Senaste kommentarerna i forumet

...kan vara till någon tröst upplevde jag själv liknande abstinens som vände på riktigt efter 10-14 dagar. Men håll ut! Du vill inte börja om från noll igen. Ring alkohollinjen om det blir för jobbigt? Eller ta hjälp sv vården?
Heja dig

Jag tycker också att den borde släppt, men här sitter jag ?

Du har så rätt. Jag tar hand om mina vänner allra bäst genom att ta ansvar för mina problem. Och att berätta det för dem. Det jobbigaste när jag själv var anhörig var att betrakta bristen på vilja/förmåga till förändring. Då kände jag att spriten hade makten. Inte bara över alkoholisten i fråga utan också över mig eftersom jag blev bortprioriterad. När jag döljer saker för mina vänner låter jag alkoholismen skapa distans mellan oss.

Den borde släppt! Fyll på med vatten, c-vitamin och b-vitamin i massor. Kan hjälpa.

Hejsan, ny här!
Jag har under några år format ett folköls beroende, har druckit 3ggr i veckan, ca 12 öl per dag, ibland nån mer, ibland nån mindre.

På midsommarafton separerade jag o min sambo, som jag har tagit mycket hårt, började dricka 12+ folköl per dag varje dag i veckan sedan midsommarafton, jag har nu varit utan i 5 dagar och abstinens besvären har varit ett helvete rent ut sagt, hög puls, skakig, svettig, kraftig oro, skräck känslor och panikattacker titt som tätt, andas som att jag varit ute o sprungit en mil även fast jag bara sitter stilla i soffan, o ja, ingen sömn o snacka om heller.

Jag undrar nu, när fan ska det vända? Jag har bestämt mig för att bli kvitt alkohol och än så länge fungerar den planen, men abstinens biten knäcker mig, orkar inte sitta och andas o må såhär mer nu.

O som grädde på moset är jag ensam, inte ngt stöd, ingen o prata med, det är den tuffa biten.

(Ber om ursäkt för slarvigt skrivet, men jag är ett vrak, både känslomässigt och fysiskt)

Grattis till dag 2, ta en dag i taget och känns det för mycket, en timme i taget.. och känns det för mycket.. en minut i taget :)

Brukar bli kalkon med sömnen i början. Det blir bättre, men bra? Beror på hur du är. Jag sover aldrig bra. Tre nätter när jag var ute och vandrade sov jag toppen.blev ett lugn därute jag inte var van vid!

Nej, inte annat än som du säger. Du kan inte göra annat än att visa med handling. Det är ungefär samma som tilliten till dig själv. Du måste visa dig själv och andra.

Anhöriga är trötta på ord. De vill ha handling. Men tilliten växer långsamt tillbaka med tiden. Precis som alla andra förbättringar när man slutar. Du måste vara lite ”omänsklig” och se strategiskt på din situation. Det finns ingen quick-fix (men viss hjälp kan man få bla. av vården) men på längre sikt kommer du att må bättre och alla runt om kring dig.

...men jag drack inte. Har dock sovit uruselt i natt utan alkoholen :-/

Okej. Har ni några bra tipps på hur man får tillbaka tilliten ifrån dom som lästår än närmast? Kan ju bara visa med sina handlingar och de tar ju tid.

Kan inte svara på det fullt ut, men många jag pratat med säger att det helt försvinner.

Jag får inget ”sug” eller stark längtan längre. En saknad kommer då och då när jag vill ha en ventil eller kring alkoholhögtider. Det kommer som ett eko. Jag behöver inte ta till järnviljan längre. Vaksam måste jag nog vara livet ut men jag tvivlar inte på att det försvinner helt.
Oavsett kan jag säga att jag är på en bättre plats nu än när jag drack.

Okej men kommer man alltid gå och sakna alkoholen, eller kommer den försvinna helt ur ens tankar, om man är ifrån de tillräckligt länge?

God morgon,

Jag hoppas det gick bra för dig igår. Att du orkade stå emot. Hinner själv inte kommentera så mycket, men vill säga det att, jag läste några av dina inlägg i annan forumtråd rörande familjeliv och preferensen/behovet att vara ensam. Kände så väl igen mig. Exakt så. Du är inte ensam i din kamp. Skriv här! Dag två på semester för del. Söker också avkopplingen, men försöker tänka att A inte är vägen dit. Kämpa på! Håll ut!

Instämmer, tillslut fanns det bara 1-stegs principen kvar för mig också, och det fungerade. Jag slutade dricka alkohol en gång för alla. PUNKT.

Liknelsen med Marathon är väldigt bra, vi som druckigt på ett osunt och ohälsosamt sätt tror att det ska vara lätt att sluta dricka och att allt ska kännas tipp topp dag två. Testa och spring 4,2 mil otränad. Det kommer att krävas träning, hårt arbete, vara skitjobbigt i början. Men allt eftersom går det lättare. Så är det med nykterheten också, det kan jag skriva under på.

Mvh

Hinner tyvärr inte skriva så mycket, men vill iaf skicka en hälsning. Miss Hyde skriver så klokt, hoppas du kan ta till dig orden.

Jag skrev nyss ett par korta rader i min tråd om att välkomna dagen, inte problemfri, men nu möjlig att leva med. Tror att precis så är det för många av oss.

Håll i och håll ut, eventuellt häll ut. ?

Kram

Du skriver att du inte orkar mer, att du inte kan slappna av och bara vill få njuta lite av semestern. Inse att det är ett lömskt, destruktivt hjärnspöke som försöker lura dig att ta till flaskan... Jag har själv haft väldigt liknande tankar den här dagen. Varit så duktig, hjälpt andra hit och dit, grejat med allt mellan himmel och jord. Hade suttit fint att få landa i trädgården, som just nu är helt ljuvlig, och smutta på ett glas vin.. Ingen förbjuder mig från att göra det. Men så kommer det tillbaka, förnuftet. Som påminner mig om att jag inte vill vandra den vägen igen. Jag vet ju precis vart den leder. Och tyvärr hamnar jag i diket, förr eller senare, om jag väljer bort nykterheten.
Jag vet inte vad du kan göra för att hitta lugnet inom dig. Ett sätt som jag provat är att skriva ner fem grejer jag är tacksam för på kvällen, berömma mig själv lite grann också (är alltid väldigt självkritisk annars). Yoga och meditation stillar ibland tjattret i huvudet. Egentid, ägna sig åt ett eget intresse på egen hand. Sätta på favoritmusiken och dansa loss som en galning. Börja skriva en bok om ditt liv eller något annat läsvärt?
Jag tycker att du ska försöka upprätthålla din jogging, varva med promenader eller intervaller. Kanske medicinsk hjälp behövs för din del, kanske inte...
Mina "tips" må verka fåniga och ogenomtänkta, men de är välmenta.
Hoppas att du väljer att fortsätta vara en nykter, närvarande förälder, som tar hand om sig själv på bästa vis, denna semester!
Kram

Som Barney Stinson (How I met your mother) förklarade hur man springer Marathon:

Step 1: Start running.
There is no step 2.

Fast översatt då till:

Step 1: Stop drinking.
There is no step 2.

(Jag tycker att de flesta i den serien borde följa mitt program i stället eftersom de näst intil bor på puben i källaren)

Allstå ett 1-stegsprogram. Andra har fått god hjälp av 12-stegsprogram. Men det funkade för mig till slut.
Men det viktigaste i den förberedande träningen var att verkligen, verkligen vilja.
Jag hade testat att dra ner, vita månader, ”ta det lugnare”, ingen starksprit och det mesta annat. Men när botten var nådd så var det den enda och självklara lösningen. Jag körde lite AA i början och det var bra. Jag läste allt jag kom över. Jag skrev här. Jag skrev dagbok. Jag försökte medvetet observera alla positiva förändringar. Jag pratade med vänner och min fru om det. Och jag motionerade.
Det var jobbigt, ibland väldigt väldigt jobbigt. Men sen blev det mindre och mindre jobbigt.
Jag springer än, men det gäller att inte stanna (hitta på ett ”Step 2”).

Om du vill prata med dem så gör det.
Du kan ju säga att du inte tror att de kan göra annat än just vara dina vänner om det känns bäst? Det är ju du som i så fall måste ”dra ner dem i skiten” för att det ska hända. Och jag ser inga indikationer på att du håller på att göra det i ditt inlägg. Tvärtom verkar du klarsynt i frågan. Jag har berättat för mina vänner, och det kändes bra. Har inte dragit med dem i nånting än så länge. Vi pratar om det ibland och de visar respekt genom att inte truga, tjata eller visa besvikelse över att jag inte dricker. Var inte orolig, det krävs en del för att ”dra med dem i skiten”.
Ingen är perfekt. Du har dina problem och de har sina. Skäms inte för det, många hamnar där av olika skäl och betyder inte att du är en sämre människa eller ”misslyckad”.
Jag är alkoholist, problemdrickare, glad i spriten eller vad man nu vill kalla det, men jag känner mig rätt lyckad i mina ögon. Alkoholen gav mig lindring från press och stress och smörjde sociala situationer. Det känns nästan oundvikligt att jag hamnade där (här?). Men jag skäms faktiskt inte för att jag slutat (fortsätter sluta?). Inte nu längre. När jag drack skämdes jag mer för allt jag ställde till. Kanske också för att jag nog fattade men inget gjorde.

Tyvärr kan jag inte tipsa om böcker men, jag tror kanske du skulle fokusera på böcker om din sida av problemet. Att hjälpa dig själv? Tror också att det är just det som besvarar frågan om vad de vill höra, att du vill hjälpa dig själv. Men viktigast är ju att du verkligen vill. Men eftersom de är dina vänner önskar de ju att du mår bra och tar den hjälp du behöver för att nå dit. Det är ju skillnad på att ta hjälp och utnyttja. Jag tror du vet skillnaden.
Lycka till!

Idag är jag på vippbrädan.
Även om jag är fullt medveten av vad som händer i mitt huvud känns det väldigt svårt att stoppa.
Kvällarna har känns likadan under två veckors tid, det blir inte bättre, jag kan bara inte slappna av.
Orkar inte med detta mer just nu, vill bara njuta lite av semestern.
Träningen ger inte den effekten den gjort längre, jag har inga verktyg kvar just nu.
Kan jag inte låta bli idag finns det inget som visar att jag kan låta bli imorgon och hjulet är på väg neråt igen.
Men jag orkar inte mer just nu, kanske behöver jag medicinsk hjälp att få lugn.
Jag kan dricka nu bara för det är semester, jag är värd det, jag kan sköta det snyggt och måttligt.
Det är bara en lögn, jag vet att trappan startar direkt neråt, även om det går sakta i början.
Energin försvinner sakta och tillslut tappar jag träningen, humöret och all sjävkänsla igen.
Men jag orkar inte mer just nu, jag har inga verktyg kvar just nu. H J Ä L P

Men gud vad starkt, grattis!!!

Det är ingen liten grej. :)

Hej hur svårt är det att bli nykter? Ni som har erfarenhet av att dricka destruktivt och sedan kommit till rätta med det, hur bar ni er åt tacksam för lite pepp.

Har inte druckit på hela dagen i dag. Det är första gången på jag vet inte hur länge (år).

Din tråd fick mig att starta min egen tråd, för du är så sjukt stark, satt och grät för du skriver så äkta, är så äkta. Det är inte några rosa moln. Det är inte ens moln.. det är bara äkta - och det är det finaste jag vet. Människor som är äkta.

Min tråd heter "Är det min tid nu?", vet inte vad någon kan få ut från den, men just nu lägger jag mer min inre diskussion och ifrågasättande av mina egna tankar där samt mottager tips från de som vill ge dem.

Hoppas dagen blir bättre för dig. Även om det inte själv känns så i dag så är du så sjukt stark - i mina ögon.

Hej
Jag är ny här och har läst dina inlägg.
Hur har det gått för dej??

Känt mig trött på ett annat sätt idag. Dessutom lite orokänslor och deprimerad. Tankar om att "festa lite" har kommit men ska kämpa för att hålla dosen.

Köpte en öl nyss, stor eller liten var frågan jag fick. Stor är ju självklart. Jävla misstag. Blev en ölsejdel på en liter typ. Jaja, så fick det väl bli då.

Vet inte hur restwn av dagen ser ut dock. Men något festande ska det inte bli. Lite lätt bedövande får räcka.

Lite gråtfärdig idag. Känner mig ensam. Saknar närhet. Jaja, det går över.

Kämpat bra i tre dagar åtminstone, fjärde idag för att hålla mig under maxgränsen.