Senaste kommentarerna i forumet

Ja eller hur Mirabelle!!! Frustrerande och avtändande var orden... Då hade det faktiskt varit bättre om han sagt att han jävlar-i-mig inte tänker sluta och skiter i att han har problem. Ett beslut och att han stod för, det hade jag kunnat respektera. Inte det här jävla mesandet och total blindhet med en stor skopa självgodhet.
Ber om ursäkt på förhand till många av de män här inne som med all säkerhet också tillhör kategorin Vita Medelålders Män men som inte alls bör ta åt sig av följande beskrivning: Vita män i en viss ålder som anser sig ha rätt att bete sig på ett visst sätt, har någon slags företräde på alla plan i samhället, enbart pga att de just är medelålders män och vita. De behöver inte stå i kö, de behöver inte be om ursäkt, de behöver inte visa hänsyn, de behöver inte använda blinkers eller tacka när de får sin mat på Mc Donalds, de skiter fullständigt i om deras ungar gräver med händerna i lösgodiset på Coop och att bacillerna sprids till alla andra som handlar där... Och egentligen har de inte bidragit med något till samhället utan de har helt enkelt bara fötts till rätt samhälls klass, i rätt del av världen, med rätt hudfärg och rätt kön. Jag blir så arg att jag gnisslar tänder men samtidigt så skäms jag för jag har ju insett att jag är gift med ett praktexemplar...
Nu ältar jag igen men det skiter jag i, det känns bra att få spy galla även om detta inte direkt har med min alkoholkonsumtion att göra så har det i allra högsta grad att göra med hans. Och hans överdrivna tro på att han skyddas av sitt privilegium och därför aldrig kommer drabbas av alkoholens konsekvenser. Att han ibland kör bil trots att han inte borde. TROTS att han tidigare åkt fast för rattfylla två ggr agerar han som om det inte kommer hända honom.
Väldigt märkligt tycker jag...
Hursomhelst, det här jävla alkoholen ska inte få kontrollera mitt liv längre. Vem vill leva med ett tvång? Vem KAN leva med det när människan i grunden egentligen alltid strävar efter att få vara fri?

Och hur skicklig artisten vi såg igår än är så verkade han inte särskilt fri han heller.. Min full-gubbe radar gjorde utslag redan när han klev upp på scenen. Den där tomma men lite trotsiga blicken, putandet med den svullna magen och de överdrivna handrörelserna talade sitt, för mig, tydliga språk. Att han efter en timme ungefär viftade till sig en flaska vin som han sedan under resterande (20 min) föreställning ogenerat hällde i sig var föga förvånande...
Det var så uppenbart och jag tror han sket fullständigt i vad publiken tyckte, han hade något uppkäftigt över sig och tyckte nog att alla jävla borgarbrackor till kärringar i publiken gott kunde sitta där och känna sig orespekterade. Det var iofs rätt kul, jag anser inte precis att jag tillhör just det klientelet och jag tycker det som driver med överklassen är vansinnigt roligt. Dock kan man ju tycka att det finns andra sätt än att bli på fyllan rakt under näsan på dem, det får i slutänden en motsatt effekt...
Det ironiska i situationen var dock min mans uttalande när vi satte oss i bilen.... "Vad trist att han skulle dricka så på scen, man tappar liksom lite respekten för honom...."
Jag kunde bara titta på honom och det enda som dök upp i mitt huvud var orden "bristande självinsikt"...
För vad gör vi när vi dricker? Vi respekterar inte oss själva och ger andra en anledning till att inte heller göra det....
Men hörni, all den fantastiska insikt alla här på forumet besitter, det är den som tillslut kommer göra att vi får tillbaka kontrollen över våra liv. Till slut. Så ge inte upp snälla.<3

Tack för att ni bryr er, det betyder väldigt mycket.

Femina - Vad fint att du tänker på en främling, jag skänker dig en tanke också. Jag mår bättre idag, rätt trött och sliten men känner mig ändå hoppfull och glad över att ha vaknat upp igen. Kanske för sista gången? Förhoppningsvis.

Mirabelle - du har helt rätt. Det krävs en vilja, men också ett val. Jag vill inte dricka. Jag väljer att sluta. Jag vet inte om jag har nått botten men jag vet att jag inte kan fortsätta såhär. Det är inte ett liv och det kommer bara bli värre.

Amanda - Jag var nykter runt 2 månader som längst. Jag jobbade dagligen med min nykterhet - läste böcker/lyssna på podcasts/hängde här eller annat forum osv. Det är vad som funkar för mig, att alltid vara på sin vakt och reflektera och fundera över tankar som romantiserar alkohol. Jobba med cravings, så som att låta dem ligga där utan att agera. Leva i stunden och inte oroa mig för framtida situationer. En dag i taget - absolut det bästa rådet såhär i början.

Du får tvinga i dig lite, fyll på med vitaminer också. Du mår nog illa av att inte äta, bara få igång systemet igen.

4 dagar utan alkohol och står inte ut! Illamående, kan inte äta och känner mig svag. Vågar inte gå ut. Ord till tröst?

Det fanns alltid lite positiv energi att hämta ur ölglaset. Tyvärr blev livet oftast ännu hårdare efter den pausen. Det är lindring men motsatsen till lösning. (Eller om man bortser från att det löser upp kroppen)

Och fula ovanor man skapar när livet är hårt fortsätter att göra livet hårt när kampen är över och allt borde vara tipptopp...

Berätta mer om din situation (om du känner dig bekväm med det). Här på forumet finns en hel kaskad av livsöden samlade. Det finns alltid någon att spegla sig mot och ta goda råd ifrån. Välkommen!

För att det är sjukt frustrerande! Förstår att det blir svårt att behålla respekten för ”snack och ingen verkstad”. Är det något jag har svårt för så är det just den typen av självgodhet. Kvittar om det gäller alkohol eller något helt annat. Det är så extremt avtändande.

Vad fint du sätter ord på hur det känns just nu. Du är less på situationen och nu vill du något annat, något nytt, något som ger energi. Din förmåga att fånga känslorna och beskriva dem är en styrka och något som kan vara hjälpsamt framåt. Du har tidigare klarat av att vara nykter under en längre period, vilket visar att du har en stor dos beslutsamhet! Vad kan du lära dig av det du upplever just nu? Vad skulle vara hjälpsamt för dig framöver?

Varma hälsningar,
Amanda, Alkoholhjälpen

jag har läst Skål Ta mig fan och tyckte också den var bra. Jag är rätt så säker på att min sömnbrist beror på för mycket alkohol. Jag tillhör inte dem som dricker varje dag och har sett ett mönster med min sömn, vaknar ofta i gryningen de gånger jag druckit för mycket och kan då inte somna om, natten efter och ibland två svettas jag och sover väldigt lätt. Nätterna efter det tills jag lägger mig full igen sover jag väldigt tungt och har svårt att komma upp när klockan ringer. Min stress vet jag inte riktigt hur den började, min förra arbetsplats tror jag, i vart fall inte av alkohol men jag tror absolut den blivit värre av den. Har läst din tråd och jädrar vilken resa du gjort och gör? Jag blir sjukt peppad och imponerad men samtidigt lite dämpad när jag förstår hur satans svårt det är att sluta med giftet. Jag har liksom byggt upp en bild att bara jag slutar och kommer igenom de typ tre första månaderna så kommer allt bli bra sen? Får jag fråga om du tycker det känns enklare att vara i sociala sammanhang där alkohol är med i bilden nu en alldeles i början? Jag har väldig ångest över just sådana tillfällen och har ett rätt stort umgänge som gärna vill att jag ska vara med på aw, middagar och annat. Just nu vill jag mest vara själv eller med min familj.

Idag har jag hittills haft en bra dag. Jag känner mig tacksam över min fina familj, tacksam över att vi är friska och tacksam för att jag har er här på forumet. I eftermiddag är jag rätt så säker på att mitt sug kommer då det i stort sett alltid gör det när onsdagen är här och jag fått sova en hel natt med bra sömn. Det blir helt enkelt till att kavla upp ärmarna och ta en fight! De jobbiga timmarna är mellan 16-19 så då får jag vara på tårna.

Ha en härlig onsdag och glöm inte att heja på våra fantastiska fotbollstjejer ikväll?? För min del blir det cola-zero i mitt glas, innan hade det varit givet med öl både före, under och efter matchen.

Kram
Liten tjej

”Livet är en gåva vi fått för att vi dör...” Så citerade en herre en annan herre under en krogshow på en krog vid havet igår kväll.
Vi var där, jag och mannen. Vi gör inte sådana saker tillsammans särskilt ofta, sisådär en gång var tionde år kanske. Jag antar att vi helt enkelt inte gillar samma artister... Men kvällen igår var bra, mannen på scenen har en fantastisk röst och många av låtarna var riktigt bra, live musik är något speciellt. Även när man är nykter.
Jag körde och jag kände mig lugn, jag har de senaste två veckorna börjat känna något slags accepterande, känna att det är ok. Det är ok att jag är såhär, att jag inte kan dricka och kan inte njuta av lagom mycket alkohol. Men visst, det kan ändras, acceptans idag kan bli frustration och ilska imorgon. Dock tror jag att jag till viss del har en grund att stå på från det år jag var nykter, en del av arbetet är gjort. Och det får mig att känna mig ganska lugn idag.
De senaste två veckorna består av 13 nyktra dagar och en som inte blev det. Jag valde att dricka, idag kommer jag inte ihåg varför men det som sen hände var ändå bra. Låter knäppt men jag ska förklara:
Jag har tidigare trott att min man har fattat. Att hans eget drickande också är sjukt. Att han någonstans kommit till insikt. Men NEJ!! Icke...De saker han sa under den kvällen när jag resolut hällde i mig två flaskor vin fick mig att fullständigt häpna.
Alltså, jag fattar verkligen INGENTING???
Huuur kan man tro att det är fullständigt normalt att dricka varje kväll? Hur kan man tro att ett sug är ett medvetet beslut som man kan kontrollera när man gång på gång agerar på det genom att dricka? Jag trodde verkligen att han förstod men att han bara inte visste hur han skulle hantera det, att det fick honom att må dåligt men att han försökte dölja det. Men det tror jag inte längre.
Han tror på fullaste allvar att han inte har något problem, hans höga tolerans menar han innebär att han ”tål” alkohol. VA??!
Så enligt hans logik har man inte alkoholproblem OM man kan dricka mycket utan att bli plakat???‍♀️??‍♀️??‍♀️ Totalt förnekelse kallar jag det men visst, detta har jag skrivit om honom här tidigare kom jag på nu. Jag har bara inte velat ta in det, jag har förnekat hans förnekelse helt enkelt...
Nu ska han dock minsann hjälpa mig genom att inte dricka så mycket. Jag minns att han sa något om att han inte ville förlora mig osv.. Vad sa jag den kvällen?? Minns inte men jag hoppas jag sa som det var: fortsätter han att dricka på samma sätt lämnar jag honom. Det är möjligt att jag sa allt jag velat säga men vad spelar det för roll?
Dagen efter satt han i solen och drack upp det som var kvar, började runt lunch, ett gäng starköl plus lite mer än en halv sjuttis whisky. Jag kom tillbaka från stan och satte mig och tittade på honom. Frågade hur det gick med drickandet... Ska bara dricka upp det här, sen är det slut, sa han.
Jahaja... Igår på showen blev det både öl, whisky och cider. Jag vet, jag vet. Varför ältar jag ens det här?

Själv ska jag till vår huvudstad idag med mina barn. Hälsa på min närmaste vän som har en alldeles egen alkodrake att slåss med. Vi har erkänt för varandra hur sårbara och blodiga vi är efter våra strider. Vi har pratat om att inte ge upp. Vad som händer de kommande dagarna vet vi inte, när vi släpps lösa tillsammans. Jag vet att jag kan bestämma mig för att dricka men jag kan också bestämma mig för att låta bli. Vet inte än.
Kram på er❤️

till medaljen ! Alla grupper har tyvärr inte månadsmedalj vilket jag tycker är synd för den är trygg att hålla i handen när livet känns bråkigt. En del väljer att ge den vidare vid nästa medaljträff medan andra väljer att behålla den och ha den som ett fint minne. Jag har sparat mina medaljer.
Fortsätt med en dag i taget !

Vilken seger! Fint att krama sponsorn, hon torde veta vad du tar dig igenom. Den där månads’illusionen’ är välbekant. Kan du tänka en dag i taget, ’bara för idag’? Och så läser du väl santorinis tråd?
Ha en fin dag idag☀️ / mt

Dricker massor varje kväll. Vet inte hur jag ska sluta och känna glädje i livet. Gick igenom en seperation tillsammans i 16 år. Och det är nu 7 månader sen. Har kvällsjobb brukar börja 14.30. Så brukar vara rätt bakfull på jobb. Suckk. Orkar inte skriva mer just nu. Men känner mig rätt less../s

Har läst alla ni nämner. Vill även tipsa om ”skål ta mig fan” som var mkt bra tycker jag.
Angående stress/sömnproblem. Hade jag också i grunden trodde jag. När jag lyckades hålla mig helvit 2 månader försvann sömnproblemen helt! Nån mer som löst sömnproblem bara genom att inte dricka?

Bra att du får vård. Har du kraftig abstinens?
Been there Done that. Allt kändes hopplöst.
Klarade du 9 månader utan ngn hjälp? Jag är bara på 6 månader men hade aldrig klarat det utan AA och eller sponsor.
Angående förhållande så håller jag med föregående talare. Fokusera på dig själv, visa genom handling att du tar all hjälp du kan få.

Hur man reparerar förhållanden efter återfall har jag ingen erfarenhet av... Men jag vet vad som brukar hjälpa när man är rätt säker på att skilsmässan hänger i luften av andra orsaker - att inte börja obsessa över äktenskapets vara eller icke vara. Utan koncentrera sig på sig själv, att utvecklas och bli den bästa versionen av sig själv som man kan. Då brukar det nära på havererade äktenskapet liksom hänga med i uppgången, och man förälskar sig i varandra och det gemensamma livet på nytt. Kanske är min hemsnickrade teori ett skitdåligt råd att ge. Du får ta det med en nypa salt. Att fokusera på att bygga upp mig själv i kristider har iaf tagit mig genom hittills drygt 20 år med min bättre hälft. Satsa du på att bli nykter och bygga upp dig själv, så lägger sig resten av pusslet som det ska :)

Tänker på dig. ?

Ha inte så bråttom. Överlämna det åt en högre makt. Fokusera på att andas, vila, ta medicinsk hjälp och bli nykter igen. Sen går du till närmaste AA grupp och tar emot all hjälp och stöd du kommer att få. ?

Hur reparerar man sitt förhållande efter något sånt här?

Hamnade på akuten! Stesolid och b-vitaminspruta, får väl ta det härifrån.

Nä då inget att tacka för. Ibland behövs det bara en liten påminnelse
om vart man ska. Då kommer styrkan igen.

Jag har avstyrt många återfall genom att andra har puttat mig
i rätt riktning igen här på forumet. Det har hängt på minuter ibland.
Jag har skrikit i panik och då har andra hjälpt mig att fokusera rätt.

Och det är SÅ bra att du och andra skriver INNAN man tar första
glaset - är nån då på hugget och snabbt ger en energi och fokus
så är man på rätt köl igen.

En dag i taget

Ha en fin kväll

Kram

MM

Jaha, nu sitter man i soffan, sambon har lagt sej och jag väntar på att sonen snart ska komma hem, funderar ganska mycket på mitt peth test som läkaren tog, 0,54 var det!!
Så jag har sagt till mej själv,8 veckor helt utan alkohol, är inne på dag 3. Fungerar bra, har lite sug efter ett glas vin. Men inte så att det är att det inte går att vara utan..
Jag är inte beroende av alkohol, men jag har många i släkten som är alkolister så jag kan mycket väl bli en själv..
Jag vill nog beskriva mej själv som en normalfungerande kvinna, ett barn i övre tonåren, jobbar, städar, men tar gärna ett glas vin på kvällen tillsammans med sambon, kollar tv och bara slappar...

nej enligt mig dricker han för mycket för vad jag tycker är ett ”normalt” drickande men jag skrev hur han själv ser på det som att han har det under kontroll. Jag tror själv inte att det är värst många som klarar av att kontrollera sitt drickande när man har kommit till det stadiet vi här på forumet kommit till. Jag blev bara lite nyfiken på om någon har med sig den erfarenheten. Jag har varit på en föreläsning med Holknekt som var mycket bra. Tack för tips om hans bok har inte tänkt på den, får bli efter den jag har igång nu?

Kram
Liten tjej

Jo, har insett på senare år att det är bättre att ta tag i vissa problem direkt och ta hjälp, innan de blir för stora. Jag tror i mitt fall att jag behöver reda ut hur och varför jag gör som jag gör och få lite hjälp på traven att bearbeta vissa saker. I grund och botten så tror jag att det handlar om två saker, det ena är en osäkerhet hos mig själv vilket gör att det lätt blir för mycket på fester. Det andra handlar om att dämpa ångest och komma ner i varv och alkoholen har inte hjälpt mig ett dugg där. Snarare gjort problem större än vad de är.
Men jag har inga fysiska besvär dagen eller dagarna efter och har nog aldrig haft det.
Sen är jag bara så trött på att vara den där personen som man vet man kan skratta åt (håna) efter en fest för att man har gjort något idiotiskt, för att man blev för full.
Nä dags att steppa upp och må bra istället , få lite kraft och energi som jag en gång hade.
Som jag tidigare sa så har jag nog aldrig skrivit av mig så här , men det känns rätt skönt ändå. :)

Tack, alla ni, som peppat mig idag! Särskilt du, MM, som påminde mig om viktiga saker. Jag vet inte varför jag mått såhär idag. Kanske för att en månad varit mitt mål hela tiden och nu blir jag plötsligt alldeles ställd vart jag ska ta vägen härifrån? Det självklara svaret är ju att fortsätta gå på den här vägen! Det är bara det att då måste jag på allvar släppa illusionen om att A är livets guldkant.

Men just nu är jag jätteglad och tacksam över er här på forumet och för kvällens möte när alla gratulerade så hjärtligt att jag kände mig som kvällens VIP! Jag och min fd sponsor kramades också. Varm i hjärtat håller jag min nya medalj i handen och vet att denna resa har bara börjat och jag hade inte kommit så här långt utan allt stöd. Imorgon är det möte igen! Ska försöka duscha och tvätta håret innan dess!?️??