Senaste kommentarerna i forumet

Vi bara hoppa in och gratta dig till dina 39 dagar. Grymt! Själv är jag stolt över mina 9 dagar av total avhållsamhet. Har inte varit utan alkohol i så många dagar i rad på många, många år. Till skillnad från dig går mina tankar nu att jag ska sluta helt. Har provat att dricka måttligt tusen gånger och det har ändå bara gått mer och mer utför.
Det går ett tag och sen trillar man dit igen och får börja om. Tror ändå på att när man är här och skriver så har man ändå kommit till insikt om sitt drickande och det hjälper en i positiv riktning. Vare sig man vill sluta helt eller bara ändra sitt dryckesmönster. Man har lagt i handbromsen lite. Det är svårt att bara tuta och köra.

...att du inte har cancer. Även om jag förstår ditt resonemang att det skulle vara mer tvunget att inte dricka om du blivit sjuk. Vet dock inte om det är så, kan lika gärna vara att en tycker att eftersom allt är skit så kan jag lika gärna dricka. Nu har du bara en sjukdom att bekämpa, ist för två.

Grattis till dina nyktra dagar, du jobbar på bra och valde dig själv framför alkoholen när du firade med alkoholfritt.

Som jag skrev i min tråd så har jag bara gott att säga om Antabus, om du känner att du behöver en extra kontrollpunkt i ditt liv, lite som en vän som du inte kan skaka av dig, så be din läkare att skriva ut det åt dig. Jag tänker att det inte kan skada?

Ha en finfin dag! ?

Ännu en morgon utan minnesluckor och ångest! Extra fantastiskt så här i början av mitt nyktra liv.
Igår körde jag bil mitt natten och vilken känsla!
Nästan ingen på vägarna, fina landskap, vacker himmel och bra musik.
Jag kör aldrig när jag har druckit och är sällan ute på natten, nykter.
Så igår var det extra magiskt att få uppleva allt och minnas allt!
Idag kan hålla alla löften till familjen och är stolt över att jag är starkare än vad jag trodde.
Tack vore att jag hittade denna sida också.
Känner mig extra peppad av att kunna dela med mig min resa och läsa alla andras.
Önskar er en fin och nykter långhelg!

Tack fina du, jag blir rörd av dina ord. Jag kommer snart och ställer mig bredvid. Jag ska bara (alfons) förstå själv att jag hör hemma där bland er. ?

Jag har alltid varit en kvälls/nattmänniska. Kunnat sitta uppe till sent på natten, kollat serier, surfat, fördrivit tiden. Nu vill jag helst gå och lägga mig vid tio, elva. Mycket för att jag obevekligen vaknar mitt i natten, varje natt och för att jag har upptäckt att jag mår bättre av att gå upp tidigare på morgonen. Nu vaknar jag alltid helt vid sju-åtta på morgonen. Börjar dagen med kaffe och morgontv. En ny skön rutin.

Det får mig också att inte sakna drickandet lika mycket, det är lättare att undvika om jag håller mig sysselsatt. För jag vet att fällor lurar överallt. Därför är jag ytterst tacksam för all den hjälp och alla de människor som jobbar för mig. För jag har ett team som tror och jobbar hårt för att jag ska klara mig ut ur detta. En alkoholteraput som är värd mer än allt guld i Småland, en överläkare som är rak, tuff och handlingskraftig. En kurator som är vänlig, inlyssnande och driftig. Två sjuksköterskor som ser till att jag tar min Antabus och lämnar mina prover, som jag alltid kan byta några ord med. Några "nyktra" vänner som stöttar mig på de bästa sätt de kan, några "missbrukar"-vänner som jobbar lika hårt för att få ordning på livet och som förstår precis hur jag mår, tänker och känner och som omedelbart känner och ser när jag mår dåligt. En älskad familjemedlem som alltid finns där när jag behöver det, även om hen bort långt borta.

Men det är jag som gör grovjobbet och det måste jag ge mig själv beröm för, jag är dålig på att se mina egna ansträngningar och mina framsteg.

Det är 36 dagar utan alkohol idag och 27 dagar utan benzo. Det är faktiskt jävligt bra jobbat. Heja mig! ???

Läkaren ringde igår och sade att alla prover såg under omständigheterna bra ut.
Ingen cancer iallafall! Vilken lättnad!
Första tanken var att: Nu ska jag fira!
Helt klart värt det, tänkte jag.
Ledig dag imorgon dessutom!
Jag firade såklart stort, men valde att dricka alkoholfritt!
Det är så skönt att vakna idag när man somnat trött, men nykter.

Många tankar snurrar ständigt i skallen kring alkohol och mitt drickande. Är med i programmet här på AH och skulle skriva vilka positiva sidor det finns med att dricka. Skrev först att det är gott och trevligt med ett bra vin till maten tex, att jag blir avslappnad, att det är ett sätt att umgås osv, osv.
Men när jag får tänka efter stämmer inget av det längre. Det stannar aldrig vid en delad flaska till middagen utan de glasen väcker bara ett starkt sug efter mer. Det i sin tur väcker en stress och ångest. Jag blir inte längre avslappnad utan mer rastlös och stressad efter första glasen.Vill alltid ha mer!
Och vad det gäller att man umgås trevligt kring alkohol så är det ju bullshit. Någon ballar alltid ur, oftast jag.

Är toknöjd med mina 9 dagar. Stolt som en tupp, är jag.
Tänker att jag ska börja skriva logg och dagbok där jag skriver ner alla vidriga upplevelser jag har och haft när jag druckit. När jag börjar tvivla och tänka att jag kan dricka så är det bara att läsa lite och bli påmind om hur vidrig alkoholen är för mig. Hur förändrad till det negativa jag blir.
Läste i någon tråd här att det negativa börjar redan på Systemet. Så är det för mig med. Ångesten växer och jag får konstiga tankar i huvudet. Tänker inte längre som förr på vilket gott vin jag ska köpa som passar middagen, utan mer att: -måste nog ta några flaskor extra så jag blir inte utan och andra hjärnhalvan tänker att:-ta inte så mycket för då kommer du bli full... Så håller det på, fram och tillbaka. Oavsett vad jag än gör så växer en ångest i mig. Känns sällan eller aldrig bra. Oavsett hur mycket eller hur lite jag än dricker så kommer alltid negativa tankar fram i mitt huvud. Mår pest.
Kan inte ens ta en öl utan att hata mig själv för att jag gör det. Att jag liksom inte kan låta bli.
Kan aldrig tacka nej, fast jag bestämt att inte ta nåt.
Nu är det en dag i taget som gäller. Att inte ta det första glaset som vi alla här inne vet stjälper hela lasset. För en del flyger förnuftet ut efter en flaska, för mig flyger det ut redan vid att jag tackar ja.
Nu är det nej som gäller.

Tack Ironwill. Jag försöker glädjas men det är väldigt svårt. Titeln är även en passning till Aviciis Wake me up eftersom den låten triggar mig (hans tragiska slut triggar mig också). Jag behöver erövra låten så att den inte triggar mig. Men du har helt rätt, jag måste se resan som ett mål i sig och inte blunda för händelser, svåra som lätta, på vägen mot målet.

Tack Ilaute. 8 dagar, förhoppningsvis 9, är väldigt, väldigt bra. Klappa dig själv på axeln för det jobbet. Jag håller alla tummar och tår för dig.
Jag testar Antabus för första gången och främst gör det att jag håller mig själv i schack. Jag vet att jag inte kan dricka iom att jag tar Antabus. Det är självreglerande på det sättet. Jag får mina på vårdcentralen tre gånger i veckan vilket är väldigt bra för mig. Dels får jag regelbunden vårdkontakt och dels kan jag inte hoppa över tabletten. Jag känner tyvärr mig själv allt för väl och vet att jag behöver all hjälp jag kan få för att lyckas. Därför går jag också och tar urinprov och blodprov med jämna mellanrum. Då kan jag heller inte äta någon benzo. Jag litar helt enkelt inte på mig själv. Så för mig är Antabus oerhört mycket värt, jag har som tur var inga biverkningar av det heller (vad jag vet)

Jag har testat Naltrexon men det fungerade inte på mig, jag märkte ingen skillnad. Med det sagt så betyder det inte att det inte fungerar på någon annan. Hur en reagerar på medicin är ju väldigt individuellt.

Sist och inte minst, tack för att ni bryr er! ?

Lyckades tillsammans med en vän promenera och prata bort oron. Så skönt att inte fastna i negativa känslor. Har läst JoYo's tråd och blivit inspirerad till att på riktigt jobba med mig själv. Tips där , bla. om terapiformen ACT vilken jag måste ta reda på mera om.
Jag har fått "sommarjobb", rycka in när det behövs. Känns fantastiskt roligt. Ska dit idag :)
Vet att jag kan nolla idag också. Känner mig stark.

Är så imponerad av hur du jobbar med dig själv och vilka resultat det lett till. Behöver förändra hur jag ser på mig själv och min omgivning och här har jag verkligen fått inspiration och verktyg att ta med mig. Tack
Önskar dig allt gott även i fortsättningen?

Tack Ler.. :-)
Kul att det går så bra för dig..
Faktum är att det fysiska gör gott för det psykiska.
Människokroppen är byggd för ansträngning. Vi mår bra av det.
Förbygger sjukdomar och ger ett välbehag och motar psykisk
ohälsa. Revenge är det du känner Ler och det har du gjort för dig
själv. Väldigt, väldigt duktigt av dig :-) Fortsätt så.
Jag gör likaledes och ska leva hälsosamt bortsett från
lite fusk med snacks någon gång i veckan..
Jordnötter är min svaga länk i detta nu.

Kram till dig Ler

John

Hej , Kul att höra ifrån dig och få en positiv uppdatering ? Ja , en hälsosam livsstil ger resultat .. det är bara att inse ;)) .. Alla timmar nu i snart tre år som jag spenderat på gymmet ist för att dricka vin .. ja , du kan förstå att det har gett resultat .. Stark både fysiskt o psykiskt .. ?..Hi hi .. precis fyllda 50 och en av de mest vältränade på kontoret .. Revenge ? och en påminnelse om att allt går .. Kram o Grattis till Många nyktra dagar ?.. Ler

M.M.... Snart 5 nyktra år .. ? .. Lycka ? Jag följer dig hack i häl .. Har fått livet tillbaka .. Såå tacksam ?

Har tagit kontroll över mitt ekipage. Drack senast i trettonhelgen.
Mådde pyton av det. Bestämde mig för att upphöra med A Helt.
Jagförstörande beteendet har jag bytt ut mot en hälsosam livstil..
Känns oerhört bra att ha bestämt sig. Tränar mycket och jag tycker nog att
muskelbyggandet går bra mycket bättre och det händer bra saker med kroppen
som jag är säker på är p.g.a alkoholstoppet.
Jag kan varmt rekommendera livsstilsförändring till de som kämpar mot A.
Det blir bättre även om man inte kan ta in det när man är aktiv och överkonsumerar.
Allt blir lättare utan A och man känner att man gör något bra för en själv.
Dofter, smaker, intryck, känslor som var avtrubbade när man var aktiv återkommer
Sakta men säkert blir man hel igen som människa. Jag är värd ett bättre tillstånd
än avgrunden man har varit i många gånger.
Hade en lockelse för första gången häromdagen. Man hör hur folk haft det
mysigt med någon bira i solen. Gäller att tänka bort det. Det funkade för mig
och måste funka framledes. I sommar ska jag vara aktiv och göra saker
som jag tycker om. Ska cykla lite för motionens skull och kanske fiska och dyl.
Önskar alla vänner här på forumet en fin sommar.
Till de som ska dricka: Räkna glasen och drick varannan vatten.
Till de som kämpar mot A: En dag i taget och ta hjälp om du inte klarar
av att sluta.Det brukar lätta efter c:a 3 veckor vittnar många om .
För mig var 3 veckor en målbild som visade sig vara ett värdefullt
steg i rätt riktning. Jag hade några tafatta försök i början. Tror det
var i Mars 2018. Idag kan jag räkna över 320 dagar tror jag
på ett år. Har inte räknat men tror det ligger där.
Min kropp har fått nödvändig respit från A-skiten.
Det var på tiden kan jag säga .

Kram alla

John

Tja, AA är rätt soft på många ställen. Tycker du kan gå dit och lyssna bara. Mycket om nykterhet handlar ju om att våga möta det som känns jobbigt. Vågar du inte det kommer du inte bli nykter heller. Eller sitter du bakom neddragna rullgardiner innanför fyra väggar och har slutat utvecklas. Gör det som känns tungt, det utvecklar en mycket som människa.

Sen behöver du inte konfrontera alla rädslor direkt eller ta de tuffaste i början. Men börja gå åtminstone. Jag har utmanat mig enormt på slutet. Inte för att livet blir enkelt för det men överlag blir det dock klart bättre.

Ikväll är jag dock nere. Men det kommer gå över. Jag försöker stärka mig med allt jag mött i nyktert tillstånd på sistone. Vandrat mer än en tredjedel av Bohusleden. Flugit nykter. Ute och dansat ensam i Budapest. Jag slåss mest mot min ensamhet. Känns mer meningslöst att gå ut och hoppa runt då. Men jag har gjort det ändå! Bara kämpa på.

Håller med mulletanten..Ska bli fint att läsa din tråd..?

Theobald74, tack för ditt fina svar! ☺️
Jag har nog aldrig medvetet provat just ACT men har nu faktiskt köpt boken ”bota din flygrädsla med ACT” och ska läsa inför hösten och nästa flyg.
Jag har plockat verktyg från många olika håll och även gått i KBT mot ångest.
Tycker absolut att du ska plocka fram dina gamla verktyg och tipsa gärna!! Jag är väldigt intresserad!
Jag utövar acceptans i sociala sammanhang eftersom jag ofta druckit i samband med fester med människor jag är obekväm med. Nu jobbar jag med att bara vara lugn och acceptera alla känslor. I olika situationer. Är nog ganska introvert trots att jag tycker om människor, har vara svårt för elaka människor med tråkig och tuff jargong. Men nu står jag kvar. Observerar och konstaterar och accepterar.

Jag blev ytterligare stärkt i min nykterhet av era kommentarer! Heja er!?

Hittade äntligen min gamla tråd, var längesen som jag skrev här.
Lediga dagar framför mej, imorgon en dag där inget särskilt är planerat. Min alkohol-hjärna har malt på, om besök på bolaget i flera dagar för inköp av en flaska vin att dricka ikväll, men jag har stått emot. Gick ut på en promenad efter jobbet men gick inom biblioteket istället. Nöjd (och lite förvånad) över mej själv just nu.
Ha en fin helg alla därute! ?

Hej Godvänner!

Nu har det gått 38 dagar. Jag har vid ett tillfälle tagit ett glas vin (på ett flyg), men stannat där. Det räckte för mig. Blev lite yr dock så min tolerans måste ha minskat avsevärt! Annars känns allting mycket bra: jag vaknar utsövd utan någon bakfylla alls. Suget sätter in då och då, men det är inte allt för farligt. Jag kan verkligen njuta av livet utan alkohol alls, och då gör jag ganska mycket som ligger utanför min "comfort zone". Livet tuggar på och är mycket bättre utan alkohol än med. Fast det är klart, jag betraktar mig inte som absolutist, utan hoppas att efter en längre paus att återgå till ett mycket måttligt drickande. Men ju längre tiden går desto mer tycker jag att det känns onödigt att kanske börja konsumera alkohol alls. Vi får väl se!

Hur går det för er!?

JoYo: Jag har läst din tråd och är sjukt imponerad över dina framsteg och att du faktiskt lyckas njuta nykter! Det ger hopp till oss alla här.
Jag fastnade för att du använder ordet acceptans. Att belysa svåra känslor för att de ska bli mindre svåra. Kan det vara så att du provat terapiformen ACT? Det är ju just den metoden man använder där. Jag själv fick tipset av en psykolog när jag mådde allmänt pissigt (inte alkoholrelaterat), och wow vad det funkade bra på mig. Så nu insåg jag när jag läste din tråd att jag borde plocka fram ACT-verktygen igen. De borde ju kunna funka mot alkoholsuget också. Tänker jag. Tack :)

Jag tänkte på just den meningen, och den kommer från något inlägg här på AH. Men det är ju så sant!!

Heja dig!!

För 74 dagar sen beslutade jag mig för att bli nykter. I helgen var vi på weekendresa. Jag är livrädd för att flyga. Jag flög dit. Rädd. Men nykter! Var nykter på resan och njöt! Älskar mitt nyktra liv! Inför flyget hem fick jag panik! Verkligen panik! Jag hade hållit paniken under kontroll tills vi satt på flygplatsen. Då kom kallsvetten, panikattack, jag fick inte ner känslan. Jag orkade inte stå emot. Jag svepte 2x 4 cl sprit. Rädslan släppte inte. Jag blev trött och somnade en stund efter att planet lyft. Så kom illamåendet. Jag mådde inte bra av det jag drack, jag blev inte avslappnad, jag fick en avsky och avsmak för alkohol. En äcklig upplevelse.

Jag tar inte mig tillbaka till noll på min nyktra väg pga det misstaget. Ser det mer som en läxa. Alkohol har inget gott att ge mig.
Jag fortsätter, på min 74:e dag som nykter (-8cl sprit).
Min kropp har börjat vänja sig vid sundare kost. Protesterade med dåligt mående av shoten jag tog.
Nykterheten is the shit!! ???

Vad fint att du sökt dig till oss här på Alkoholhjälpen. Du står i startgropen för att förändra din alkoholvanor och att skriva här är ett steg i den riktningen. Jag vill gärna tipsa dig om att starta en egen tråd (högts upp till höger på denna sida). Du får naturligtvis läsa runt och skriva där det passar dig samtidigt ökar sannolikheten att du får respons i en egen tråd. Den här tråden har inte varit aktiv på ett tag. Jag gissar att du kanske är både lättade och orolig nu när du bestämt dig för att sluta. I en period eller på längre sikt?

Hur har du tänkt själv. Vad är ett nästa rimligt steg för dig nu?

Igen, klokt att du söker information och stöd, avgörande för många med dig.

Varma hälsningar Li-Lo
Alkoholhjälpen

Håller också tummarna för dig SF18 (såg att jag blandat till det lite) och tycker du är en riktig hjältinna som denlillamänniskan skriver. Starkt gjort! Är inne på min 8:e dag idag och det var väldigt länge sen jag var alkoholfri så länge. Äter Naltrexon men vet inte om det hjälper nämnvärt. Tror faktiskt att det är jag själv som gör jobbet. Jag vill ju bli alkoholfri helt framöver, vet att jag aldrig kan dricka normalt. Förstår att jag kommer att sättas på rejäla prov framöver när ”smekmånaden” är över och minnet av det negativa bleknat. Har funderingar kring antabus och undrar om det är något att ta till framöver...
Hur är dina/era erfarenheter? Det verkar vara positivt för dig?

Huvudvärken börjar sakta ge med sig nu, kaffe och en dusch, som sagt gjorde susen.
Ha en fin dag du också och lycka till med verkstadsbesöket. Kram

Lite som hastigast slår det mig, att jag ibland glömmer bort att vara ödmjuk och tacksam för hur många goda möjligheter livet bjuder på.
Jag har en så där aktiv hjärna som nästan aldrig slutar upp med att processa tankar och planer. Med åldern har jag blivit bättre på att ta saker med ro, inte genast dra igång med problemlösning när nåt skaver. Jag behöver bli lite uppmärksam på det där.

Idag blir det en fin dag när bilen ska till verkstaden. Jag hoppas att det känns lika fint när räkningen kommer :)