Senaste kommentarerna i forumet

Hej! Du har sunda tankar men du målar nog fan på väggen, är helt övertygad om att du duger även nykter!

Jag har efter 3års aktivt drinkande, dvs. dagligen drickande, minimum 1flaska vin/dag (oftast mer) tagit ett beslut.

Jag vill inte mer.

Jag har tidigare försökt få hjölp med mitt drickande via psykiatrin, men ej blivit mottagen för att jag ej kunnat påvisat nykterhet en längre period. De menar att så länge jag aktivt dricker, går det ej att påbörja någon utredning, då risken för att utredningen blir missvisande är för stor. De i sin tur puttade mig till beroendeenheten och de hjälpte mig att hålla mig nykter en period, men trillade ganska snabbt dit igen. Det ska tilläggas att jag har varit en såkallad "fungerande alkoholist". Jag har trots mitt drickande skött mitt jobb, upprätthållt relationer till familj och vänner och levt i en sund relation med en fantastisk man. Jag mörkade för min nuvarande sambo i 1år att jag har alkoholproblem. Dricker alltid min flaska vin i smyg. Och eftersom att han mer eller mindre alltid sett mig i påverkar tillstånd, har han utgått ifrån att det är såhär jag är.
Jag och min sambo har den senaste månaden kunnat prata om mitt drickande och hans reaktion var.. chock. Han var helt chockad. Han hade aldrig haft en misstanke på att jag haft och har en osund relation till alkohol. Det fick mig att inse, hur sjukt det här är. Hur sjuk jag är. Min sambo var tacksam för att jag delat med mig och vi började planera för hur han i framtiden ska kunna stötta mig i detta. Vi bestämde att från och med nu: ingen alkohol i hemmet. För finns det hemma, dricker jag upp det. Jag var ärlig med att förklara att det är utom min kontroll. Vi bestämde även att: ingen alkohol på vardagarna. Det kändes så skönt att jag kunde vara så brutalt ärlig. Både för honom och för mig själv. Detta höll tyvärr bara första veckan. Vi hade haft middagsgäster på helgen och det blev kvar alkohol i mängder. Jag vet att jag har ett ansvar att be honom göra sig av med alkoholen som fanns kvar och att jag inte kan ta förgivet att han tar det ansvaret, men alkoholens makt är starkare än mitt förnuft just nu. Så jag trillade tillbaka. Jag upplever att jag blir knäpp om jag inte matar alkoholens begär. Jag fungerar helt enkelt inte normalt. Nykterhet för mig medför krämper, skakningar, enorm huvudvärk, depressions symptom och suicidtankar.
Nu till saken: rädslan.
Jag har fått utskrivet antabus. Men jag är livrädd. Vad ska jag göra med mig själv när jag inte KAN dricka? Min självkänsla är allt annat än sund och jag kämpar för mina anhöriga och för min älskade sambo. Det är dom eller framförallt min sambo, som gör att jag orkar fortsätta. Hade jag inte haft honom hade jag nog tagit mitt liv.
Socialtjänsten utreder mig just nu och förmodligen kommer jag att hamna på behandlingshem. Vilket också gör mig: livrädd. Kommer min sambo att orka stå kvar? Samtidigt försöker jag tänka: vem orkar leva med en alkis?
Är så kluven och ledsen för att jag hamnat i den här situationen. Skam skam skam. Och skuld. Jag känner mig så falsk och misslyckad. Spriten är ett helvete. En rent jävla helvete. En falsk trygghet.

Vad fint att du har hittat hit och startat din första tråd. Varmt välkommen till Alkoholhjälpens forum! Du har stannat upp och reflekterat över alkoholens plats i ditt liv och kommit fram till att den har börjat ta allt mer utrymme, du har bl.a. börjat dra ner på sociala aktiviteter för att istället få en egen vinkväll hemma. Så klokt att du nu letar efter sätt att förändra dina vanor. Att skriva i forumet, både när det går upp och ner, är väldigt bra. Du får möjlighet att få stöd och pepp när motivationen dippar och andra som gläds med dig när det går som du vill. Du lade märke till mer negativa konsekvenser när du drack vin igår, till skillnad från tidigare, och kan nu märka kontrasten mellan den pigga, glada känslan när du varit nykter några dagar. Sånt är också bra att ha nedskrivet och att kunna gå tillbaka till.
Hälsningar med hopp om fortsatta pigga, glada dagar,
Sofia, Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Varmt välkommen till Alkoholhjälpens forum. Vilken vändpunkt du har kommit till och vad klokt av dig att ta tag i dina problem, både genom att skriva här i forumet och genom att du har anmält dig till programmet. Som några redan har skrivit så borde du ha fått ett meddelande här, jag kan se att Li-Lo skrev ett välkomstmeddelande till dig igår. Om du inte hittar det, så kan du nå programmet direkt via den här länken: https://alkoholhjalpen.se/programmet
Du kan välja att genomgå programmet på egen hand eller med stöd av en rådgivare. Vill du att någon följer dig behöver du skriva det till oss under fliken Fråga. Hoppas att du ska få med dig mycket som du blir hjälpt av här!
Varma hälsningar,
Sofia, Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Jag känner igen den känslan av att man inte vill att omgivningen ska veta. Jag vill inte uttala orden för någon annan än er här på sajten. Ja, jag är nog alkoholist. Ser du? Jag klämmer in ett litet nog även här. Men skammen måste jag försöka komma förbi, för den hjälper mig inte framåt och samma behöver du nog också tänka. Skäms inte utan var stolt över att du också börjar inse att alkoholen börjar ta för stor plats. Sök hjälp på vårdcentral. De har tystnadsplikt och omgivningen behöver inte veta ännu... även om jag tror att det är ett mål i sig att någon gång våga säga det rakt ut. Medicinsk hjälp har jag ingen egen erfarenhet av men läs runt på forumet. Där finns många med erfarenhet. Kram till dig!

Jag har insett att det här inte fungerar. Att jag själv ska trappa ner drickandet. Från att ha druckit öl och vin har jag gått över till sprit. Jag vet att det finns medicin som kan hjälpa men är orolig för reaktionerna. En av dem ska man må dåligt av när man dricker men då är det ju bara att låta bli att ta medicinen ju. Eller?
Men det finns fler som jag inte vet något om. Och, funkar det? Jag menar att man tar ju inte medicinen hela livet så vad händer när man slutar?
Jag vill inte heller att min omgivning ska veta. Jag skäms så

Efter ett par dagar utan att dricka vin glömde jag allt igår och " belönade mig" med vin igår. Det smakade inte lika gott som det brukar och jag vaknade med tidernas huvudvärk och en känsla av skam. Jag ville verkligen hålla en vit månad, minst, men det gick ju sådär.
Dock känner jag mig mer och mer stärkt genom att läsa alla inlägg här. Jag är inte ensam och vi är på många som kämpar med helheten av olika grad. Bra att vi peppar varandra.

Det blev två glas vin igår... hjärnan slog bakut och glömde alla mina goda föresatser så jag köpte vin igår. MEN det smakade mig inte som det brukar och i morse vaknade jag med TIDERNAS huvudvärk. Och det är bra, för när jag de senaste dagarna inte druckit något vaknar jag pigg, stark och glad. Nu känner jag mest skäm och skuld förutom huvudvärken. Och det är bra att jag får den känslan. Att jag inser att A är ett gift.
Jag är tacksam för att den här sidan finns!

Jag tycker så stort fokus läggs på sociala relationer. Har själv barn - ibland relationer, men dricker aldrig så att någon ser (eller märker effekter av det). Ligger jag under 1.5 promille märker ingen någonting, men jag blir mer avslappnad. Jag kan också räkna ut hur mycket jag kan dricka för att kunna via noll 0745på morgonen.

Jag riskerar lite socialt - men är rädd för min fysiska hälsa och märker stora skillnader på att inte dricka på några dagar.

Läser detta regelbund men vill ha påminnelse om vad som händer i kroppen. På cigaretter ser man de tydligt varför inte på flaskan,,

Finns ovanstående boktips som ljudböcker? Eller ngn annan motiverande bok i ämnet som ljudbok? Så man kan gå långpromenad samtidigt ?

Jäklar vad du har kämpat! Så starkt av dig, jag läste tillbaka på din tråd( inte varit ute här på länge).. Du har mycket i bagaget och jag hoppas så att du kommer fixa allt, för både dig och dina barns skull❤️
Vill inte lägga något alls på dina axlar, skulle vilja träffa dig i verkligheten och vara ett stöd, du är så ung.( du har små barn) och mina är vuxna... Skulle så vilja hjälpa dig vidare, men ändå känns det som du har bestämt dig! Du kommer finnas där, för dig själv och dina barn ❤️

Du har nog fått ett mail, för programmet ligger ju inne på AH och är bara att starta // Strulan

Så fint att du finner ro i din familj och i dina barn, det, tror jag, gör att du kommer hålla i... Var nykter för Dig och dina barns skull. Så de får en härlig, varm och närvarande mamma? kram på dig

Tack för stödet Fenix och lycka till! Steken ska vändas! Jag väntar ännu på att få nått program :)

Så härligt att du skriver av dig. Jag skriver också dagbok här. Skönt att få ur sig känslorna.
I början drömde jag fruktansvärda mardrömmar. Drömmarna lugnar sig, suget lugnar sig, allt blir bara bättre!

Idag har jag stannat upp. Känt tacksamhet från hjärtat. Tacksamhet över att jag vaknade, blev väckt, innan livet var förbi.
Jag har hunnit se på blommor i vackra färger, pratat ärligt om livet i telefon med min pappa, tränade efter jobbet, skrattat med barnen, packat skolväskorna inför morgondagen, nu ligger jag här med minstingen i famnen, vi sjöng till en spelande sångbok istället för godnattsaga. Jag nosade henne i ansiktet...andades in hennes ljuvliga andedräkt..
Min dotter sa att jag ”måste gå och borsta tänderna, du luktar mat”. Haha! Tänk! Att mamma luktar mat! Inte alkohol. Tänk alla kvällar jag halvläst för henne, stinkandes whisky, öl, vin,,, Jag hoppas att hon inte triggas av alkoholdoft i framtiden, att hon inte förknippar den med falsk trygghet..att hon inte börjar dricka som jag gjorde.
Jag önskar att mina barn förblir nyktra.

Alkoholen smög sakta in i mitt liv. Plötsligt har tiden gått, de senaste 6 åren har susat förbi. Jag hoppas att jag kan rädda barnen. Snälla gud, eller kraft, eller energi som vi alla och allt består av, låt NYKTERHETEN vara mitt rätta jag. Låt varenda atom som är jag, vibrera av god energi, låt mig vara stark, låt mig rädda mina barn från allt ont. Jag behöver vara nykter NU?
Låt oss alla få ett stort LUGN.

Tack! Blir nästan lite generad... ?

Grattis till berömmet??Du är på rätt väg med rak rygg och blicken framåt. Läste dina tankar Tänkvärt om barn och vill bara tacka för den, så klokt ❤️Kram Strulan

Hej Ael!
Nej, på socialen hände inget sådant. Inte heller lyckades jag sluta dricka m h a dem.
På alkoholkliniken i Göteborg gjordes en orosanmälan som skulle leda vidare om jag och läkaren gemensamt tyckte det. Dvs om jag inte följde läkarens ordination att besöka kliniken och blåsa tre gånger per vecka skulle socialen kopplas in.
Det har funkat utmärkt. Så jag har inte råkat ut för någon egentlig orosanmälan än. Men jag tror inte att jag skulle ha något problem med det om någon ansåg att det skulle behövas. Barnen är viktigast. ?

Hej! Har läst alla dina inlägg och du inspirerar mig. Jag sökte hjälp hos socialen för mitt drickande, resultatet blev en orosanmälan, fick du också det?

Hej! Har läst alla dina inlägg och du inspirerar mig. Jag sökte hjälp hos socialen för mitt drickande, resultatet blev en orosanmälan, fick du också det?

Jodå, det gick bra. Fick t o m beröm. ?

Nu skall jag minska ner besöken på kliniken till en gång per vecka.

Jodå, det gick bra. Fick t o m beröm. ?

Nu skall jag minska ner besöken på kliniken till en gång per vecka.

Hej JoYo
Jag har vart helt nyckter nu i 6 dagar... Har faktist inte kännt något större sug än. Men det lär ju komma det med :(
Jag tänker att ja fokuserar på jobbet o familjen sålänge

Bra jobbat! Hoppas att din ångest oxå börjar lugna ner sig. Jag brukar drömma oxå drömma konstiga saker. Välkommen i klubben;)