Senaste kommentarerna i forumet

Nästan 3 veckor..sedan återfall. Inte överdrivet denna gång. Inget två eller tre dagars race med alkohol. Kände ett begär att bli onykter. Släppa alla hämningar och bara få vara för en stund. Har inte gjort bort mig. Druckit "kontrollerat'. Men ändå i min ensamhet vilket jag vet inte är sunt. Tar det ändå som ett steg framåt och inte bakåt. Druckit måttligt och inte gjort bort mig. Kommer inte dricka mer denna helg.

Som vanligt kloka ord som jag tar till mig.
Jag får nog försöka att byta mitt självskadebeteende, att snoka.
Som du säger blir det ju bara en katt och råtta lek .
Jag måste stålsätta mig från att sjunka så lågt, samtidigt sätta gränser för hur mycket jag orkar med .

@Coocoopoo haha så roligt! Jag hoppas du får tag i naltrexon är ju ett bra hjälpmedel fungerar mot suget för mig men tyvärr biverkningar som är bättre än dricka och bakfylla i alla fall!

@Suburra 😅 det lät mer rätt, tänkte om du får det av hudläkare och jag inte kan få det från psyk ens. Tack för dina svar och stöd!

@Lavendelblomman Skönt att du skriver. Tittar in t dig då och då för att se om du har skrivit och för att höra hur du mår.

Gott att din dotter mår bättre 🙏🏻

Skriv gärna oavsett hur det är. Vet inte om du dricker nu men tänker att det är så å vet du…jag tänker att en dag tar det slut.

Varm kram 🥰

Tack för fina ord, Majaela! Jag känner igen mig i dig, det har jag skrivit förr. Vi träffas säkert fler gånger. Kennie hade förhinder och jag, Charlie och Vinäger blev inte riktigt klara. Träffar dem gärna igen.
Som du kanske vet har jag smygdruckit och ljugit om det (inget jag är stolt över). Min sambo har då ibland letat. Väldigt sällan tack och lov. Vi har ju också kunnat diskutera beroendet och jag ”erkände” och tog ansvar. Men jag slutade ju inte helt på en gång. Hade han blivit väldigt kontrollerande hade vi inte kunnat fortsätta att leva ihop tror jag. Det hade blivit ett väldigt osunt förhållande. Och jag respekterar verkligen hen för att hen lät ansvaret vara mitt. Jag tänker på de få gånger hen letade, hittade och hade ”bevis”. ”Haha, titta nu” - det är väldigt sorgligt att tänka på. För i det läget mår ingen bra. Jo, den som letar har fått bekräftelse på att den inte är galen, men sen då? Sen infinner sig oron, maktlösheten och kanske en viss besatthet. Min sambo valde att inte vara där och jag tror att det kanske hade blivit en ”Katt och råtta”- lek annars. Där jag hade blivit skickligare på att gömma och dölja, hen bättre på att leta. Ingen av oss hade gagnats. Problemet låg kvar hos mig. Hen tog aldrig över det.
Så jag tänker att det där letandet har stor risk att bli osunt. Hittar du nåt kan du inte säga det, eftersom det är ”fel” att leta. Fullt förståeligt, men letandet behöver ha nåt syfte och du behöver ha en plan för hur du går tillväga om du hittar nåt. Att bli sjukt stressad, dricka och äta tabletter för att orka hantera känslorna är ingen långsiktig lösning. Dessutom beskriver du att du slutar äta när det blir såhär. Jag tror att näringsbrist riskerar att få ännu större konsekvenser för hjärnan. Det är lättare att bli besatt. Så ta hand om dig nu.
Och jag känner igen det där med jag är inte sjuksjuk… Någon gång tror jag att det vore sunt att sjukskriva sig när man balanserar på gränsen. En dag, för att vila, gråta, tänka och hinna ge sig tid att få saker på plats. Skriver jag som just idag har alldeles gräsligt mycket att göra… så det får bli en annan dag, men det ÄR värt att unna sig skulle jag tro och det skulle ha effekt. Minns när jag som ung var med om en väldigt traumatisk händelse och inte ”hade tid” och möjlighet att härbärgera de känslorna. Efter ca 2 veckor hade jag en helg själv då jag grinade hela helgen. Väldigt helande. Tror att vi trycker undan så mycket känslor hela tiden. Särskilt om vi dricker. Det blir ohållbart. Så ta hand om dig nu. Börja hos dig själv och dina behov. Det är verkligen jättesvårt, jag vet, men viktigt. Allt gott till dig!

@Kennie Jag har det lite sisådär. Känner en oerhörd lättnad över att dottern mår bättre, men har mycket inom mig som jag skulle behöva få ut. Tacksam att du frågar! 🥰

@Coocoopoo blev fel ej hudläkare utan husläkare 😂.Ja blir förvånad de är ju snabbare än blixten på att skriva ut mediciner ( ibland tror man de går på provision) Kan det vara så att de vill ha ett möte först eller att du har annan medicin? Du kommer lyckas med eller utan naltrexon . Du vill sluta och det är ju första steget

@Suburra tack! Jag fortsätter kämpa trots känslan av hopplöshet. Tragikomiskt att de trycker i en en massa mediciner men när man själv vill ha en specifik medicin och delta i sin vård blir det ett nej.

@Coocoopoo Jag fick mina hos min hudläkare. Stå på dig de skall skriva ut dem och om du varit i kontakt med psykiatrin nyligen så borde de kunna skriva ut. Hoppas de funkar för dig. De hjälpte mig delvis att hålla upp ca 3 mån men biverkningarna gjorde att jag blev trött och omotiverad så jag slutade.

Välkommen hit! Att börja skriva här är första steget på något bra. Jag tänker att det är ett jättebra tips att faktiskt ta läkemedel för att bryta. Någon hörinne vet jag använde ett av läkemedlen mot sug eller överkonsumtion och upplevde ett lugn i själen. Så funkar det tydligen för några. Kanske hör du till dessa.
De strategier som har använts härinne för att bryta är många. Läs lite i olika trådar och skaffa dig några att kämpa tillsammans med. Träning är kanske ett alternativ om du hör till de rastlösa. Lycka till!

Med stor risk för att jag går alldeles för långt här så skulle jag vilja skriva till dig Majaela att jag inte upplever alls att du skulle vara det minsta irrationell. Tvärtom ganska nyanserad och självkritisk. Jag tror att du levt länge i ett förhållande där du sakta men säkert har brutits ner. Man får intrycket att din man har gjort det här länge och även förtalar dig och nedvärderar dig inför barnen och att du är van vid att bli behandlad ganska illa. Du skriver att: ”jag inser ju att jag ör irrationell” . Jag undrar var det uttrycket kommer ifrån. Är det något du brukar få höra? Jag tycker att din beskrivning av vad du upplevde och hur du sedan handlade låter mycket rationellt. Det är självklart att man inte ska snoka i Nåns mobil, men samtidigt är det fullt förståeligt att du gjorde det i det läge du befann dig. Det ÄR ett märkligt beteende. Du kanske har läst ”Det är något som inte stämmer” av Martina Haag. I det fallet anade hon rätt. Och när du snokar hittar du annat som är minst sagt väldigt upprörande. Att han skriver så där nedvärderande om dig till era barn är minst sagt upprörande. Och att han skriver och pratar om att göra dig arvslös. Skilj dig nu, tänker jag. Det är inget sunt förhållande det ni har. Och nu gick jag över gränsen, jag vet, men när han håller på som han gör med sina hot, då tycker jag att du ska rädda vad som räddas kan. Titta på Den tatuerade änkan på SVT play eller öppet arkiv. Den kan vara lite upplyftande.
Men jag fattar ju att det kanske inte är lösningen just nu. Kanske inte ens lämpligt.
I Närvaropodden finns ett avsnitt som heter The Work, det beskriver en metod för hur man ska arbeta strategiskt med tankar av den typen du har nu. Det går att googla fram metoden. Att arbeta strategiskt med tankarna förutsätter nog att du är nykter och närvarande. Jag förstår såklart att du tar till både det ena och det andra. Jag tänker att det är i ungefär sådana lägen som jag också drack.. när jag inte visste vilken väg jag skulle gå och inte hade en plan framåt. Vilsen, omtöcknad etc. Att dricka då skapade fullkomlig oreda. Jag tänkte ut strategier i onyktert tillstånd som jag inte mindes eller som i vart fall inte heller tog mig framåt när jag nyktrat till.
Jag tänker att det verkligen är dags för dig att bena ut det hör nu. Kanske kan du testa The Work, kanske kan du kontakta en psykolog online och få snabbare tid. Ring jjourhavande präst… det hjälper att prata om det tror jag. När man är ensam med sina tankar blir det trassligt. Särskilt med alkohol inblandat.
Önskar jag kunde hålla dig i handen ett tag och säga att du ska tro på dig själv, se dina kvaliteer och landa i att du är både tillräcklig och bra. Det känns aldrig så när man dricker. Men det är en så viktig känsla. Önskar dig allt gott. Cyberkram

Hej alla kämpar, undrar om någon kan styra mig rätt. Jag har själv velat börja med naltrexon, men får inte recept från vare sig psykiatrin eller vårdcentralen. Någon och annan här som kan råda mig i hur och av vem jag ska få naltrexon på recept, försökt och försökt, men psyk/vc hänvisar till den andre, som så ofta fastnar man i mitten, och man ligger minus energi för att dra i det. Att de ska göra något som redan väldigt svårt ännu svårare!

@Emilia Hej, och tack för omtanken 🙏 Jo det kändes bra och vi skall ha fortsatta mötet, mår bättre, dricker mindre så det känns som jag är på rätt väg hoppas jag.

Hej,
Jag förstår att du blir misstänksam och håller med om att din mans beteende är konstigt. Frågan är hur du ska hantera det. Risken är att beroendet kidnappar frågan och tar den som en förevändning för att kunna fortsätta missbruka. Men oavsett om det du misstänker är sant eller inte så tjänar du på att möta situationen nykter. Hur ser du själv på ditt förhållande, mår du bra i det i vanliga fall? Jag tänker att om du kan bryta drickandet och visa din man vem du verkligen är, och hur ert liv tillsammans kan vara, så har du gjort vad du kan. Hur han sen väljer att gå vidare kan du inte påverka. Ibland är det skönt att skilja på vad man kan och inte kan påverka. Det absolut viktigaste är att låta bli att dricka, framför allt för din egen skull.

@Odågan Jag var också orolig över impulskontroll och förmåga att att stå emot… Jag valde att ta Antabus nu i starten av min resa. Det är så enkelt… jag behöver inte ens fundera kring om jag ska dricka eller inte, för jag kan helt enkelt dricka med Antabus.

Jag har valt att ta Antabus och vara nykter den vägen i två månader… En och en halv månad nu! 😃 Och om två veckor ska jag ”stå på egna ben”. Då kan jag dricka igen… om jag vill… men jag hoppas att jag vill låta bli! 😃

Jag kommer att ta Naltrexon i tre månader… Jag litar inte helt på min egen förmåga (efter tidigare misslyckade försök att sluta/dra ner), så jag har sökt hjälp och fått läkemedel och motiverande samtal.

Det finns en massa hjälp att få. 🙏😃

Hej @Källarmannen! Hur går det för dig? Hur gick det hos företagshälsovården i förra veckan?

Spännande, tack för tipset! Hur har du det?

Igår lyssnade jag på det senaste avsnittet av Kropp&Själ. Det handlade om alkohol. Den senaste forskningen visar att alkohol är farligare än man tidigare trott. Särskilt för kvinnor, eftersom vi har högre andel fett än män och alkohol löses inte i fett. Lyssna gärna!

@Odågan Hej, här finns nog många som känner igen sig. Läs gärna i andras trådar så kommer du att se andras resor. Under fliken Stöd kan du hitta hjälp. Du kan ringa Alkohollinjen och kanske få tips. Du kan också följa Alkoholprogrammet. Den ger stöd och tips. De brukar rekommendera tre månaders nykterhet så att man blir någorlunda återställd.
Det brukar ge en bra start.
I Sikta på alkoholfrihet kan du få fler kommentarer och stöd från de som har det som mål.
Men viktigast tycker jag är att skriva och läsa här. Det är egenterapi och ger både pepp och kunskap. ❤️

Tack snälla för svar ! Jag har faktiskt bokar terapeut för jag förstår att det kan vara farligt om jag dövar för mycket . Har nog bara varit en dag som det syntes på riktigt , men berättade jag att jag ätit tabletterna .
Så jag tänker jag kan få kloka tankar av er här.
Har någon varit svartsjuk o gjort tokiga saker ?
Jag inser ju att jag är irrationell och att hans beteende mot denna kvinna ( som han servar kör 40 mil till t o t x2 utan att ta ut något. Ersättning våra allra mest stressade helger, på det sättet fjäskas det inte ens för miljonkunder , men jag förstår att det är skönt att vara hjälte , är helt klar långt över var man ger ordinarie kunder )eller är hans beteende att han söker bekräftelse från någon annnan , gärna singelns det finns ett hopp. ( det är tydligt att det blir mer intressant då) är det ett sökande efter nåt annat , nåt mer ?
Just nu hjälper inte a-hjälpen mig , däremot skulle det hjälpa om ni här skriver lite vad ni tycker . Jag är fullt öppen för kritik. Jag är verkligen inte den svartsjuka typen i vanliga fall, varav detta hemska tillstånd faktiskt gör mig typ sjuk , har varken törst eller hunger ; absolut enda fördelen är väl kommande bikini provning.

Jag är mamma och alkoholist. Vill sluta dricka men har svårt för det då jag är en rastlös person som lätt blir uttråkad. Ser hur det skadar mitt barn men vet inte hur jag ska kunna sluta. Jag har ett heltidsarbete. Blev nyligen diagnostiserad med ADHD, har haft symptomen sedan barndomen så är inte på grund av mitt missbruk.

Jag vill så väldigt gärna sluta dricka men har så dålig impulskontroll. Hur har ni andra gjort? Någon som känner igen sig?

@Vinägermamman Varför inte ta en timeout på tre månader?
Må bättre, få hjärnan i balans, vila… 🙏🏻❤️

Jag håller på att tappa det 😢

@Majaela Har du provat att ringa Alkohollinjen, kanske du kan få hjälp eller i varje fall berätta för någon?❤️🙏🏻❤️