Senaste kommentarerna i forumet

Du behöver stöd och hjälp. Gå till närmaste AA möte. Gärna företagshälsovården också och erkänn hur du mår. Det är bättre att du tar detta steg själv än blir avslöjad på jobbet. Du kan inte fixa detta själv. Det kommer bli bättre. Lycka till. ?

Jaaa ♥️ En lååång frukost full av skratt ? och nu är en extra lång helg slut. Imorgon jobb, med klar knopp ?‍♀️

Känner igen mig i så mycket av det du skriver, lider med dig! Har inga direkta råd förutom att försöka påminna sig själv om allt dåligt alkohol medför sig i livet! Man orkar liksom inte med det där hur länge som helt, men det för den sakens skull inte lätt att sluta! Ta en dag i taget annars känns allt alldelses för stort, tänkt att ”idag ska jag inte dricka”. Hur det blir nästa dag får du ta då. Jag är på dag 24 idag och det bar länge sedan jag var helt nykter så pass länge i streck. Känns på ett sätt lite lättare för varje dag för att man blir stolt över sig själv att man har klarat av att avstå så pass ”länge”.

Det stämmer precis, oro, ångest och katastroftankar dagligen! Så uttröttande! Jag äter medicin och har tidigare fått kbt men kbt hjälper inte och medicinen hjälper väl litegrann men långt ifrån helt. Är ganska missnöjd med sjukvården, blir liksom inte tagen på allvar gällande min ångest, är därför jag började självmedicinera med alkohol från början. Idag är dag 24 som nykter men jag börjar bli lite sugen på lite vin och det där filtret mot verkligheten som alkoholen är när den gör för ont inombords. Blir så överväldigad av alla känslor, både positiva och negativa känslor och har svårt att hantera dem. Känner mig så asocial nu när jag inte dricker, träffar knappt några vänner. När börjar det kännas normalt att vara nykter? Känner mig inte frestad att dricka men det är så tråkigt att vara nykter, känner att jag går miste om något. Försöker påminna mig själv om allt dåligt som alkoholen bidragit med i mitt liv

För mig är sedan länge tradition att läsa Berras södagsreflektion, fast då på måndagsmorgonen. Mycket uppskattad av mig.

Mvh

Det var hemskt, för dig, och det betyder mycket mer än vad några chefer eller kollegor tycker. Glöm aldrig det.

Mvh

Det gör det, sluta drick så blir livet långsamt som det är meningen att det ska vara.
Jag har gjort allt du gjort och känt samma ångest. Det är inget värdigt liv.

Välkommen hit, häng i så har det snart gått 2222 dagar.

Mvh

Jag kanske inte var så hemsk som jag trodde att jag var? Blev dock väldigt förvånad över att inte ens chefen sa något? Jag kunde ju faktiskt inte gå till jobbet pga att jag var så bakfull. Hade jag varit chef hade jag nog kollat läget och åtminstone frågat hur min anställde mådde. Liksom känna mig för om det fanns risk för upprepning. Att inte jobba pga bakfylla är inte helt okej.

Precis som du skriver Crna macka så måste jag nu börja bry mig om mig själv och mina nära och kära. Jag ska inte bara pusta ut och tänka ”yes, klarade mig denna gång också”, och sen göra om samma misstag. För oavsett om ingen annan tyckte jag gjorde bort mig så gick det bort en hel dag av självförvållat illamående och huvudvärk. Jag hade ångest i fyra (!!!!) dagar. Fyra dygn av usel sömn som kommer påverka hela denna jobbvecka. Fyra dygn av depp och oro. Det är fyra dygn som jag kunde ha ägnat åt något vettigt och energigivande istället.
Just nu längtar jag extra mycket efter helgen. Jag längtar efter att ha en vit helg som förhoppningsvis kommer följas av många vita helger. Jag ser fram emot att ”tacka nej” precis som jag gjorde i lördags.

Kulissen har raserats & och jag med den

Skrikgråt och ångestpanik -igen

Vaknade som halva befolkningen helt överkörd & förstörd av alkoholen på midsommardagen!

Denna gången var molnen ovanligt mörka och blåsvarta över mig. Panik.

Jag kliver upp och drar upp kulissen såklart, häller i mig en starköl i förhoppning om att det dåliga besluten jag tog dagen innan skulle försvinna.

Men det blir ingen skillnad! Samvetets- & moralmörkrets tunga moln ligger som en blöt, kall filt över en och offerkoftan vänder jag innåt. Dom molnen kommer dröja sig kvar länge,

Det vet jag, för jag har sett det förr..

-Har jag sagt eller gjort något dumt? vem SMSade jag med? har jag ringt någon? Vill jag ens veta?!

Jag har alltid lyckas med att ta genvägar tillbaka till alkoholen när molnen lättat lite, och snart, då tappar jag långsamt men helt säkert kontrollen igen och får kravla mig runt i ångest.

MEN DENNA GÅNG ÄR DET ANNORLUNDA, FÖR JAG ORKAR INTE HÅLLA UPPE FASADEN LÄNGRE. Jag är helt matt & urmärglad på energi.

Det enda som verkar fungera just nu är tårar och påslag av panik.

Situationen är nu ohållbar och det tycks blir bara värre och värre.

Nu sitter jag här, oförmögen att göra något, panik och ångest som gör ont och förlamar både kropp och hjärna.

På jobbet undrar dom antagligen vad som hänt med mig, en glad person som alltid är glad, full av energi och med lösningar på allt har det sista halvåret blivit en opålitlig, arg satmara som inte orkar med något eller någon.

Min livskamrat får sitta och titta på medans jag hittar på fler lögner & halvlögner.

Se mig gråta, ångestfylld och inte är jag den glada som löser alla problem längre, nej jag är en arg satmara utan tålamod.

Jag stryker mest omkring som en otäck vålnad här hemma & väntar på att dom där otäcka molnen ska lätta. 

Mina vänner undrar såklart! Jag höll upp kulissen med "detta är snart över" "sover lite dåligt just nu" osv

så nu håller jag mig bara undan dem, dom når mig inte. Kulissen har rasat.

Jag har förvandlat mig själv till det jag föraktat mest. Det som splittrat min familj/barndom och min livskamrats liv/barndom.

Den jävliga resan verkar jag ge dom en repris på.

Dom jag älskar mest?! Hur fan blev det så här?!

Jag vet inte om & hur jag ska klara detta själv.

Har berättat för min livskamrat men inte allt...

Jobbet som jag nu förmodligen tappat allt förtroende på hur ska jag kunna göra det ogjort? Eller vända på det?

Jag som har en ledartjänst på jobbet fick gå hem idag för att jag tappade humöret -igen.

Fy fan vad panik jag får när jag tänkte på allt ihopa.

Jag har nonchalerat alkoholen och dess effekter på mig men idag sitter jag nu här och ser vad jag blivit av den.

-Trött, Ful, fet, orkeslöd, argsint, kort stubin och helt jävla hjälplös.

Medicin "sertralin" har jag ätit i 4år och trappat mig ur. Den har gjort mig lite lugnare och inte så ångestfylld under 4 år. Det får det att bli lite tystare i huvudet, har en känsla av otrolig trötthet när hjärnan är uppe i varv, alla tänkar snurrar och jag får inte fatt i en enda tanke, det är ett jävla sårl i skallen konstant. Oljud som gör mig trött men ändå i speed.

Jag slutade med den för jag minns inte hur jag var när jag inte hade den. Så jag ville ta reda på det och slutade med den.

Jag åkte raka spåret tillbaka i min tonårs- och unga vuxna liv. Bedrövligt med dom minnena som kom till mig, jag har verkligen gått och mått så dåligt under min uppvxt.

Så har jag uppfunnit det små små stunder då huvudet är tyst, efter första rejäla glaset, då stillar sig farten, det blir nästan tyst, jag får då gjort saker hemma och min livskamrat tycker jag är så duktig och idog.

Tar en hutt då & då ur skåpen och flaskorna så mår jag bättre under kvällen, sen slutar det ju naturligt vis densamma. jag vaknar upp och känner mig som ett ras, ingen riktig sönm, ångets över att jag inte kommer ur säng i tid, märker dom något på jobbet(??), kan jag ens köra bil?! Hur ska jag ens orka med hela dagen? Vilket möte skulle jag förberett?

Vad har jag blivit?! Vem är jag ens??

Så nu räknar jag nyktra dagar och kommer upp till 2. Önskar så att det vore 2222 dagar istället.

Hunden tog jag på en joggingtur 

-sen kommer jag hem och bryter ihop och storgråter med ångest igen.

Hur ska detta någonsin kunna lösa sig?

Nu har jag hittat Sommersby sparkling secco och sparkling rose cider, helt a-fri. Jag är ganska kräsen utav mig och gillar inte för söta drycker men dessa båda var riktigt goda! Jag vet inte om de är en nyhet men de finns denna vecka på Lidl för 10:-/st. Jag köpte en utav varje idag för att testa. Imorgon går jag dit och länsar lagret! Lite ombyte till Kombucha för en tredjedel utav priset.
God kväll?

Jag har haft svår ångest från och till pga trauma. De där vidriga myrkrypen i hela kroppen gör en galen om man inte redan är det. Läggdags är värst. Får ”fritt fall” känsla. Som svindel och att sugas baklänges in i ett svart hål samtidigt. Jag tycker att tyngdtäcke hjälper mot det. Och myrkrypen behandlar jag med att smörja in sprattlande kroppsdelar med apotekets Ormsalva.

Man kan verkligen leva sig in i dina texter! Och Gud i himmelen vad skönt det låter att vara gäst hos dig... En storpappa som fixar och donar med jämnmod (nåja, utåt sett iaf). En ”riktig vuxen” som tar hand om... ALLT. En sådan där vuxnare vuxen man förvirrat ser sig omkring efter när något går riktigt tokigt, och man panikartat inser att man själv är ”den vuxna” som borde återställa tingens ordning. Inte undra på ni har fullbelagt på Pensionat Berra med Fru :)

Det tar verkligen emot att skriva ditt nick... Jag önskar att du så småningom ska känna att du kan ändra det till ”värdefull”, för det är du, vare sig det känns så eller inte. Välkommen till forumet :) Det blir lättare för oss alla att hitta dig om du startar en ny tråd, där du beskriver så mycket av din situation som du känner dig OK med.

Det glädjer mig att höra. Nu har du tagit ett första steg mot tillfrisknande. Fortsätt gå dit så löser sig resten allt eftersom. ?

Tack för tipset, det är planen. Läsa om alla fördelar jag upplever med att va nykter, påminna mig själv om att jag kan inte dricka bara en kväll sen sluta. Tyvärr!

Jag har varit på mitt första AA-möte. Var hur läskigt som helst att gå dit, var tom nära på att inte gå. Jag tror jag knappt hunnit fatta vad som hände. Mötet var 1,5 h. Jag hann både skratta, vara skitnervös, gråta på den 1,5 h. Jag kunde knappt fatta att vissa sådär var alkoholister, bland annat en fin dam med pärlhalsband. Men det fick mig att inse att verkligen vem som helst kan bli alkoholist. Jag kommer att gå dit igen, jag måste, både för min egen skull och för andras.

Klassiskt, ingen bryr sig egentligen. Det viktiga är dock att man bryr sig om sig själv och sina nära och kära. Och ser till att man faktiskt är den människa man vill vara.

Mvh

Tips, gå in här och läs nästa gång du krigar med Draken. Svaren finns i din tråd// kram Strulan

Du skrev ”Det är dag 48 och på något sätt inser jag att alkoholen är mitt minsta bekymmer. Fuck!” och jag tänker att japp, så är det. Det är en insikt som värkt fram under senaste (vinmarinerade) året. Alkoholproblemen är som ett skavsår... Man behandlar skavsåret och foten läker, och då förväntar man sig att glatt tralla vidare på sin väg i livet. Men trallar man vidare i samma skor så sitter man snart där vid vägkanten och behandlar skavsår igen. Man måste hitta och göra sig av med/ändra det som skaver för att på allvar bli fri från skavsår. Med den insikten går jag in i nykterheten denna gång. Sorry om du tycker jag svamlar till din tråd... Det som skavt i mig är maktlöshet inför överkrav, så den här gången vidtar jag mått för att ta tillbaka makten över min tid och mitt liv, samtidigt som jag plockar bort alkoholen. Vad är det som skaver i dig? Kram på vägen.

Har inte så mkt att berätta idag, förutom att jag är nykter och har inget sug.
Vill oxå säga en sak till, fy fan vad det är skönt att va nykter och fräsch?
Ska försöka komma ihåg det i fortsättningen!!

Jag väntar på ert svar på mitt inlägg#464.

Nu har jag läst litet i din tråd och blir fundersam då du skriver att du börjar om, eller är på dag ett igen. Jag ser det inte så. Du har ju kommit långt på din resa mot nykterheten! Du har lärt dig massor av såväl framgångar som motgångar. Det går inte att resa tillbaka i tiden och sudda ut den utvecklingen. Alla erfarenheterna är delar av pusslet som är du nu :) Jag håller tummarna för din nyktra sommar!

De kommer och går, far som löv för vinden. Jag har kommit till den punkten att jag inte orkar bry mig om vad jag tänker och känner kring alkohol. Det är ju ingen ordning, kontinuitet, rim och reson på nånting, för farao. Så jag struntar i tankar och känslor och bara kör på vad jag har bestämt, av ingen vettigare anledning än att jag bestämde det. Värsta diktatorfasonerna ;)

En sån där som oroar sig över det mesta på förhand? It takes one to know one... Jag är likadan. Kan fantisera ihop allehanda katastrofscenarion om i princip vad som helst. Rent och skärt fantasimissbruk! Jag har ”bäddat” litet för att slippa hamna i en situation där jag oväntat måste tacka nej till vin. När kompisarna pratade om att dra ihop en tjejkväll erbjöd jag mig att köra, och försäkrade att jag ändå har slutat dricka alkohol. När de undrade litet sa jag bara att så stressad och sönderarbetad som jag är så är det korkat att dricka. Det är så man blir alkoholiserad. Ahaaa, sa de och var glada över att ha en självutnämnd designated driver. Och när jag promenerade med mamma här om dagen nämnde jag att jag är inne i en renlevnadsfas och har slutat helt med alkohol. Hon är ingen storkonsument själv (uppvuxen med alkoholiserad förälder) men blev litet nyfiken på mitt resonemang. Jag berättade om vad jag läst om alkoholens negativa effekter, tex på immunförsvaret, och hjärnans signalsubstanser. Eftersom jag varit förkyld sedan typ september, och fortfarande känner av min utmattningsdepression blir det ju glasklart att alkohol är korkat. Man behöver inte vara helt transparent gällande sina anledningar. Det räcker så väl att deklarera att man är klar med att förgifta sin kropp och sitt sinne. Egentligen borde ju ingen som vill hålla sig frisk och emotionellt stabil dricka alkohol.

Vad trist att du inte känner de positiva effekterna av nykterheten än... Det kanske beror på att du har så svåra problem med ångesten att den överskuggar allt annat? Det finns inget som är mer utmattande än den där evigt gnagande oron :/ Får du någon hjälp med det?

Tack, ja det känns mindre ensamt. Jag försöker se det ljusa då jag är otroligt duktig på att vara i det mörka. Möter alltid ångesten och paniken, låter känslan komma, ser den, accepterar den och jobbar med den tills den släpper. Just nu har det bara vart så mkt. Och så ofta.
Här fått svaj på några relationer också som såklart spär på och gör mig mer rädd. Övar på att släppa det. Att allt kommer bli bra. Som det ska vara. Även om det inte blir så som jag tänkt mig.