Senaste kommentarerna i forumet

Fint att du hittat hit, och gratulerar till dina sju dagar. Ska följa din tråd och hoppas kunna bidra med nåt litet uppmuntrande, eller kanske till och med klokt ord. Mvh, Calici.

Idag har jag varit nykter i 7 dagar. Jag är så lycklig och stolt över det. Jag har försökt ta mig igenom de där första dagarna flera gånger de senaste månaderna utan att lyckas. Suget på kvällarna har varit öronbedövande och manipulerande. Men de senaste två kvällarna har det mattats av. Och idag har jag känt lättnad och glädje. Jag är lättad över att komma ihåg senaste samtalet med min bästa vän. Jag är glad över att orka umgås med min familj och ge mitt barn den uppmärksamhet, tålmodighet och kärlek han behöver. Jag blir nästan euforisk när jag tänker att jag kan att ta mig ur det här mörka fängelset. Att jag kan att få vara med och uppleva världen tillsammans med mitt barn. Vara en del av allt. Jag har en Lalehsång på hjärnan. Idag har varit en bra dag. Jag behöver samla på dessa dagar och hålla fast vid dem när det är tungt.
Detta får bli min tråd. Välkomna!

Det här forumet är toppen när man vill sluta dricka. Välkommen in i värmen! Kram Miss Hyde

Följ Dees råd så fixar du detta, BliStarkIgen.
Jag känner igen mig så väl i det du skriver. Var själv i din sits för kanske tio år sedan. Jag mådde otroligt dåligt och skämdes som en hund. Men efter ett tag valde jag att "glömma bort" det, och drack igen när det var middag/fest/AW etc. Många gånger gick det ok, men oftast blev det mycket alkohol. För mycket.
Jag insåg alldeles för sent hur allvarligt mitt alkoholproblem var, trots varningssignalerna med upprepade incidenter.
Till sist, när en allvarlig livskris slog till, höll jag mig helst hemma med "vännerna" Vinet/Ölen/GT:n efter jobbet. Då, efter en tid i alkoholträsket, förstod jag på riktigt. Det var dags att inse sanningen och välja väg, för gott.
Du ska veta att det är värt allt slit att hålla sig nykter. Det är så befriande skönt och gott för självkänslan att slippa bära på den där ångesten som alkoholen skapar. Jag har bara varit vit i knappt 50 dagar och har haft en del tunga dippar, men skam den som ger sig. Jag hoppas att det går bra för dig och att du verkligen förstår att du ska berömma dig själv för att du väljer bort alkoholen. Det kan vara ditt livs bästa beslut.
Kämpa på!

Att bara få komma in hör och göra mitt problem publikt kändes väldigt bra.

Tid är verkligen något subjektivt. Dagarna och veckorna utan alkohol känns långa, sega, ibland otäcka men kanske framförallt verkliga. Förut upplevde jag att tiden, och livet, försvann fort och utan att lämna minnen. Semestertid: Upp på förmiddagen vid 11, mer eller mindre bakfull. Vänta några timmar tills ok att ta första glaset, kanske vid 15 eller 16. Sen tilltagande mental dimma fram till midnatt, stupa i säng, sova oroligt och sen upprepa. Om och om igen, och vips var semestrar och andra ledigheter förbi. Vad hände i tisdags? Onsdags? Förra veckan? Ingen aning, dagarna såg likadana ut och hjärnan registrerade inte detaljer. Hade jag kul? Var jag glad, eller till och med lycklig? Knappast, eller vet ej. Hur upplevdes jag av andra, av nära och kära, barn, kollegor? Vem vet - inte jag. Allt försvann i ett likgiltigt och utslätat töcken. Nu medveten om både bra, och dåligt, men med en upplevelse av att det finns tid. Värt ganska mycket, och en av alla anledningar till att jag tänker ta mig igenom och ur detta extremt osunda beroende trots stunder av ångest och uppgivenhet. Det där med att hantera svåra känslor utan att droga bort både bra och dåligt är en historia för sig, och jag tar en dag i taget. Har egentligen ingen som helst anledning att må dåligt förutom av de demoner som skapas av mig själv. Jag får kriga vidare mot dem, men utan den sövande, fördummande och livsfarliga alkoholen. Hur svårt kan det vara?

Tack för peppen! Det uppskattas, ja. Man kan ju säga att jag är väldigt novis på detta. Så att faktiskt ha börjat dricka som gjorde och att sluta är helt nytt för mig. Men läser mycket härinne och det hjälper faktiskt.

Det är ju fortfarande dag två så jag vet ju inte hur kommande dagar känns ang. det. Men just nu känns det som att jag kommer kunna hantera det utan problem. "Jag är helt enkelt en sån som inte dricker". Det ekar i mitt huvud, så jävla bra citat.

Hej å välkommen!

Var nykter 1 dag, bestäm sedan för att dubbla antalet till 2 dagar, dubbla till 4 osv, små steg i början men det ger en ränta på ränta effekt så att säga.
Har för mig att jag läste det i Berras tråd.

Mitt råd är bestäm dig för att sluta, drick inte mer oavsett. Punkt.

Mvh

Bra jobbat, firar 4 veckor i dag, det går.. och är enklare och svårare än vad man någonsin kunnat tro. Tänk på att leva i nuet, ta dag för dag och checka dig själv och verkligen fundera hur du ska göra när suget/situationen kommer då det förut låg nära gtill hand att dricka... Lycka till, du verkar vara motiverad,detta fixar du!

Gott jobbat. Jag ska försöka undvika sådana sociala grejer i två veckor iaf... Starkt

Några saker som har funkat för mig och som man från dag 1 när man nått sin botten och ska ta sig upp är ett måste att ha är strategier för att hantera sitt sug.

1. Lär dig förstå vad sug är/hur det beter sig/när det kommer - i samband med mitt program jag genomgick här på alkoholhjälpen fick jag tillgång till en logg att logga mina sugsituationer. För mig var eftermiddagarna en återkommande punkt i loggen, när jag kunde mig se det mönstret på papper så vart det enklare att veta när suget som oftast dök upp.
2. Sug är ofarligt. Bli inte panikslagen när du känner ett starkt sug över att dricka alkohol, chilla istället, jag brukar till och med hälsa på suget och säga att det gärna får vara där men att jag inte kommer agera på det.
2. Andra saker att göra - en plan för vad du gör när suget kommer, för mig var det att direkt dra på mig löparskorna och springa, eller ta en promenad, kunde jag inte det (typ nattetid) så drog jag på en serie på Netflix för att fokusera på något annat. Vad som helst funkar, bara man har det som en alternativ handlingsplan redan uppgjord från början.
3. Pausa situationer/relationer som förstör för din nykterhet ett tag framöver.
4. Sömn, kost och motion - regelbundenhet i schemat på dom punkterna är viktigt!
5. Se till att anförtro dig till någon - skriv av dig här, alla tankar när suget är på väg/är där/har varit där. Eller ha någon IRL som du bara kan slänga ur dig att du är sugen - snacka om att det hjälper att bara säga det högt så någon annan hör!

Mod och styrka,
Dee

Välkommen hit till forumet! Ja, det är inte lätt att veta vart man ska vända sig när man äntligen tar steget att börja söka efter hjälp. Berätta gärna något mer om ditt missbruk. Mår du väldigt dåligt så ring gärna Alkoholhjälpen så lotsar de dig vidare. ?

Ikväll gjorde jag service med en annan kvinna. Jättefint möte. Massor med folk trots att det fortfarande är semestertider. Skrev upp mig på nästa vecka också. Lika bra att smida medan järnet är varmt! ?

Kväll nummer två. Allt är fortfarande lugnt. Lite tjock huvudet fortfarande men inget annat. Jag är så stolt över mig själv, vi har blivit bjudna på en provning som involverar alkohol och jag samlade mod till mig att säga att jag inte ska dricka. Jävlar vad skönt.

Tack för bra svar. Ja du det är verkligen inte lätt, men hittade denna sidan och hoppas på det bästa :)

Ja hon godtog min ursäkt, men jag känner på mig att hon fortfarande är arg på mig. Ja hon bekräftade att jag hade problem, men hon skrev till mig att hon är glad att jag inser vad jag gör och att jag tar tag i det, hon vill ha tillbaka mig som den glada och positiva människan jag en gång var. Så det fick mig att vakna ännu mer.

Idag fick jag sådan ångest och stod i duschen i 20 min och bara grät. Var tvungen att sätta mig ner, och kunde inte ta mig upp. Men så gjorde jag det ändå, och lyckades peppa mig själv. Jag är trött på att må dåligt och att ångra saker hela tiden. Jag måste hitta mig själv igen, och det kommer ta tid men förhoppningsvis så har jag hittat glöden igen.

tack för att du tog dig tid att svara och det känns väldigt upplyftande. Jag ska kolla upp självhjälpsprogrammet och testa, alltid värt ett försök. Idag har jag hållit mig borta från frestelser och börjar närma mig ett steg närmare att sluta med cigaretter med. Så känns väldigt positivt.

Tack, det ska jag göra kändes en väldig lättnad att ta tag i det jag uppdaterar ?

Har inte hittat något jag känner att jag fått rätt stöd av. När jag googlade häromdagen hittade jag olika konversationer här. Känns som om det här kan vara rätta stället för mig. Känner plötsligt hopp!

Har inte hittat något jag känner att jag fått rätt stöd av. När jag googlade häromdagen hittade jag olika konversationer här. Känns som om det här kan vara rätta stället för mig. Känner plötsligt hopp!

Dag 3. Mycket att göra på jobb. Har ätit gottoch druckit Fanta till. Bokat biobesök imorgon så jag får något annat som bryter vardagen. Är faktiskt stolt över mig själv. Barnen är inte hos mig denna veckan och då brukar jag dricka mycket mer när jag är själv. Dag 3 snart över. Hoppas bara att jag kan sova inatt nu när det äntligen blivit lite kallare...
Tack till alla som stöttar!

Naturligtvis mår du dåligt över dina återfall och att dina relationer fick en släng av sleven också.
Vad fick dig att falla, de två kvällarna? Kan vara värt att analysera det så att det inte händer igen.
Slicka sedan såren, be om förlåtelse och blicka framåt istället för att älta för mycket.
Klokt och bra att du inser att det är NOLLTOLERANS som gäller framöver! Men var på din vakt, du är känslig nu, tror jag.
Lycka till!

Varför, varför ska ångesten ha ett sånt grepp om mig? Känns också som att jag börjar komma i en depression.. utan att veta varför. Känns som att jag tar ett bakåtsteg. Minsta lilla grej får mig ut balans. Som i söndags, får sms från min brukare att jag är välkommen att jobba imorgon(måndag).. men hallå, jag har ju kunder! Det hade blivit missförstånd både från min sida och hennes sida. Ändå bröt jag i det närmsta ihop. Skakade och grät. Jag vet att det är mänskligt att fela ändå känns det som om att det inte är okej för mig.. att just jag inte får fela. Som tur var var min kille vid min sida så ångestattacken blev lite lindrigare. Det positiva med den ångestattacken var att jag inte hade en tanke på att ta till alkohol för att dämpa ner den, det förvånade mig! Så nåt har väl hänt i min sjuka hjärna ? var ute i helgen med båt. Omgiven av alkohol.. men drack inget. Har på nåt sätt inpräntat att det är inte bra för mig just nu. Jag måste vara i mer balans om jag ska prova. Och kommer kanske inte prova. Är det någon här inne som klivit in i en depression trots avslut med alkohol? För många säger ju att det är på grund av alkoholen man får depression. Men tycker det är knepigt om den kommer nu. Sen har jag ett ok över mina axlar, var på healing förra veckan. Och hon sa att jag har blockeringar gällande min kille, att han dricker för mycket och att han borde stötta mig nu när jag har uppehåll. Vet dock inte riktigt hur jag ska lägga fram det.. han super till det så fort han inte har barnen, förra veckan drack han torsdag, fredag och lördag. På lördagen blev han jättefull och kommer inte ihåg nåt. Denna helgen har det tack o lov blivit lite lugnare. Men ändå.. jag vill ju liksom inte att han ska vända på det och säga att det är jag som har problem och inte han. För jag vet det redan och så även han. Någon som har tips? Jag begär inte att han ska sluta men behöver ju inte heller bli dyngrak..
hoppas ni andra mår bra. Kämpa på!?

Hej!

Att komma hit är ett första steg på en lång och väldigt lärorik klättring uppför det där berget, och rätt spännande också för den delen om man är redo och är mottaglig för det.

Tack för påminnande läsning, för mig spårade det för jämnan på ett eller annat sätt på sluttampen av min aktiva karriär, det var endera att jag blev så jävla arg, grinade eller utsatte mig själv och min egna kropp för extremt stora risker etc, det sista som skedde var att jag sista året valde att dricka själv hemma eftersom jag bara duckade upp mina relationer och ville vara ensam med min bästa vän (flaskan) så jag slapp höra om hur det spårade, kommentarer över hur jag drack osv.

Starkt av dig att be om ursäkt, godtog hon den?
Bekräftade hon att du hade problem att kontrollera alkoholen på resan den kvällen?

Det är en sån jädra stor och svår fråga att besvara, som jag egentligen tror att alla har ett eget svar på, som du ställer.
Jag vill inte försöka mig på att besvara den utan instället ge dig ett värdefullt tips som hjälpt mig:
På startsidan av alkoholhjälpen finns ett självhjälpsprogram i 11 steg man anmäler sig till, man får en kontakt från alkoholhjälpen att bolla tankar och reflektioner med - ett otroligt lärorikt program att genomgå som hjälper en att utvecklas som person.
Sen rekommenderar jag dig att vara nykter i 1-3 månader för att reflektera och framförallt utvärdera ditt mående utan alkohol.

Mod och styrka ,
Dee

Välkommen hit till forumet. Berätta gärna hur det går. ?

Grattis! Vad härligt att höra. Jag har också bestämt mig. Lycka till!