Senaste kommentarerna i forumet

Hej! Jag är här. Trevligt att vara saknad. ?

Allt är under kontroll. Mycket att stå i så här i slutet på terminen. Håller mig vit, och kommer att fira en vit midsommar hemma med enbart familjen. Jag tycker att det mesta funkar, har inga okontrollerbara sug. Men det är tråkigt utan vin, det är bara att fastslå.

Hälsningar från klinikens väntrum i Göteborg.

Tack för alla fina ord! Känner äntligen att jag är en liten bit på vägen! Hade räknat fel på dagarna ser jag nu, för det är dag 17 idag om jag klarar hela dagen! Känner en liten oro inför imorgon, är en ledig dag mitt i veckan och en typisk dag för mig att ”unna mig” vin. Fösöker komma igång lite smått med träning för att få tankarna på annat. Sprang en kortare runda igår för första gången på länge. Vet inte om jag är nykter enbart av rädsla för att min sambo ska lämna mig annars eller för att jag verkligen vill det själv, vilket är lite skrämmande. Som tur är känner jag tydligt av fördelarna med att vara nykter, piggare och mindre ångest framförallt. Känns som att jag skulle slås helt ut balans om jag fick för mig att dricka några glas nu, så jag gör inte det. Försöker ta en dag o taget och inte tänka så långt framåt

Hej ja har fått campral o antabuss vid olika tillfälle o använt var för sej, men misslyckats. Nu har ja en stark längtan att sluta med A. Ngn som vet om man kan ta dessa mediciner samtidigt? Min läkare är på semester så ja fick inget svar där. Vore tacksam om ngn vet o kan svara så snabbt som möjligt.

Hurra, jag vaknade och kände mig glad och pigg-trots endast 3 Tim sömn! Det var svårt att somna igår.
Jag drack 1/2 liter vin igår tidigt på kvällen. Kände mig nykter vid läggdags.
Känner mig nöjd med det, och jag tänker nu att jag ska minska först, och sedan sluta. Tror det är det bästa sättet för mig.

Idag ska jag köpa en liters tetra igen, men jag ska hälla över halva i en petflaska och lägga undan den andra halvan i garaget!!
Efter tre dagar med 1/2 l vin/kväll ska jag bryta helt.

Ska komma ihåg den härliga känslan av att vakna utan att vara bakis. Rastlösheten och ångesten som jag vet kommer i eftermiddag ska jag förebygga och ta udden av med en halv Atarax. Jobbar ständigt med att förändra och ta bort tankarna på vin, och har en inre bild på mig själv som fräsch och nykter bredvid en bild av mig som fylletant. Vem vill jag vara? Inget svårt val.
När vinet dyker upp i min hjärna ska jag klistra över den med bilden på mitt fräscha jag, och fokusera på att må bra istället för att känna efter hur mycket abstinens jag har.
Hoppas nu innerligt detta blir rätt väg för mig ?

Morgon

God morgon Me ?
Känner så väl igen den där längtan... för mig brukar den komma framåt eftermiddagen.
Sovit typ 3 timmar, det var omöjligt att somna först. Men vaknade och kände mig pigg och glad! Hurra, jag var inte bakis!

Läste att du har benso till hjälp, funkar det för dig? Själv har jag Atarax. Av en hel blir jag så trött att jag bara vill sova, nu har jag bestämt att jag ska ta en halv morgon och kväll. Tycker det tar udden av det värsta.

Nu är du redan på dag 2, grattis! ?

Önskar dig en fin dag, nu kämpar vi vidare. Vi är värda att vara nyktra och må bra!
Kram

Känns som allt annat är meningslöst och det enda jag ser fram emot är att få dricka. Alla drömmar och alla roliga saker, allt känns meningslöst. Bara problem som kastas på mig hela tiden, det enda som jag kan göra okontrollerat är att dricka. Spriten sviker ju inte liksom, bara dricka sig full och skita i allt meningslöst dravel omkring. Vad är meningen att sluta med detta giftet om allt bara är skit ändå. Jaja, sluta måste man ju ändå för annars lär döden vara väldigt nära.

Vaknar utan ångest att jag drack igår... min morgon börjar så i vanliga fall. Försöker rekonstruera kvällen innan. Hoppas att barnen inte märkte så mycket. Lovar mig själv aldrig mer... det är år sedan jag vaknade utan att vara bakis... men så jädra fantastiskt är det inte.... min hjärna skriker efter vin... bara längtar efter få ta ett första glas, känna lugnet sprida sig i kroppen...

Ja hur ska jag lösa alkoholproblemet? Vet inte, har hållt uppe i perioder, ett par månader då och då. Men sen så åkte vi iväg på en weekend jag och min pojkvän. Drack såklart en öl till maten, direkt triggades suget igång och jag ville bara ha mer! En weekend med en öl i solen slutade med att drack konstant hela förra veckan. Igår skulle jag ha hjälp en kompis med lite grejer men var helt slut av allt drickande så orkade inte ens svara när hon ringde. Kommer hon förlåta mig? Min pojkvän frågar ibland om jag druckit då jag beter mig annorlunda men jag toknekar såklart. Han måste ju fatta ändå men ändå stannar han hos mig och säger inget mer om det. Idag är jag ”sjuk” då jag är bakis. Ångest över att jag sviker mina nära och kära, ångest av att jag sviker min arbetsgivare.

Vem skulle tro att jag är en alkis som klär mig fint med ett fint jobb. Men jag är precis lika mycket alkis som personen som ligger och sover på parkbänken. Som jag ibland kan kolla snett på, helt sjukt egentligen. Vem som helst kan hamna där. Jag kan bli av med mitt jobb. Inte ha råd att betala hyran och vips så ligger man där.

Gått till psykolog i omgångar. Betalat själv för det mesta.
Äter kroniskt 20 mg citalopram, men det vet jag inte om det hjälper nått. Men det skadar inte direkt heller.
Gällande alkoholen tar jag ingen hjälp annat än forumet. Sa till min husläkare som jag känt länge, att jag nog var alkoholist och skulle sluta. Han blev förvånad och sa att jag kunde säga till om jag ville ha nån hjälp. Han blev än mer förvånad när jag hållit uppe i 6 mån vid det tillfället :) Men det har känts som att det mesta sitter i mitt huvud. Ville inte ge mig för många kryckor, eftersom jag redan har piller. Så nu försöker jag visa mitt huvud vem som bestämmer här egentligen. Då tog jag namnet IW och på den vägen är det. Var och en måste hitta sitt sätt. Jag jobbar mest med envishet. Världen gör mig deppig till och från men jag kan kontrollera min egen värld (alkoholen). Sa jag mest till mig själv.

Du startar min vecka igen med gapskratt och viljan att finna ro i livet, du visar att det går.
Tack snälla du för du delar med oss❤️ En stor kram till dig och dina ord är så viktiga för många av oss// Strulan

Vilken fin text. Tack för att du delar med dig.

Personligt rekord. Två nyktra veckor avklarade. Ca 1.400:- sparat och minus 1,7 kg på den här tiden. Det går sakta åt rätt håll. Ingen ångest och inga minnesluckor. Inget ramlande ur sängen. Inga pinsamma sms till någon. Inga okontrollerade vredesutbrott. Däremot den här tröttheten som jag inte vet vad den beror på. Kan känna mig pigg men så plötsligt kommer en enorm trötthet över mig. Jag kan behöva ta en tupplur på em. Sen denna trötthet tidigt på kvällen. Igår la jag mig före kl 20. Inte undra på att jag är vaken nu. Men jag somnar nog strax om igen.

Så....söndag igen, och dags för en resumé efter en veckas nykterhet.

Är egentligen helt slut, mest mentalt.
Varför kan man fråga sig, jo orkar inte riktigt att vara så där j..la trevlig hela tiden.
Vi har haft besök i helgen, frugans barndomsvän ifrån Holland med pojkvän, och inget fel på det, helt okey.
Men andra helgen på raken med besök och väldigt lite egentid, jo jag har ett stort behov av att få vara med mig själv.
Lite ungefär som nu, jag behöver tid för eftertanke, vad har hänt, och hur kändes det, vad ligger i röret framledes???

Jodå, jag sköter mig exemplariskt, trevlig och så där, men efter ett par dagar så är jag helt uppblåst.
Minsta lilla hastiga rörelse hostning eller nysning ger små mystiska ljud akteröver och en klar risk för att avslöja mig med en oangenäm doft.
Går bakom huset för att släppa på trycket, öppnar dammluckorna och dammar av något som kan liknas vid en avlägsen tsunami.
Ja den hörs i båda långa och höga toner och naveln återgår ifrån en putnavellook, och jag har gått försiktigt dit utan att slå i några vassa kanter, ballongen får inte brista.
Skakar av eventuella explosiva gaser ut brallorna och trippar glatt och belåten tillbaka till framsidan av stugan.
Runt fikabordet råder det nu en förödande tystnad, det som tjattrades så förfärligt när jag gick...
-What?, säger jag med en oskyldig min.
-Du ska inte tro att du kunde göra detta lite mindre diskret, tror du?, säger frugan.
-Hördes den, frågar jag lite skamsen.
-Låg tegelpannorna där på gräsmattan när du gick runt hörnet?
Jag tittar mig runt, ser inga tegelpannor och fattar att hon drar på lite...
-Men asså jag var på andra sidan huset!...
-Det hördes.... säger frugan med en bister min...
-På andra sidan huset?, du skojar.
-Töm brallorna och kom och sätt dig.
Jahopp tänker man, här råder inga hemligheter, inte ens på ett avstånd av.....tio meter!
Vet inte om våra gäster betraktar mig med avsky, eller håller på att brista ut skratt, ansiktet har många uttryck om man säger så.
”Naturbarn, inte tycka om...” sjunger jag lite lågmält och försöker citera Povel Ramel i en av hans sångtexter.
Ingen reflekterar och jag sitter där ensam om min lilla inflikning...

Så det där är bara en av många små saker som ställer till det för mig, jo jag släpper väder mer öppet när jag är med de jag känner.
När jag inte för vara mig själv så kvävs jag (haha, det där var ju nästan roligt, ja eller de andra då)
Okey ni fattar, jag har ett stort behov att få rå mig själv, kanske inte är så lätt att leva med trots allt, eller?

Hursomhelst hennes pojkvän var väldigt imponerad av den svenska naturen i Stockholms skärgård.
Han satt tyst länge på berget och bara blängde ut över nejderna när havet krusades lite av vinden i solnedgången.
Han blev nästan irriterad när jag skulle vara trevlig och konversera lite, ungefär som om han ville säga...kan du inte bara hålla käften en stund medans jag fullständigt förförs av denna underbara utsikt...
Nu sade han inte det, men någonting i hans blick ville förmedla detta, och det är andra gången på någon månad våra utländska besökare får ungefär samma beteende.
Inte så svårt att förstå varför vi svenskar är som vi är, vi är nära naturen och kan till synes vara lite introverta.
Men det är som om vi för ett samtal med naturen och gillar inte att bli störda, nu beter sig våra besökare på samma sätt, smittar det?

Efter frukosten i morse begav sig de hundratalet milen hemöver i gassande sommarvärme, och jag kunde inte vänta med kommande arbetsuppgifter utan satte igång med en gång, olja trallen vid balkongen invid bastun, sex liter och tre timmar senare var jag klar.
Den gulnande spaljén fick åter sin gröna färg och jag måste få säga med min kemisk förstöra hjärna att jag tycker det luktar gott.
Det ser nästan nybyggt ut och jag kan glädjas åt det ännu mer.
Nu förtjänar jag lite belöning och öppnar ölkylen i förrådet och upptäcker...vem i he..te har druckigt upp min låtsasöl?
???
Det är ju jag, och kommer på att jag skulle ju ha fyllt på förrådet denna helg, men besöket fick mig att tappa rutinen.
Så det blev till att suga på lite tonic water, för beska ville jag ha.

Nu lite ledighet, lägger mig svettig i hängmattan för att slappa bort lite dyrbar tid.
Dottern som sitter med sin dotter i paviljongen skiner upp och utbrister ....morfar!
Hon lägger knyttet som är lite otålig i mitt högra armveck och jag tänker....ska jag ha henne när hon är grinig?
Men okey, jag kan nog fixa detta och sätter hängmattan i gungning.
Den knarrar så där lite gammaldags och ”hemtrevligt”, erk...irk i varje svängning.
Mitt barnbarn får stora ögon och tittar upp i lövverket i den stora eken som hängmattan är fäst vid.
Solens strålar spelar i lövverket och det lyser så där knallgrönt genom bladen, och det är verkligen fascinerande att titta på.
Hon tystnar och kan inte släppa blicken, eller så har hon med sina 7 veckor svårt att fokusera blicken när det gungar.
Vinden får bladen att fladdra fram och tillbaka och siluetterna ifrån dem spelar skuggteater på hängmattans insida.
Jag håller hennes båda fötter i min högra hand, hon är helt naken så när på en liten miniblöja i denna varma sommardag.
Hon formar sig som en halvmåne runt min tjocka mage och hennes armar sluta att vifta så där okontrollerat som de gör vid den åldern.
Jag pluttar in den där lilla lila mininappen och hon sluter ögonen i min trygga famn.
Jag får tag i en rot med vänsterhanden och får en väldans fart på hängmattan, tillsammans vaggas vi till sömns.
Det blåser till lite ibland och jag skyler hela hennes kropp med handen så att hon inte ska frysa.

Just i denna stund så känner jag enbart en sådan lycka och en sådan rikedom.
Jag har lyckats skapa två vackra barn som nu har lyckats skapa en generation av dem själva, utan mig fanns ingen av dem.

Försök att få vilken berusning som helst att knäcka denna känslan som jag hade idag, den finns inte.
Och skulle den ens försöka så skulle den inte vara sann, en kemisk påverkan som egentligen inte existerar, ett falskt äventyr.

Att slå hål på alkoholens hemligheter är en del av nykterhetens tributer, jag har avslöjat den.
Om någon säger att nykterheten är tråkig, vad är då den lögnen som alkoholen påstår vara så mycket värd.
Livets berg och dalbana är minst lika intresserat om man ger den en chans...

Jag föredrar att vara rik på liv istället för ångest.

Berra

Hej,
Jag har just nu ännu en gång klarat av tio dagars nykterhet. Men suget, viljan att ta ett glas vin är så stor, känslan när första klunken plaskar ner i magen är så härlig. Hur ska livet bli? Nyktert? Jag kan inte förstå hur! Kommer suget att försvinna? Ersättas av annat? Jag förstår inte. Jag har tidigare haft korta enstaka dagar då jag lyckats låta bli för att jag sett framför mig att på fredag får jag gå till systemet ...
Jag blir tokig av att inta veta. Får jag dricka igen? Livet känns meningslöst utan att få ta ett glas vin, som blir två och tre och kanske fyra, det är det som är problemet; att jag vill ha mer när jag börjat dricka. Varför inte kunna vara nöjd med ett glas? Finns det bara ett glas så tackar jag nej, så illa är det. Kan jag inte få mer så måste jag låta bli annars blir det ett eländigt sug.
Jo jag är nog alkoholist.
Hjälp!

Vi är många som har tagit udden av ångest med vin, fast vi visste redan innan att det är det sämsta man kan göra. Fint att du har hittat hit! Nu kom din måndag :) Varje dag utan den dör vinflaskan räknas. En dag i taget sparar du in hälsan och vikten igen. Välkommen!

Tack för era svar, skönt att inte vara ensammen. Alkoholen har för mig blivit ett sätt att försöka få tankarna och oron att sluta snurra. Även om jag ätit antidepressiv medicin så har oron inte slutat, ångest över jobb, möten, prestation, blir lättstressad. Jag vet att jag i perioder jobbat då jag egentligen borde varit sjukskriven och för att orka med ångesten så har vinet på kvällen blivit en vana. Jag lider av katastroftankar/generell ångest. Jag kan ha så jävla mycket ångest att det enda sättet att kunna ha en "vettig" konversation med min sambo kan ske när jag druckit. Dagen därpå likadant....

klarat mig genom dagen och kvällen utan alkohol. Drack upp allt igår.. (herrejävlar drack nog tre flaskor igår ?) tagit en benzo nu ikväll för dämpa ångesten. Ingen långvarig lösning, men min strategi dag ett och två... Och du, en halvliter är betydligt bättre än en liter eller en och en halv. Vi kämpar åt rätt håll... och döm dig nu inte för det! Vi tar en ny dag i morgon tillsammans som vi ska klara oss igenom. Kram och hoppas du kan sova gott.

Sluta oroa dig. Du kan oroa dig för att ett flygplan ska krascha i ditt boende istället. Abstinens kommer du få men inte mycket värre än den svårare ångesten.

Just den var det! Jag är kristen, men har slutat gå till kyrkan eftersom jag upplevde att det bara blev en massa tuggande och mässande där ”rätt ord” och from fasad funkar som ett ogenomträngligt pansar. Men den här kyrkan gjorde stort intryck på mig. Människorna, atmosfären, vittnesmålen, värmen och kärleken... Allt var så genuint. Tryggt. Vill ha mer av det :)

.. minska istället för att sluta tvärt. En stor del i mitt problem är att jag är så rädd för att få svår abstinens att själva rädslan ger symptom, om jag inte varit så orolig för abstinens hade jag kanske inte känt av det så mycket..?

Hur har det gått för dig Me? ❤️
Inte jättebra för mig.. drack en 1/2 l vin tidigare ikväll då rastlösheten blev för jobbig, en stor ångestklump i hela kroppen.
Men jag försöker se det som ett framsteg, 1/2 l är bättre än 1l och den värsta rastlösheten har lagt sig.
Vi får kämpa vidare och göra vårt bästa framöver!
Styrkekram!

Att minska och sen sluta kan fungera men enkelt att öka igen när man tycker det åter blir tråkigt, ensamt och med ångestpåslag.

Men ångesten minskar utan alkoholen på sikt. Dock gav jag själv upp efter 20 månader när jag inte orkade stå emot känslorna längre i kombination med att Försäkringskassan tagit över 100 dagar på sig nu utan att komma,med ett beslut om min sjukpenning. Är det ens värt att kämpa mot Sveriges makter?

Så nu har jag druckit mellan tre fyra öl upp till 20cl sprit och fem sex öl om dagen. Får se om jag kan få stopp på det helt enkelt.

Ångesten blir påtaglig efter ett tag om dagen utan alkohol...

En flaska vin om kvällen under en längre tid klarar du nog sluta tvärt på. Klart du kommer få din ångest om kvällen och lite anbat skit men inget du borde behöva oroa dig för.

Finns de som druckit en flaska (eller mer) vodka dagligen och kan sluta tvärt.

Men det är ett helvete dock att hoppa av hamsterhjulet för det snurrar rätt fort efter ett tag.

Bra att du hittat hit, hjälper mkt att skriva av sig och få stöd av andra som förstår. Är nog ingen fara att sluta även om de första dagarna är hemska.
Men även om man lider är det värt det, för det vänder det lovar jag dig// kram Strulan