Senaste kommentarerna i forumet

Klarade dagen galant, inget sug överhuvudtaget!
Men har funderat på det Tackochhej skrev till mig, att jag inte klarar att va nykter en längre period. Det stämmer och är helt sant.
Det jag inte fattar, är att jag älskar att va nykter, träna och va närvarande.
Älskar att inte va bakis och ja jag gillar allt som ingår i ett nykter liv.
Like förbannad dricker jag efter nån vecka, när jag precis börjat må riktigt bra.
Varför? Jag kan inte förstå det, hur jag än vänder och vrider på det.. så hittar jag ingen logisk smart förklaring på det. Suck

Just nu går all enerigi åt att försöka överlista suget, men jag lyckas inte och känner mig förtvivlad och rädd. Tack vare att jag hade fram till midsommar att sätta upp som ett delmål kunde jag lägga i en tvärnit och hålla mig nykter i en vecka. Men det blev droppen och midsommarafton blev "All-in". En väldigt trevlig dag och faktiskt bara halva midsommardagen gick åt att vara bakis för att sedan ge mig på att yxa bort en stubbe i trädgården för att skingra tankarna och dagen gick. Men idag var kampen tillbaka, likadan som förra veckan.
Dagarna verkar ha kommit till två alternativ; dricka och vakna med ångest eller icke dricka och ha ångest hela kvällen, tillsammans med lite annat smått och gått som stämningsdödande irritation och stresspåslag med dunkande hjärta och myrkrypningar i hela kroppen. Denna kampen tog jag hela förra veckan men nu har jag inget mål kvar så jag orkar bara inte klandra mig själv ikväll för jag tog 3 öl och andas ut några minuter. Det var precis som misstänkt inte helt lätt att stoppa vid tre öl, försökte vid 2 men gick inte, men nu kröp jag ner i sängen och är förhoppningsvis så trött att jag ska kunna somna in. Godnatt krigare

Bra jobbat! Det kommer att fortsätta gå bra om du inte tar "första glaset". ?

Det kan ju låta hur fånigt enkelt som helst att ha skippat alkohol i sex dagar, men ÅH så tacksam jag är för att jag har lyckats hittills.
Alkoholmonstret i bröstet ömsom viskar, ömsom skriker - men så länge jag inte matar det så klarar jag mig.
Det är så skönt att slippa a-ångesten, bakfyllan... Blir lite lycklig när jag tänker på att jag faktiskt har gjort ett oerhört viktigt vägval.
Nu gäller det "bara" att inte gå vilse igen!

Det går sådär med de nyktra aktiviteterna, lägger nästan all energi på att avstå de aktiviteter som kan leda till att jag får för mig att det är en bra idé att dricka. Men jag har promenerat och springit en del, men varit väldigt trött pga att kag jobbar massor...

Känner ett större sug för första gången idag, men vet att jag inte kommer dricka vare sig ikväll eller imorgon för det finns ingen tid eller möjlighet för det. Vad som händer senare i veckan vet jag inte. Känner stark oro inför vad jag ska säga om jag är i ett sammanhang där jag förväntas dricka och ska tacka nej. Vet inte vad jag ska säga, är väldigt säker på att alla kommer att tro att jag är gravid... alternativt att personer liksom tar illa upp för att man inte dricker. Usch känner mig så nedstämd idag .

Försöker fokusera på det positiva med att vara nykter! Samt känna mig stolt för att det faktiskt är dag 23 idag! Konstigt nog känner jag mig inte direkt varken piggare eller mindre ångestfylld av att hålla mig nykter.

Ja, sakta men säkert. Möter känslorna nu. Och det gör ont är jobbigt och svårt. Men jag gör det. Ist för att fly. Det i sig är ett stort steg. Även om de känns som jag ska dö så gör jag ju inte det ?

Tack Glasögon-Smurfen,

Då vet jag att vi är två som kör sommaren på detta sätt.
Underbart skönt med lite "forumkompisar" när alla tar fram rosévinet.

Önskar en trevlig sommar.

C

Hej Liten tjej,

Mitt tips är att inte fundera så mkt utan ta lärdom av oss alla som försökt "dra ner". Jag trodde på riktigt att jag skulle klara det och att alla andra hade fel. Nu vet jag och vill gärna att alla andra inte skall prova. Finns säkert någon enstaka person som klarar det men det är ett udda undantag. Vi vanliga skall vara helt nyktra.

Lyckat till Liten tjej

C

Jag har varit på mötet och efter dessa två intensiva timmar utan rast är jag helt slut. Jag får kämpa lite med mig själv här för att till fullo acceptera Första Steget. För att släppa taget helt om illusionen att A fortfarande kan ge min tillvaro en guldkant...,det tar liksom emot fortfarande. Och det är den mentala besattheten som är sjukdomen alkoholism. Jag har mycket att jobba med framöver men jag är ju inte ensam längre. Jag har stöd utav gruppen och min sponsor. Och jag har inte bråttom. Jag har tid. Massor utav tid. Jag har resten utav mitt liv. ?

Trots fyra års nykterhet mellan en fylla och ett års nykterhet till nästa klarar jag inte dricka måttligt utan det är apstadie all in. Ångesten som följer därefter är ingen lek och det med rätta då anseende och allt möjligt sätts på spel. Ingen abstinens eller så emellan utan inbillar mig mera att den här gången går det nog fint. Med facit i hand så tycker jag inte om att dricka för konsekvenserna gör det låångt ifrån värt det. Vad ska det krävas för att fatta att en inte kan?

Välkommen hit :) Ett tips - Läs andras trådar, och fundera över vad du känner igen från din egen situation. Att läsa andras berättelser gör det lättare att sätta ord på sin egen... Här på forumet hittar du lika många berättelser som människor. Vi är väldigt olika, men hittar gemensamma nämnare att djupdyka i tillsammans. Häng på!

Jag har också svårt att be om hjälp och stöd. När man mår som allra sämst kan klockan vara i vargtimmen och man vill under inga omständigheter störa någon. Nu låter det som om du fått landa lite. ?

Otroligt givande möte. Fick kannor att jag inte hörde av mig till någon av AA vännerna i helgen när det var tungt. Tydligen är det onödigt att tro att jag stör dom haha. Inser än en gång att jag har långt kvar. Och att det är helt okej att be om hjälp eller tröst. Jag behöver inte vara ensam i det här.
Idag är jag en tacksam och ödmjuk alkoholist. ??

Just den sista biten av den bönen säger ”pling!” hos mig. Det är poletten som trillar ner ;) Att Gud ska visa vägen är ju något man ber litet titt som tätt... Villrådig, vilsen i pannkakan och tillplattad av livet som man är nu och då. Men man glömmer att Gud faktiskt kan göra mer än visa rätt väg. Ibland är den rätta vägen inte den lätta vägen (citat ut Krambjörnarna). Då kan Gud till och med verka inom oss (om vi tillåter det) så att vår egen vilja ligger i linje med den rätta vägen. Det är en så stor tanke så jag kommer behöva tänka den några gånger till innan jag får ett fast grepp om den... Tack Femina!

Jag förstår precis det du skriver... att det går så bra så att dricka socialt, lagom, som en normal människa. Tills livet händer och Murphys lag bevisas in absurdum. Då trillar man över kanten till självmedicinering och missbruk i rödaste rappet. Den där cirkeln har jag också vandrat runt ett par, tre gånger nu... Vi har valt att göra likadant du och jag, strypa alkoholkonsumtionen helt inför sommaren och semestern. Jag tror stenhårt på den planen :) Det fixar vi!

Att tro att saker blir bättre när... inträffar. Jag har varit sån hela livet. När jag får partner, när jag får det där boendet, när vi får barn, när det händer etc.
Jag tror inte det längre. Är nog min 40-årskris som tog det ur mig. Allt nytt ger ny glädje med också nya problem. Kan vara skönt med förändring, men risken är att man som jag ibland, väntar med att leva tills...

Det är lätt o ta till alkohol när man inte har vänner att umgås med, men det blir så fel.

Är svåra att jobba med så länge du har ”medicinen” till hands.
Men jag funtar själv på lite mer KBT nu när jag varit nykter en längre period. Verkligen utsätta mig för förändringarna. Jag har lite testat att ta ut svängarna själv och det är kul eller iaf intressant. Plus att lite löste sig av sig självt när Alkoholen försvann. Men i mitt fall är jag nu ganska säker på att stress även förstärker mina dåliga sidor och måste begränsas.

Har du några intressen? Kanske gå med i någon förening eller liknande med goda chanser till att träffa folk? Gå på AA möte kan också hjälpa både med alkoholen och vänner.
Man kan ju alltid föreslå en fika efter aktiviteten eller liknande. Men det är svårt att råda kring hur man skaffar vänner. Men att vara öppen och ”bjuda lite på sig själv” kanske hjälper. Vänskap måste utvecklas försiktigt, så att inte ha för bråttom fram kanske också hjälper.
Men testa ett AA möte och stanna kvar eller kom tidigare och drick lite kaffe med andra?

Bra kämpat! Har också upplevt att det hjälper med några alkoholfria.

Grattis till dina dagar//Strulan

Monday Morning skrev nåt som etsade sig fast.

Det handlar om att ge upp (i detta fall inför insikten att man inte klarar att dricka normalt).
Men tanken blev större och gled ut i större existensiella perspektiv.

Jag ser själv att all överkonsumtion av alkohol för min del har varit kopplade till parrelationer. Midsommarafton var till exempel en baggis: Trevligt sällskap med människor i olika faser av berusning. Själv drack jag ett halvt glas vin och sedan var det granatäppeljuice resten av kvällen för min del. När det blev för ostyrigt så tog jag hunden och hoppade in i bilen och åkte hem. Lätt som en plätt. Hade förberett mig på att lämna bilen och ta kommunala färdmedel hem. Men jag bara struntade i att dricka, för jag hade ingen lust.

Alla gånger som jag dricker för mycket är det kopplat till parrelationer och/eller problem med dem. Vad händer om jag bara ger upp tanken om romantisk kärlek, äktenskap och idén att livet skulle bli bättre med en man vid min sida? Verkar nästan som att jag har ett större problem med relationsberoende än med alkoholen i sig. Den ångest som jag försöker dämpa med alkohol är ju ångest som har sitt ursprung i relationsproblematik.

Jag kapitulerar, jag ger upp, jag släpper greppet.

Tack så jätte mycket strulan, det betyder mkt med era ord och stöd ??

Idag var det 3v sedan jag vaknade upp med min vanliga ångest och sa till mig själv att nu räcker det. Jag dricker bort mitt liv.

Det har gått bra. Upp och ner. Svårast de 5 första dagarna. Sen så kom midsommar och jag tänkte dagarna innan att nu skiter det sig. Men icke, några alkoholfria öl och sen så var den här alkoholfokuserade högtiden över.

Kampen går vidare men snart är det dags att besegra nästa fiende på min "hot mot nykterhetslistan", "Semestern". :)

Sluta för gott. Det finns så lite stopp... Nu har jag hur som levt igenom en dag, helt utan alkohol. Och livet verkar gå vidare. Men jag skulle behöva en vän, jag har inga. Det är inte alkoholens fel, jag vet bara inte hur man gör.