Senaste kommentarerna i forumet

?❤️?❤️??

Då har man klarat tre veckor, så underbart!
Nästa stopp är en månad.
Idag ska jag i alla fall va nykter, det är helt säkert!
Ha en underbar dag, vart ni än bor i detta land. Eller kanske någon till och med bor utanför landet ? Vem vet ?

Jag har litet samma känsla. Men känslor kommer och går, medan resan består. När vi kommit över vårt antiklimax kommer vi vara så tacksamma att vi inte gav upp idag. Kram

Vad är det för fel på mig? Har sett fram mot den här dagen men istället för att känna mig glad känner jag mig håglös och nere. Trött. Negativa tankar om meningen med livet. Nu har jag uppnått en månads nykterhet - och sen då? Jag förstår mig inte på mig själv. ?

Men vad ÄR ens en destillations-mojäng-mollijox...? Nä, du behöver inte förklara. Min arma hjärna kommer stöta bort detta komplicerade... Men jag reviderar min uppfattning om dig Berra. Du är inte bara en ”riktig vuxen”, utan självaste Mc Gyver! Man ba’ ”Buhu buhu jag totalkvaddade bilen. Det är bara sätet och en ratt kvar!” Berra ba’ ”Lugna ner dig fan. Hämta tre kottar, fyra gem och en gammal rostig ugnsplåt bara, så fixar jag det.”

Just nu är jag egentligen på tok för trög för att ge mig in i denna diskussion... men jag skramlar ihop de sömndruckna hjärncellerna och gör ett försök ändå, för ni är något så viktigt på spåren här... Som Strulan skriver, så tror jag att det ofta är vi, patienterna, som i desperation driver på. Vi behöver något NU pronto, helst igår, som tar udden av själens vånda. Svaret är piller. Och det är helt sant. Vi behöver akut intervention, något som snabbt får näsan ovanför vattenytan, så vi kan andas igen. Sedan är det väl meningen att vi ska använda den andningspausen klokt. Samla kraft och mod att hitta det som skaver och vidta de mått som krävs för att må bra på naturlig väg i framtiden. Men pillrens verkan är bedräglig. Man mår bättre och känner inget tvingande behov av förändra just någonting. Tills man upplevs ”botad”, slutar med piller. Och utan sin kemikaliesköld skavs man snart sönder och samman av livet igen. Så var det iaf för mig... Jag trodde att jag hade lärt mig att flyta ovanpå, hålla distansen, hantera överkrav och en skandalös arbetsmiljö med jämnmod. Men det var ett kemikalieinducerat lugn i själen, som snart var ett minne blott när pillerkuren var avslutad. Då kan man förvisso be om en ny pillerkur. Det får man förmodligen utskrivet utan vidare bekymmer. Eller så får man äntligen lov att ta i det där som skaver och vidta de mått som krävs för att må bra på sikt... Det kan handla om att jobba med sin egen självkänsla, som Adde skriver. Eller så kan det handla om att göra sig av med toxiska relationer (har läst flera exempel här på forumet). Eller så kan det handla om att lämna en ohälsosam arbetsplats. Eller så kan det handla om att släppa kontrollen över omständigheter man inte kan kontrollera. Och tusen andra saker. What ever, liksom. Skav finns det lika många som det finns människor som skavs sönder...

svackor i livet är helt normalt men för mig som alkis är det ett litet varningstecken. Framförallt om jag gottar mig i "tyckasyndom"syndromet....inte bra. Det är helt ok om jag får ett sånt litet anfall och tycker synd om mig själv ett tag men jag får inte stanna i känslan för länge.

Likaså följer tappet av självkänslan med ner i "tyckasyndom'et" och det är för mig jobbigare. Under min aktiva tid var mitt självförtroende skyhögt men min självkänsla var mikroskopisk. Det var en rätt arbetsam tid med att börja tyck om mig själv och känna på riktigt att jag verkligen duger precis som jag är. Jag fick ju rådet att varje morgon stå naken (huuaa!!) framför spegeln och säga åt mig själv "Du duger precis som du är och är värd att älskas för din egen skull". Satan vad fånigt det kändes i början !!

Men det hjälpte !!

Jag har nu lärt mig att jag måste fylla på mitt må-bra-konto så jag inte tömmer min självkänsla och blir en förvirrad gammal alkis som inte vet vem jag är. Hur det än är runt mig så är jag ju den viktigaste personen i mitt liv, jag ska ju leva resten av mitt liv med mig själv, och jag måste ju tycka om den personen. Har jag den kärleken till mig själv så har jag också verktyg att hantera min alkoholism som ju defacto är rent skadlig för mig och den man älskar vill man ju inte skada.

Så ta hand om er och inse att ni är så viktiga för er egen skull.
Ge dig själv en klapp på axeln och säg att du är duktig !

Jag kan inte ta bort båda sakerna samtidigt. Pratade med min kurator och hon sa detsamma. Tanken var god men alla som säger så har rätt. Jag tror allt kommer att ge sig efter ett tag då, eller hoppas att det ger sig såklart. Igår körde jag ett riktigt svettigt träningspass, så skönt! Jag ska iaf kämpa kämpa. Ha en fin dag Kraaam

timmar, minuter och sekunder är viktigt när man firar något och framförallt en vit månad! Grattis till er!

...kändes som man var med er hela helgen men ni mötte ju ingen :-)

Skön läsning som vanligt??
Måsar som skriker efter öl har jag då aldrig hört...?

Kramar
???

Har haft 9 månaders nykterhet då jag vet jag haft problem. Trodde jag kunde ta några öl nu men blev full i flera dagar istället. Alltid velat maxa allt, behov av en medicinsk utredning?

Min erfarenhet är att när drickandet gått så långt att man gömmer undan och dricker i smyg så har man såpass stora problem att du inte kan lita på något han säger. Det är inte ens han som pratar! Hans hjärna är kidnappad! Men han måste själv vilja söka hjälp och tillfriskna. Det finns inget du kan göra för honom. Du kan bara berätta för honom var dina gränser går. Jag önskar innerligt jag hade satt gränser gällande min man när barnen gjorde mig uppmärksam på att "pappa dricker nånting under trappan". Istället försökte jag hjälpa/hota/tvinga honom med alla medel. Det ledde till att jag blev mer och mer förtvivlad och maktlös medan han fortsatte dricka. Jag önskar jag kunde ge dig ett mer hoppfullt svar.

Låter lite som mig. Också välfungerande på utsidan. Sen tog alkoholdjävulen sakta starkare grepp om min hjärna, också efter många vita perioder och mål. Lite för att bevisa att jag inte hade problem. Men smygsupandet är ju ett rätt starkt tecken på problem, likaså humöret och bortförklaringar (humöret även vid perioder i nykterhet när hjärnan inte får sitt gift). Det som är så svårt att förklara är hur hjärnan fullkomligt blir kidnappad av den här skiten. Som föregående talare är inne på är det inget du kan lösa om han inte själv vill det.
Du kanske skulle kunna tipsa honom om en bok som heter ”skål ta mig fan”? Den är skriven av problemdrickare för problemdriclare. Finns mkt igenkänning för oss som har problem och den boken fick mig att inse att jag behövde hjälp att ta mig ur. Lättsamt skriven om ett allvarligt problem.
Angående dricka kontrollerat så är vi ju alla olika och har blivit olika ”mycket” beroende. Finns dom som klarar det men har man blivit beroende är det ytterst få som grejar det enligt min erfarenhet och det mesta som skrivs om ämnet.

Hoppas er (hans) situation ordnar upp sig.

Vi får dela upp allt det där. Egentligen skulle du väl skrivit i anhörig-delen istället men skit samma!

Sen måste vi komma fram till vad normalt drickande är. Om alla super sig fulla alltid så är ju normalt drickande just det - att supa sig full. Så vilka ska vara med och ingå i gruppen för "normalt drickande"? Allt är normalt i den här kategorin, från nykteristen till den grava alkisen. Så vad som är normalt eller inte är helt ovidkommande enligt mig och det borde även ni tycka i er relation.

Samtidigt är det viktigt att han bestämmer över sin alkoholkonsumtion, att han t ex vill dricka vid utlandsresor etc. Att det där sen riskerar en massa andra fyllor också är en annan sak. Han ska i alla fall inte sluta dricka för att du eller någon annan tycker det. Då kommer det definitivt inte slutas drickas!

Han kanske inte tycker att han har ett problem, då det kanske inte påverkar honom negativt i någon mån?

Vissa håller sig nyktra för att bevisa för sig själva och omgivningen att de inte är "beroende" av alkohol men dagen då mållinjen är nådd så är det fritt fram igen för att man har bevisat. Andra håller sig nyktra en period för att se hur man förändras i kropp och själ.

Naltraxon eller vad den heter ska väl vara en av de bättre men ska först börja användas när man varit nykter en längre tid. Den minskar suget i att vilja dricka sig berusad. Så det blir mer som att dricka något alkoholfritt. Man vill inte ha mer och mer och mer. Den funkar dock inte på alla men över 90% om jag minns rätt. Samtidigt ifall man dricker för att nå det där ruset så vill man väl antagligen inte ta den där medicinen. Själv kan jag idag dricka bättre än tidigare men det betyder inte att allt går åt helvete förr eller senare ändå. Jag tar dock ingen medicin. Höll upp 20 månader dock. Haft några "fyllekvällar" dock men inte alls som förr. Enda problemet för mig är väl att jag snart druckit varje dag i fyra veckor i rad. Inte för att jag egentligen behöver men för att inte vara rädd att det kanske inte går att somna etc.

Du ska fokusera på dig. Du kan inte anklaga honom för att dricka för mycket. Dock kan du säga att du inte mår bra i den situationen och att du kommer agera utefter det. Men det är hans fria val att dricka eller inte. Det är en lurig jävel den där alkoholen! Bästa medicinen men också den värsta!

Sätter du gränser eller anklagar honom så kommer inget bli bättre, det kan jag lova här och nu! Men är han genuin i sin vilja så bör du ju så klart finnas där som bästa stödet. Tro dock inte att det är minimal chans för misslyckande!

Jag kanske är i fel tråd (eller alldeles rätt tråd) för min fundering gäller min mans drickande. Han har jobb och ett socialt välfungerande liv i övrigt men har under många år inte gått att ”lite på”. Det har varit tillfälliga kvällar med oerhört mycket alkohol när han har blivit verbalt elak, alkohol varje helgkväll och i princip hela sommaren. Ja, ni förstår kanske? Jag har misstänkt att han dricker för när han går ut i ex förrådet så är han blank i ögonen när han kommer tillbaka. I februari så hittade jag en gömma och konfronterade honom. Han har träffat en terapeut några gånger och varit nykter sedan i mitten på mars förutom en utlandsresa en helg (det visste jag om och jag var inte med honom). Han säger att han ska vara nykter året ut och har berättat det för de närmaste. Det tror jag absolut att han klarar.
Nu säger han att han absolut inte kan tänka sig ett liv helt utan vin, ex vid utlandsresor. Han säger också att han har funderat på allt och kommit fram till att alkoholterapeuter, jag, vårt barn (alla!) har fel och att hans drickande är helt normalt. Han tycker att han har förklaringar till allt, tom till varför han gömmer och dricker vin. Han menar, oerhört envist, att om man kan låta bli att dricka i så många månader kan man inte ha ett beroende av alkohol. För honom handlar ett alkoholberoende helt om mängden tydligen. Han kan/vill/vågar inte tänka att han har problem. Han säger däremot att det var bra att prata med alkoholterapeuten och skönt att vara nykter länge.
Jag kan inte tänka mig att gå tillbaka till ett liv som har varit uppfyllt av att tänka på hans alkoholvanor, men jag vill inte heller gärna leva utan honom om vi skulle få till ett annat liv.
Ja, det här blev ett långt inlägg! Jag skulle vilja veta era tankar om att dricka kontrollerat. Går det att tänka sig att dricka då och då och sedan vara nykter? Jag skulle vilja lite på honom eftersom han klarade det utan problem i maj, men jag kanske bara är oerhört naiv? Jag skulle också vilja höra om någon har erfarenhet av medicin som man skulle kunna ta vid dessa tillfällen.

Om ungefär två timmar firar jag en månad! Den tanken var det som stoppade mig idag när jag gick förbi systemet och var sjukt sugen... Jag svär jag såg fyllda vinglas sväva för min blick. Men då tänkte jag att det vore himla snöpligt att falla bara några timmar från 1-månads-strecket. Varför det spelar någon roll vet jag inte, men det kändes tillräckligt för att jag skulle styra stegen bort till andra änden köpcentret... 1 månad. Det gjorde vi bra ? Grattis till oss!

Du är så klok! Och tack för dina fina ord! ?
Har upplevt lite ångest idag när jag övningskörde med sonen... (finns att läsa hos Mirabelle)
Känner att jag är på tok för stissig nu... älskade mig själv mer i feb-mars... var så harmonisk och positiv då.
Dottern har dock fått mig på mysiga tankar idag... en liten kissekatt till ? Detta får mig utsökt att tänka på att jag kanske kommer bli en sån dör crazy cat lady ?????

Kram PimPim ☀️

Jo jag har förstått att det är mycket vanligt att människor tar till alkohol mot stress. Jag ska testa akupunktur mot stress, oro och sömnproblem, återkommer om resultatet av det? Efter semestern ska jag kontakta en psykolog om det inte känns bättre.

Jag läste din tråd och har förstått att du kämpar hårt för att få ordning på det. Jag har druckit 2-4 ggr i veckan sen ca år tillbaka ovh året innan det snittade jag 2-3 ggr i veckan så det har ökat. Sen två veckor tillbaka har jag dragit ner på det och denna veckan är tanken den att jag inte ska dricka alls och förhoppningsvis inte nästa heller.

Tidigare i mitt liv hade jag inte problem att vara nykter i sociala sammanhang utan alkohol det har kommit med åren. Det är så skumt för på jobbet har jag inga problem att vara social och heller inte med vänner när vi går på fik eller promenader utan det är just när det är alkohol med i sammanhanget som gör att jag blir stressad. Jag tänker att jag själv druckit mig till detta missbruk då det har varit för ofta och för mycket. Ikväll mår jag rätt så bra, ingen stress eller ångest och mitt sug på vin kommer förmodligen först på onsdag så jag har en dag till som jag inte kommer behöva kämpa emot när djävulen sätter sig på axeln och viskar hur gott det skulle smaka med ETT glas iskallt rosé.

Sov sött och kämpa på ?

Kram
Liten tjej?

Det svåra när det gäller fester är väl att jag känner att jag blir den där tråkiga typen som varken gör eller säger nåt. Känner mest att jag vill därifrån då.
Det är väl där problemet ligger när det gäller fester, har nog aldrig varit på fest och bara tagit en eller två öl utan det ska hävas i tills man är så full att man skiter i hur man beteer sig (Dock inte alltid men 9/10 gånger). Sen kommer ångesten dagen efter.
Har faktiskt länge bara tagit nån folköl mitt i veckan och blivit värre vartefter.
Nej jag tror jag behöver bromsa upp mitt drickande helt och ändra på mig, så det är därför jag har kontaktat vården och skriver här.
Och precis som du skriver så är alkoholen med i bilden på flera plan, dels för å dölja jobbiga stunder men även för att få den där sociala biten och ha det kul.
Men så har det senare blivit att man dricker både fredag och lördag och även söndagar. Var helt emot att göra det förr i tiden, det blev en fredag eller lördag sen var det inget mer.
Nä jag kommer att ändra min livssituation men jag har insett att jag behöver hjälp på vägen, dessutom har jag en underbar och stöttande flickvän som hjälper mig.
Det ironiska och sorgliga i det är att jag en gång tyckte att folk som var tvungna att ha vita perioder verkligen hade problem, nu är man där själv.
Återställare hörde jag ju att en del tog för å slippa bakfyllan, vilket jag heller aldrig gjorde. Nu är man där med...eller var, vill inte tillbaka. Sista droppen blev i lördags.
Dock så tar jag aldrig mer en nån öl max när jag har mina barn. De får inte se och ska det heller inte.

Träning/motion är bra på så många sätt. Kan (nästan) aldrig överskattas. Smart att inte ta ut dig fullständigt i början. Det är så typiskt mig annars, ta i så både leder, muskler och benhinnor gråter, vilket tvingar fram en paus direkt. Ineffektivt som attan.

Kram

... för din skull. Att du tog mod till dig och berättade. Kommer ihåg att vi pratade om det i min tråd för ungefär ett år sedan. Men bättre sent...

Vilken fin man du har i ditt liv. ?

Vi hjälps åt här också förståd. Håller varandra uppe. Hela det nygamla gänget och självklart alla andra som vill hänga på. Nu kör vi.

Kram

Imorgon är den stora dagen då jag har gjort mig förtjänt av min första månadsmedalj! Som jag längtade efter den redan förra sommaren... Men då valde jag att dricka vin lite från och till så det blev aldrig en månad obruten nykterhet då. Men nu är det annorlunda! Ser fram mot morgondagen! ?

Hej igen!

Varsågod. Vad bra att du motionerar regelbundet.

Det är tråkigt att höra allt som du har gått igenom. Jag och många andra har använt alkohol för att hantera problem och stress. Jag tror att det är viktigt att hitta andra strategier för att hantera svåra känslor. Jag kan rekommendera att prata med en psykolog som kan ge dig konkreta verktyg.
Hur mycket har du druckit i snitt under de senaste månaderna? Finns det möjlighet att trappa ner under en månad?

Jag har druckit för mycket under början av året och alldeles för mycket under juni. Jag tänker trappa ner i början av juli och därefter vara helt nykter i två månader.

Hm, det är svårt att veta. Går du runt med ångest och stress under vardagarna? Jag har märkt att alkoholen kan orsaka en stresskänslighet. Stressen kan därmed göra det svårt att hantera sociala situationer utan att dricka alkohol. Om du minskar på alkoholmängden kanske det blir lättare att hantera middagar och dylikt. Hur kände du kring sociala situationer innan du började dricka alkohol?
 

Jag har hittat sockerfri Gingerbeer på ÖB. Kanon! Jag blir så sprattlig av socker... och det behövs definitivt inte mer sprattel. Jag snusar litet olika, men det ska vara torra miniprillor. Catch mini spearmint är en favorit. Offroad lakrits gillar jag också, och dem kan man beställa hyfsat billigt på nätet.