Senaste kommentarerna i forumet

Precis så Lucia-Asahi! Som nikotinabstinens! Lustigt att jag inte gjort kopplingen själv iom att jag gått igenom att sluta med nikotin. Försöker tänka att varje obekväm känsla är ett bevis på att kroppen renas. Att koppla obehaget till något positivt.

Tack för tidslinjen EnsammaPappan. Fint att ha ett ”mål” i sikte, att veta att ljuset i tunneln finns runt hörnet! Och jag klarade helgen!! Trodde jag aldrig! Hamnade i situationer både i går och i dag där jag fick plocka fram all min disciplin för att välja bort alkoholen. Det hade varit den enklaste sak i världen men sa till mig själv att börja med en alkoholfri och omvärdera beslutet efter den. Och därefter var törsten lite mildare och att därefter ta ett nytt felaktigt beslut kändes väldigt mycket svårare varför alkoholen uteblev. Väldigt glad och stolt i dag. Hoppas jag kan fixa en månad. Behöver bryta nedåtspiralen!!!

Att det går fint att hålla sig nykter... och så tänker man att man kanske bara inbillade sig att alkoholen var ett problem... Man testar litet, och det går bra ett tag. Sedan smyger sig gamla mönster på en, och så inser man igen att alkoholen ÄR ett problem. Undrar hur många gånger man ska dansa den dansen... Nåja, varje insikt måste ju leda oss vidare mot klarhet, eller hur? Kämpa på!

Jag lyckas hålla mig nykter en tid, sedan trots att jag livat mig själv och andra att aldrig mer dricka (och menar det) så liksom lurar jag mig själv, får för mig att jag kan hantera det och minsann har rätt till att dricka om jag vill. Det går bra ett tag, sedan tar ångesten över och det spårar ur med alkoholen... minnesluckor, sårar den som står mig närmast.

Jag vill liksom bara fly från mina känslor, är en oerhört känslig person som tar in så mycket liksom, till slut orkar jag inte hantera der och då dricker jag.

Har lyckats vara nykter 3 månader drygt innan, sedan kom alkoholen sakta tillbaka i mitt liv. Nu står jag här 2 dagar som nykter, vill lyckas med minst 100 dagar, helst för alltid. Är så oerhört rädd för att misslyckas bara.

Jag är så imponerad av er alla som kämpar och känner igen mig i så mycket ❤️

brukar vanligen vara förknippad med enorm trötthet och lite ångest efter helgens drickande.
Det är väl den enda dagen som jag tidigare lättast har haft att ev hålla vit.
Lättast och lättast, har väl hänt några att jag att jag låtit bli iallafall, pga enorm baksmälla.
Nu är jag jättetrött och längtar efter sängen men av helt andra orsaker än alkohol.
Har varit ute i solen stort sett hela dagen. Tidig Långpromenad med matsäck, lunch på uteservering (lättöl till maten, slog till med två) fika med vänner nu på kvällen.
Fullt upp med andra ord. Kände ett litet sug där på lunchen i solen, men tog min kalla lättöl och suget klingade av. Det gäller att ha något gott i glaset när de andra dricker vin och öl till maten. Tur att jag gillar öl, för alkoholfritt vin är ju ingen hit.
Sommaren och semestern är en förrädiskt tid att försöka sluta dricka. Många fällor och lockelser. Gäller att stålsätta sig och ha en strategi och plan klar, känner jag.
Känner mig rätt redo ändå...

...som en groda utan ben. Jag ska försöka att inte logga in här så fort något går åt helvete för det får jag bara äta upp. Gårdagen var nykter för jag blev så chockad utav mitt fall från sängen. Idag kände jag mig övertygad om att förbli nykter ända tills det magiska klockslaget 15.30. Det är som om att vi automatiskt på något sätt kommit överens om att det är första klockslaget på dagen som är ok att ta första glaset. Igår googlade jag på AA möten i närheten, veckans sju dagar. Idag bryr jag mig inte alls. Jag skäms varje gång jag loggar in här. Just då, i den sekunden som jag loggar in och skriver något känns det helt 100% ärligt och rätt. Men en stund, en dag, en vecka senare så känner jag mig bara misslyckad, som en bluff som försöker övertyga mig och er andra om att NU, Denna Gång, Idag så kommer allting ändra sig. Jag inser ju att jag inte är ensam om det. Det naturliga är väl att man slutar logga in här och skriva. Ja, så blev det denna gång. Igen. Önskar er alla allt gott!

Du skriver att man inte kan hålla sig nykter om man bara fortsätter att leva och bara plockar bort alkoholen. Det har du extremt rätt i. Det måste till en förändring och ett arbete med sig själv. Det är nog det viktigaste. Sen blir det en naturlig del att plocka bort alkoholen. Bra skrivet!!

Roligt att läsa att din väg fört dig till glädje, lugn och frihet. Det känns också fint att möta dig och heja, när vi möts på stigen.

Jag vill också gratulera dig till 26-5 resultatet!! Du har gjort det fantastiskt bra när du inte har släppt efter och tagit Alkoholdjävfulen i handen alla gånger han försökt intala dig att ni går bättre hand i hand. Du går ju så mycket bättre och stadigare själv.

På återhörande!!

Dagarna rullar på. Jag har klarat mina mål bra veckan som gått. Druckit ett glas vin efter en perfekt dag i onsdags. Upp på morgonen på torsdag och tapetsera ett rum. Det blev fint.
Sen vart det bjudning torsdag kväll. Då vart det tre glas vin under loppet av en hel kväll med middag, spabad och umgänge med trevligt folk. Kvällen avslutades med en liten whiskey när vi kom hem. Det var en fin kväll det med. Sen ingen alkohol alls under helgen.

Jag börjar tro på att jag kan dricka måttligt. Det verkar vara en bra väg för mig att bestämma mig för vad som är rätt tillfälle att dricka, och att aldrig känna mig berusad. Men; Det där har ju många trott på tidigare och inte klarat, så jag sätter mig inte på den höga hästen. Jag fortsätter tänka att jag faktiskt måste arbeta med förändringen fortsättningsvis. Utvärdering sker först i mitten av augusti. Det kommer ju lite festligheter och semester däremellan. Så det är bara att fortsätta kasta in blåa bollar och inte bli karsk och vårdslös.

Tidigare skrev jag att jag helt enkelt ska prova att be Alkoholdjävfulen att hålla käften, när han börjar med sina små försåtliga förslag. Det var en bra tanke. Är man bara snabb och säger "Håll käften på dig", så lägger han ner och smyger undan. Det gäller helt enkelt inte att låta honom börja med sitt smöriga snack.

Det har varit en fin helg och jag hoppas att ni andra som också kastar in blåa bollar, har det bra och trivs med livet utan fylla och bakisångest!

Dag 2 med nya tag.
Idag är känslan av skam ganska överkomlig dock känns det som att hela världen har sett mig full.
Att jag har varit ute igen, pratat med alla jag möter på fyllan i en relativt liten stad.
Känns som att alla vet att jag är en fyllo och jag skäms så mycket över det!
Kan man återvinna respekten igen?
Att bli sedd som en vanlig person igen, eller kommer alla som möt mig tidigare se mig som en alkis, fyllo kvinna som skämmer ut sig titt som tätt, är jag utskämd för all framtid nu?
Jag skäms så otroligt mycket för all idioti jag har sysslat med, både hemma och ute på stan bland främlingar.
Jag hatar vad alkohol gör med mig!
Jag önskar att jag kunde göra allt ogjort!

Svenssonalkis: Fantastisk blogg: välskriven, rak, ärlig och naken. Fortsätt gärna skriva så kommer jag läsa. Älskade rökningshistorien på balkongen.

Jag upplever inte alls att att jag har fått förnumstigheter som svar här, så prova du att skriv av dig här också.

Wow! Din blogg är fantastisk!

Härligt! Nu hjälps vi åt!
Upp på banan igen. Nu tar vi en nykter dag??

Jag har oxå börjat köpa alkoholfria öl, riktigt goda som substitut och det hjälper när man gett sig sjutton på att inte dricka. Då köper jag hem några ifall suget kommer.
Hoppas det gick bra för dig i går! Idag tar vi en nykter dag??

Känner mig redan piggare efter gårdagens nykterhet. Den ömmande bulan i pannan påminner mig om mitt förfall senaste åren. Men de val jag gjort hittills får jag acceptera för de går inte att göra ogjorda. Men idag, i detta nu, kan jag göra nya val. Det är inte för sent. Det är aldrig för sent.

Jag har sedan länge ett stort sömnproblem och fått medicinsk hjälp. Dock har jag bara fått stilnoct (som är beroendeframkallande). Nu får jag Propavan och Melatoning. Plus Mirtazapin som förvisso är en anti-dep medicin men som även påvekar sömnen i bra riktning. Jag har ett litet förråd Stilnoct att använda mig av men det ska fasas ut det också.. Trots detta fungerar sömnen inte optimalt. Bättre än innan men inte bra nog. Men det kanske ger sig.

Nu gryr den 39.e dagen och jag ska försöka sova några timmar till. :-)

De sömnmedel som anses vara beroendeframkallande får jag bara en ytterst liten mängd av och de ska fasas ut, Jag har börjat på en ny antidepp som gör mig trött ihop med Propavan och Melankolin., Dessa tre är inte bereoendeframkallande, utan jag blir behagligt trött vid tio och kan gå och lägga mig trött

Har varit solo i kväll och därmed helt ensam med mina tankar. Dom har kretsat till 80% kring alkohol. Vet inte om det är sug, abstinens eller bearbetning?
Har inte för en sekund varit nära att ta något. Har naturligtvis inget vin eller öl hemma men däremot ett barskåp med olika spritsorter. Har förr gått och tullat där lite nu och då när vinet och ölen tagit slut.
Suget ikväll är inte tillräckligt starkt för att jag skulle ta något, men tankarna finns dör, ständigt surrande i huvudet.
Tror faktiskt att jag ska göra mig av med skiten. Spriten alltså. Ge bort eller hälla ut.

Ikväll när jag plockade ur diskmaskinen gjorde jag det med en lätthet jag inte känt på ett tag. Glasen som diskats från fredagen och lördagen brukar liksom annars ha något trist över sig, förknippat med lite ångest, för jag brukar oftast stå lite bakis och plocka ur. Men inte ikväll. Middagen igår var trevlig och mysig. Jag var en av fyra som inte hade alkohol i glaset och de andra drack måttligt.

En annan larvig tanke var att jag gladdes (heter det så?) över min fint hopvikta klänning som låg på stolen bredvid sängen i morse. Annars brukar kläderna ligga ut-och in i en hög någonstans på golvet. Brukar ofta förknippa de kläder jag haft en blöt kväll med ångest och vill knappt bära dem igen. Knäppt va? Är det någon som känner igen sig?
Samma med mobilen. Den låg prydligt på nattduksbordet och jag behövde inte leta eller undra var jag lagt den (eller glömt) den någonstans.
Ingen ångest, ingen skam. Må jag alltid känna den här känslan.
Go natt!

Usch nej idag var bland dom värsta.
Så här psykiskt dåligt som alkohol får mig att må, är inte värt det längre!
Tack för din pepp! Känns bra att prata med andra om det!
Kämpa till dig med! :-)

Kampen mot alkoholen är stenhård. Upp på hästen igen. Känn dig stolt över de dagar du klarade och piska dig inte för hårt över ditt ”återfall”. Alla nyktra dagar räknas..,
Kämpa på!

Jag är 59 år . Livet har vart hårt.kört alla droger som finns, Men för 7år sen dog min enda dotter 27år gammal , min man o jag tappa fotfästet helt .min man drog till folk på stan o söp o jag isolera mej hemma med katten o bara drack. För 2 år sen dog min man i cancer o jag fortsätter dricka inte för att bli full men för att orka leva, nu är jag så less på mej själv o detta ölande , jag vill sluta men kan inte!?äter Morfin för svåra smärtor och undrar hur jag ska ta mej ur detta vansinne. Kan man bara lägga av rakt av? Vill ju inte få tuppjuck
Nån som kan vägleda mej? Jag måste sluta dels för jag är less samt att jag gått upp 60 kg ??? Help!!!!!!!

Tyvärr inget forumtips. Men tittade in på din blogg. Älskar din nakna beskrivning av eländet. Och tack för dagens leende (balkongrökningen)

Jag tror att du behöver ta itu med ångesten först och främst. Du dricker ju för att du mår så dåligt och jag tror inte att du kommer att ha kraften att sluta dricka innan dess. Det finns hjälp att få, men det krävs tyvärr att du står på dig och kräver din rätt. Inte så lätt att göra det när en är nere i det svarta hålet. Har du någon som kan följa med dig till psykiatrin / din psykolog och hjälpa dig att föra din talan? Någon som vet hur du mår? Pappa kanske?

Hej. Jag är alkoholist.
Jag försöker få ordning på livet. Det går så där.
Ibland får jag ur mig några ord om allt elände. (Länk borttagen. Redigerat av admi då vi undviker kopplingar/länkar som kan äventyra anonymiteten)

Vet du om det finns något bra forum för någon som mig att skriva av sig utan att bara få förnumstigheter som svar?

Ganska laddat ord som betyder olika saker beroende på vem man frågar. För vissa betyder det parkbänken och för andra något annat. Finns ingen egentlig definition. Enligt AA är man Alkoholist om man fortsätter dricka trots negativa konsekvenser.
Men använd vilket ord du vill. Jag gillar problemdrickare. Men låt inte det stoppa dig från ett AA möte. Tyckte det var rätt bra, men fortsatte inte gå av olika skäl.

Jag har bälgat i mig lättöl. Har hittat Carlsbergs som jag tycker är riktigt god. Kanske bara funkar om man är en öl-drickare?
Jag har alltid varit sån att jag längtat hem efter jobbet och få ta en kall öl eller två ( eller fyra-fem) som nån sorts belöning. Sen brukar det övergå till vin. Nu har jag ändå druckit dom där kalla ölen och inte saknat alkoholen så värst. Vill ju gärna vanligtvis kunna dricka men målet är aldrig att bli full. Men det har jag ju alltid blivit ändå...
Idag kom det ett rejält sug som jag inte känt på mina 11 dagar. Som tur var är ju systemet stängt. Tankarna började snurra att ett 6-pack 3,5:or kan ju duga. När jag kom hem hittade jag som tur är en överbliven lättis i kylen. Nu är faktiskt suget tillfälligt stillat. Antar att det inte bara alkoholen kroppen och hjärnan skriker efter utan det ör också en vana som man har. Ta det där glaset som man är värd. Som aldrig slutar med ett utan blir fler och fler och sen vet man ju hur det slutar....