Senaste kommentarerna i forumet

Hej! Är en kvinna i 30 årsåldern som känner att jag måste ta tag i mitt drickande. Jag tänker mycket på att få dricka ett glas vin. Tycker om känslan det ger. Men får jag i mig ett glas vill jag gärna ha ett till och ett till... jag känner mig orolig att jag inte fungerar bra i sociala situationer om jag inte dricker alkohol. Jag blir mer social och lätt att prata om jag dricker ett glas vin. Om jag inte har alkohol i kroppen blir jag tyst och mer tillbakadragen. Hur gör alla andra? Vänjer man sig vid det? Klarar man tex släktkalas utan det där glaset bubbel?

Do it!

Fastän jag kommer från forumets ’andra sida’ känner jag så väl igen mig i det du skriver. Du var ju en av dem som fanns här när jag hittade hit för snart nio år sen, du var en av de viktigaste och du var en av de 2-3 som gav mig hopp. Evigt tacksam. Du vet också att jag har sett hur det blir med ’två glas till nyårsmiddagen’ och detsamma på personalfesten. Du var en av dem som gav mig kraft att sätta noll-gräns och vara tydlig med det. Dessutom kom du och kramade mig och oss på vårt första konvent.
Du och Berra är de brorsor jag aldrig haft och jag är så glad och tacksam för er två.
Jag blir också lite trött och uppgiven över hur ’allt’ upprepar sig här och den till synes eviga längtan efter
a) ett kontrollerat drickande och b) att (oftast) han ska ändra sig. Samtidigt vet jag och respekterar att alla måste göra sin egen resa, välja sin egen väg. Och om nån är tacksam över forumet - eller de olika forumen - är det jag. Forumet har varit min livlina, min viloplats med de som förstår vad jag går igenom, min plats för nya vänskaper (mest alkoholister men också anhöriga) och min högskoleutbildning i missbruk. Och medberoende.
Så tacksam❤️ Kram, kram till dig du kramgoa gubbe och tack från hjärtat ? / mt

Tack för en reality check Adde. Jag måste smälta ditt inlägg litet, vrida och vända på det. Men jag tror det kommer göra nytta ?

Upptäckte precis din tråd, Adde - vilken guldgruva för en klumpig nybörjar-nykterist!
Tusen tack för att delar med dig av dina insikter. Du gör gott, på riktigt.

Jag känner igen mig i en hel del av det du skriver i din tråd, Stäppsalvia. De där första tio dagarna utan a var jobbigast för min del. Det blir bättre, suget klingar av även om man alltid måste vara på sin vakt. Förmodligen resten av livet.
Jag har vacklat mycket längs vägen hittills, inne på dag 26 som nykter nu. Har på senare tid funderat på om jag kan dricka måttligt, men som Mirabelle skrev i min tråd så är det onödigt att lägga energi på att ens tänka på det. Det räcker med att ta en dag i taget, stå emot det första glaset. Fokusera på hur skönt det känns att vakna utan bakfylla, ångest och skam. När det känns som tyngst brukar jag berömma mig själv för att ha gjort ett avgörande vägval i livet - hur hade det slutat om jag hade fortsatt ta till flaskan hela tiden..? Hemska tanke! Bry dig inte om vad alla andra gör, låt dem dricka sig så äckligt fulla som de vill. Strunta i Fejjan ett tag, jämför dig inte med andra. Du är kanon som tar itu med ditt problem och kämpar mot alkoholen. Guldstjärna där!

Ännu en ok dag, lite oro o sådär men en klart bättre dag ❤️

blir jag bara så less på beroende och medberoendet att jag bara vill strunta i det helt.
Det känns verkligen som en "never ending story".
Nya kommer in här på forumet, jättebra tycker jag och de är så välkomna, men de har alltid samma frågor som har ställts i alla tider och får samma svar. Jag sorterar hårt numera när jag läser av den enkla anledningen att jag inte orkar tjata om samma saker i all oändlighet men vissa har avgjort rätt funderingar och inställningar och där försöker jag delge hur mitt liv sett ut tidigare. För det finns nämligen en väg ut från mörkret om jag gör det valet. Men det går inte att göra jobbet halvdant utan det måste finnas en ärlig önskan om att göra den förändring som behövs. Jag kan inte göra nån nykter men jag kan visa vägen så får man gå den själv.
Det är precis så AA (Minnesotamodellen) fungerar : Di Gamle berättar om sitt liv och jag har förmånen att få lyssna och lära av deras misstag. Det finns en anledning till att vi har 2 öron men bara en mun och det är för att vi ska kunna lyssna dubbelt så mycket som vi pratar.
Under min behandling fick jag lära mig detta av de andra alkisarna som var där och av terapeuterna som också hade samma erfarenheter, det gick inte att ljuga och slingra sig där, allt var redan använt. Helt plötsligt, ja jag vet inte riktigt hur det gick till, så fick jag en stor tillit till alla de som var där och senare inom AA (och även Al-Anon) och rent egoistiskt fattade jag att gör jag som de sagt så kommer mitt framtida liv att bli riktigt bra. Jag som så envetet trott att jag var universums mittpunkt fann att jag mådde så mycket bättre av att se på när andra stressade omkring. Och jag som hade haft noll tillit till andra ! Jag som hade haft en personlig sfär runt mig på minst 2 meter njuter idag av att kramas ! Att släppa en okänd nära mig är en otroligt stor framgång för mig !
Idag finns en mängd olika diagnosverktyg för att se om jag är alkis eller inte, nästan alla gjorda av folk som inte själva är beroende och det är ickeberoende som använder dem. För mig är diagnosen så enkel :
1) Får jag konsekvenser av mitt drickande?
2) Kan jag inte sluta när jag väl börjat ?
3) Gömmer jag min sprit ?
Fjanteriet med att supa socialt har förstört så fruktansvärt mycket, och framförallt gett så många trasiga familjer, så det är ett begrepp som avgjort ska sluta användas. Många medberoende är det som försvarar sin alkis med att "så farligt är det inte.....hen är ju snäll när hen är nykter" utan att inse att beroendet är en progressiv sjukdom som förvärras hela tiden. Tom när de börjar hitta gömda flaskor vägrar de inse..... Att få en medberoende att inse att de är lika sjuka som sin alkis är bland det svåraste som finns enl min erfarenhet. Att sen, om de öppnar ögonen lite, få dem att inse att även de behöver en behandling kan vara som att riva Mount Everest. MEN....bland det mest effektiva är att få en medberoende att göra en familjevecka INNAN alkisen tar sitt beslut är ofta en väldigt omvälvande upplevelse. För när den medberoende kommer hem så faller i stort sett alla argument som jag som alkis har i min verktygslåda är då kända av den numera tillfrisknande anhörige. Och det är många beroende som efter ett kort tag i motvinden tagit sig till behandling själv. Men många medberoende tror att problemet är löst genom att alkoholen är borta men deras egna situation hänger med hela livet om de inte gör något åt det. För mig som alkis är det inte svårt att se vilka som är medberoende eller beroende (även om de inte just för tillfället är påverkade) och det är mååååånga..... Hur frågar nån ? Enkelt : De är som en spegel av hur jag en gång var.

Från dag ett ute i "riktiga" livet efter behandlingen litade jag blint på Di Gamle. Jag hade behandlingsvänner som skulle "provdricka", "ta ett kontrollerat återfall", "bara dricka fredagar med frun".....inget fungerade och ett antal av dem söp ihjäl sig. Jag tog aldrig återfall även om det var obehagligt nära en gång och nästintill komiskt en gång (tänk ett par tiggande hundögon...) och allt beror på att jag litade på dem som gått före mig och det sparade mig mycken ångest och med all säkerhet mitt liv.

Idag har jag valt att leva nyktert och ta vara på den tid som jag har kvar. Och jag försöker vara snäll mot min kropp, även om jag ibland har svårt att fatta att jag inte är 30 längre, och göra bra saker för min egen skull för det är jag värd.

Ta hand om er och ta inte första glaset !

Sverige ja... Det är mycket som har gått galet. Vi bodde utomlands under många år, och blev rätt chockerade över det Sverige vi återvände till. Iofs tenderar man att se sitt hemland genom rosaskimrande glasögon när man bor ngn annanstans. Fast skillnaden i ”min” bransch är iaf glasklar. Det är helt groteskt hur politikerna har förstört arbetsmiljön för alla inblandade under de år jag var borta.

Hoppas du får litet lugn och harmoni i eget rum nu!

Jag har satt upp ett mål som känns realistiskt och jag är redo!
Mål: 100 dagar. (lyckades ju fram till nu!!)
Strategi: inte ta den första droppen.

Det är den första droppen som smög sig in. ”Äh, jag kan smaka en klunk öl”. Den lilla droppen alkohol triggar alkoholismen. Den lilla droppen ska inte in i mitt liv.

Jag har försökt sluta med alkohol i flera år. Det krävs ett ihärdigt arbete. Och fullt stöd. Jag är så tacksam för ”min” terapeut. Hon har stärkt mig enormt. Jag är säker på att jag kommer lyckas bli nykterist. Det är i nykterheten lyckan finns!

Vi får inte glömma att stanna upp, känna INÅT, tillåta alla känslor, försöka spåra känslornas ursprung, förlåta oss själva, älska oss själva, sätta värde i oss, ta hand om oss så som vi skulle ta hand om någon med samma problematik.

Stanna upp i NUet. Styrka till oss alla!?

Hepp! Nej, krävs närstående för att kunna såra mig. Annars tål jag oftast mycket. Van vid rak kommunikation men har problem med rena elakheter utan syfte.

Drack lite mindre igår men ligger ändå på nästan 30cl vodka och sex öl. Lite för mycket. Nu om morgonen känns allt lugnt. Har checkat ut och begett mig till tågstationen nu. Vatten är väl det jag borde ha med på resan. Hoppas det finns restaurang på tåget men jävligt tveksamt. Får klara mig till 14.10 då.

Men sen.kommer eftermiddag och då snurrar tankarna på alkohol, dels för att koppla av men även slippa abstinens och skit. Ond cirkel som behöver brytas. Kommer ha enkelrum i två nätter nu så hoppas det hjälper på. Bör göra även om risken ökar också då jag kan dricka helt i fred.

Så trött på allt just nu och Försäkringskassan tar typ hur lång tid på sig som helt. Dagens Sverige har helt fallerat. Eliten och politikerna skiter fullständigt i sina medborgare. Hårdare tag nedåt så blir det mindre fokus på de riktiga hycklarna!

Det funkar inte att ersätta kaffebröd och efterrätter med ersättningar. Hjärnan går igång på det som liknar...
Grattis till din fortsatta nykterhet! / mt

Hej Wasabi,

Lycka till nu. Du har en fantastisk resa framför dig. Du kommer inte ångra det som varit. Det kommer gå bra. Du kommer sedan vara en förebild för andra som behöver din hjälp.

Not. Jag har tagit bort större delen av mitt inlägg. Det blev för personligt, men det verkar ändå inte vara ngn som tagit det till sig, så ingen skada ?

Det verkar som "man" - eller du fått en ny chans? En viktig sak är oftast att prata om sig själv som jag och inte som man när det gäller! Enklare sagt än gjort dock!

Det tar ca tre veckor att etablera en ny vana har man ju läst/hört. Nu har det ju blivit just en vana för mig att dricka A-fritt. Det känns naturligt och inget jag tänker särskilt mycket på. Tidigare var det precis tvärtom. Jag drack vin varje dag utan att reflektera alltför mycket över det. Det var en vana, ett invant beteende. Det tar lite tid att bryta en vana och framför allt ha ett alternativ, en ersättning, till den gamla vanan. Jag har ju även brutit vanan att tugga nikotintuggummin mot flourtuggummi. Jättebra. Men nu behöver jag bryta den vanan också för även om den vanan är billigare och ofarlig så är tuggandet i sig en slags mani jag utvecklat under åren. Det känns som jag kommer ha lika svårt att avstå flourtuggummi som nikotintuggummin! Då är det ju något i mitt belöningssystem som triggas utan beroendeframkallande substanser! ?

Tack. De verkar som att man har fått en chans till av sin familj, alla är hemma och dagarna rullar på utan någon alkohol och de är inga problem med det ännu och de har jag inte förväntat mig. Det som känns som en utmaning är att även avstå längre fram i tiden när alla tråkigheter nästan är glömda det är då det känns som att de är viktigt att inte glömma att livet är och kommer vara mer bekymmersfritt utan alkohol än med.

Dag 7. Idag är det jobbigt. Irriterad på alla vinbilder på Fejjan, irriterad på grannens cocktailparty som jag tackade nej till. Arg. Just nu känns att allting suger ?☹️ Vill bara skrika och lipa. Tack och lov att Systemet har stängt.

Ja, vi har insikten och erfarenheten men vad hjälper det när vi inte använder dem? Pratar inte om dig nu, för även om du föll i Nov så är du en stor förebild här på forumet. Men jag, jag kan inte komma längre än några dagar. Idag har jag smetat in mig själv i skuld och ångest och de vanliga destruktiva tankarna.

Aja, en dag i taget. Alltid idag - inte imorgon, nästa vecka eller en framtida situation. Idag tänker jag inte dricka.

Dag 1 igen...

Det är (nästan) komiskt när man besitter insikten om exakt vad som är bra för en och vad som skadar en - men ändå väljer det skadliga. Det är väl den gamla vanliga fighten mellan det medvetna och det omedvetna. Även om jag är medveten om vad jag borde göra, så ger jag det omedvetna kraft genom att ge det vad det vill ha. Cravings är helt klart det subconsious. Jävla tönt. Ska bara ha och ha och ha. Helt sjukt att det begår ett krig i mitt huvud.

Jag måste bara komma ihåg detta när cravings eller orimliga/irationella tankar kommer upp. Är det verkligen JAG som vill detta? Nej. Låt tankarna vara där, och inte ge dem kraft genom handlingar. Jag kan få tänka hur mycket jag vill - men JAG häller inte upp ett glas pga det. Skapa nya tankar genom handlingar eller icke-handlingar i detta fallet.

Jag vet hur man gör, jag har gjort det förut. Måste bara komma ihåg det här i stunden.

Ja är bara att kämpa på! Så länge man är medveten om att det är fel o vill ha en förändring är det bra. Alla små steg framåt är bra försöker googla hitta tillbaka till mig o att må bra igen. Att unna sig två vinare om dagen (eller ja en halvbox) är inget man kan pyssla med i längden. Systemet stängt för helgen o knappt något hemma så det ser ut att bli en bra helg! Skönt det! Ändrar o förändrar allt framåt mot sitt mål. Att falla tillhör har man förstått så det är bara att borsta av sig o resa sig igen! Styrkekramar till dig Vinäger o alla som behöver ?

Är som när man hade varit gravid och ammat, hjärnan är inte van vid giftet. Håll kvar den känslan, den kommer rädda dig// kram Strulan ?❤️

Jaha.... dags för reflektion. Vad hände? Varför tog jag det första glaset igår?
Jag liksom glömde hela löftet om att inte dricka. Alla faktorer spelade in.
Jag var stressad, sovit dåligt, för många aktiviteter inbokade, nervös inför träff med gamla vänner, jag trodde jag kunde ” ta en liten öl bara för att komma ned i varv.” Det blev två öl, två glas vin. Under hela kvällen. Inga mängder. Men fyyyyyh sjutton så illa jag reagerade. Jag blev berusad. Inget mer med det. Trevlig kväll eftersom den avslutades i tid och inget mer fanns att dricka. Tyvärr blev jag otrevlig mot min man. Så vi pratar inte ens med varandra. Båda var otrevliga.
Jag vaknar med huvudvärk, ÅNGEST from hell, illamående. Fick jobba med att slappna av, inte hata mig själv, förlåta mig själv, stå för vad jag gjort, reflektor över vad som gick fel och hur jag kan förhindra fler återfall.
Jag är alkoholist. Jag kommer aldrig att kunna dricka positivt. Aldrig.
Mina tankar försöker få mig att köpa en återställare. Men jag vägrar. Jag tänker vara nykter. Stå mitt kast. Stå ut med måendet. Vara ärlig. Jag är alkoholist. Jag jobbar med att aldrig ta det första glaset. Jag är säker på att jag kommer att fixa det här. Jag kör på! Nykterheten är ljuvlig! Det är där jag vill vara.

Men jag undrar: vad har hänt med min kropp? Jag tål inte alkohol alls. Reagerar väldigt dåligt. Blir snabbt berusad och tappar omdömet. Mår väldigt dåligt av alkohol på alla sätt. Så var det inte när jag drack som mest? Det här är ju bra! Naturlig antabus att må dåligt av alkohol. Men vad har hänt?

Skickar lite styrka så här en vacker sommardag - i alla fall är det ☀️ där jag bor.

Hoppas att du får möjlighet att njuta av sommaren,enligt mig den absolut bästa årstiden. ?

Kram

Ja, det är du iaf. Sedan gäller det förstås att agera på det vi kommit fram till och vet är det bästa för oss. Tyvärr inte alltid det enklaste. Då vore vi ju inte här.

Lycka till med att komma tillbaka, både fysiskt och själsligt.

Kram

Det var ett tag sedan. Trist att det inte gått enligt planen, men små framsteg har du gjort. Fokusera på dem när du tar nästa steg.

Må bra-listor finns lite överallt här. Själv brukar jag försöka komma ihåg känslan av att vakna nykter efter en helvit kväll. Inte bara för att jag slipper huvudvärk och illamående utan främst för att jag inte behöver våndas och fundera över vad jag eventuellt har gjort kvällen före, saker jag alltså inte skulle vara stolt över i vanliga fall. Det är en av mina stora nykterhetsfördelar.

Läs runt här, sug i dig det positiva och låt dig avskräckas av allt elände som följer i alkoholens spår.

Kram