Senaste kommentarerna i forumet

fullmånen....

Det här verkar ju hopplöst! Jag vill sova - NU! Suck... ?

Jaha, ikväll ligger jag vaken igen... Det är väl för mycket som surrar runt i huvudet. Gud, ge mig nattro, tack. ?

Välkommen hit till forumet. Det låter som ett bra beslut av dig att berätta för dina närmaste hur du mår. Bara det beslutet kommer säkert kännas som en stor lättnad. Fint att du beslutat dig för att be om hjälp. Lycka till! ?

Imorrn kommer jag berätta för mina anhöriga hur illa det är. Värsta är att de kommer inte tro mig.. Levt med skiten i snart 20 år. Ingen vet nånting! Måste få ett slut! Har kämpat och kämpat för att bli fri, men misslyckas varje gång. Antingen får de hjälpa mig eller så får det bli nåt behandlingshem

Har nog haft ångest innan också, innan jag tog till alkoholen. Har verkligen rannsakat, och jag har insett att jag mått dåligt ända sen jag var liten. Men hade då svårt att sätta ord på det. Men nu förstår jag. Jag har alltid känt mig annorlunda, inte att jag duger som jag är m.m. Det har jag kontrat med att alltid försöka med att vara duktig och snäll för att folk ska tycka om mig. Jämfört mig mycket med andra m.m. Och då finns det baksidor, man blir utnyttjad. Svårt att säga nej. Dåligt samvete. Sen har det hänt saker de senaste 4-5 åren som spätt på det ytterligare. Inbrott, brandolycka, en kille som misshandlat mig psykiskt och fysiskt samtidigt som jag försökt att hjälpa honom med sina problem, andras problem, sköta mitt företag och mitt andra jobb. Ett ekorrhjul utan dess like fyllt av stress. Vilket har resulterat i där jag är idag. Men jag kämpar, jag ska hitta vem JAG är. Det är mitt mål. Och min dröm.
Jag har tagit hjälp, gått hos psykolog på vct sen januari till april då hon skickade mig till öppenpsyk för vidare behandling. Men där har jag bara varit en gång hos en ssk. Nu har jag fått tid den 21/8 hos en psykolog för en djupare bedömning. Psykologen jag varit hos innan satte diagnoserna ptsd och utmattningssyndrom. Så vi får se. Sen har jag tagit hjälp av hypnos, healing, bioconterapi, varit hos ens om jobbar med tankens kraft m.m. Så jag har verkligen gjort mitt bästa för att ta hjälp. Och det har hjälpt. Jag vet att allt sitter i hjärnan. Man ska bara överlista den.
?

Hemresan på båten blev okej. Lyckades sova trots vilstol bara. La mig på golvet till sist. Fanns någon gemenskap bland alla oss som låg huller om buller.

Min polare skulle hämta mig på morgonen efter när jag kommit i land. Runt 06.30. Så tankarna var att, drick inte mer än att du kan köra då. För min polare lämnar alltid nycklarna direkt till mig ifall han hämtar mig.

Ville samtidigt få sömnfeeling på båten. Hade under dagen druckit två öl på djurparken samt när jag åt en stor döner kebab. De hade gått ur kroppen när jag gick på båten. Dum vana att beställa den sortens öl. Jävla balansgång. Vet ju vilka risker jag utsätter mig för. Drack upp medköpta vodkan samt beställde en öl i baren. Tuggade i mig chips och föll in i sleeping mode. Vaknade vid 04 ungefär och efter det var det ingen vidare sömn.

Kom i land och tog tåget, min polare hämtade mig och blev skitsur att jag inte ville köra, han var rädd att inte hitta parkeringsplats nära sig. Jag "visste" det skulle lösa sig då folk kör till jobbet etc. Det fanns plats. Onödigt dock att irritera upp honom då jag vet hur han fungerar.

Fått låna bilen att sova i då jag inte orkar hämta tältet etc, och hade ändå behövt bilen för att köra och tälta. Duschade på centralen men 50 spänn! Huga. Det tänker jag inte göra om.

Fick tusen tankar om jag skulle inom systemet. Var längesedan jag var där. Beslutade mig för en flaska vin. Kanske inte dricker den. Självbedrägeri då jag vet den kommer slinka ner. Men inte druckit något idag och det är väl det längsta av alla dagar. Och alkoholmängden är också den klart minsta hittills på ett tag. Runt 25cl vodka omräknat. Lär väl inte helt somna på det men får trötta ut mig. Samtidigt vet jag inte var jag ska ställa bilen och innan dess blir det ingen alkohol.

Köpta vatten och chips också. Skrivit mig i en större kommun nu. Var på skatteverket och snackade även om försäkringskassan där. Upp till åtta månader kunde det ta. Seriöst, åtta månaders väntan på sjukpenning? Fixade med mig massa papper och drog till soc. Nu får de fan hjälpa till med allt i väntan. Fel kontor tydligen så får ringa imorgon istället. Kan jag få en knuff åt rätt håll nu. Så jag kan andas lite. Hoppas de kan betala något billigt enkelrum i tio dagar. Vore guld värt.

Annars vet i fan vad som händer. Måste samtidigt vara snabba beslut imorgon. Orkar nog inte sova i bil fler nätter. Vill inte hämta tältet hos syrran. Vet inte helt av vilken anledning. Men typ som att hon "fick rätt". Samtidigt om jag hämtar tältet så är det "up ypurs", jag överlever. Hålla fasaden uppe. Inte be om hjälp. Hård som ett sköldpaddeskal.

Imorgon måste vara sista dagen jag ska dricka. Tankarna kommer alldeles för ofta nu att, jag kan nog dricka rätt kontrollerat. Men glad det gått bra ändå den tiden jag druckit nu även om det blivit dagligen. Skillnad på mängden nu och minst en bib i fem dagar i sträck!

Kan vinden blåsa mitt håll nu?

Möte igen. Alltid trevligt. ?

M

Över tre är rätt vanligt bland oss här skulle jag tro.

Jag förstår att det känns så men försök att inte vara så hård mot dig själv. Vi är alla mänskliga och vi begår alla misstag. Det viktiga är en vilja till förändring.

Jag tror på oss oavsett hur många gånger vi halkar ner igen. Vi har en inneboende glöd och det finns ett ljus i tunneln. Och ljuset hur litet det än är, är frånvaron av mörker.

.

att sluta dricka, det syns ju tydligt i min dagbok, speciellt läskigt är när jag ser den flera år tillbaka och det är samma visa. Så glad o stolt över mig själv när jag inte smygit iväg till bolaget tre eller fyra gånger varje vecka, utan kanske bara en. eller inte alls. Men det slå till så hårt. I lördags kväll, efter jag umgåtts med mina syskon (hade varit på bolaget innan, så ryggsäcken var redan full), så svepte jag ner massa öl. Bestämde mig på söndagen, nä, inte någon gång fler. Så måndagen gick ju bra, var glad, och även på tisdagmorgon. Nu ska jag inte dricka mer, jag ska kämpa, för jag mår ju bättre så här. Osså senare på dagen, tog jag cykeln ner till stan, för att handla på bolaget. Öh, vad hände nu då. Jag cyklade hem igen, utan att ha uträttat mitt ärende. Glad. Tog sedan en biltur för jag skulle göra nått, och vad gör jag då, jo går in på ett av de andra systembolagen i stan, fyller på med en liten vin, 6 starköl o 2 eller om det var 3 cider. Så var den kvällen förstörd.

Onsdagen så, ganska typisk bakfulletrötthet, var tvungen vara bland folk, vilket nog var bra, sov en del. Så idag, torsdag, är det kanske dag 2 då. Är jag nykter, har varit ute och joggat lite i skogen på morgonen för att inte bara sitta ensam hemma i lägenheten, och funderar på dra iväg en tur med mtb:n för att få nån annan kick än den där härliga dimman som jag så älskar. Dimman gör att jag utsätter mig för andra saker, säger dumma saker, skriver dumma brev. Det jag ibland undrar över är - varför ser inte någon det? eller gör de det, men säger inget??

Jag är ensam om detta vad jag vet. Så att skriva här bland er, och läsa att det finns andra i samma situation, hoppas jag kommer hjälpa mig att komma vidare ut i frihet.

Skit vad sur o arg jag ibland är på mig själv för det här. Det är ingen mening att försöka låta bli! Jag är inte värd något annat. Eller de kvällar jag är nykter också hör jag någon granne ha fest, eller hur de knäpper en öl... så mysigt...

Att sluta helt är läskigt, så skitläskigt. Vad ska jag göra med all tid? Tror det är en av de stora grejerna för mig. VAD ska jag göra med all tid.

Dagens reflektion. I dagens DN, första delen, finns 8 st halvsidesannonser för vin utav totalt 28 sidor. Jag inser att bolagen bakom annonserna är stadd vid kassa... ?

Tack, snälla du. Ja, det finns nästan ingenting som gör en så förtvivlat hopplös som de myndigheter vi har idag i vårt land. Fånga mygg och sila kameler..

Förstår precis hur det känns att få jobbiga meddelanden från myndigheter, har själv tampats med FK när jag varit som skörast i livet. Hade man en gnutta hopp innan så är det som bortblåst när arbetsförmedlingen, FK eller vad det kan vara rycker undan mattan under fötterna på en. Offerkoftan på - sorgsen och sugen på att bedöva sig och bara försvinna...
Jag fick hjälp av en duktig läkare som fixade mitt problem, en fackrepresentant snackade med cheferna om nödvändiga anpassningar för mig.
Har märkt att jag varit dålig på att be om hjälp när allt känts svart och hopplöst. Det gör inte saker bättre. Ingen är tankeläsare så det gäller att öppna upp och be om hjälp (om det går att få, ofta blir man förvånad när ens "oöverstigliga" problem faktiskt går att lösa). Sätt upp mål, delmål och kolla vad du behöver göra för insatser längs vägen för att förverkliga det du vill uppnå. Visualisera framgång, hur DU vill ha det.
Det var mycket svammel i dag från Miss Hyde, men jag hoppas att du förstår att jag vill ditt bästa, Femina! Hoppas att du blir bönhörd också.
Kram

Välkommen hit till forumet! Jag hör smärtan i dina ord. Du dödar dig själv med A och framför allt dör livsgnistan i en sakta men säkert. Berätta gärna lite mer om dig själv och din situation. ?

Snyggt jobbat, FinaLisa! Håll i nu. Kramar tillbaks

Haha, jag skulle nog också bli gulblå efter första veckan, utan cigaretter. För några år sedan när jag slutade med ciggen (ett antal återfall på kontot) hade jag läst att man skulle ha en gummisnodd runt handleden och snäppa till när suget kom. Det blev en smärtsam erfarenhet! Minns inte hur rökstoppet slutade den gången, men jag tror i grund och botten på att befästa och belöna det goda istället. Eftersom jag har trillat tillbaka i beroendet flera gånger så är jag ingen förebild iofs... Men jag kan tipsa om Allen Carr! Hans böcker om att sluta med alkohol och rökning visar hur hjärntvättad man är som alkis/nikotinist. När man ser igenom "spelet" så känner man sig SÅ smart, stark och motiverad att sluta helt. Då var t.o.m. suget lite eggande, typ "kom igen då, jag vet vad du går för, nikotin-monster - jag är fri och struntar i dig!" Nåväl, alla sätt är bra utom de dåliga. Allt gott!

Med att associera om suget. Kanske ska prova när jag ska ge mig på snuset. Men min arm kommer nog att vara gulblå efter första veckan.

Hej,

Ett tips är Naltrexone eller Antabus. Man slåss mot sin hjärna som pga evolutionen i miljontals år går igång på alla belöningar: mat, sex, alkoholen osv. Det kan kännas övermänskligt att stå emot och jag tror mycket på medicin som ett stöd.
Det är inte skamligt att söka hjälp.

En annan sak jag läst om (det här låter knäppt men iaf) är att när man känner sug ska man nypa sig i armen. Den primitiva hjärnan börjar då förknippa suget men smärta. Jag testade under mitt senaste försök att hålla mig nykter och det fungerade faktiskt. Suget försvann för stunden.

Önskar dig en fin dag!

Läst hela din tråd. Fin läsning och mitt i läsningen blir forumet lite av en snuttefilt eller i alla fall det en kan behöva för stunden, för att inte ta till en momentan verklighetsflykt som förstör verkligheten ännu mer.

Du är sanslöst stark och jag är djupt imponerad.

Har tagit min första tablett Antabus idag. Föga förvånande känner jag mig mycket mer i balans de dagarna jag antingen inte dricker eller inte är bakis. Idag är en sådan dag.

Jag ska göra en lista på alla de vinningar jag får när inte har greppet om mig.

Tack för att ni läser ?

Dag 5 idag och det känns så skööönt att ha dessa dagar bakom sig!
Nu är det spikrakt på den nyktra vägen som gäller ?

Ha en fin dag i solen alla forumvänner☀️
Kramar
???

Under en tid i början som säkert är individuell så är min åsikt att det mest handlar om att överleva. Att tiden ska gå. Känns ju så klart fel att ”slösa med livet”. Men att sluta dricka är ju strategiskt viktigt för ens välmående. Alltså man tar skit ett tag för att få en lång tid med högre livskvalitet. Så jag gick och lade mig vid 8 om suget var för stort. Gick inte på vissa sociala tillställningar. Åt mer godis och annat ohälsosamt. (Men motionerade också mer). Suget och/eller vanan går över med tiden (som sagts ovan) så försök att distrahera, underhålla eller sova bort tiden tills det blir bättre. Alla medel är tillåtna (utom andra droger som inte ordinerats av doktorn). Och lita inte på rösten som dyker upp och undrar ”var det så illa ändå?”. Se upp för autopiloten som kan tränga undan allt rationellt tänkande och bara styra fötterna till närmsta alkoholoas. Du fixar det!

Med en rapport om ”kulorna”. Jag har under hela mitt liv varit skeptisk mot allt som jag betraktar som hokus pokus. Allt ifrån religion till auramassage. Men gradvis har det gått upp för mig att jag inte har alla svar. Så jag försöker öppna mig för nya saker och perspektiv. Vore kul att höra vad du tycker om dessa. Kul att dagen varit bättre och hoppas morgondagen (...idag) blir lika bra! Och grattis till 30!