Senaste kommentarerna i forumet

Hej udda! Så himla duktig du har varit! När jag har försökt sluta, så har jag känt mig jättenöjd efter en dag och tyckt jag varit förtjänt av en belöning. D.v.s. en kvälls god mat och vin. Ja, du får sörja! Du har förlorat din "bäste" vän. Men en vän som visat sig vara en huligan, som dragit med dig ner i skiten. Fortsättt kämpa, du fixar det!

Möte med "hemgruppen". Alltid bra. ?

Dag 15 nykter! Det känns nästan som att det blir jobbigare för varje dag som går, ensammare o inget känns lättare. Jag kan inte sluta tänka på att få dricka, känslan, smaken, ruset. Att få koppla av o bara vara för en stund. Jag har förlorat min största trygghet o bästa vän utan att riktigt få sörja. Allt känns så långt borta, utan några exakta mål eller någon aning om hur o när. Blir det lättare? Släpper suget? Får man sörja? Miljoner tankar o känslor..

Hade världens sug på väg hem från arbetet. Var på väg att svänga av i Kållered och rusa in på bolaget. Men jag stod emot. Körde sedan 90 minuter på gymmet när jag kom hem. Nu är suget över. Äter glass med sönerna framför teven. Nykter.

Jag antar att jag aldrig kommer att bli kvitt suget om jag inte slutar med alkohol för gott. I våras, efter drygt två vita månader, hade jag ändå ganska bra kontroll på det, nu får jag väl börja om. Och fundera på om det är värt att drabbas av sug med jämna mellanrum bara för att jag vill kunna dricka då och då.

Tack för svar ?
Det låter som Nämndemansgården är ett bra behandlingshem.
Hoppas jag kommer in där.
Undrar bara om dom bestämmer när man får använda sin mobil?
Samt om man får kolla på tv nångång i veckan typ?

X

Så bra att du är här!
Mitt tips är att hänga här mycket och att LÄSA mycket. ”This naked mind” heter en bok som är helt fantastisk och verkligen hjälper en att ställa om sin syn på alkohol.
Kram! ❤️

Hej,
Jag gjorde min behandling på Nämndemansgården i Blentarp. För min del var det en helt fantastisk tid där jag verkligen kunde släppa allt här hemma och bara fokusera på mig själv. Givetvis finns det regler kring telefon, tv etc men det var inget totalförbud. Jag upplevde det heller inte som ett problem då jag verkligen ville ha hjälp och kunde ha gjort vad som för att komma tillrätta med mig själv. Några permissioner tror jag inte heller är aktuella i en grundbehandling. Det kan dock vara aktuellt om behandlingen förlängd. Om ett behandlingshem är bra eller inte har jag svårt att uttala mig om. Beror nog lite på villigheten hos den beroende. Andra som varit där kanske inte alls tycker som jag.
De jobbar enligt 12-stegsmetoden men några hallelujamlöten var jag inte med om.?
Själv lever jag nykter sedan min tid där. Lycka till med ev behandling.

Hälsningar
Ellan

Grattis till 56 dagar som nykter. Starkt jobbat! Har varit borta från forumet någon vecka och det är verkligen glädjande att se hur bra det går för dig. Stärker även mig själv i min kamp mot A. Fortsätt på samma spår som du börjat, snart är dag 90 här!

Hej Piazzo, och tack för att du skrev i min tråd också! Du, liksom jag, skapade konto här idag. 13 augusti får bli vår "nystartsdag" eftersom vi båda nu har förstått att en förändring måste till! Vanans makt är stor och alkoholens makt på hjärnan, och lugnet alkoholen temporärt ger, är stark! MEN, jag vill hoppas att man kan fylla tomrummet med annat. Det kan ju andra, så det kan vi också! Det "normala" är ju inte att behöva lugna sig med vin varje dag! Det gjorde jag ju inte förut så då borde jag kunna återgå till att låta bli... men det är inte så enkelt!

Jag känner mig också hjälpt av att jag kunnat berätta om mitt drickande ocensurerat utan att bli fördömd här idag! Första gången jag vågat det...
Det tar massa tid att dricka, som du också skriver! Tänk vad mycket annat man kan göra på den tiden!

Vi får kämpa på!!

Tack för allt stöd jag fått här bara på några timmar!! Det är väldigt betydelsefullt för mig!!
Kanske ska modifiera min text med att ja, jag blåser varje morgon för jag har kontrollbehov; men det är ytterst sällan jag inte är körbar, men det har hänt några gånger att jag inte varit det! Bara det är illa, för man måste dra i sig rejält med vin för att inte kunna köra nästa dag! Även om det inte händer så ofta så är det illa att jag tappat kontrollen över drickandet dagen före en arbetsdag! Alltså, varför dricker man massa alkohol när man ska jobba dagen efter?? "Vanliga" människor gör faktiskt inte det! Ett äkta par kanske delar en flaska vin på fredagkvällen och sedan är det nog med alkohol för resten av helgen!
Jag sköter mitt jobb för det mesta, men idag fick jag liksom nog på mig själv när jag inte ens kunde köra till jobbet och fick ljuga om min frånvaro!
Nu jävlar tar jag tag i detta!! Innan allt barkar åt helvete, för jag inser att det kommer att göra det om jag fortsätter i samma anda!
Kram till er alla! Jag känner mig väl omhändertagen och stöttad! Vi kämpar på!

Tjena!
Jag är alkoholist sedan många år tillbaka och har nu äntligen blivit beviljad genom soc att få komma till ett behandlingshem.
Tänkte höra om någon varit på Nämndemansgården innan?
Har fått höra skräck exempel på vissa behandlingshem som är som en ”sekt” med värsta halleluja möten.
Samt att man inte får permission eller använda sin telefon eller får se på tv den tiden man är där.
Galet!
Nyfiken på lite info o tips om bra behandlingshem.
Ha det fint
/ Pippi

Tack till er som tagit er tid att svara och när jag läser så känner jag att tårarna kommer. Det är fina ord och råd. Dem ska jag ta till mig. Känner mig inte riktigt lika dålig som människa längre. Tusen tack för stödet! Jag hoppas att jag ska lyckas klara det här och gå förbi systemet, tyvärr ligger det ju precis utanför jobbet, så det är så lätt att slinka in där efter jobbet trots föresatsen om att jag inte ska köpa hem ngt.

Väldigt bra beslut att skriva. Hur sjuk din historia än ser ut i text känner jag igen allt!
Jag har nu passerat 6 månader nykter. Men jag hade aldrig klarat det utan först antabus och sedan 12-steg. Angående skam för AA etc, på AA finns ju bara stöttande och dessutom nyktra människor. Skulle du råka på någon du känner där som jag antar du är rädd för - vad skulle hända då?
Mitt förslag baserat på min egen resa är att ta hjälp! Det är tungt själv.
Heja dig!

När jag läser din historia har vi en del beröringspunkter och jag hoppas att det ska gå bra för dig. Jag känner att jag också behöver hjälp. Jag anmälde mig på alkoholhjälpen idag och skrev min historia. Jag fick många stöttande svar och råd. Tänk att människor tagit sig tid att svara och stötta en vilt främmande medmänniska. Jag känner och hoppas att det ska hjälpa mig och andra att ta sig igenom detta. Jag tror att det är viktigt att man framför allt försöker vara ärlig mot sig själv. Jag tror att det då blir lättare att ta emot hjälp, men jag vet inte. Lycka till BWA!

Varmt Välkommen! Att du tagit steget hit är ju helt fantastiskt, precis som vi andra här inne. Alla har en egen historia i ryggsäcken och man känner igen sig lite här och lite där. Just i din situation känner jag igen mig att inte berätta för sin man. Visst har min man tyckt att jag dricker lite för mycket vin under veckorna men eftersom jag 1. aldrig behöver blåsa på morgonen 2. sköter mitt jobb 3. tränar som vanligt - tycker han nog det är okej ändå. Nu har jag varit utan vin i 9 dagar och tror knappt han har reflekterat det.

Man måste tyvärr kasta av sig offerkoftan och borsta av alkholdimmorna från axlarna och gå vidare. Inte skämmas utan ta en dag i taget. Tänka på alla vinster man får av att INTE dricka. Nu vet jag inte hur gammal du är men man sover ju så dåligt när man druckit vin och är i klimakteriet exempelvis. Ångesten blir total liksom!

Varma Välkomstkraaamar till dig!

Vilken energirik läsning! Precis vad jag behövde när jag är sååå sugen på ett glas i det fina vädret. Har absolut inte tänkt ta något men tanken slår i huvudet såklart. Den slår jag bort NUUU!

Japp, hållet med om det du skriver Miss Hyde.

Det finns alltid bakomliggande orsaker till att man hamnar i alkoholträsket. Är man som vi glada, för glada, i alkohol går det farligt fort att börja ”självmedicinera” med vin etc när livet prövar en. Tänk på att alkoholism är en sjukdom. Även om man kanske inte ser sig själv som en fullskalig alkis, typ en A-lagare på bänken utanför systemet, så är det sjukt att dricka ensam i smyg i tid och otid.
Därför ska du förlåta dig själv och strunta i att skämmas. Du ska ha en klapp på axeln för att du vill kämpa och få ett slut på drickandet. Det är storartat! Du behöver inte avslöja här varför du valt att dricka för mycket. Förstår att du inte vill prata med din man om ditt problem. Kan du lösa detta på egen hand behöver han aldrig få reda på vad du har gått igenom, förstås. Men det är en väldigt jobbig hemlighet att bära på i ett äktenskap. När du har kommit en bit på väg kanske du orkar att öppna dig för både din väninna (som ju har egen erfarenhet, perfekt!) och maken (skulle han döma den han älskar?) - för din egen skull. Det kan kännas befriande att slippa ljuga mer. Gör det som känns bäst!
Jag tror på dig?

Förstår att det känns tillräckligt just nu, med det steg du tagit här. Vilket mod att våga vara så brutalt ärlig! Jag tycker mig känna en stark beslutsamhet i det! Och som din titel på tråden ju verkligen förmedlar ?! Nu är det nog!!
Känn dig så, så välkommen?! Här hjälps vi åt efter bästa förmåga?!
Det gör en skillnad tror jag att åtminstone någonstans, till ngn våga säga som det är?! Och kanske så småningom går det att dela med ngn annan i det verkliga livet s.a.s. det låter ju som att din man kanske anar ändå..du beskriver att han åtminstone på helgerna kanske tyckt att det blivit för mkt, och man kan ju fortfarande välja vad man vill säga.. Du behöver ju inte säga ALLT som det är, utan bara att du tänker att du vill hålla uppe ett tag för att liksom komma i form. Att du vill stanna upp i tid, innan det blir ett problem. Även om det ju redan är det. Hursomhelst, bara du vet vad som är möjligt att säga och göra utifrån dig och din situation och oavsett - har du redan nu gjort något fantastiskt bra och modigt tycker jag?! Visst man är anonym, men det svåra är många ggr att titta på det och erkänna för sig själv..mkt vunnit i "bara" det.
Så heja dig för det ?!

Förstår det här med att vara halvoffentlig och inte vilja gå på aa möte i sin småstad..Hade det inte varit för det hade jag nog gärna också provat..
Om du känner likadant för vården kan du alltid söka hjälp i annan stad. Så gjorde jag första gången jag slutade..
Varmaste lyckönskningar på din resa mot ett friskare och friare liv?!
(Jag är på dag 2, så häng på vet'ja?)

Kram
/Fibblan ?

Tack!! Jag ska titta på de program som finns!
Just nu är det lite omtumlande att ens ha vågat ta detta steg! Så jag vågar inte säga nåt ens till min bästa vän eller make!! Tror inte att jag någonsin kommer att våga säga det till min make, möjligen till min vän när jag väl blivit nykter, alltså inte dricker längre. Orkar inte med förebråelser och skammen för att jag har ljugit för henne just nu!

STORT tack för stöttande svar Miss Hyde! Jag började gråta av tacksamhet! Att jag fick berätta det som tyngt mig så länge och att jag fick ett så stöttande svar så snabbt! Gråter igen! Hur i helvete kunde det bli så här, ,liksom!! Men jag vet varför, men orkar inte berätta just nu.

Det ligger ett stråk av sorg, desperation och uppgivenhet över dina rader. Förstår att du har en tuff livssituation just nu; maken har dött och ditt alkoholberoende eskalerar mot din vilja. Det är egentligen inte så konstigt, livskriser utlöser lätt alkoholism.
Du gör helt rätt i att vända dig hit till forumet, här kan du skriva om allt du vill och få råd och stöttning. Det är ett modigt första steg.
Du ska tro på dig själv, Piazza Duomo - det går att sluta dricka och bli en hel människa igen även om det känns omöjligt till en början.
En dag i taget. Ta all hjälp du kan få.
Lycka till på resan! Det blir bättre.

Kul att läsa att det går hur bra som helst för dig, Ollebulle. Grattis till nykterheten, goda energin, pengasparandet och viktnedgången!
Jag känner igen mig så väl i att kriser utlöser riskbruk/alkoholism... Det är lätt att trösta sig med alkohol när ens nära och kära går bort eller man råkar ut för andra tråkigheter i livet. När jag miste min mamma för några år sedan började jag att dricka mer och mer. Jobbstressen höll på att knäcka mig samtidigt som äktenskapet havererade - då blommade alkoholisten i mig ut på allvar. Tragiskt men sant.
Du skriver klokt att "jag måste verkligen passa mig i kriser". Det tror jag gäller för oss alla i det här forumet.
Tack för att du delar med dig och lycka till framöver!

Jag tänker att ensamheten lätt gör att vi dricker i brist på annat. Kan en anhöriggrupp/sorgbearbetningsgrupp eller liknande via kyrkan vara ett alternativ? Då träffar du andra och har en bra anledning att hålla dig nykter, åtminstone den dagen.
Kram, ?