Senaste kommentarerna i forumet

Tack, Miss Hyde! Blir lite full-i-skratt av dina smickrande ord om lugn och varm just i denna stund av lätt mani! ?

Kan inte sova. Börjar urskilja ett mönster som inte alls är nytt men som blir extra tydligt nu som nykter. Jag kan inte sova för jag känner mig uppe i varv och har en känsla av brådska att hinna med saker. Hinna med böcker att läsa t ex. Den här känslan kommer ofta på kvällen när det är lugnt runt omkring. T ex reserverade jag säkert tio böcker på biblioteket härom kvällen. Alla handlar om tolvstegsprogrammet eller liknande andlig utveckling. Nu har ca hälften kommit, klara att hämta. Sen googlar jag hej vilt på hemsidor på saker jag vill göra. Jag får ofta göra små anteckningar så jag minns allt dagen efter. Inte undra på att jag inte kan sova... ?

Det kan du iaf vara stolt över, att du trotsade din skamkänsla och tog klivet in här igen för att sträcka ut din hand ? Du har fortfarande varit nykter de där tre veckorna. De försvann inte ur ”meritförteckningen” bara för att du trillade dit igen. Nu kanske du är redo att lägga till en nykter dag i taget? Jag rekommenderar också att du går igenom alkoholhjälpens självhjälpsprogram. Man får hjälp att dra i en tråd i taget och trassla ut hela härvan av sitt misslyckade alkoholbruk. Man ser alla samband litet klarare och blir bättre rustad för kampen. Lycka till!

Välkommen till forumet. Hoppas du ska trivas här hos oss. Här är du aldrig ensam med ditt lidande. Det finns alltid någon som förstår och kan ge litet välbehövlig input. Jag känner igen mig mycket i din text... Dysfunktionellt barndomshem, ätstörningar och ångest sedan tidiga år, att vara en ”duktig flicka” som lyckas ändå, rastlösheten och oron inombords... Redan har vi hittat gemensamma nämnare att språkas kring, och du är helt nyanländ ?

I din tråd och att du hittat Sisun igen ☺.

Värsta dagen och bästa dagen hittills. Vaknade kl 01:20. Klarvaken. Asförbannad, av någon anledning. Kände ett intensivt hat mot mig själv och hela världen. Jävla skitliv! Varför har jag hamnat här? Jag kommer aldrig att klara det här! O.s.v... Tankarna matade på som kulsprutor i huvudet. Jag vände och vred mig i sängen och hjärtat dunkade som en slägga i bröstet. Jag tänkte att jag måste ut och gå eller något, vad som helst. Precis då började det ösregna utanför och en promenad kändes uteslutet. Lyckades till sist somna om, men det gick säkert flera timmar. När jag vaknade kände jag mig trött och sur, ilskan hade dämpats något, men jag var fortfarande på uselt humör.
Gick till ett lunchmöte, köpte lite litteratur. Inget bra möte. Folk kändes sluddriga, trötta och jag hade svårt att höra vad de sa och kunde inte koncentrera mig. Tänkte att jag efteråt skulle stanna och prata lite med de som sa sig villa vara kontaktpersoner, för att få lite vägledning i programmet, men det kändes som alla bara vill gå hem. Mörk och med ångest traskade jag hem.
Bestämde mig för att gå till ett ny grupp senare på eftermiddagen, och detta var det sämsta mötet jag upplevt hittills. Kändes oinspirerat och lokalen var helt värdelöst, och det gick knappt att höra vad någon sa.
Senare på kvällen skulle jag gå på en konsert. Jag kände mig tveksam. Har alltid haft svårt att stå och trängas med mycket folk på en liten yta. Om jag vore mitt "vanliga" fylleskalle-jag, jade jag tveklöst åkt hem igen, knäppt några bärs, suttit framför datorn och badat lite i självömkan. Men jag tog mig själv i kragen och gick dit. Och som jag gjorde rätt! Jag träffade ett gäng gamla kompisar som jag inte sett på länge och lyckades även snika till mig en VIP-plats så jag slapp stå och trängas på tå. Konserten var dessutom riktigt bra och efteråt tog jag en lång promenad hela vägen hem. Så jävla glad nu att jag tog mig igenom detta på detta sätt. Som sagt hade mitt gamla jag aldrig gjort det samma.
Ger mig ändå lite hopp för framtiden...

Jag tänker att det till och med kanske finns människor i din närhet som skulle bli stolta över dig om du tog detta steg.

Det låter som att du har hittat ditt rätta jag i din nykterhet. Blir så glad att läsa om hur stark, varm och lugn du verkar vara i stort, och i din nya roll som mötesledare.
Du inspirerar.

skitdag var det, så kanske inte en riktig skitdag. Men tung, trist och uppgiven. Tack och lov för familjen som bidrar till att jag behärskar mina impulser. Ensam med ett systembolag 5 minuter bort hade varit tuffare. Svår tid detta. Kroppen ok, men nu spökar själen. Tre dagar ledigt, sen börjar den verkliga prövningen. Har såå ofta ursäktat drickandet med att det är tufft på jobbet och att jag är värd några glas för att slappna av. Måste finna nya strategier för detta...

Toppen med rutiner ju. Då kan du ”bara” skaffa nya sådana utan alkohol så kommer allt gå på rutin, bokstavligt talat. ??

Dag 12. Check.

Tack Ensam1984.
Ska verkligen sätta mig ner och tänka igenom det. För det är precis som du skriver. Man hade aldrig sett ner på någon som berättar om sitt beroende.

Dag 1 utan vin eller öl är nu avklarad, har gått bra under dagen men på kvällskvisten kom ett visst sug. Vet att jag inte har något hemma men likt förbannat gick jag runt och tittade i huset om jag glömt bort att jag gömt något någonstans.
Känns riktigt pinsamt att erkänna det då det i min värld bara skulle vaknat upp idag och vips så var all tanke på A som bort blåst.
Men samtidigt är jag realist och fattar att inte så är fallet.

Tack alla för era värmande och peppade ord.
Har verkligen hjälpt.
All kärlek till er ?

Har gått väldigt smidigt måste jag säga...lättare än det kändes när man började. Otroligt att det går så fort att må så bra igen! Ingen ångest o man kan faktiskt koppla av o koppla ner utan pirr i magen skön känsla! Fortsätter med mina skogspromenader o nu får det bli en stadig grej då Knaskatten sa att det va bra sätt att bli av med beroende ?? så fortsätter hänga där ?
En vecka snart gjord på jobbet skönt att vara tillbaka i rutiner är nog en rutin människa o förmodligen en ganska fyrkantig sån trivs bäst så ? men älskar helgerna med som nu ska fyllas med massa roliga o upplyftande saker att göra!!
Sov gott!! Natti natti alla fina ??

Ikväll har jag varit på "utflykt" till grannkommunen. Besökte ett möte och gick därefter på Sinnesro gudstjänst i kyrkan. Så himla fint. Sinnesro bönen finns även som psalm nu. Jättemycket värme bland alla deltagare. Prova gärna en sådan gudstjänst ifall du har turen att hitta någon i närheten. ?

Fast det var kanske en nykter skitdag? ?

Vad bra att du har kommit hit.

Jag säger så här. Vad är det värsta som kan hända? (och fundera på den). Ja, någon kanske får reda på att du är lika mänsklig som de är, för alla har problem och så fort man börjar delge sina egna och vara sårbar så märker man att alla (eller i alla fall många) mjuknar upp.

Jag brukar tänka så här när jag kommer i en sån situation. Om en bekant/vän skulle berätta för dig att de missbrukat tabletter, eller är spelberoende eller ja, alkoholberoende. Hur skulle du regera, hur mycket skulle det förändra din syn på dig själv och personen? Skulle du skämmas för den personen? Om det var jag skulle jag nog bli mäkta imponerad av vilken stark person som vågar berätta det, men det är ju jag.

I vilket fall. Nog babblat från mig, ta det i din takt, men våga vara sårbar och tänk: "vad är det värsta som kan hända?"

Och det är skrämmande, det känns livsfarligt - men så befriande när man kan vara sitt innersta jag!

Kram

Har funderat på att gå på ett AA möte men där kommer stoltheten in igen.
Vad ska folk tro?! Jag vet innerst inne att det inte är så men i min värld river jag ner den fasaden jag byggt upp och det Käns så skrämmande.

Hemsk känsla när symptomen du beskriver kommer. Risky drinkers kan man kolla på.
Addiction och intervention finns det massa avsnitt av på youtube. Mkt avskräckande men också igenkännande.
Jag som var så kul att dricka vin med, var en bra bok också tycker jag.

Testa gå på ett öppet AA-möte? Känslan av att vi är så många som har problem är rätt skön. Lätt att känns sig oerhört ensam med sitt problem.

Välkommen och hoppas du kan hålla dig ifrån den där livsdämpande nektarn.

Vi är ju alla så olika, men jag tror att jag lyckats med mina 37dagar då jag så problemet i vitöga, inte lallade med mig själv utan bara bestämde mig, allt eller inget. Är vinet egentligen så viktigt? Det är ju inte där som problemet ligger.

Jag tror alla kan sluta dricka men det är bara de som kan rannsaka sig själva och kan, orkar, vågar och framförallt innerst inne vill få en förändring som har möjligheten att lyckas. Möjlighet är viktigt att poängtera, sen behöver många stöttning och hjälp från andra, ja alla behöver nog det - på rätt sätt för dem. Jag har bara detta forumet.

Och självklart vill ju ingen ha ångest osv. men bara för att man inte vill dricka så innebär det ju inte att man vill vara nykterist. Man måste vilja det om man vill bli fri från A förgått, annars faller man dit igen. Man måste åtminstone acceptera det och jobba med att vilja förändra tror jag. Så är det för mig, jag kan omöjligt säga om andra. Så detta är ingen universal sanning.

Lycka till (och vi finns här och stöttar)

Tack FinaLisa och kram ?
Jo vi kämpar och mår mkt bättre när vi klarar att stå emot. Även fast vi inte alltid lyckas, så är det väldigt mkt bättre att försöka sitt bästa. Än att bara ösa på och blunda för problemet. Antar alla som är här inne, har erkänd för sig själv att det finns ett problem. Det är en bra början, till ett nyktert liv. ?

Är en skitdag. Men men, får väl bita ihop.

Jag känner mig så patetisk, senast 5 åren har jag mer och mer börjat dricka allt oftare.
Jag fick min borderline diagnos för ca 1 år sedan och har haft en väldigt otrygg uppväxt, min pappa är nykter alkoholist och båda mina föräldrar lever med grova psykiska problem. Jag själv har kämpat på med ätstörningar och ångest genom hela min uppväxt trots detta har jag pluggat gått ut med topp betyg haft eget företag och har ett bra jobb. MEN jag har en jävul på min axel, jag har en rastlöshet som kryper på ständigt där ger alkoholen mig eller piller en ro i kroppen att kunna slappna av och känna mig lugn.
Har en sambo som inte förstår varken psykisk ohälsa eller detta och nej jag berättar inte allt verkligen inte.
Samtidigt är det skönt att ha någon som är "normal" hade jag haft någon som mig hade jag nog inte kunnat fortsätta.
Varför ska det vara så svårt? Jag vill bara ha lugn och ro :(

Välkommen hit igen, finns inget att skämmas över vi har alla försökt mängder av gånger. Finns ett bra självhjälpsprogram här och jag tyckte det var riktigt bra. En bok som jag nu läst 2 gånger är skål ta mig fan, lyssna på beroendepodden och alkispodden är ett stort stöd. Finns även appen Cairy som jag tycker är riktigt bra. Så ta stöd här och en dag och stund i sänder. Kram Strulan ❤️??

Tack jag har försökt så många gånger, men misslyckas jämt. Har nästan gått ett år sen jag var inne å skrev på detta forum att jag hade klarat 3 veckor. Men sen trillade jag dit å då skäms man att gå in här. Men kan nånstans känna att jag nåt min gräns nu. Finns det nåt bra program man kan bli lite inspererad att sluta? Jag tänker nåt man kan ladda ner å se på tvn datorn?

Alls för jag vet hur svårt det kan vara att låta bli.
Men i första hand skulle jag säga att inte ha vin hemma, för så himla lätt att ta det.
Ibland känns det som bara vinet står där och ropar på att jag ska öpppna och dricka det tyvärr...
Jag försöker sysselsätta mej med annat, kan börja storstäda, baka osv..
Nämen detta fixar du ikväll, tänk så bra du kommer må imorgon.
Kram❤