Senaste kommentarerna i forumet

Bra skrivet till arbetsgivarna, AlkoD.

Jag vet inte heller om vad som är hönan eller ägget. alkoholen eller adhdn. Men får ingen utredning om jag inte hållit mig nykter i 3 månader viket är svårt. Tar antabus på söndagar så att jag inte kan dricka på vardagar men dricker en del typ torsdag till lördag.

En sak till, vet ej om detta har med saken o göra, men jag kan inte äta mig mätt, eller mätt kan jag bli men 30-60 minuter senare kurrar det i magen igen.... Får stå o laga mat hela tiden

Tack för många bra råd. Just sociala utmaningar är nog mest att det alltid brukar vara nån som sitter i samma kupé som börjar prata med en. Och när man skall sitta tillsammans i många timmar så är det lätt att jag känner att jag inte fixar att vara sådär avslappnad och trevlig som jag tycker att jag borde vara.

Ja precis så är det, det känns som att hjärtat slår fel en gång, mycket obehaglig känsla, jag har nu insett allvaret i det hela o kommer att göra alla nödvändiga förändringar så att jag börjar må bra igen, för nu e det inge kul längre

Det att rycka till precis när man somnar är vanligt i den.processen. jag inbillar mig odta att mitt hjärta hoppar över slag också i samband nör man håller på att somna. Tror dock bara det att uppfattningen inte stämmer med verkligheten där.

Om man krökar är mat och vatten så sjukt viktigt. Utan det är abstinensen ett helvete sju gånger värre. Bara måendet efter en normal utekväll blir så mycket bättre med någon extra liter vatten innan man somnar. Glad min autopilot på min resa fixat mat och vatten också och inte bara öl och vodka!

Tack så mycket, ja jag har inget annat val, såhär kan det inte fortsätta.

Är så känslomässigt trasig att jag MÅSTE ta tag i det, eller så kommer det sluta illa ?

Vad skönt att höra att du tar hjälp, det gör mig så glad. Ta hand om dig, det är mycket du går igenom nu samtidigt.

Kram

Starkt, modigt och klokt av dig att skriva här. Bra gjort!

Du mår inte alls bra just nu och vänder dig därför hit som ett steg att ta hand om dig och ditt barn på bästa sätt. Alkoholen låter som den har blivit en form av ventil när du mår riktigt dåligt stundvis och du vill verkligen klara av att vara helt utan den nu.

Det hörs att du är medveten om alkoholens negativa spiral för dig. Även om det lindrar i stunden så kommer ditt dåliga mående tillbaka och du får dåligt samvete som i sin tur leder till ännu mer negativa tankar om dig själv. Det låter också som att det krockar helt med dina värderingar. Dina tidigare graviditeter har du klarat av utan alkohol. Du vet att du kan göra detta samtidigt som du vill hitta verktygen för att klara det på framöver nu.

När du skriver att du dricker då du har det psykiskt jobbigt funderar jag precis som flera här i din tråd redan nämnt, ditt stöd i övrigt, hur ser det ut?

Vad hjälpte dig om du mådde psykiskt dåligt då du var gravid tidigare?

En idé, som du också redan fått som ett tips här är om du inte redan gjort det är att prata med din barnmorska och se vad de har för stöd, kanske samtal eller liknande. Vad tänker du själv kring mera stöd?

Fortsätt såklart gärna också skriva och läsa här, det ger oss chansen att följa och stötta dig!

Om du vill kan du anmäla dig till vårt program på startsidan. www.alkoholhjälpen.se. Kanske finns lite där som kan vara hjälpsamt om inte nu så efter din graviditet.

Varma hälsningar,

Rosette
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Bra skrivet, ja separeringen har säkert ett finger med i spelet, men har aldrig känt såhär innan, trodde jag hade hjärtfel först o åkte in till akuten där dom sa att allt såg prima ut men att jag var akut uttorkad o att jag måste börja äta igen, åt inget under de veckorna heller, bara öl.

Vaknar upp med bullrande hjärta på nätterna har märkliga ryck när jag är nära o somna, vilket brukar ske 5 på morgonen.

Jag har redan startat processen med att få hjälp, har tid på Soc snart så vi får se vad som händer, dricka vill jag ej iaf.

Jag är definitivt ingen läkare, och förstår att processen ser olika ut för oss alla men människans mående sätter sig allt som oftast i kroppen, psykosomatiskt. Jag antar eftersom du precis separerat att även detta kan vara en orsak till att du känner panik, eller panikångest som jag ser det. Mitt tips är att prata med någon om dina känslor, även om du inte vill ta upp alkoholen så kanske en del av ångesten kan släppa. Eller prata med oss här.

jag har själv, förr , innan jag hamnade i den situationen jag är i nu, innan alkoholmissbruket, haft kraftig ångest. Det som hjälpte mig var medicin och att få strategier och tala om det.

Nu behöver det ju inte vara så för dig, men tillåt dig och känna... hur kosntigt det än låter så är det bra att man mår lite dåligt, det visar att du lever ett sunt liv och är NYKTER.

Hoppas det går över av sig själv för dig snart, eller rannsaka övrigt i livet men förlåt dig själv för det som har varit. Det är gjort.

Jag det är jag glad för, bara det här är det värsta jag varit med om, ngt helt otroligt vilken super panik man får

Förvirring,icke verklighetskänslor, orolig för allt och massa annat skit är vanligt. Jag har varit i en värld med demoner. Vet fortfarande inte om jag var vaken eller ej då. Jag har känt mig så sjukt nära döden i den vevan. Njurarna gick in och hjälpte till att rensa alkoholen min kropp svullnade upp med vatten här och var. Åt jag salt kom det direkt. Då hade jag väl druckit minst en liter sprit, dygnet runt i fem dagar. Det är det värsta jag varit med om. Vet fortfarande inte vad som var verkligt och inte där. Jag har även haft ett rusande hjärta - och då menar jag inte hög puls utan det rusade. Kändes som fler slag i minuten än vad som är max. Så du kan glädjas åt att du inte är där!

Ja jag känner igen det där med pinkandet ?

Du skriver att "det är nu det gäller", samtidigt som du inte riktigt vågar lita fullt ut på dig själv. Gör det. Lita på att du hoppar över första glaset på den där resan.
Det är tufft att utsätta sig för ett eldprov så tidigt i processen, men då kommer också segern över alkohol-djävulen att kännas desto sötare! Ladda för fullt med distraktioner; testa alkispodden, en riktigt bra bok, morötter i massor (ja! du får vara en hälsosam jäkel som alla stör sig på), vatten - allt som får dig på andra tankar är toppen, du vet nog själv bäst vad. Jag brukar använda ljudisolerade hörlurar, sovmask och ta med egen liten kudde och någon jacka/tröja att dra över mig för att kunna sova gott på tåget.
Vet inte riktigt vad du menar med "sociala utmaningar". Blir du nervös av andra människor, eller vad? Föreställ dig dem spritt språngande nakna så verkar de mindre "farliga". Nä, det var nog ett dåligt råd, förlåt... Oftast är folk förvånansvärt trevliga om man själv ler och har ett öppet och vänligt bemötande, tycker jag.
Lycka till på resan! Håller tummarna för att du håller dig nykter och fin. Tänk så nöjd och tacksam du kommer att vara när du nått din anhalt!

Skickar all pepp jag har. Tänk så här, om du klarar detta - då klarar du allt. Försök även att ta med något du kan sitta och klura med, vad vet jag.. sudoku eller något mobil-spel, något som ditraherar hjärnan. Eller lyssna på en podcast om beroende som alkispodden eller beroendepodden... det har givit mig en extra push nu min första vecka :)

I vilket fall, gör det som är rätt för dig :) Jag tror på dig!

Nej, de flesta behöver inte oroa sig oavsett mängder och cold turkey etc, men det är individuellt och bättre tadet säkra före det osäkra i många situationer. Men har du inte druckit på fem dagar så är det nog lugnt. Infaller oftast 1-3 dygn efter man slutade. Vatten är det viktigaste att få i sig. Jag dricker och pissar tio gånger om dagen när jag har sådan abstinens.

Igår blev det fyraöl (om än bara tre st egentligen) samt min lilla flaska vodka om kvällen. Känner inte av det alls just nu. Idag är det fokus på att hitta rätt buss och resa vidare till Gdansk. Tankarna kommer, vad ska jag dricka idag då, och när? Det ger trots allt ett litet lugn i huvudet. För inköpa något och ha som reserv. Bussresan vill jag inte få abstinenstecken på. Men på väg mot ett riktigt bra hostel nu. Lär också göra mig Lite lugnare,även om jag har sjukt mycket att ordna på hemmaplan. Det stressar mig lite men får jobba på det kommande dagarna!

Jag fick också akut vätskebrist i samma veva pga värmen o att jag enbart drack öl under dessa veckor, inget vatten alls.

Sen undrar jag, behöver jag oroa mig för dilerium?
Kände mig lite förvirrad för ca en vecka sedan, men nu känns jag klarare i knoppen än på länge.

Det är helt upp till dig vad som krävs! Allt handlar i grunden om att jobba med sig själv. Inte svårare att sluta dricka än att dansa kontinuerligt!

Tror ni att de är nödvändigt att vända sig till vården för att lyckas eller kan man klara det på egen hand med stöd av anhöriga?

Tack så mycket Miss Hyde ❤️
Ja jag måste nog distrahera mig lite, nu sitter jag bara o är ledsen o tänker på allt jag gått miste om.

Du har tagit ett stort beslut, snyggt jobbat!
Abstinens är helvetiskt jobbigt. Det blir bättre. Kroppen städar upp i systemen just nu. Hjärnans belöningssystem har vant sig vid alkohol och protesterar vilt. Härda ut ett tag till så kommer besvären att ebba ut, lite individuellt hur länge det dröjer.
Hoppa över det första glaset - det är den gyllene regeln.
Var snäll mot dig själv; gör saker du gillar (återuppta en gammal hobby?), lyssna på musik du älskar, gå ut i skogen, laga en god måltid, skriv dagbok/på forumet, vila när kroppen vill. Allt som distraherar dig från abstinensen är bra.
Du känner dig som ett vrak just nu, men det kommer att vända! Du är på rätt väg! Lycka till.

Idag har jag varit nykter i 3 dygn. Har trillat ner på noll igen många gånger under våren. Det känns som att det är nu det gäller!! Jobbar med programmet här på hemsidan och försöker hitta strategier för när motivationen sviktar. I kväll står jag inför en risksituation som är väldigt nervös inför. Jag skall sitta ensam på ett natttåg genom sverige. Det innebär att jag blir utsatt för alla mina triggers på en och samma gång. Dötid, ensamhet, restaurangmiljö, lätttillgänglig alkohol, sociala utmaningar, svårt att sova. Det är precis den här typen av situationer jag har fallit dit på under tidigare försök. Jag försöker förbereda mig så gott jag och göra en plan. Kom gärna med all pepp ni kan!

Tack för alla svar, det hjälper verkligen att bara få prata ❤️

10-14 dagar!? Ojdå hoppas verkligen att det inte tar sån tid.

Nej att misslyckas är inget alternativ, tänker inte dricka mer, det är dags att bli fri från detta, jag är en 37 årig man som gillar livet allt för mycket

(Det ska tilläggas att jag käkar
12 Neurol om dagen för o stå ut, det hjälper flämtandet lite)

Drick mycket, ta långa promenader så kroppen får fokusera på komma igång.