Senaste kommentarerna i forumet

Jag ställer mig frågan om det går att sluta på egen hand. Jag är tveksam. Eftersom du har startat tråden misstänker jag att du också är det?

Hej, du bör ju absolut ta hjälp och ha vårdöversyn under avgiftning av de mängderna så länge. Håller med sommarflickan. Bege dig till beroendeakut/mottagning och få ”brythjälp”. Abstinens kan ju ge epeletptiska anfall och delerium tremens med mera som kan vara dödligt.
Finns något som hindrar dig från att ta hjälp av vården med att komma ur abstinensen?
Angående den postaluta abstinensen tror jag det är en kombination av fysiskt pga hjärnan måste återställa balansen och kemin vilket kan ta 3-6 månader men även psykiskt via den ”mentala besattheten” det pratas om kring sjukdomen alkoholism.

Hejar på dig och önskar dig all lycka. Abstinens är vidrigt, har haft det vid många försök att sluta.

Att slippa känna så mycket. Att döva och dämpa de starka känslor som dyker upp inuti är den främsta anledningen till att jag konsumerat alkohol på ett osunt vis.
Orken att ta itu med dessa känslor fanns inte i höstas, vilket bidrog till att jag omedvetet greppade efter det "enklaste" sätter att hantera dem.???Alkohol.
Vilka fruktansvärt jobbiga konsekvenser det blivit.
Nu måste jag ta itu med ännu fler problem. Problem som jag själv skapat. Orken räcker fortfarande inte till.
Har ingen "reserv" kvar.
Tog beslutet idag att ta hjälp av en god vän. Hon kommer vara delaktig i min resa framåt. En krycka åt både hjärna och hjärta. ❤️

Din teori kan jag till viss del hålla med om. En ser tydligt "hotet" eller problemet. Förstår sin egen reaktion eller oro samt lösningen på ett tydligt sätt.
När de här känslorna "reaktionerna" dyker upp utan att en kan förstå varför. Så blir det förvirring. Känslan stannar kvar istället för att gå över. Basbehoven är ju tillfredsställda..?
?

Tack för fin respons!

Det låter ju onekligen mer som benzoavtändning men jag är ingen expert. Jag har personligen varit (är) beroende av båda men jag finner benzoavtändningen mycket jobbigare än alkoholavtändningen, eftersom jag får mycket ångest. Jag kan "se" att alkoholen ger mig ångest, vilket gör att jag någonstans fattar att det inte är bra. Benzo däremot, det får jag ångest av när jag inte får ett inflöde av det. Sen finns det, vad jag förstår, mycket risker med alkoholavtändning som kramper, delirium etc. Jag har själv sluppit dem men det kan bero på att jag genomfört alkoholavtändinngen under läkaruppsikt.

Inom vården använder de ofta Stesolid vid avvänjning. Benzodiazepiner är väldigt olika och mycket handlar om hur snabbt de slår till och hur lång halveringstid de har. Stesolid verkar väldigt fort (15-30 min typ) medan tex Sobril inte verkar fullt förrän efter 1-2 timmar. Stesolid verkar dessutom längre i kroppen. Min personlig erfarenhet av avvänjning (där jag båda gångerna tyckt att benzoavtändningen var mycket jobbigare än alkoholavtändningen) är att jag de första dagarna fått 25 mg Stesolid utspritt på fem ggr, ihop med B-vitamin och Folacin. Till natten har jag fått Zopiklon. Efter 2-3 dagar har Steroiden minskat till 20 mg/4 ggr dag, sen har det minskat med 5 mg i ganska snabb takt. För att dämpa eventuell ångest har jag fått Atarax (funkar inte på mig) eller Theralen (fungerar ganska bra). För att kunna sova ordentligt (svårt att få regelbunden sömn) har jag fått Mirtazapin. Threralen och Mirtazepin är inte beroendeframkallande vilket är bra när man har en missbruksproblematik.

Trots att jag fick Stesolid var de första 4-5 dygnen ångestfyllda och jobbiga, sen började det vända. Då har jag inte alls druckit de mängderna starksprit som du har gjort utan "enbart" mycket vin varje dag och enstaka drinkar nån gång då och då. Jag har också tagit Xanor varje dag, ibland i flera månader och Zolpidem till natten (2-4 st varje natt). Just nu har jag varit alkoholfri i 24 dagar och benzofri i 15 dagar om jag bortser från att jag äter 10 mg Zolpiedem för att somna (zolpidem är ju en benzoliknande supstans). Det är en avvägning läkarna har gjort där de anser att det är viktigt att jag får ordentlig sömn och att det uppväger risken att jag gör något dumt. Så jag får inte så många och ska från och med måndag lämna in dem till min VC för att de ska kunna ge mig några i taget.

Även om Stesolid alltså är svagare än Xanor så har det absolut hjälp mig vid avtändning. Men vi reagerar ju olika på olika preparat, så bara för att det har fungerat på ett visst sätt på mig betyder det inte att det fungerar likadant för dig.

Men jag hade sökt mig till beroendeenheten/akuten om jag var du, så att du kan tända av under uppsikt och får en chans att göra det säkert. Och på så sätt också få verktyg att kunna hålla dig ren och inte falla tillbaka i alkohol- och benzodimmorna.

Jag finns här och svarar så gott jag kan och jag håller tummarna för att det ska gå bra för dig.

Märkligt, min 24:e dag har också varit tung och ångestfylld. Troligtvis den jobbigaste dagen hitintills. Jag har inga bra svar på vad en ska hitta på, jag försöker kolla tv-serier och härda ut tills det är läggdags. Inte världens bästa strategi men man gör det man kan för att ta sig genom jobbiga dagar. Förhoppningsvis blir morgondagen lättare, jag hoppas iaf det. För både dig och mig.

:-)

Jag har under ca ett års tid druckit en 70 cl vodka och ca 6-10 öl dagligen, ja det började givetvis med ett glas vodka för att sedan fort eskalera till en helpava, i torsdags bestämde jag mig för att sluta eftersom jag fick abstinens redan vid ca 0,5-0,8 promille (och känner mig spiknykter), håller koll med dubbla alkometrar så jag vet när jag kan köra bil och de sista timmarna var ett rent h-elvete. Men saken är den att jag får en abstinens som skiljer sig fån allt jag läst på nätet, inga hjärtklappningar t ex, nä jag for kramper i magen, myrkrypningar, och i o f s svettningar och skakningar) ungefär som en abstinens av bensodiazepiner, kroppen verkligen skriker efter något. Har ätit en del benzo också men försökt ha uppehåll för att inte bli beroende. I torsdags drack jag ingenting men var tvungen att äta ca 20 mg xanor samt 6mg Iktorivil för att slippa det dåliga måendet och kunde ändå inte sova, är det nån som känner igen det här? Har läst att man ska behandlas med betydligt lägre doser benzo, har det hjälpt er som gjort en sån avgiftning? Jag skulle blivit galen. Fredagen klarade jag med färre tabletter (tog i o f s två öl och ett glas vodka ca 1,5 dl och idag söndag trodde jag det var över, men icke! Har väl minskat på tabletterna men klarade inte av att låta bli vodkan, nu ca 1 dl och en öl och känner mig i skapligt skick och väntade till klockan 17:00. Förstör jag allt och får börja om från början när jag dricker så (förhållandevis) små mängder?) Ni som är högkonsumenter av alkohol, hur mycket starksprit behöver ni för att lindra abstinensen? Jag dricker vodkan ren, typ som en shot med 1-2 dl nästan rakt upp och ner. Hela dagarna går dessutom åt till att tänka på den där ölen och sen har jag så lätt att bli fysiskt beroende så jag är rädd för att fastna intblettberoende istället. Väntar bara på kvällen så jag kan röka lite gräs och bara sova. Hur länge håller denna alkoholabstinens i sig? Verkar komma i vågor nu mer än som första dagen då det var ett konstant ätande av tabletter. VILL INTE VARA FYSISKT BEROENDE AV NÅGOT. Ska också tilläggas att jag blivit tvångsomhändertagen på psyket en gång men då var jag beroende av imovane, de pumpade i min 160 mg stesolid och massa haldol men det hjälper inte mot zoplikonberoende så jag var borta ca en månad. Hör nog inte hit men om man är beroende av zoplikon hjälper inte benzo men läkarna verkar inte ha nån koll. Ja jag skriver om allt möjligt men det är saker som ploppar upp i hjärnan. Läste på en finsk sida att toleransen för alkohol sjunker fort och det verkar den ju göra, har ju i o f s ätit bonsodiazepiner också. Jag blir FORT beroende, eller min kropp blir det, hur kan det vara så? JÄTTEFORT! Hur känns den här vet inte vad den kallas ”efterabstinensen” som jag läst så mycket om? Är den psykisk eller även fysisk?

Tillbaka på ruta noll. Med erfarenheter jag så innerligt ville vara utan då jag i mars skapade mitt konto här. Jag var nykter i 12 dagar innan jag tyckte att jag var fri från problemen och kunde börja dricka normalt. Först lite öl. Ofarligt. Sen lite vin, bara en flaska hemma. Sen på fest, slutade i katastrof, utslängd från krogen, bortgjord, med blåmärken och ingen aning om vem som skjutsade hem mig eller vilka som sett mig. Så fort några veckor hade gått så minskade ångesten och jag gömde erfarenheten någonstans långt bort i ett minnesarkiv. Fick ytterligare en fylla med minnesluckor och gjorde min vuxna dotter ledsen. Till sist (!!) igår då jag drack 1,5 flaska vin hemma, de mindre barnen hemma. Jag som inte inte inte skulle dricka när de är med. Minneslucka, aggressiv, slog i en spegel, knuffade min son och däckade. De cyklade till sin pappa. 10 & 12 år. Det är ca 4 ggr de sett mig så berusad.

Idag har jag pratat med flera vänner som är stöttande och oroliga, barnens pappa och min mamma. Barnens pappa, exet, var otroligt bra att prata med. Jag har varit brutalt ärlig mot barnen och alla jag pratat med. Jag har påbörjat terapi med en psykolog för stresshantering i förra veckan och anmält mig till hjälpen som finns här. Min mamma.... hon drack nästan dagligen i 10 år innan hon slutade del 10 år sen. Idag för FÖRSTA gången så berättade hon om hur det varit, vi har inte pratat om det tidigare. Jag har längtat efter nykterhet när jag ser hur gott det gör henne. Vilket samtal, nog vårt bästs någonsin. Jag ska tänka ut hur länge jag vill vara nykter till att börja med. Hon ska hjälpa mig. Vi ska på all inclusive i sommar och vi pratade om strategier inför det.

Imorse hällde jag ut resten av vinet, packade ihop all alkohol jag har och gav till min särbo. Min hjärna tål helt enkelt inte alkohol.

Jag har de senaste månaderna varit under hög stress. Flyttade från min sambo, han ville inte det men nu försöker vi vara särbos. Jag har haft extremt mycket på jobbet. Försökt hinna med träning och resor.

Ikväll ska jag till exet och träffa barnen. De är otroligt kärleksfulla och omtänksamma mot mig fast det är jag som utsatt dem för detta. Jag uppfattar det som att de mår bra av min ärlighet. Jag säger precis vad jag tänker om det som hänt och de berättar om sina tankar och känslor. Det absolut viktigaste nu är hur de mår. Och de mår dåligt när jag dricker. Punkt.

Dag 1 - 18/5 2019

Jag tycker att du ska köpa lite snask, typ chips och dip och smågodis. Sen ringer du nån du tycker om och pratar en stund. Ät en ordentlig middag; det hjälper! Sen avrundar du kvällen i soffan med en bra film eller en bra bok. Ta också en varm dusch och om du kan; GRÅT gärna en skvätt och säg snälla saker till dig själv. Tårarna är själens tvätt.

Jag är också nykter och tänker fortsätta så. Att livet känns sorgligt och tungt ibland, hör tyvärr till. Men det blir bättre! Jag tror på dig och önskar att du får lite lindring av det. Det kommer snart en sån där fin dag igen. Stå på dig!!

Idag är en riktigt tung dag..dag 24. Vakna med en väldans ångest som suttit i hela dagen, en stor klump i magen och plötsligt kommer tanken att varför gick jag inte förbi bolaget när dem hade öppet..?
Någon som har några välbekomna tips vad jag ska göra?

Göra om detta till en SSRI tråd :)
Men vid hög dos känner jag igen beskrivningen ”zombie”. På låg dos känner jag inget av det. Kan vara skönt ibland att vara lite zombie, inte känna så mycket. Lite det som är mitt problem ibland.

Läkarna skriver ju gärna ut det eftersom att hjälpa med de faktiska problemen tar lite för mycket av deras tid och tillgången på psykologer med högkostnadsskydd är inte direkt stor.
Min egen teori är att vi har det lite ”för bra idag”. Vi behöver inte oroa oss för att få mat eller tak över huvudet eller om det ska regna nog för skörden etc. Då hittar vi annat mindre konkret att oroa oss för och det är ofta svårt att lösa. Men det är bara min teori.

Jag slutade för ett år sen och det är väl generellt bättre men löser som sagt inte allt. Hålen måste fyllas.

Byta vårdcentral är enkelt, bara att gå till en annan och säga att du vill skriva dig där. Några få kan dock ha fullt.

Tack Fransson. Jag försöker andas och jag ger inte upp (än iaf).

24 dagar nu, mitt näst längsta uppehåll. Den här gången är jag dock medveten om att det är mycket lättare att falla in i "jag ska bara ta ett glas"-fällan. För att sen hänge sig åt destruktivt drickande. Det finns inte ett glas för mig, jag måste vara 0%. Drömde inatt om att jag var på middag och glömde bort att jag åt Antabus och tog i drömmen en klunk vin och fasade sen för hur jag skulle må. Som tur var var det bara en dröm och inget hände för jag vaknade eller något för jag minns inget mer. Men skräcken var verklig. Kan inte utsätta mig för sådana situationer än.

Är fortfarande trött efter gårdagens terapi. Och på grund av allt godis jag trycker i mig, medicinerna ökar aptiten så jag är jämt sockersugen. Hellre det än alkohol men det är inte hållbart i längden.

Solig dag iaf, det är skönt. D-vitamin gör mig gott. Så jag tackar och tar emot. Och fortsätter min nyktra bana.

Och försöker komma ihåg att andas.

Starkt av dig att du lyckats sluta helt?!
Skönt när det märks på energi och mående. ?
Var det svårt /krångligt att byta vårdcentral?

Hur ser ni som har ett missbruk, att en anhörig tar på förslag att ni ska tillsammans gå och prata med en person som arbetar med missbruk terapi. Jag gav det förslaget till min sambo för att få veta hur jag som anhörig ska kunna hjälpa honom. Det är svårt att vara personen som står bredvid, jag känner mig maktlös när han vill ha hjälp. Vilket stöd vill ni ha av era anhöriga. Som anhörig så är det inte speciellt kul att bli kallad för fula saker tex. Beror det på att ni tar ut er frustration, på oss.

Kul att läsa din tråd, väldigt olikt för hur jag skulle få ihop det, men bra att se att det kan funka olika. Du verkar stark.
Jag reagerar lite på att du ibland väljer bort att umgås med dina vänner för att du inte vill dricka. Låter som ett klokt och bra val att du lyssnar på vad som är bäst för dig själv, men har du funderat på att reda lite i relationerna? Den spontana känslan utifrån är ju att de skulle vilja stötta dig i dina val och träffa dig i situationer där du inte behöver dricka. Vet dina vänner om att du vill hålla ett kontrollerat drickande?
Jag själv har fått välja om lite i mitt umgänge, för mig känns det bäst att söka mig till människor som kan välja bort alkohol för att vara med mig.
Heja!

Man svarar på korta enkla frågor varje dag i ett år. Ofta återkommande är vad man är tacksam över, vad som gått bra under dagen och vad man ser fram emot. Enkelt koncept men bra utförande. Tar ju inte mkt tid heller..

2-3 veckor innan svar och då ska det vara noll anser jag efter 5 och en halv vecka utan nån alkohol!

Men det blev både folköl och vin igår, idag och imorgon, tyvärr! Men är inte väldigt onykter, läget är under kontroll. Ska göra en ”skönhetsoperation” om 1,5 vecka så, ingen mer alkohol eller nikotin på ett tag igen.??

Berätta gärna hur medicinen fungerar och OM den fungerar!? Om någon annan har provat den så vill jag gärna veta! Meddela på min tråd ”vit månad” (har inte kläm på detta forum)

Har själv testat ssri och det funkade inte alls. Blev helt knäpp. Och peth-provet är egentligen bara användbart för att påvisa nykterhet, eftersom ”normal” konsumtion beror på person, kultur, etc. Så förklarade iaf min nya läkare för mig efter att jag på begäran bytt vårdcentral. Jag gick från ett skyhögt 4.0 peth till 0.2, en bit kvar alltså, genom att inte dricka alls på några månader. Och det tänker jag fortsätta (inte) göra, för energin och måendet är bättre än på flera år. Jag beundrar alla som klarar av att sluta!

Hej. Viktigt att du kan bryta mönster. Jag själv är i startfasen av ett nytt liv. Suget har varit riktigt starkt, nästan så man kämpar mot en demon. Idag 10 dagar. Abstinensen är nog över. Tar en dag i taget. Jag har bestämt mig för att jag är viktig för mig själv och detta är mitt stöd. Lever i en lång relation där jag glömt bort mig själv och hittat på ursäkter och dolt, haft alkoholen som en vän. Nu har jag sagt upp den vänskapen för att bli den jag vill vara. Kämpa!

Toppenbra reflektioner och råd.
Ger styrka till många här...
Härligt med din styrka.. har själv haft
stor nytta av dina ord.

Tack!

Kram

John

Hej

Jo det gått mycket bättre nu.
Tror de samtidigt hjälpt att jag beslutat annat med mitt ex.
Jag har hållt mig till under va normen är per vecka och jag känner mer o mer att jag har kontroll.
Visst jag vart full för nån vecka sedan men den ångesten är över, och har inte planer på att få dem igen.

Den här veckan har börjar bra. Inget månd tis men ons två glas ?

Igår tre enheter och ikväll inget.
Jag känner att om jag vill gå it imorgon eller sönd så kan jag ta en eller två glas om jag vill utan att få nån ångest.

Tack för frågan ??

Heja dig kämpa på ge inte upp det är det inte värt andas andas

Det har varit en jobbig dag, denna min 23:e nyktra dag i rad. På min terapi gjorde vi en övning som fick mina ögon att tåras. Jag respekterar inte mig själv och jag ser inte mitt värde eller vilka behov jag har. Det gjorde ont att inse även om vi bara har skrapat på den berömda ytan. Inte konstigt att jag inte tar hand om min kropp, min själ och mitt hjärta. Inte konstigt att jag bedövat mig med alkohol och mediciner. Inte konstigt att jag enbart upplever ett värde när jag hjälper andra.

Då slipper jag hjälpa mig själv.

Jag är trött nu, mentalt trött. Min hjärna jobbade hårt i 45 minuter och jag var tvungen att reda ordning i begreppen och sätta ord på tankar och känslor. Hur ska jag orka det här? Just nu vill jag bara fly genom att dricka ett par glas vin för att få bort känslan och kunna somna utan att behöva tänka. Livrädd för att lägga mig utan att vara trött, att tvingas vara ensam med mina tankar. Så har det varit i 24 år.

Men jag ska inte dricka. Jag har som vanligt tagit min antabus idag och jag är nu inbokad för urinprov på tisdag.

Men jag är trött, så trött.

Hoppas ni andra har en bra fredag!

Trött! Sugen på vin. Sugen på sprit. Sugen på ångest, abstinens, hjärtklappning, bråk..? Nää, jag misstolkade kroppens signaler. Jag ör sugen på mat, vila, närhet, kramar, vänskap, en god bok, soffan. Så det blir tacos och bubbel (ramlösa med olika smaker). Ingen ångest tack.
?
Känna in NUet. Acceptera NUet!

Har förstått att SSRI hjälper många, respekterar verkligen andras val att äta dessa då de känner att de hjälper. ?
Själv har jag tidigare testat att äta SSRI under en längre period med resultatet att jag mådde sämre. Gick omkring som en zombie med en massa jobbiga biverkningar. Trappade ut sakta och hittade tillbaks till mig själv.
Förklarade detta för min nya läkare då hen skrev ut medicinen. Även där upplevde jag att hen inte lyssnade på vad jag sa.
- ta den här medicinen nu så kommer allt ordna sig ska du se!

Kan vara så att jag ljuger för mig själv. Men kan inte förstå om vad. ?
Har varit väldigt öppen och ärlig rörande min alkoholkonsumtion efter de första provsvaren. Fick panik och insåg hur illa det var ställt. Har tyckt att det varit bra att lämna prover då jag kunnat följa och se tydligt en positiv förändring.

Vill bena i de andra bitarna, så jag kan hitta ett bättre, sundare sätt att hantera stressen, tröttheten, ångesten osv.
Vill starta den där långa resan och skapa/hitta nya spår eller vanor som du skriver.

Tack för fina tips och bra råd ❤️