Senaste kommentarerna i forumet

Hur för ni kring högtider? I går var dag 2, såååå sugen på vin. Min särbo ringde, vill tala midsommar vilken vi ska fira tillsammans. Han vet ingenting om mina bekymmer med A så heller inte min önskan och behov av att vara helt utan. Han frågade om vi skulle ha rött eller vitt med oss ut till landstället. Jag hoppade bock över frågan, sa någonting i stil med "det har jag inte tänkt på, men jag har sett att affären säljer olika sorters sill billigt, vilka tycker du om?"
I slutet av samtalet kom frågan igen. Gick inte att slingra sig så jag sa "välj du".
Vi har inte setts så länge, men tillräckligt för att jag inte vet vad jag ska säga utan att det väcker en massa frågetecken.
Jag vet att ärlighet alltid är det bästa men just nu känns det för skört. Delvis just för att relationen är så pass ny, inte ens ett år än, dels för att det bara är början på dag 3 (vilket jag är tacksam över; varje dag som går, 2 dagar och 1 morgon är bättre än 1...)
Hur gör ni alla kring högtider, eller gjorde i början då ni kanske inte helt klarade av att vara 100% ärliga?
Önskar allihopa en fin vit dag!
/T

...men jag är ensamstående med småbarn. De har det bra hos mig hittills men det är bara en tidsfråga tills drickandet går ut över dem. Jag har svårt att ta mig till aa-möten då jag alltid har barnen efter jobbet. Jag vågar inte kontakta sjukvården pga rädsla för orosanmälan. Hur gör man för att bli nykter utan vård/stöd? Finns det alternativ jag har missat?

Hej,
Jag är alkoholist, det är inte mitt fel, men det är mitt ansvar.
Jag är nykter alkoholist, luktar gott, tränar regelbundet och kör mitt eget företag med god ekonomi.
Jag är stolt över mig själv. Jag duger som jag är. Jag har dessutom erfarenheten från att ha tagit mig ur ett helvete som det innebär att vara beroende. Jag vill inte vara utan den resan. Den ger mig styrka. Och ödmjukhet inför andras lidande. För en sak ska du veta. Ingen går omkring utan fel o brister. Alla bär på något. Men ingen vill erkänna det.
Men du har erkänt för dig själv att du vill ha en förändring. Det är stort!
Du är starkare än många andra.
Jag fann lösningen genom att träffa andra med samma problem (AA). Du kanske hittar en annan väg.
Lycka till nu på din resa :)

Sakta ner, stanna upp och vara här och nu, se och vara tacksam för de små glimtar av ljus som ändå finns där i mörkret. Jag var ju där, hade funnit ett lugn, en ro för ett par veckor sen innan jag fick besked om allvarlig sjukdom som nu visat sig vara obotlig, hos en av min nära kära. Det är inte konstigt att det surrar i mitt huvud. tusen tankar som antingen gör mig helt handlingsförlamad eller överaktiv.
Jag ska läsa dina rader varje morgon för att påminna mig.
Idag är jag tacksam för:
1. Att jag hälsat på min släkting som inte ser ett dugg sjuk ut, var lika glad och positiv som hen alltid varit
2. Denlillamänniskans insiktsfulla kommentarer
3. Att jag hittills klarat mitt mål att måttlighetsdricka. Håller på mina regler, max 3 glas, när jag vill. Och det bästa är att jag faktiskt inte vill särskilt ofta. Fram till nu bara 1 gång denna månad.

Har läs igenom dina inlägg och känner igen mig i mycket. Har haft en del förhållanden genom åren, alla har förstörts pga alkoholen. Dom hade säkert tagit slut ändå men alla kvinnor har sagt detsamma, jag har problem med alkoholen.

Jag minns mycket ångest i mitt liv. Jag var mobbad som barn och det satte sina spår. Alkoholen gav mig mod, vilket ibland funkade. Men jag har förlorat så mycket pga alkoholen. Alla dessa dagar jag vaknat upp med ångest och nedstämdhet.

Du gör rätt i att sluta med alkoholen. Jag är inne på dag 15. Igår var en tung dag men idag har varit en underbar dag. Jag är så klar i huvudet. Jag kan ha en normal diskution utan att behöva avbryta för att jag tappar bort mig.

Stort lycka till och kämpa på. Det blir snart bättre

Är rädd för att förlora det stöd jag har runt mig. Speciellt en vän. Känns som den glider iväg och jag kan inget göra. Är helt ärlig med denna person. Försöker inte ens göra mig till. Känner mig som en börda. Som någon denna behöver bry sig om. Försöker med att släppa kontrollbehovet, rädslan och egot. Det är bara lite svårare så här på kvällarna när jag är ensam med tankarna som sällskap.

så tänker jag mkt på andras alkoholvanor.
Har varit på flera fester, middagar och tillställningar under dessa veckor där det bjudits på alkohol. När jag iakttar andra så är det många som man märker har samma problematik som jag brottas med. Jag känner igen den ängsliga blicken hos folk som genast kollar in att man fått lika mkt i glaset som alla andra när det serveras dryck. Hur blicken börjar flacka mot flaskan på bordet eller mot baren när det egna glaset börjar bli tomt. Oron som hela tiden finns där efter mer att dricka. Känner igen det så väl och ser det då tydligt hos väldigt många. Jag blir så ledsen över att det är så. Både för min del och för andras. Man kan inte koppla av och ha det trevligt om glaset är tomt. Det måste fyllas på. Vill inte dit igen. På tisd är det en månad sen jag drack. Härligt om jag kommer att få säga nyktra månader istället för dagar..,.

i min tråd. Den värmde. Gör mig gott. Du är insiktsfull och delar med dig av din klokhet till oss andra som snubblar runt. Alltid intressant att läsa hur du hanterar livet. Jag tror att du, med all din klokhet kommer att klara ditt mål att kunna dricka måttligt. Önskar dig allt gott?

Tänker på dig också ?
Du är en intressant person och jag blir glad av att du finns här?

Kramar
???

Ny här. Inne på min sjunde nyktra dag. Känner också av tröttheten/ matthetskänslan. Lägger mej och vilar då, inte sova annars kört för natten.

Igår kväll sov jag från kl 20 till 04, sen 04.30 till 08.30. Totalt 12 timmar! Idag är jag, tack och lov, inte lika trött. Nyss hemkommen från att ha hämtat dottern från jobbet. Dricker te nu och är tacksam för den här nyktra dagen.

Tack alla ni som läst, och besvarat mitt första inlägg. Jag vill hålla fast vid att det är som ni säger; att jag har hittat rätt (hit till Alkoh.hjälpen).
I morse var jag så stolt över att ha haft en dag utan A. Hela dagen bar jag känslan av att "this is a pice of kake".
Väl hemma från arbetet tillsammans med gnälligt barn, åter i det sammanhanget (efter jobbet med/utan gnälligt barn) då flaskan brukar åka fram förbannade jag att ingen finns. Ärligt talat kom känslan av att vilja gå av bussen 2 stationer tidigare, handla en, redan under färden hem men inte lika starkt som då/nu.
Vid matlagning: "åh vad jag saknar glaset. Om jag bara hade ett vore det så mycket enklare/roligare att laga..."
Vid åsyn av morgonens- och gårdagens disk: "Vill inte...vill inte! Om jag skulle köpa en flaska, bara ta ETT glas för att bli mer rofylld inför uppgiften..."
När barnet vägrar komma hem för middag, vill vara ute med vänner och en hel drös med starka ord kastas en i ansiktet: "Nu orkar jag inte mer! Bättre 1 dag än ingen dag, jag kan börja om i morgon, vad är klockan?, Om jag går nu hinner jag innan bolaget stänger"
Så snurrar tankarna om än i snabbare banor. Jag hittar på dåliga ursäkter, och även utan ursäkter tänker jag på vinet nästan precis hela tiden.
Hur länge innan den hamnar i skym undan?
Den nya, ofantliga upplevelsen av trötthet när väckarklockan ringde kan jag ta. Svettningsvallningarna under dagen kan jag acceptera med insikt om att det betyder att kroppen minimalt börjar sin återhämtning. De ständiga tankarna på alkohol håller däremot på att driva mig till vansinne.
Älskade, hatade, förbannade, underbara alkohol!

I min crack komme inget ljus in i alla fall tack gode gud. Alldeles för många män som står hukade över grejjer och ljus kommer in i cracks där det inte borde.

Men hur som helst, ha en bra sommar och vi hade väl fått skapa en crack om de inte släppt in oss till slut på senaste träffen. Nu vet jag inte hur mycket ljus vi hade med oss men en del får jag hoppas.

Kram på dig!
(Jag är lite hövstabil mentalt så mina inlägg är lite underliga ft. märker jag i efterhand)

Inte en droppe... kan inte minnas när jag var nykter en dag och två dagar i sträck är år sen...

Men nu är det tufft... tittar på klockan och ser systemet stängt... tur... annars hade jag gett vika nu... men jag klarade 20-gränsen.... ska ta min sista benzo och i morgon blir det kamp på egen hand... inte en aning hur jag ska klara det...

Hur går det för dig Mistral? Håller tummen för dig idag... nu jädrar kämpar vi... håll ut vännen. Vi ska klara det. Satt fem dagar som delmål. Kram ❤️?

Ja det är kanske sant. Men man tänker att alla tänker på det lika mycket som en själv om man gjort nåt dumt och det är svårt att komma undan.
Pausen går iallafall bra. Ser faktiskt fram emot en sommar utan alkohol!

Är allergimedicin som hos många framkallar trötthet, vilket gör att den även funkar som ångestdämpande. Om du känner att suget blir för stort så ta en hel och sov bort det. Alla sätt är bra första tiden.
Jag la mig tidigt första två veckorna bara för att få tiden att gå. Verkar ha varit en bra strategi för mig iaf.

Så fort ligger man nog inte där. Arbetsgivaren har ansvar för att rehabilitera dig. Men beroende på hur du ser på karriären så kanske det inte direkt i första taget leder uppåt på din nuvarande arbetsplats. Mycket bättre att du försöker lösa det innan du sjunker för djupt. Vi är många här med ”fina” allt möjligt, jobb, familjer, bilar, släkter. Så det är inte extra fel på dig.
Om jag skulle ”dricka lite” ”bara en weekend” så skulle det sluta som du beskriver. Att klara av att dricka ”bara lite” är svårt om det gått för långt. Kanske den svåraste mentala utmaning jag kan komma på.
Rannsaka dig själv och fundera på hur du vill att ditt liv ska se ut framöver. Alla förändringar är bra!

Ja det är fint det där med the crack in everything. Det finns en lagningskonst som heter Kintsugi (tror det är rätt så) där man lagar sprickor med guld. Det lagade blir vackrare än innan när det var oskadat. Och så tänker jag på Brene Brown som skriver och talar om modet att vara sårbar. Det är fint att vara människa - sårbar, felbar och ofullkomlig - med människor som du. Sommarkram / mt

Visst behöver man någon som håller en ibland! Jag skriver "håller en", inte håller i handen. Att hålla någon är något större och djupare. Det är det hållande som gör att man orkar fast man nästan går sönder. Det är det vi längtar efter. Att inte vara ensam i båten när havet stormar. Och när man sen kapsejsar med båt och allt, så kan det kännas fint att det finns en till som krampaktigt håller sig fast i något flytande föremål. Vi klarade det! Vi överlevde!!

Du får gärna vara med och hålla!! Men gör det helst i min andra tråd som heter Nästa steg. Den här tråden har gjort sitt.
Varmaste hälsningar och ha en fin kväll!

Skönt att allt är bra med dig ?Håller med dig, visst blir det tråkigare men tror faktiskt den känslan avtar. Det får man ju hoppas iallafall. Kram Strulan

Se där. Nu har det gått en månad av "måttligt drickande". Överlag har det varit måttligt och trevligt. Men det har varit två dikeskörningar där jag fått bärga mig själv ur leran. Statistiken visar att jag under den gågna månaden minskat mitt drickande rejält. Färre dagar med alkohol och mindre mängd när jag druckit. Men det har bara gått en månad av tre. Nu är det snart semester och det innebär nya utmaningar. Jag ser också i statisktiken att jag dricker som allra minst, när jag tar ett glas på egen hand. Det har hänt två gånger och den ena gången vart det ett glas och den andra gången två glas.

Där har jag nåt att fundera på. Jag vet att det handlar om att jag ibland använder alkohol för att göra det lättare socialt för mig och för att våga komma lite närmare. Det är nåt jag upptäckt under den här tiden.

Själsligt har det hänt en hel del. Jag har mellan varven fått bearbeta rätt osköna sinnesstämningar. Dels sorgen över äktenskapet som tagit slut under den här tiden, dels gamla sorger som kommit till ytan. Men jag har inte tröstdruckit alls. Jag har hållit mig till regeln att bara dricka alkohol när allt känns bra. Så kanske har de depressiva känslorna hjälpt mig till förbättring?

Jag har fortfarande inställningen att räta upp mitt förhållande till alkoholen. Går det inte med måttlighet så blir det helnyktert. Jag är för gammal för att slösa bort mitt liv på att hänga med den där psykopaten som jag kallar Alkoholdjäfvulen. Själv kallar han sig för Livsfixaren. Jo, jag tackar jag. Siktet är att bli en måttlig torrboll som står ut med att livet känns grått, trist och smärtsamt mellan varven. Såna vill inte Alkoholdjäfvulen hänga med.

Några jobbpass kvar. Sen en semester som får fokus på annat än grillkvällar och glatt umgänge i solen vid poolen.

Slutligen önskar jag mig själv några fina, lediga dagar nu. Och om jag är riktigt krävande, så önskar jag mig också stöd från er andra och ett minimum av kommentarer, som berättar för mig att det aldrig går att dricka måttligt. Ge mig möjlighet att bedöma det själv. Det klarar jag. Ärlig rapportering kommer att skrivas fortlöpande.

Seså, ut i solen med mig nu!! Och ta hand om er och ha en riktigt fin kväll!

Livet som känns grått och helt utan mål och mening. Grådaskig sömngångaraktig vardag där dagarna avlöser varandra utan färg och glans. Jag tänker och känner också det där ibland. Men jag försöker tänka att jag har totalt fel där. Att om jag bara stannar upp, inte jagar förväntningar och lycka, så kanske jag upptäcker små klickar av glitter och färg i allt det gråa. Kanske springer man för fort, hinner inte se, blir trött och ofokuserad av all energi som man slösar bort i jakten efter lycka och perfektion? Anledningen till denna tröstlösa språngmarsch är att man vill springa bort från ångest och smärta. Och där har ju tidigare alkoholen kanske varit till hjälp?

Jag hoppas att du ska finna tröst och tillförsikt. Sakta ned, se dig omkring och försök upptäcka, inte skapa, färgen och glansen i livet. Jag tror att det kommer. Jag tror att livet är storslaget även i allt det gråa. All värme till dig, Aine!!

Det bästa sättet att bli en alkoholist är att bortförklara, dölja och ljuga för sig själv och sin omgivning. Förutom att dricka duktigt och mycket.
Men här läser jag en människa som berättar hur det är, och som dessutom inser att döljande och bortförklarande inte är rätt väg att gå. Därför ska du inte känna något äckel inför dig själv, utan lyssna på den kloka delen av dig som önskar ta sig ur denna plågsamma situation.

Du har fortfarande chans att hålla fast vid relationer, arbete och hälsa. Gör du däremot inget åt ditt liv, så kommer du att förlora allt detta.
Som jag ser det är det två saker du ska jobba med: Var ärlig mot dig själv och andra, och sluta hänga med Alkoholdjäfulen.

Jag önskar dig en fin dag, där du ska släppa äckelkänslorna inför dig själv och tänka på att du är en bra människa som tagit ett steg mot ett bättre liv! All förändring börjar ur att man ser sin situation klart och vill skapa något bättre.

Det var ett riktigt fint citat av Leonard Cohen, MM.
Jag känner ibland som du: att livet går sönder. Men det känns tröstande att tänka att det är så ljuset kommer in.
Det är kanske därför man överlever. Hoppas att du känner dig lite bättre nu.

Sen önskar jag också allt bra till dig, Mic, att du ska fortsätta känna hopp och fortsätta din väg.

Vill du sluta fixar du det utan några "mediciner". Antabuss är ju som att någon misshandlar dig bara om du dricker.