Senaste kommentarerna i forumet

Fint att se dig tillbaka här igen, efter en energikrävande period i ditt liv. Vilken viktig vändpunkt du står inför med dagbehandlingsprogrammet, jag önskar dig ett varmt och stort lycka till! Det hörs verkligen att du har en urstark motivation just nu - det här SKA bli vändpunkten för dig och du är inställd på nykterhet. Så starkt av dig att uttrycka detta och att du kommer att genomgå behandlingen. Ifall du är intresserad av vårt program, som tillägg till den behandling som du väntar på, så hittar du det på Alkoholhjälpens startsida, en blå ruta en bit ner till höger på sidan där du kan anmäla dig. Det går bra att göra programmet helt på egen hand eller att be om rådgivning längs vägen.
Allt gott!
Sofia, Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Välkommen till forumet. Kämpakramar till dig

Hej Liten tjej! Vad klokt och modigt av dig att ta steget och göra en förändring av ditt drickande! Jag antar att det beslutet har föregåtts av en viss tid av funderingar och tveksamhet. Nu är du här och har redan tagit viktiga steg, i och med att du skriver om ditt beslut här där du har chans att dela din resa med andra. Ta det ett steg i taget! Det finns många vägar in i alkoholproblem och också många vägar ut, där man får testa sig fram vad som passar för en. Hoppas att det är okej att jag passar på att tipsa om vårt nätbaserade program som finns på startsidan (leta efter den blåa rutan för att anmäla dig), det kan vara hjälpsamt för många att arbeta med motivation, målsättning och att hitta alternativ till att dricka, vilket programmet innehåller.
Har du någon bild av vad som kan hjälpa dig att nå dina mål?
Allt gott,
Sofia, Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Hej Denlillamänniskan! Vilken tuff process du går igenom just nu. Förståeligt med många känslor som virvlar runt - sorg, ilska, förtvivlan, mindrevärdeskänslor och så en rädsla inför semestern när jobbet inte finns där, som du annars kan ta din tillflykt till och där du känner dig uppskattad. Det slog mig när du beskrev den vackra trädgården och allt arbete som du har lagt ner för att få den så fin, att det är en fin metafor för att odla en nära relation. Allt arbete du har lagt ner på att få er relation att blomstra. Och nu behöver du gå därifrån, utan att kunna skörda frukterna av ditt hårda arbete (på båda planen). Fantastiskt att du mitt i allt detta känslomässiga kaos i alla fall kan skörda frukterna av ditt envetna arbete med att förändra dina alkoholvanor! Där har du makt och möjlighet att förändra och du klarar det. Två dikeskörningar som kanske har varit lärorika också, på sitt sätt, och därutöver ett måttligt drickande som fungerar för dig. Det låter som ett utmärkt förarbete inför den kommande, skrämmande semestern!
Uppdatera gärna om hur det går att vara ledig.
Varma hälsningar,
Sofia, Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Du är stark som orkar berätta om ditt missbruk så öppet och ärligt. Det känns som att det står mellan att supa ihjäl sig eller börja leva för din del. Du måste välja. Och det är bråttom. När mår du bra utan alkohol? Vad behöver du för slags hjälp för att komma ur dimman? Varje ärligt försök, varje litet steg är guld värt. Var snäll mot dig själv, du är en empatisk person som behöver medkänsla och stöd från andra - och från dig själv. Offerkoftan är lätt att svepa runt sig när man tagit till bag-in-box-vinet och känna att allt redan är förlorat. Men det är inte ett dugg sant. Det som har varit, har varit. Det är en klyscha, men det är NUET som räknas. Förlåt dig själv för gamla fylle-synder. Det var inte ditt fel. Det var alkoholdjävulens fel.
Vi människor kan slå oss fria och förändras, hitta vårt bästa - nyktra - jag, leva livet istället för att förgås av spökande hormoner, självdestruktivitet och ångest.
Våga se sanningen i vitögat, skissa på hur du vill att din framtid ska se ut och gör upp delmål för hur du ska nå dit.
Hoppas att du finner den rätta hjälpen. Kram!

Hej,

Jag har varit på Rörsjögruppen många gånger. Det dränerar mig fullständigt. Jag orkar inte sitta och lyssna på andra människors misär och allt de förlorat. Det ger mig bara ännu mer ångest.
Min problematik har hängt med mig så länge jag kan komma ihåg. Första gången jag kände att jag inte orkade leva var jag säkert inte ens tio år och gick och lade mig i en snöhög för att förhoppningsvis frysa ihjäl. Jag fick mens när jag var 11 och jag är övertygad om att allt dåliga mående började med rasande hormoner.
Jag har alltid haft självskadebeteende och det har förvärrats ihop med min menscykel. Jag har s.k. PMDD, en väldigt svår form av PMS. Jag har gått rakt in i betongen.
Nu har jag inte haft mens på snart ett år och det hänger garanterat ihop med att min kropp inte orkar längre. Jag vet inte hur jag skulle må idag utan vinet.
Jag är uppe drygt en box om dagen nu...och jag mår fruktansvärt dåligt. Jag vill inte vara nykter för då måste jag tänka på allt jag gjort och sagt. Jag vet att detta är en sjukdom och att alkoholen kidnappar hjärnan, men jag har så otroligt dåligt samvete för så mycket och just nu trivs jag bäst i mitt töcken. Det skrämmer mig att se på världen nykter.

Stort tack för att du tog dig tid att skriva.

Hej Sofia,

Jag har inte varit inne på länge. Jag har tömt mina resurser på att hjälpa mina gamla föräldrar som ska sälja sitt hus. Det har inte varit hälsosamt för mig.
Faktiskt så har jag fått beviljat ett dagbehandlingsprogram som varar i två månader och börjar första juli. Detta hoppas jag blir vändpunkten för mig. Eller rättare sagt, det SKA bli vändpunkten för mig.
Kontrollerat drickande kommer inte fungera för mig. Jag ska sluta helt.
Detta program du nämner att ni har, hur gör jag för att börja med det?

Stort tack för ditt svar och din omtanke.

Din rubrik skvallrar om att du har börjat fundera över dina alkoholvanor och kanske väger de negativa effekterna och konsekvenserna av att dricka tyngre än de positiva? Skriv gärna lite mer om hur du tänker! Här finns många möjligheter att få stöd, pepp och nya infallsvinklar på sina problem från andra användare.
Allt gott,
Sofia, Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

man kan ta som gör att man inte kan dricka alkohol - visst vet du det? Jag kunde bara inte låta bli att skriva det.
I välmening / mt

Snart, idag om några timmar går jag på semester. Första semestern utan alkohol. Känns både bra och dåligt. Men jag ska försöka klara mig igenom den också. Vet inte om hjärnan triggas av att läsa mycket om alkohol? Att tankarna förvärras? Man blir ju lite beroende av det åxå.. ? många säger till mig att jag ska sluta läsa för det förvärrar det hela. Det kanske det gör? Vad vet jag.. ska försöka njuta av ledighet även om jag har svårt för det. Speciellt nu. Förra semestern drack jag kanske 3 dagar varje vecka. Och så har det väl varit förgående semestrar också. Försöker tänka tillbaka när det gick slint men kan bara återkomma till min kille och när det började på vardagar. Hjärnan jobbar hela tiden.. Urk!

Tack för din omtanke Li-Lo, det går ju upp och ner men visst skall jag reda ut detta. Alkoholen är nog egentligen inte grundproblemet, jag får nog inte bort den utan att lösa resten av livspusslet. Jag behöver bryta rutinerna och i första hand sluta med flyktdrickandet som till största del sker hemma. Hur jag ska lösa detta är precis vad jag försöker komma fram till....

Har lånat din mening, jag skall vara nykter vad som än händer i dag. Startar min dag med min stund och den meningen.
Vill bara säga tack❤️

Sök nu hjälp, det är det som kommer bli din räddning. Att be om hjälp visar på styrka:/ kram Strulan

Vill bara gråta...

Helvete!!!!! Det gick ju så bra i höstas. Nu är jag tillbaka där jag började. Dricker som ett svin de gånger jag dricker. Alltid den som blir fullast. Varför kan jag inte bara ge fan i alkoholen!!?? Jag är en idiot!!!
Ångest, ångest, ångest.
Vill be om hjälp men törs inte. Skäms så jävla mycket ???
Tänk om man kunde ta ett piller varje dag som gör att man inte KAN dricka alkohol.
Jag mår så fruktansvärt dåligt. Jag vill bli helnykterist. Jag orkar inte mer!!!

Tips på tatueringstext:
Capitulate!
I have surrendered!
I give up!

Ge bara upp. Du kan inte dricka alkohol.
PUNKT!

:D

MM

Godmorgon!
Vaknar till ännu en vacker dag! Härligt! Ikväll blir det två möten efter varandra. En ny grupp har startats här i krokarna och då vill jag ju förstås prova att gå dit, nyfiken i en strut! ?

tänker jag ta steget och försöka ändra på mitt drickande som är helt över styr och som smular ner mig bit för bit. Jag är i stort sett säker på att en bara förändring inte kommer räcka utan att jag kommer behöva avstå alkohol helt men jag börjar såhär, blir för stort för mig annars. Så hej alla kämpar som slåss mot alkoholdjävuel, grymma är ni allihopa?

Önskar dig en fin midsommar och tack för du tittar in innan helgen, de ger oss andra styrka// kram Strulan

afton....
Visst hände det väl i början av min alkiskarriär att jag söp på midsommarafton men senare så såg jag till att vara nykter då. Varför då ? Inte alls säker på det men förmodligen att jag skulle ryckas med och köra en "SSIB" (Sup Skallen I Bitar) och avslöja mitt rätta jag.

Jag kan inte undgå att se den den hårda trafiken till div "måste"platser på midsommar och jag undrar hur många liter alkohol varje bil innehåller och hur många som kör bakis, för att inte säga småfulla, dagen efter. Jag tycker det är otäckt att vara ute i trafiken dessa dagar.

Och hur många är det som efter denna supahelg "bestämmer" sig för att sluta helt med alkoholen ?? Och hur många lyckas hålla upp längre än 14 dagar ?? Jag har ju ett antal gånger efter en rejäl karatefylla bestämt att hålla upp och det har ju gått sisådär, värst har ju varit de tider då fyllan varit svår flera dagar i en följd. Kroppen har skrikit efter nåd och vila men jag har slagit dövörat till och kört på.

Idag känns dessa helger extra sköna eftersom jag inte behöver ha alkohol som en krycka i livet. Och självklart inte bara helger.... Mitt val att inte dricka är det bästa val jag någonsin gjort och jag vill inte på nåt sätt komma tillbaka till det gamla livet. Så därför tar jag inte det första glaset och njuter av mitt nyktra liv.

Det är så befriande att vakna utvilad och utan skuld för att ha druckit a dagen före. Men - fortfarande är jag kvar i "en kaffe och en till cigarett" till frukost. På jobbet röker jag inte, villl inte förstöra bilden av att vara så där härligt hälsosam, som mina kolleger tror att jag är. De skulle bara veta..!
Finns det någon som har lyckats bryta både nikotin- och alkoholberoendet samtidigt? Är det dumt att "go all in"? Jag skulle vilja bli fri från båda demonerna, men frågan är om det är klokt att skippa båda grejerna på en gång. I botten ligger ju ångesten kvar; separationen från min man, dåliga självkänslan osv. Hur ska jag orka tackla livet utan min bedrägliga snuttefilt till hands?

Hej, ja började aldrig min kur med antabuss , va inte tillräckligt motiverad den gängen som ja är nu?. Just nu äter ja bara campral , som fungerar mkt bra på mej. Tar den de värsta suget o tankarna kring att försköna alkohol. Antabussen vill ja mer ta som ett engångsbruk, om ja känner risktillfälle, som nu i midsommar. Tar man en tablett så vågar man inte dricka på ngn vecka .Därför mon fråga.

Idag är det dag 20! Har knappt aldrig klarat så här länge helnykter innan, vet knappt vad som är annorlunda den här gången! Är fortfarande livrädd och har ännu inte börjat tänka att”det inte är så farligt” etc. Tanken på vin gör mig till och med lite lätt illamående. Tiden har gått snabbare än jag trott.

Vad har jag gjort med min kropp dessa dagar? Vaknar upp på nätterna svettig och med världens hjärtklappning. Som tur ät har jag förberett och köpt öl och vin som står på sängbordet!

Har såklart läst alla fina långa inlägg och konmer att återkoppla.

Jag ör sen värsta människa! Vill så mycket och klarar så lite! Förlåt att jag delar detta men jag ör så kass och jag orkar inte öns kolla min stavning. Lovade mig själv och mina barn att inte dricka en droppe
.
Ändå sitter jag här!!! Vill inte mera. Behöver inte er hjälp men vill skriva och vara ärlig mot något!!