Senaste kommentarerna i forumet

J

Jo jag antar att den där andra är ens del av mig, en som bara tänker på sig själv och blir apatisk. Så väldigt mycket mer vet jag inte då det är när den personligheten kommer fram blir det svart för mig tills jag vaknar dagen efter. Jag har saker jag skulle bla behöva jobba med, min självkänsla och mitt kontrollbehov. Jag är för snäll och sätter alltid andra före mig själv, ja förutom när monstret dyker upp då. Stress behöver jag lära mig hantera bättre. Ja jag har lite att jobba med helt enkelt men har inte orkat ta tag. Jag gick hos en psykolog via jobbet en gång pga stress men det gav mig inget, kändes mer som det var jag som var psykologen i våra samtal och jag ville bara därifrån vid varje tillfälle. Jag skulle behöva lära mig att tycka om mig själv och så länge jag utsätter mig för det jag gjorde igår kommer jag såklart aldrig kunna göra det. Det borde vara så enkelt att bara sluta helt. Förbannade jävla gift är vad det är!

Nu ska jag börja på en ny bok här?älskar böcker.

Liten
Tjej?

Vilken oerhört påfrestande period du har gått igenom de senaste åren, verkligen många stressfaktorer på en gång som du har hanterat. Vad fint att höra att du har tagit emot hjälp från flera håll. Hoppas att du erbjuds en bra psykologisk behandling inom psykiatrin med en behandlare som du trivs med. Du har kloka insikter om hur du fungerar, hur det du har varit med om påverkar dig och vad du vill uppnå framåt. Ja, hjärnan är som tur är väldigt formbar och det går ofta bättre än man tror att höra sina tankar säga "nä, det där kommer jag aldrig klara" eller liknande och sen ändå göra det man är rädd för.
Trevlig helg!
Sofia, Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Mer igenkänning.... Rätt var det är så går det överstyr. Jo, jag tackar jag.
Men du skriver att du blir en annan människa, en som du hatar. Varning där!! Ja, du blir säkert en apjobbig människa som förstör andras kvällar. Men det är också du. Det kanske är någon som skriker där inne och som bara får plats när ditt överjag är avdomnat av alkohol. Jag tror att man ska lyssna på den där ohemult jobbiga och besvärliga personen som inte kan uppföra sig.

För mig var det den där förtvivlade och ledsna delen av mig själv som tog plats när alkoholen gjorde det möjligt. Den där vettiga, förstående och humoristiska personen hade liksom redan slocknat. När min man frågade mig dagen efter varför jag sagt det jag sagt, så fick jag syn på det hela. Då förstod jag att jag måste ta hand om de delar av mig själv som normalt hölls i styr. Oavsett om jag skulle bli nykter eller inte.

Bra att du bestämmer dig för nykterhet. Men glöm inte bort de sidor hos dig själv som kommer fram när du är full. Det är också du.
Det är en del av dig själv som behöver bli omhändertaget. Fast på ett vettigt och nyktert sätt. Inte i fyllan på ett sätt som du inte trivs med.

Jag önskar dig en fin och solig dag!

Ja det är helt galet att dricka tre glas vin innan middagen! Jag vet inte varför jag valde att göra så just igår, var inte stressad iaf och det brukar vara en anledning. Min man säger att han kan se i mina ögon när det kommer att bli tokigt och han säger att han såg det igår. Det är som om det bor en annan människa i min kropp som då och då kommer fram och tar över, jag hatar den personen mer en något annat.

Ditt sätt att tänka om att inte dricka innan saker och ting låter mycket klokt. Jag har tänkt mycket på mitt intag det sista och det har gått väldigt bra men igår var det något som hände, jag drack fort och mycket. Jag tror att det enda rätta för mig är att sluta helt med alkoholen och förhoppningsvis är jag påväg dit.

Önskar dig en riktigt fin fortsatt dag☀️

Liten Tjej?

Det är ju ett övergående problem. Första gången måste man ta ”fighten”. Sen är det över. Om du inte bestämt dig eller inte vill vara öppen med dem, så kan du hitta på nån ursäkt, men förr eller senare måste du ju säga något om ni inte slutar umgås. ”Alkohol är den enda drog man måste motivera varför man INTE tar”. Vilket suger.
Men för det första så är många av oss som dricker för mycket rätt fokuserade på vårt eget drickande. Vare sig vi vill eller inte. Om någon inte dricker så funderar många på vad det innebär för dem själva. Jag brydde mig och här var mina skäl: ”Kan jag inte dricka nu om hen inte ska?”, ”Men hen som brukar vara så kul när hen är full”, ”Men hen verkar ju dricka lika mkt som jag, har jag också problem då?”. Så att du slutar dricka är inte problemet, det är hur det påverkar dem. Men jag trugade inte (efter tonåren i alla fall). Men det är väl dom du ska passa dig för, som försöker få dig att dricka, och de har troligen egna problem.
Mina vänner sa (tack och lov) ingenting mer än ”jaha”. Mer ytligt bekanta har varit värre. Och en sa till och med att jag skulle bli ”tråkig”. Men hon är motbevisad :)
Så försök skit i andra, du kan ändå inte ta ansvar för vad de tycker och tänker, men du kan ta ansvar för att må bra själv (sluta dricka). Men det handlar ju om att passa in i en grupp, vara lika, och det är det som gör det svårt. Men jag har märkt att det allt som oftast funkar bra att bara säga nej tack. Eller nej tack, jag dricker inte. Och med närmare vänner vara lite mer öppen.

Du är inte där ännu. Du skiter inte i allt och super inte ned dig ännu mer.
Men det hade såklart varit klädsamt om samhället kunde bry sig lite mer om människor INNAN de super ned sig. INNAN de blir självmordsbenägna.
Ja är i liknande situation, fast lättmjölksvarianten av ditt lidande. Men jag förstår hur du tänker.

Hoppas att du får rummet och att socialtjänsten kan enas om var du hör hemma. Du hör iallafall hemma här.

få häva ur mig lite ilska nu :-(
Jag fullkomligt hatar den typen av människa som ska vara typ lekledare eller bry sig om andra (för att ha kontroll???) och som bara anser att de är bäst på att ta hand om andra genom att tjata på dem att göra saker som jag själv inte tycker är ok.

Som att dricka alkohol.

Och att vara med på gruppfoton !!!

Nu träffade jag en som bara var tvungen att tjata på mig om att ta en lättöl till maten och jag sa att jag fördrar kaffe. Men se det gick inte in i hans lilla huvud. Det händer inte ofta men jag var tvungen att surna till, spänna ögonen i honom och säga att jag är vuxen nog att avgöra helt på egen hand vad jag ska äta/dricka. Han duckade och släppte ämnet.

Sen kom det där förbannade tillfället när han skulle ta ett gruppfoto och jag sa att jag inte ville vara med och karlj-en hämtar andan, jag spänner ögonen i honom igen, och han släpper ut andan och ger sig. Jag har tagit bort folk från fb bara för att jag är så less på dessa selfies med flinande nunor som bara ser korkade ut !!!!

Jag vet inte om jag har fel men det är mer sällsynt nu med tjatskallar som ska truga på mig alkohol ? ? Stämmer det ? Kan bolagets reklamsnuttar haft effekt ?

Jag kan reta mig på såna lekledare som tror sig stå över folks egna vilja och anser själva att de är väldigt driftiga ena som får folk att må bra. Och så är de bara små osäkra filurer som söker uppmärksamhet. Och att låta irriterande människor bygga bo i mitt huvud är inte bra för min sinnesro, det måste rensas !

Jag vill ha min nykterhet ifred och inte låta nån tafsare störa den därför ser jag till att rensa huvudet ibland.

Och nu är jag klar med det :-))

Hade lite tankar igår att idag skulle vara sista dagen att dricka. Men det finns ju ingen poäng. Hade ingen abstinens alls igår och vinet drack jag för att somna. Sen vet jag inte var jag ska sova inatt. Blir det bilen igen lär tankarna direkt komma om att drick så somnar du åtminstone. Det som är mitt stora aber nu.

Kontaktat soc men de skulle återkomma i eftermiddag. Seriöst? Handlingskraft? Inte konstigt vi har folk på parkbänkar. Ringer man om hjälp måste ju resurser sättas in direkt vid akuta behov. Får se vad som händer i eftermiddag.

Jag är sjukskriven och hemlös alkoholist kan jag sträcka mig till. Bokstavskombinationer är självdiagnoser. Får se vad som ev kommer fram vid utredningar. Det är ju något som ställer till det för mig ju.

Angående att dricka kontrollerat så vet jag ju att det krävs en jävla styrka och disciplin. Det tänker jag inte leka med. Tankarna är inte det som styr. Jag ska inte dricka alls. Nu är jag inte lika besluten att jag inte vill, men det beror ju på min situation och nedstämdhet etc.

Ja, vägen med alkohol går bara utför. Därför jag är glad att jag lyckats hålla det "inom rimliga gränser", jämfört med vad jag riskerar. Men det är jävligt uppgivet på alla plan just nu. I just dont fit into this world! Isolerar mig känner jag.

Sjukvården är inget jag behöver kontakta nu. Min läkare vet om det, han sa bara att "sluta drick" och det har han ju rätt i.

Ska kolla in ett rum idag kl 17. Vet inte när de ger besked. Hoppas på skyndsamt.

Soc ringde nyss. De tyckte jag tillhör Kävlinge trots att jag skrivit mig i Malmö och har kopia med stämpel från Skatteverket. Jag vistas i Malmö men icke. De hjälper inte till.

Fantastiskt samhälle vi har. Tro fan det är kaos i landet.

Skulle jag bege mig till kävlinge så skulle de säga att jag tillhör Malmö. Haha!

Och det enda man tänker, sup ner dig. Skit i allt. Då hjälper de kanske till, eller så går livet åt helvete. Slipper du balansera och försöka reda ut situationen.

Vet i fan om jag orkar mer. Tankarna går enbart på att slå mot de som hindrar mig just nu! Jävla helvete med allting.

Du skriver att du drack tre glas vin INNAN MIDDAGEN; och sen gick det som det gick.......

Det där känner jag igen. Har också märkt att det inte är nån smart grej. Det blir bara "fuldricka" av det hela. Vad bra att du lade märke till det!!
Det där glaset vid matlagningen är över huvud taget en dålig idé för oss som har insett att vi behöver Alkoholhjälpen.

Jag har själv märkt att man inte ens behöver dricka vin, om man äter först. Först mat, sedan vin. Det är bra att komma ihåg.
Först en varm dusch, sedan ett glas vin.
Först en rejäl promenad, sedan ett glas vin.

Så har jag minskat mitt drickande. Efter maten, duschen, promenaden så brukar lusten att dricka ebba ut.

tack för ditt svar. Jag och min man pratar också väldigt mycket och jag tror kanske det skulle vara bra för honom att läsa lite här. Jag läste lite i din tråd, grymt att du tagit beslutet om en fortsatt nykter semester. Vi ska snart på resa med andra familjer där det kommer vara alkohol tillgängligt var dag. Jag är väldigt orolig över hur jag ska lösa den situationen men ska försöka hitta på aktiviteter när klockan är 17 och korkarna brukar börja flyga. Är det en sak jag märkt är bra för mig som ännu inte tagit steget att sluta helt är att ju senare jag tar första glaset desto bättre går det. Igår fick jag i mig 3 glas vin innan middagen och då gick det som det gick...

Önskar dig en riktigt fin fortsatt dag.

Liten Tjej?

Jag förstår att du känner dåligt samvete för dina val. Gör inte det!! Jag har också skiljt mig från flickornas pappa, träffat en ny man och sedan skiljt mig igen. Mina barn ser det som att jag är stark och går min egen väg och gör min egen grej. Och att jag därför stöttar dem i att gå sin egen väg, göra sina egna val och ta livet som det kommer.

Den skam du känner tror jag inte beror på de livsval du gjort. Den skammen beror oftast på att man inte stått upp för sina behov. Att man slätat över och försökt "vara normal". Dina söner bryr sig säkert om dig! Just nu orkar de kanske inte prata med dig. Men du kan alltid göra saker bättre. Var ärlig mot dem, var ärlig mot dig själv. Kom också ihåg att jag hoppades att min mor skulle bry sig om mig så småningom. Det hoppet har funnits hos mig i 45 år. Lång tid för ett liten ledsen flicka att vänta lojalt på mammans förståelse och kärlek. Jag tror inte att dina söner behöver vänta så länge på din kärlek och värme.

Jag hoppas att du fortsätter att tänka att dina söner ska vilja prata med dig. Att du fortsätter att öppna upp för kontakt, fast du känner dig deppig och skuldtyngd. Att vara den där modiga mamman som inte stänger dörrar för att de inte känner att de duger till, innebär att vara kaptenen på sin egen skuta. Håll i rodret och segla med förstånd. Ta hand om dina behov, sköt om dig själv. Tänk dig att du både är kaptenen och båten. Båten måste vara i skick för att kunna klara hårda seglatser. Så ibland måste kaptenen laga båten, underhålla segel och skrov för att den ska kunna hålla.

Pellis! Du är en större människa än vad du känner just nu. Fortsätt bry dig om dina söner och älska dem. Det är kanske det enda du kan göra just nu, men det kommer att löna sig. Sen hoppas jag att du har någon som kan trösta dig nu när du tvivlar på att du är en mamma som duger. Så länge du finns där för dina barn och gör ditt bästa så är du en bra mamma. Jag vet att det är så.

Jag önskar dig en fin solig dag! En fin dag för att laga båten och vila. En dag då du vet att iallafall jag tror på att du är den bästa mamman för dina barn.

Jag har erbjudit min fru att läsa här inne. Hon har gjort det vid något tillfälle. Jag berättar för henne om olika livsöden som jag läser om. Vi har alltså en helt öppen dialog mellan oss om alkohol. Ibland säger jag till henne att jag ska umgås med mina alkis kompisar och försvinner in i forum dimman. Jag tror det hela beror på hur er relation ser ut för övrigt. Jag och gumman har levt tillsammans i mer än 30 år. Vi pratar om ALLT.
/Mrx

är det någon som låter sin partner läsa hör? Jag tänkte om det skulle vara bra för honom att försöka förstå vad jag har att tampas med. Eller är det bara dumt kanske?

drack för mycket och fick minneslucka igår. Det har gått bra innan men jag har förstått att jag skulle trilla dit en dag för det gör man ju när man har den här sjukdomen. Ett steg framåt att ta steget, det enda steget som måste vara det rätta för mig. Hur vet man att man nått botten, måste man dit för att få den enorma viljan att sluta helt?Jag har världens finaste man som stöttar mig och jag är så enormt tacksam att han inte dömer mig utan bara ger mig kärlek och lyssnar. Önskar att alla hade en sån fin människa vid sin sida❤️

Kram
Liten Tjej

Jag saknar dina rapporter från västkusten. Har du lagt ner forumet? Sommar och semester brukar vara jobbiga perioder vad det gäller alkohol.
/Mrx

Roger12, det var länge sedan du skrev något. Hur går det för dig? Du har väl inte trillat ner i träsket igen hoppas jag.
/Mrx

...väldigt mycket av din text. Det hugger liksom till i mitt hjärta då jag idag är den mamman som skiljt mig, nya man och barn. Först nu när mina stora pojkar är vuxna kommer slagen mot mig. Jag vet att de kommer att må dåligt en dag för att jag lämnade deras pappa för en ny man. De bryr sig inte om mig alls och det är helt och hållet mitt fel. Vill också vara den där modiga mamman som du skriver och stöttar dem. Förstående...men nu är jag bara deppig. Deppig för att de inte hör av sig till mig. All kärlek till dig och alla andra ?

Blir så rörd av att läsa dina rader. Det är en ynnest att kunna göra lite skillnad för en medmänniska.
I dag har jag ett litet tips på ”snuttefilt” av det basala slaget - ta vara på skogens skafferi! Jag var ute i går kväll och plockade en massa kantareller, känns som att vinna på lotto varje gång man upptäcker ett nytt ställe fyllt av guldgula godingar! Gratis är gott - delikat till och med!
Annars ägnar jag mycket tid åt trädgården numera, den har jag aldrig lagt speciellt mycket kraft på förr. Nu är den precis som jag vill ha den! Rosor, hortensior, klematis och allehanda andra perenner och sommarblommor varvat med bärbuskar, fruktträd, rabarber - SÅ härligt. Dessutom har jag köpt små solcellslampor (4,90/st på Jula, ok pris) som lyser upp på kvällen, tillsammans med ledbelysning och kulörta lyktor i trädet intill utemöblerna. Just det - jag har fixat den trasiga dammen också! Ny duk och en porlande fontän (som en bubbla på vattenytan, magiskt).
Tänker att det skulle vara underbart att ha fest här i sommar - då får gästerna gärna vin och öl. Själv har jag valt en annan väg. Av nödvändiga skäl. Lite trist men helt ok!
Önskar alla en skön dag??

Det kändes så hoppfullt när jag sökt vård och läkaren sade att jag skulle höra av mig till vårdcentralen i början av veckan för att kolla hur det gick med min remiss. Så jag ringde dit i tisdags. Men de hade inte fått nån remiss. Jaha?? De kunde boka mig till en läkartid som är idag, fredag. Jag tog tiden. Ytterligare en ny människa att prata med och förklara för. Det kändes inte så roligt. Men jag tänkte att jag får väl ringa till akutpsyk och fråga om de skickat remissen?

Jag ringde dit och det visade sig att den läkare jag träffat innan helgen, varken hade skrivit journalanteckning eller skickat någon remiss. Hon som svarade sade att läkaren haft så mycket att göra så han hade glömt bort. Satan, vad bortgjord jag känner mig!! När han konstaterat att jag inte tänkte ta livet av mig under helgen (slog bort de tankarna eftersom jag ju skulle få hjälp), så glömde han helt enkelt bort mig. Jag tumlade handlöst ned i mörkret igen. Satte siktet på överlevnad resten av veckan och nu får vi se vad vårdcentralen har att erbjuda idag.

Ringde även min mor. Hon som aldrig hör av sig och frågar hur jag har det. Berättade för henne vad som hänt och så småningom gled samtalet över den vanliga beklagan över sin man (det är inte min pappa). Jag sade till henne att det hade varit bättre om hon brytt sig om mig och min syster när vi var barn, istället för att satsa allt på ny man, nytt hus och ett nytt barn. Hon svarade helt frankt att hon prioriterat ett eget hus framför sina barn, och att det var hennes rätt eftersom hon hade krigsneuros. Tänk om jag hade gjort så med mina barn? Slutat bry mig om dem, kastat ut dem ur hemmet efter några år av försummelse, psykisk terror och misshandel. Och sen skyllt på att jag själv haft en taskig barndom och därför hade min rätt att skita i mina egna barn. Eller att använda min barn för mina egna behov. För mig finns inte sånt beteende. En mamma tar hand om sina barn och ser och förstår dem. En mamma intresserar sig för sina barn för deras egen skull.

Det har i hela mitt liv funnits hopp om att hon en dag skulle förstå och äntligen bry sig om mig. Men hon kan inte se andras behov, bara sina egna. Och för henne är det viktigast att ytan ser bra ut. Att hennes behov av status går före hur hennes barn har det. Jag vet att det låter bittert, det är bittert. Men det är tyvärr sant. Jag vet det, eftersom min syster och jag hade några bra barndomsår innan helvetet började. År när mormor bodde hos oss och tog hand om mig och min syster. Vi fick det som barn ska ha under de åren. Därför gick vi inte helt sönder och klarade oss. Vi fick förmågan att ta hand om våra egna barn. För min egen del skulle jag kunna skriva hur mycket som helst om det här. Men det får räcka såhär. Jag skriver det här, för att kunna gå tillbaka och läsa senare.

Det här är iallafall grunden till att jag ibland känner mig som en osynlig person. Jag vet inte riktigt vem jag är. Det är som att det saknas något och det blir tydligt när jag ska relatera till andra människor i nära relationer. Men när jag dricker alkohol, så känner jag mig lite mer levande. Då finns jag lite tydligare. Eller när jag umgås med djur eller vistas i naturen. Då är jag delaktig och finns till.

Jag har lärt mig att hantera känslor av att inte finnas. Jag har lärt mig att stå ut när jag drabbas av overklighetskänslor. Jag vet att det inte är verkligt när jag känner att jag inte kan lita på någon. Jag vet att jag inte är galen. Det finns heller inget att medicinera. Då hade ju alkoholen fyllt sitt syfte. Man kan varken medicinera eller dricka bort en smärtsam livssituation. Man kan inte heller supa bort insikten att man är trasig och bristfällig i sitt innersta känsloliv. Vägen är inte bort från smärtan och förvirringen. Vägen är igenom.

Mina barn bryr sig om mig. Den äldsta skickar SMS och önskar mig en fin dag och att vi ska höras senare. Den yngsta vill prompt följa med mig till vårdcentralen, fast jag har sagt att det inte behövs. Jag skulle hellre vilja vara den där modiga mamman som stöttar dem. Den roliga mamman som skojar med dem. Den där förstående mamman som inte ryggar för några känslomässiga behov eller yttringar från min barn. Den där mamman som brukar kunna stötta barnen när de är rådvilla och inte vet vad de ska göra. Men nu är det inte så.

Nu är jag den där mamman som bara gråter och är rädd. Som kämpar med att inte dränka sig i vinets smärtlindring. Som sitter i en båt med trasiga segel och har tappat bort kompassen.

Du är en arbetslös, hemlös alkoholist i dag (ev med någon bokstavskombination?) och har farliga tankar om att du nog kan "dricka rätt kontrollerat".
Se sanningen i vitögat och gör dig själv en tjänst genom att satsa på nykterheten istället. Den här vägen verkar annars bara leda käpprätt åt helvete.
Nu har du bett myndigheterna om pengar och akut boende, starkt jobbat där. Har du kontaktat sjukvården om ditt drickande?
Du förlorar ingen stolthet på att kontakta din syster, hon vill säkerligen sin brors bästa.
Din attityd med "up yours" förlorar du mest själv på - du är ingen pansaromsluten sköldpadda, be om hjälp! Som du beskriver det så verkar du ha en oerhört stark potential, som du inte får utlopp för. Lägger du flaskan på hyllan och tar itu med dina problem så har du en lovande framtid i sikte.
Eftersom din tråd heter "Vad ska jag göra?" så hoppas jag att du inte tar illa upp för välmenta råd.
Allt gott!

Jag hittade ju en halvt uppdrucken liten vinflaska igår efter jag skrivit detta, o det gick krama ut ett glas, vilket bara gjorde mig trött. och less på mig. varför kunde jag inte hälla ut den flaskan. Nåväl. Ny dag idag. börja om.

Pellis.. det är alltid så svårt att "tacka nej" när man umgås med vänner som dricker och man själv inte vill... jag har haft så svårt att tacka nej utan tänkt.. äh max två glas...för att jag inte vet hur jag ska tacka nej.... så antingen så träffar jag dem... eller så går jag inte alls.. känner att för dig måste det vara supersvårt om ni umgås tillsammans på semester...

Det var väl ca två år sedan jag var inne på forumet. Då jobbade jag fortfarande på att få min man och mig att inte dricka så mycket. Jag försökte upprepade ggr få honom att förstå vårt problem. Själv har jag gått i KBT terapi för att reda ut massa tankar... vilket till slut ledde till att "nu får det vara färdigt".. så för över ett år sedan tog jag beslutet att skiljas. Han ville då gå i familjerådgivning, vilket vi gjorde, för barnens skull.. Men kärleken fanns helt enkelt inte kvar... Nu har vi bott isär i över ett halvår... insåg bara för några dagar sen att jag absolut minskat på alkoholen Men... jag dricker inte lika ofta fast då jag gör det så har det blivit för tok för mycket och jag vill inte sluta.... dövar all den oro jag har med alkohol. Under senaste tiden har jag haft två "panikångest attacker"... de har inte varit nådiga... Ångest som knappt går att beskriva.... så nu har jag insett att jag inte kan ha en sund relation till alkohol alls utan bestämt mig för att sluta helt.... för min och för mina barns skull.... Att lämna ett äktenskap och att ha levt med någon i 15-års tid är det så jobbigt att inse att personen man levt med... just nu gör allt för att få en att må dåligt... skickar elaka sms etc... varje gång det "plingar" i telefonen får jag ont i magen... känns som jag står i försvarsposition tiden... Just nu är det tufft... Snurrar mycket i huvudet... Tacksam för lite stöd.

Ha en fin dag alla!

Du verkar vara beslutsam och ha en hög motivationsenergi! Jag hänger också här inne för att jag dricker alldeles för mycket vin men ska förändra det *snart*...

Va här inne varje dag om du kan det gör att allt är mycket mycket enklare. Jag är på semester och har inget internet utan får lita på 4G och internetdelning vilket är både krångligt och dåligt ute i skärgården. För mig innebär det att allt går så mycket sämre med karaktären från att avstå vin plus att vi är ett gäng på 12 vuxna som där iaf 10 st borde skriva in sig här. Kram ?