Senaste kommentarerna i forumet

Genom att skriva här har du gjort en stor insats redan. Det är början på ditt nya liv. Har du pratat med maken? Han vill säkert stötta dig. Det ÄR jobbigt den första tiden att hålla sig nykter. Då behöver man en klapp på axeln ibland. Hoppa över det första glaset, en dag i taget, distrahera hjärnan med promenader/löpning eller annan träning/aktivitet du gillar. Sömnen kan krångla lite, var beredd på det den första tiden. Känslostormar likaså. Var snäll mot dig själv, undvik stress i möjligaste mån. Ja, det var några välmenta tips från en som klarat snart 50 dagar utan alkohol (jag drack också i smyg).
Välkommen in i värmen!

Hej Smygalkis,
Måste bara börja med att säga alltid skrivit hade lika gärna kunnat varit skrivet av mig.
Alla de där smygisarna och extrapåfyllningarna när ingen ser..
jag vill verkligen förändra detta. Jag drack igår, några huttar vodka i brist på annat. Men idag ska jag inte dricka en droppe. Känns jobbigt!
Hur går det för dig? Hur tänker du kring att sluta dricka?
Kram på dig

Varför laga nåt som funkar? Fläkt, bok och glass låter helt klart som ett vinnande koncept ?

Tack Mrx för din senaste kommentar. <3 Det återstående av min semester har varit ungefär vad man kan förvänta av dagligt drickande (läs kvällstid när barnen lagt sig) Sköna kvällar och motivationslösa, energilösa, ångestfyllda, ibland alarmerande ångestfyllda dagar. Men det har på nått sätt gått. Även om jag inte är öppen för min sambo om mitt alkoholproblem så har jag blivit mer öppen för att berätta när jag inte mår bra. Jag är inte den där super-farsan jag alltid velat vara. Jag har problem jag inte reder ut och måste börja våga visa min svaghet. Hon har hjälpt mig klara senaste tiden.
Den senaste veckan har varit som nån form av kris. Har haft en känsla som verkligen varit plågande, en känsla av fruktansvärd ensamhet. Jag tror det bottnar i en konflikt med min bror. Vi är 4 bröder som stått varandra väldigt nära sedan barndomen och jag är äldst. Mina syskon betyder enormt för mig och jag har gjort så mycket i mina vuxna dagar för att hålla ihop vårat umgänge och kontakten. Men det är en bror som ändå glider ifrån mig.. Vi lever så olika liv och är så olika personer.
Härom veckan bjöd jag in hela familjen till kalas för att fira mina båda barns födelsedagar som fyller nu mitt i sommaren. Jag brukar försöka bjuda in med jämna mellanrum för jag tycker det är så roligt att få träffa alla då och då men från denna brodern fick jag bara ett kort svar; "jag kan tyvärr inte komma på kalaset". Inga mer förklaringar
Jag visste ju att det var för att han planerat att sitta på nån gräsmatta inne i stan och dricka öl med kompisar och att det var viktigare. (Han har också alkoholproblem men det det vet han inte om själv än) Det gjorde mig ledsen och jag svarade kryptiskt att alla väljer själva vad de prioriterar och vad som är viktigast, det blev såklart inte bättre.

Min familj har inte kommit ut på något på hela sommaren, min sambo har jobbat och har ingen semester att ta ut för hon har precis börjat på nytt jobb.
Jag vet att det inte är verkligheten men på Facebook och Instagram så umgås alla hela tiden överallt. I stora sällskap, åker på resor, grillar, är på stranden, tillsammans. Vi är inte med nån.
Det är inte sant egentligen, men denna känslan har plågat mig i flera dagar nu.
Jag är egentligen ganska extrovert nu, när jag dricker. Skickar sms hit och dit och bestämmer träffar med vänner och så. Men den där skamliga känslan har kommit över mig nu igen; är det egentligen någon som hör av sig till mig? Vad händer om jag slutar skicka och planera, vem ringer egentligen MIG? Är jag tråkig, bitter, för ordentlig, eller bara ful?
Jag vet faktiskt inte. Jag vet ingenting just nu. Jag vet bara att jag borde vara större än jag tror att andra tycker om mig.
Nyss ringde en av grannarna och undrade om vi ville umgås imorgon kväll. För fan, gaska upp mig lite! Lobotomi, kan man fortfarande beställa det någonstans???!!!

Jag vet inte om det kan ge ångest så långt tid efteråt om du syftar på den kemiska ångesten. Jag hade en otrolig ångest som jag drack på under flera års tid, ordentliga mängder med bland annat återställare varje dag efteråt osv, när jag slutade med alkoholen för drygt 7 månader sedan så har jag kunnat räkna på handens fem fingrar hur många ggr jag haft ångest, något som förut tillhörde min vardag. Oavsett om den ör kemisk eller ej så är det ingen hit att dricka alkohol när man lider av ångest. (Tog ett tag för mig att fatta...)

När jag läser allt det du skriver så är det ju solklart att du ska hålla dig borta från alkoholen och inte ens försöka dricka måttliga mängder - bevisligen funkar det ju inte.
Hade du alkohol i hemmet när du kände att du var tvungen att dricka på ångesten och dagen efter för återställaren?

Mitt tips: rensa hemma, häll ut skiten, då har du ju iaf bäddat för att ge dig själv möjligheten att va nykter.
Det är det enda raka, varför ha alkohol hemma om man verkligen har bestämt sig för att sluta dricka/bryta mönstret? Alltså om man VERKLIGEN har bestämt sig..

Mod och styrka till dig,
Dee

Jag har tyvärr druckit fyra glas under veckan. Jag har haft ångest vid ett flertal tillfällen under veckan. Ångesten upphörde efter 30-45 minuter och därefter kände mig jag väldigt trött. Det är besynnerligt att mina energinivåer varierar markant. I början av veckan stod jag emot alkoholsuget när jag hade ångest. Igår blev dock suget för stort och jag drack därför tre glas alkohol. Imorse tog jag en återställare.

Jag är medveten om att alkohol kan förvärra en ångestproblematik. Jag drack 2,5 glas för tre veckor sedan. Jag har inte druckit någon stor mängd alkohol sedan dess. Kan alkohol ge upphov till stress och ångest flera veckor efter att man har upphört med konsumtionen?

Hej Miss Hyde!
Tack! Jo jag är målmedveten och jag vet mina triggers och fallgropar. Jag har fått sömntabletter utskrivna av min husläkare för några år sedan. Jag har tagit sömntabletter regelbundet men planerar att trappa ner på dem om några månader.
Kram

Hej Liten tjej!
Jo, verkligen. Ja, det känns bra. Det låter härligt. Tack!
Kram

Med stor risk för upprepning så har dagen förflutit läsande, framför fläkten, medan minst fyra glassar slunkit ner... ?
Dessutom sänds filmen "Conjuring 2", samma tid och samma kanal som igår. Vem behöver omväxling? ?

För vissa personer kan det triggas igång med alkoholfri öl men oftast är det långt gånget i missbruket/beroende innan då enligt vad jag erfar. Sen finns det ju alkoholfri öl med 0.0% också men alkoholfri får ju vara upp till 0.5%.

Själv har jag inte velat byta bort den alkoholfria när jag väl druckit den. Utan det är mer när jag väl klunkar i mig starkare saker som jag vill ha mer!

Ja jag drack nästan bara öl så misstänker det är psykiskt och drack oftast bara ute på krogen så känns som jag behöver undvika både alkoholfri öl och krogar och fester så gott det går

Det där kan knappast vara ett återfall. Mer som flash backs av liknande situationer. Man måste inte gilla fest. Vi är vuxna. Vi får göra vad vi vill. Själv kan jag komma på en hel myriad av aktiviteter jag hellre tar mig för än att gå på fest. Alldeles för mycket spring i benen och myror i brallan för att sitta och prata med folk och uppföra mig.

Välkommen hit till forumet! Nej, några klunkar A-fri öl är inget återfall. Jag dricker A-fri öl regelbundet utan problem. Jag tror din reaktion är kraftigt psykiskt. Förväntan, smaken, tidigare erfarenheter som triggar igång ditt beteende. Har du druckit mycket öl tidigare? Jag misstänker att det kan vara så. Då ska du helt enkelt undvika all öl framöver, även A-fri. Lycka till! ?

Hej
Jag har varit nykter i drygt 4 månader och går behandling i öppenvården. Igår gick jag ut med min sambo för att bowla och ha en trevlig kväll. Jag drack alkoholfria drinkar och beställde in en alkoholfri öl. Men efter ett par klunkar på den ölen får jag ställa den ifrån mig för jag känner det där behovet av att bara häva i mig och gå över till starkare öl sedan. Alkoholfri öl innehåller ju 0.5 procent. Kan en så liten mängd alkohol påverka hjärnan eller var det smaken och lukten? Klassas det som ett återfall? Måste jag räkna om mina nyktra dagar för den lilla lilla mängden? Smaken av ölen triggade igång otäcka minnen så jag reagerade med en del ångest. Märker oxå att när jag vistas i såna miljöer där de förekommer alkohol ( vid 2 tillfällen) så blir beteendet detsamma som förr. Kroppen reagerar likadant. Jag får stora sug och hjärtklappning och känner hur belöningscentrat triggas igång. Det är som om hjärnan tror att den ska få alkohol. Sen efteråt känner jag mig "bakis" och har huvudvärk och ångest fastän jag inte druckit. Inser att jag tycker det är hemskt med fester och det enda som gjort så jag stått ut med sånt å tyckt de va kul var alkoholen. Så undviker fester så gott jag kan

När jag började skriva här för sju år sedan trodde jag att jag inte hamnat rätt. Här är väl bara sådana som är beroende av alkohol och som dricker varje dag som skriver. Här passar väl inte jag in? Jag har ju bra jobb, fint hus, fantastiska barn, härliga vänner osv osv osv. Jag som är så generös och ofta bjuder in grannar på vin och mat! Jag trodde att jag var helt ensam med de problemen jag har. Att jag nästan alltid, alltid, alltid dricker för mycket när jag dricker. Kan bara inte sluta när jag väl börjat. Efter första klunken är det liksom kört, jag bara vill ha mer och mer och mer. Tänkt så skönt det var att inse att det finns fler som jag här inne. Att det inte är så viktigt hur man har problem med A. Någonstans där inne vet man när det är ett problem, det är bara så ofattbart jobbigt att ta itu med. Jag har varit med här i sju år nu. Har haft det tufft, men även vissa bra perioder. Jag hade inte klarat mig utan detta. Känner så väl igen mig, det skulle ju vara så fantastiskt om man kunder ha kvar A i livet, men inte fyllorna. Jag har ännu en gång genom mitt återfall i veckan insett att jag inte kan skilja på det. A leder till fylla för mig.

Att allt går bra. Heja dig!

Har just skjutsat dottern till pojkvännen. Om en halvtimme tänkte jag se om filmen "The Conjuring" som går på kanal 5. Idag har jag annars gjort samma sak som igår, dvs ätit glass och läst framför fläkten. Ha en fin kväll, alla forumvänner! ?

Tack för att ni skrivit, ni har gjort så att jag klarat den här dagen och Mirabelle G-S du fick mig faktiskt att le!
Nu ska jag titta film och börja ett nytt stick-projekt, det var så jag började den där sommaren 2012 när jag inte hade något att göra utan A.
Tänk, det är helt otroligt att Alkoholhjälpen finns! Jag har skrivit väldigt mycket i perioder, och inte varit här alls andra stunder, men varje gång jag "tittar in" möts jag av samma värme, omtänksamhet och medkänsla, tack!!

Jag har också svårt att vara snäll mot mig själv, så det här kanske är pissiga råd... Din självkänsla har fått en ordentlig smäll och du fokuserar på vad du gjorde fel. Ett sätt att få litet perspektiv kan ju vara att tänka över vad du INTE gjorde fel. Det hade ju kunnat vara så mycket värre. Fantisera fritt. Du hade tex kunnat haft barnen med dig. Du hade kunnat spåra ur inför chefen på firmafesten. Du hade kunnat starta fyllegräl med din man. Du hade kunnat ta en återställare idag, för att fortsätta supa på obestämd tid. Du hade kunnat ge dig ut och fylleköra med bilen/båten, eller spelat bort hela månadslönen. Du hade kunnat bli omhändertagen och vaknat i fyllecell... När man tänker sig worst possible scenario så inser man ju att du ändå fattat väldigt många bra beslut i det hela. Att det gick ganska väl ändå. Bara du själv blev lidande. Tillfälligt. En gång. Ångesten klingar snart av och sedan kan du faktiskt ”bara gå vidare med livet” för du ställde inte till med någon livsomvälvande katastrof. Kram

Måste nog minst ha en sponsor för att guida genom stegen som Femina säger. Jag tycker stegen är praktiska och pragmatiska och man hittar liksom där man tänker snett och rättar till. Tills slut finns ingen oro kvar i skallen att fly från. Angående möten finns en del digitala telefonkonferenser man kan haka på också tror jag men fysiska möten bör nog ingå. En del behöver och vill gå på massa möten i veckan, en del några ggr i månaden osv. Jag själv går på jättefå möten men mycket kontakt med min sponsor.
Som sagt, testa. Man blir enormt varmt välkomnad som ny. Enda som krävs är viljan att vara nykter.

Ingen idé att du slår på dig själv, det vinner du inget på. Ta istället lärdom av ditt "test".
Det finns inget glamoröst i överkonsumtion av alkohol, läs på anhörigsidorna i forumet om du är osäker.

Mvh

AAs framgång över världen bygger på två saker:andlighet & gemenskap. Visst kan du läsa på om stegen själv och börja be till din högre makt och meditera hemma men din utveckling och förståelse utav programmet kommer utav gemenskapen med andra. Att lyssna och få insikter. Att dela. Vissa steg kräver helt enkelt närvaro utav en annan människa. Så, du kan lära dig OM stegen själv men bara arbeta genom stegen tillsammans med andra. ?

Har suttit på en klippa och kedjerökt och gråtit i dag. Ett felsteg och jag hamnade liksom längst ner på botten så fort. Förstår inte hur jag tänkte. Eller jag vet att jag tänkte "nu skiter jag i allt, jag ska minsann också få dricka, det gör ju alla andra, skit i om jag blir aspackad för jag får göra som jag vill, ingen kan bestämma över mig". Precis som en tonåring. Tänkte nog också att om det går åt helvete så gör ju det ingenting, barnen är inte med och jag kan ju bara återgå till mitt vanliga liv sedan. Men det funkar visst inte så.... Jag är så besviken och känner sådan skam över mig. Står inte ut med att vara i min egen kropp. Ska försöka vara snäll mot mig själv, men vet faktiskt inte riktigt hur man gör. Ska utforska 12-stegsprogrammet, kan man jobba med det utan att gå på möten?

Det är inte bara alkoholen som orsakar tilt, min vilja är en kameleont.. med beslutsamheten om vit period som kan permanentas så stärks något och en liten stabilitet anas. Får se om det räcker. Det är ju inte alkoholen jag vill undvika. Det är fyllor. Jag lär mig om sambandet.
Tack för viktiga kommentarer!

Wow vilken flygande start du fått till med din nykterhet. Riktigt bra jobbat! Hur man gör för att inte få för sig att börja igen vet jag inte ? Jag har ju börjat igen efter flera nyktra perioder ? Den här gången tänker jag annorlunda iofs. Min identitet känns annorlunda på något vis. Jag tänker att jag ÄR en person som inte dricker. Svårt att förklara. Tidigare har jag nog mest fokuserat på att komma underfund med vad som är alkoholism, vad som är missbruk, vad som ör riskbruk, vad som är för mycket och hur stora problem som är för stora problem för att få fortsätta dricka. Och så har jag hållt mig nykter en period medans jag klurar över de frågeställningarna. Den här gången har jag släppt alla sådana funderingar, för jag blir liksom inte ett dugg klokare av dem. Man måste inte vara alkoholiserad, eller enns ägna sig åt ett riskbruk, för att sluta dricka. Vem som helst får välja att vara nykterist. Jag väljer att vara nykterist. Ungefär så. Välkommen till forumet!