Senaste kommentarerna i forumet

Du är verkligen inte ensam med dina känslor. Vi är många här och därute som känner och dricker precis som du. Alkoholen är inte för alla. Har få vänner i min närhet som aldrig blir bakis eller dricker för mycket och får ångest någon gång. Sen är vi väl ett gäng som är lite mer på ytterkanten om jag få uttrycka mig så. Det är väl därför många är här. Vi känner att vi har passerat gränsen. En gång för mycket så att säga.
Hjärnan blir som bortkopplad. Man skriver och säger saker man ALDRIG skulle göra i nyktert tillstånd. Känner igen allt det du skriver. Vet inte om det är någon tröst, men du är i gott sällskap

De flesta andra hanterar inte alkoholen så bra ska du veta. Det är en romantiserad bild. Självklart finns det människor som kan hantera det fullt ut men glöm att de njuter speciellt mycket. Det är som du skulle njuta av en cola. Klart det är gott men de får knappast den.känslan i kroppen.

Det är fredag, en klämfredag och jag är ledig.
En dag som jag gärna ville dela med er andra, när livet är fantastiskt.

Vi är vid stugan, svåger, svägerska och frugan, och solen skiner med sina bästa strålar och det är sommarförsmak utan dess like.
Frugan är inte ledig men kan numera jobba hemifrån sedan vi fick fiber ut till stugan, hon sitter vid köksbordet och nästan visslar.
Hon tycker det är fantastisk att det fungerar så bra, hennes kollegor skulle bara veta i vilken miljö hon arbetar i.

Hon kommer ut med kaffekoppen då och då och kollar läget med mig som ligger i solsängen och låter solens strålar penetrera min vinterbleka tjocka mage, den ger en look av Globen men har bara ett fönster, det är naveln.
Igår blåste det storm mot kvällen i byarna, en öppning bland tallarna gav vinden fullt fäste mot våra stackars små röda stugor.
Topparna böjde sig på träden och det skallrade i takplåten, riktigt mysig att gå och lägga sig och höra hur vädrets makter röt till utomhus.
Idag däremot har det mojnat och vinden ligger på från ett annat väderstreck och vi ligger i lä.

Se hur korparna och måsarna har det lite kämpigt att hålla rätt kurs uppe på den klarblå himlen, en vindby kastar om deras kurs märkbart och de vinglar till med vingarna.
Segelbåtarna som tog skydd över natten i viken har lämnat oss sedan länge, de är alltid så snabba på mornarna, man brukar höra deras ankarkätting slamra redan vid åttatiden på morgonen.
Nu hörs bara bojkättingens taktfasta klonkande mot bojpinnen och lite av vågornas brus mot stranden nedanför berget.

Mina tofflor som står bredvid solstolen undersöks nyfiket av skogsmyrorna, och i ett av holkarna häckar ett flugsnapparpar, deras ivriga jakt på mat på pipande ungar verkar aldrig ta slut, stackars slitande föräldrar.
Vi har ett annat fågelpar som jag tror är ett talgoxepar som har sitt bo under takplåten på bastun, de var väldigt upprörda av att jag och svågern satt under deras bo igår kväll och svalkade oss mellan de heta baden, tjirp, tjirp lät de.

Ibland bryts naturljuden av andra sommarläten, då kommer en liten roddbåt åkandes i hög fart nedanför oss med en morrande tvåtaktsmotor och strax därefter vågskvalpet mot bryggor och stränder.

Brevid mig står en kaffekopp med starkt svart kaffe som numera håller en soltemperarur, det smakar alltid mer när man dricker det utomhus tillsammans med en massa frisk luft.

Dagens sysselsättningar är fullbordade, jag har lagat en massa solcellslampor (oj det där kan läsas som slampor...).
Efter att lött om en massa sladdar på kiselskivorna så har jag äntligen fått batterierna att ta laddning, det känns bra.
"kisslampan" är viktig då det är riskfyllt att trampa runt i mörkret på natten med krattor och annat läskigt.

Ha, just nu ser jag två hoppspindlar på trallen, det verkar som om den mindre spindeln är en hanne som försöker uppvakta den större honan.
Hon ser lite avvaktande ut och följer honom runt med blicken med alla åtta ögonen, han hoppar runt i någon form av dans med tråden hängandes kvar i rumpan, man har ju sett ett antal naturfilmer där hannens uppvakning kan bli hennes måltid.
Men de drar ner mellan trallens springor så jag får inte se hur det hela avlöper.

Jag fortsätter att lapa sol och lyssnar på skärgårdsradion, jag känner mig priviligerad.

Skulle jag vilja ha bytt ut allt detta med en fylla?
Nej för sjutton, inget av detta hade jag fått uppleva, jag hade då varit koncentrerad på att underhålla min berusning.

Jag känner mig fri att få ta de beslut jag har makt över, att vara nykter kan nog vara en av de viktigaste.

Må solen lysa över er också, den värmer bättre än fyllan.

Berra

Två gånger har jag sökt hjälp för "binge-drinking" men jag kan liksom inte förmå mig att ändra mitt beteende. Jag har alltid haft svårt att kontrollera mitt drickande och det slutar ofta med att jag blir jättefull på fester. Efteråt sitter ångesten och skammen kvar i flera dagar.

Nu bor jag själv sedan fyra år. Tidigare gift i 23 år med två unga vuxna barn. Jag dricker inte dagligen men varje fredag köper jag en flaska vin och någon öl att grunda med. Jag tror att det ska vara mysigt att laga god mat och ta några glas. Sedan kommer suget som ett brev på posten och inte sällan slutar jag på den lokala pizzerian och dricker öl tillsammans med andra vilsna själar. Jag vet ju innerst inne vad som kommer att hända. När allt är uppdrucket slutar det på en flaska vin och 3-4 stora starköl. Ändå kan jag inte låta bli. Sedan kommer som sagt ångesten och jag känner mig som en tragisk människa. Jag är jätterädd för att hamna snett och att jag ska börja dricka mer och mer.

När jag kommer hem är jag fullständigt omdömeslös och surfar runt på sociala medier och skriver plumpa kommentarer. Jag kan också skriva mail till folk. Jag skriver inget kränkande och jag förföljer inget. I mitt arbete fungerar jag normalt och känner mig uppskattad och omtyckt men jag undrar vad en del tycker om mig när jag skickar mail på nätterna eller skriver kommentarer som jag aldrig hade gjort nykter. Det är så fruktansvärt pinsamt och självförnedrande. Det liknar nog någon form av fyllemani/personlighetsförändring. När jag sedan möter mina "offer" känns det som jag vill krypa ur skinnet av skam.

Jag skulle vilja dricka normalt som de flesta andra. Det känns väldigt jobbigt att sluta helt. Dels för det sociala (Jag kan gå på AW och dricka 2-3 öl utan att spåra ur eller ta ett glas vin före bion.) och dels för att jag ibland så starkt känner att jag behöver bli berusad. Det har blivit någon slags rutin att kröka till.

Är det någon som känner igen sig? Hur ska jag göra?

Så, nu har jag tagit mig genom 37 dagar utan alkohol. Jag närmar mig mitt rekord från i somras, vilket var 41 dagar om jag inte minns fel. Och fler kommer det att bli även om jag ibland blir sugen och tänker att det vore gott med ett glas vin. Om det bara hade stannat vid ett... Däri ligger ju problemet, det blir aldrig bara ett. Jag kommer troligen aldrig kunna dricka igen och det i sig är en sorg jag måste förstå och ta mig genom. Alkoholen och tabletterna har varit mina bundsförvanter, mina vänner, mina älskare. Oavsett vad jag tycker så har jag förlorat två stora "vänner" i mitt liv. Vänner jag mår bra av att vara utan men det kommer ta ett tag att verkligen förstå det, för det att rota sig, att acceptera. Det gör ont och det lämnar ett stort tomrum som tar tid att fylla med annat.

Men idag är det fredag och vädret börjar ordna upp sig vilket är skönt för då går dagarna snabbare och jag kan fylla på med D-vitamin och frisk luft. Det lovas upp mot 23-24 grader nästa vecka och jag hoppas att det kan leda till en dag på stranden. Kaffe, kanelbullar, en god bok, havets små lockrop, varm solkysst hud, vitaminer och ro för själen. Som jag längtar.

Ha en fin fredag!

Förstå sig själv, älska sig själv. Dessa klyschor måste bli sanna i själen. Jag går den här gången hos terapeut. Hon hjälper mig att djupdyka i själen och förstå, laga det som är sönder. Stort arbete som tar tid. Du är stark! Sakta, sakta ska du resa dig! Kram?

Så himla ledsamt..? Förstår jag dig rätt? Vill du egentligen behålla graviditeten?
Du borde kunna få hjälp isåfall? Bli inlagd?

Fick ett plus och nu måste jag göra abort för jag kan inte hålla mig borta från alkoholen. Har tre barn sen tidigare och då slutat utan problem men denna gång gick det inte. Känner mig som en mördare som väljer alkohol framför mitt ofödda barn.

Nu har jag gjort det, skapat ett inlog här, känner mig nervös och skyldig.
Jag behöver hjälp med motivation.
Jag mår bra, psykiskt och fysiskt, Jag har ett bra liv, bra ekonomi, bra jobb fina barn och många vänner.
Men jag dricker för mycket och för ofta. Detta har pågått ca 4 år, Jag har varit nykter ca 1 vecka 2 ggr de senaste 4 åren.
Jag har eget IT- företag så jag kan dricka på dagtid.
Mängderna har ökat det sista, kan dricka 2 flaskor vin utan att känna mig berusad. Min 13-åriga dotter har vid några tillfällen reagerat när hon sett mig dricka vin. Efter det smyger jag. Men jag förstår att det bara är en tidsfråga innan omgivningen börjar reagera. Detta är inte rätt mot min dotter hon skall inte behöva vara orolig.
Jag sover dåligt när jag druckit därför har jag börjat dricka på dagtid för att hinna nyktra till till kvällen, men resultatet har blivit att det ofta blir mer alkohol istället. Så det blir ändå minst ett par sömnlösa nätter per vecka. Jag har börjat få minnesluckor också.
Mitt företag går väldigt bra men jag känner själv att jag missar saker, glömmer saker och arbetar väldigt dåligt när jag druckit.
På natten och morgonen är jag väldigt motiverad att vara nykter, jag jobbar bra på förmiddagen. Men sen framåt eftermiddagen så kommer suget, och jag börjar förhandla med mig själv.
Jag behöver hjälp med motivation innan det skiter sig alldeles..

..det alltid kan få vara så enkelt att avstå från alkohol som det varit dessa dagar..
Förlåt, det kanske sticker i ögonen på några som verkligen kämpar, men jag har inte känt mig så stark som jag faktiskt gör nu.
Jag har druckit i stort sett alla dagar de senaste året/en.
Allt ifrån några folköl till typ två flaskor vin. Vissa kvällar mer. Jag har kanske varit utan en dag eller två och ev någon period där jag kämpat för att låta bli men aldrig någon längre tid. Om jag inte varit sjuk på något sätt förstås.
Nu har jag varit utan i 9 hela dagar och det känns så bra.
Suget kommer och går men jag har inte ens varit i närheten av att ge upp.
Hoppas, hoppas att det kan fortsätta så här. Snart är det semester med allt vad det innebär.
Hade inte en enda nykter dag förra årets semester. Drack i 4 veckor utan uppehåll. Allt från några öl till att bli rätt rejält berusad vissa kvällar.
Kommer bli en utmaning i sommar men det ska gå...

Ett ständigt analyserande av mitt sätt att dricka börjar ge, vad jag tror är, resultat. Att jag så länge jag kan minnas har straffat mig själv på olika sätt börjar plötsligt bli begripligt. Det är ju uppenbart att jag behöver jobba med min självbild, behöver få tro på att jag förtjänar att känna mig lika värdefull som vem som helst.
Men även om jag VET detta så tror jag inte alltid på det.
När jag dricker gör jag det för att bekräfta mitt eget värdelösa värde. Jag var för bra när jag var nykter och det blev tillslut outhärdligt, jag kände inte igen mig själv tror jag. Idag ger alkohol mig ingen njutning alls men det är inte heller det jag är ute efter. Jag vill nog bara försvinna en stund och spotta på mig själv så jag vet vem jag är.
Att förstå detta är en lättnad, för även om jag nog kommer fortsätta med detta skruvade beteende lite då och då ett tag till så finns det människor och ögonblick som gör att jag vet att en dag kommer jag inte behöva straffa mig själv längre.
Även om det är långt kvar gör det inget, inte idag. Ärsch, jag vet inte vad jag kan skriva, jag är nog inte anonym här längre. Önskar bara han kunde säga något med tanke på allt jag skrivit.
Men här hemma är det tyst som i graven...
Kram till er alla❤️

Har också hållit upp i precis 9 dagar och känner igen och håller med i det du skriver. Så himla skönt att lägga sig nykter och veta att man vaknar utan bakfylla och ångest. Jag har haft grym huvudvärk dock precis när jag vaknat men jag antar att det är någon form av avgiftning och abstinens. Den huvudvärken känns ändå inget mot den man vaknat med alla andra morgnar när man typ däckat. Alltså, 9 dagar är riktigt bra. Imorgon är det 2-siffrigt. High five på den!

Fortsätter att vara nykter. Fiskade havsöring ute på Särö igår kväll. Kallt och blåsigt. Metade i vallgraven inne i Göteborg idag. Svinkallt och regn. Man känner att man lever. Och jag gillar fiske... Men... Det kan inte ersätta vinet och sällskapslivet. Det blir en lång kamp. Kanske livslång.

Tack! Det här är ett stort arbete med oss själva vi har. Heja oss alla! Vi behöver all styrka! Skönt med forumet där vi kan stötta varandra! ?

Har ätit antabus ett tag men tog en paus och åkte dit nu vill jag börja igen men är osäker på hur nära inpå man har druckit kan ta

Har ätit antabus ett tag men tog en paus och åkte dit nu vill jag börja igen men är osäker på hur nära inpå man har druckit kan ta

Jag är tacksam för att jag hittade denna sida, här kan vi dela av varandras erfarenhet och stötta varandra i att orka fortsätta!
Jag blir lika inspirerad och motiverad av att läsa här med!
Tack till dig och jag önskar dig all lycka med att fortsätta! :-)

Så fint att läsa ovan - finner riktig inspiration i det inlägget. Tänker efter att ha läst ovan att jag varje dag skall reflektera över vad jag vunnit på att inte dricka just den dagen. Sträva efter och se vinsterna istället för att undvika förlusterna så att säga....

SF18, har också tänkt på hur ev sjukdom skulle påverka mitt drickande. Man söker hela tiden livlinor och yttre faktorer som ska hjälpa en att förändras. I slutändan är det ju ändå dina egna tankar och din egen vilja och beslut som ska göra jobbet.
Än så länge går det lekande lätt att avstå, men 9 dagar är ju en kort tid. Om jag känner att jag börjar svaja och få svårt att hålla emot så tänker jag ta till all hjälp jag kan få dock. Som antabus tex. Det känns väldigt laddat att ta till det. Det är ju bara RIKTIGA alkisar som behöver ta till det, eller hur?!
Men jag ÄR ju en riktig alkis. Det har jag insett nu. Även om det inte syns på utanpåskriften. Har tyvärr rätt många i min omgivning som är i samma sits, som ej kommit till den insikten än, tyvärr..,
Ha en toppendag du med!

Vi bara hoppa in och gratta dig till dina 39 dagar. Grymt! Själv är jag stolt över mina 9 dagar av total avhållsamhet. Har inte varit utan alkohol i så många dagar i rad på många, många år. Till skillnad från dig går mina tankar nu att jag ska sluta helt. Har provat att dricka måttligt tusen gånger och det har ändå bara gått mer och mer utför.
Det går ett tag och sen trillar man dit igen och får börja om. Tror ändå på att när man är här och skriver så har man ändå kommit till insikt om sitt drickande och det hjälper en i positiv riktning. Vare sig man vill sluta helt eller bara ändra sitt dryckesmönster. Man har lagt i handbromsen lite. Det är svårt att bara tuta och köra.

...att du inte har cancer. Även om jag förstår ditt resonemang att det skulle vara mer tvunget att inte dricka om du blivit sjuk. Vet dock inte om det är så, kan lika gärna vara att en tycker att eftersom allt är skit så kan jag lika gärna dricka. Nu har du bara en sjukdom att bekämpa, ist för två.

Grattis till dina nyktra dagar, du jobbar på bra och valde dig själv framför alkoholen när du firade med alkoholfritt.

Som jag skrev i min tråd så har jag bara gott att säga om Antabus, om du känner att du behöver en extra kontrollpunkt i ditt liv, lite som en vän som du inte kan skaka av dig, så be din läkare att skriva ut det åt dig. Jag tänker att det inte kan skada?

Ha en finfin dag! ?

Ännu en morgon utan minnesluckor och ångest! Extra fantastiskt så här i början av mitt nyktra liv.
Igår körde jag bil mitt natten och vilken känsla!
Nästan ingen på vägarna, fina landskap, vacker himmel och bra musik.
Jag kör aldrig när jag har druckit och är sällan ute på natten, nykter.
Så igår var det extra magiskt att få uppleva allt och minnas allt!
Idag kan hålla alla löften till familjen och är stolt över att jag är starkare än vad jag trodde.
Tack vore att jag hittade denna sida också.
Känner mig extra peppad av att kunna dela med mig min resa och läsa alla andras.
Önskar er en fin och nykter långhelg!

Tack fina du, jag blir rörd av dina ord. Jag kommer snart och ställer mig bredvid. Jag ska bara (alfons) förstå själv att jag hör hemma där bland er. ?

Jag har alltid varit en kvälls/nattmänniska. Kunnat sitta uppe till sent på natten, kollat serier, surfat, fördrivit tiden. Nu vill jag helst gå och lägga mig vid tio, elva. Mycket för att jag obevekligen vaknar mitt i natten, varje natt och för att jag har upptäckt att jag mår bättre av att gå upp tidigare på morgonen. Nu vaknar jag alltid helt vid sju-åtta på morgonen. Börjar dagen med kaffe och morgontv. En ny skön rutin.

Det får mig också att inte sakna drickandet lika mycket, det är lättare att undvika om jag håller mig sysselsatt. För jag vet att fällor lurar överallt. Därför är jag ytterst tacksam för all den hjälp och alla de människor som jobbar för mig. För jag har ett team som tror och jobbar hårt för att jag ska klara mig ut ur detta. En alkoholteraput som är värd mer än allt guld i Småland, en överläkare som är rak, tuff och handlingskraftig. En kurator som är vänlig, inlyssnande och driftig. Två sjuksköterskor som ser till att jag tar min Antabus och lämnar mina prover, som jag alltid kan byta några ord med. Några "nyktra" vänner som stöttar mig på de bästa sätt de kan, några "missbrukar"-vänner som jobbar lika hårt för att få ordning på livet och som förstår precis hur jag mår, tänker och känner och som omedelbart känner och ser när jag mår dåligt. En älskad familjemedlem som alltid finns där när jag behöver det, även om hen bort långt borta.

Men det är jag som gör grovjobbet och det måste jag ge mig själv beröm för, jag är dålig på att se mina egna ansträngningar och mina framsteg.

Det är 36 dagar utan alkohol idag och 27 dagar utan benzo. Det är faktiskt jävligt bra jobbat. Heja mig! ???

Läkaren ringde igår och sade att alla prover såg under omständigheterna bra ut.
Ingen cancer iallafall! Vilken lättnad!
Första tanken var att: Nu ska jag fira!
Helt klart värt det, tänkte jag.
Ledig dag imorgon dessutom!
Jag firade såklart stort, men valde att dricka alkoholfritt!
Det är så skönt att vakna idag när man somnat trött, men nykter.

Många tankar snurrar ständigt i skallen kring alkohol och mitt drickande. Är med i programmet här på AH och skulle skriva vilka positiva sidor det finns med att dricka. Skrev först att det är gott och trevligt med ett bra vin till maten tex, att jag blir avslappnad, att det är ett sätt att umgås osv, osv.
Men när jag får tänka efter stämmer inget av det längre. Det stannar aldrig vid en delad flaska till middagen utan de glasen väcker bara ett starkt sug efter mer. Det i sin tur väcker en stress och ångest. Jag blir inte längre avslappnad utan mer rastlös och stressad efter första glasen.Vill alltid ha mer!
Och vad det gäller att man umgås trevligt kring alkohol så är det ju bullshit. Någon ballar alltid ur, oftast jag.

Är toknöjd med mina 9 dagar. Stolt som en tupp, är jag.
Tänker att jag ska börja skriva logg och dagbok där jag skriver ner alla vidriga upplevelser jag har och haft när jag druckit. När jag börjar tvivla och tänka att jag kan dricka så är det bara att läsa lite och bli påmind om hur vidrig alkoholen är för mig. Hur förändrad till det negativa jag blir.
Läste i någon tråd här att det negativa börjar redan på Systemet. Så är det för mig med. Ångesten växer och jag får konstiga tankar i huvudet. Tänker inte längre som förr på vilket gott vin jag ska köpa som passar middagen, utan mer att: -måste nog ta några flaskor extra så jag blir inte utan och andra hjärnhalvan tänker att:-ta inte så mycket för då kommer du bli full... Så håller det på, fram och tillbaka. Oavsett vad jag än gör så växer en ångest i mig. Känns sällan eller aldrig bra. Oavsett hur mycket eller hur lite jag än dricker så kommer alltid negativa tankar fram i mitt huvud. Mår pest.
Kan inte ens ta en öl utan att hata mig själv för att jag gör det. Att jag liksom inte kan låta bli.
Kan aldrig tacka nej, fast jag bestämt att inte ta nåt.
Nu är det en dag i taget som gäller. Att inte ta det första glaset som vi alla här inne vet stjälper hela lasset. För en del flyger förnuftet ut efter en flaska, för mig flyger det ut redan vid att jag tackar ja.
Nu är det nej som gäller.