Senaste kommentarerna i forumet

Pianisten. Jag befinner mig också där i dem tankarna. Har gjort en sådan detox. Fast med snus och kaffe och sociala medier, netflix osv. För innan hetsade jag för att finna äkta upplevelser. Utan en aning om hur. Och allt som oftast med misslyckat resultat. Det kunde vara allt från födelsedagskalas till en tripp till stranden. Jag fick först lära mig att sitta ner. Och att andas. Nu är jag riktigt grym på att sitta i soffa och glo. Men det har tagit över två år.

Du leder mig in på spännande tankar jag haft förr. "Sensational seeker" finns det ju ett uttryck som heter.
Men det här lättsamma uttrycket "bara vara" är det inte det vi alla strävar efter? Den fulländade känslan av ro genom att bara finnas till. Det vi hittills bara kunnat vara när vi tagit några glas. Jag ser det som mitt slutgiltiga mål, just det jag inte kan vara nu fastän jag inget hellre vill när hela min kropp skruvar och bultar av obekvämhet.
KANSKE är det roten i den utbredda psykiska ohälsan som verkar växa som ogräs nu för tiden. Att vi från början aldrig låtit oss bara vara och ibland på ren svenska, ha tråkigt. Vi lever efter sökandet av ständiga kickar, stora blandat med många microskopiska. För varje dag som går i världens utveckling finns de enklare till hands. Smartphone alltid på armlängds avstånd med spel och sociala medier, likes och roliga filmklipp så fort det blir en minut över. Alkohol, nikotin, koffein byter av varandra på löpande band. Högbelönande mat är stort på tapeten nu. Maten som ger oss vikt och hälsoproblem triggar belöningssystemet, socker, fett, salt, och andra smakförstärkare kombinerat med ultraprocessade livsmedel. Vi vill ha mer och mer. Kanske är det människans öde.

En spännande tanke - tänk om man kunde köra en "detox" på sitt belöningssystem. En "kickfri" period på så många plan som går. Minimalism. Ha så jävla tråkigt att tillslut måste allt bara börja glimra. Frågan är vad man drar gränsen, vad är en kick? Allt vi tar för givet, TV, kaffe, böcker, är ens det ok i en kickfri värd? Spännande och komplicerat..

M klipper gräs Det är bra. MEN för att ta en paus, det är ju svettigt och han behöver vätska så kl.10.30 knäpper han sin första starköl. Varför inte dricka vatten, folköl? ( Känner igen.Belöningen, "nu är jag värd en öl när jag är så duktig slitit så hårt") jag blir så j-a irriterad. Jag orkar inte. Vill inte mer. Varför ska jag? Vill kasta mig i bilen och köra till närmsta systembolag fylla kassar med vin, åka hem och försvinna in i dimman där jag inte längre hör ser och känner det som är Rastlöst vankar jag fram och tillbaka. Stannar upp i känslan. Vill jag verkligen? Nej, jom jag känner efter så växer sig motståndet mot detta gamla invanda beteende starkare och starkare. Några timmars falsk lycka och välmående , sen tillbaka till verkligheten med växande självförakt och ångest. Inte värt det. Han gör sina val, jag mina. Och jag väljer att vara nykter.

Tack, snälla! Det kommer bli bra det här ?

Ny dag. Hur mår jag? Vaknade kl 04.30 så blev bara runt tre timmars sömn. Skapligt ändå. Fick 30-60 extra minuter nyss. Kommer ligga kvar och vila ett tag till. Har dock inga större planer på något jag vill göra här. På gott och ont. Tanken var ju att varva ner utan en massa "inre krav" från mig själv att jag måste göra det och det.

Fortfarande trött och sliten mentalt. Just nu mår jag annars rätt "förträffligt" efter omständigheterna. Var dock illamående tidigare och det är en lite jobbigare känsla. Svettades lagom mycket när jag vaknade så det står jag ut med.

Lite frossa annars. Behöver få i mig lite näring tror jag. Systemet behöver det men tror inte jag har så lätt för att äta nu.

Ångesten blir mest påtaglig för att jag bara ligger och väntar.

Hade trevliga drömmar men när jag sen vaknade så blir jag deprimerad istället då livet inte alls är i närheten av vad drömmarna erbjuder. Men det får jag sakta jobba mot helt enkelt.

Första ölen idag runt 14 som tidigast hoppas jag på. Sen ungefär samma mängd som igår, förhoppningsvis en mindre. Sen köper jag 2dl vodka som extra sömnhjälp även inatt. Skönt att jag drack det jag planerade igår.

Men vad är min promillehalt nu? Kommer abstinensen bli värre närmaste timmarna? Just nu tror jag att jag klarar mig rätt skapligt. Men det kan svänga snabbt! Får åter lite illamående just nu.

Fortsätter ser på film/serier. Ett bra sätt att göra av med tid så länge inte ångesten slår i taket.

...på axeln! Du är ju grym! 17 dagar! Vi som skulle sluta puffa :-) jag har inte heller lyckats...lyckats inte med någonting just nu känns det som. Känner igen mig så väl vad du skriver om att folk tycker man är tråkig för att man inte dricker, alla underbara bilder på FB med bubbel och rosé, snygga solbrillor och ett vitt leende. Blir också galen av det! Lägger aldrig ut bilder på mig själv längre! Det enda man kan trösta sig med att lyckan ligger inte på Fejjan. Kram

Jag grubblar och har känslostormar som du Liten tjej! Ena stunden helt övertygad om att jag klarar att vara nykter andra stunden rasar korthuset. Jag tror, precis som Tackohej skriver att den första timmen är värst när man umgås på sociala tillställningar och man själv håller sig nykter. Ju längre in på kvällen när folk börjar bli berusade kan det nog vara ganska lättsamt. MEN när det blir för packat så kan man ju lämna tillställningen.

När jag läser din lista Tackohej på positiva effekter låter det helt underbart!

Det du beskriver låter exakt som jag kände mig i början. Kastades helt oförklarligt mellan toppar och dalar. Bör ju nämnas att jag drack betydligt mer än du när jag var som djupast i träsket dagligen.

Det mest positiva nu efter snart 6 månader är att jag i stort sett är helt ångest-fri. Trodde aldrig det skulle vara möjligt. Sen exakt vad det beror på är nog fler förändringar jag gjort men mycket om inte allt tror jag är för att jag inte låter hjärnan och kroppen få något gift. Känns som kroppen och hjärnan läkt och nya spår börjar bildas i hjärnan. Saker som kändes oöverstigliga för ett halvår sen bara swishar igenom systemet.
Listan på positiva saker är hur lång som helst men några:
- ingen ångest
- känner ”riktig” lycka. Av närhet, naturen, filmer, böcker. Saker jag trodde jag inte kunde njuta av alls nykter för några månader sen
- fysiken. Snygg igen och gömmer mig inte för kameror och speglar
- självkänslan. Undviker inte blickar, människor.
- söööööömnen. Sover så sjukt bra. Hade enorma problem tidigare
- kunna köra bil när som helst. Konstig frihetskänsla
- massa tid över. (Jobbigt i början) fyller med massa nya roliga saker
- jobb/karriär/möjligheter. Allt känns lätt.
Osv osv.

Jag önskade länge att jag kunde få dricka kontrollerat men för mig var det kört.
Börjar inse att det lilla ”ruset” jag jagade inte var så viktigt och att det faktiskt är möjligt att slappna av utan.

Hoppas du hittar en väg som är bra för dig

Är ju ute i Europa nu. Dagen har känts bättre än förväntat men vet inte om det kan bli imorgon som abstinensen blir värre, eller om jag klarar mig hyfsat pga att jag försökt få i mig mat varje dag.

Har druckit upp ca 12 cl av vodkan nu. Ena tanken säger, men du skulle haft 40 cl vodka ju.. men då hade jag ju druckit mig till sömns. Nu ska jag nog klara att bli trött ändå och med lite vodka i kroppen borde det vara hyfsat lugnt.

Annars tillhör jag Skåne mer än Göteborg :) Ångesten för mig är oftast värst första dagen typ. Men brukar ju gå av på stesolid så det hjälper ju till. Men har gått av cold turkey ibland också. Då var jag på sådana mängder att jag inte visste om det var dag eller natt och jag genomled värsta helvetet. Där är jag ju inte nu som tur är för då hade jag sökt hjälp.

För mig kommer ångesten alltid som en vidrig lavin första 4-5 vita dagarna. Sen släpper den taget.
Om du kommer söderifrån tror jag det finns en beroendemottagning i Göteborg som heter Nordhemskliniken eller något. Kanske kan vara något att kika förbi om abstinensen blir för stor?

Lyckades hålla fasaden för omgivningen (och mig själv, grundlurade mig själv länge har jag insett) mirakulöst nog. Perioderna blev oftare, längre, värre. Till slut kunde jag inte sluta dricka dagligen, dygnet runt. Finns ngt jag lärt mig som heter jeliniks kurva. Innebär att man trots längre uppehåll börjar på samma ställe man slutat. (Om man blivit beroende av det fysiskt/kemiskt).

Min fru, men annars är det jag själv som inte bara tycker, utan vet att det var för mycket och för ofta.
Vännerna tyckte nog att jag kanske fick lite för mycket nån gång då och då, men inte så jag hade ”problem”.
Kanske var det skönt för dem att ha nån som var värre. De är bra vänner som inte klagat ens lite över att jag slutat, men det är nog som känslan av att bara köra näst fortast när civilpolisbilen slår på blåljusen.

Har tappat räkningen men mer än hundra dagar sen jag slutade dricka.
Kom ur spår ett ar gånger då jag drack men mådde skitdåligt. Alkohol ger mig inget bra mer. Inte ens om jag skulle vilja. Hela jag har fått nog.

Jag får fantastisk hjälp av min terapeut.
Den där klyschan om dålig barndom var sann. Allt ligger där, allt kommer därifrån. Terapeuten har hjälpt mig att lösa upp så mycket omedvetna känslor. Hon är en ängel.
Man kan må bra. Man KAN hitta orsaken till destruktivt drickande! Man KAN sluta! Man kan ta återfall. Men man kan göra fantastiska framsteg, med långa perioder av nykterhet, insikter, och så småningom livslång nykterhet. Jag är säker. Men man behöver hjälp. Stöd hela vägen. Våga söka hjälp! Våga vara öppen och sårbar, våga ge upp! Vi är bra människor. Låt oss få vara det!
Styrka till er som kämpar. Vi är inte ensamma!
?

Har tappat räkningen men mer än hundra dagar sen jag slutade dricka.
Kom ur spår ett ar gånger då jag drack men mådde skitdåligt. Alkohol ger mig inget bra mer. Inte ens om jag skulle vilja. Hela jag har fått nog.

Jag får fantastisk hjälp av min terapeut.
Den där klyschan om dålig barndom var sann. Allt ligger där, allt kommer därifrån. Terapeuten har hjälpt mig att lösa upp så mycket omedvetna känslor. Hon är en ängel.
Man kan må bra. Man KAN hitta orsaken till destruktivt drickande! Man KAN sluta! Man kan ta återfall. Men man kan göra fantastiska framsteg, med långa perioder av nykterhet, insikter, och så småningom livslång nykterhet. Jag är säker. Men man behöver hjälp. Stöd hela vägen. Våga söka hjälp! Våga vara öppen och sårbar, våga ge upp! Vi är bra människor. Låt oss få vara det!
Styrka till er som kämpar. Vi är inte ensamma!
?

Jag kommer att tänka på det där memet med Mikael Persbrandt... ”Lycka är överskattat. Man får vara nöjd om man är litet glad ibland.” Jag tror det ligger en del klokskap i de orden. Vi gör oss olyckliga när vi hela tiden söker det där välsignade tillståndet - lyckan. Vi tror att något är fundamentalt fel i våra liv när vi bara upplever korta stunder av lycka i en rätt bekväm, men ändå färglös vardag. Kanske är det därför vi hamnar där vi är, med ett problematiskt alkoholbruk (eller andra litet lätt tvångsmässiga beteenden, som tex löpningen). Jakten på den ack så svårfångade lyckan. Om vi lär oss att bara vara, nöjda med att bara vara lite glada ibland, så tror jag en enorm inre press släpper. Och då blir livet på något vis fullkomligt, i sin grå och ospännande ofullkomlighet.

Jag avstår helt. Kan kontrollera mitt drickande, tex dricka måttligt socialt. Men det tar alldeles för mycket energi. Och jag landar alltid i att jag tappar viljan att kontrollera intaget så småningom. Men då dricker jag själv hemma. Så sakteliga blir det större mängder och fler tillfällen. När jag slutade den här gången hade jag kommit upp i att dricka 3/4 - 1 hel flaska vin varje fredag, lördag (och ev andra lediga dagar). Jag började även dricka ur det som ev fanns kvar i flaskan på söndagen, eller i veckan, och leka med tanken att köpa hem vin i veckorna. Det var på väg utför. Bättre sluta nu än när man sitter där med rent fysiskt beroende, abstinens och elände...

Det var bra ord av dig mirabelle.Jag vill inte heller dricka, inte om det blir så att jag blir för full. Nu när jag är sugen så känner jag att jag skulle dricka upp ett sexpack om jag hade det hemma. Lätt. Hela morgondagen skulle gå åt till att må dåligt. Avstår du alkohol helt nu mera?

Satan vad kvällarna tar mig långt ner nu, ingen vändning på flera dagar. Jag aktiverar mig varenda dag. Allt för att vara sysselsatt och hålla energin vid liv. Men jag lever inte, jag överlever. Det är som att något sakta äter upp mig inifrån när jag aldrig når den där riktiga glädjen vad jag än gör. Allt är bara rökridåer och kvällen bara straffar åter och åter och hugger en i ryggen! Den enda gången jag kanske njuter och känner riktig glädje är när jag springer. Jag kör ett nytt program nu, 8km igår med lite intervaller. Bästa stunden på dagen utan konkurrens. Men ändå dalade kvällen fort nån timma efter passet. Imorgon 8km igen så idag måste vara vilodag.
Jag funderar alvarligt på att sluta springa, kanske en galen tanke men jag måste göra något för annars ger jag upp redan, det menar jag. Min tanke är att det kanske är kickarna jag får av löpningen som gör att jag blir nere sen, som ett nytt slags beroende. Jag tänker inte tillbringa varje kväll av min semester att må såhär. Oavsett hur mycket jag får gjort på dagarna och hur många mil jag springer. Jag måste prova något annat, jag har gjort denna resan fram och tillbaka fler gånger än jag kan minnas.

Riktigt strongt av dig att fatta ett sådant beslut. Lycka till!

Jag har kommit fram till att jag har problem, även fast det går tämligen lätt att avhålla mig från alkohol. Och det är väl pudelns kärna egentligen - Jag har inga problem alls med alkohol, så länge jag inte dricker den.

Men jag fastnar ofta i de där grubblerierna du grunnar på. Och det var de tankarna som ledde till att jag började dricka socialt efter tre månaders nykterhet. Det gick fint. Tills det eskalerade med tiden och jag började pimpla vin ensam i soffhörnet igen. Så nu slutade jag igen, och det är inte överjävligt, mest trist och litet rastlöst sådär. Är jag alkoholist eller inte? Jag har kommit fram till att det är oväsentligt. Man måste inte kvala in i nykter-klubben. Det finns inga antagningskrav. Man MÅSTE inte vara alkoholist för att sluta dricka. Vem som helst får sluta dricka, när helst den önskar. Och jag vill inte dricka mer. Simple as that :)

Ifall du upprepar dig så är jag minst lika gaggig, så jag märker inget. Min minneskapacitet under sömnbrist är lika imponerande som guldfiskens dito ;)

Nu har det gått en vecka sedan jag drack sist och det går bra. Just nu är jag fruktansvärt sugen på folköl men struntar i det. Skickade iväg barnen att handla fredagsmys så jag inte kan handla öl. Jag var även på middag i dag och blev erbjuden vin men tackade nej. Jag kände mig nästan lite yr. Det är lite jobbigt men jag börjar undra om jag verkligen har problem? Då borde det kanske vara jobbigare?

Mjoe, måste dock lägga undan datorn innan jag somnar. Hänt två gånger jag somnat med den och då brukar den landa på golvet. Har dock inte gått sönder som tur är!

Jo, sömnen är viktig nu. Sist när jag trappade ner somnade jag på 10cl vodka, så hoppas 20cl räcker nu. Upprepar jag mig? :(

Du kanske är gräsligt trött, helt enkelt, och det ger ångestkänslor? Hoppas du somnar till serierna och får vakna utsövd imorgon. Fortsätt på det spår du lagt upp! Klart du vill vara egenhändigt avgiftad och klar när du återvänder till Sverige, men viktigast av allt är att du kommer tillbaks levande. Gör så som du känner innebär minst risk att du tappar kontrollen sådär igen. Om man spänner en sträng för hårt brister den...

..en blandning faktiskt. Mest mig själv så klart men med hjälp av hintar från nära och kära. Får ditt drickande negativa konsekvenser för ditt liv oftare än någon enstaka gång bör du överväga att sluta helt och hållet.