Senaste kommentarerna i forumet

...går och lägger mig nikotin- och alkoholfri, fast dagen varit så tuff att jag önskat mig tyngre droger, än dessa båda, i mitt blodomlopp, för att stilla allt och bara stoppa upp för en stund...fast då hade jag missat livet, när det drar åt snaran som f**n och sen lättar på trycket igen. Oron kring när och kär och närheten till katastrof har följt varje andetag idag, men allt har gått bra. Märkligt att vilja dricka/fly för att slippa det onda, sen dricka/fly för att fira att det gick bra... Jag drackflydde inte och nu är dagen slut och alla de jag älskar andas lugnare ♥️

Men att alkohol snurrar i människors hjärnor när livet prövas känns riktigt tråkigt, att det är så vi byggt denna norm och präglat oss...så ock jag...och någon annan i min närhet tog sig nog något starkt när någon kom hem till sitt, men idag var inte någon jag...och jag inte någon, fast det hade varit skönt!

Starkt du är som vågar och orkar ta tag i det. Lycka till med samtalet med din man. Kram

Konstigt att se folk fräscha och fulla av liv l morse...det verkar som de tar till vara om varje minut i sitt liv...Det gör inte jag utan tvärtom..Jag dödar varje minut mig själv.

Du är inte ensam. Tillsammans får vi försöka motstå den drog staten tillför oss hela tiden. Be strongt and your got a life.

Ibland önskar jag att systemet stänger för gott. Jag klarar jobb och sociala verk. Men fan klarar inte av detta sug efter vin. Är det någon som känner igen sig. Eller har några bra tipps?

Gratulerar till dina 30 dagar! Sen rullar det bara på... ?

Åh vad jag känner igen mig i personlighetsförändringen. Man blir en annan och verkligen inte ”mer sig själv” utan en elak, fräck, ogin och skrytsam typ.

Känner även så väl igen mig i dödsångesten som bara verkar bli värre med åren (och ju fler fyllorna blir).

Välkommen hit, jag är också ny.

Mvh Cg

J

Jag känner igen mig så väl i att alkoholen förändrar personligheten - från Dr Jekyll till Mr Hyde... Den berusade sidan kan vara väldigt härlig, framåt, full av självförtroende, flörtig och kul - men också nattsvart hemsk. Du har förlorat kontrollen många gånger med tuffa konsekvenser.
Klart som kristallvodka att du ska lägga flaskan på hyllan innan värre saker sker!
En dag i taget, hoppa över det första glaset så slipper du skiten.
Lycka till!

I eftermiddags var jag på akupunktur, superskönt och avslappnande. Fick ett gäng magnetkulor i ena örat som jag ska pilla på under veckan framöver. En av punkterna är lugnande, en är mot sug, bland annat. Jag har haft hjälp tidigare av akupunktur. Är det placeboeffekten så är det ju bara att tacka och ta emot. Om någon är intresserad så kan jag återkomma med rapport längre fram. Man måste givetvis köra några gånger för att det ska ha någon effekt.
Vill gripa varje halmstrå för att må bättre. Måste ta hand om hälsan och vara snäll mot mig själv för att klara av jobbet efter semestern.
I kväll fick jag faktiskt lust att gå till gymmet, för första gången på flera veckor. Kroppen har längtat efter styrketräning och svarade med en riktig boost! Skallen rensades lite på köpet, plötsligt känns allt lättare.
Vilken skillnad på sinnesstämning mot i går! Så glad och tacksam att den här dagen blev bra, utan onödig oro för framtiden. Det jag kan påverka ska jag fokusera på, så himla onödigt att ta ut sorg och elände i förskott. Nu när jag känner mig lite klar i huvudet så inser jag att allt blir bättre av att jag tar en sak i taget. Ofta har jag ett enda tjatter i skallen - allt ska helst göras direkt, och gärna samtidigt. Det skapar stress i kropp och själ.
I dag har jag varit nykter i 30 dagar.
Nåväl, ha en skön kväll alla raringar!

Välkommen hit till forumet! Här hjälper vi och stöttar varandra så gott vi kan. Du har idag tagit ditt första steg mot en förändring i ditt liv genom att skriva här. ?

Vet inte hur jag ska bära mig åt! Könner mig förtvivlad, arg & uppgiven.
Jag är så less på mig själv! Allt var ju så bra.
Varför?! Varför blir det såhär?! Eller det behöver ingen svara på egentligen. Jag vet..
Jag får seriöst inte dricka för min doktor. Äter ju medicin och att blanda med alkohol är ju faktiskt farligt. Som om det har hindrat mig sista tiden? *himlar med ögonen*

Ska verkligen försöka ta nya tag igen.

Ett sådant vackert ord. Något vi vill ha, behöver och längtar efter. Hur går det egentligen ihop med vårt beroende av "kickar"?

Nyss hemkommen från ett fint möte. Så tacksam. Fick idag ett meddelande från arbetsförmedlingen och genast kände jag alla jobbiga känslor bubbla upp inom mig och första tanken var att bedöva allt med vin. Men det går ju inte nu. Jag får försöka be till Gud om sinnesro och lägga allt i hens händer. ?

Jag har precis börjat inse att jag har ett alkoholproblem. Men jag är ändå inte riktigt där än.

Varje gång jag dricker så kan jag inte sluta. Ett glas vin blir alltid flera, som tillslut leder till en blackoutfylla. På fyllan har jag inga gränser, jag pratar med alla, skriker och gapar, är elak och vill jag ha något så tar jag det. Var t ex otrogen väldigt många gånger mot mitt ex (ja det var därför det tog slut), alla gånger på fyllan. Jag blir så oerhört personlighetsförändrad så det är läskigt. Och jag får dödsångest, vill skada mig själv eller ta mitt liv. Dagen (dagarna) efter är skammen outhärdlig. Ändå hamnar jag där igen. "Jamen bara en öl gör väl inget" "lite vin till maten skadar inte, det är så gott" "om alla andra kan varför ska inte jag kunna"...

Min senaste gång ledde till att jag ytterligare en gång förstört en relation med en man jag älskar. Allt för det där satans glaset vin som bara skulle vara ett men blev flera flaskor...

Jag skäms så otroligt mycket, och jag vill sluta dricka. Att jag måste sluta helt. Att jag inte kan bara "börja ta det lugnare". Men jag börjar inse att det inte kommer vara enkelt.

Jag läste hela ditt inlägg innan du tog bort det. Jag tog det till mig, verkligen. Tack så mycket. Visste inte hur jag skulle svara, men vi förstår nog varandra. ❤️ Jag vill också vara fri.

“You can never cross the ocean unless you have the courage to loose sight of the shore.”

Jag skrev den här texten efter att ja sett citatet ovan. Den är på engelska (jag är tvåspråkig så ibland är det lättare):

In our case we can think of the shore as the shore of a deserted island. Years ago you were in a shipwreck and ended up alone on this island. You slowly got used to living alone, eating bananas and drinking coconut milk. You built a shed, made it as cozy as you could. You learned the island inside and out. Although, you didn’t enjoy it at all, you got used to it.

Nonetheless, we went about our days doing the same things, surviving but not really living. Even forgot about the pain and longing occasionally. Some moments you even enjoyed yourself. You had now accepted that this was your fate and you couldn’t change it.

Then one day when you woke up early to catch some fish for breakfast you noticed a boat had washed up on shore. This was it. You could get off this island that you hated so.

Some of us immediately jumped in the boat and got off that island as fast as we could. Others were more wary, and slow. Some tied the boat to a palm tree and slept on the island another night or maybe a month. Some tried to ignore the boat, as it disrupted your belief and thought system. It made you nervous and confused. But the boat was there, and you had a choice. To leave or to stay.

In any case, we all eventually got into the boat to cross the ocean. It had been so long on that island which had become your home and comfort. You took one last look at the shore and then turned your head forward towards the open ocean.

Sometimes when life is stressful and overwhelming we think fondly back at that simple island life. Maybe we should go back and visit it the island for a couple of days? But then we remember how lonely, scary and dangerous it was, and we let out a sigh of relief to have made it out of there alive.

Här har det uppstått en diskussion där vi i admi gärna vill lägga in hur vi ser på saken. Vi vet att det finns en mängd olika sätt som det här forumet kan vara till nytta för olika personer och det är många som använder sin tråd som en dagbok, där man ofta vill kunna vara riktigt uppriktig och ärlig - främst inför sig själv - kanske för att tydligare kunna följa sin utveckling, sina upp- och nedgångar över tid, vilket kan göra att man upptäcka mönster. Vi har i enstaka fall gått in och redigerat inlägg som haft ett tydligt alkoholförhärligande budskap, men i det här fallet har vi bedömt att det inte finns några sådana inslag. DetGårBättre, du har en plan om att trappa ner ditt drickande gradvis och att kanske t.o.m. komma tillbaka till helnykterhet när du kommer tillbaka till Sverige och i din tråd får du förstås redovisa fritt hur det går för dig längs den vägen. Vi följer dig med hopp och tillförsikt.

Vi får kanske på sikt ta ställning till om alla de senaste kommentarerna ska synas på förstasidan, ifall det här dyker upp som ett tema vid flera tillfällen. Vi vet att det kan bli problematiskt ibland för t.ex. personer som kämpar med helnykterhet att läsa om andra som dricker kontrollerat, samtidigt som vi vill att forumet ska vara öppet och välkomnande för alla, hur man än vill förändra sina alkoholvanor eller kanske bara försiktigt närmar sig tanken på att göra en förändring på sikt.

DetGårBättre, lycka till nu ikväll med hemresan. Vad ledsamt att höra att det inte blev något av med det boende du hoppades på, hoppas att det ska lösa sig så fort som möjligt för dig!
Varma hälsningar,
Sofia, Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Vad stark och handlingskraftig du är som söker hjälp från flera olika håll samtidigt, du har redan kommit en bra bit i din kamp! Insiktsfullt att kunna se både alkoholens positiva och negativa effekter och sätta stopp när de negativa börjar ta över. Det ordnar sig. Det gör det!
Varma hälsningar,
Sofia, Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Hej IdaG! Vad fint att höra att du har haft en bra period! Nu är sommaren här med alla dess olika alkoholrelaterade lockelser som kan vara väldigt utmanande att hantera. Så bra att du skriver här nu! I forumet behöver du inte hålla någon glad och positiv fasad, utan kan känna dig fri att vara precis som du vill vara, hoppas att du känner det. Kanske kan det minska känslan av att "ingen vet, ingen förstår och ingen märker" också, om du fortsätter skriva av dig här - är det något som forumet brukar vara rikt på så är det personer som förstår och bryr sig.
Hur har dina erfarenheter av hjälp sett ut hittills? Vad tror du skulle kunna vara rätt hjälp för dig?
Varma hälsningar,
Sofia, Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Välkommen!
Jag är halvny :)

Skriv gärna lite om vad som tagit dig hit.

Mvh Stina

Bra beslut. Känner igen mig i din beskrivning av förälskelsen i första fyllan och ursäkterna att dricka... Starkt att du sökt hjälp!

Du är oerhört klok och modig som sträcker ut en hand här, i en väldigt svår stund, med svåra tankar. Återigen, varmt välkommen, du är inte ensam! Dina barn är oerhört viktiga för dig och det märks att du brinner för att vara en bra mamma. Alkoholen ger dig kraften att ta dig igenom vardagen och du tvivlar på om det skulle vara roligt eller ens möjligt att orka med kvällens bestyr utan alkohol. Samtidigt känner du en oro för alkoholens effekter på din kropp och jag får bilden av att du på ett plan vill sluta dricka såhär, men samtidigt känner dig villrådig inför hur det ska gå till och om det kan gå. Förstår jag dig rätt?

Det finns ju som tur är många olika sätt att förändra sina alkoholvanor, att vistas en tid på behandlingshem är möjligt och hjälpsamt för vissa, men för andra finns det inte på kartan och där kommer ju din starka kärlek till barnen återigen in, du vill inte vara borta från dem. Du har fått ett par bra tips här redan från Tackohej och Kakan10, men jag kan lägga till lite mer så att du får ännu fler alternativ att välja bland. Man kan behöva testa flera olika vägar innan man hittar det som passar en, huvudsaken är att inte ge upp! Det går att förändra!

Via en beroendemottagning kan du, som tidigare nämnts, få hjälp att bryta med alkoholen och hantera ev. abstinens och därefter finns möjligheter till medicinsk och ibland även annan behandling. Det går även att få läkemedel, t.ex. sugdämpande, och samtalsstöd via vårdcentralen. Kommunen erbjuder behandling för beroende.

Via nätet och telefon finns också olika saker som kan hjälpa. Här på Alkoholhjälpen finns ett gratis självhjälpsprogram för förändring av alkoholvanor, där du också kan få återkoppling från en rådgivare om du önskar det. Se gärna https://alkoholhjalpen.se/programmet/om ifall det låter intressant för dig. Ett par samtal med Alkohollinjen på 020-84 44 48 kan också vara en bra start. Sen finns det många som använder det här forumet som en hjälp för att förändra sina vanor, man kan skriva som en dagbok för sig själv eller mest läsa runt hur andra har gjort.

Hur du än vill använda forumet och sidan här, så hoppas jag att det ska vara till hjälp för dig och att du ska känna dig sedd och välkommen. Du har redan tagit ett första, stort och viktigt steg genom det du har skrivit. Heja dig!
Varma hälsningar,
Sofia, Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Välkommen. Berätta gärna lite om dig själv, detta är din tråd :)

Starkt att du tagit tag i det. Forumet är jättebra för stöttning och att kunna skriva av sig.

Skickar en stor kram och kom ihåg känslan nu när det känns motigt. Kom in här då, eller läs, lyssna på pod om A, det är mitt tips.

Tack :)