Senaste kommentarerna i forumet

Vilken skillnad det är, att vakna tidigt, vara utsövd, nykter och känna att en ser fram mot dagen. Att se fram mot en dag på stranden, kunna njuta av solen, värmen och det ljuvliga havet, mitt paradis på jorden. Det är här jag samlar kraft, tankar energi och fyller kroppen med mindfullness.

Plötsligt går tiden snabbt. Mitt alkoholsug finns fortfarande och Campral är restnoterat här där jag bor. Som tur var har jag en fantastiskt överläkare på beroendemottagningen som då tänkte utanför boxen och ist skrev ut Baklofen. Ett medel som bland annat används en hel del i Europa mot alkoholsug men inte lika vanligt i Sverige. Det har också den lilla trevliga egenskapen att den är ångestdämpande och muskelavslappnande. Så jag hoppas mycket på den här medicinen. Eftersom han även har höjt mina mediciner mot min depression behöver jag just nu ha ångestdämpande eftersom det ofta blir en dipp i måendet när man ändrar medicinerna.

Han är också väldigt noga med att påverka att det ÄR en sjukdom. Och att man inte ÄR sin sjukdom. Man är sjuk när man inte har medicin men inte sjuk när man har medicinen, han jämförde med bla med högt blodtryck. Att om man har ett högt blodtryck så kan man ara sjuk men när man äter medicin och då får ett normalt blodtryck så är man inte sjuk längre, men man har sjukdomen.

Måste jag säga att jag fullkomligt ÄLSKAR min läkare. Han har mitt fulla förtroende och det känns så tryggt.

Idag är det dag 55, jag närmar mig två månader och jag vet att midsommar inte kommer vara något som helst problem för de jag ska fira med vet helt och fullt om mina alkoholovanor och det finns andra på firandet som inte driver så mycket eller inte alls. Dessutom kommer det finas barn där så jag tror det blir ett fint firande. Sen får vi väl hoppas att det blir strålande solsken också. & jag kommer kunna köra hem efter festen och somna nykter och vakna nykter. Det ser jag fram mot!

Men nu är det tisdag och om några timmar är det stranden som gäller för hela slanten.

Hoppas ni andra har en fin dag!

Din väg är precis lika bra som alla andra. Måste hitta sin egen... jag hejjar på dig ❤️ Kämpa! Kram

Jag har inte varit nykter tre dagar i sträck på över 10 år... vet ingen hurrar och hoppar, men för mig är det stort... myrsteg... delmål ett är fem dagar... mår skit... huvudvärk, illamående. Vill bara hälla i mig en flaska vin. Dricka fort så ruset kommer direkt... men just idag har jag bestämt mig för att klara en dag till... nu är benzo slut, måste hitta min inre styrka. Klara utan hjälp... får så starka reflexer åka till bolaget. Bara ha hemma om det blir katastrof. Men NEJ! Barnen kommenterar att jag varit ”normal” två kvällar. Sorgligt... De ska aldrig mer se mig ”konstig” - de hajjar inte full... jag ska klara det här. Fantastiskt vakna utan ångest, den ångest över att jag druckit... inte behöva lova mig själv en vit dag och ändå börja dricka på eftermiddagen... ny dag och jag ska fasen greja det! Får ta en dag i sänder...

God morgon!

Vad jag känner igen mig.... jag sökte riddargatan 1 då de lovade anonymitet. De gör ingen orosanmälan. Men så gjorde själva läkarkontakten varken till eller från i mitt fall... var nog inte redo... är inne på min 3:e nyktra dag. Inte varit nykter så länge på tio år. Nog druckit varje dag de senaste hmmmm sju åren. Nu på slutet spårade det, två flaskor vin om dagen. Mina barn började märka, grät och sa åt mig att jag var ”konstig”. Från början, de första åren tror jag alkoholen gjorde mig till en bättre människa. Gav mig energi.... nu på slutet ? Började få ströfrånvaro på jobbet, har ett högt uppsatt jobb. Men ingen skulle tro att jag drack. Undanflykter, lögner, isolering... det är över nu... bestämt mig.. ska bli en bra mamma igen, återerövra livet. Hmmm lött säga dag tre... men jag vill. Vill verkligen. Har mitt första delmål 5 dagar...

Kämpa! Du klarar det! Om jag, världens vekaste bedrövliga människa, kan ta en dag i sänder så kan du! Åååååå vad jag hejjar på dig! Berätta hur det går! Får stötta varandra. Kram till dig!

Hur för ni kring högtider? I går var dag 2, såååå sugen på vin. Min särbo ringde, vill tala midsommar vilken vi ska fira tillsammans. Han vet ingenting om mina bekymmer med A så heller inte min önskan och behov av att vara helt utan. Han frågade om vi skulle ha rött eller vitt med oss ut till landstället. Jag hoppade bock över frågan, sa någonting i stil med "det har jag inte tänkt på, men jag har sett att affären säljer olika sorters sill billigt, vilka tycker du om?"
I slutet av samtalet kom frågan igen. Gick inte att slingra sig så jag sa "välj du".
Vi har inte setts så länge, men tillräckligt för att jag inte vet vad jag ska säga utan att det väcker en massa frågetecken.
Jag vet att ärlighet alltid är det bästa men just nu känns det för skört. Delvis just för att relationen är så pass ny, inte ens ett år än, dels för att det bara är början på dag 3 (vilket jag är tacksam över; varje dag som går, 2 dagar och 1 morgon är bättre än 1...)
Hur gör ni alla kring högtider, eller gjorde i början då ni kanske inte helt klarade av att vara 100% ärliga?
Önskar allihopa en fin vit dag!
/T

...men jag är ensamstående med småbarn. De har det bra hos mig hittills men det är bara en tidsfråga tills drickandet går ut över dem. Jag har svårt att ta mig till aa-möten då jag alltid har barnen efter jobbet. Jag vågar inte kontakta sjukvården pga rädsla för orosanmälan. Hur gör man för att bli nykter utan vård/stöd? Finns det alternativ jag har missat?

Hej,
Jag är alkoholist, det är inte mitt fel, men det är mitt ansvar.
Jag är nykter alkoholist, luktar gott, tränar regelbundet och kör mitt eget företag med god ekonomi.
Jag är stolt över mig själv. Jag duger som jag är. Jag har dessutom erfarenheten från att ha tagit mig ur ett helvete som det innebär att vara beroende. Jag vill inte vara utan den resan. Den ger mig styrka. Och ödmjukhet inför andras lidande. För en sak ska du veta. Ingen går omkring utan fel o brister. Alla bär på något. Men ingen vill erkänna det.
Men du har erkänt för dig själv att du vill ha en förändring. Det är stort!
Du är starkare än många andra.
Jag fann lösningen genom att träffa andra med samma problem (AA). Du kanske hittar en annan väg.
Lycka till nu på din resa :)

Sakta ner, stanna upp och vara här och nu, se och vara tacksam för de små glimtar av ljus som ändå finns där i mörkret. Jag var ju där, hade funnit ett lugn, en ro för ett par veckor sen innan jag fick besked om allvarlig sjukdom som nu visat sig vara obotlig, hos en av min nära kära. Det är inte konstigt att det surrar i mitt huvud. tusen tankar som antingen gör mig helt handlingsförlamad eller överaktiv.
Jag ska läsa dina rader varje morgon för att påminna mig.
Idag är jag tacksam för:
1. Att jag hälsat på min släkting som inte ser ett dugg sjuk ut, var lika glad och positiv som hen alltid varit
2. Denlillamänniskans insiktsfulla kommentarer
3. Att jag hittills klarat mitt mål att måttlighetsdricka. Håller på mina regler, max 3 glas, när jag vill. Och det bästa är att jag faktiskt inte vill särskilt ofta. Fram till nu bara 1 gång denna månad.

Har läs igenom dina inlägg och känner igen mig i mycket. Har haft en del förhållanden genom åren, alla har förstörts pga alkoholen. Dom hade säkert tagit slut ändå men alla kvinnor har sagt detsamma, jag har problem med alkoholen.

Jag minns mycket ångest i mitt liv. Jag var mobbad som barn och det satte sina spår. Alkoholen gav mig mod, vilket ibland funkade. Men jag har förlorat så mycket pga alkoholen. Alla dessa dagar jag vaknat upp med ångest och nedstämdhet.

Du gör rätt i att sluta med alkoholen. Jag är inne på dag 15. Igår var en tung dag men idag har varit en underbar dag. Jag är så klar i huvudet. Jag kan ha en normal diskution utan att behöva avbryta för att jag tappar bort mig.

Stort lycka till och kämpa på. Det blir snart bättre

Är rädd för att förlora det stöd jag har runt mig. Speciellt en vän. Känns som den glider iväg och jag kan inget göra. Är helt ärlig med denna person. Försöker inte ens göra mig till. Känner mig som en börda. Som någon denna behöver bry sig om. Försöker med att släppa kontrollbehovet, rädslan och egot. Det är bara lite svårare så här på kvällarna när jag är ensam med tankarna som sällskap.

så tänker jag mkt på andras alkoholvanor.
Har varit på flera fester, middagar och tillställningar under dessa veckor där det bjudits på alkohol. När jag iakttar andra så är det många som man märker har samma problematik som jag brottas med. Jag känner igen den ängsliga blicken hos folk som genast kollar in att man fått lika mkt i glaset som alla andra när det serveras dryck. Hur blicken börjar flacka mot flaskan på bordet eller mot baren när det egna glaset börjar bli tomt. Oron som hela tiden finns där efter mer att dricka. Känner igen det så väl och ser det då tydligt hos väldigt många. Jag blir så ledsen över att det är så. Både för min del och för andras. Man kan inte koppla av och ha det trevligt om glaset är tomt. Det måste fyllas på. Vill inte dit igen. På tisd är det en månad sen jag drack. Härligt om jag kommer att få säga nyktra månader istället för dagar..,.

i min tråd. Den värmde. Gör mig gott. Du är insiktsfull och delar med dig av din klokhet till oss andra som snubblar runt. Alltid intressant att läsa hur du hanterar livet. Jag tror att du, med all din klokhet kommer att klara ditt mål att kunna dricka måttligt. Önskar dig allt gott?

Tänker på dig också ?
Du är en intressant person och jag blir glad av att du finns här?

Kramar
???

Ny här. Inne på min sjunde nyktra dag. Känner också av tröttheten/ matthetskänslan. Lägger mej och vilar då, inte sova annars kört för natten.

Igår kväll sov jag från kl 20 till 04, sen 04.30 till 08.30. Totalt 12 timmar! Idag är jag, tack och lov, inte lika trött. Nyss hemkommen från att ha hämtat dottern från jobbet. Dricker te nu och är tacksam för den här nyktra dagen.

Tack alla ni som läst, och besvarat mitt första inlägg. Jag vill hålla fast vid att det är som ni säger; att jag har hittat rätt (hit till Alkoh.hjälpen).
I morse var jag så stolt över att ha haft en dag utan A. Hela dagen bar jag känslan av att "this is a pice of kake".
Väl hemma från arbetet tillsammans med gnälligt barn, åter i det sammanhanget (efter jobbet med/utan gnälligt barn) då flaskan brukar åka fram förbannade jag att ingen finns. Ärligt talat kom känslan av att vilja gå av bussen 2 stationer tidigare, handla en, redan under färden hem men inte lika starkt som då/nu.
Vid matlagning: "åh vad jag saknar glaset. Om jag bara hade ett vore det så mycket enklare/roligare att laga..."
Vid åsyn av morgonens- och gårdagens disk: "Vill inte...vill inte! Om jag skulle köpa en flaska, bara ta ETT glas för att bli mer rofylld inför uppgiften..."
När barnet vägrar komma hem för middag, vill vara ute med vänner och en hel drös med starka ord kastas en i ansiktet: "Nu orkar jag inte mer! Bättre 1 dag än ingen dag, jag kan börja om i morgon, vad är klockan?, Om jag går nu hinner jag innan bolaget stänger"
Så snurrar tankarna om än i snabbare banor. Jag hittar på dåliga ursäkter, och även utan ursäkter tänker jag på vinet nästan precis hela tiden.
Hur länge innan den hamnar i skym undan?
Den nya, ofantliga upplevelsen av trötthet när väckarklockan ringde kan jag ta. Svettningsvallningarna under dagen kan jag acceptera med insikt om att det betyder att kroppen minimalt börjar sin återhämtning. De ständiga tankarna på alkohol håller däremot på att driva mig till vansinne.
Älskade, hatade, förbannade, underbara alkohol!

I min crack komme inget ljus in i alla fall tack gode gud. Alldeles för många män som står hukade över grejjer och ljus kommer in i cracks där det inte borde.

Men hur som helst, ha en bra sommar och vi hade väl fått skapa en crack om de inte släppt in oss till slut på senaste träffen. Nu vet jag inte hur mycket ljus vi hade med oss men en del får jag hoppas.

Kram på dig!
(Jag är lite hövstabil mentalt så mina inlägg är lite underliga ft. märker jag i efterhand)

Inte en droppe... kan inte minnas när jag var nykter en dag och två dagar i sträck är år sen...

Men nu är det tufft... tittar på klockan och ser systemet stängt... tur... annars hade jag gett vika nu... men jag klarade 20-gränsen.... ska ta min sista benzo och i morgon blir det kamp på egen hand... inte en aning hur jag ska klara det...

Hur går det för dig Mistral? Håller tummen för dig idag... nu jädrar kämpar vi... håll ut vännen. Vi ska klara det. Satt fem dagar som delmål. Kram ❤️?

Ja det är kanske sant. Men man tänker att alla tänker på det lika mycket som en själv om man gjort nåt dumt och det är svårt att komma undan.
Pausen går iallafall bra. Ser faktiskt fram emot en sommar utan alkohol!

Är allergimedicin som hos många framkallar trötthet, vilket gör att den även funkar som ångestdämpande. Om du känner att suget blir för stort så ta en hel och sov bort det. Alla sätt är bra första tiden.
Jag la mig tidigt första två veckorna bara för att få tiden att gå. Verkar ha varit en bra strategi för mig iaf.

Så fort ligger man nog inte där. Arbetsgivaren har ansvar för att rehabilitera dig. Men beroende på hur du ser på karriären så kanske det inte direkt i första taget leder uppåt på din nuvarande arbetsplats. Mycket bättre att du försöker lösa det innan du sjunker för djupt. Vi är många här med ”fina” allt möjligt, jobb, familjer, bilar, släkter. Så det är inte extra fel på dig.
Om jag skulle ”dricka lite” ”bara en weekend” så skulle det sluta som du beskriver. Att klara av att dricka ”bara lite” är svårt om det gått för långt. Kanske den svåraste mentala utmaning jag kan komma på.
Rannsaka dig själv och fundera på hur du vill att ditt liv ska se ut framöver. Alla förändringar är bra!

Ja det är fint det där med the crack in everything. Det finns en lagningskonst som heter Kintsugi (tror det är rätt så) där man lagar sprickor med guld. Det lagade blir vackrare än innan när det var oskadat. Och så tänker jag på Brene Brown som skriver och talar om modet att vara sårbar. Det är fint att vara människa - sårbar, felbar och ofullkomlig - med människor som du. Sommarkram / mt

Visst behöver man någon som håller en ibland! Jag skriver "håller en", inte håller i handen. Att hålla någon är något större och djupare. Det är det hållande som gör att man orkar fast man nästan går sönder. Det är det vi längtar efter. Att inte vara ensam i båten när havet stormar. Och när man sen kapsejsar med båt och allt, så kan det kännas fint att det finns en till som krampaktigt håller sig fast i något flytande föremål. Vi klarade det! Vi överlevde!!

Du får gärna vara med och hålla!! Men gör det helst i min andra tråd som heter Nästa steg. Den här tråden har gjort sitt.
Varmaste hälsningar och ha en fin kväll!

Skönt att allt är bra med dig ?Håller med dig, visst blir det tråkigare men tror faktiskt den känslan avtar. Det får man ju hoppas iallafall. Kram Strulan

Se där. Nu har det gått en månad av "måttligt drickande". Överlag har det varit måttligt och trevligt. Men det har varit två dikeskörningar där jag fått bärga mig själv ur leran. Statistiken visar att jag under den gågna månaden minskat mitt drickande rejält. Färre dagar med alkohol och mindre mängd när jag druckit. Men det har bara gått en månad av tre. Nu är det snart semester och det innebär nya utmaningar. Jag ser också i statisktiken att jag dricker som allra minst, när jag tar ett glas på egen hand. Det har hänt två gånger och den ena gången vart det ett glas och den andra gången två glas.

Där har jag nåt att fundera på. Jag vet att det handlar om att jag ibland använder alkohol för att göra det lättare socialt för mig och för att våga komma lite närmare. Det är nåt jag upptäckt under den här tiden.

Själsligt har det hänt en hel del. Jag har mellan varven fått bearbeta rätt osköna sinnesstämningar. Dels sorgen över äktenskapet som tagit slut under den här tiden, dels gamla sorger som kommit till ytan. Men jag har inte tröstdruckit alls. Jag har hållit mig till regeln att bara dricka alkohol när allt känns bra. Så kanske har de depressiva känslorna hjälpt mig till förbättring?

Jag har fortfarande inställningen att räta upp mitt förhållande till alkoholen. Går det inte med måttlighet så blir det helnyktert. Jag är för gammal för att slösa bort mitt liv på att hänga med den där psykopaten som jag kallar Alkoholdjäfvulen. Själv kallar han sig för Livsfixaren. Jo, jag tackar jag. Siktet är att bli en måttlig torrboll som står ut med att livet känns grått, trist och smärtsamt mellan varven. Såna vill inte Alkoholdjäfvulen hänga med.

Några jobbpass kvar. Sen en semester som får fokus på annat än grillkvällar och glatt umgänge i solen vid poolen.

Slutligen önskar jag mig själv några fina, lediga dagar nu. Och om jag är riktigt krävande, så önskar jag mig också stöd från er andra och ett minimum av kommentarer, som berättar för mig att det aldrig går att dricka måttligt. Ge mig möjlighet att bedöma det själv. Det klarar jag. Ärlig rapportering kommer att skrivas fortlöpande.

Seså, ut i solen med mig nu!! Och ta hand om er och ha en riktigt fin kväll!