Senaste kommentarerna i forumet

Att öppna upp för förändring och komma närmare sig själv, är inte bara positivt. Allt möjligt svårt tar sig fram nu.
Jag är riktigt ledsen och nu kommer svåra flashbacks från barndomen tillbaka.
-Snälla, jag vill vara med, jag vill inte vara ensam!!
Men jag blir lämnad ensam och utan tröst. Samma känslor, samma snoriga gråt. Skillnaden är bara att jag är en medelålders människa nu, och att hoppet om gemenskap och tröst falnar.
Men det måste gå. Det är svårt nu, men det blir bättre. Jag tänker iallafall inte supa bort mitt liv. Det är inte vad jag vill eller behöver.

Jag hoppas verkligen att du ska orka. Jag har inga konkreta råd, eller någon omedelbar lindring som jag kan ge dig. Men jag skriver en kommentar för att du inte ska behöva känna dig helt ensam i det här. Förlorad känsla av värde och respekt är mycket svåra känslor att tampas med. Det enda jag kan säga är att jag inte vill att du ska ge upp. Håll fast och var kvar.

Tack, gått ett par dagar nu och ångesten är nästan lika stark ännu. Har inte träffat de som var med än och känns som det steget måste genomlidas innan jag kan ”gå vidare”. Har druckit lite varje dag sedan den kvällen för att orka med ångesten. Varför måste just jag vara ”idioten”. Så ovärdig. Kan inte föreställa mig NÅGON i min omgivning bete sig som jag och vet inte vad jag hade tänkt om en sådan person om så vore. Antagligen att hen var patetiskt skräp. Kan inte komma från tanken att det inte är någon vits att sluta dricka då jag ändå aldrig kommer återfå något värde eller någon respekt...

Tack för kramen!
Det känns bra att inte vara ensam i det här. Önskar dig också en fin och snäll dag!

Önskar dig många snälla dagar och ro att få må bra// kram Strulan

Kommer just in från morgonpromenad med hunden. Regnet, som behövts länge, har kommit nu. Det känns bättre idag. Inte lika katastrofalt som i fredags, när skiljsmässan blev ett faktum. När exmaken gick, så kändes det nästan skönt. Först stor sorg och tårar. Sen insikten att jag inte klarat någon av mina relationer här i livet. Det väcker en del skamkänslor. Att inte duga, inte få till det. Det är lika mycket jag som lämnat honom, som han lämnar mig. Jag flyttade ifrån honom för att jag inte kände mig helt älskad och respekterad. Han kunde inte bättre, men det känns lik förbannat sorgligt. Har för länge sedan insett att man skäms, när man inte får sina legitima behov tillfredsställda.

De där känslorna är så avgrundssvåra för mig att hantera. Det gör så fruktansvärt ont och jag känner mig som sämst i världen, just då. Har inte förmågan att säga till mig själv att människor visst tycker om mig. Att mitt liv blivit riktigt bra. Jag är helt i skamhålan just då. Så för mig var det inte svårt att dricka mig full då. Gå ut med hunden, ta en dusch och sedan dricka. Duktigt och ordentligt. Just då var det bara bedövning som gällde. Så utmaningen måste alltså ligga i att hantera livskriser utan bedövning. Det måste gå.

Nu ska inte den här tråden handla om när man dricker sig full för att det minsann är synd om en. Nä, det går ut på att förstå sig själv. Återigen; Jag råkade inte ut för nån kontrollförlust. Jag ville släppa taget och gå in i dimman. Priset blev en dag med en helt vidrig bakfylla. Avslutade dagen med en ridtur på min snälla farbror häst. Känns lite skamligt att jag känner mig tryggare med hästen än med människor. Ibland är det fruktansvärt svårt att vara jag.

Idag ska jag röja lite hemma. Det blir utan svårigheter en nykter dag. Jag vill försöka hitta glädjen igen.
Det blir en fin dag. Ett litet steg vidare på min stappliga och vimsiga väg till något bättre. Jag hoppas att livet ska vara snällt mot mig idag. Jag behöver det.

Nej det vart fyra nästan fem

Nej jag kunde gjort det bättre.
Hur jag än vrider och vänder på det så kommer jag alltid fram till att två glas är bättre än tre till fyra vid samma tillfälle! Idag har jag mått så illa, några minnesluckor igen , och tjatiga sms, nej jag vill bara åka och arbeta så det blir ordning igen

Du är visst stark. Att kämpa länge med motgångar är också ett tecken på styrka. Du har ju inte gett upp. Du som jag kanske också är extra känslig på våren? De flesta blir uppåt när solen tittar fram, men mitten eller slutet av mars till juni är min värsta period.
Hur som helst så är det imponerande kämpat trots motgångarna.
Kram på dig

Nu börjar suget smyga sig på mig.
Alla positiva känslor med alkohol börjar vakna till liv igen.
Tankar som men var det verkligen så farligt sist?, är igång och det är nu det jobbiga börjar.
Ikväll kommer jag titta på någon trevlig film för att hålla tankarna borta.
Hoppas att ni andra också gör något mysigt för er själv idag!

Hej, va bra att du har hittat ett sätt som funkar för dig :-)
Men jag förstår inte riktigt, hur menar du med en sponsor?
Ja det är inte lätt att ta sig ur beroendet själv med tanke på hur normalt alkohol ses i vårt samhälle och att det är skam för oss som inte riktigt kan behärska det.

Funderar på vad det är du inte vill tänka på och känna? Kanske att du skriver om det hemma, inte på forumet om det känns svårt. Jag har skrivit en del efter tips av en med a-beroende..Jag skrev om min barndom och ungdom och vilken typ av killar jag valde..Blev förvånad av att jag såg så klart på mitt liv och kanske varför jag ändå blev a-beroende så småningom..Jag tycker du kämpar jättebra..Även peppar oss andra, det är fint..Jag lyckades ju sluta med hjälp av forumet, Det klarar du med.Känner en enorm tacksamhet till alla som skriver..Kram på dig, du är jättestark???

@Denlillamänniskan kloka ord. Jag tar dem till mig. Tack för svar. Jag kämpar på, men lyckas inte idag heller. Tyvärr.

Jag tar mig upp och fortsätter min väg.
Idag är det inte nån behaglig dag.

Finns bla. 28-day, 90-day alcohol free challenge eller 1 year no beer. Jag lyssnade på ljudboken tillhörande den förstnämnda (finns på Story*ell och de andra). Två sköna britter som dragit igång det och de reflekterar över sitt drickande och ger motivation. Att ”köra en challenge” ger ju också en rätt bra ursäkt för tillfällen då du inte vill vara så öppen.
Det är nog oavsett bra att inleda med en nykter period, men kom ihåg att det inte återställer dig till normaldrickare. Du kommer börja där du slutade, men det är ju en bra bas att börja på. Oavsett om du väljer att sluta helt eller dra ner.

Bra text Adde. Har själv insett hur mycket jag tweakat sanningen och hur dåligt det fått mig att må. Försöker också vara 100 procent ärlig numera och det är magiskt vilken skillnad det gör för måendet även för mig.

Förstår precis hur du menar. Abstinens är så sjukt vidrigt. Krya på dig och lycka till med din väg framåt. Med risk för att låta nyfrälst har jag skaffat sponsor och jobbar med stegen. Trodde aldrig det var något för mig men tror det kan bli min räddning. Bara ett förslag, testa och och se om det kan vara något? Jag har försökt sluta själv säkert 30 ggr men faller alltid tillbaka. Tror verkligen man behöver hjälp med den hör skiten.

är hela grunden för min nykterhet.
Att vara ärlig mot sig själv i första hand ger mig också verktyget att vara ärlig mot andra.

Under hela min aktiva tid, ca 25 år, så lärde jag mig att använda lögnens alla olika sätt och jag blev en mästare att ljuga för mig själv och andra. "Hur mycket har du druckit? Ääää...jag har bara tagit en starköl" Liket efter ett kvarter låg då gömt nånstans. Den klassiska lögnen efter att ha testat Systembolagets snurra som skulle visa om man drack för mycket blev ju lätt parodisk......jag menar, ljuga för mig själv när jag skulle uppskatta mängden blev ju bara så löjligt. Den var så uppenbar så tom jag själv såg igenom min lögn och jag slutade med såna larviga påhitt.

När jag sen försökte få hjälp via olika kommunala ställen befolkade med professionella medberoende som skulle "hjälpa" så blev jag så häpen över att de inte på nåt sätt misstänkte att jag ljög ??!! Jag fattar inte än idag hur det är möjligt att svälja det jag sa ?? På den tiden var jag som de flesta andra i början väldigt kluven till min situation : Sluta eller dricka "socialt" ? Jag ville ju ha kvar spriten men ändå inte. Om jag då mötte en som fattade nada över hur jag fungerade så blev det ju en sport för mig att använda min manipulationsförmåga.

Jag har fortfarande kontakt med såna som är i startgropen för att sluta använda alkohol men har dragit ner rätt bra på sånt för det är liksom en never ending story och det sliter. Vissa gör avtryck dock och jag blir så i grunden lessen när jag ser vad de försöker göra. Jag talar direkt om att jag ser och hör om de ljuger för jag har ju själv använt lögnen. Men ändå ska de framhärda fast det är så uppenbart. Rekordet är nog hon som diktade upp en hel familj fast hon bodde ensam i en helt annan stad än vad hon uppgav. Då är det meningslöst att försöka hjälpa eller lotsa fram till ett nyktert liv, skyddsbarriären är alldeles för hög och stabil.

Idag har jag förtvivlat svårt för att ljuga, en vit lögn på sin höjd ! Och det har blivit så att jag tom inte vill vara med på nån form av överraskning för det känns inte bra att luras även om det anses vara till ett gott syfte. Livet blir så mycket enklare om jag ser till att vara öppen med hur jag tänker och att jag själv vet att jag inte behöver ljuga för nån om hur jag är.

Idag är jag en egen person som är värd att ha ett bra liv och jag duger precis som jag är.

Och det beror helt på att jag inte tar det första glaset !

Kram på er alla !!

Nej, ibland går det bara inte, det vet vi alla här. Men Du kommer ta dig upp ur diket igen.
Kram ?

Tack för din kommentar du lillamänniska. Att ändra mina alkoholvanor är väl just det jag behöver göra för att försöka reda ut och se vad jag vill. Sluta fly, Inte ta förhastade beslut med en vinindränkt hjärna. Vara närvarande i det som är och rättvist läsa av situationen, lyssna och inte direkt döma och förkasta. Bjuda lite mera på mig själv, visa vilja till förändring. M dricker också för mycket och mår självklart inte heller bra. har svårt att prata om problemen. Han kämpar på sitt sätt i det tysta. Nu ska jag försöka rusta mig med tålamod och hitta tillbaka till den starka och självständiga kvinna jag en gång var. Känns som det var oändligt länge sen men någonstans härinne måste hon ju finnas.
Idag ska jag ta hand om mig med växthus-och trädgårdsarbete. Gör gott för en trött och ledsen själ.
Igår ännu en nolla i min logg. Ska det bli idag med.

Köpte faktiskt boken har inte börjat läsa än! Tack för tips.

Tappade fotfästet igen, hade inte alla försvarsmekanismer på plats när frugan tappade humöret igen. Måste planera bättre. Nu får det fan vara nog på riktigt.

Det dåliga är att jag förstör min sambons självförtroende, hon kan tro att det är något fel på henne fast det inte är det, jag älskar henne och bara henne, skulle inte vilka vara med någon annan på hela jorden men när det blir såhär så slutar hon att tro på mig och den tillit jag byggt upp försvinner, men kommer aldrig sluta försöka göra henne lycklig och jag hoppas att hon aldrig ska få se mig så full igen, jag kan lova allt jag vill men hon tror mig inte med all rätt men jag ska göra det hennes skull i alla fall!

Ja det är nog så det är, man halkar dit och tror att man har koll på sig själv eller iallafall tål det man dricker vilket jag gör till 100% just då, fast som ja vet innerst inne att jag inte gör! Det var bra liknelser och tackar för svar!

Härligt att läsa att det går bra. Stolt ska du vara!

Jag läser alltid dina inlägg då jag tittar in här. Läsvärt och intressant och jag har ”känt” dej länge. Tyvärr loggar jag sällan in för att kommentera så jag lämnar inga spår efter mej. Lycka till med allt