Senaste kommentarerna i forumet

Mitt förra namn blev lite för avslöjande kände jag.
Så detta får det bli.

Fint möte igår. Vad unikt det är att få träffa andra i samma situation. Men det blev lite jobbigt igår.

Jag bor på ett litet ställe och även om jag var på möte i en annan by så stötte jag på en bekant till min exman. Blev helt svettig för min exman vet inget än. Men personen lovade att det inte var några problem. Att anonymiteten går före allt.

I dagarna har jag inlämning på högskolan och det är första gången någonsin tror jag som jag inte dricker när jag är stressad över skola eller jobb.
Det är så skönt att vara klar i skallen även om jag inte är säker på att det hjälper I mitt fall... Har svårt att fokusera och hålla orken uppe ändå. ?

Idag är dag 14 i nykterhet och jag ska ut och skalla skiten ur den! ?"Fånga dagen och skalla den innan den smyger upp och hoppar på dig bakifrån" , säger Mia Skäringer. Så får det bli!

"En jädra dag i taget" Denlillamänniskan.. Tack för ditt inlägg :)

Tack Viktras! Jag ska kämpa på. Jag är värd att vara lycklig nu, lägga misstag och ångest bakom mig och genuint ta lärdom utan att fördöma mig själv längre. Jag ska försöka skriva då och då, för inspiration och stöd men också för att dela med mig om vad jag tycker fungerar för mig. Tack för ditt inlägg :)

Godmorgon!
Tiden går så fort. Som tur är har jag under dessa nyktra dagar bestämt mig för att inte vara sådär ruskigt effektiv. Jag har ägnat mig åt hästen, promenader, sköta hemmet, och hålla kontakt med vänner och familj. Jag har tagit god tid på mig för reflektion och att vara aktiv på forumet. Tankar över min nykterhet har fått vara viktigare än att hinna med massa saker. Och på jobbet har det fått rulla på. Jag trivs på mitt jobb och tycker om mina arbetskamrater.

Särbomaken och jag har umgåtts en hel del. Vi har kunnat ha bra samtal och det fina för både honom och mig är att vi båda varit nyktra. Vi har kunnat vara ett stöd för varandra på så sätt. Men det känns ändå som att äktenskapet håller på att somna in och övergå i någon sorts vänskap. Makens mål är att bara dricka på lönehelger. Fint så.

Hur är det med mina egna mål då? Och vad har jag lärt mig såhär långt?
Det viktigaste jag lärt mig är att livet utan alkohol känns skönt på något vis. Det har varit som att kliva av nåt jag inte tyckt om, till nåt som känns mer stabilt. Här har forumet varit väldigt viktigt för mig. Jag har fått dela med mig av mig själv och blivit inbjuden i andra människors värld. Tack! Den här ömsesidigheten och respekten, som finns här, uppskattar jag verkligen.

Jag har egentligen redan gjort upp ett mål. Jag vill inte fuldricka längre, men inte vara helnykterist. Så då återstår definitionen på vad trevlighetsdricka är.

Jag har haft störst lust att dricka vin inför en ledig period. Jag har sovit några timmar, varit ute i skog och mark med hästen. Det ser fint ut hemma och en bättre måltid är planerad. Jag är på bra humör och känner mig avslappnad. Det är ett bra tillfälle.
Det är också ett bra tillfälle när jag blir bjuden eller själv bjuder hem på middag, eller när jag träffar någon på stan. Blir aldrig för mycket när jag är ute på stan och äter middag.

Att trevlighetsdricka är att aldrig bli full och att inte slentriandricka. En gammal bra regel, är att levern ska vila varannan dag.

Vad är då fuldricka?? Jo, det är när jag dricker för att fly bort. För att slippa krav, eller när jag är arg, ledsen och besviken. De tillfällena kan bli riktigt dåliga och det kommer inget gott ur att dricka så. Alkohol ger ingen tröst, bara tillfällig lindring och ännu mer obehag när fyllan ökar. Då är det bättre med naturupplevelser, bädda ned mig med en bok och lite godis i sängen, eller mys i soffan med någon jag tycker om. Eller så får jag väl sätta mig och gråta. Tårarna är själens tvätt, brukar jag säga.

Läser min text innan jag ska trycka på sparaknappen. Ser att jag skrivit: Det kommer inget gott ur att dricka så. Minns nu att det är en gammal tanke som jag kläckte under en svår livskris tidigare. Jag sade då: Man ska tänka på att det ska komma något gott ur det man gör. Kommer det inget gott ur, så ska man tänka om. Det andra jag sade till mig själv är att inte bara välja det som känns bäst i stunden, utan det som blir bäst i längden.

Idag blir det en fin dag. Häggen blommar utanför mitt fönster och jag är tacksam över att vara nykter.
Jag önskar att ni andra också kan få syn på er egen klokhet och få lugn och styrka ur det. För vägen till ett bättre liv kommer ju ur att man lyssnar på sig själv och känner värme inför den man är.

Hoppas att det har gått bra för dig idag.❤️

Det är ju DAG 59 idag (inte 58 som jag skrev i ett inlägg nyss).
Jag hoppas att dagarna snart blir en självklar livsstil istället för sköra dagar. ??

Det verkar som att du har tagit ett mycket bra beslut. "En jädra dag i taget".
Jag känner som du; rädd att glömma och börja försköna.
Tack för att du delar med dig.

Lycka till, ska bli spännande att följa dig, hoppas du uppdaterar oss om hur det går!

Jag menade inte hård i betydelsen sträng eller så. Men du är rättfram och ärlig. Sånt uppskattas :)

Tack för era kloka svar! ? Jag tar verkligen till mig!
Så skönt att kunna berätta och få neurala raka råd.

Jag ska ta en dag. Skriva ned allt på ett papper. Alt jag känner. Ta ett beslut. Stå för det.

Just NU är jag lugn i nykterheten trots ett sjukt sug innan jag steg in här på forumet! Här inne blir jag räddad, lugn, omfamnad, välkomnad som jag är.
Tack!?

Hej!

Väldigt bra forum! Har mest läst och fått motivation men tänkte skriva en liten rad också.
Jag är 34 och alkoholen har tagit över mitt liv mer och mer. I Januari nu i år så hade jag väl druckit i princip varje dag under 4-5 års tid. Drickande började vid 15 men började bli vardag när jag var sjutton. Eftersom jag bor i en storstad så har alkoholen och umgänge alltid gått lite hand-i-hand som sen följt med mig ju äldre jag blev. Från att "umgänges" dricka även om jag även då drack i min ensamhet så har det jag uppskattat mest och det är att dricka i min ensamhet också. Det handlade om är 6 öl eller en flaska vin på vardagarna själv och helgerna vart det självklart mer. Jag har två bolag som ligger nära mig så självklart fick jag ju köra en "varannan" besök grej så man inte dök in på samma bolag varje dag.

Jag fattar nu att jag rättfärdiga det eftersom jag inte köpte billigaste boxvinet eller billig skit öl utan drack mellan/övre priser på grejerna. Det blev ett försvar som att; - Jag dricker ju bara för att det är gott och trevligt.. Det fungerade bra de första 3 åren men sen kunde jag inte sluta, jag gick och köpte dem där ölen eller flaska med vin varje dag efter jobbet/ skola. Märkte att jag bara längtade efter att åka hem så jag kunde köpa med mig från bolaget. Det ledde till att jag blev mer och mer sluten, blev trött på människor och kände aldrig någon connection med folk omkring, svårare med att relatera till andra.
Jag är och har alltid varit en socialt begåvad människa, med snabba roliga kommentarer, men ju äldre jag blev så selekterades vänner bort, det var självklart på gott och ont. Däremot har många relationer försvunnit p.g.a alkohol - det har aldrig sagts rakt ut men det var ju mer min prio. Har sen tonårsåldern haft problem med depressioner och lärde mig då "magin" med hur det är att ta på sig masken som visar "hur bra man mår".

Förra året så pajade livet och jag föll ner i en utmattnings/ depression. Jag var i princip sängliggandes från oktober till januari. Var tvungen att flytta hem till föräldrarna, tyvärr så drack vi ju till helgerna men drog ner till 2,8or på vardagarna. Det var konstigt i början men fungerade efter tag. Sen blev det ju visserligen 4 st 2,8or om dagen och generöst med vin och annat på helgerna. Så vardagarna blev en livsuppehållande åtgärd till helgen, man liksom gör en eco-driving till vardags för att gasa upp i 200km/h på helgen. Det här var dock ett bra första steg för då fattade jag på ett annat sätt, det så påtagliga obehagliga känslorna av hur jag saknade det, hur jag tänkte på alkoholen konstant..

Nu har depressionen börjat släppa och jag är påväg tillbaka. Hoppas kunna plugga vidare till hösten alternativt jobba för att tjäna lite pengar (nekad ersättning av FK under hela sjukskrivningen)... Så är lite halvtaskigt med deg:P
Jag kom och tänka på för ungefär en månad sen att allt riktigt dumt jag har gjort i mitt liv så har jag gjort när jag har druckit och i samband med tanken så har jag liksom fått rysningar i kroppen/huvudet för att sedan försöka skaka på huvudet för att tanken ska försvinna.
Nu har jag iallafall varit nykter i 20 dagar. Jag svepte en flaska chablis dagen innan och jag vill inte göra det här något mer, alkholen har stått i vägen för hur jag vill leva mitt liv. Har visserligen klarat diverse jobb, rest väldigt mycket och pluggat på högskola men behövt lugnandet/ dämpandet på kvällar och helger för att varva ner.
Det tog mig 17-18 dagar innan det värsta släppte, dem fysiska symptomen och de konstanta tankar på alkohol. Ett tips som ger mig en bra känsla var att jag köpte en dagbok för två månader sen och nu varje kväll skriver jag till nyktersiffran med ett leende på läpparna. Jag har berättat för syrran och en kompis att jag ska "uppehåll" från alkoholen, men jag har som mål att utesluta den helt. En jädra dag i taget, men jag blir skraj när den dagen kommer och man börjar "glömma bort" det dåliga med drickande och istället försköna. Så en dag i taget.
Vad rekommenderar ni för att bibehålla nykterheten? Fick ett sms igår från en kompis; - En öl i solen nästa vecka?. Är fan nervös för sånt. Jag är lite orolig för att gå på möten men ser själv att jag behöver gå på något om någon månad eller så när jag börjar "glömma bort" och romantiseringen kommer tillbaka.. Kom gärna med sååå många tips som ni har :)

Tror du har lättare att fokusera på ilskan till din man för vad han gjort, men tror du också ger honom skulden för alkoholen och allt vad det nu innebär för dig.
Tycker du skall skriva ned allt du är arg för och allt du vill säga, läs det sen och skriv sen hur du vill ha det från och med nu.
Är bra att skriva, grina och skälla ( bra att sitta själv så ingen tror man är tokig?)
Du måste få det ur din själ och sen bestämma hur du vill ha det.
Bara några idéer om hur du skall börja bli hel// kram Strulan ❤️

Jag är ju mjuk egentligen ju :)
Men tack Denlillamänniskan, jag uppskattar feedback så jag lär mig mer om hur jag uppfattas.

Kraven sänks ju med alkohol. Nu är du nykter, och då dyker ilskan upp. Är du arg för att han är som han är, eller är du arg för att Familjen AB inte räcker för dig som grunden för en relation?
Man kan bara förlåta den som bättrar sig. Som dessutom själv arbetar med att närma sig, i syfte att försonas. Det räcker inte att säga förlåt. Ni måste också försonas. Först där tar ilskan och besvikelsen slut.

Jag önskar dig en fin dag iallafall. Just för att du är arg och ledsen, men ändå fortsätter att gå vidare i livet. Bra så, även om det inte alltid är skönt i stunden.

Jobbar än med mina känslor.
Är jämnare i humöret men så mycket ilska gentemot min man som faktiskt är rätt egoistisk. Hans intressen har tagit mycket av min tid och min energi. Hans lögner och undanhållande av information har gjort mig arg. Ilska jag dämpat med alkohol. Jag är så trött på mig själv och på att jag inte kan sluta vara arg inombords. Jag har försökt låta mig känna alla känslor men nu vill jag gå vidare. Jag vet bara inte hur. Och han vägrar förstå att jag är arg NU. Så lång tid efter. Han blir arg och vrålar att jag borde lämna om jag inte kan förlåta. Att han ”gjort misstag och ska inte straffas, han kan ju inte få det ogjort”... Känns som att kärleken är slut. Kvar finns allt vi byggt upp. Hus, hem, sommarhus, ungar, allt materiellt..

Jobbar än med mina känslor.
Är jämnare i humöret men så mycket ilska gentemot min man som faktiskt är rätt egoistisk. Hans intressen har tagit mycket av min tid och min energi. Hans lögner och undanhållande av information har gjort mig arg. Ilska jag dämpat med alkohol. Jag är så trött på mig själv och på att jag inte kan sluta vara arg inombords. Jag har försökt låta mig känna alla känslor men nu vill jag gå vidare. Jag vet bara inte hur. Och han vägrar förstå att jag är arg NU. Så lång tid efter. Han blir arg och vrålar att jag borde lämna om jag inte kan förlåta. Att han ”gjort misstag och ska inte straffas, han kan ju inte få det ogjort”... Känns som att kärleken är slut. Kvar finns allt vi byggt upp. Hus, hem, sommarhus, ungar, allt materiellt..

Hej Superklanten, Hej IronWill.

Jag ska försöka bena upp de där skam, skuld och panik-tankarna som brukar få en skjuts dagen efter. Obehaglig upplevelse. Trust me, I know this!

Jag tänker såhär;
Genom att marinera sig i självhat och skamkänslor uppnår man egentligen inget positivt. Mer än att man erkänner att man har klantat till det. Den vanliga önskan är att bli förlåten av omgivningen. För en del människor leder den där förlåtelsen till känslor av lättnad. Det är nu det blir förrädiskt. Tänk er alla alkisar som bett om ursäkt tusen gånger och dyrt lovar att bättra sig. Men inget händer. Det var bara så skönt att bli av med skamkänslan. Men som sagt; Skulden och skammen i sig leder faktiskt inte till förändring.

Det är därför som jag vet att det funkar bättre om man kanske inte ens ber om ursäkt. Inte till nån. Inte ens till sig själv. Man bara bättrar sig istället. Det går långsamt och man får ta det steg för steg. En dag i taget, och en bitvis upplevelse av ökad förståelse, tillförsikt och hopp. Det blir ingen snabb lättnad på det här sättet. Men det ger en större självrespekt och fan så mycket mer lärorikt.

Jag vill att du ska sluta älta, Superklanten. Du ska sluta tänka på dina brister och tillkortakommanden. Istället ska du dag för dag försöka göra ditt liv lite bättre. Sträck på dig nu! Andas! Gå framåt. Titta inte bakåt hela tiden. Då är risken större att du inte ser vad som kommer framifrån och du kan ramla och slå dig.

Jag vill också tacka dig för dina inlägg, IronWill. Jag har läst din tråd och följt dig en tid. Jag gillar ditt lite hårda sätt!

Idag är det en fin dag, eller hur??

Jaha, tredje gången gillt?

Jag hoppas verkligen det för annars kommer jag nog inte överleva detta. Jag slutade skriva eftersom jag började dricka och mådde väldigt dåligt i mitt förhållande. Det slutade med att vi gjorde slut och jag drack ännu mer. Sen följde två och en halv månad av rent självdestruktivt levande. Till jag till slut inte ville leva längre. Jag gick över en gräns, inte bar en utan två gånger. Jag hade bokat upp en tid med min alkoholteraput, som tur var, och åkte dit. Det tog inte många minuter innan hon sa att de skulle köra mig till psykakuten.

Det är början till tredje gången gillt. Med hjälp av psykiatrin fick jag vila upp mig i två veckor, medicinskt stöd och utrappning och ett hopp om framtiden.

Nu väntar en tid på behandlingshem, Antabus och urinprov en gång i veckan (självvalt).

Men idag har jag varit nykter i 20 dagar. Det känns bra.

/sm18

Inga uppehåll i världen kommer att göra dig måttfull. Du är sån nu. Precis som jag och de flesta andra här. Men en större del finns där ute och som inte ens funderar på saken.
Att skämmas eller grubbla löser inget. Ger dig bara än mer ”föräldraskuld”.
Dra ner eller sluta är ett ämne som diskuterats här flitigt. Det kan gå men för en majoritet så går det inte. Att alkohlen finns med i bilden sätter ofta alla goda intentioner ur spel.
Men det är inte lätt, heller inget att skämmas över. Vanligt problem men tyvärr med bara tuffa lösningar. Så mycket fokus på att vara den perfekta föräldern idag. Vi är av naturen ofullkomliga. Som nån sa ”vår uppgift är att skada barnen så lite som möjligt” för hur vi än gör så kommer vi att göra flera fel som kommer att skada dem på olika sätt. Bara att acceptera. Även genom att göra allt för dem så kommer vi att göra dem otjänster, och tvärt om.
Släpp det nu och move on. Tänk på dig själv nu. En ångestfull och plågad mamma är inte heller bra. Fundera på om du tror att du klarar att dra ner eller om du måste sluta helt. Du har ju det i dig bevisligen.
Shit happens.

Lyssnade på Alkispodden igår, ett avsnitt som handlade om sinnesro och kontroll. Det hjälpte. Precis som dom sa så vill jag ju ta kontrollen över det som tidigare kontrollerade mig.

Att mina föräldrar är stöttande är en sanning med modifikation. Jag har fått mitt osunda förhållningssätt till alkohol från min mor. Jag har absolut upprätthållit det själv men jag är lärd av den bästa. Det ville hon inte alls kännas vid.
Däremot berättade hon att min morfar, som dog när jag var två, dog i sviterna av alkoholism. Han var tydligen en raging alkoholist. Jag hade ingen aning... Skammen, tystnaden och de dåliga mönstrena ska brytas med mig. Mina barn ska få andra verktyg med sig i livet.

Jag bad om ursäkt till min dotter igår. Hon tog emot den och sedan berättade hon om oron hon burit på. Hur hon varit orolig för att jag skulle bli så full att jag inte kunde prata eller ringa taxi om hennes småsyskon skulle skada sig. Hur hon kollat upp telefonnummer till taxibolag och hur hon tränat på vår adress.
Gör såklart ont men det är precis detta jag behöver höra. Nu när jag skriver ner det här kan jag läsa om och om igen. Påminna mig själv om vad jag har att vinna på att vara nykter.

Ikväll ska jag gå på möte på ett annat ställe än på första. Ett ställe jag hoppas kan bli min hemgrupp om jag trivs.

Idag känns det självklart att inte byta mitt nuvarande mående mot det som varit. Att inte byta ut min energi och ork mot bakfylla och nedstämdhet.

Jag ska fortsätta att fylla huvudet med poddar och läsning när det känns motigt.

Jag berättade för mina föräldrar och min dotter igår. Antar att det var det som gav mig ångestpåslag. Det blir liksom oåetkallerligt när man säger det högt till sin omgivning. Jag fick panik över det.

Hur hanterar man egentligen den mentala utbrändheten, pressen på jobbet sen all stress från fru och barn. När man står där och hjärnan bara snurrar och utmattningen kommer, hur kopplar man ner utan att ta den rackaren? Det blir ju liksom att allt bara rinner av och lugnet kommer när den där rediga whiskeyn hälls upp. Inget kan komma åt en, man kan liksom bara vara lugn mitt i kaoset, stänga av och koppla ifrån. Jag försöker hitta vägar men de slutar alltid på samma ställe.

03:05 var det sista jag såg på klockan den natten.
Natten är min tid, lugn och ro...

Berra

Tack, det värmer :)
Idag är dag 3, känner mig fortfarande febrig och konstig, ungefär som att jag druckit 10 koppar kaffe för mycket... Idag är en helvit dag, inget annat!!
Riktigt kall Ramlösa är min kvällsräddning, kanske slänger i en citronbit för känslan?

Hej på er alla

Jag har klarat mig bra under de senaste 12 åren cirka. Nu tog jag ett återfall i helgen, inga konsekvenser hände. Men det kunde ha hänt, bara den vetskapen gör att jag mår skitdåligt.

Jag har bestämt ett nytt Stoppdatum när jag skall sluta att dricka och ta hjälp av de verktyg jag har omkring mig, dom är många som tur är... Mitt stoppdatum är 12 Maj 2019, känns jättebra att sätta ett datum. Nu är det bara att gå till handling... kan va tufft nog.. men för mig så underlättar det att sätta ett Stoppdatum.

Kram till er Alla