv att tro att allt skulle bli bra om jag slutade dricka, men det blir det ju uppenbarligen inte. Mår nästan sämre nu av att ha jobbat en dag än när jag drack, och det är svårt att ta in. Kanske fortfarande handlar om tid och uthållighet, eller så är den bistra sanningen den att detta är mitt normaltillstånd. Inte lätt att motstå frestelsen att döva och få slappna av... Jag ska inte dricka, men önskar så innerligt att få nån slags inre frid och att känna välbehag utan alkohol.

Min 90-dagars resa har nu börjat på rekommendation av Alkoholhjälpen. Jag har ju varit nykter några dagar sedan förra veckan, men drack ett par glas vin på en kräftskiva i helgen. I sociala sammanhang dricker jag alltid måttligt och kan kontrollera intaget. Det är hemma i min vrå jag inte klarar av det. Men som sagt nu har jag börjat min resa. Sitter på jobbet och känner det där suget. Nu gäller det bara att ta sig nedför trappan och ut till bilen, utan att gå till systemet som ligger 20 meter bort. Klarar jag det då klarar jag första dygnet och det gör jag för jag vill det. Det gick ju förra veckan. Har laddat med trandbärsjuice hemma, för det ger en illusion av rosévin om jag häller upp det i ett vinglas och dessutom är det gott. Även laddat med Komma-till-ro-té.

Välkommen hit till forumet! Ta det viktigaste (nykterheten) först och en sak i taget! Det tar lite tid att vända på skutan! ?

Välkommen hit till forumet! Vem har du lovat att inte dricka på vardagar? Det blir mycket lättare att låta bli ifall du låter bli för din egen skull, ingen annans. ?

Jag är också inne på dag två, har det väldigt jobbigt med ångest just nu, men jag försöker att tänka på att det blir bättre.
Försöker även att trösta mig med att ni finns det ju så många andra saker jag kan göra istället, bara att fara ut och köra bil en fredagskväll är en sån grej som inte hänt på evigheter.
Kan du inte gå på bio...eller laga nån jättegod middag...sen tycker jag att man är värd en godispåse eller nåt som susbstitut....inte så mycket till helst kanske men jag hoppas att det hjälper litegrann iaf ☺

... men det kommer nog inte dröja länge innan det lättar för dig också. Bara bit ihop och kör på!

Tack ensammapappan! Bra jobbat, kämpa på! Skönt att det vände sig för dig. Jag hade verkligen önskat så mkt det vände för mig snart, jag mår så dåligt fysiskt o psykiskt så det känns så långt borta. Jag behöver energi o ork.

En nykter dag 2 har inte funnits på 5 år, vet inte hur jag ska tänka eller förvänta mig. Har lovat att inte dricka på vardagar. Hjälp mig!

Hej uddda,

Jag tänkte bara kort skriva att tre veckor var en vändningspunkt för mig: efter det så började molnen skingras och jag tänkte allt mindre på alkohol. Så kämpa på!

Helt otroligt, fortfarande lite svårt o ta in. Sorgen efter A är så stor o så ofta känns det tomt o ensamt! Att livet va så annorlunda för en månad sen o att jag sitter här nykter på en mysig lunch i Kroatien trodde jag aldrig skulle ske. Men tre veckor har nu gått o det är väl bara att fortsätta kämpa, ta ett steg i taget, dag för dag! ??

Tack så jätte mkt strulan65! ?

Vad fint att du hörde av dig, trots så mkt annat att stå i..och med det glädjande beskedet mitt i allt, att alkoholen inte ens snuddat vid din tanke?♥️!
Det är så himla bra!
Håller verkligen med dig om att det är ett gott tecken?!
Fortsätt håll i?!

Styrkekramar ?
/Fibblan ?

Så bra du tar upp kampen! Det är det enda rätta att göra! Tufft..svårt.. otroligt prövande..men också det enda sättet att hitta tillbaka till livsglädjen och få kontakt med dina känslor igen!
Våga tro på att det är möjligt!
Du kan klara det här Kristina78?!
Styrkekramar?
/Fibblan ?

Vet inte hur många gånger jag har börjat om, men den här gången känns det annorlunda...alkolisthjärnan vill verkligen inte sluta, längtar bara till nästa fylla, i hopp om att den här gången så blir det faktiskt roligt när jag dricker.
En annan del av mig säger stopp nu medans du kan sluta, för jag är faktiskt livrädd att jag ska komma till det läge där jag inte kan, jag har ju sett hur det gick för mamma, men trots det så väljer jag att dricka.
Jag har som tappat livsglädjen, känner egentligen ingenting, är bara helt avtrubbad, och varje gång något känns jobbigt eller att jag blir stressad så dricker jag för att lugna mig, slippa tänka...eller bara för att kunna sova.
Men igår låg jag och funderade väldigt mycket...jag förstår att jag är deprimerad, och jag måste göra något åt saken, annars kommer det att bli fullständig katastrof.
Sluta dricka är absolut nummer 1....byta arbetsplats ligger på en stark 2a eftersom situationen på min arbetsplats är ohållbar...ska prata med min chef idag redan...
Så jag hoppas jag hittar tillbaka till mig själv såsmåningom. ..