Senaste kommentarerna i forumet

Hej,
Jag gjorde min behandling på Nämndemansgården i Blentarp. För min del var det en helt fantastisk tid där jag verkligen kunde släppa allt här hemma och bara fokusera på mig själv. Givetvis finns det regler kring telefon, tv etc men det var inget totalförbud. Jag upplevde det heller inte som ett problem då jag verkligen ville ha hjälp och kunde ha gjort vad som för att komma tillrätta med mig själv. Några permissioner tror jag inte heller är aktuella i en grundbehandling. Det kan dock vara aktuellt om behandlingen förlängd. Om ett behandlingshem är bra eller inte har jag svårt att uttala mig om. Beror nog lite på villigheten hos den beroende. Andra som varit där kanske inte alls tycker som jag.
De jobbar enligt 12-stegsmetoden men några hallelujamlöten var jag inte med om.?
Själv lever jag nykter sedan min tid där. Lycka till med ev behandling.

Hälsningar
Ellan

Grattis till 56 dagar som nykter. Starkt jobbat! Har varit borta från forumet någon vecka och det är verkligen glädjande att se hur bra det går för dig. Stärker även mig själv i min kamp mot A. Fortsätt på samma spår som du börjat, snart är dag 90 här!

Hej Piazzo, och tack för att du skrev i min tråd också! Du, liksom jag, skapade konto här idag. 13 augusti får bli vår "nystartsdag" eftersom vi båda nu har förstått att en förändring måste till! Vanans makt är stor och alkoholens makt på hjärnan, och lugnet alkoholen temporärt ger, är stark! MEN, jag vill hoppas att man kan fylla tomrummet med annat. Det kan ju andra, så det kan vi också! Det "normala" är ju inte att behöva lugna sig med vin varje dag! Det gjorde jag ju inte förut så då borde jag kunna återgå till att låta bli... men det är inte så enkelt!

Jag känner mig också hjälpt av att jag kunnat berätta om mitt drickande ocensurerat utan att bli fördömd här idag! Första gången jag vågat det...
Det tar massa tid att dricka, som du också skriver! Tänk vad mycket annat man kan göra på den tiden!

Vi får kämpa på!!

Tack för allt stöd jag fått här bara på några timmar!! Det är väldigt betydelsefullt för mig!!
Kanske ska modifiera min text med att ja, jag blåser varje morgon för jag har kontrollbehov; men det är ytterst sällan jag inte är körbar, men det har hänt några gånger att jag inte varit det! Bara det är illa, för man måste dra i sig rejält med vin för att inte kunna köra nästa dag! Även om det inte händer så ofta så är det illa att jag tappat kontrollen över drickandet dagen före en arbetsdag! Alltså, varför dricker man massa alkohol när man ska jobba dagen efter?? "Vanliga" människor gör faktiskt inte det! Ett äkta par kanske delar en flaska vin på fredagkvällen och sedan är det nog med alkohol för resten av helgen!
Jag sköter mitt jobb för det mesta, men idag fick jag liksom nog på mig själv när jag inte ens kunde köra till jobbet och fick ljuga om min frånvaro!
Nu jävlar tar jag tag i detta!! Innan allt barkar åt helvete, för jag inser att det kommer att göra det om jag fortsätter i samma anda!
Kram till er alla! Jag känner mig väl omhändertagen och stöttad! Vi kämpar på!

Tjena!
Jag är alkoholist sedan många år tillbaka och har nu äntligen blivit beviljad genom soc att få komma till ett behandlingshem.
Tänkte höra om någon varit på Nämndemansgården innan?
Har fått höra skräck exempel på vissa behandlingshem som är som en ”sekt” med värsta halleluja möten.
Samt att man inte får permission eller använda sin telefon eller får se på tv den tiden man är där.
Galet!
Nyfiken på lite info o tips om bra behandlingshem.
Ha det fint
/ Pippi

Tack till er som tagit er tid att svara och när jag läser så känner jag att tårarna kommer. Det är fina ord och råd. Dem ska jag ta till mig. Känner mig inte riktigt lika dålig som människa längre. Tusen tack för stödet! Jag hoppas att jag ska lyckas klara det här och gå förbi systemet, tyvärr ligger det ju precis utanför jobbet, så det är så lätt att slinka in där efter jobbet trots föresatsen om att jag inte ska köpa hem ngt.

Väldigt bra beslut att skriva. Hur sjuk din historia än ser ut i text känner jag igen allt!
Jag har nu passerat 6 månader nykter. Men jag hade aldrig klarat det utan först antabus och sedan 12-steg. Angående skam för AA etc, på AA finns ju bara stöttande och dessutom nyktra människor. Skulle du råka på någon du känner där som jag antar du är rädd för - vad skulle hända då?
Mitt förslag baserat på min egen resa är att ta hjälp! Det är tungt själv.
Heja dig!

När jag läser din historia har vi en del beröringspunkter och jag hoppas att det ska gå bra för dig. Jag känner att jag också behöver hjälp. Jag anmälde mig på alkoholhjälpen idag och skrev min historia. Jag fick många stöttande svar och råd. Tänk att människor tagit sig tid att svara och stötta en vilt främmande medmänniska. Jag känner och hoppas att det ska hjälpa mig och andra att ta sig igenom detta. Jag tror att det är viktigt att man framför allt försöker vara ärlig mot sig själv. Jag tror att det då blir lättare att ta emot hjälp, men jag vet inte. Lycka till BWA!

Varmt Välkommen! Att du tagit steget hit är ju helt fantastiskt, precis som vi andra här inne. Alla har en egen historia i ryggsäcken och man känner igen sig lite här och lite där. Just i din situation känner jag igen mig att inte berätta för sin man. Visst har min man tyckt att jag dricker lite för mycket vin under veckorna men eftersom jag 1. aldrig behöver blåsa på morgonen 2. sköter mitt jobb 3. tränar som vanligt - tycker han nog det är okej ändå. Nu har jag varit utan vin i 9 dagar och tror knappt han har reflekterat det.

Man måste tyvärr kasta av sig offerkoftan och borsta av alkholdimmorna från axlarna och gå vidare. Inte skämmas utan ta en dag i taget. Tänka på alla vinster man får av att INTE dricka. Nu vet jag inte hur gammal du är men man sover ju så dåligt när man druckit vin och är i klimakteriet exempelvis. Ångesten blir total liksom!

Varma Välkomstkraaamar till dig!

Vilken energirik läsning! Precis vad jag behövde när jag är sååå sugen på ett glas i det fina vädret. Har absolut inte tänkt ta något men tanken slår i huvudet såklart. Den slår jag bort NUUU!

Japp, hållet med om det du skriver Miss Hyde.

Det finns alltid bakomliggande orsaker till att man hamnar i alkoholträsket. Är man som vi glada, för glada, i alkohol går det farligt fort att börja ”självmedicinera” med vin etc när livet prövar en. Tänk på att alkoholism är en sjukdom. Även om man kanske inte ser sig själv som en fullskalig alkis, typ en A-lagare på bänken utanför systemet, så är det sjukt att dricka ensam i smyg i tid och otid.
Därför ska du förlåta dig själv och strunta i att skämmas. Du ska ha en klapp på axeln för att du vill kämpa och få ett slut på drickandet. Det är storartat! Du behöver inte avslöja här varför du valt att dricka för mycket. Förstår att du inte vill prata med din man om ditt problem. Kan du lösa detta på egen hand behöver han aldrig få reda på vad du har gått igenom, förstås. Men det är en väldigt jobbig hemlighet att bära på i ett äktenskap. När du har kommit en bit på väg kanske du orkar att öppna dig för både din väninna (som ju har egen erfarenhet, perfekt!) och maken (skulle han döma den han älskar?) - för din egen skull. Det kan kännas befriande att slippa ljuga mer. Gör det som känns bäst!
Jag tror på dig?

Förstår att det känns tillräckligt just nu, med det steg du tagit här. Vilket mod att våga vara så brutalt ärlig! Jag tycker mig känna en stark beslutsamhet i det! Och som din titel på tråden ju verkligen förmedlar ?! Nu är det nog!!
Känn dig så, så välkommen?! Här hjälps vi åt efter bästa förmåga?!
Det gör en skillnad tror jag att åtminstone någonstans, till ngn våga säga som det är?! Och kanske så småningom går det att dela med ngn annan i det verkliga livet s.a.s. det låter ju som att din man kanske anar ändå..du beskriver att han åtminstone på helgerna kanske tyckt att det blivit för mkt, och man kan ju fortfarande välja vad man vill säga.. Du behöver ju inte säga ALLT som det är, utan bara att du tänker att du vill hålla uppe ett tag för att liksom komma i form. Att du vill stanna upp i tid, innan det blir ett problem. Även om det ju redan är det. Hursomhelst, bara du vet vad som är möjligt att säga och göra utifrån dig och din situation och oavsett - har du redan nu gjort något fantastiskt bra och modigt tycker jag?! Visst man är anonym, men det svåra är många ggr att titta på det och erkänna för sig själv..mkt vunnit i "bara" det.
Så heja dig för det ?!

Förstår det här med att vara halvoffentlig och inte vilja gå på aa möte i sin småstad..Hade det inte varit för det hade jag nog gärna också provat..
Om du känner likadant för vården kan du alltid söka hjälp i annan stad. Så gjorde jag första gången jag slutade..
Varmaste lyckönskningar på din resa mot ett friskare och friare liv?!
(Jag är på dag 2, så häng på vet'ja?)

Kram
/Fibblan ?

Tack!! Jag ska titta på de program som finns!
Just nu är det lite omtumlande att ens ha vågat ta detta steg! Så jag vågar inte säga nåt ens till min bästa vän eller make!! Tror inte att jag någonsin kommer att våga säga det till min make, möjligen till min vän när jag väl blivit nykter, alltså inte dricker längre. Orkar inte med förebråelser och skammen för att jag har ljugit för henne just nu!

STORT tack för stöttande svar Miss Hyde! Jag började gråta av tacksamhet! Att jag fick berätta det som tyngt mig så länge och att jag fick ett så stöttande svar så snabbt! Gråter igen! Hur i helvete kunde det bli så här, ,liksom!! Men jag vet varför, men orkar inte berätta just nu.

Det ligger ett stråk av sorg, desperation och uppgivenhet över dina rader. Förstår att du har en tuff livssituation just nu; maken har dött och ditt alkoholberoende eskalerar mot din vilja. Det är egentligen inte så konstigt, livskriser utlöser lätt alkoholism.
Du gör helt rätt i att vända dig hit till forumet, här kan du skriva om allt du vill och få råd och stöttning. Det är ett modigt första steg.
Du ska tro på dig själv, Piazza Duomo - det går att sluta dricka och bli en hel människa igen även om det känns omöjligt till en början.
En dag i taget. Ta all hjälp du kan få.
Lycka till på resan! Det blir bättre.

Kul att läsa att det går hur bra som helst för dig, Ollebulle. Grattis till nykterheten, goda energin, pengasparandet och viktnedgången!
Jag känner igen mig så väl i att kriser utlöser riskbruk/alkoholism... Det är lätt att trösta sig med alkohol när ens nära och kära går bort eller man råkar ut för andra tråkigheter i livet. När jag miste min mamma för några år sedan började jag att dricka mer och mer. Jobbstressen höll på att knäcka mig samtidigt som äktenskapet havererade - då blommade alkoholisten i mig ut på allvar. Tragiskt men sant.
Du skriver klokt att "jag måste verkligen passa mig i kriser". Det tror jag gäller för oss alla i det här forumet.
Tack för att du delar med dig och lycka till framöver!

Jag tänker att ensamheten lätt gör att vi dricker i brist på annat. Kan en anhöriggrupp/sorgbearbetningsgrupp eller liknande via kyrkan vara ett alternativ? Då träffar du andra och har en bra anledning att hålla dig nykter, åtminstone den dagen.
Kram, ?

Välkommen hit till forumet! Jag tänker att du kanske kunde prova Alkoholhjälpen egna program? Det är väl via internet? Ta iaf någon form av hjälp. Du har ju en väninna som är nykter alkoholist. Kanske vågar du be henne om stöd?
Lycka till! ?

Jag känner igen mig i en hel del av din historia och förstår verkligen att du har fått nog. Det är hög tid för dig att sluta dricka, bra att du har kommit till insikt och börjat skriva i forumet. Abstinensen kommer att vara tuff i början, men om du hoppar över första glaset och tar en dag i taget, så kommer du att lyckas. Du har allt att vinna på att göra slut med alkoholdjävulen även om den kommer att viska lismande saker i örat på dig. Du kommer att få stöttning av medsystrar och medbröder här så att nykterhetsresan blir så smidig som möjligt. Det kan vara smart att prata med din make så att han förstår vad du tampas med. Han vill säkert hjälpa dig.
Se till att vara snäll mot dig själv i början, du är superduktig som tar det här steget.
Det är klokt att komma igång ordentligt med promenader och fysisk träning som roar dig för att avleda tankarna och ge kroppen endorfiner. Man känner sig extra duktig om man ger sig själv en "hälsoboost" i samband med alkoholstoppet. God, nyttig mat, motion och rejält med sömn.
Jag önskar dig varmt lycka till!

Du är förstås klok som väljer att inte dricka alkohol när tråkigheter förmörkar din tillvaro. Smart att resa bort ett tag, få distans och distraktioner.
Jag tycker definitivt att det är värst med en mamma som försvinner in i demensens förvirrade värld jämfört med en aktiv alkis som själv kan välja att bromsa sjukdomen genom att sluta supa. Har själv upplevt hur min mamma fick pannlobsdemens i 60-årsåldern (ej på grund av alkohol), det var sju års fruktansvärd erfarenhet innan hon till slut gick bort. Alzheimer är en västanfläkt i jämförelse, anser jag. Mamma glömde visserligen bort mycket, bland annat kände hon inte igen mig alltid på slutet, men åren med stegrande, total personlighetsförändring (grov i munnen, dålig hygien, elak mot folk, snatteri på Ica osv, osv) var tyngst.
Nu ska jag inte skriva mer sorgliga fakta i din tråd.
Hoppas att du får rätsida på saker och ting. Din nykterhet är prio ett för att lyckas.
Ha det så gott trots besvärligheterna!

Hej! Ny här! Hittade denna sida och läste en tråd av Pellis som jag tyckte om!
Jag har varit halv, eller hel, full varje kväll under semestern. Och har druckit vin dagligen under de senaste typ 10 åren. Jag har dolt det väl; rödvin kan döljas i färgade cola-glas för då ser det ut som Coca-cola ju!
Eller drickas i tvättstugan när man stryker tvätt. Dock är det jobbigt att smuggla in alla bag-in-boxar. Och man får handla på olika Systembolag för att inte få skämmas! Min make vet inte alls omfattningen av mitt drickande, även om han tycker att det han vet är "för mycket" på helgerna. Han ser dock inte vad jag dricker på vardagarna... Det har gått helt överstyr med drickandet! Maken har påpekat att jag, på en söndag, blev helt plakat så att även sonen blev orolig! Jag skämdes som en hund och skyllde på att jag tagit Lergigan-tabletter. Det var en lögn; jag var så jävla packad så jag kissade på mig faktiskt!! Förvisso hade jag tagit Lergigan också, men de brukar inte påverka.

Min bästa vän är nykter alkoholist. Hon säger att jag är "nära" beroendesjukdomen. Men hon vet inte heller om hur mycket jag faktiskt häller i mig!
Jäklar vad man blir duktig på att manipulera och ljuga när man är missbrukare! För nära och kära! Jag kan prata med henne i telefon trots typ 1 promille i utandning och hon märker ingenting! Ändå vet både hon och jag att missbrukare ljuger och manipulerar, men jag är tydligen duktig... tyvärr!

Det är första gången jag säger/skriver detta; att jag faktiskt är missbrukare av alkohol! Och det har sedan länge påverkat min vardag. Idag, t.ex., så har jag "migrän och kräks". Sanningen är att jag inte kunde köra till jobbet i morse! Eller jag kunde säkert, men jag "blåste inte rent" i morse i Drägern som jag köpt. Den har jag såklart också gömt för min man så han inte ska se att jag blåser varje morgon. Den jäkla apparaten har ju ett räkneverk för varje prov man tar!

Jag är så jävla less på alla lögner som jag börjat med, smusslandet och att det första jag gör när jag kommer hem är att hälla upp ett stort glas vin!! Eller tre...

Så-och detta tar emot så för jävligt!!!- jag är alkoholist! Tur att man är anonym....

Ja, nu har jag berättat allt fruktansvärt om mitt missbruk! Skönt och behövligt att få sätta det på pränt! Och att få vara helt ärlig, fast man skäms som fan när man läser det!!!
Jag skulle gärna gå på AA-möten, men eftersom jag är lite av en halv-offentlig person genom jobbet så känns det inte bra att göra det i min lilla stad!

Men imorgon så är det slut med alkoholen för min del! Hoppas jag... Jag ska försöka i alla fall!! Jag måste!! Man kan allt man vill!!

Hej Pertta-67!
Jag har inga piller nu. Men när jag första gången bestämde mig för att ta hjälp för det beroende jag utvecklat, så fick jag naltrexon utskrivet mot suget och antabus, för att s.a.s omöjliggöra drickandet. Naltrexon tabletterna åt jag i en månad skulle jag tro. Vet ju inte hur det hade varit utan..men det tog inte bort suget för mig..kanske hade varit sju resor värre utan dock, vem vet. antabus tog jag aldrig. Jag fick också ett uttag av ångestdämpande oxsascand, som hjälp de tre första dagarna mot den värsta abstinensen. Detta fick jag tillsammans med ett par träffar med en alkoholterapeut. Detta sammantaget var till hjälp för mig då. Och även om jag inte tar några mediciner idag, så tycker jag att man ska våga prova om man känner att den hjälpen behövs!
Lycka till ?!
Kram
/Fibblan ?

Du har hittat hit och skapat en tråd, du vill veta lite kring andras erfarenheter av mediciner för alkoholberoende. Klokt att starta en tråd och fråga, ibland tar det lite tid innan man får svar och man kan behöva skriva flera gånger. Berätta gärna lite mer om du vill, om du själv har tankar om det, funderar på det eller liknande.

Välkommen hit hur som helst, bra att du tog steget att skriva här!

Varma hälsningar,
Rosette
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Du var här tidigare sen tittade du in och startade en tråd nu igen. Kanske en tanke om att fortsätta din resa med alkoholen och ta stöd av forumet här. Du har döpt tråden Limbo. Berätta gärna lite mer, om du vill såklart- vad du tänker kring det, hur det går med alkoholen nu så kan vi försöka ge dig stöd här på forumet.

Varma hälsningar,
Rosette
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet