Senaste kommentarerna i forumet

Så år det en storm igen. Orkar fan inte med det här. Sitter o gråter på jobbet. För att jag inte vet vad jag ska ta mig till. Djupandas. Släpper ned axlarna. Försöker se det ljusa i livet. I hjärtat krampar det dock. Vill inte släppa.

Då har jag ännu en gång lyckats genomföra en midsommar helg med lite för mycket alkohol, så nu ligger man här med lite ångest och en känsla av besvikelse.
Jag har varit nykter i 14 dagar före midsommar och hade faktiskt tanken att jag kanske skulle prova en nykter midsommar, men så blev det inte.
Ju närmare helgen kom så kommer tankarna att man borde kunna unna sig lite alkohol, och så går det åt helvete igen.
Alla mina vita perioder gör att jag kan få för mig att jag är i det närmaste en normal drickare, men så är det inte.
Det blir istället väldigt lätt förmycke när jag väl dricker.
Jag hoppas verkligen att jag ska klara av att våra nykter resten av sommaren och kanske resten av livet, för nu är jag trött på det här.

Det låter som ett klokt beslut att du är redo att söka hjälp. Vet du, ingen klarar av att bli nykter utan hjälp. Ingen. Det kan verka så ibland men det håller aldrig länge. Lycka till! ?

Det leder bara till att du kommer döva ångesten med mer A. Kan du inte prova ett besök hos närmaste AA grupp, typ idag? Be om hjälp någonstans och hemligheter för en ny partner bara ökar din ångest. Kanske han kan bli din största stöttepelare?
Kram, ?

Tack snälla!!! ?

Ha en fin dag! ?

Livet är en värdefull gåva vi fått att förvalta på bästa sätt. Jag har också gjort ett halvt självmordsförsök. Jag säger halvt för jag ångrade mig mitt i allt och avbröt. Det slutade iaf med ambulans till S:t Görans psykmottagning.

ALL den ångest vi känner i stunden, förtvivlan, ensamhet, tomhet osv är orsakad av alkoholen! Vi kan må dåligt men alkoholen förstärker känslorna enormt! Ta bort A ur ditt liv och sök stöd hos närmaste AA grupp genast. Psykiatrin kommer inte få dig känna mindre ångest men gemenskapen i AA kommer att hjälpa dig må bättre. Utan A hade jag inte ens kommit på tanken att ta mitt liv. Vi måste inse det. Vi dricker mer A för att döva vår ångest när det är A som ger oss ångest. En evighetsmaskin...
Lycka till! ?

Hej...ny här...vet inte riktigt hur det funkar? Men behöver verkligen lägga ner alkoholen...innan jag förstör allt och förlorar de som är viktigast för mig...men vet inte hur?? har sådan jävla dödsångest idag...

...på jobbet idag om festen ? Känner mig helt slut i huvudet och kroppen. Har haft sån jävla ångest i onödan. Fast egentligen var den inte i onödan. Det kanske på ett sätt är sunt att plåga sig själv. Det betyder ju att jag faktiskt inte tar så lätt på mina snedfyllor. Jag kanske inte är en idiot trots allt. Känns det luddigt? Ja, livet är fan luddigt.
Jag lärde mig förhoppningsvis en läxa (igen) och låter bli att festa loss nu. Jag kan ju inte hantera alkohol på ett sunt sätt när tillgången är för stor. Jag kan inte hantera alkohol när jag är på fest. Enda gången jag kan hantera alkohol nu för tiden är hemma med familjen. Då har vi små mängder hemma och så fort jag börjar känna mig snurrig så slutar jag dricka. Om jag hade haft den disciplinen jämt så hade jag inte behövt skriva här.
Frågan är då om jag kan klara av att bara dricka hemma och aldrig på fest? Nej, jag tror faktiskt inte det.
Behöver jag dricka hemma? Nej, det behöver jag faktiskt inte! Jag vill vakna upp VARJE morgon och vara klar i huvudet. Inte bara måndag till fredag.
Jag vill vara en förebild för mina barn. Jag vill visa dem att man inte behöver dricka bara för att man är vuxen.
Oavsett alkoholmängd så triggar alkoholen min ångest. Ångest vill jag väldigt gärna slippa helt och håller. Ångest suger så jävla mycket och tar fruktansvärt mycket energi. Ångest gör ont ända in i själen.
Skickar en kram och lite pepp till alla er som behöver! Själv skulle jag behöva massa kramar idag. Känner mig helt slut... men ändå lättad...
Fridens på er!

Men när det känns som ingen ens här inne bryr sig, hur ska jag kunna tro att någon på utsidan ska bry sig.
Jag föll igen gick tydligen att dricka på Antabus för mig. Så nu har jag bett om att få det varje dag eller en större dos.
I lördags tänkte jag avsluta allt men somnade som vanligt ifrån min uppgift. Badkaret var uppfyllt, jag hade placerat en skarp Globalkniv bredvid badkaret och pillerna låg uppradade på köksbordet. Några glas vin i kroppen och livet kändes skit. Dagen efter midsommar. När alla var glada och onykta eller iaf glada så var inte jag det. kÄnde mig som den tråkigaste av den tråkigaste. Och av alla "vänner" som jag tydligen har hörde jag inte skymten av. Jag följde med en av mina bästa och äldsta kompisar på en lugn fest. Men ingen annan erbjöd sig eller frågade vad jag skulle göra. = betyder ingenting för dem

I lördags försökte jag ringa mitt ex, flera gånger. Han har inte hört av sig när jag har messat honom men jag vet att han har mina meddelanden. Men brydde sig än en gång för att inte svara. Så då täckte jag fuck it, skit i det då jävla egoister. Började skriva ett avskedsbrev men avbröt. Varför ge en förklaring, varför projektleda sin egen begravning (vem som skulle få komma eller ej), vilken musik som skulle spelas och vart jag ville att askan skulle spridas.

Jag orkar verkligen inte bry mig längre. Lev, hårt,dö ung och bli ett vackert lik. Lite så.

Faran över den här denna gång så ni behöver inte larma eller så, berättade allt psyket när jag var där idag så de vet.

Ha en fin måndag.

Som ni märker är helgerna tunga. Jag

Jag har tidigare i mitt liv upplevt så stark ångest att jag omöjligt kunde ligga ner. Så fort jag försökte krampade bröstet så illa att det bara inte gick! Jag var hur trött som helst och satt vid köksbordet med huvudet ner i bordet och försökte sova... Aldrig varit med om liknande efteråt och aldrig hört talas om det heller. På dagarna hade jag svårt att gå helt rak, lunkade fram som en mycket gammal människa. Detta var nästan 30 år sedan och ångest hade jag aldrig hört talas om. Akuta fasen var ca tre dagar vill jag minnas innan det släppte. Jag uppsökte läkare som verkade skeptisk som gav mig muskelavslappnande tabletter. Fick göra EKG men det var nästan omöjligt eftersom jag inte klarade av att ligga på britsen...
Ville bara dela med mig till dig om denna upplevelse. Allt gott till dig. ?

Trodde 3 öl hade lindrat det såpass att jag kunde slappna av och gå och lägga mig igår då jag skrev senaste inlägget. Men strax efter hände något i kroppen jag inte varit med om tidigare och det utvecklade sig till en riktigt obehaglig natt. Det var som en stresskänsla som levde sitt eget liv och ett starkt tryck la sig som fastlåst mitt i solarplexus. Trycket gjorde varje andetag tungt och det var omöjligt att somna in. Jag gick upp och ner från sängen. Ställde mig i badrummet och tog djupa långsamma andetag. Lyckades få trycket att släppa lite i korta stunder genom att andas djupt och långsamt men så fort jag la mig i sängen kom det tillbaka. Började få panik. Jag tänkte flera gånger att jag är tvungen att gå och dricka något mer och starkare för att lugna det och det var riktigt nära flera gånger. Det varade i flera timmar och jag vägde för och nackdelar hela tiden om att gå upp och dricka. Känns helt sjukt, men jag gjorde det aldrig.
Vad hände med mig??? Känner faktiskt lite av trycket fortfarande idag. I eftermiddag måste jag ut och springa, det finns inga alternativ. En vecka kvar till semester, hur fan ska detta sluta.

Alternativet ”vakna med ångest” innebär även långsiktigt en högre eller ökande generell ångest.
Kvällsångesten går över och sen minskar den allmänna ångesten också gradvis.
Ge inte upp.

Skål ta mig fan?
Jag kände igen mig i delar men tyckte att det var ganska mycket generaliseringar. ”Så här tycker/tänker/är alla alkoholister”.
Det uppskattade jag mindre eftersom en hel del inte stämde på mig, men kanske på författaren.
Du får gärna säga om ”Vägen ut” är bra.

Gratulerar till en vecka, starkt arbetat.
Känner igen mig i mycket av det du skriver.
Idag är omstart på dag 1. Se till att alltid ligga minst 1 vecka före mig :)

Tack för era svar, jag uppskattar att det finns någon/några där ute som tar sig tid att läsa och besvara mina ord. Gör allting mindre ensamt i vad jag nu förstått är en svårare kamp än jag kunnat tro.
Var så stolt över mina 2 dagar, äntligen på väg åt rätt håll. Så hör fritids av sig om sjukt barn. Ångesten av att inte finnas på plats på arbetet, att känna mig fången i lägenheten... Jag vet att det bara är ursäkter men dom ursäkterna "räckte" för att dag 3 aldrig kom. Efter det kom midsommar. Lätt som en plätt infann sig tanken om att eftersom jag redan hade sabbat det så spelade det ingen roll. 1 glas på torsdagen, 3 på fredagen, 2 på lördagen och igår, äntligen hemma urlakad av en bortahelg 2,5 flaskor. I dag är första dagen någonsin jag är hemma från arbetet med en lögn om att vara sjuk.
Det känns så frustrerande. Svajar mellan den logiska tanken att det här inte kommer bli en lätt match, att jag måste vara ödmjuk mot mig. Å den andra sidan skriker självkänslan att jag är misslyckad, viljesvag och äcklig. En värdelös fejkperson som bara låtsas vara bra i arbetet, vänskaper, inte minst som förälder. Att om mina vänner, arbetskamrater och min partner, om han och dom visste skulle dom inte vilja ha mig i närheten. Jag måste sluta ömka och döma men vet i f-n inte hur.

Bina86 och måste också få ett slut på detta destruktiva beteende. Jag tycker oftast inte ens att det är trevligt att dricka längre då jag bara vill ha mer, blir trött och ofta full. Alkoholen har mist sin charm lite så att säga så frågan då är ju vad i hela friden jag tar det första glaset för? Jag förstår inte... Men jag känner lite hopp om en förändring för jag känner lite att jag kommit till en gräns där jag inte riktigt orkar längre och är redo för steg ett som är att inte dricka något mitt i veckan. Kämpa på Bina, vi fixar detta?

vad jag gör för fel som får dubbla poster och inte kan jag ta bort dem heller. Sorry för det.

Hej, jag har raderat dubbelposten, tyvärr kan man inte göra det själv utan vi behöver ordna med det härifrån. Det blir så då och då tyvärr, vi jobbar på det.
Varmt välkommen hit!
/Rosette
Alkoholhjälpen

nya möjligheter. Jag har börjat dagen med att lyssna på boken Vägen ut av Kjell-Olof Feldt samt hans fru där de beskriver hans väg från alkoholen. Jag har hunnit lyssna på en annan bok som jag varmt vill rekommendera, Skål ta mig fan av Torbjörn Åberg. Jag har även tagit hem en app som heter Mindly där det finns ett program man kan köpa som heter drick mindre alkohol med hypnos. Jag ska lyssna på den minst en gång om dagen tänkte jag och se om hjärnan tar till sig något. Är det någon som känner till den?

Önskar alla en riktigt fin dag // Liten tjej

Idag är dag 1 på ett förhoppningsvis alkoholfritt liv.

Jag är så ledsen idag, vet att det är mestadels alkoholen och abstinensen, att man känner sig nere.
Men det känns som om jag och min pojkvän hade en dålig midsommarhelg pga att jag var bakis. Tror han märkte av nåt, för han såg rätt uttråkad ut. Jag brukar annars vara glad och sprallig. Vi hade kunnat hitta på mer än vad vi hittade på om jag inte varit bakis.
Sedan har jag missat deklarera åt en vän och dennes bolag, kommer leda till förseningsavgift, inte så stort belopp men jag missar aldrig sånt här annars. Men har man varit konstant berusad/full i två veckors tid och ständigt tänker på alkohol så missar man saker. Kommer inte ens ihåg vissa saker som min kära pojkvän sagt till mig och det gör mig så ledsen! Han är ju den viktigaste personen i mitt liv och så gör jag såhär mot honom och sedan åt min bästa vän. Jag kommer inte ha ngn pojkvän, bästa vän eller jobb kvar om jag fortsätter såhär!!

Jag vill inte längre! Jag vill verkligen inte längre! Vill aldrig mer känna ångesten efter att ha druckit för mycket. Vill inte vakna upp med massa ölburkar ståendes överallt. Jag mår inte ens bra när jag dricker.

Jag har bestämt mig för att börja gå på AA-möten. Jag klarar uppenbarligen inte det här själv.

Jag har ofta tänkt när jag läst... hur orkar ni? Men idag händer det - Plötsligt känner jag igen mig - men inte från stuga utan hemmet. Vi har ett stort hus och har ofta varit mycket folk, många gäster. Vi har sänglinne för ett mindre hotell, bäddsoffa och gästsängar. Porslin i flera varianter och glas... osv, osv. Duka fram, duka av, förbereda nästa, vad behöver handlas? Att vara i hemmet med supermarket runt hörnet höjer ambitionsnivån. Finns många foton i album och skokartonger, - stora sällskap runt bord med måååånga glas.
Varför känner jag igen mig nu? Kanske för att ni på nåt sätt är ifatt... med halv- och helvuxna barn och barnbarn. Vi är bara ett varv före... Nu är de stora samlingarna mera sällsynta. Midsommar har vi firat på tumis och det var skönt.
För vår del försvann en del umgänge med alkoholen.... sorgligt men sant. Alkoholen var viktigare än samvaron och vi fasades ut. Istället har det kommit nya mänskor och umgängesformer in i vårt liv. Men del övernattare och en viss hotellverksamhet kvarstår och ger igenkänning.
Ha en fin vecka och ’tack för allt’? / mt

Majstång har inget med månaden maj att göra utan kommer utav verbet "att maja" som betyder "klä med grönt kvistar". ?

Vad känner jag efter tre veckors nykterhet? Rent ekonomiskt ingen större besparing men det är ju för att jag prioriterar annat nu. På vågen har det inte hänt nånting! Minus 0,4 kg på 21 dgr! Varför? Jag äter inte en massa annat onödigt nu. Tvärtom så stoppar jag ju inte i mig en massa snacks på kvällarna till vinet. Jag är mäkta besviken faktiskt. Jag måste börja promenera och röra lite på kroppen. Mitt första delmål är att komma under 90 kilo.

Mentalt, däremot, är skillnaden stor mot för tre veckor sedan. Ingen ångest. Jag känner mig lugnare, gladare och nöjdare. Jag känner mig inte ensam längre. Jag har hittat ett kompass som visar inriktningen till vart jag ska gå vidare. Jag känner tillförsikt och hopp. Det är den absolut största skillnaden i mitt liv efter tre veckors nykterhet. Jag vandrar vidare på den här vägen. Det känns tryggt. ?

Startar veckan med Berra ?❤️ Kram Strulan

...och jag är glad för det.
Vi har haft en fin sådan med perfa väder.
Snittat runt tio personer med en blandning av både nytt och traditionsbetyngad rutin.
Vi har haft våra kompisar med familj här, samma som alltid, barnen kommit och gått som de har behagat, de är vuxna nu att ta sina egna beslut om var de ska vara, även de står med fötterna i två läger, som det alltid har varit, eller fira midsommar med sina kompisar.
De försöker finna bra kompromisslösningar.

Frugan har diskat så fingrarna nästan är skrynkliga, och visst är det kul med främmat, men det är jobbigt också.
Jag upptäcker att jag blir lite vresig på tredje dagen, retar mig på saker och ting, allt som skapar oordning.
Kanske mest på saker som ligger på fel ställen, och ungdomarna har ju en förmåga att släppa allt precis därmed står.
Grabben släpar ut tre par skor i trädgården, sedan tar han mina, våra gästers väskor står både här och där med tröjor som hänger över stolsryggarna, två kortlekar ligger utspridda över borden, laddsladdar som flyttas runt, eluttag som plockas bort osv.
Varför funkar inte radion frågar frugan, jo någon har tagit bort grenuttaget till sin mobilladdare, och det blir jag som får fixa vad andra har förändrat, sådant kan reta gallfeber på mig.
Och som värdar ska man ta fram frukosten, sedan duka av den, diska upp den, ordna med lunch, duka och duka av den, diska.
Ordna med fika och fikabröd, duka och duka av den, diska, sysselsätta våra gäster med aktiviteter, tajma med middagen.
Finns det dryck så det räcker, snacks och dra för myggnäten på paviljongen, sätta på infravärmaren, hämta filtar.
Har ni en extra tub med tandkräm?, dasspappret är slut, ojdå har ni glömt sängkläder, har säkringen gått till gäststugan?
Ficklampan ska ligga här, nähepp den ligger i grannstugan, funkar inte wifi't, vänta jag ska fixa.
Har vi soppa till båtarna, vart ligger nycklarna?, behövs det mer is?, är kaffet slut, vart ligger plåstren, fästingpincetten!,
Osv osv, jag blir helt slut av att behöva vara fixaren hela tiden, och dessutom med ett leende på läpparna, ingen fara jag ordnar med detta.

Till råga med detta har vi haft en löptik och två kåta hanar, där den ena har fått vara instängd medans de andra fått vara ute.
Öppna grinden, stäng grinden, öppna dörren, vik undan myggnätet, stäng dörren, hälsa på en välkomnade och ensam hund.
Ta med brickan med kaffekoppar och samma sak på vägen ut, för att därute få höra att du har glömt mjölken till kaffet.
Efter ett par timmar så byts de om, ut med tiken, av med blöjan, in med hanarna som nu blivit galna av dofterna från tiken och vill helst bli delade mitt itu av dörren, de krafsar sönder insidan av dörren och tuggar sönder myggnätet.
Och man ska fortfarande vara glad!
Nä, det är inte lätt att hålla en positiv anda just då, funderade starkt på att smeta in rumpan på tiken med ättika för att hålla hanarna på avstånd men tror inte att det hade funkat ändå, deras drifter är oerhört starka.

Jo det var vårat fjärde långbesök på kort tid, och nu har vi inga planerade besök kvar för sommaren, och det ska bli oerhört skönt.

Lite stressad över att behöva laga så mycket saker som har pajat på sistone, allting fungerar inte som det brukar.
Jag har en ganska så diger backlogg att behöva ta igen, och det är heller inte lika lätt att få tag på delar eller verktyg på en skärgårdsö.

När det kommer till alkoholen så är helgens reflektioner dessa....
Varför sätter man sig i en grupp på kvällskvisten runt ett bord med alkoholhaltiga drycker, man dricker och väntar på att något ska hända.
Det är precis som om alkoholen är elexiret som ska få saker till att hända, drick så händer det något roligt?
Om man inte dricker tillräckligt så sitter folk håglösa och gäspar, tittar på klockan och funderar på när man får gå och lägga sig.
Ingen som säger något dumt, ingen som fumlar med glasen så de välter, eller trillar omkull, ingen som gör något som folk kan prata om under morgondagen...tråkigt?
Och den mängden av flaskor och burkar som dricks, det är löjligt mycket egentligen.
På en krok vid husväggen har jag fyra kassar uppsatta, burk, PET , mörkt glas och ljusa glas, alla tvärfulla, t.om gått in på andra kassen.
Vi pratar om tre dagar, och en massa egentligen onödig läsk som ungarna trycker i sig och blir sockerstinna.
Ett frosseri nästan i paritet med julen, elva matkassar och ca femtusen i kostnad, visst mycket rester finns det kvar i kylen, men ändå.
Midsommarfirandet har nästan löpt amok, och vi tyngs av traditionerna, vi ska göra allt ännu bättre till nästa år, eller hur?

Ibland funderar man på att bara låsa in sig till nästa år och sjukskriva sig, nej vi kommer inte att följa traditionerna.

När gästerna hade åkt så ruschade vi igång att riva ner allt, plocka bort bord och stolar, riva partytältet och fälla majstången, bort med flagglinorna, tömma grillen från aska och diska megadisken en sista gång.
Efteråt satt vi i paviljongen och bara stånkade och suckade, att det ska vara ett sådant bök, varje år.
Vi är lediga i morgon, och det är väl tur det så vi kan ta igen oss innan arbetsveckan vrider ur den sista musten ur oss.

Visst är det roligt med en glad midsommar, men det är jobbigt också, traditionerna tynger oss.
Och en fundering jag ofta har, varför heter det Majstång, när midsommar firas i Juni?

Nu går vi in i andra halvlek på 2019, de säger att vi gör mot mörkare tider, men man ska inte lyssna på olyckskorparna.
Ljuset finns inom oss, och den kan ingen släcka, inte ens törsten efter alkoholen.
En flamma för vänner och gemenskap, vi blir rikare av att ha många som älskar varandra.
Att bli berusad är att sätta vänskapen på prov, gör inte det!

Berra