Senaste kommentarerna i forumet

Insikten om att det inte funkar längre är uppblandad med både sorg och lättnad.

Stort grattis till en hel veckas nykterhet.

Tänker på dig ibland och undrar hur du har det. Hoppas att det är för att ditt liv flyter på bra som du inte skrivit på länge.

Kram till dig ?

Den ölen var helt rätt. Känner mig lite lugnare just nu, samtidigt fick jag en skön känsla i kroppen som säger, men ta en öl till så blir känslan ännu bättre! Hell no! Här ska det väntas till 16.30 förhoppningsvis, ska väl inte vara omöjligt med 2h 45m tycker jag. Igår väntade jag längre mellan några av ölen. Viktigt man inte börjar tumma för mycket på sin plan. Lätt hänt så fort det börjar kännas jobbigt! Oavsett så är det viktigaste att inte börja dricka för att bli full, sen om det blir fem eller sex öl en dag, så må det vara då, bara det inte blir 70cl vodka på det! Nu kämpar vi!

Fick sova lite extra i morse vilket var skönt! Men det har sitt pris med drömmarna, men det är väl bara att acceptera!

Har själv inte direkt smugit med det när jag har handlat, däremot så har jag väl inte varit helt öppen med hur mycket å ofta det här blivit.
Men visst tar det på krafterna att behöva ständigt smyga med saker :/
Men nu är det stopp, det sjuka är bara att ryktet om "att nu är det helg, så nu ligger han (jag) bakis eller är full", gärna med ett hånande leende.
Så det dröjer väl ett tag innan den stämpeln har tvättats bort...
Du är inte ensam om att känna suget och hur tankegångarna om att dricka en öl eller ett par, men det går att tänka bort det som sagt, det kommer ett tag sen så går det bort. Försöker att tänka på hur bra morgondagen blir, vakna nykter, inte gjort bort sig, pigg och utvilad.
Bra jobbat själv och kämpa på, det är faktiskt mycket skönare att vakna nykter och vara medveten om vad man gör å säger, och ingen fylleångest.

När jag köpte med mig mina två öl, lite ölkorv samt vatten frågade hon mig om jag inte skulle ha vodka också... lät bli att köpa den nu. Gör det senare för att inte riskera något extra.

Men jäklar vad jag svettas. Öppnar ölen lite tidigare. Ändå bättre än igår. 13.45 väntar jag på. Sen får kroppen in i lugnare läge. Överlag mår jag bättre än jag trodde. Men sen har jag ju haft fyra-femdygnsfyllor där kroppen aldrig nyktrat till det minsta förrän man vaknar upp och mår som en zombie ser ut.

Får normalisera med 3-4 öl och ca 20cl vodka nån dag till innan jag minskar ner nästa steg.

Bara jobbigt med alla människor just nu! Haha. Jaja, fokus på mig 100% så ska det nog bli bra!

Kommit upp ur sängen nu. Känt mig förhållandevis okej. Sprang ner till McD nu, men jävla svettattacker som satte in.

Jag är också precis i starten, men har också gett mig fan på att det ska gå. Min första gång att seriöst sluta av anledningen/insikten att detta har påverkat mitt liv negativt och begränsat min vardag.

Jag har hitintills inte haft några jätteproblem att inte dricka, har hittat på annat. Men nu när jag är medveten blir jag lite skrämd över hur ofta alkohol kommer upp i mitt huvud, hur mycket jag funderar på det, hur mycket jag förut planerade kring det, hur mycket annat jag avstod och så mycket energi det tog bara att införskaffa det så att ingen annan skulle "se det".

Men som sagt, sjukt bra jobbat!

Ja, vad är lycka?

Så många kloka ord här. Håller med er om allt och utvecklar även mina tankar.

Tror att många eftersträvar och tänker att vi ska uppnå ett konstant lyckorus. Att det är beviset på ett lyckat liv.

Om vi skulle befinna oss i ett lyckotillstånd dygnet runt, vad skulle då finnas över till de verkliga känslostarka tillfällena då man nästan svämmar över av just lycka...

När man klarat något man tidigare inte vågat.
När man håller sitt nyfödda barn i famnen.
När barnbarnet säger mormor för första gången.
När en sjuk vän ringer och berättar att denne är fri från sin cancer.
När solen skiner och vi mitt under en promenad uppfylls av allt det vackra runt oss.

Nej, jag tror det har gått inflation i vad som betraktas som lycka. När vi inte lyckas nå dit när vi tycker att vi borde, blir det en besvikelse istället.

Ren lycka tror jag är något som helt plötsligt överrumplar oss, ibland helt oförberett, och så är det nog bäst att det får förbli.

Hoppas du finner ro, Pianisten. Det är jobbigt med för mycket grubblande.

Kram

Ser nu i efterhand att mitt inlägg kanske kunde tolkas som kritik över ditt val. Men det var det garanterat inte, jag är väl den sista som bör ifrågasätta ett sådant beslut.

Nej, det handlade om uppriktig förvåning. Du är i mina ögon så himla stark och jag trodde inte att du skulle utmana A igen. Men självklart förstår jag att du också tvivlar ibland, känner en sorg över hur det kunde bli så här.

Som Miss Hyde skrev i min tråd, något i stil med att "Dina tårar är allas våra tårar, här på forumet känner nog varenda en igen frustrationen/smärtan/sorgen över att ha hamnat i A-fällan". Så är det nog. Igenkänningen är många gånger stor när vi läser andras ord.

Hoppas av hela mitt hjärta att du inte tog illa upp. Det var inte illa menat på något sätt.

Kram till dig, du vackra kämpe. ?

Pianisten. Jag befinner mig också där i dem tankarna. Har gjort en sådan detox. Fast med snus och kaffe och sociala medier, netflix osv. För innan hetsade jag för att finna äkta upplevelser. Utan en aning om hur. Och allt som oftast med misslyckat resultat. Det kunde vara allt från födelsedagskalas till en tripp till stranden. Jag fick först lära mig att sitta ner. Och att andas. Nu är jag riktigt grym på att sitta i soffa och glo. Men det har tagit över två år.

Du leder mig in på spännande tankar jag haft förr. "Sensational seeker" finns det ju ett uttryck som heter.
Men det här lättsamma uttrycket "bara vara" är det inte det vi alla strävar efter? Den fulländade känslan av ro genom att bara finnas till. Det vi hittills bara kunnat vara när vi tagit några glas. Jag ser det som mitt slutgiltiga mål, just det jag inte kan vara nu fastän jag inget hellre vill när hela min kropp skruvar och bultar av obekvämhet.
KANSKE är det roten i den utbredda psykiska ohälsan som verkar växa som ogräs nu för tiden. Att vi från början aldrig låtit oss bara vara och ibland på ren svenska, ha tråkigt. Vi lever efter sökandet av ständiga kickar, stora blandat med många microskopiska. För varje dag som går i världens utveckling finns de enklare till hands. Smartphone alltid på armlängds avstånd med spel och sociala medier, likes och roliga filmklipp så fort det blir en minut över. Alkohol, nikotin, koffein byter av varandra på löpande band. Högbelönande mat är stort på tapeten nu. Maten som ger oss vikt och hälsoproblem triggar belöningssystemet, socker, fett, salt, och andra smakförstärkare kombinerat med ultraprocessade livsmedel. Vi vill ha mer och mer. Kanske är det människans öde.

En spännande tanke - tänk om man kunde köra en "detox" på sitt belöningssystem. En "kickfri" period på så många plan som går. Minimalism. Ha så jävla tråkigt att tillslut måste allt bara börja glimra. Frågan är vad man drar gränsen, vad är en kick? Allt vi tar för givet, TV, kaffe, böcker, är ens det ok i en kickfri värd? Spännande och komplicerat..

M klipper gräs Det är bra. MEN för att ta en paus, det är ju svettigt och han behöver vätska så kl.10.30 knäpper han sin första starköl. Varför inte dricka vatten, folköl? ( Känner igen.Belöningen, "nu är jag värd en öl när jag är så duktig slitit så hårt") jag blir så j-a irriterad. Jag orkar inte. Vill inte mer. Varför ska jag? Vill kasta mig i bilen och köra till närmsta systembolag fylla kassar med vin, åka hem och försvinna in i dimman där jag inte längre hör ser och känner det som är Rastlöst vankar jag fram och tillbaka. Stannar upp i känslan. Vill jag verkligen? Nej, jom jag känner efter så växer sig motståndet mot detta gamla invanda beteende starkare och starkare. Några timmars falsk lycka och välmående , sen tillbaka till verkligheten med växande självförakt och ångest. Inte värt det. Han gör sina val, jag mina. Och jag väljer att vara nykter.

Tack, snälla! Det kommer bli bra det här ?

Ny dag. Hur mår jag? Vaknade kl 04.30 så blev bara runt tre timmars sömn. Skapligt ändå. Fick 30-60 extra minuter nyss. Kommer ligga kvar och vila ett tag till. Har dock inga större planer på något jag vill göra här. På gott och ont. Tanken var ju att varva ner utan en massa "inre krav" från mig själv att jag måste göra det och det.

Fortfarande trött och sliten mentalt. Just nu mår jag annars rätt "förträffligt" efter omständigheterna. Var dock illamående tidigare och det är en lite jobbigare känsla. Svettades lagom mycket när jag vaknade så det står jag ut med.

Lite frossa annars. Behöver få i mig lite näring tror jag. Systemet behöver det men tror inte jag har så lätt för att äta nu.

Ångesten blir mest påtaglig för att jag bara ligger och väntar.

Hade trevliga drömmar men när jag sen vaknade så blir jag deprimerad istället då livet inte alls är i närheten av vad drömmarna erbjuder. Men det får jag sakta jobba mot helt enkelt.

Första ölen idag runt 14 som tidigast hoppas jag på. Sen ungefär samma mängd som igår, förhoppningsvis en mindre. Sen köper jag 2dl vodka som extra sömnhjälp även inatt. Skönt att jag drack det jag planerade igår.

Men vad är min promillehalt nu? Kommer abstinensen bli värre närmaste timmarna? Just nu tror jag att jag klarar mig rätt skapligt. Men det kan svänga snabbt! Får åter lite illamående just nu.

Fortsätter ser på film/serier. Ett bra sätt att göra av med tid så länge inte ångesten slår i taket.

...på axeln! Du är ju grym! 17 dagar! Vi som skulle sluta puffa :-) jag har inte heller lyckats...lyckats inte med någonting just nu känns det som. Känner igen mig så väl vad du skriver om att folk tycker man är tråkig för att man inte dricker, alla underbara bilder på FB med bubbel och rosé, snygga solbrillor och ett vitt leende. Blir också galen av det! Lägger aldrig ut bilder på mig själv längre! Det enda man kan trösta sig med att lyckan ligger inte på Fejjan. Kram

Jag grubblar och har känslostormar som du Liten tjej! Ena stunden helt övertygad om att jag klarar att vara nykter andra stunden rasar korthuset. Jag tror, precis som Tackohej skriver att den första timmen är värst när man umgås på sociala tillställningar och man själv håller sig nykter. Ju längre in på kvällen när folk börjar bli berusade kan det nog vara ganska lättsamt. MEN när det blir för packat så kan man ju lämna tillställningen.

När jag läser din lista Tackohej på positiva effekter låter det helt underbart!

Det du beskriver låter exakt som jag kände mig i början. Kastades helt oförklarligt mellan toppar och dalar. Bör ju nämnas att jag drack betydligt mer än du när jag var som djupast i träsket dagligen.

Det mest positiva nu efter snart 6 månader är att jag i stort sett är helt ångest-fri. Trodde aldrig det skulle vara möjligt. Sen exakt vad det beror på är nog fler förändringar jag gjort men mycket om inte allt tror jag är för att jag inte låter hjärnan och kroppen få något gift. Känns som kroppen och hjärnan läkt och nya spår börjar bildas i hjärnan. Saker som kändes oöverstigliga för ett halvår sen bara swishar igenom systemet.
Listan på positiva saker är hur lång som helst men några:
- ingen ångest
- känner ”riktig” lycka. Av närhet, naturen, filmer, böcker. Saker jag trodde jag inte kunde njuta av alls nykter för några månader sen
- fysiken. Snygg igen och gömmer mig inte för kameror och speglar
- självkänslan. Undviker inte blickar, människor.
- söööööömnen. Sover så sjukt bra. Hade enorma problem tidigare
- kunna köra bil när som helst. Konstig frihetskänsla
- massa tid över. (Jobbigt i början) fyller med massa nya roliga saker
- jobb/karriär/möjligheter. Allt känns lätt.
Osv osv.

Jag önskade länge att jag kunde få dricka kontrollerat men för mig var det kört.
Börjar inse att det lilla ”ruset” jag jagade inte var så viktigt och att det faktiskt är möjligt att slappna av utan.

Hoppas du hittar en väg som är bra för dig

Är ju ute i Europa nu. Dagen har känts bättre än förväntat men vet inte om det kan bli imorgon som abstinensen blir värre, eller om jag klarar mig hyfsat pga att jag försökt få i mig mat varje dag.

Har druckit upp ca 12 cl av vodkan nu. Ena tanken säger, men du skulle haft 40 cl vodka ju.. men då hade jag ju druckit mig till sömns. Nu ska jag nog klara att bli trött ändå och med lite vodka i kroppen borde det vara hyfsat lugnt.

Annars tillhör jag Skåne mer än Göteborg :) Ångesten för mig är oftast värst första dagen typ. Men brukar ju gå av på stesolid så det hjälper ju till. Men har gått av cold turkey ibland också. Då var jag på sådana mängder att jag inte visste om det var dag eller natt och jag genomled värsta helvetet. Där är jag ju inte nu som tur är för då hade jag sökt hjälp.

För mig kommer ångesten alltid som en vidrig lavin första 4-5 vita dagarna. Sen släpper den taget.
Om du kommer söderifrån tror jag det finns en beroendemottagning i Göteborg som heter Nordhemskliniken eller något. Kanske kan vara något att kika förbi om abstinensen blir för stor?

Lyckades hålla fasaden för omgivningen (och mig själv, grundlurade mig själv länge har jag insett) mirakulöst nog. Perioderna blev oftare, längre, värre. Till slut kunde jag inte sluta dricka dagligen, dygnet runt. Finns ngt jag lärt mig som heter jeliniks kurva. Innebär att man trots längre uppehåll börjar på samma ställe man slutat. (Om man blivit beroende av det fysiskt/kemiskt).

Min fru, men annars är det jag själv som inte bara tycker, utan vet att det var för mycket och för ofta.
Vännerna tyckte nog att jag kanske fick lite för mycket nån gång då och då, men inte så jag hade ”problem”.
Kanske var det skönt för dem att ha nån som var värre. De är bra vänner som inte klagat ens lite över att jag slutat, men det är nog som känslan av att bara köra näst fortast när civilpolisbilen slår på blåljusen.

Har tappat räkningen men mer än hundra dagar sen jag slutade dricka.
Kom ur spår ett ar gånger då jag drack men mådde skitdåligt. Alkohol ger mig inget bra mer. Inte ens om jag skulle vilja. Hela jag har fått nog.

Jag får fantastisk hjälp av min terapeut.
Den där klyschan om dålig barndom var sann. Allt ligger där, allt kommer därifrån. Terapeuten har hjälpt mig att lösa upp så mycket omedvetna känslor. Hon är en ängel.
Man kan må bra. Man KAN hitta orsaken till destruktivt drickande! Man KAN sluta! Man kan ta återfall. Men man kan göra fantastiska framsteg, med långa perioder av nykterhet, insikter, och så småningom livslång nykterhet. Jag är säker. Men man behöver hjälp. Stöd hela vägen. Våga söka hjälp! Våga vara öppen och sårbar, våga ge upp! Vi är bra människor. Låt oss få vara det!
Styrka till er som kämpar. Vi är inte ensamma!
?

Har tappat räkningen men mer än hundra dagar sen jag slutade dricka.
Kom ur spår ett ar gånger då jag drack men mådde skitdåligt. Alkohol ger mig inget bra mer. Inte ens om jag skulle vilja. Hela jag har fått nog.

Jag får fantastisk hjälp av min terapeut.
Den där klyschan om dålig barndom var sann. Allt ligger där, allt kommer därifrån. Terapeuten har hjälpt mig att lösa upp så mycket omedvetna känslor. Hon är en ängel.
Man kan må bra. Man KAN hitta orsaken till destruktivt drickande! Man KAN sluta! Man kan ta återfall. Men man kan göra fantastiska framsteg, med långa perioder av nykterhet, insikter, och så småningom livslång nykterhet. Jag är säker. Men man behöver hjälp. Stöd hela vägen. Våga söka hjälp! Våga vara öppen och sårbar, våga ge upp! Vi är bra människor. Låt oss få vara det!
Styrka till er som kämpar. Vi är inte ensamma!
?

Jag kommer att tänka på det där memet med Mikael Persbrandt... ”Lycka är överskattat. Man får vara nöjd om man är litet glad ibland.” Jag tror det ligger en del klokskap i de orden. Vi gör oss olyckliga när vi hela tiden söker det där välsignade tillståndet - lyckan. Vi tror att något är fundamentalt fel i våra liv när vi bara upplever korta stunder av lycka i en rätt bekväm, men ändå färglös vardag. Kanske är det därför vi hamnar där vi är, med ett problematiskt alkoholbruk (eller andra litet lätt tvångsmässiga beteenden, som tex löpningen). Jakten på den ack så svårfångade lyckan. Om vi lär oss att bara vara, nöjda med att bara vara lite glada ibland, så tror jag en enorm inre press släpper. Och då blir livet på något vis fullkomligt, i sin grå och ospännande ofullkomlighet.

Jag avstår helt. Kan kontrollera mitt drickande, tex dricka måttligt socialt. Men det tar alldeles för mycket energi. Och jag landar alltid i att jag tappar viljan att kontrollera intaget så småningom. Men då dricker jag själv hemma. Så sakteliga blir det större mängder och fler tillfällen. När jag slutade den här gången hade jag kommit upp i att dricka 3/4 - 1 hel flaska vin varje fredag, lördag (och ev andra lediga dagar). Jag började även dricka ur det som ev fanns kvar i flaskan på söndagen, eller i veckan, och leka med tanken att köpa hem vin i veckorna. Det var på väg utför. Bättre sluta nu än när man sitter där med rent fysiskt beroende, abstinens och elände...