Senaste kommentarerna i forumet

Personligt rekord. Två nyktra veckor avklarade. Ca 1.400:- sparat och minus 1,7 kg på den här tiden. Det går sakta åt rätt håll. Ingen ångest och inga minnesluckor. Inget ramlande ur sängen. Inga pinsamma sms till någon. Inga okontrollerade vredesutbrott. Däremot den här tröttheten som jag inte vet vad den beror på. Kan känna mig pigg men så plötsligt kommer en enorm trötthet över mig. Jag kan behöva ta en tupplur på em. Sen denna trötthet tidigt på kvällen. Igår la jag mig före kl 20. Inte undra på att jag är vaken nu. Men jag somnar nog strax om igen.

Så....söndag igen, och dags för en resumé efter en veckas nykterhet.

Är egentligen helt slut, mest mentalt.
Varför kan man fråga sig, jo orkar inte riktigt att vara så där j..la trevlig hela tiden.
Vi har haft besök i helgen, frugans barndomsvän ifrån Holland med pojkvän, och inget fel på det, helt okey.
Men andra helgen på raken med besök och väldigt lite egentid, jo jag har ett stort behov av att få vara med mig själv.
Lite ungefär som nu, jag behöver tid för eftertanke, vad har hänt, och hur kändes det, vad ligger i röret framledes???

Jodå, jag sköter mig exemplariskt, trevlig och så där, men efter ett par dagar så är jag helt uppblåst.
Minsta lilla hastiga rörelse hostning eller nysning ger små mystiska ljud akteröver och en klar risk för att avslöja mig med en oangenäm doft.
Går bakom huset för att släppa på trycket, öppnar dammluckorna och dammar av något som kan liknas vid en avlägsen tsunami.
Ja den hörs i båda långa och höga toner och naveln återgår ifrån en putnavellook, och jag har gått försiktigt dit utan att slå i några vassa kanter, ballongen får inte brista.
Skakar av eventuella explosiva gaser ut brallorna och trippar glatt och belåten tillbaka till framsidan av stugan.
Runt fikabordet råder det nu en förödande tystnad, det som tjattrades så förfärligt när jag gick...
-What?, säger jag med en oskyldig min.
-Du ska inte tro att du kunde göra detta lite mindre diskret, tror du?, säger frugan.
-Hördes den, frågar jag lite skamsen.
-Låg tegelpannorna där på gräsmattan när du gick runt hörnet?
Jag tittar mig runt, ser inga tegelpannor och fattar att hon drar på lite...
-Men asså jag var på andra sidan huset!...
-Det hördes.... säger frugan med en bister min...
-På andra sidan huset?, du skojar.
-Töm brallorna och kom och sätt dig.
Jahopp tänker man, här råder inga hemligheter, inte ens på ett avstånd av.....tio meter!
Vet inte om våra gäster betraktar mig med avsky, eller håller på att brista ut skratt, ansiktet har många uttryck om man säger så.
”Naturbarn, inte tycka om...” sjunger jag lite lågmält och försöker citera Povel Ramel i en av hans sångtexter.
Ingen reflekterar och jag sitter där ensam om min lilla inflikning...

Så det där är bara en av många små saker som ställer till det för mig, jo jag släpper väder mer öppet när jag är med de jag känner.
När jag inte för vara mig själv så kvävs jag (haha, det där var ju nästan roligt, ja eller de andra då)
Okey ni fattar, jag har ett stort behov att få rå mig själv, kanske inte är så lätt att leva med trots allt, eller?

Hursomhelst hennes pojkvän var väldigt imponerad av den svenska naturen i Stockholms skärgård.
Han satt tyst länge på berget och bara blängde ut över nejderna när havet krusades lite av vinden i solnedgången.
Han blev nästan irriterad när jag skulle vara trevlig och konversera lite, ungefär som om han ville säga...kan du inte bara hålla käften en stund medans jag fullständigt förförs av denna underbara utsikt...
Nu sade han inte det, men någonting i hans blick ville förmedla detta, och det är andra gången på någon månad våra utländska besökare får ungefär samma beteende.
Inte så svårt att förstå varför vi svenskar är som vi är, vi är nära naturen och kan till synes vara lite introverta.
Men det är som om vi för ett samtal med naturen och gillar inte att bli störda, nu beter sig våra besökare på samma sätt, smittar det?

Efter frukosten i morse begav sig de hundratalet milen hemöver i gassande sommarvärme, och jag kunde inte vänta med kommande arbetsuppgifter utan satte igång med en gång, olja trallen vid balkongen invid bastun, sex liter och tre timmar senare var jag klar.
Den gulnande spaljén fick åter sin gröna färg och jag måste få säga med min kemisk förstöra hjärna att jag tycker det luktar gott.
Det ser nästan nybyggt ut och jag kan glädjas åt det ännu mer.
Nu förtjänar jag lite belöning och öppnar ölkylen i förrådet och upptäcker...vem i he..te har druckigt upp min låtsasöl?
???
Det är ju jag, och kommer på att jag skulle ju ha fyllt på förrådet denna helg, men besöket fick mig att tappa rutinen.
Så det blev till att suga på lite tonic water, för beska ville jag ha.

Nu lite ledighet, lägger mig svettig i hängmattan för att slappa bort lite dyrbar tid.
Dottern som sitter med sin dotter i paviljongen skiner upp och utbrister ....morfar!
Hon lägger knyttet som är lite otålig i mitt högra armveck och jag tänker....ska jag ha henne när hon är grinig?
Men okey, jag kan nog fixa detta och sätter hängmattan i gungning.
Den knarrar så där lite gammaldags och ”hemtrevligt”, erk...irk i varje svängning.
Mitt barnbarn får stora ögon och tittar upp i lövverket i den stora eken som hängmattan är fäst vid.
Solens strålar spelar i lövverket och det lyser så där knallgrönt genom bladen, och det är verkligen fascinerande att titta på.
Hon tystnar och kan inte släppa blicken, eller så har hon med sina 7 veckor svårt att fokusera blicken när det gungar.
Vinden får bladen att fladdra fram och tillbaka och siluetterna ifrån dem spelar skuggteater på hängmattans insida.
Jag håller hennes båda fötter i min högra hand, hon är helt naken så när på en liten miniblöja i denna varma sommardag.
Hon formar sig som en halvmåne runt min tjocka mage och hennes armar sluta att vifta så där okontrollerat som de gör vid den åldern.
Jag pluttar in den där lilla lila mininappen och hon sluter ögonen i min trygga famn.
Jag får tag i en rot med vänsterhanden och får en väldans fart på hängmattan, tillsammans vaggas vi till sömns.
Det blåser till lite ibland och jag skyler hela hennes kropp med handen så att hon inte ska frysa.

Just i denna stund så känner jag enbart en sådan lycka och en sådan rikedom.
Jag har lyckats skapa två vackra barn som nu har lyckats skapa en generation av dem själva, utan mig fanns ingen av dem.

Försök att få vilken berusning som helst att knäcka denna känslan som jag hade idag, den finns inte.
Och skulle den ens försöka så skulle den inte vara sann, en kemisk påverkan som egentligen inte existerar, ett falskt äventyr.

Att slå hål på alkoholens hemligheter är en del av nykterhetens tributer, jag har avslöjat den.
Om någon säger att nykterheten är tråkig, vad är då den lögnen som alkoholen påstår vara så mycket värd.
Livets berg och dalbana är minst lika intresserat om man ger den en chans...

Jag föredrar att vara rik på liv istället för ångest.

Berra

Hej,
Jag har just nu ännu en gång klarat av tio dagars nykterhet. Men suget, viljan att ta ett glas vin är så stor, känslan när första klunken plaskar ner i magen är så härlig. Hur ska livet bli? Nyktert? Jag kan inte förstå hur! Kommer suget att försvinna? Ersättas av annat? Jag förstår inte. Jag har tidigare haft korta enstaka dagar då jag lyckats låta bli för att jag sett framför mig att på fredag får jag gå till systemet ...
Jag blir tokig av att inta veta. Får jag dricka igen? Livet känns meningslöst utan att få ta ett glas vin, som blir två och tre och kanske fyra, det är det som är problemet; att jag vill ha mer när jag börjat dricka. Varför inte kunna vara nöjd med ett glas? Finns det bara ett glas så tackar jag nej, så illa är det. Kan jag inte få mer så måste jag låta bli annars blir det ett eländigt sug.
Jo jag är nog alkoholist.
Hjälp!

Vi är många som har tagit udden av ångest med vin, fast vi visste redan innan att det är det sämsta man kan göra. Fint att du har hittat hit! Nu kom din måndag :) Varje dag utan den dör vinflaskan räknas. En dag i taget sparar du in hälsan och vikten igen. Välkommen!

Tack för era svar, skönt att inte vara ensammen. Alkoholen har för mig blivit ett sätt att försöka få tankarna och oron att sluta snurra. Även om jag ätit antidepressiv medicin så har oron inte slutat, ångest över jobb, möten, prestation, blir lättstressad. Jag vet att jag i perioder jobbat då jag egentligen borde varit sjukskriven och för att orka med ångesten så har vinet på kvällen blivit en vana. Jag lider av katastroftankar/generell ångest. Jag kan ha så jävla mycket ångest att det enda sättet att kunna ha en "vettig" konversation med min sambo kan ske när jag druckit. Dagen därpå likadant....

klarat mig genom dagen och kvällen utan alkohol. Drack upp allt igår.. (herrejävlar drack nog tre flaskor igår ?) tagit en benzo nu ikväll för dämpa ångesten. Ingen långvarig lösning, men min strategi dag ett och två... Och du, en halvliter är betydligt bättre än en liter eller en och en halv. Vi kämpar åt rätt håll... och döm dig nu inte för det! Vi tar en ny dag i morgon tillsammans som vi ska klara oss igenom. Kram och hoppas du kan sova gott.

Sluta oroa dig. Du kan oroa dig för att ett flygplan ska krascha i ditt boende istället. Abstinens kommer du få men inte mycket värre än den svårare ångesten.

Just den var det! Jag är kristen, men har slutat gå till kyrkan eftersom jag upplevde att det bara blev en massa tuggande och mässande där ”rätt ord” och from fasad funkar som ett ogenomträngligt pansar. Men den här kyrkan gjorde stort intryck på mig. Människorna, atmosfären, vittnesmålen, värmen och kärleken... Allt var så genuint. Tryggt. Vill ha mer av det :)

.. minska istället för att sluta tvärt. En stor del i mitt problem är att jag är så rädd för att få svår abstinens att själva rädslan ger symptom, om jag inte varit så orolig för abstinens hade jag kanske inte känt av det så mycket..?

Hur har det gått för dig Me? ❤️
Inte jättebra för mig.. drack en 1/2 l vin tidigare ikväll då rastlösheten blev för jobbig, en stor ångestklump i hela kroppen.
Men jag försöker se det som ett framsteg, 1/2 l är bättre än 1l och den värsta rastlösheten har lagt sig.
Vi får kämpa vidare och göra vårt bästa framöver!
Styrkekram!

Att minska och sen sluta kan fungera men enkelt att öka igen när man tycker det åter blir tråkigt, ensamt och med ångestpåslag.

Men ångesten minskar utan alkoholen på sikt. Dock gav jag själv upp efter 20 månader när jag inte orkade stå emot känslorna längre i kombination med att Försäkringskassan tagit över 100 dagar på sig nu utan att komma,med ett beslut om min sjukpenning. Är det ens värt att kämpa mot Sveriges makter?

Så nu har jag druckit mellan tre fyra öl upp till 20cl sprit och fem sex öl om dagen. Får se om jag kan få stopp på det helt enkelt.

Ångesten blir påtaglig efter ett tag om dagen utan alkohol...

En flaska vin om kvällen under en längre tid klarar du nog sluta tvärt på. Klart du kommer få din ångest om kvällen och lite anbat skit men inget du borde behöva oroa dig för.

Finns de som druckit en flaska (eller mer) vodka dagligen och kan sluta tvärt.

Men det är ett helvete dock att hoppa av hamsterhjulet för det snurrar rätt fort efter ett tag.

Bra att du hittat hit, hjälper mkt att skriva av sig och få stöd av andra som förstår. Är nog ingen fara att sluta även om de första dagarna är hemska.
Men även om man lider är det värt det, för det vänder det lovar jag dig// kram Strulan

Då har jag hittat hit. Har tidigare mött många motgångar men aldrig, som den här gången, bemött ångesten med alkoholens hjälp. Jag visste redan innan att det inte var en bra idé (är uppväxt med 2 missbrukande föräldrar). Samtidigt så tänkte jag "det händer inte mig, jag har koll". Nu drygt 6 månader senare...så jag bedrog mig. Senaste dryga 2månaderna har varit riktigt illa. Minst 1 flaska vin per kväll. Kroppen gör ont, en hel del extra kilon har tillkommit, konditionen har nått botten. Håret, hyn, allt har tagit stryk. Senaste veckorna har jag hela tiden haft ursäkten att: jag slutar på måndag. Den måndagen, ja den kommer aldrig.
Det här är första kvällen som jag inte druckit en droppe sedan allt startade. Jag är väldigt orolig för att jag ska få några starka abstinensbesvär. Sådant som jag läst om kan vara livsfarliga. Å den andra sidan så är det jag hittills pysslat med precis lika farligt. Ska lägga mig nu, försöka sova bort ångesten. Tacksam över att jag hittat det här forumet.
/T

I Allhelgonakyrkan. https://sverigesradio.se/sida/avsnitt/1297948?programid=945
Allt det bästa önskar jag dig / mt

Psykisk ohälsa här med, självmedicinerat med alkohol ett par år, nådde min botten tidigare i veckan pga separation, inlåst på psyk, där igenom bokades ett möte hos Beroendekliniken i min kommun, hoppas du har en sådan, jag gick med på mötet då specialistläkaren på psyk och missbruk sa att jag måste börja där, jag grät och var för första gången, inför någon, helt ärlig. Min plan var att få kontroll på drickandet, väl på plats fortsatte jag vara genomärlig, vi pratade i 30 minuter, sedan sa hon rakt ut att hon har Antabus på skrivbordet jag kan ta nu direkt, jag blev chockad, såg hur hela sommaren skulle bli ensam och tråkig, hur mitt enda verktyg mot ångesten skulle tas ifrån mig, men innerst inne förstod jag att kag står vid ett livsviktigt vägval här och nu, så jag drack upp allt i koppen, hon stöttade mig och bokade upp ytterligare besök då jag kommer dit och tar den, jag föreslog att jag kunde ta hemma, hade kanske gjort det, men kanske inte, hon stod på sig att jag skulle komma dit 3 dagar i veckan, jag insåg då att enda anledning till att jag ville ta hemma var för att kunna smita, så jag släppte garden, det har nu gått 3 dagar, tankar som att det hade varit bra jävla härligt med öl har funnits, men jävligt enkla att slå bort, för det går ju inte nu helt enkelt, igår kväll, när jag skulle lägga mig könde jag trots allt en lycka, lycklig över att jag nästa morgon inte skulle vara bakis och må riktigt dålig, och därigenom bli sugen igen. Önskar dig all lycka. VAR ÄRLIG!

Tipsar om programmet här inne, gör testen tittar var du hamnar. Det enda jag kan säga är att min stress och ångest försvann med vinet.
Alkohol är läskigt för det dövar för stunden, men ökar när det går ur kroppen.
Hur du än väljer, så kanske en vitperiod kan vara en start. Kram Strulan

Är såklart inte ok. Har slutat köpa bib, då det är så lätt hänt att det blir för mycket då. Numera köper jag endast 1l när jag handlar.
Tyvärr går den litern oftast åt på kvällen när den väl ör öppnad..

Jag tycker om att dricka vin, som sagt ger det en stunds avkoppling.

Det kanske vore bra att minska istället för att sluta tvärt? Jag är urusel på att hantera stress, ångest och ensamhet.. vinet är det enda sätt jag vet att hantera det med ...

När du läser runt här på forumet så kommer du inse att många har börjat sin resa just där du är nu, med psykisk ohälsa som man ”lindrar” med alkohol, fast det bara gör saken värre. Fatta ett beslut att sluta, och lova dig själv att om du inte klarar det ta hjälp av din läkare. En bra hjälp på vägen är att använda programmet som finns här på sidan. Välkommen!

Du är en människa i svårigheter. Inget äckligt med det. Inget statiskt heller. Du kan göra andra val, som gör dig stolt att vara du :) Jag ogillar öht att använda ordet ”är” när jag pratar om människor, inklusive mig själv. Det signalerar just att inget kan förändras. Istället för ”Du är...” tänker jag ”Du blir...” i samspel med omgivningen, kontext, miljö osv osv osv i all oändlighet. Ändra parametrarna så ändras samtidigt vem du får lov att bli. Testa! Kram

Varit på möte. Intensivt i två timmar utan paus. Förutom det har jag senaste tiden varit extremt trött. Jag känner mig både trött i kroppens muskler som om jag skulle bli sjuk men också i huvudet. Jag skulle egentligen vilja sova redan nu men det går nog inte. Får försöka hålla mig vaken till kl 21 åtminstone. Någon som känner igen sig?

Jag är alkoholist men jag är inte äcklig eller misslyckad för det. Och min fru säger att jag luktar gott :)
Nu dömer du dig väl hårt. Alkoholist är ju bara en del av dig.
Du har ju lyckats ta dig till ett ”fint” jobb. Vad ska du göra för att lösa alkoholproblemet då?
Men visst har man rätt att bli lite irriterad på sig själv för att man hamnat där. Men det ger mer att peppa dig själv till att sluta.
Välkommen hit!

Jag dricker för mycket, är precis lika äcklig som de som luktar äckligt! Bara det att jag klär mig fint, hat ett fint jobb, men jag ör en äcklig människa.

Är ett bra sätt att börja skriva här, det hjälper att dela sina tankar.
Tycker du skall vara ärlig emot din läkare, för det finns bra hjälp att få. Det enda jag kan säga säkert är att ångest och depression bara blir värre med alkohol. Har själv sprungit i hjulet som bara snurrar snabbare.
Så ta hjälp och stöd, kraft och mod till dig// kram Strulan

Är ny här så vet inte riktigt hur det funkar.
Jag känner att mitt drickande har eskalerat under de senaste åren vilket i grunden beror på psykisk ohälsa. Jag har sen barn varit orolig och blyg, men som i vuxen ålder gått över till ångest och även depression i perioder. Jag kunde tidigare stå ut med ångesten, och försöka kämpa på med jobb mm. Jag jobbar även nu men har haft perioder med sjukskrivningar, och för att stå ut med ångesten har jag ofta tagit till alkohol, jäkligt dumt när man lider av ångest. Detta har lett till att jag under senare år nästan druckit dagligen och jag känner mig fast. Jag vet att jag måste bryta med det för min ohälsa blir inte bättre. Har inte vågat erkänna för läkare att jag fått problem med alkoholen, jag känner skam. Är det någon annan som kan dela med sig av hur man kommit till rätta med alkoholproblem som i grunden startat pga psykisk ohälsa? Allt känns som en ond spiral. Det är väl som sagt var bara att sluta men.... Tack.