Senaste kommentarerna i forumet

Dag två efter alkoholhelgen. Känner mig fortfarande lite hjärnslö. Så vill jag inte känna mig mer. På den positiva sidan finns dock ännu ett kilo mindre på vågen. Jag väger nästan 10 kg mindre idag än den 3 mars, då jag slutade att slentriansupa. Nu är mitt fokus på att sluta att dricka helt och hållet. Och på att stå emot fredagarnas vinmys, och att börja se fram emot helgmorgnarna utan bakfylla igen. Och på att hitta motivationen. Men fan vet hur det kommer att gå.
Nu blir det ett besök på gymmet, sedan jobbet. Ikväll möjligen en fisketur. Och apropå fiske, på torsdag är det ju dags för vallgravsmetet här i Göteborg. En av vårens höjdpunkter. Då skall jag inte komma bakfull. ??

Starkt att vara utan i sex dagar, speciellt som du är orolig och rädd. Jag håller tummarna för att du får ett bra besked. ✊

/SF18

Lycka till Eea.

Har du några strategier för att hålla dig nykter? Fyller du dagarna med något som hindrar dig från att dricka?

Vi finns här och stöttar.

/SF18

Tack Tackohej ? Det värmer! Just nu känner jag mig inte så stark.

Det är jobbigt just nu, för att jag inte kan supa bort känslors som väller över mig, för att jag inte kan mota bort ångesten med tabletter.

Jag blev uppsagd från min provanställning när jag blev sjuk och det sätter spår ekonomiskt. Försäkringskassan behöver fler utlåtanden och läkaren som ska skriva det är svår att få tag i. A-kassa får jag först när jag är arbetslös (och inte sjukskriven). Så just nu har jag inte så att det täcker alla räkningar. Jag har fått kräla i stoftet och be vänner om hjälp men vet inte än om jag får det.

Jag behövde inte detta just nu.

Men det är dag 34/25 och jag har ett SIP-möte idag. Jag måste fokusera på det. I eftermiddag vet jag mer vem som gör vad, hur planen ser ut och vad jag själv behöver göra (förutom att hålla mig nykter och benzo-fri). Jag hoppas det blir ett bra möte.

/SF18

Två glas iskallt vitt till frukost i dag, sedan nyktert. Sämsta tänkbara tillfället att börja sluta men när är det någonsin bra? Testar så får vi se. I ärlighetens namn tvivlar jag på att jag ens kommer klara helgen men nu kör jag så får vi se! Wish me luck!

Nu har du chansen att vända livet till det bättre..1 dag i taget..Ibland en stund i taget..Hoppas då får ett bra besked..

Jag bytte användarnamn. Har använt det gamla lite för mycket i andra sammanhang.

Ja, Denlillamänniskan, du sätter verkligen spiken i huvudet, eller vad man nu säger :)
Jag har dammat av min gamla träningscykel. Nästan som godis, haha :))

Ja, det är bra jobbat MM. Tror att vi måste fokusera på det som är bra iställlet för att gräva ner oss i det som har hänt. Och som alla härinne beskriver: din brutala ärlighet i den här tråden är guld värd. Det sätttet att dricka var fullständigt främmande för mig för några år sedan, men nåt har hänt. Tillsammmans kan vi kanske utröna vad, när och hur. Nu menar jag inte att du ska ge dig på det igen, du har gett tillräckligt med nycklar i din ärlighet hör! Lycka till med allt!

Mic, 62 dagar... och planer för helgen. Sluta nu så är helgen inte körd. Och förlåt dig själv? Skulle vilja fråga dig vad som hände innan: sömnen hur har den varit? Stress? Många bolllar i luften? Återhämtning? Eftersom jag har fått liknande problematik skulle jag verkligen vilja att vi undersöker tillsammans. Tror att mina förklaringar ligger i orden ovan och att toleransen mot detta minskat, särskilt när sömnen inte funkar. Unna dig själv att vara stolt över 62 dagar. Ett återfall är en lärdom.

Vad fint att få läsa din inspirerande resa så här en tisdagsmorgon! Kommer definitivt att stärka min dag.
❤️

Jag har skrivit här till och från vid flera tillfällen, jag har slutat dricka och jag har börjar igen. Jag har bestämt mig och jag har fallit tillbaka.

Just nu har jag hittat en hyfsad nivå, där jag känner att jag kan jobba vidare och nå min målsättning. Att sätta in ett förbud, det fungerar inte för mig... alls. Senast jag skrev här gjorde jag som många andra jag räknade dag 1 som nykter, dag 2 och så vidare, insåg sen att det var bara en uppräkning till nästa tillfälle jag skulle dricka. Att bli 100% nykter fungerar inte för mig och jag tror inte jag vill det heller.

Min historia är att jag under flera års tid druckit minst en flaska vin varje kväll. Oavsett vardag eller helg. Jag har ett riktigt bra jobb med mycket ansvar och jag har fina barn, är separerad och lever ett varannan veckas liv. Under ett par år var jag tillsammans med en man jag älskade högt. Men på grund av mitt drickande och den ångest det gav mig så förstörde jag förhållandet.

I februari 2019 tog jag några avgörande beslut. Jag valde att göra slut, jag kopplade min ångest till förhållandet och kände att jag drack ännu mer när vi inte sågs. Det var fruktansvärt smärtsamt att lämna honom. Jag skaffade ett årskort på gymmet och bokade in mig på personlig träning, jag bokade en träningsresa 3 månader framåt i tiden. Jag skrev även dagbok i blogg-form, bara för mig själv. När allt blev som jobbigast, skrev jag ner mina tankar.

Så startade jag min må-bra-resa, en viktig del i det hela var att jag hade ingen alkohol hemma. Det var trögt till en början, både med träningen och att avstå alkohol. Jag grälade med mig själv om att det kostade för mycket med pt för att kasta bort på att dricka. Jag gick promenader varje kväll, när klockan passerat 20 (då stänger bolaget) då pustade jag ut för denna gång. Sen en ny dag att kämpa igenom. Efter några veckors kamp och flera misslyckanden, så tänker jag att jag vänder på det och bestämmer när jag får dricka och hur mycket. Funkar sådär. Jag vässar till det lite ytterligare, jag kollar över hur mycket det kostar att dricka 100 kr/dag ca om jag dricker en flaska vin varje dag. Det är 2800 kr/månad ca. 33600 kr varje år. En rätt schysst resa eller flera småresor super jag alltså bort?! Nu börjar det hända något och jag tänker att jag sätter undan 2800 kr varje månad, om jag ska dricka så måste jag ta av rese-pengarna. Då blev det plötsligt skit-jobbigt.

Jag började snåla och när jag stod där på systemet och skulle handla min numera tillåtna vinkonsumtion... så ville jag ju inte ta av rese-pengarna. Så jag började dricka max en cava för 79 kr (med låg sockerhalt) ca 1 gång i veckan. Ofta på fredagar... jag sparade den så länge jag bara kunde och ibland öppnade jag den inte förrän vid 22 och sen bara njööööt jag. Lördagen var hemsk och en inre kamp om rese-pengarna. Klockan 15, puh... andas ut och inte bry sig förrän måndag. Vägra kolla instagram på hela kvällen, fatta hur mycket vin-uppdateringar folk lägger ut?!

Jag åkte på min träningsresa, själv, livrädd. Jag tänkte att på resan ska jag bara dricka vatten... men hamnade i ett gäng som gärna drack vin till lunch och middag. Jag hängde på. Den största skillnaden var att jag kunde dricka ett glas och sen va nöjd. Begäret var borta! Jag var såååå galet stolt! Jag tränade massor, drack måttligt med vin, hade ändå så vansinnigt roligt och kom hem full av energi. Jag gick tillbaka till min begränsning av vin av ekonomiska skäl. Nu hade jag ju dessutom sett att rese-kassan ökat och ville inte nalla mer än nödvändigt. Jag älskar ju att resa. Dessutom märkte jag plötsligt att min kropp reagerat otroligt positivt på mindre alkohol och mer träning. Jag har ju plötsligt en kropp som var på väg att bli riktigt snygg! Magfettet börjar försvinna, även dubbelhakan och resten av kroppen börjar se slank och smidig ut. Så nu ger den förvandlingen mig ännu mer push i rätt riktning.

Det senaste som hänt i mitt liv är att mannen som jag fortfarande älskar, är tillbaka i mitt liv och vi har startat om på ett otroligt fint, positivt sätt. Jag är lycklig, fri från ångest och med en känsla av kontroll när det gäller alkohol. Jag är även vansinnigt stolt över mig själv!

Jag har under så många år druckit och trots att jag är beslutsam och tuff på jobbet, så har jag haft noll makt över mig själv. Jag har haft så otroligt stor vilja att sluta, men inte lyckats trots otaliga försök. Det är väl bara att bestämma sig?! Så har jag sagt såååå många gånger. Nej det är det inte! Jag är nöjd över mitt resultat, vansinnigt nöjd, men oxå på min vakt eftersom jag absolut inte litar på mig själv och alkohol-djävulen dyker upp när jag minst anar det.

Vågar inte riktigt svara. Jag måste sluta nu och jag har slutat sen några dagar. Igen! Slutar och börjar. Slutar, håller upp några dagar o börjar om. Men jag kan inte fortsätta såhär, det vet jag. Det kan få konsekvenser, det FÅR redan konsekvenser som inte är ok och jag mår bättre utan.
Du har relationen med frun att skylla på, Nystart, men jag har inte någon vidare värst bra ursäkt, så när jag ska försöka ”förklara” blir det så tomt... stress, jobbet...hålla reda på allt, vill stänga av... men jag vet också att jag mår bättre utan, så det är obegripligt och helt omöjligt att förklara.
Jag är uppväxt som du lever nu... i en familj där min roll var att parera känslor och se till att allt gick smidigt. Tror att jag är en sån där känslig människa (minns inte förkortningen) . Jag försöker jobba på att inte försöka medla och anpassa mig, men det går inte helt smärtfritt.

Funderar mycket på gränssättning och jag tycker att det går bättre, men man måste fokusera på sig själv.

Jag har valt rätt förr och kan göra det igen. Följ med nu Nystart. Det är dags för oss båda att sluta ursäkta vårt drickande. Jag har fått nog nu hoppas jag.

Tror vi alla fattar. Det är förväntningarna som är boven. Men de är ofta överdrivna och dagen/dagarna efter underdrivna. Men tänk inte aldrig precis som du säger. Ta en dag i taget och du kan ju ändra dig.
Har varit ute nykter också och då ser man ju hur ”kul” det är :) fast det kan ju som du säger vara kul nykter också.
Vad är det du saknar mest de kvällarna? Dansandet, pratandet, träffa någon? Allt?
Det mesta kan du ju få som nykter också, övningssak.
Men jag håller med om att det är svårt att få upp förväntningarna. Men det kanske kommer, är säkert också en övningsfråga. Alla ingredienser finns ju kvar, utom den slappa hjärnan. Hittar du nått kul sätt så säg till.

Men det kommer ett vägval innan bolaget där du velar lite, och sen nästan svänger ratten/benen av sig själva och hjärnan säger till slut ”äh fuck it” och Bolaget nästa. Du behöver bara vara stark där och gå eller svänga åt andra hållet. Sen går suget ner ett tag. Kan komma tillbaka under kvällen en eller flera gånger som vågor. Men det går över varje gång och de blir kortare och mer sällan med tiden. Jag kan tom ha öl i kylen nu utan att känna den typen av sug. Det andra har jag kvar delvis. Att det vore najs att kunna bli salongs och glömma mina problem etc. men även det suget börjar bli annorlunda. Mer att problemen finns kvar men kanske att alkoholen inte börjar bli den självklara lösningen längre.

Bra skrivet! Tack för en trevlig läsning.
:-) om så san relation.

Jag har lyckats hålla mig någorlunda nykter i lite mer än en månad nu. (Med undantag till en kväll då jag vart lite smått påverkad) Till en början hade jag stark motivation för att aldrig mer dricka. Jag visste dock att det före eller senare skulle avta. Vilket det gjorde, tanken att ALDRIG mer dricka går inte. Det vore tortyr mot mig själv. Jag tycker det är kul att festa och måste ändå medge att en av mina bästa utekvällar var när jag inte drack en droppe alkohol! Dansade hela kvällen och tog bilen i lugn och ro hem, vaknade pigg och glad utan bakis ångest. Problemet dock, jag känner inte genuin lycka för något. Alltså jag tvingar mig själv att gå ut och röra på mig, läsa intressanta böcker, lära mig laga mat, går på språkkurser men INGET gör mig så lycklig och upp i varv än tanken på att dricka ett glas vin. Får ett rus i kroppen av bara tanken på alkohol när jag är riktigt sugen. I lördags stod det mellan att dra ut med tjejvännerna och festa eller stanna hemma. Jag hade så mycket energi, kliade i hela kroppen att gå ut, men jag lyckades övertala mig själv att det inte var en bra idé. Sprang ett varv runt kvarteret istället, mitt på natten, tog en dusch och städa hela badrummet. Det tog emot som fan. För samma ögonblick jag bestämde mig för att inte gå ut och dricka så försvann ruset i kroppen och blev till irritation.

Önskar verkligen jag kunde hitta något som får mig så lycklig och full av rus som tanken på att dricka. Men hittar inget. Visst finns saker att distrahera tankarna på alkohol men dessa saker gör mig inte lycklig. Så svårt att förklara, hoppas någon förstår..

Bra att du har tagit beslutet att ta itu med ditt drickande!!
Visst känner vi igen Alkoholdjävfulen. Den där insmickrande och lömske jäveln, som säger att allt ska bli så skönt och bra, "bara vi får rå om varandra en stund".
Jo, jag tackar jag. Sen grinar han och står i, när han inte får uppmärksamhet nog. Pockar och lockar och håller på.... Det konstigaste är att man tror det är man själv som bestämmer hur relationen med honom är. Jag trodde på det alldeles för länge, iallafall.

Finns bara två sätt att slippa honom. En del klarar att hålla kontakten på sina villkor, d.v.s man dricker alldelels lagom normalt. Såna vill Alkoholdjäfvulen inte vara kompis med, han tycker att de är tråkiga torrbollar.

För dem som Alkoholdjävfulen börjat bli lite mer vän med, är det bara att stänga dörren. Inte första glaset och en dag i taget. Det luriga är att man inte riktigt märker när de korta träffarna börjat utveckla sig till en tight vänskap. Som i värsta fall leder till, att Alkoholdjävfulen är den enda man umgås med och alltid har tid för.

Ta vara på dig och var försiktig med dig när du är trött och sliten efter jobbet. Film eller bok och lite godis är ett bra alternativ!!

Kallas en sån coach man får liksom. Via AA och 12-stegsprogrammet. Jag var sjukt skeptisk till det som ateist med mera men behöver inte vara religiös. Det är det sista jag testar nu och det verkar funka för mig även om jag har lång väg kvar. Men bygger ju på att man vill vara helnykter och inte dricka kontrollerat tror jag.
Starkt jobbat med 6 dagar!

Det var faktiskt inte alls svårt att hålla mig nykter de där åren. Jag hade en näradödenupplevelse på fyllan, somnade i en snödriva och som tur var hittades jag av nattvandrarna. Vaknade på akuten. Hade ett litet barn hemma. Kände en oerhörd skam. Inför sambon, mitt barn och sjukvården som tog hand om mig. Men allt sug försvann där och då. För säkerhets skull berättade jag på jobbet om händelsen, och att jag bestämt mig för att sluta dricka. Det hjälpte nog till för att behålla nykterheten. Ville ju inte göra folk besvikna...Uppehållet varade i 10 år. Sen tog förhållandet slut, nytt jobb och tja, då kom alkoholen tillbaka.
Jag hoppas att du inte behöver hamna på samma ställe för att slippa suget. Ledsen att jag inte har några tips i din situation. Håller tummarna för dig!

Jag tänker fortfarande på hur kul allting skulle vara en stund med lite värmande alkohol i blodet. Va mycket gladare jag skulle bli och va musiken skulle låta bättre. Allt skulle vara trevligare en stund.
Ja en stund, men den stunden varar inte länge. En stund efter det, har jag blivit nyfrälst av flaskan och kommer på hur mycket jag faktiskt inte bryr mig om något som har med morgon dagen att göra.
Och morgon dagen, den jag upplevde för 6 dagar sen, har jag inte glömt än.
Dels vill jag bedöva den gamla ångesten, dels vill lura mig själv att det inte kommer bli en ny.
Än så länge är jag fortfarande på banan, men allt fler påhitta lösningar dyker upp i mina tankar.
Kanske om jag bara dricker lite grann?
Eller kanske om jag går på en fest?
Borde jag träffa en vän och sällskapdricka lite?
Hur kan jag berättiga mitt drickande, hittar massa bra anledningar till det.
Samtidigt som det är inte vem jag dricker med som är problemet. Utan hur jag mår efter att jag har.
Just nu är jag mitt emellan det som hände och vad kroppen längtar efter just nu.
Men jag har låtit bli, trots möjligheten och lusten.
Får väl känna mig åtminstone lite stolt över det.
Att jag låter bli, fast jag velar.
Imorgon ska jag sköta min vardag precis som man ska, när man är normal.

Tack IronWill, jag uppskattar verkligen dina råd. Än så länge kommer suget bara på kvällen, efter jobbet. Ju stressigare dag, desto värre sug. Eller, egentligen inte så mycket sug i sig, det är som om det vore något i mitt undermedvetna som bestämmer sig för att det nog är bäst att ta en sväng förbi bolaget på väg hem från jobbet. Nu ska jag förstås inte skylla på mitt undermedvetna, jag vet ju vad jag gör. Men det är lömskt. Alkoholdjävulen är som en jäkla ninja, lurpassar och väntar på att jag sänker garden. Känns något av detta igen?
Anyway, fortfarande nykter ikväll :)

Tack för ditt svar i min tråd. Som en varm kram.
Precis så sa min psykolog också, att man ska ta hand om sitt eget lilla jag, så tag henne i handen som din följeslagare när du traskar vidare på din väg.
Önskar dig allt gott

Mental besatthet - hm, är väl ungefär så jag upplevt mitt förhållande till alkoholen. Inbillar mig inte en sekund att det ska bli lätt . även om det hittills faktiskt gått förvånansvärt bra när det gäller drickandet för att döva. Jag ska bara inte det. Punkt. Ibland känns det som jag står i en vägkorsning, tankarna (istf bilar) rusar fram och tillbaka och jag måste ta mig över till andra sidan , får inte snika in i en lucka på den lätta vägen. Jag bara står där och blundar, andas, samlar mod och kraft tills jag kan ta mig över. Kan vara en pärs . Men alkooholsuddgummit (IW's uppfinning) har jag kastat bort.
Tack för påminnelse. Måste nog klargöra mina regler, finslipa dem. Och aldrig aldrig bryta dem. För jag ska fortsätta låta nollorna växa i antal, det är liksom prio ett. Framtiden får utvisa om jag valt en hållbar väg eller om jag är tvungen att ta en annan.

Vi har alla en ”liten kille/tjej” där inne. I alla fall enligt min gamla psykolog. Den lille behöver en kram och tröstas av det vuxna jaget. Hon rekommenderade (hmm) mindful self compassion (kan det hetat så?). Men jag har inte testat. Min lille kille behövde tydligen en del ompyssling och så. ? Kanske skulle ta tag i det. Hur som helst så är det ju toppen med familj och vänner, även om man kan känna sig ensam bland folk också.
Ge den lille en kram nu och säg bra kämpat.

du faktiskt gjort dig förtjänt av att vara nykter ett tag nu. Det är ingen mening att övertänka det. Du vet vad du behöver veta (ditt första inlägg) och nu behöver du hitta lite nya aktiviteter, belöningar och annat kortsiktigt för att ta dig igenom den första tiden. Se det som en utmaning att inte bryta streaken och skaffa en app? Första tiden accepterade jag som ”förlorad tid” så när jag blev för på, kanske en fredag efter en tuff vecka, så gick jag och la mig tidigt. Sov bort suget. Kanske inte funkar om du brukar dra i dig något även före lunch. Men du är i survival mode nu. Bara att försöka ploga på. Försök även att inte ens börja underhålla tanken på att ”förtjäna något”. Det går oerhört fort att slå på autopiloten och bara hämta en bärs. Bara tänk ”nej” och gör något. Vet inte om något av det passar dig men häng i och bara nya tag.