Senaste kommentarerna i forumet

Men åhhh så jobbigt med en skitdag just som du var igång så fint... De där jävla helvetes ätstörningarna (ursäkta franskan). Jag har också haft påhälsning av hela tankeverkstaden nyligen, men tack och lov lyckats bryta innan allt för mycket handling. Det är ett aber att aldrig gå säker, inte ens nu när man tillhör kategorin ”vuxen och förnuftig”. Det som är så jobbigt är att det sunda levernet med träning, hälsosam kosthållning etc ofta triggar igång den ätstörda delen av hjärnan. Och den är så in i bängen maktgalen ?

Jag tänker på det du skriver om hur vi måste ta vara på livet som vi bara har till låns... Det är kusligt hur lika vi tänker, vilka tankar som plågar oss. Har du också tampats med existentiella frågor och lidit av dödsångest typ hela livet? Jag har dragits med det sedan fyraårsåldern (då de osedvanligt opedagogiska föräldrarna klantade till en känslig fas). Jag tror det är den stora boven bakom ätstörningarna jag utvecklade i 12-årsåldern och senare alkoholproblematik, kanske tom depressionen i vuxen ålder. När jag lever som ätstörd, eller alkoholmarinerad, eller deprimerad... Då tar de existensiella frågorna ingen plats. Dödsångesten lyser med sin frånvaro. Det är när jag lever frisk och så där normalstört harmoniskt som det plågar mig...

Hoppas jag inte gjorde din skitdag ännu värre nu... Vill bara tala om att du inte är ensam. Bättre dagar väntar. Och sämre också. Det är nog det som är livet. Vi får tänka att vi tar tillvara det när vi känner allt, det ljusa och det mörka, utan dimfilter. Kram!

Du har växt upp med en mamma med alkoholproblem som idag är nykter. Det låter som det kan ha påverkat ditt mående en del genom uppväxten. Skönt att höra att hon är nykter idag. Nu skriver du här för du själv vill göra en förändring med alkoholen. Du har tidigare lyckats vara nykter hela 8 månader, wow vilken grej! Du mådde bättre än någonsin då och det låter som du vill må som du gjorde då.

Det krävs mod och kraft att vända sig till ett forum såhär, sätta ord på hur det är utåt, bra gjort verkligen! Precis som Femina skriver här kan du få hjälp på flera sätt, träffa någon att prata med, skriva här, anmäla dig till vårt självhjälpsprogram på startsidan (du kan efterfråga att få stöd av rådgivare härifrån) eller ringa Alkohollinjen, 020-84 44 48 eller gå till AA. Vad tror du själv du skulle vilja ha för typ av stöd? Du känner dig själv bäst och vet ju vad som kanske känns rätt och rimligt just nu?

Fortsätt gärna skriva och läsa här på forumet, igen varmt välkommen!

Vänliga hälsningar,
Rosette
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

så arg jag blir på mig själv. Nä, jag har inte druckit en droppe alkohol. Men jag märker att jag krattar manegen för att trilla dit igen. Det är små tecken;.köpte t.ex häromdagen ett gäng alkoholfria öl, som jag svepte i min ensamhet medan jag rökte som en borstbindare. Satt där och "myste" (tvångsmässigt) med offerkoftan på. Kändes lite som förr, fast utan den där sköna bomullen i hjärnan, som alkoholen gav. Jag ville bara kräkas efteråt, men det gick inte (känner att mina gamla ätstörningar knackar på dörren och vill in, ta kontroll). Märker att jag återigen förhandlar med mig själv för att få krama alkoholdjävulen igen, tillfälligt. "Visst kan jag dricka ETT glas champagne i helgen när jag ska bort, och LITE vin till middagen utan att falla ner i alkisträsket igen? Det är jag ju värd efter all den uppoffring jag har gjort i över en månad nu." Och mitt i allt stormar ångesten över mig. Alla pinsamma saker jag har gjort på fyllan, alla broar jag har bränt. Alla dagar, kvällar jag har förstört för mig själv. Rädslor ligger på lur - hur ska jag klara av mitt superstressiga jobb efter semestern? Hur ska jag klara av att inte börja dricka igen? Sluta röka? Fortsätta träna som jag trots allt har gjort - och mått bra av - den senaste tiden? Hur ska jag stå ut med tillvaron utan att ha något kul att se fram emot, utan en man som finns därhemma, utan ork att genomföra något roligt projekt som jag alltid hade på gång förr, innan allt gick åt skogen?
Jag var/är egentligen oerhört privilegierad. Tyvärr tog jag mitt framgångsrika liv för givet. Tänk om jag hade stannat upp, tagit det lugnare och lyssnat lite mer på min inre röst och på omgivningens varnande ord. Men nejdå, det skulle köras i 180, skyhöga ambitioner, jobba hårt som satan på alla plan - aldrig någonsin nöjd! Det var ett skällsord för mig att vara nöjd, tillfreds. Jag tyckte att det var detsamma som att vara liknöjd. Nu känner jag mig som en förlorad Duracellkanin, som har tappat både gnista och batteri.Jag vet att detta bara är en sådan där trist dag, när framtiden känns hopplös och meningslös. Sömnen har haltat, hormonerna spökar och jag saknar mina barn som är på semester på "vårt" traditionella ställe med pappan... När jag mår dåligt blir jag dubbelt arg på mig själv för att jag inte tar vara på livet och dagarna jag får till skänks varje morgon. Allt är ju bara till låns. Allt.
Okej, nu har jag vräkt ur mig och det känns lite lättare.
Jag vet innerst inne att nykterheten är prio ett i mitt liv, förutom kidsen förstås, - annars går jag under på riktigt, förr eller senare.

För mig fungerar det att lysnna på poddar utan reklam. Sätter på Z, snozer så den avslutar efter podde. Jag sover oftast halvvägs in i podden ?
Grattis till din nyktra jag!

Så skönt att du fick sova till slut. Sömnbrist är hemskt och efter flera sömnlösa nätter fungerar min hjärna rätt dåligt. Läste nån stans att d et kunde jämföras med liten hjärnskada ??
Följer din resa nu igen och inspireras av den. Jag kämpar på med mina nyktra dagar, inne på dag 9. Tack för att du delar med dig av din resa. ?

En god natts sömn. Det var på tiden... ?

Grattis till dina tre dagar! Berätta gärna hur det går med terapeuten. ?

Välkommen till forumet!
Nej, du är inte för ung för att ha problem. Du måste ta hjälp. Du är heller inte för ung för att söka dig till AA för där möts alla åldrar. Bara du vet hur mycket/länge/ofta du dricker så utifrån det får du avgöra ifall du ska vända dig till en beroendemottagning eller liknande. Ett första steg kan vara att du ringer Alkoholhjälpen och pratar med dem. Lycka till! ?

Hej!

Jag går rakt på sak. Jag är uppväxt med en alkoholiserad mamma. Hon är nykter idag dock. mitt första möte med alkoholen har det alltid varit jag och den mot världen. Kan låta knasigt men för att förklara mer så här jag alltid älskat att dricka och har aldrig haft något stop. Dvs att när jag väl dricker så vill jag inte sluta. Den som ber mig ta de lugnt "förstör" för mig och min trevliga kväll. Detta har gjort att jag i alla fall där jajag konsumerat alkohol hamnat i situationer jag inte vill hamna i, alltså gjort saker jag verkligen inte vill göra i nyktert tillstånd. Jag blir någon annan.

Ur detta blir jag en person med oerhört mycket ångest, ånger och jag vill inte leva känslor. Jag förstör min relation som jag älskar mer ön allt annat. Han och jag har haft många samtal om detta och han liksom jag tycker inte om att jag dricker alls. Trots detta så går jag gång på gång på att denna gång kanske blir bra. Men NEJ!

Jag slutade dricka i 8 månader och har aldrig mått bättre, md under denna tid så Vänta de jag på dagen då ja kunde dricka igen, o trodde seriöst att jag då skulle klara de. Att min tid utan alkohol skulle göra att jag sen en dag skulle kunna hantera det. Men det funka inte. (Såklart)

Jag vill nu sluta dricka för all framtid men jag känner att jag inte kommer lyckas på egen hand. Min sambo är inte tilltillräckligt stark för att övertala mig, och jag är för stark för att kunna sluta. (Låter knas) men ja vill kunna bestämma över mig själv och det kan jag inte. Jag kan inte hantera alkohol och vill inte dricka längre, men hur gör jag när ja inte druckit på länge o känner äsch nu går det bra ja lovar, hur ska jag få mig själv att förstå och inte glömma bort vad som komma skall när ja dricker, för det vet jag innerst inne men ja skiter i det då. (Förstår nån detta haha?

Anledningen varför jag skriver nu och försöker söka kontakt med någon typ av hjälp här är för att jag nyligen fått ett nytt jobb och vi hade AW här om dagen o då hade jag bestämt att inte dricka, blev något annat. JAG DRACK.. gick bra fram tills slutet, blev för mycket och ja minns inte så mycket. Har nu haft 5 dagar ledigt från jobbet men imorn är de dags igen, jag har haft sån ångest.. va ska de säga imorn, va gjorde jag. O Hej å hå.

Vill tillägga att jag är 24 år och vet inte vart jag ska vända mig med mina problem för detta måste få stopp.. för jag orkar inte mer. Ja vill leva utan alkohol. Är ja för ung för att ha problem? Nej, men varför känner jag så? Ni hör kaoset haha!

Ta hand om er där ute.
/pang

Nu har jag varit nykter i hela 3 dygn och det känns bra förutom att jag hade svårt för att sova i natt. Hoppas det blir bättre inatt.
Imorgon ska jag till terapeut för kartläggning och vilken behandling jag behöver för ett nyktert liv. Jag är så innerligt trött på mitt vindrickande all kreativitet är som bortblåst.
Varje dag man ligger bakis är en förlorad dag av de dagar man har fått här i livet.
Jag ser fram mot morgondagen.

Ikväll har jag varit på möte hos ytterligare en grupp jag inte besökt tidigare. Fördelen med att bo i förorten utav vår vackra huvudstad är ju att man har många möten att välja mellan. Mötet var 90 minuter långt så nu är jag ganska trött. Hoppas jag får sova ikväll. ?

på grund av illamående och väldigt dålig matlust just nu. Gissar att det kan bli svårt att gå ner mer när jag mår bättre. Men visst, alkoholen har ju bidragit med massor av kalorier i många år, så bara rimligt med lite viktnedgång.

Oj, fem kilo på två veckor! Grattis till dig. Jag har typ gått ner 1.5 kg på 7 veckor..dvs ingenting! Jag är jättebesviken. ?

Det känns då inte som ett livslångt förbud utan som ett val att vara utan tills vidare. Jag får då om jag vill, men väljer just nu att inte vilja.
En öl går säkert bra. Säkert 2-3 vid nästa tillfälle och sen 5-6 med polarna. Men sen börjar det om. Det är så lätt hänt, att (vilja) tro att man har koll. Så länge man orkar räkna antal, planera tillfällen och vara 100% vaksam så går det. Men förr eller senare brister det. Vi har liksom inte den där inre rösten som säger att ”det är bra nu” eller ”ett glas till maten är toppen, nu korkar vi igen flaskan och ställer undan”. Det känns mer som det blir bättre och bättre för varje glas. Ett leder till nästa som leder till nästa ända fram tills alkoholen eller man själv tar slut. Nästan som man hittat en oas efter en lång vandring i öknen. Att inte väcka björnen som sover är den enda lösning jag hittat. Men samtidigt om man har som mål att minska antalet dåliga fyllor men kan acceptera några här eller där så kan det ju funka att varva vita perioder och vaksamhet i cykler.

Jo ibland är det förstås tvärtom.
Att ett drickande utlöses åtminstone delvis pga en svår livssituation.
Lycka till med att hitta vägar ur det i alla fall.

Så skulle det kunna varit, men jag kan nog utan att gå in på detaljer garantera att så inte är fallet. Jag skulle nog gå så långt att säga att mycket av mitt drickande kommer från att det är enda sättet för mig att hantera alla hennes raseriutbrott och dåliga humör. Jag kan se med vidöppna ögon var problemen ligger och hur jag kan lösa min del av dem, men om hon inte kan lösa sina problem så lär jag ständigt dras ner under ytan igen.

gått ner 5 kg i vikt på dessa två veckor. Skadar absolut inte, har 10 till kvar till hälsosamma siffror på vågen. Nån bra dag till och jag tar ut mountainbiken för en runda i skogarna?

är en ganska bra dag. Inte mycket sömn i natt, men bra känsla i kroppen än så länge. Klart drägligt, så kan detta vara en slags ny fas så ökar mina förhoppningar om att klara detta. Äntligen lite ljusare till sinnet, och kan uppskatta ytterligare en fin semesterdag.

Att hennes beteende kan bero på att hon som jag är medberoende.
Hon har svårt att klara av att leva i en relation med en människa som hon inte vet ska vara nykter eller inte.
Det skapar en väldig stress och skapar ofta beroenden och dysfunktionella beteenden hos oss anhöriga.
Jag menar inte på något sätt att skjuta pil på dig,bara att det möjligen kan vara orsaken.
Jag minns när min styvdotter skjutsade hem sin mycket onyktra pappa efter en gemensam personalfest där alla var nästan nyktra utom honom.

Jag höjde inte på ögonbrynen ens utan tyckte det var bra att hon skjutsade hem honom.
Hon däremot hade farit väldigt illa och ifrågasatt varför han druckit som han gjort.

Sen satte hon sig ned med mig och frågade,men hur mår du i detta?

Och jag sa bara,vad menar du,jag mår alldeles utmärkt.
Och jag trodde faktiskt att jag gjorde det.
Hans drickande tyckte jag mig stå över,då det varit ett återkommande problem i vår relation.
Men om jag tittade på mitt liv i stort så var det en ständig kamp och jakt och flykt framåt,för att jag inte mådde bra i relationen.

Sen bär jag givetvis också på saker,allt är inte fyllans fel.

Jag försöker bara belysa att hennes beteende kan grunda sig i att hon inte är lycklig och att hon försöker jaga/köpa sig fri från den känslan.
Men jag kan ha helt fel,hon kanske är jättelycklig och tillfreds och styr och ställer med dig så gott hon kan.
Jag ville nog bara ställa en fråga såhär från andra sidan.

Har läst din tråd Tackohej, och känner framförallt igen mig i det jag uppfattar som nån slags allergi mot stress med behov av att få vara ensam några timmar då och då. Har ett jobb som innebär hur mycket stress och krav som helst. Vet inte riktigt hur jag skall fixa det när semestern är slut. Förut var ju alkoholen medicinen, men även en del av den onda cirkeln. Hoppas nu att vila och renlevnad skall ge mig ökad stresstolerans så att jag kan ha kvar jobbet. Som jag egentligen gillar när allt känns ok.

Du har nog rätt i att hon försöker fly genom att hela tiden ha saker i pipen att göra, men det är knappast för att hålla mig nykter. Jag föreslår saker att göra hela tiden, eller gjorde om jag ska vara ärlig, men mina förslag innebär inte jobb utan att ha kul och göra något med familjen. Dock kommer det alltid problem med varje aktivitet jag föreslår och de är onödiga och att åka på utflykt slösar bort tid som kunde lagts på något jobb i eller runt huset. Det är detta jag inte orkar med längre, jag vill kunna göra något utan att hela tiden få påpekat att jag minsann borde göra något annat. Nu har vi t ex sagt att vi ska fundera över sommaren om vi ska flytta i höst eller inte, och nu kom hon och klagade på att hon vill ha nya gardiner och är sur för att vi inte släppt allt och koncentrerat oss på gardiner. Jag orkar helt enkelt inte med att få skit för smågrejer som är totalt oviktiga i sammanhanget.

Din fru är i samma kris och flyr på samma sätt som du,men med aktiviteter.
Dvs kanske hon tror om hon håller dig igång så håller hon dig från drickandet.
Och håller sin egen ångest på flykt genom att vara aktiv.
Jag känner igen mig i hur jag försökte få min fulla gubbe att välja annat.

Det blir som en ond spiral som man inte tar sig ur.

Om ni båda sätter er ner och verkligen samtalar utan anklagelser så kanske ni får tag i någon tråd och kan börja nysta?

Tack för ditt meddelande.

Jag har hamnat i något slags vakum, uppgivenhet. Har ingen motivation till något, varje gång jag gör något eller planerar något så är det alltid någon som anser att det inte är tillräckligt bra, eller ändrar planerna eller kommer med fler krav. Familjen fungerar inte bra nu, vi har ingen som kan hjälpa oss och när jag försöker dela mina problem med mina föräldrar så blir jag helt ignorerad och de börjat prata om vädret istället. Då orkar jag inte ens ha kontakt med dom. Jag trivs inte med hur vårt liv ser ut just nu, jag vill få till en nystart med att flytta bort långt härifrån. Det blir jobbigt när min fru säger att hon också vill, då får jaf fokus på att flytta och börjar titta på hus på hemnet och börjar planera för hur vi ska sälja, skolor osv. Och sen nästa dag kommer min fru och vill börja prata om jobb som behöver göras med huset som i min mening är helt meningslöst om vi ska flytta, men då verkar flytt inte aktuellt och så har man slösat bort energi och motivation på att börja tänka på ett nytt liv när det inte kommer bli så. Sen kommer samma runda igen med att det är dags att flytta, sen vill hon inte prata om det och sen blir det smågrejer som tar allt fokus. Vet inte om detta är begripligt överhuvudtaget men jag orkar inte med att hålla på med smågrejer när hela existensen är uppe i luften.

Att sluta med alkoholen det kommer jag göra, på ett eller annat sätt. Tycker inte ens det är kul att dricka, dricker bara för att koppla bort. Var ute med kompisar och drack öl för ett tag sen, hade inget nöje alls av att dricka ölen, hade lika gärna kunnat dricka vatten. Drickar inte gärna med andra, de blir fulla och jag skulle behöva sänka en kvarting på sidan av för att bli på samma stadie. Jag har ofta en ursäkt att dricka, men de börjar försvinna, jag ser igenom dem. T ex när man ute och reser och måste passa på, men hur många ggr kan man passa på när man reser flera ggr i månaden? Mina fyllor har inte skadat någon annan, men de skadar mig. Egentligen är inte detta något nytt då jag var askalas på fester redan i yngre tonåren och genom hela skoltiden och tjugoårsåldern. Förr drack jag för att festa och ha kul, då hörde det till att bli full. Numera är det inte så, dricker för att jag kan. Dricker för att jag får.

Ursäkta allt svammel, ingen aning om vad jag egentligen vill med allt detta men det är slut med detta skit. Dock behöver allt annat också komma till sin spets, för annars kommer det bara rulla på. Nykter 1 dag, sen dricka igen, nykter 1 vecka sen dricka igen osv. Hela livet med alla rutiner och allt måste brytas och bytas ut, jag hoppas min fru vill göra detta med mig, annars måste jag göra det själv. Jag tror hon kommer vilja göra detta men jag måste vara stark och ge mig fan på det. Alkoholen får jag börja fasa ut innan detta men under hösten måste allt ske, om inte flytt så total förändring i alla rutiner, i dessa nya rutiner kommer jag inte låta alkoholen ta en plats.

Tittar in och hör lite hur du har det här, du möter motstånd i din förändring när du istället känner att du skulle behöva stöd och peppning. Du ringar in att det kan vara annat du behöver lösa för att må så bra du kan än enbart förändra dina vanor kring alkoholen samtidigt ser du hur den håller dig kvar i en negativ spiral.

Ett annat flyktsätt skriver du, kanske kan det få vara så till en start att hitta andra sätt att fly på samtidigt funderar jag på när jag läser om du skulle kunna hitta andra sätt att "ta hand om dig" (istället för att kalla det fly)- fler än du har nu och tillåta dig försöka må bra av dem. Vad tänker du om det?

Det är inte så enkelt som det låter såklart, och det går upp och ner skriver du också tidigare. När det går upp, vad är det du gör annorlunda då?

Du verkar vara en person som bryr dig om hälsan överlag, trivs att träna, äta bra och så vidare, det blir en stark motivation långsiktigt, samtidigt här och nu, vad skulle ett nästa steg kunna vara- om bara idag för att fortsätta gå mer åt det håll du vill?

Nu fick du många frågor- du behöver inte svara mig eller såhär utan det var tankar jag fick när jag läste lite i din tråd. Du har det kämpigt samtidigt är du igång det hörs tydligt. Fint att du skriver här, berättar hur det är så vi kan stötta dig och du får sätta ord på hur det är, liksom sortera. Fortsätt gärna med det!

Varma hälsningar,
Rosette

Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Letade reda på din tråd för att se hur det gått för dig. Är du ok? Jag har tänkt på dig då och då... saknar dig här ?